Böcker, Löpning, Mat, Träning, Vardag, Personligt

Och så var april förbi. Tänkte att vi kan kolla lite på vad som hände i april! Har nog inte fotat så mycket dock. Har sprungit en hel del dock (hela 156 km!), började ju april med halvmaran i Berlin! Har pluggat rätt så mycket och nu börjar allting dra ihop sig, kandidaten ska skrivas klar och tentaplugget borde egentligen redan vara igång. Nådde någon slags botten i måendet i april och försökt klättra mig upp därifrån igen. Har varit hemma i Stockholm. Vädret har varit rätt så förjävligt.

Cykeln blev unnad lite service, och vi har hunnit med två turer hittills under april. Det har varit fint.

Tåget till Stockholm, simuleringar som tar tid och ett kandidatprojekt som blivit rörigare och tappat mer och mer mening. Terrordåd. Blommor. Mamma som äter den veganska maten jag lagar. Det snöade i hela Sverige under påskhelgen. Jag tackade och bockade, kändes som tiden stått still sen jag var där senast i jul. Gick upp tidigt och sprang i skogen. Gick så mycket energi och liv av det. Restaurangbesök med släkten, fick svingod vegansk mat och var väldigt tacksam över det trevliga bemötandet ifrån restaurangpersonalen!

Träna själv med bror.

Börjat konsumera mer och mer smoothies, mer och mer färska grönsaker. Skriver dagbok varje kväll om måendet och försöker känna efter. Svårt men känner att saker kanske blir lite lite lite bättre. Kämpar så jävla hårt just nu.

Blev invald till LUNAs styrelse vilket kommer vara ett litet äventyr i sig. Sminkade mig och drog på tacksittning. Gick därifrån tidigt med ångest och för mycket känslor.

Läste aldrig klart månadens bok, Män utan kvinnor av Haruki Murakami. För herrejävlar vad tråkig och dålig den var? Murakamis kvinnosyn är helt körd i botten och jag pallade verkligen inte. Inte riktigt vad jag bestämt mig för att läsa härnäst. Funderar starkt på Eat & Run av Scott Jurek. Suktat på den i typ ett år nu?? Köp bara boken!

Det blev valborg och jag bakade scones och bröd och satt i stadsparken i en hel förmiddag och åt åt åt. Jäkligt triggande för någon med hetsätning, men aja. Pannkakor, frukt, bröd, brownies. Mammas födelsedag. Klarar inte riktigt av att vara ifrån familjen när dom fyller år. Blir så medveten om livets korthet. Att mamma och pappa inte alltid kommer finnas. Att jag någon dag kan få ett samtal ifrån ett sjukhus. Din bror är påkörd. Vadsom. Får väldigt mycket ångest över det ibland. Dränkte det med pannkakor tills jag mådde illa.

Sen drog jag ifrån parken för att göra det jag älskar, vara själv och pusha mig själv och kroppen. Cyklade till Skrylle (12km), sprang 15km spåret, och cyklade hem igen. Det var jäkligt tungt, fick ihop 50km löpning på en vecka så benen var väl lite trötta, så att säga. Mådde illa av att springa med all mat i magen. Väldigt bra lärdom inför ultraloppet jag är anmäld till (vem ger sig ens på en ultra innan man tagit en mara? jaja).

Nu ska jag bara ta mig igenom maj. Maj. Mål för maj är att skriva dagboken, och faktiskt nysta i känslorna. Ska känna efter hur det känns att vara själv när Daniel åker till Göteborg i en vecka. Bara ta mig igenom redovisningar, tenta, kandidatarbetet. Bara ta mig igenom maj. Sen är det juni. Då kommer bror hit. Och jag ska springa. Cykla och bara ta hand om mig.

Maj, gå fort.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Resor, Träning

Nu ska ni få höra om Berlinresan! Kom hem i måndags kväll och har hunnit landa lite i att vara hemma. Ifall jag hade fått hade jag gärna stannat kvar i Berlin nämligen.

Åkte på natten torsdag-fredag förra veckan. Tog mig till Helsingborg där jag mötte upp bussen, Frida Södermark(!) och mina gruppkamrater för de nästkommande dagarna. De sistnämnda sov dock i hullerombuller i bussen, så jag fick klättra och krypa för att hitta en ledig plats. 2:06 var klockan, 7:00 skulle vi åka färja över till Rostock. Tror inte jag fick mycket sömn där emellan... 1-2 timmar på sin höjd. Men fick se en väldigt fin soluppgång i alla fall!

