Header

(förlåt för bilderna i detta inlägg? fotar så lite nu för tiden, har inte motivation! sorry!)

Andra veckan på 2017 men det känns som om att vi redan har spenderat månader i detta nya år. Denna vecka har varit rätt så tuff och därför har det varit väldigt tyst här. I måndags fick jag ut en hemtenta i kursen 'Statistiska verktyg för astrofysiker', vilket är en avancerad kurs som jag har haft väldigt svårt med. En hel del programmering blandat med statistik, inte riktigt my cup of tea. Lyckades med 3 av 14 uppgifter i måndags och var helt förstörd när jag gick ifrån astronomi-huset, kände mig minst sagt besegrad. Men det har lyckats släppa under veckans gång och imorse skickade jag faktiskt in hemtentan med fullständiga svar på alla frågor?! Knas - men är rätt så stolt. Ni ska bara veta hur mycket tårar som spillts över den tentan dock.

Mitt i veckan, i onsdags, hade jag dubbelt upp, då jag skrev en salstenta också. Detta var dock i den lite trevligare kursen "Galaxer & Kosmologi" och tyckte att tentan var hyfsat lätt, kunde svara på det mesta och skulle bli väldigt förvånad ifall jag inte blir godkänd.

Jag har kommit igång med terapin, gått på två sessioner hittills, och har fortsatt lite kontakt med mitt samtalsstöd. Terapin är jobbig, inte bara sessionerna i sig utan det tar mycket tid ifrån min vardag. Att försöka få kontakt med dom där dumma känslorna, försöka hitta varifrån dom kommer. Är väldigt trött om kvällarna, men det är nog en kombination av tentorna också. Men - i fredags kom pappa och hans fru ner hit till Lund för att hälsa på och spendera helgen här! Vi hade det verkligen helt otroligt supermysigt. Gick och fikade, jag fick prata ur mig lite. Sen gick vi hem till oss, knåpade ihop lite hemmagjorda pizzor och bara hade det trevligt ihop. Spelade kort sen följde jag dom tillbaka till sitt hotell i vintermörkret.

Dagen efter gick vi mest omkring i Lund, igenom stadsparken, kollade saluhallen och jag gjorde faktiskt premiärbesök i domkyrkan! Lite knasigt att ha bott i Lund i 2.5 år utan att ha satt min fot i den byggnaden en enda gång, fastän jag gått förbi den så många gånger. Det var väldigt fint där inne men jag var mest fascinerad utav det astronomiska uret! Vi år lite i saluhallen innan vi gick tillbaka till hotellet för att pilla lite på telefonerna, spela lite mer kort. För sen hade vi bokat bort på Mat & Destillat! Inte första gången den restaurangen nämns här på bloggen - men herrregud vad god mat dom har. Helt knasigt. Och blir så himla väl servad som vegan? Mmm, bara plus! (förutom priset då - stället är snordyrt obs!). Idag åkte de tillbaka till Stockholm. Vi har som sagt haft mysigt, varit väldigt trevligt med besök. Men herregud vad jag är trött nu. Blir lite väl dränerad ibland, helst i mitt tillstånd.

I övrigt så kan jag ju berätta att min runstreak går rätt så bra! Inne på 16 dagar nu. Denna vecka blev det strax över 42km löpta/joggade vilket landar på nästan 90km på 16 dagar, strax över 5.5km/dag. Men det börjar kännas i benen (och fötterna!) att de är lite trötta. I lördags morse drog jag på ett spinningpass och det fanns inte så mycket must att trampa ur benen för att vara helt ärlig. Idag på eftermiddagen var jag hemma hos Emil i några timmar för att träna lite på detta med dans, det är ju bal nästa helg! Emil som har tävlat i dans är enligt mig en utav de coolaste människorna någonsin (så synd att han slutade?! Fatta att vara dansande teoretisk fysiker?!). Blev mycket bugg och mycket stå på tå för min del så fötterna och benen är ännu lite tröttare nu. Blir bara en mysig jogg i låååångsamt tempo imorgon. Men annars så gillar jag att jogga varje dag hittills! Inbillar mig dock att det tar lite väl mycket tid ifrån annan träning - men det har ju som sagt varit en väldigt upptagen vecka också. Man kan inte hinna med allting.

