Header

Jag har börjat lyssna på en podd vid namn Ångestpodden. Avsnittet jag lyssnade på igår kväll handlade om näthat. Jag började fundera på vad som egentligen är vitsen med näthat? Att mobba någon eller skriva elaka kommentarer på sociala medier, vad får de som gör sånt ut av det? Vart vill man komma? Har själv aldrig fått hat på nätet men har sett att många större bloggare och youtubers får väldigt många elaka kommentarer. Har sett kommentarer där någon skrivit att bloggaren/youtubern är ful, att de ska döda personen eller att de ska gå och ta livet av sig själv, att personen är dålig på det han/hon gör, att personen är en hora, rasistiska påpekanden, några exempel. Alltså helt sjukt! Hur kan man sitta och skriva så till folk bakom en skärm? Dessutom är den som kommenterar ofta anonym. FEGT rent ut sagt. Jag tycker att man inte ska skriva kommentarer till någon om man inte står för det eller om man inte kan säga det man skriver rakt åt personen IRL.

Till er som sitter och skriver hat på nätet åt andra personer: Varför gör ni det? Varför är ni så fega att ni väljer att vara anonyma? Vad får ni ut av att skriva skit åt andra på nätet? Är det roligt att såra andra? Känns det bra att få andra att må dåligt, så ni själva kan känna er bättre? Varför ska ni vara så förbannat avundsjuka på någon att ni känner att ni måste trycka ner den personen?! Då kan ni ta och jobba lite för att komma upp till en nivå så ni inte behöver vara avundsjuka, istället för att sitta och skriva skit till andra. SKÄRP ER säger jag bara. Ni är bara patetiska och pinsamma. Tråkig attityd ni har som ska trycka ner andra.

Sen till kritik som skrivs på nätet. Konstruktiv kritik ser jag inget fel med om man framför det på ett moget sätt. Men har sett mycket kritik riktade mot både enskilda personer på nätet och företag. Detta sker oftast i Facebookgrupper, och har noterat att det är väldigt vanligt bland hästfolk. Finns för många självutnämnda experter som ska tala om för andra hur de ska göra. Jag tar ett exempel hur det kan se ut på en hästgrupp. Detta är inget som jag läst utan jag ger exempel på hur det kan se ut. En person (A) lägger ut en video på en hästgrupp. Ekipaget har en sämre dag och hästen krånglar lite, vilket person A skriver i inlägget. Då skriver en annan person (B) att hästen inte har en passande utrustning och att den bör kollas upp av veterinär omgående, att A gör fel och orsakar smärta åt hästen och bör istället göra si eller så. Vad får B att tänka att hen kan mer om A's häst som B aldrig sett IRL? Och hur kan man döma något på EN video?
Är man missnöjd med ett företag så ska man kontakta företagaren i första hand och ge denna en chans att rätta det som är fel. Att sitta och skriva skit om ett enskilt företag på nätet är bara fel. Hur ska företagaren kunna bättra sig om hen inte vet vad som är fel? Det är skitstil mot företagaren och smutskastning helt enkelt. Yttrande frihet och rätt till egna åsikter i all ära, men jag tycker att så länge åsikterna handlar om att skriva negativa saker bakom ryggen på ett företag innan man kontaktat dem bara är fegt och oförskämt gjort. Samma gäller om man har något negativt mot enskilda personer också, ta det med dem istället för att vara så feg och sätta sig bakom en skärm och skriva. Det är aldrig okej att smutskasta andra. Tänk före ni skriver. Har man kontaktat företaget och inget händer, okej, då kan man varna andra, men man ska ändå hålla det på en mogen nivå. Men inte om man är missnöjd med en sak coh inte säger till om det, finns tillräckligt med negativitet i världen ändå.

Innan man kommenterar/skriver något på nätet ska man tänka:
Skulle jag kunna säga det här face to face?
Kan den andra ta illa upp?
Vart vill jag komma med kommentaren?
Vill jag ha en sån kommentar själv?
Är det nödvändigt?
Har jag kontaktat och diskuterat med personen/företagaren och kommit fram till något först?


Ha en fortsatt trevlig kväll allihopa!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Red för första gången på över ett år i söndags, vilket också betyder att Cadi inte blivit riden på ett år.Det gick faktiskt riktigt bra. Bromsarna var hopplösa så de var ju ett störningsmoment, men tanten uppförde sig ändå väl. Lite pigg var hon dock, och det där med att stå still är inte hennes starka sida. Hon var mjukare än jag trodde hon skulle vara, men i höger varv är hon stelare och inte riktigt i balans. Annars gjorde vi inte så mycket utan tränade mest lydnad och mjukade upp henne. Hon blev stundvis stark i munnen, men det blev också bättre mot slutet. Hade graman som säkerhetslina ifall hon skulle ha varit riktigt pigg, men den behövdes inte heller :) Har bara en snutt från snapchat då jag inte fick nån att filma.Cadi är klippt för att pälsen lämnade för tjock så hon svettades när det var varmare.

