View tracker

Att bygga de mänskliga relationerna i samhället på tillit istället för på pengar ter sig som en avlägsen dröm idag. Vi föds in i och tränas i ett spel som går ut på att använda pengar som motivation för all mänsklig aktivitet. Om vi bidrar till det gemensamma genom ofrivilligt arbete belönas vi med pengar och gör därmed våld på oss själva då vi säljer ut oss. Om vi vägrar att bidra med ofrivilligt arbete bestraffas vi med att inte få pengar vilket hotar vår existens. Den här belöningen och bestraffningen tränar oss i att kontinuerligt göra våld på oss själva och spela att vi är någon annan än de vi verkligen är. På arbetsintervjun bedyrar vi att vi är genuint intresserade av det arbete som erbjuds fastän vi inte är det. Vi behöver jobbet för pengarna men att erkänna att det är främsta skälet är att minska våra chanser till att få jobbet. Vi belönas av att spela spelet och av att sälja ut oss själva medan vi bestraffas för att vara ärliga. Men de lögner som bygger upp spelet är ohållbara i längden. Till slut blir det synligt genom att det inte går så bra för verksamhet som bygger på ofrivilligt arbete där arbetarna mår dåligt av att ha sålt sig själva. Belöning och bestraffning genom ekonomiska medel tar död på den inre motivationen att göra ett bra arbete.


Jag vill dock fortsätta att drömma om hur världen skulle kunna se ut om vi byggde våra relationer på tillit istället för på pengar. I ett sådant samhälle skulle människor vara värdefulla för den de är istället för hur de presterar i spelet. Det skulle nämligen finnas en baston av tillit istället för misstänksamhet. Tilliten till varandra säger att alla kommer att bidra till det gemensamma utifrån egen fri vilja när man är redo för det. Om någon inte orkar bidra vid ett givet tillfälle är blotta hennes existens värdefull nog att upprätthållas av övriga. Det skulle finnas en förståelse och insikt om att hela samhället tar långsiktig skada om någon tvingas in i att göra ofrivilligt arbete. Man skulle bjudas in i arbetsgemenskapen med rätt att säga nej och inte tvingas in i den. Motivationen till att arbeta skulle komma från en inre övertygelse om att just hon är värdefull och att hennes frivilliga bidrag är värdefullt. Det frivilliga arbetet motiveras av en trygg individs nyfikenhet och upptäckarglädje samt behov av gemenskap med andra trygga individer som uppmuntrar till att allas bidrag är genuint frivilliga så att ingen tar skada. Det skulle finnas en insikt om att en skada hos en medlem i gruppen är en skada på hela gruppen. Det skulle finnas tålamod att låta den skadade ta den tid den behöver för att läka och det skulle finnas en förståelse runt hur skadan uppkom och hur den bäst läks genom att skapa en trygg miljö runt den skadade.


Men det är bara en dröm. Med ett samhälle fullt av mer eller mindre sårade individer råder misstänksamhet istället för tillit och ofrivilligt arbete är normen. Eftersom individen tvingas att sälja sig själv för pengar blir hon missunnsam om någon annan slipper gå igenom den förnedringen och ändå ha ett uppehälle: "Varför måste jag förnedra mig själv när hon slipper?" Misstänksamhet väcks om att den här individen aldrig kommer att bidra frivilligt till samhället och man önskar att hennes uppehälle rycks undan från henne så att även hon måste förnedra sig i spelet. Vad man missar då är att det tar tid för en sårad individ att läka tills hon känner sig så pass trygg att hennes bidrag är genuint frivilligt. Vägen till drömmen om tillit, trygghet och genuint frivilligt arbete går genom att förstå spelet och genomskåda det för vad det är; ett mentalt virus som sätter hela världen i brand. 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