Denna vecka har jag varit tacksam över att jag har tid, att andas, att tänka. Att jag har en fantastisk pojkvän som finns som stöd. Att jag har en otroligt fin familj. (samt - min fantastiska lunch idag! pannkakor med blodapelsin, persimmon och blåbär ifrån i somras, ja, ni hör ju!)

Likes

Comments

Som titeln redan berättar har jag nu kommit upp i 7 dagar på min runstreak! Wohoooo! Är faktiskt rätt så imponerad av mig själv. Redan sen första morgonen i Lund har klockan ringt 6.30 (tänkte att 6.00 får vänta några veckor ändå) och jag har dragit mig upp ur sängen för att jogga lite, antingen ute eller på löpbandet.

Och det har gått bra! Lite stel i höfterna men inget som märks så mycket annat än när jag yogat. Rumpan börjar dock få hyfsat mycket träningsvärk. Tror det beror mycket på att jag försökt anpassa mitt löpsteg lite så att jag inte bara tar i med framsida lår, utan låter baksidan jobba också. Man åka ju faktiskt använda alla musklerna i benen/sättet vid löpningen, inte bara de två stora klossarna där fram.

Imorse visade termometern på -14 grader, så låg kvar i sängen i en 20 minuter innan jag fattade mod. Gick upp, tog på mig underställ, dubbla vindjackor, bad en bön och gav mig ut. Det var helt okej faktiskt! Krispigt på marken som glittrade i skenet från min pannlampa, isande kinder och stelfrusna lår. Men svettig blev jag ändå! Knasigt det där. Begav mig upp på tjurbackarna för att kolla lite soluppgång innan jag gav mig hem och landade på 7km.

Har inte försökt springa så långa distanser, eller så himla fort den här första veckan. Kommer som sagt tillbaka ifrån ett uppehåll på 3 veckor, så fastän en runstreak kanske inte är en så lugn start, så har jag tagit det hyfsat lugnt ändå. På 7 dagar har jag avverkat ca 35-36km vilket ger ett medel på 5km/pass. Lite högre än vad jag siktat på, men nåväl, det har gått bra! Är taggad på att få fortsätta jogga på morgonen. Herregud vad jag får energi utav det, och jag kommer ju upp ur sängen på köpet.

Likes

Comments

Igår tuffade tåget ned till Lund och det är skönt att få vara tillbaka i den lille staden. Tågresan gick bra, fick lite plugg gjort, sov lite sista timmen.

Daniel mötte upp mig vid tåget, knasig hur man kan sakna varandra så mycket efter 5 dagar ifrån när vi tidigare levde i distansförhållande. Jag packade upp sen drog vi iväg och yogade på Gerda. Märks att jag inte yogat på ett tag, var väldigt stelt och tappade fokus. Men skönt var det.
Efteråt sprang jag lite på löpbandet, like the good old days när jag plöjde mil på löpband innan lektionerna började i gymnasiet. Vi handlade, jag fyllde på med sötpotatisar och fryst broccoli. Sen blev det bara mysa lite framför serie, planera morgondagen och sova.

Just nu sitter jag på ett café i Lund och dricker lite te och ska snart ta mig till att plugga. Haft en effektiv morgon med en joggingtur och tillhörande dusch, ätit gröt, cyklat ned till UMO och förnyat recept på p-piller. Hämtat ut nämnda p-piller på apotek, samt införskaffat mig lite D- och B12 vitamin. Handlat lite bananer och te nere på stan, och stoppat in lite julklappspengar på banken.

Hoppas jag lyckas vara lika effektiv med plugget!

Likes

Comments

Igårkväll kollade jag ut genom fönstret och upptäckte att det snöade! Snöööe skrek jag och var lycklig som ett barn. Så idag blev det att långpromenera i snön med mysigt sällskap.

Traskade ned till Tyresta by, samma sträcka som jag cyklade igår, för att sedan promenera runt barnvagnsslingan (5km) som jag joggade igår. Så himla kul att se vilken skillnad det blir på miljön bara för att det här snöat!

Kom ni ihåg hur det såg ut igår? Nästan som en sommardag!