Tömkörde Rusin och hon gick riktigt fint, lite träningsvärk hade hon från dagen före då det blev ett ganska intensivt pass i skogen, därför är hon lite stel, så vi tog det lugnt och tog ett kort pass med lite trav och skritt i 15 min. Hon jobbade på riktigt fint.

Likes

Comments

I väntan på att min dator ska starta och uppdatera sig färdigt kan jag dra dagen lite. Var på förmiddagen på "kaffidejt" till Edsevö med 2 vänner, uppiggande att träffa vännerna, då glömmer man bort det negativa för en stund. Riktigt trevligt hade vi. Väl hemma vilade jag en stund före jag for i stallet, hästarna fåt sova inne inatt. Nåt mer har jag inte gjort idag och nyu börjar jag känna av tröttheten igen när jag haft lite program på agendan.

Tänkte i brist på annat också lägga in bilder på dagens outfit, bara för att det är populärt ;) simpel outfit med cardigan från gina tricot, en kortärmad tröja från gina tricot, båda köpt för lääääänge sen och ett par jeans till det från kappahl, relativt nya. Ignorera mitt råddiga sovrum, tack. Har inte haft ork ännu att organisera mina kläder...

Likes

Comments

Uppdateringen idag har inte varit den bästa. Har inte gjort något idag då jag dragit på mig en förkylning och är tung i kropp och knopp. Var ut en vända för att aktivera min ena katt, Missy, så hon låter jordgubbarna vara ifred, hon tycker nämligen att det är roligt att leka i jordgubbslandet... eller hela trädgårdslandet för den delen. Pöllkatt.

Jag har tänkt skriva ett inlägg om när jag red igår och tränade Rusin, har lite videor, men har problem att få upp dem på YouTube, så ska försöka igen imorgon. Ska presentera mina djur imorgon också tänkte jag, och mig själv. Men tills dess delar med mig av en livestream jag följer, eller två egentligen. Det är två ston som snart ska föla, har följt dem en vecka nu med spänning. Det är från ett stall i Washington state i USA som jag förstått föder upp miniatyrhästar och en ovanligare ras, kaspisk häst, för att bevara den. Om jag förstod rätt så har de också Suffolkhästar (?)

Cam 1, miniatyrhästen Annie, beräknat datum för fölning 31.7, men möjligtvis tidigare
https://m.youtube.com/watch?v=e97Ltg--bnU

Cam 2, kaspiska hästen Bathsheba, kan föla när som helst
https://m.youtube.com/watch?v=1Yx01Jf4w14

(Ursäkta om det inte går att klicka på länkarna, vet inte hur man lägger in länkar det via telefonen...)


Ha det så bra alla och hoppas ni får må bra och vill kika in igen imorgon.

Bjuder på en atm-bild på en sovande Missy, gonatt från oss!

Likes

Comments

Ibland så döljs framtidens ljus bakom dystert mörker, det gäller att anstränga dig, så kan du se en skymt av ljuset som en dag kommer att möta dig.



Ska försöka komma med lite goda råd vad man kan göra då man mår psykiskt dåligt och har ångest för att kunna må bättre för en stund åtminstone. Alla är vi olika och måste hantera svåra tider på olika sätt. Vissa ska ha saker att göra för att få tankar på annat, som att ha jobb, pyssla med något på fritiden, hålla sig igång helt enkelt. Medans andra inte klarar av att ha tider att hålla och ett krav att prestera. Utan man behöver lugn och inga måsten för att orka, och det sistnämnda stämmer in på mig. Jag har absolut noll ork i kroppen till några måsten, så fort jag har ett "måste" att göra slår ångesten på som jag vet inte vad. Fick en panikattack (Här kan du läsa mer om vad en panikattack är: http://panikattack.se/panikattack-extrem-angest/ ) bara av att ha en tid att hålla och att veta att jag måste prestera. Jag provade men det gick inte helt enkelt. Första tiden hade jag bara ork till att ligga i sängen. Jag var och pysslade på lite emellan men fick efter en stund gå in och lägga mig för att vila då kroppen blev helt slut. och då kunde det handla om att mata djuren eller att göra mat åt mig själv. Vilket inte ens är tungt! Blir fortfarande trött av att göra något och vissa dagar klarar jag inte av att prestera för att huvudet och kroppen är så slut. Men nu har jag i alla fall orkat motionera hästarna några dagar, även ridit idag. Visst tar det i kroppen och skallen, men jag orkar mer. Men utan medicin skulle allt vara omöjligt, skulle bara ha ork med att ligga i sängen då...

