View tracker

Nu är det dags att säga godnatt... Dag ett utan som små liven. Tomt men ändå så skönt... Överlämning kändes faktiskt skönt denna gång. Så jag försöker vara njuta av att faktiskt känna så.

Behövs fan ny kraft till im. Vad är de med mig och diciplin? ZzzZZZ

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 3 readers

Likes

Comments

View tracker

Alltså vilken känsla man får i kroppen när solen skiner med all sin kraft!! Det är helt jävla underbart!!! Man är som en blomma som som energin bara göder på nytt.. Magiskt.

Underbara dagar har jag haft med barnen.. Men dom går alldeles för fort.. Vi har kramats å gosat i mängder! Att bara prata med dom i lugn å ro är fantastiskt, så kloka och så sjukt medvetna om saker man inte kunde ana. Längtar hem till dom.

Att se in i deras ögon ger ett lyckorus varje gång, tanken slår mig så ofta -hur fan lyckades jag med detta? Två helt underbara individer som kommer utforska världen på sitt egna vis. Trygga och självständiga. Sen kommer sorgen som ett slag i ansiktet. Att behöva dela detta jag håller mest kärt med en människa jag helst inte vill se. Att acceptera detta faktum gör så ont. Så otrolig ont.

Så just idag suger ja åt mig all D-vitamin ja kan!!!
Tack solen

  • 4 readers

Likes

Comments

View tracker

Imorgon är det äntligen måndag!! Ny vecka som känns spännande! Men framförallt är plusset att trollen kommer.. Älskade små... Helgen har vart fantastisk på alla sätt. Träffat nya fina människor vilket jag älskar, pratat med min älskade C som äntligen lämnat alperna å återvänt till vardagen i slask å gråzon;) räknar ner till påsk då jag får krama henne igen!! I flera dagar får vi hänga denna gång❤️

Välkommen måndag

  • 5 readers

Likes

Comments

Idag har de vart en underbar dag. Inget utöver de vanliga vardagsrutinerna men ändå. Jobbet känns bra, de har känts som att vi är på G och faktiskt på väg någonstans... Efter jobbet bara träna å fixa hemma. Utöver det så har jag nog bara ägnat en extra tanke åt de människor jag tycker extra mycket om. Låter sjukt trist när man skriver men Gud va jag gillar. Det är något ja tror benhårt på, och kämpar mycket med. Att njuta av stunden... Ute på jobbet.. Att bara andas den friska luften.. Lyssna på fåglarna... De e så klyschigt men jag förstår mer och mer varför. Dagens höjdpunkt var att prata med trollen. Ord kan inte beskriva... Stora å förnuftiga samtidigt som dom e små fågelungar som man vill skydda från allt ont i världen.

Vill inget hellre än att vara krama om och säga att jag finns här... alltid. Jag fick säga det jag ville utan att krama om❤️

Tack för en fin Dag

  • 5 readers

Likes

Comments

Bonusdag med trollen efter en galet intensiv sportlovsvecka...känns som ett regn av influensabaciller har landat över hela stan... det är så många sjuka, retsamt sjuka också. Bättre att de bryter ut helt så man blir liggande så kan skiten försvinna sen. I har legat och resultatet blev att lagom till helgen så är gossen lagom pigg och utvilad efter dagar av lugn så han är bättre än NÅGONSIN på att reta gallfeber på sin lillasyster till totalt vansinne... Mer än vanligt då. Och hennes stubin är kortare än vanligt. Denna kombo kan göra mig galen..... men allas förnuft kryper alltid på sista kvällen innan det är dags att byta vecka. Alltid. Det är som att barnen känner på sig det på nåt konstigt sätt. Jag hoppas bara att det inte är dom känner dåligt samvete... fast det vet jag ju egentligen att dom gör och jag är så rädd för hur jag uttrycker mig för att inte göra saker värre.

En överenskommelse mellan oss tre, aldrig somna osams. Aldrig. Jag kommer aldrig göra det misstaget med någon nära mig igen.

Att komma hem till lägenheten alldeles tom känns så konstigt. Det känns fel samtidigt som det känns befriande...och det känns också fel. Alldeles tomt och tyst. Jag kan inte förklara med ord hur mycket jag längtar tills dessa känslor bara lättar en aning. Bara lite.

Likes

Comments

Nu har jag skrivit och suddat.....skrivit och suddat.....och skrivit och suddat. Som om jag försöker få till en perfekt och klämkäck start på nån ny succeblogg som ska slå igenom. De kan ja fetglömma punkt. Inte mitt syfte och hur man än vänder och vrider på de så är konkret fakta som titeln lyder: Fyra blev tre. Punkt.

Inget klämkäckt, jävligt operfekt och en verklighet som jag tycker är mer smärtsam än något annat. Att man vänjer sig vid att vara utan sina barn varannan vecka är rent skitsnack, sant är dock att man lär sig att använda sin tid på nya sätt, bättre sätt att distrahera och att försöka bedöva den smärta som ligger där och gnager som en irriterad böld. Ett infekterat sår som aldrig tycks läka. Varannan vecka när barnen är här är de lättare. Frustrationen enorm för att man är ensam med dessa underbara fina barn som bara suktar efter kärlek, hjälp med läxor, viljor av stål, skjuts till träningar å allt därtill... från att nästa måndag få säga: -jag säger inte hej då för det blir nåt slags avsked..vi ses snart mina små troll!! Jag älskar ER  å våga inte glömma det någonsin! Sista blicken i dessa två par underbara ögon. Ett par av de vackraste jag sett sitter på honom som för precis tolv år sen fick mig att inse att jag skulle bli mamma. Aldrig någonsin i mitt liv hade något känts så självklart. Humör som en björn men samtidigt så självständig, trygg och förståndig som en klok liten uggla. Och sen denna lilla ljusa ängel. Att titta på henne är som att titta på mig själv, dramatisk, låter ingen sätta sig på henne men är samtidigt försiktig och mild. I allt detta så kan olika mantran komma åkandes förbi i mitt huvud...de känns som en taggtråd som drar ett varv bara för att stöka till en aning. -Jag orkar inte mer. jag vill inte. Jag känner inte att lämnar min familj. Va skönt för dig kan jag tänka nu. Då tänkte jag inte alls eller snarare allt på en gång. Att se dom vinka är något som jag inte vänjer mig vid. Jag vill inte säga hej då jag vill säga ses sen, jag vill inte. Jag blir dock bättre och bättre på att inte visa för dom hur ont de gör. Jag får svårt att andas och de känns som någon blåser upp en ballong inom mig som är fylld med sten. En sten som jag bär runt på tills nästa måndag ungefär....

Varje dag i resten av mitt liv kommer jag att få leva med att jag tagit ett beslut som får mig att vara utan de finaste jag vet. Detta samtidigt som jag vill vara den bästa mamma Och Camilla jag kan vara är den största utmaningen i mitt liv. Förlossning My Ass.

Denna resa ska jag försöka få på print. Framför allt för min egen skull. Vi ses

Likes

Comments