View tracker

Jag och min kompis Joel ska springa Stockholm halvmarathon nästa år och jag har sprungit långdistans förut. Det var fruktansvärt jobbigt till en början och jag ville ge upp typ hela tiden men på den tiden hade jag en vilja av stål. När jag hade kommit över den jobbigaste gränsen fanns det inget härligare än att ge sig ut och springa. Jag bokstavligt talat längtade till den stunden då jag fick ge mig ut i raska steg. En onsdag hoppade jag över springturen av någon anledning och tänkte "jag gör det imorgon." Den turen blev aldrig sprungen och är än idag inte sprungen.
-
Imorgon måndag ska jag knyta på mig springdojjorna och ge mig ut, jobbar 13-22 (åttonde dagen i rad) så det får bli en sväng innan jobbet.
-
På jobbet satt det en lista om att springa någon typ av stafett på några mil i typ april eller maj, och jag skrev att jag ville springa tillsammans med mina arbetskamrater så det börjar vara på sin plats att jag satsar lite på min kondition.

Under perioden då jag sprang varannan dag mådde jag superduperbra. Jag vill arbeta mig till det välmåendet igen och hoppas att jag har viljan av stål kvar någonstans.

Jag är inte ute efter att bygga muskler eller något dylikt och kommer inte ändra min kost i några stora drag. Jag äter det jag känner för när jag känner för det och det får man säga vad man vill om.
Det viktigaste är att jag får på mina springskor och tar några skutt.

När jag var i Piteå senast begärde jag ut mina journalkopior från vårdcentralen så jag kan få träffa en dietist på landstinget och på så vis äta rätt och bli sams med min gikt.


Nu är det dags att hoppa i säng. Tack och hej leverpastej


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det här var min bästa vän, min familjemedlem och den som stod mig närmast under hela min uppväxt. Det var henne jag kramade och grät när min älskade mormor och morfar gick bort. När min häst dog i mina armar och när jag kände mig otrygg. Vi delade kudde varje natt, från början av 2003 till slutet av 2014, då jag flyttade hemifrån. Den 27 juni 2016, på sin fjortonde födelsedag somnade hon in.
-
Under de första åren var hon frisk och kry, hon fick inga sjukdomar eller åkommor. När hon började bli till åren fick hon det ena efter det andra och kostnaderna skenade iväg, tack vare hennes försäkring kunde hon få leva de sista åren i gott mod. Tack vare försäkringarna kunde vi ge henne den bästa vården hon kunde få så att hon kunde återhämta sig och få vara en del av vår familj ett tag till. Det kommer en dag då våra djur, familjemedlemmar, går bort. Det kommer en dag då de somnar in. Någon gång under årens lopp måste man ofta besöka en veterinär och då är det att föredra att ha en försäkring. Många tycker att vården för djur är dyr, men jag personligen hade kunnat betala vilken summa som helst för att rädda mina kära, om det hade funnits en guldgruva i min plånbok. Det är tacksamt att det finns försäkring som gör det enklare, mycket enklare att betala i slutändan. Att säga att man inte har råd med försäkring har jag otroligt svårt för. Jag kan förstå de som inte ens har tak över huvudet. Det är fullt förståeligt, och jag är tacksam över de djursjukhus och kliniker som ger kostnadsfri vård till hundarna som bor med hemlösa ägare. Men till er som har allt, och mer än allt. Unna din bästa vän en försäkring.

Tänk om det kommer en dag när du måste besöka veterinären akut och vet med dig att din bästa vän är oförsäkrad. Du har tänkt försäkra honom men alltid skjutit upp det. Istället har du unnat dig ett par nya byxor, två paket cigaretter, eller något annat. "Jag gör det nästa månad" tänker du. Nästa månad kommer och du unnar dig något igen. Du har allt du behöver. Tror du. Du har inte medel för att klara av eventuell sjukdom hos din B Ä S T A V Ä N .