Efter blev det en promenad som skulle vara på 4 km men sen landade på strax över milen... Tydligen så kallade 'Frida-kilometrar'. De är roliga de där ultralöparna!

Sen blev det Autobahn till Berlin och raka spåret in på mässan för loppet. Där fick vi startnummer och möjligheten att provsmaka och kolla på massa utrustning. Efter mässan drog vi till hotellet, bytte om på 5 minuter och drog ut på eftermiddagsjogg! Det var så varmt att vi svettades i shorts och linne. Solen låg på och tror termometern visade på en 20 grader. Herregud vilken omställning för kroppen! Vi avverkade en 6-7 km och sen lite intervaller i Mauer park precis där vi bodde.

Någon timme senare efter dusch och uppackning av väskor blev det promenad till en vietnamesisk restaurang. Och herregud vad vi fick äta gott! Ris med tofu, grönsaker, japansk sötpotatis i en varm, lite söt sås. Ville slicka rent tallriken!

Efter blev det en promenad som skulle vara på 4 km men sen landade på strax över milen... Tydligen så kallade 'Frida-kilometrar'. De är roliga de där ultralöparna! Folk satt på uteserveringarna, det såldes glas och ungdomar sprang omkring Brandenburger Tor.

Dagen efter var det dagen innan loppet och då gör man självklart inga större fysiska ansträngningar. Vi tog bussen ut till något ställe med massa stora fancy dyra hus. Sen gick vi på något museum. Jag har verkligen helt sämst koll? Så synd med tanke på all historia som finns i Berlin! I alla fall - Frida har skrivit mer om vad vi gjorde ifall någon ar intresserad utöver mitt svamlande. Sen tog vi bussen till en park som heter Victoria parken. Där fanns det en väldigt fin utsiktsplats över Berlin! Därifrån fick vi lite tid för oss själva, jag strosade på en gata tillsammans med en kille som hette Daniel (ingen är förvånad över att alla snubbs som jag gillar att umgås med heter Daniel). Vi åt döner och falafel och herrejäklar vad god falafeln är i Berlin. Vill tillbaka bara för den!

Sen skulle vi till ett till museum men då sa jag tack för mig, jag hade fått lagom mycket historia för en dag. Så jag letade mig till S-bahn och tog den tillbaka till hotellet där jag däckade i sängen. Bristen på sömn natten innan började kännas av rätt så rejält. På kvällen drog vi till en annan vietnamesisk restaurang, Frida hade en väldig förkärlek för dessa, och åt massa god mat igen. Tog en gryta med sötpotatis, tofu, ananas och mango. Ni hör ju hur gott! Till förrätt åt jag sommarullar. Konstaterade även, för 1000 gången, att koriander inte riktigt är min grej. Efter restaurangen drog jag hem till hotellet för att sova och förbereda inför loppet dagen efter!

Raceday! Woho! Vaknade toknervös. Jag och roomien smörjde vaderna med liniment och ormsalva det första vi gjorde och nojade över hur mycket frukost vi skulle äta, skulle vi sätta på oss tävlingkläderna redan nu? Vad ska man ha med sig? Ja - nerverna satt utanpå helt enkelt. Starten för min grupp 1:49-1:59 skulle gå kl 10:20, ändå väldigt tidigt för ett lopp tycker jag? Lämnade in väska med överdragskläder och telefon (så inga bilder under loppet!). Som jag skrev i mitt inlägg innan resan var jag väldigt nervös över att ens kunna hålla ett 5:50-tempo. Har rört mig nere vid 5:45 på 13-14 km pass, men det har ju varit slitigt och jag har varit väldigt trött efterått, så... kände mig onekligen lite felplacerad i min startgrupp. Men men!

När starten gick kände jag att kroppen fortfarande var väldigt nervös. De första 3-4 km gick fort, jag var lite rädd över att det gick för fort, men de kändes ändå sega. Min kropp har ju en tendens att streta emot i löpningen väldigt mycket i början innan den släpper efter och kommer in i flowet. Hamnade nog där strax efter 4. Tänkte att ifall jag vill komma in på under 2 timmar så kommer jag behöva jobba väldigt mycket. Tänkte också att det alltid är jobbigt i slutet oavsett, så även om det var riskabelt ville jag försöka tjäna in lite extra tid i början.

Sträckan fram till 10 km gick väldigt fort och här kollade jag även på klockan för första gången - och höll på att smälla baklänges: 54:någonting? Va? Hurdå? Men hur känns kroppen då? Kroppen kändes fortfarande väldigt pigg så kände att jag kunde fortsätta i det tempot. Nådde 15 km och lite snabb huvudräkning gav att jag hade 1 minut tillgodo till sub2h ifall jag höll ett 6:00-tempo resten av loppet. Och 6:00 har jag sprungit i många gånger. Det är mitt mysjogg tempo. 'Nu är det bara att springa - och det vet du hur man gör' tänkte jag om och om igen som ett mantra.