De 80 rikaste individerna på planeten äger tillsammans mer än de fattigaste 3,5 miljarder människorna. Trots deras förmögenhet så är de rädda. Det främsta skälet till att de är rädda är hotet från de fattiga som eventuellt får nog av den ojämna fördelningen och tar till våld för att kräva förändring. De rika förbereder sig därför på att fly ut till avlägsna platser som ligger långt bort ifrån de fattiga. Vissa av de superrika skulle förbereda sig på att fly till en annan planet om det vore möjligt. Bristen på tillit som spelet med pengar skapar gör oss rädda för varandra. När vi är rädda agerar vi som trängda djur; antingen tar vi till våld eller flyr. Visst finns det trygghet att få genom att skapa avstånd ifrån ett hot men det är inte hållbart förrän man adresserar roten till rädslan.


Vägen till fredliga relationer och äkta trygghet är enkel; alla slutar sälja ut sig själva och slutar därmed att spela spelet som går ut på att vara någon man inte är och göra saker man inte vill. Då måste vi lära känna oss själva och andra. Då kan vi upptäcka att det som vi har gemensamt är långt mycket mer än det som skiljer oss åt. Det ingår i spelet att spela upp våra olikheter mer än våra likheter. Även om vägen är enkel så finns det hinder i form av alla de djupa sår som vi har fått av att sälja ut oss själva. Men om vi förstår att såren kommer ifrån spelet och genom att sluta spela spelet så slutar vi också att tillfoga varandra mer skada. Först då kan vi påbörja läkeprocessen. Ingen kan någonsin tvinga någon att sluta spela spelet. Det är upp till var och en att sluta spela och börja vara sig själva. Men de som slutar spela först är de som får ta den största kostnaden i form av attacker och hot av de som fortfarande spelar spelet. Men ju fler som slutar spela spelet desto lättare blir det för de som fortfarande spelar att sluta spela. Det första steget i att sluta spela är att lära känna sig själv.

Likes

Comments

View tracker

Enligt Roland Paulsen uppger endast 13% av jordens arbetskraft att de har ett utvecklande och engagerande arbete. Resten tvingas att arbeta med saker de inte vill arbeta med endast för att få pengar till överlevnad. 24% är t.o.m. fientligt inställda till sina jobb. Om människan vore fri skulle hon undvika att arbeta med det hon inte tycker om eller t.o.m. hatar och söka arbete som genuint intresserar henne. Och hur kul är det att gå till t.e.x. en frisörska och betala henne för att utföra en tjänst för dig som hon hatar att utföra? Hon kanske tar emot dig med ett påklistrat leende men egentligen fantiserar hon om att köra saxen genom huvudet på dig eftersom hon tvingas till något hon inte vill.

Men vem tvingar den ofrivilliga frisörskan att fortsätta? Det finns ingen egentlig slavägare som i gamla dagars slaveri som tvingar henne. Hon känner trycket att fortsätta p.g.a. att hon behöver pengar till sitt uppehälle. Det hon egentligen vill arbeta med och som är samhällsnyttigt ger inte pengar nog för ett uppehälle. Hon vill t.e.x. jobba med ungdomar och stärka deras psykiska välmående men samhället har inga pengar att lägga på ett sådant arbete även om det finns ett akut behov av det. Marknadskrafterna utbud och efterfrågan är satta ur spel när efterfrågan är tillåtelse att få vara sig själv. För att vara en del av marknaden måste man sälja ut sig själv. En affär som man alltid förlorar på.

