Header

Visst är det lätt att vardagen bara flyter på? Till slut har dagar, veckor och månader passerat utan att du har åstadkommit någonting.

Nu var jag negativ för det är klart du att har åstadkommit något. Men det är inte det som är min poäng! Frågan är om du har åstadkommit det du vill åstadkomma!? Gör du det du vill, varje dag?

Inte de? Du orkar inte? Orkar inte bry dig? Eller va har du för ursäkt? Ingen motivation? För det första måste du såklart vilja åstadkomma något. Annars blir det svårt, då har vi helt andra problem. Det lämnar jag dock till dig. Till dig som vill åstadkomma något, hur hittar man motivation, varje dag?

Fundera först på hur du motiverar dig själv på bästa sätt. Vet du inte så kommer du få testa dig fram.

Ni vet tjejen eller killen som håller det där grupp-passet på gymmet, som kommer och skriker på dig att du kan minsann liiiiite till och helst stå två centimeter ifrån och peppa dig. Den personen vill jag helst strypa och sen gå där ifrån och lipa. Eller lägger jag bara av, direkt. För mig funkar inte det som motivation. Den tränaren som däremot säger att det är upp till mig att bevisa att jag klarar det och peppar mig med den belöning som kommer att komma. Att måla upp en bild om vad jag kan uppnå. Det funkar för mig!

Jag analyserar mycket och funderar ofta på varför jag gör saker. Vad meningen är med det jag gör. Vad resulterar det jag gör i. Vill jag göra det jag gör. Jag väger fördelar mot nackdelar. Mål motiverar mig.


Men ibland, när livet känns sådär kasst så behöver jag bara lite allmän pepp. Då har jag en vän, honom kan jag skriva till och säga att "Hej, nu är jag opepp.. vad ska jag göra?". Han hjälper mig att diskutera och även om vi inte kommer fram till några revolutionerande grejer så får jag alltid ny energi. Han är en person som är framåt och driven, han inspirerar mig.

Så ett tips från mig, hitta en vän som min.

Andra dagar googlar jag "Motivation". Istället för att lyssna på musik när jag tränar på gymmet så brukar jag lyssna på föreläsningar eller podcasts.

Jag blir också motiverad av att lära mig saker så därför försöker jag lära mig något nytt så ofta jag kan, gärna varje dag. Jag utbyter gärna erfarenheter eller träffar nya människor. Det motiverar mig också.

Och framförallt, att motivera andra! Jag lovar, om du ger så får du såå mycket tillbaka!


Börja fundera på vad som motiverar dig och vad du kan göra i vardagen för att hitta guldkornen som tar dig vidare! Motivationen är lite som motion, du mår bäst när du rör på dig lite varje dag istället för en gång varje 3:e månad. ;) 




Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag öppnar dörren och klassen vänder sig om. Jag tittar ner i golvet och går tyst till min plats. Min lärare tittar också på mig. Jag kommer inte ihåg om han sa något. Sjunker ner i stolen och försöker koncentrera mig på lektionen. Jag hatar att vara sen.

Några minuter tidigare så har jag hämtat mina böcker och är har lite tid tillgodo att ta mig till nästa lektion. Jag går genom korridoren och är på väg ut på skolgården genom de stora dubbeldörrarna. Precis innan jag kommer fram till dörrarna så står ett gäng. De är två år äldre än mig. Det tuffa gänget. Gänget som tjejerna tycker är snygga. Dom som syns och hörs. Dom som alla vet vem dom är.

Jag försöker smita förbi klungan men dom har redan uppmärksammat att jag kommer. Plötsligt står jag i mitten av en ring. Jag minns inte antalet men runt 10 killar står och tittar på mig. Jag låtsas inte om vad som händer. Jag vet mycket väl att de medveten har stängt in mig mellan dom. Utan att göra en stor grej av det försöker jag smita förbi. De täpper igen de lilla mellanrum jag hade tänkt ta mig ut igenom. Jag tvingas backa tillbaka in i ringen igen. Jag säger fortfarande ingenting. Står stilla i vad som känns som en evighet innan jag försöker att ta mig ut från ringen mellan två andra killar istället. Samma sak upprepar sig och jag står snart i mitten av ringen igen. Under tiden så skrattar grabbarna och tycker såklart att det är kul. Till slut får någon dåligt samvete och inser att de inte får särskilt mycket reaktion utan bara en tjej som står i mitten och väntar med sina böcker. Han tar plötsligt min sida och säger åt som andra att skita i mig och att lägga av. De släpper förbi mig och jag tar mig ut genom dubbeldörrarna. Hjärtat slår lite fortare än vanligt. Jag hindrar mig själv från att börja springa och fortsätter istället med raska steg ut på skolgården och bort mot klassrummet.