Då hade jag sprungit i 5:30-tempo (väldigt snabbt för mig på en sån lång distans!). Kroppen började väl skava lite här, började få blåsor och energin började tryta. Vid 17-18km var det väldigt jobbigt och jag fick tänka igenom hur kort 3 km egentligen är. Att jag har sprungit det flera gånger tidigare. Kämpade sista kilometern, såg målet och klockade in på 1:57:47. Herregud. Så så glad. Och så trött. Men verkligen - så stolt och chockad över kroppen, på samma gång!

Efter blev det hem och tömma blåsor, ut i Mauer park och hänga med resten av gruppen, sen till restaurang där vegan-utbudet vad fantastiskt dåligt för att vara Berlin. Lyckades förklara att jag inte äter mjölk eller ägg. De ville ge mig en sallad. En sallad efter ett halvt marathon?! Nä ni! Föreslog att de kunde göra en pizza med tomatsås och grönsaker. Vilket jag fick! Det var gott - tackar aldrig nej till broccoli liksom. Efter det drog de andra till after-race-party men pensionär som jag är ville jag hem och sova och vila mina trötta ben :')


Dagen efter var benen stela - och vi alla vet vad som är bästa medicinen mot det, rörelse! Så jag packade ihop fort, åt frukost och begav mig ut på långpromenad. Gick förbi monument i marken, resterna av muren och hela vägen bort till minnesmonumentet över de judar som mördades i Europa under andra världskriget. Satt där med mina trötta ben och såriga fötter och tänkte på att såriga fötter inte är så illa, egentligen.

Gick förbi naturhistoriska museet ^ påvägen tillbaka, men det var stängt. Tydligen är nästan alla museer stänga på måndagar i Berlin?! Knasigt tyckte jag! När jag kom tillbaka till hotellet hade jag varit ute och vandrat i 3-4 timmar, en 18 000 steg och var redo att sätta mig på bussen hem (efter att jag köpt och mumsat i mig ytterligare en falafel såklart!). Tack för denna gången Berlin - hoppas vi ses snart igen!

Likes

Comments

Löpning, Resor

När detta publiceras så har jag precis kommit fram till Berlin! Skriver detta på torsdagskvällen. Klockan 1 inatt går mitt tåg ifrån Lunds central. Ska till Helsingborg där jag ska möta upp bussen som ska ta mig till Berlin. Jag är anmäld via Frida Södermark (SM Guld i 100km!!)/Löparäventyret för att springa Berlin Halvmaraton på söndag! Herregud vad det ska bli kul.

Hade varit kul att säga att jag siktar på ett sub 2h, i och med att halvmaran i höstas, för ett halvår sen gick på 2h3min någonting. Men tror inte riktigt att det kommer gå. Skulle behöva hålla ett ~5.40 tempo då och tvivlar på att jag lyckas med det hela vägen. Sprang ju 21km på 2h2min50sek på min födelsedag för en sådär 6-7 veckor sedan, alltså ett 5:50-tempo. Hoppas väl kunna ligga däromkring, men kommer inte bli ledsen ifall det inte går. När jag sprang det så tog jag en hel del pauser och fyllde på med mat och så, vilket såklart hjälper en att hålla tempot uppe. Loppet ska gå förbi de mest sevärda ställena i Berlin, så kommer nog mer fokusera på att ha kul och njuta av loppet. Men men - vi får se hur det går! Banan ska vara väldigt platt tydligen, vilket jag ju är van vid efter mina år här nere i Lund. Tror jag är in-seedad på en 2h startplats dock. Oh well!

Jag har aldrig varit i Berlin innan, men spenderade ju två dagar i Hamburg för snart ett år sen, och blev ju lite kär i den staden. Berlin ska vara en otroligt veganvänlig stad vilket ju låter trevligt! När jag kollat väderprognoserna ska vi också få temperaturer upp emot 20 grader?!

Har inte datorn med mig på resan, bara mobilen, och oklart hur det kommer vara med wifi - men ni får såklart uppdatering när jag kommit hem efteråt.

Likes

Comments

Böcker

Läste två böcker i mars och tänkte skriva lite om dom här!