Det är slaveri att tvingas till arbete man inte vill utföra. Men det finns inga slavägare som man kan ställa till svars för att massornas tid slösas bort på ofrivilligt arbete. Det som tvingar den ofrivilliga arbetaren är istället samhällets idé om att använda pengar för livsnödvändiga transaktioner mellan människor. En idé som grundar sig i byteshandel och som till en början endast användes mellan främlingar eller potentiella fiender, d.v.s. i relationer där det inte fanns någon tillit. För de tidiga livsnödvändiga transaktionerna använde man sig av tillit mellan släkt och vänner. Vad som händer när man bygger ett samhälle på pengar istället för på tillit är att de flesta förblir främlingar och potentiella fiender. Ingen skulle tvinga en kär vän eller familjemedlem till att utföra tjänster eller producera saker åt en dag ut och dag in, år ut och år in. Endast främlingar som saknar tillit och medkänsla för varandra kan tvinga andra att göra saker mot deras vilja. Pengar möjliggör slaveri genom att pengar låser fast oss i att tänka på de andra som främlingar man inte kan lita på. Främlingar måste motiveras att göra ett arbete genom att antingen belöna de i form av pengar eller bestraffa de i form av avsaknad av pengar och därmed hota deras överlevnad. Vänner motiveras att göra ett arbete genom att se dig för den du är och hålla det för värdefullt och värt att arbeta för.

Om jag inte kan välja själv vad jag vill göra med min tid är jag någon annans slav och tjänare. Den jag tjänar är min herre. Jag tjänar pengar. Pengar är min herre. Jag har inte aktivt valt att tjäna pengar. Jag föddes som slav.

Likes

Comments

Två sånger som fångar upp samhällets baston:

Allt handlar om pengar.

Allt handlar om spelet.

Likes

Comments

En biljon kronor gick upp i rök förra måndagen i börsrasen. Samma dag började jag studera ordet pengar. Det engelska ordet för pengar är money och kan etymologiskt kopplas till den latinska titeln Moneta. I den romerska mytologin var det gudinnan Juno som bar den titeln. Hon var beskyddare av Staten och de ekonomiska medlen. I det antika Rom trycktes pengar i hennes tempel.

Två dagar senare sköts en reporter och en kameraman ihjäl i livesändning i Moneta, Virginia, USA. Gärningsmannen skrev ett självmordsbrev innan han sköt ihjäl sig själv där han angav att anledningen till dådet var den rasism och homofobi som han utsatts för. Rasismen i USA kan spåras tillbaka till slaveriet där kidnappat folk såldes för pengar för att producera mer pengar åt ägarna. Homofobin kan spåras tillbaka till machokulturen som grundar sig på att män ska dominera över kvinnor genom att endast män ska tjäna pengar medan kvinnorna måste förlita sig till sina mäns pengar. Kvinnokroppar köps för pengar i machokulturen liksom svarta kroppar köps för pengar i slaveriet.

Alla världens problem kan spåras tillbaka till just pengar.

Historiskt så skedde byteshandel endast mellan två parter som antingen var totala främlingar eller potentiella fiender, d.v.s. mellan två parter där det inte fanns någon tillit. De behov som fanns mellan familjemedlemmar och vänner tillgodosågs med ren tillit. Om någon t.ex. behöver mat i familjen så får man mat utan att behöva betala för det eftersom det finns tillit till att man kommer att bidra på något annat sätt ändå. Så fungerar det fortfarande i de flesta familjer och nära vänkretsar; man ställer upp för personen för den hon är, inte för att hon kan betala för det.

Tänk scenariot där äldsta sonen lagar mat åt familjen och vännen och kräver de på 80:- var så att han kan betala för att använda toaletten som städas av pappa och för att kunna betala vännen för att han skall spendera tid och lyssna på hans problem. Alla transaktioner bokförs noggrant och kvitton skrivs för att förhindra fusk. En timmes terapeutiskt prat med vännen går loss på 250:-. Dessutom dras skatt på allas arbete som kan användas för att t.ex. betala mamma för att vara projektledare där hon åläggs att ta beslut i allt som rör det gemensamma i familjen. Om syrran har slösat bort alla sina pengar på att köpa blåbär av lillebror som varit ute och plockat, ja då får hon helt enkelt stå över att äta storebrors mat tills hon har tjänat in mer pengar eller väljer att skuldsätta sig. Man måste ju göra rätt för sig. Även om storebror skulle få för sig att vara generös och bjuda syrran på mat så skulle han få misstänksamma blickar från övriga i familjen som fortfarande måste betala för att äta samma mat.