Ska snart ge mig ut på en liten kort joggingtur bara, blir nog inte många km efter dagens promenad!

Likes

Comments

Det nyaaa året är här! Och jag har fortfarande ångest när jag vaknar! Daniel säger att det är 2016 som läcker in i 2017, som dimma på en äng en tidig morgon. Sen så är det väl inte riktigt rimlig att förvänta sig att saker ska ändras bara för att datum och tid ändras. Tiden förflyter ju fortfarande på samma sätt. Men för mig brukar det i alla fall ge lite motivation till att ni vet, carpe the diem och allt det där.

Brukar ha lite mål med året, som förra året var det att jag ville ha en rimlig sömnrytm a gå upp 6, sova vid 22. Och det gick ju helt okej! I år vill jag ha lite mål också. Både lite abstrakta mål som mer är saker att rikta in livet mot, och några lite mer specifika.

Vi kan ju börja med de som är lite mer specifika!

  • Klara av att göra minst en pull up och en chin up - har ju börjat träna lite på detta under november och december och det går väl långsamt framåt. Tycker pull up är mycket enklare än chin up f.ö?!
  • Jobba mer med inversioner - huvudstående, underarmstående och handstående! Huvudståendet sitter okej men de andra två vill jag fortsätta träna på så att det verkligen sitter.
  • Introducera mer core i min träning - detta är inte ett så himla specifikt mål, men vill försöka lägga in lite core i slutet av löppass, eller som helt egna pass. Dels för att utveckla löpningen men också för att få en starkare bål och rygg som orkar med att jag sitter ned mycket om dagarna och pluggar. Tror även det kan hjälpa till en hel del med inversionerna!
  • Genomföra ett maraton, antingen själv hemma eller ett lopp - Vi har väl alla lite väntat på att detta ska ske?
  • Läsa en bok/månad - Yes, för läsa är ju faktiskt skönt och rätt så trevligt. Men vill inte ha något överambitiöst mål som en bok/vecka. En per månad. 12 böcker, väldigt många fler böcker än vad jag läst senaste åren.
  • Sätt upp ett nytt litet mål/introducera något nytt, i början av varje månad. - Här ska det mer handla om att faktiskt introducera saker jag vill göra, inte förbjuda.

Sen har vi lite mer saker att bara tänka på. Som att vara mer snäll mot mig själv. Genom att lyssna på vad jag vill. Genom att skära ned på måsten. Eller göra något kul utav mina måsten. Jag vill inte vara så hård mot mig själv. Inte klanka ned så mycket på mig själv.

Även, försöka umgås med mer folk. Inse att jag kanske inte är jättetråkig, att jag har vänner som vill vara med mig lika mycket som jag vill vara med dom.

Ge min terapi en ärlig chans. Lägga ned tid på det. Lägga ned tid på mig själv. För det här hålet jag är i just nu är inte kul! Herregud vad jag bara vill få klättra upp härifrån.

Borde väl finnas någon önska om någon resa här, för gud vad jag vill resa. Till fjällen och springa, och till Aruba för att yoga. Men fokuset nu ligger på att landa. På att andas. Jag ska göra yogan till en större del av min vardag, och framförallt till en större del av mina kvällar. Har tidigare yogat på morgonen, men då jag är rätt så pigg på morgonen vill jag hellre ta den tiden till något annat, som att jogga, promenera, plugga. Yogan är ett viktigt redskap för mig för att få landa, och ta hand om mig själv och min kropp. För att finna uppskattning och tacksamhet. Generellt är min ångest värst på kvällarna och nätterna, så tror verkligen att yoga och meditation på kvällen kan hjälpa en hel del.

Januari

I januari vill jag testa på en så kallad runstreak - när man springer flera dagar i rad. Många människor har testat detta, vissa för en vecka, andra för flera år. Det ska tydligen bygga upp kroppen väldigt bra då man belastar senor, leder, muskler samtidigt som man bygger upp dom (ont i benhinnor är faktiskt något man kan springa sig fri från mer effektivt än vila sig fri från!). Här handlar det inte om att springa långt varje dag, utan mest komma ut och röra på sig. Jag har tänkt att en 'löptur' måste vara minst 20 minuter eller 3km lång, vilket ger mig både utrymme för att variera hastighet och lägga in återhämtningar. Vill testa i alla fall! Idag var jag ute och sprang lite trail i skogen och verkligen bara njöt av att få springa över rötter och i lera. Bästa grejen. Ifall jag känner att kroppen blir för sliten istället för stark (i längden) så kommer jag såklart chilla lite med det!