Sen syns det inte på utsidan att man psykiskt är helt slut. Och det man ska komma ihåg är också att hur en person känner sig vet bara den personen själv. Vissa kan tycka att en sak inte är så tungt, men en annan kan uppleva det väldigt jobbigt och omöjligt. Alla är vi olika.

Nåja, nu till rubriken.

1. Håll inte inne dina känslor, berätta för någon du litar på att du mår dåligt. Det känns redan lättare då man vet att man har lite stöd

2. Va inte ensam, ha någon som åtminstone en stund på dagen är med dig, så du har någon att växla några ord med. Eller ring någon iallafall. Va med din familj

3. Gör saker får din skull som du tycker om. Jag vet att man inte ser glädje i något alla gånger, jag själv är i det stadiet just nu då jag inte ser något positivt med nåt, men du ska försöka att göra det som får dig på andra tankar. Te.x. jag är med hästarna.

4. Umgås med vänner! Bra vänner du kan lita på är A och O för att få tankarna på annat emellanåt. Hitta på galenskaper och roligheter så dina tankar lämnar det negativa en stund.

5. Träna, rör på dig. Att vara fysiskt aktiv frigör endorfiner ett "må bra" hormon. Det känns motigt, jag vet själv, har inte orkat träna på en månad, men det gör gott.

Det tar emot, jag vet det själv, men när man väl kommer sig för det så känns det mycket bättre för en stund iallafall. Att umgås med mina vänner höjer humöret, för då kan jag tänka på annat. Att en stund få må bättre gör redan mycket för en själv. Sikta mot att börja må bra igen, vägen är lång och inte alltid rak, men bara man kämpar så ska väl målet komma till slut.

Likes

Comments

Tänkte varva med lite positivt också nu. Igår kväll var jag och min shettis, Rusin, ut på lite äventyr. Tänkte att jag skulle tömköra henne lite. Först jobbade vi lite i hagen och hon gick riktigt fint. Tänkte sen att jag skulle se hur hon reagerar om vi far till skogen, och då måste vi över en viadukt som går över tågbanan. Det va inga problem. Skotrar, traktor och bil var heller inga problem, så stolt över min ponny. Det finns två sandgrävar som har riktigt bra vägar som går runt med lös sand, så tänkte att det skulle vara bra träning för Rusin. For vägen jag och min morfar förr alltid var och körde hästarna runt på den tiden han ännu levde. Alltså 2003. Efter den vägen finns det dessutom bra backar att träna i. Men nope, där var det så fastväxt nu och vatten och vass på vägen. Var bara att vända om. Pigg ponny på vägen tillbaka. Nåjaa, tog en annan väg då runt den mindre gräven. Lös sand som var bra träning för lilla Rusin. I ett skede blev hon så ivrig att hon flög upp i luften i världens bocksprång. Fanns några små backar efter vägen som vi klättrade i. Sen gick vi lite offroad också så Rusin skulle få lyfta på benen lite. När vi till slut kom ut ur skogen så e det en sandstrand, och den sanden såg ju helt mysig ut enligt Rusin. Vips så vek hon benen och började rulla sig och skulle helst inte stiga upp sen, lillponnyn. På vägen hem skrittade hon nöjt och såg ut att ha uppskattat vår lilla promenad. Cadi, min finnhäst, var mindre nöjd då hon hatar att stå inne själv.

Japp, mina hästar är en av de sakerna som håller mitt humör uppe just nu, så jag är glad att jag har dem. De är ett bra att ha nu på vägen tillbaka till mig själv. Ska idag försöka komma mig upp på hästryggen igen också. Jag har intr ridit på över ett år å Cadi har heller inte blivit riden på ett år så får se hur de går, 19-åriga tanten är väldigt pigg just nu ;)

Likes

Comments

Hejsan!

Två år sedan något blev publicerat här nu. Har nu gjort en del ändringar på bloggen, så kommer att göra en helt ny start. Efter mycket funderande tog jag mod till mig nu och ska hänga ut mig själv. Typ. Kommer inte att gå in på några detaljer, men bloggen kommer att handla om min väg tillbaka till den jag var. Även lite vardagliga inlägg kommer att dyka upp, samt lite recept och tips för att göra allt lite intressantare och positivare. 