Jag vet inte vad jag känner. I efterhand så vet jag att jag var mobbad. Elaka jävla barn! Men (!) jag brydde mig inte. Det blev min räddning, igen.


Likes

Comments

Förbannade jävla motgångar! Ja, så känns det ibland. MEN det ska fan mycket till innan jag viker mig.
Hur reagerar du på motgångar? Och vad gör du med reaktionen?

Jag blir arg men samtidigt jag är glad för min egen reaktion. Det innebär att jag bryr mig om mig själv och mitt liv.

Nu till det svåra.. att vända energin till en drivkraft. Jag behöver sura, helst för mig själv ett tag. Sedan använder jag reaktionen och energin och vänder det till att driva mig själv framåt. Min reaktion innebär att jag vill göra en förändring och jag vet om att det är jag som måste göra den förändringen. Den kommer inte göra sig själv.

Jag vet också att motgångar och misslyckanden kommer för att jag strävar efter något. Strävar jag inte efter något så misslyckas jag inte heller. Det är också sällan jag stöter på motgångar om jag inte väljer att uppleva eller våga känna något. 

Jag väljer att sträva efter något och jag väljer att leva, fullt ut. Detta orsakar konsekvenser och resultat. Positivt och negativt. Men som nämnt ovan, det som är negativt - det är DIN uppgift att vända och använda som drivkraft framåt.

What doesn't kill you only makes you stronger, klyschigt som fan men det finns en poäng.

Jag är inte gjord av stål men ibland undrar jag om inte min vilja är det. Och vet ni? Det kommer jag långt på! För det ska fan mycket till innan jag viker mig!


Likes

Comments

Elaka jävla barn..

Skåpet längst ner, längst in i hörnet. Ett gult. Vid bänken där alla sitter. Nitlotten. Fast egentligen visste jag att det inte berodde på skåpet. Dom hade inte valt skåpet, dom hade valt mig.

"Ursäkta.." Jag försöker komma in i mitt skåp. Jag har min hög med böcker och behöver komma in i mitt skåp för att ta fram de nya böckerna till nästa lektion. Jag hatar att komma försent. Jag vill alltid sköta mig och visa framfötterna. Det är ett knä i vägen. Jag sticker in nyckeln i låset på skåpet för att visa att jag gärna vill komma in i mitt skåp. Ett ursäkta verkade nämligen inte räcka.. Tillbaka får jag ett flin. Jag försöker öppna dörren men han håller för med sitt knä så att det är omöjligt. Resten skrattar. Jag skrattar inte. Jag försöker att inte visa att jag bry mig. Dom viskar lite och skrattar lite till. Dom får ingen reaktion. Jag bara väntar. Till slut är det inte roligt längre och han hoppar undan så jag kommer in i mitt skåp. Jag lägger in föregående lektions böcker och tar fram de nya under tystnad.

Jag är arg samtidigt som jag vet att det inte tjänar någonting till att varken blir arg eller ledsen. Det tjänar ingenting till att skrika, gråta, sura eller vara kaxig. Det är slöseri med energi på personer jag inte vill lägga energi på.

Detta blev min räddning.


Likes

Comments

Idag boostar jag mig själv! Och jag hoppas att jag kan motivera och inspirera dig!

Kommer motivation av sig själv? Sorry men nej, det gör det inte! Hur mycket du än önskar att du vaknar en dag och motivationen har kommit av sig själv så gör den inte det!

Du måste tro på att dina drömmar ska slå in! Du MÅSTE ha ambitionen att uppnå dina drömmar.
Vem säger att du inte kan!? DU KAN! Jag lovar!