Jag tänker även läsa Michael Dalhens bok 'Kaosologi' som jag fick i julklapp. I maratonpodden kan man höra Michael Dahlen berätta om hur han sprang 5 maraton på rad utan att ha tränat någon löpning alls (han ser ju ut som Anders Szalkai, Svergies maratongud, finns det något samband tro?). Han är en människa som väljer att ta ut lyckan i förskott (för då får man ju fira två gånger ifall det går bra!) och försöker hitta någon minnesvärd lyckostund i varje dag - för att livet inte ska kännas så grått. Har börjat läsa lite i boken och ser verkligen fram emot att få ta mig igenom den!

Likes

Comments

Som sagt, mycket utav detta finns ju på bloggen redan, men det förtjänar ju också en sammanfattning.

I september cyklade jag en hel del. Det blev några turer till IKEA och Malmö, några turer förbi Skrylle och Lomma. Sprang och spenderade varje ledig ögonblick jag kunde utomhus. Lapade sol inför den kommande hösten och njöt nog väldigt mycket. Pluggade nog inte så mycket som jag behövde, utav den här terminen har plugget hamnat på en nivå av jag-gör-bara-det-jag-måste-för-att-få-godkänt. Helt okej ändå. Jag läste Born to run och kände att jo, visst är jag väl gjord för att springa.

Jag lagade mycket mat, mycket gröt, mycket smoothies och vande mig vid att äta veganskt. Jag och Daniel hade även inflyttningsfest, med fyverkerier och massa fina människor som kom och åt upp mängder med påsar av chips.

I slutet av september åkte vi till Venedig, Slovenien och Montenegro med jobbet, men det finns det redan så mycket bilder på här på bloggen så det orkar jag inte posta igen! Det var kul, fint, fick äta fantastisk god mat (tog även paus i att äta veganskt, för eh... försök göra det i Montenegro). Fick även jobba en hel del, och sprang omkull i bergen i Montenegro. Fick en djupt sår som hängde med mig i några veckor, och som nu blivit ett snyggt ärr. Nåväl.

I oktober kom vi hem igen! Jag återgick till att äta vegansk, nojade över mitt knä och firade Daniels födelsedag, med scone-frukost och lunch på Mat & Destillat. Mörkret började bli allt mer påtagligt och vi började tända ljus till frukosten. I min gröt hade jag äpplen varje morgon som jag hade plockat ifrån diverse äppelträd runt om i Lund. Kokade mängder äppelmos och behövde inte köpa ett ända äpple på hela hösten!

Vi begav oss till Göteborg för att springa en halvmara, loppet var, för att vara helt ärlig, rätt så jäkla tråkigt, men vi pushade varandra och kom in på 2:03:någonting. Helt otroligt! Och så kul! Vi tränade så mycket inför detta lopp, me långpass varje helg där vi ökade 2km varje gång. Herregud, så otroligt stolt över oss!

Resten av oktober förflöt väl med plugg, någon brunch. Jag yogade nästan varje morgon och simmade varje onsdag. Sprang tre gånger i veckan och fortsatte springa långt. Spenderade en 8-10h/vecka med att träna. Och det var också här något började gå snett i huvudet. Det blev för mycket fokus på träning, mat och någonstans där blev min ångest inte hanterbar. Jag drog till Stockholm för en paus, spenderade mycket tid i skogen och försökte andas.

(Upptäckte även att sötpotatis med jordnötssmör är typ det godaste som finns)

I november kom det snö till Lund, mina löpturer blev lite ljusare. Vi firade halloween. Vi åt på Mat & Destillat, igen. Vi gjorde risgrynsgröt och jag pallrade ännu fler äpplen. Jag såg mitt bästa finaste band för näst sista gången någonsin. Konserten i Köpenhamn blev inställd och jag orkade inte ta mig till ersättningskonserten utan sålde min biljett. November var i övrigt en tung månad. Jag uppsökte hjälp för min ångest, grät väldigt mycket och pluggade knappt längre. Stirrade mest.