Först it var I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv. Hade väldigt höga förväntningar på denna bok, då den vunnit många priser, varit väldigt omtalad, Tom har sommarpratat, etc. Tycker även omslaget till boken är väldigt fint, vilket ju höjer förväntningarna ytterligare! Sammanfattningsvis så tyckte jag att boken var... bra. Inte fantastisk. Men helt klart bra och läsvärd. Jag gillade första kapitlet mest, där man dras med i sjukhusets korridorer, med medicinska termer och hetsigt tempo. Gillar det stilistiska knepet av att skriva långa meningar, så kallat 'stream of consciousness' som James Joyce och Virginia Woolf använt sig mycket utav. Där man faktiskt får läsa de långa tankarna och hur man kan börja tänka på en sak men flyta in i något annat.

Sen kände jag att boken tappade mig lite. Vi hoppade omkring en del i tiden vilket gjorde mig förvirrad. Vi fick ta del av deras förhållande, och där var det något som skavde hos mig. Något med hur han behandlade och mötte henne. Bör ju inte låta det påverka min upplevelse av boken dock, men ja. Det är en väldigt fin och sorglig bok. Otroligt välskriven. Förstår helt och håller syftet med den och kan förstå det teraputiska i att skriva denna bok när man är i hans situation. Verkligen en bok som alla borde läsa, man blir otroligt ödmjuk inför små saker i livet.

På tal om ödmjukhet vill jag påstå att När kejsaren var gudomlig går lite i samma spår. I boken får vi följa en japansk familj i Amerika som får åka på koncentrationsläger efter bombningarna i Pearl Harbour. Likaväl denna bok är otroligt välskriven. Påminner mig en hel del om 'Mannen utan öde' som också handlar om koncentrationsläger under andra världskriget. Båda författarna ställer sig lite utanför hela situationen. Man får inte ta del utav känslor så mycket, utan det handlar mer om tankar och observationer. Hur det är att åka tåg i flera dygn. Att i flera år stå i kö för att få sin mat. Hur ens mor tappar livslusten. Tankarna på en far som försvann.

Känner dock att jag kanske tappar en del av boken, för att jag inte riktigt har den kunskapen som krävs för att ta till mig vissa stilistiska knep. Jag märker att vissa meningar, vissa ord upprepas många gånger. Kanske för att få ett sammanhang. Jag förstår inte riktigt heller titeln på boken... men vad gör det! Jag lärde mig mycket och tyckte det var en väldigt bra bok. Hade svårt att lägga ned den och ville veta vad som skulle hända i nästa stycke. Och nästa. Och nästa kapitel.


Likes

Comments

Resor, Vardag

...vad för en sådär 20 dagar sedan. Tre veckor. För tre veckor sedan var jag påväg till Uppsala för att genomföra min sista vecka med Fysik & Lasershow. Vi bilade upp ifrån Lund och det tog hela 12 timmar! Inkluderat stopp för att äta och att köra i snigelfart igenom snöstorm. Uppsala var fint. Kände mig borta ifrån Lund (skönt!) och hemma (ännu skönare!) på samma gång. Drog ut och sprang två gånger, på välkända gator. Förbi Fyrishov, längs Fyrisån. Förbi kyrkan, biografen, tågstationen.

Veckan därefter spenderades med tentaplugg och att bara landa efter jobb-veckan. Hade även mitt sista terapi-samtal. Rätt så jobbigt faktiskt, känner att jag behöver mycket mer hjälp. Att vi bara börjat skrapa på ytan. Men i Skåne kan man bara få en remiss a 12 månader (och jag har inte riktigt råd att gå privat...). Men jag försöker jobba med terapin. Själv, på kvällarna, i skolan, när ångesten är som värst. Hoppas väl att det går framåt.

När vi kom hem till Lund så hade det gått och blivit vår! Och efter tentor blev det tacos med fina människor!

Sen fick jag väl lite andrum. Har haft mycket att göra med mitt kandidatarbete. Och har ju inte bloggat här för att jag behövt ta hand om mig själv så mycket. Och har lämnat telefonen allt oftare. Går nu upp vid 5.30 varje dag för att hinna med en promenad efter jag yogat. Använder den promenaden till att jobba med mig själv en hel del, och då är det bra att lämna telefonen hemma.

Testade på att grodda mungbönor, mest för att känna att något kanske lever och gror.

Har börjat läsa en ny kurs, i avancerad högenergiastrofysik. Ja ni hör ju på det. Är helt livrädd och taggad på samma gång! Sen kom vi till denna helg. Jag har varit på bio, ätit vegansk hamburgare. Jag har pluggat en hel del i sommarvärmen som slog Lund. När jag sett solnedgången ifrån astronomi har jag sprungit hem, upp till takterassen och njutit av det därifrån.

Likes

Comments