Den som säger att du inte kan, uteslut personen ur ditt liv. Ta vara på de personer som säger ATT DU KAN!

Du är bra! Du vill! Du kan! Våga tro på det!

Alla människor lyckas inte i livet men det är ett val de har gjort. För framgång kommer från hjärtat och din drivkraft! Ditt sätt att tänka är det som tar dig dit du vill!

Du väljer ditt sätt att tänka!

Det låter ju himla lätt att säga att du ska tänka på ett visst sätt, eller? Nja, det funkar kanske inte alltid bara sådär. Det finns vissa förutsättningar..

Du måste VILJA tänka framgång. Du måste VÅGA tänka framgång. Du måste tänka att jag KAN. Och du måste ha SJÄLVINSIKT!

Så var börjar du? Mitt tips är att först bli medveten om dina tankar. Tänk efter hur du reagerar och vilket tankesätt du har i olika situationer.

Efter det funderar du på hur du vill tänka och reflektera hur du tror att du borde tänka för att komma framåt. På så sätt kommer du utveckla ditt tankesätt allt eftersom.

Ibland blir du låst i dina tankar. Se dig då omkring och ta för dig! Sluka all inspiration du kan hitta!

Vad gjorde jag idag? Jag gjorde en sökning på Youtube. Ett enda ord. Motivation.

Ibland kan små enkla saker görs stor skillnad!


Likes

Comments

Sekunderna går, minuterna går, timmarna går, dagarna går, veckorna går och åren går..

.. och jag hinner knappt blinka.

Jag är stressad. Jag vill hinna så mycket. Varför räcker inte tiden till?

Inte nog med att timmarna på dygnet inte räcker. Värst är ändå att åren inte räcker till. Det är så mycket jag vill göra. Samtidigt inser jag vilket lyxproblem det är. Att veta vad jag vill. Det är så många som säger att dom inte vet vad dom vill och jag skulle aldrig vilja byta!

Va rädd om dina drömmar! Ta vara på dom och ge dom kärlek. Ibland kan det också behövas en nypa tålamod för att nå dit du vill. Stressa inte, men ta vara på tiden. Saker händer inte av sig själv. MEN, ta chansen.. för om en blinkning kan den vara borta!

Vad är ditt mål för morgondagen? Välj med omsorg!

Likes

Comments

Saker händer i livet. Det är inte ett misslyckade att inte uppnå sina mål. Du har aldrig misslyckats med ett mål förrän du har bestämt dig för att du inte längre vill uppnå det och då är det inte längre ett mål.

MEN, jag har ett problem. Något som ställer till det för mig själv, som gör att jag misslyckas är att jag tidsbestämmer mål.
Jag har alltid tänkt att jag måste sätta en deadline för att jag ska få tummen ur röven och uppfylla målen.

Jag är utbildad massör och tänkte starta ett företag. Jag bestämde att jag skulle starta företaget innan 2016 var slut. För att driva ett företag skulle vara nyttigt och jag hade lärt mig mycket på vägen. Fast det spelade ingen roll om jag satte en tidsbegränsning. Det handlade inte om det för att jag skulle få tummen ur. Jag ville det inte tillräckligt mycket.

Så ett nytt mål blev att inte ha deadlines. Jag har en lista med saker jag vill genomföra, som jag känner just nu. Det jag dock också har lärt mig är att saker förändras. Också en anledning till att mål inte alltid bör ha deadlines. Därför kan det vara bra att ha en plan B. Om målet inte gick att genomföra nu eller på det sättet jag ville, hur skulle jag kunna tänka mig att göra istället. Vad skulle kännas okej om det inte blev som jag tänkt mig.

Plan B är kanske fel att säga egentligen. Jag tycker att du ska drömma stort men realistiskt. Jag vill köpa en gård. Hade jag fått välja hade det varit en lång allé med hästhagar på varje sida. Du kommer upp till ett stort vackert hus, en stor gårdsplan. En maffig stallbyggnad med splitter ny stallinredning. Ridbana och ridhus. Ja, ni fattar poängen.
Men om jag vågar analysera så är det egentligen inte allt det som är det viktiga utan känslan av livet på landet. Med hästhagen utanför dörren. Närheten till stallet och stora ytor för hundarna att busa på. Egentligen vill jag inte ha ett stort hus att behöva städa utan ett det viktiga är att det är ett hem där jag trivs.