3 december sprang jag min 3milare. Det var fantastiskt. Tog den på 3h7min, vilket, med tanke på att jag tidigare bara sprungit halvmaraton-distansen, gjorde mig väldigt stolt! Den 8onde december sprang jag en skön återhämtningsmil. Sen jag har inte tagit ett löpsteg alls, tills idag, den 31 december då jag stapplade mig en 5km med tung ryggsäck över till pappa, för att nyårs-mysa lite. Att inte springa har varit väldigt jobbigt, främst mentalt. Men efter 3milen var jag inte heller sugen på att springa. Tanken på att springa min vanliga runda i Lund, tanken på att ens springa i Lund, har varit väldigt jobbig (och tråkig faktiskt!). Så jag har flyttat in i gymmet. Trevande testat mig fram till marklyft, övat på handstående och pull ups. Väldigt ovant för mig att hänga i gymmet, men det har varit rätt så skönt.

Annars bestod december av lussebak och solnedgångar. Och ångest.

Vi åkte hem till Stockholm, gick på en allra sista konsert. Jag opererade ut en visdomstand.

Vi åkte till Karlstad för att fira jul, såg på Les Miserables på teater. Sen skiljdes vi åt. Daniel firar nyår i Lund, jag hemma.

Jag har inte bestämt mig än för vilken låt jag ska lyssna på vid 12-slaget. Men vi vet ju alla med vilket band det kommer vara i alla fall.

Det här året har haft sina väldigt fina stunder, har fått göra mycket nytt, se mycket och upptäcka. Men har också fått uppleva jobbig ångest där det som tidigare varit det bästa i mitt liv, träningen, har börjat jobba lite emot mig. Imorgon kommer jag publicera ett inlägg där jag berättar lite om mina förhoppningar med 2017, hur jag själv väljer att se på det kommande året, och vad jag vill utvecklas med själv.

Jag önskar er ett gott nytt år!

Likes

Comments

Ja herregud vilken sommar jag hade. Jobbade sådär lagom mycket, 2-3 pass i veckan, och hade massor av tid till att träna, springa och yoga. Yogan är någonting som jag lite smått började upptäcka under våren. Det var dagen efter vasaloppsspinningen som jag satte foten på mitt första yoga-pass på Gerda, och jag blev rätt så fast. Spenderade mycket av sommaren på min yogamatta i gräset. Och när jag inte yogade så läste jag böcker och lyssnade på podcasts om ämnet. Resten av tiden var jag på utegymmet, på stigen i skogen eller på jobbet.

Sommaren kickstartades med att jag sprang Sthlm Trail 10k. Fick ta mig igenom fantastisk terräng och ta mig upp på Hammarbybacken - fyfan! Men kul var det! Blev även med ett par nya terrängskor som gick följa med på lite äventyr under sommaren.

Min lilla plutt till brorsa (phew!) tog även studenten, herreeeeguuuud. Tiden, var tar den vägen!? Det var en jättefin sommardag och bror min smälte bort i solen. På kvällen åt vi på restaurang och jag höll tal, och allt var fint.

Sommaren, skogen, solen, bären, kantarellerna, promenaderna. Daniel (pojkvän) kom upp till Stockholm efter det att han flyttat in alla sina ägodelar i min lägenhet för herregud vi flyttade ju ihop i somras! Vi tältade en natt och det var så mysigt! (Och knottbeten klitade sååå mycket dagen efter!). Daniel (finaste vännen) kom också upp och hängde med oss i skogen och värmde ravioli över varm eld.

Sprang Musköloppet med Daniel, så fin och varm dag, så mysigt lopp med brandmän som sprutade vatten på en och barnfamiljer som hade satt på vattenspridarna. Äee, så fint var det! och vi båda tog personbästa på milen!

Jag cyklade massor också! Och fick mersmak för Hammarbybacken! Hängde även med brorsan som jagade pokemons...

Jag åt även magnifika frukostar under sommaren!