Snart kommer en dag då du kommer ångra alla cigaretter, byxor, skor what ever, du har köpt istället för att lägga en liten slant i månaden på att hjälpa din bästa vän vid sjukdom. Den dagen du går med honom till en veterinär, men kommer hem ensam. Med tur, så har du iallafall en cigarett i fickan som du kan trösta dig med.

Sluta skjut upp saker. Livet är kort och följer inga riktlinjer plötsligt tar det slut och då undrar vi varför vi inte gjorde det vi ville eller varför vi inte gjorde mer än vad vi gjorde.

Detta är inget samarbete med ett försäkringsbolag utan bara en ren och skär uppmaning från hjärtat att försäkra era bästa vänner så att ni kan ge dom den bästa vård om det behövs.

Tack för allt, älskade, älskade Mali. Vi ses på andra sidan regnbågsbron.

(Jag kände att detta var viktigare att lyfta fram än de ämnen jag sa att jag skulle berätta om i det föregående inlägget.)



Likes

Comments

View tracker

Jag skrev för någon dag sedan att Jonas hade upptäckt något på SGU (Sveriges geologiska undersökning, svensk förvaltningsmyndighet som kollar upp bl.a olika bergsarter och fynd) som gjorde att han ville åka ut till ett specifikt berg för att titta om han kunde leta fram några bergskristaller eller mineraler. När vi åkte dit mötte vi på skyltar som "Sprängning pågår" "Övervakat område" och så vidare. Men Jonas var fast besluten om att åka vidare, jag och mamma lämnade av honom och fortsatte till våra secondhand-butiker och var en sväng till Däckia för att sätta på vinterdäck. Efter en timme ringde Jonas och sa att han hade traskat rakt ut i en myr och fått vatten upp till knäna - han var genomblöt, men han hade fått tillgång och tillåtelse för att gå in och titta i området där de sprängde, han hade frågat de som jobbade där (men inte fått tag i chefen, som han hade testat ringa.) så han ville inte bli hämtad. Två timmar senare ringde han och sa att han var utkastad från området, chefen hade kommit dit i full gas och pratat med en man som körde truck, varpå trucken åkte fram till Jonas och sa att han inte fick vara inne på området för att det var farligt. 

När vi kom och hämtade honom satt han trött, frusen och blöt och var inte så glad, haha. Inga kristaller hade han heller. Men man måste testa för att ta sig någonstans. Kanske misslyckas man femtio gånger och lyckas en gång! 

Likes

Comments

Det är lustigt, men jag blir nästan stressad av att vara ledig. Måste lära mig att bara vara och att det verkligen är okej att inte göra något alls, bara njuta av den trygghet till vardag som jag får uppleva. Något sådant.

Idag var jag på Grans (mitt gamla gymnasium) och hälsade på, det var hur roligt som helst att träffa gamla lärare och få träffa de elever som läser djurvård idag. På schemat var det kloklippning, pulsräkning och att ge tabletter samt pasta i munnen på hundar. Eleverna jobbade på riktigt bra och de var förmodligen mycket snabbare än vad vår klass var.. Haha.

Nu under kvällen har jag hjälpt vår stallskötare att föra lite grejer till soptippen, hon har opererat foten förra veckan, så det skadar inte att hjälpa henne lite. Efter det rastade jag och mamma alla hundarna och tog in hästarna, till sist fick jag Ä N T L I G E N hjälp med att virka en trasmatta, så nu kan jag förmodligen göra det på egen hand imorgon. Har försökt googla under dagen på hur man ska göra, men det har bara blivit fel, men nu ikväll visade mamma under typ en halvtimme hur man går tillväga, haha.. Jag vill så mycket när det kommer till handarbeten, för jag älskar det, men det är inte min starkaste sida. Kort sagt, haha.

Imorgon tänkte jag skriva lite om hur framtiden ser ut för mig och oss, vad planen är med Lycka som vi köpt och även om en tävling som jag och min vän Joel anmält oss till.