Mina drömmar är alltså inte i detalj och jag reviderar dom lite allt eftersom. Eftersom de inte alltid hamnar i tiden som jag önskar eller på just det sättet som jag hade tänkt från början.

Jag vill också försöka tänka drömmar istället för mål. För mig är drömmar mer positivt, inte lika mycket måste som mål.

Likes

Comments

Det skrämmer mig att bli gammal. Jag vill inte ha ont. Jag vill inte bli glömsk. Jag vill inte börja se dåligt. Jag vill inte börja höra dåligt. Jag vill inte bli begränsad. Jag vill dö innan det händer.

Visst är det oförskämt? Att jag vill dö.

Alla får inte behålla livet så länge som de önskar och jag säger att jag vill dö. Men det skrämmer mig, de fysiska begränsningarna. Det jag inte kan ha kontroll över, det jag inte själv kan styra.

Du ligger i sängen på äldreboendet och kan inte ta dig upp ur sängen själv. Du ligger och väntar på att någon ska hjälpa dig. Ditt liv styrs av någon annans rutiner. Du får inte längre välja vad du vill äta till frukost utan du får det du brukar tycka om för ingen orkar ställa samma fråga till dig varje dag. Jag får en blöja för jag kan inte gå på toaletten själv.

Detta är en av mina värsta mardrömmar. Jag hoppas och vill dock tro att jag är så envis och stark att jag kan framföra mina tankar och vilja.

Framtiden, ibland är mina tankar så långt fram att jag glömmer nuet. Jag har så mycket idéer om hur jag vill ha det då att jag glömmer tänka på hur jag vill ha det nu. Jag är så fokuserad på att jag måste hinna göra det och det eller det tills dess för att jag ska ha det si eller så då.

Jag måste sluta låta framtiden stressa mig! Mål är bra och ibland är det bra att sätta upp en tid när målet ska vara uppnått för att få tummen ur röven. Men (!) tänk på konsekvenserna. Det får inte bli en konsekvens att du missar nuet, att livet livet rusar förbi för att du har fokuset för långt fram. Att oron för att inte klara din deadline för ditt mål gör att du missar hela tjusningen med att uppnå själva målet.

Jag är rädd för att inte hinna innan jag blir gammal och blind, döv, bitter och har ont. Så dags att försöka leva lite mer i nuet och njuta och inte tänka för mycket på framtiden!

Likes

Comments

Är du också bra på att hålla känslorna inne? När sjukgymnasten tittar snett på en så inser man hur bra man är på att hålla masken.

Han frågade varför jag håller tillbaka. En fråga jag inte var beredd på. Men sanningen är den att det blir inte bättre om jag klagar och gnäller. Kan hända att han nämnde något om "typiskt hästtjejer".. :D

Kanske är det så. Lite tuffare och lite mer härdad. Jag väljer att bita ihop. Att se framåt. Bestämmer mig för att må bra, bli bra!

Tipset från sjukgymnasten.. "Var envis men inte för envis!" Tydligen fanns det en anledning till att man uppfunnit värktabletter.

Läkaren flinar och skakar lite på huvudet när han frågar om det är okej att han sjukskriver mig. När man är lite för rastlös och lite för nonchalant mot sin egen kropp..

Snart på benen igen..

Likes

Comments

Jag hatar att bli besegrad. Jag hatar att känna mig maktlös. Vill kunna själv. Klara mig själv.

Men när man ligger på akutvårdsavdelningen och har så förbannat ont att man inte ens kan röra sig så är man inte så jävla tuff. Morfin är för stunden ens bästa kompis.

Envis som man är så vill man inte ens be om hjälp för att gå på toaletten. Det är inget att skämmas över men jag gör inte det i alla fall.

Det tar lång tid innan jag viker mig. Men just nu så får jag nog känna mig en gnutta besegrad. Samtidigt vill jag hylla alla dom som varje dag kämpar med en sjukdom. Och jag ska be alla er att inte tycka ett skit synd om mig, för det är det inte!

Likes

Comments