Sen hörnini! Sen! Då blev det dags för Alperna! Halleluja! Vi flög ifrån Arlanda, via Amsterdam, till Geneve där vi tog en bil-transfere till Chamonix och Argentiere. Vårt bagage fastnade ju i Amsterdam och kom till oss en 3-4 dagar senare, det vill säga efter halva resan. Det var rätt så jobbigt och ångestladdat att inte ha sina egna kläder, att i panik försöka köpa ihop sånt vi behövde... men när vi ser tillbaka på det så var resan väldigt lyckad ändå!

Vi fick lära oss att det faktiskt är okej att gå när det är väldigt brant, att det faktiskt är att föredra, och att man kan använda vandringsstavar till sin hjälp. Vi (troligen mest jag) fick lära oss att det är helt okej att stanna och pausa för att äta, dricka och bara njuta. Vi klättrade fantastiskt många höjdmetrar och sprang +10km varje dag, med ett avslut på 21km. Vi varvade det med cykling, klättring och canyoning. Det var kul, men löpningen var ju faktiskt bäst.

Hur jäkla snygg människa är jag ihop med egentligen?! Oh well - vi kom hem, och jag var otroligt pigg i kroppen. Hela resan svarade min kropp väldigt bra på all träning jag fått gjord under våren och sommaren. Kul!

Vi var hemma i Stockholm i några dagar innan vi begav oss vidare mot Karlstad. Där lånade vi cyklar och cyklade omkring en himla massa. Daniel visade min Vänern och vi tog sommarens sista dopp.

Sen blev det dags att åka hem, tillbaka till lägenheten och faktiskt flytta ihop på riktigt. Vi röjde massa saker i två dagar, tog oss till IKEA, och vi blev ju rätt så nöjda efteråt! Vi åt massa tacos och knäckebrödpizza och njöt av att få laga massa mat ihop. Jag började äta veganskt!

Njöt av det sista av sommaren med att plocka äpplen, bär och göra mos och sylt. Köpte lite sticklingar och började odla lite. Var även ute och cyklade med den här fina filuren!

Sen blev det ju kursstart - jag klarade det 2åriga basblocket av fysik och matematik utan en enda omtenta, och fick äntligen börja plugga astronomi och astrofysik! Och det får representera slutet på sommaren. Nu är det bara hösten (och vintern kvar). Det mesta av hösten ligger ju redan här på bloggen, men ska nog lyckas få ihop en liten (heh...) sammanfattning på det också!

Likes

Comments

Självklart kommer det ett sånt här inlägg, där jag på något sätt ska sammanfatta det senaste året. Avsluta denna bok för att börja skriva på en ny. Betrakta resultatet och fingra lite på de där kapitlerna som blev bäst, de där ljusa stunderna och allting som var nytt. Kanske några favoriter i repris. Några lite tråkigare kapitlen finns ju där också.

Det är enklast att börja ifrån början, antar jag. Året inleddes med att jag lyssnade på Hello Saferide - 2008. Hade valt ut den låten med omsorg, den kändes rätt; "I don't know much, but there is something new this year". Det är svårt att skilja januari och februari ifrån varandra, de månaderna liksom flyter ihop. Började plugga fjärde terminen på fysikutbildningen, den som har beskrivit som dödens termin, den som vi alla fruktat. Spenderade min födelsedag med att skriva labbrapport mellan 8-18, sen drog jag väl till gymmet och gick hem och sov. Det var nog i stort sett så som de månaderna såg ut. Började komma igång på allvar med löpningen igen. Tog det försiktigt. Försökte förstå mig på atomfysik, kvantfysik och spin. Nöjde mig nog rätt så fort med att jag inte fattade någonting, så som det är i föreläsningsperioderna. Mamma kom på besök, finaste lilla mamma. Daniel bodde fortfarande i Danmark och hälsade på dagarna innan min födelsedag, vi firade alla hjärtans dag på restaurang, åt pizza och drack rödvin.

Vi gick på fest och fick äta rymdtårta! Mums!

(och ifall man 'lånar' min telefon på Rydbergs så får man skylla sig själv ifall man hamnar på bloggen!)

Resten av våren förflöt men tentor, enorma mängder labbar och långa promenader i solen som sakta letade sig tillbaka.