I brist på annat - en bild på mig och Joel från 2014. Från hans examen på Åland. ❤️

Likes

Comments

Jag har väntat på min semestervecka i en halv evighet känns det som och äntligen kunde jag åka upp till mamma och pappa en sväng nu i helgen. Vi kommer att vara i Piteå hela veckan vilket känns HELT FANTASTISKT! Jag trivs väldigt bra i Falun men ack vad jag saknar Piteå faktiskt. Hästarna, gamla hundarna, huset, vår stallskötare och vän Carina och ja, allt. Det är skönt att vila batterierna här ibland och bara umgås med folk som står en nära. Det är tur att jag har Miriam i Uppsala när hemlängtan blir allt för stor.

Idag har Lycka första gången varit i stallet ordentligt medan jag mockade och gjorde andra sysslor. Hon sprang runt med Himla och levde livets goda dagar. Sedan har de busat utomhus nästan hela dagen. Älskar att vara ute i höstluften. 😍

Imorgon ska Jonas ut och leta bergskristaller och mineraler medan jag och mamma går på second hand-butiker, haha. Sedan är det dags att sätta på vinterdäcken, brr!

Vi brukar kalla vårt hus (mamma och pappas) för ett dårhus då det är fullt av tokiga hundar, blommor, burfåglar, sköldpaddor och hamstrar samt akvarium. Haha.

Likes

Comments

Helgen har varit fantastiskt. Vi har gjort absolut ingenting och jag har äntligen insett att jag inte måste stiga upp klockan 06 för att hinna med så mycket så möjligt. Det är bra att sova. Insett att det är nödvändigt till och med.

Har tittat mängder med serier och filmer och varit på promenader med de fyrbenta vännerna samt veckohandlat. Jag har tittat på lite leder jag vill vandra så nu väntar vi bara på att Lycka blir äldre och kan gå längre sträckor. Det finns mängder av leder i Älvdalen bl.a som inte är allt för långt härifrån.

Snart stundar en ny vecka och vi hoppas att vi inte stöter på några konstigheter.

Likes

Comments

Jag älskar dig.

Likes

Comments

Efter jobbet åkte vi till hundrastgården en sväng för att låta hundarna springa av sig. Vi brukar variera långpromenader med att vara i rastgård och vara i skogen. Ibland tar vi promenader genom stan också. Lite av allt.

Jag har börjat förbereda nästa veckas matlista så vecko-handlingen ska vara enkel.

Nu är det endast fönsterlampan vaken och det är dags att krypa under täcket.

Likes

Comments

Jag är så glad över lägenheten jag kom över när det var tre veckor kvar till flytten som skulle ta oss till Falun. Jag köpte grisen i säcken och hade ingen aning om vad jag skrev hyreskontrakt på. Hur såg den ut? Var den nyrenoverad? Gammal? Fult kvarter? Ja, det kunde ju vara hur som helst och det blev hur BRA som helst. Många sa att kvarteret var dåligt. Att det var mycket knarkare och dylikt. Mycket invandrare och bla bla.

Vi har skog just utanför dörren. 150 meter till hur fina gångvägar som helst som går kring vatten. 2 km till stan. Parker med bänkar och växter kring vattnen. Lägenheten var nyrenoverad och allt nymålat. Kökslådorna var fastklibbade när jag skulle packa in bestick och dylikt. Det tar 10 min att köra till jobbet i rusningstrafik. Ja, det kunde nog inte bli mycket bättre. Jag är tacksam över att det blev ordnat så bra.

Likes

Comments

Idag är en av de tröttaste dagarna jag upplevt hittills i livet, är totalt utmattad. Tröttheten blev inte bättre av att jag väcktes vid 06 av Lycka, haha.
-
Arbetsdagarna swishar förbi och äntligen är det höst, det är så vackert, och framförallt härligt att vara ute. Hoppas på en långpromenad genom stan idag efter jobbet, hoppas att Jonas har samma plan som jag, haha.

Nu tillbaka till jobbet en snabbis.

Likes

Comments