Det låter som en ganska störd familj med dysfunktionella och stela relationer. Ändå är det så vi har byggt upp vår utökade familj som är samhället och min observation är att relationerna i samhället är just stela och dysfunktionella. Det pengasystem vi har byggt upp grundar sig i bristen på tillit och är grunden till Spelet som vi alla spelar med varandra. Ett hållbart och hälsosamt samhälle bygger på tillit. Det är dags att avsätta Juno Moneta och det är dags att vi börjar utveckla tillit till varandra. Det kommer att vara svårt eftersom så många är djupt sårade av Spelet men tillsammans kan vi göra det.

Likes

Comments

Det är märkligt att födas in i den här världen och lära sig spelet. Vi föds med en instinktiv medkänsla att hjälpa andra för att bygga ett stabilt samhälle. Spelet kräver dock att man kopplar bort sin instinkt och lär sig att blunda för andras lidande. Ja, spelet ger en till och med fördelar om man lär sig att njuta av andras lidande. Spelet är inget ämne man får läsa sig till i skolan, ändå är det bland annat där man lär sig det på allvar för första gången. Genom mänsklighetens historia är det inte alla som har spelat med i det här spelet. Men de blir ändå berörda av det till slut. Man kan gömma sig för ett tag men inte för alltid. Man kommer att dras med i spelet vare sig man vill det eller inte då mänskligheten är en enhet.

Jag var sju år och spelade spelet på allvar för första gången i skolan. Minnet av mina jämnåriga och jag under trappan i skolan är fortfarande klart. En tjej stöttes ut och jag kände trycket på mig att bekräfta gruppens beslut att utesluta henne. Det kändes så fel men jag gjorde det ändå.. En tjej som jag annars tyckte om och som hjälpte mig att rita prinsessor. Trycket som uppstod gav mig sår. Det gav tjejen sår. Det gav alla närvarande sår. Vi trasades alla sönder under trycket av spelet. Vi hade ingen aning om att vi initierats in i en mångtusenårig tradition. Vi var bara sju år.

Något år efter den händelsen flyttade min familj och jag fick börja i en annan skola. Jag beslutade mig för att inte spela spelet längre. Jag totalvägrade. Jag ville bevara den lilla medkänsla jag hade och vårda den. Men spelet fortgår även om man inte själv deltar aktivt. Spelet fortsätter att utöva tryck mot en oavsett om man spelar med eller inte. Det är endast när vi kollektivt slutar spela det som spelet upphör. Det är först när vi ser att vi är en enhet och att skadan jag åsamkar en annan skadar också mig som spelet kan läggas ned.

Spelreglerna är enkla:

1.

Som nybörjare i spelet är du svag och snart kommer du att uppleva ett tryck från äldre spelare att avaktivera din medfödda medkänsla och tillit.

2.

Troligtvis kommer ingen att säga det rakt ut till dig men snart inser du att det finns en hel del godtyckliga krav som du måste uppfylla för att anses framgångsrik i spelet.

3.

För att uppfylla så många godtyckliga krav som möjligt måste du utöva tryck på andra spelare så att de går sönder och du kan avancera.

4.

Stryk alla som är starkare än dig medhårs i hopp om att de inte pressar sönder dig, det vill säga tills du är stark nog att pressa sönder de.

5.

För de som är för svaga och trasiga för att avancera är det lätt att stanna på en lägre rang och livnära sig på att pressa sönder nya eller ännu svagare spelare.


Spelet hävdar att det är de starka som överlever som skapar det mest framgångsrika samhället. Ett samhälle är dock uppbyggt av mänskliga relationer. Spelet går ut på att trasa sönder dessa relationer. Framgångsrika mänskliga relationer bygger på medkänsla och tillit...

...är det inte dags att sluta spela nu?

Likes

Comments