Åkte till Danmark, hade det lite som tillflyktsort i allt plugg. Vi gjorde pannkaksfrukostar, åt pizza och gick på stan.

Vasaloppsdags och jag spenderade det med vasaloppspinning, aka umgicks med en spinningscykel i 3h. Fick sällskap detta år av Emil! Ser så mycket fram emot att göra detta igen, men måste nog öka lite med cyklingen då...

Lasershowade en del! Vi gjorde massa föreställningar på hemmaplan men också visit i Göteborg, som vanligt!

I samband med lasershowen så kom Daniel alltid på besök, och vi traskade en del, bla. i naturreservat och hälsade på hästar!

Äsch, jag orkar inte skriva! Ni ser ju på bilderna! Våren var rätt så fin ändå. Mycket plugg, men jag lärde mig mycket och hade faktiskt himla kul.

Valborg <3

Sprang lite Lundalopp men den här pågen, och kom in på under timmen! Yäy! Var fantastiskt glad och fick äran att hålla tempot till två förstagångslöpare på milen. Tack!

Sen var vi i Hamburg, turistade oss och kollade på en partikelaccelerator. Jag tog tillfället i akt och sprang en runda i staden på morgonen. Sprang helt enkelt väldigt mycket denna vår, ungefär varannan dag.

Sen blev det sommar, men sommaren förtjänar faktiskt sitt egna lilla inlägg, det kommer imorgon!

Likes

Comments

Här i Karlstad, hos Daniels pappa, bor vi ute på Hammarö, en 10 minuter med bil ifrån centrala Karlstad. Vi blir lite isolerade, eller, i alla fall jag; man måste ta bil ungefär överallt, och jag har ju inget körkort. Normalt löser jag ju det med att springa överallt, men med antibiotika-kuren så har ju aktiviteter som höjer pulsen blivit något som fått avvaktas med.

Promenader har det inte heller blivit mycket av, för Daniel gör ju generellt inte /sånt/ och jag känner mig inte helt bekväm med att lämna huset när jag inte har nyckel. Men! Idag var sista dagen med antibiotika, och rastlösheten har peakat, så drog ut på en 1.5 lång promenad i kylan. Drog såklart med mig Daniel,och vi gick först ned till vattnet. Där hade allting frusit till is, och medan Daniel kastade sten så passade jag på att fota lite.

Tycker verkligen att naturen har så fina färger just nu. Gillar den frostkalla blå himlen mot den spruckna isen, den sköra gula vassen och de hårda stenklipporna.

Sen fortsatte vi ut på Hammarö udde, och följde det som kallas Pilgrimsleden. Herregud vad fint och mysigt (och kallt)! Var jättehärligt att få röra mig i lite skog, på stigar. Om än bara för några kilometer.

Vi hittade en liten vik där vi stannade för att göra sånt vi tycker är kul, igen (det vill säga fota och förstöra is).

Traskade vidare och hittade en stig som ledde ut mot ett fågelskådningstorn. Solen började gå ned och kylan blev allt mer påtaglig.

Så vi traskade hem igen och avnjöt en otroligt fin solnedgång på vägen hem. Nu sitter vi och myser med varm glögg i soffan, inlindade i filtar.

Ikväll ska vi gå och kolla på Les Miserables på Karlstads Opera. Kan bli kul!

(knasigt det där med hur olika färgerna bli i mobilkameran ibland!?)

Likes

Comments

Vi såg kent. Det var fint. Så otroligt fint, vackert, mäktigt, känslosamt. Jag var lycklig, tacksam och dansade. Och jag sjöng med, till de vackraste orden som skrivits, till det som jag är trygg i, det som känns hemma. Och jag grät när Jocke tackade bandet, och jag grät igen när Den sista sången spelades och allting tog slut. Och så fick det vara. Jag tänker inte skriva mer än tack, och visa bilder.

Tack kent. Tack för min ungdom, tack för alla låtar. Tack för album att se fram emot och tack för fantastiska konstverk som har spelats på repeat när livet varit extra tungt. Tack.

PS. Glöm inte att kolla på dokumentären om kents sista år som går idag på SVT1 kl 21.40!

Likes

Comments