I vanliga fall är jag den typ av tjej som blir rastlös av att vara ledig längre tider, jag trivs med att jobba och att ha ett jobb och att hålla igång med träning bl.a. Speciellt att jobba i kök är något som jag trivs super med. Jag var glad när jag fått färdig min kockutbildning och äntligen skulle få bege mig ut i arbetslivet på riktigt! Det var något jag såg framemot väldigt mycket. Att få jobba så att man sen uppskattar de lediga dagarna och att äntligen kunna tjäna så att man får en stadigare ekonomi. Att få vara mera självständig och att nu skulle jag få det liv jag drömt om, och ett jobb. Mitt mål var en fast anställning och vetskapen att säkert ha ett jobb att gå till. Det är vad jag vill, och trodde jag hade. Men så blev det inte, allt svängde ganska hastigt och blev inte alls som jag trott... det skulle dessutom ha kunnat fixa sig bättre men mitt psyke svek mig.

Just nu mår mitt psyke inte alls bra. Nästan så jag skäms över hur jag reagerat. Folk är med om mycket värre saker än vad jag just nu går igenom. Ändå tog detta så hårt på mitt psyke att jag förlorade min fysiska ork till allt. Orsaken är att oväntade förändringar tar hårt på mig. Speciellt när hela livet tar sig en vändning och det inte blir som planerat. Min aptit är sämre, kroppen känns som bly ibland och utan min ångestdämpande medicin skulle jag nog inte ens orka ta mig ur sängen. Även panikattacker kan komma ibland...Jag vet att detta inte är nåt man ska skämmas över, men ändå hatar jag att jag reagerar såhär starkt. Jag VILL orka. Mitt mål är att komma tillbaka. Tar dag för dag. Mina hästar håller min ork uppe, samt mina katter, min familj och mina vänner. Medicinen tar bort i princip alla ens känslor. Jag är varken glad, ledsen, arg... jag vet aldrig vad jag är. Och nej, jag vill inte att nån ska tycka synd om mig. Det är jag inte ute efter, det jag vill är att lyfta fram att man inte ska behöva skämmas för att man mår dåligt. Man vet aldrig vad som händer i livet. Vill tillägga att det inte är någons fel att jag mår såhär, utan oväntade händelser tär på mig, jag bara e sån.

Nu ska jag satsa på att komma tillbaka, att ta mig upp och börja må bra igen, få tillbaka min ork. För det är inte såhär jag vill ha det eller för den delen vara den jag är just nu. Det kommer att ta ett tag och trots att det känns hopplöst nu, så vill jag komma tillbaka till den jag egentligen är. Jag vill bli den envisa tjej, pigga och aktiva tjej jag egentligen är. Syftet med min blogg är att. Nu skriver jag detta, och jag måste lära mig att ta del av det själv också. Att må dåligt psykiskt gör en inte till en sämre människa, det gör en inte till en lat människa. Man är inte lat för att man mår dåligt. Man kan inte själv välja att man börjar må dåligt psykiskt.

Kom ihåg att det är viktigt att söka hjälp och ha någon att prata med när man mår dåligt, håll det aldrig inne! Det blir bara värre då.

Nu börjar det bli sent, sovdags för min del nu.




Likes

Comments

Läängesedan jag uppdaterat något nu. Ursäkten e väl den att jag inte fotat på länge antar jag? Lathet ;) Nej, men jag har börjat jobba nu så jag har inte lika mycket fritid längre. Vilket faktiskt känns riktigt bra :)

I Tisdags var vädret underbart och vårigt, och våra katter busiga, så passade på att fota dem :) Ossi fick jag inte många bilder på, för han for den, å de flesta bilderna på Sotis blev suddiga... Så Missy fastnade bäst på bild ;)



Likes

Comments

Long time no see minsann. Har inte haft nån inspiration den senaste tiden. Men nu börjar våren närma sig :)
Tränade lite med hundarna idag, så passade på att fota på samma gång.
Skulle fota höstarna också, men Vissi ville inte alls va med på bild och Cadi fick jag en bra bild på, annars var öronen åt alla håll... Eltråden stör dock på på bilden då Cadi faktiskt ser bra ut.

©Gabriella



Likes

Comments

Fotade lite både igår och idag. Hann inte ladda upp gårdagens bilder så de kommer här i samma inlägg. Skulle försöka fota en hackspett också som var här i vårt träd, men den for när jag kom ut...
©Gabriella på alla bilder!



Enda bilden jag fick av hackspetten...

Likes

Comments