I sista minuten som vanligt.. Hmm.. Kanske måste man börja planera upp träningen lite bättre eller så är det bara så att inget blir någonsin helt perfekt, speciellt inte i ögonen på en perfektionist, speciellt inte inom hund. Vilket leder till svag panikträning sådär några veckor inom tävling. Denna gång är vi ovanligt oförberedda och det är helt mitt fel. Skarpnäck ska arrangera en dubblerad freestyle klass 2 tävling i Haninge hundhall och jag vill ju så satans gärna ha det där uppflyttet så slängde iväg en anmälan för någon vecka sedan. Nu är det cirka si sådär en vecka kvar tills tävlingen och jag försöker desperat få koll på alla knappar och trådar för att få detta att hålla genom hela programmet. Fasa har skött de senaste träningarna riktigt fint och haft en otroligt härlig attityd. Än så länge nästan helt utan skall. Jag gjorde en dum miss och utmanade henne lite vilket gav typ hundra frustrationsskall men pausade lite och gjorde det simpelt så var vi tillbaka på rätt väg igen. Det är dock på gränsen känner jag och ibland släpper hon igenom lite gnäll när hon tycker att det blir jobbigt. Som tur är sitter nästan alla detaljer kvar och utförandet av momenten är riktigt fina så nu ska vi jobba lite på smålänkar, minska frustrationen, ingångar på planen och tävlingsstarter. Mycket som ska hinnas med på en vecka heh.. Men förra träningen i hundhallen gick fint och då var det cirka 11 andra hundar där och mycket folk men hon kunde ändå gå in och göra ett nästintill perfekt genomförande. Ja så perfekt som vi kan få till det.

Rätt så nervös men tävlingen kommer vara liten och vi kommer ha möjlighet att åka till tävlingsplatsen och träna hela veckan. Dessutom så kommer tävlingen nog inte vara sådär superstor så förhoppningsvis kan mina nerver chilla lite och bara njuta av att få ta på dansskorna och vara inne på planen med malleungen.

Likes

Comments

Jag fotograferar mycket, jag fotograferar gärna andra hundar än mina egna också. Det är alltid en spännande utmaning att försöka fånga andras hundar på bild. Jag tycker att jag är snäll och generös med mitt fotograferande. Jag ägnar ofta flera timmar åt bilderna, åker iväg, riggar kameraprylar, fotograferar, åker hem, efterbahandlar. Lägger ut flera tusen på utrustning. Det tar ett bra antal timmar att få ihop allt det där. 20 bilder kanske tar mig 5-6 timmar att få ihop, ibland mer ibland mindre men generellt sätt så är det den tid jag lägger ner på det. Kom inte nu och säg det att "men jag bad inte dig att redigera min bild". Nej det gjorde du inte men mitt namn är mitt märke, om jag nu ska marknadsföra mig själv vill jag ju såklart kunna känna att varan är något jag kan stå för.

Jag gör allt gratis och det ända jag ber om i "utbyte" är att du som kund låter mitt namn stå kvar och även gärna taggar mig eller åtminstone skriver mitt namn för helt ärligt så är min vattenstämpeln liten och i princip osynlig för jag vill inte att du ska känna att den förstör bilden. Det är väl inte jättemycket att be om?

Min dröm är att kunna arbeta som fotograf, en dröm som är långt borta just nu men jag jobbar på. Jag uppskattar att du delar min bild för på så sätt kan jag faktiskt nå ut till folk. Men i utbyte för den mängd tid, arbete och pengar jag har lagt ut på bilden vill jag faktiskt ha en liten hjälp på vägen mot mitt mål. Det kostar dig inget och tar två sekunder av din tid att skriva "Fotograf: Cornelia Johansson".

Jag låter dig låna mina bilder utan kostnad (notera låna), jag står fortfarande som ägare för bilden, även om det är du eller din hund på bilden så står jag fortfarande som ägare och upphovsman. Jag har vid flera tillfällen sett hur folk använder bilder jag tagit på deras hundar, klippt bort min vattenstämpel och sen skrivit "(c) sitt eget namn". Okej förlåt men hur oförskämt är inte det egentligen? Nej du äger inte någon form av copyright över min bild.

3 § Då exemplar av ett verk framställes eller verket göres tillgängligt för allmänheten, skall upphovsmannen angivas i den omfattning och på det sätt god sed kräver.

Ett verk må icke ändras så, att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränkes; ej heller må verket göras tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som är på angivet sätt kränkande för upphovsmannen. - Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Likes

Comments

Jag tycker att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad, jag tror nog på karma, jag tror på att man kan göra världen till en lite trevligare plats genom att framstå som ett gott exempel av mänskligheten. Jag försöker så gott jag kan att alltid vara trevlig mot folk, jag försöker att säga något snällt som gör deras dag lite bättre. Ser jag något jag gillar hos någon brukar jag ärligt säga det. Även om det bara skulle vara någon jag går förbi på stan. Världen är full av tråkiga saker och hemskheter så varför inte sprida det lilla ljus man kan? 

Många gånger har jag svårt för att riktigt ta åt mig av komplimanger när det kommer från mina vänner och min familj, det känns liksom inte alltid på riktigt. Självklart uppskattar jag att få fina ord från de som står mig nära men det känns inte alltid äkta. De är ju liksom mina vänner, så klart de kommer säga något trevligt, speciellt i "tvingade" situationer som typ när man klär upp sig eller liknande. Det är skillnad att höra från någon bekant eller någon man inte känner, dessa människor har kanske behövt ta till sig mod för att gå fram och säga något. Av någon anledning så känns det lite mer som att detta inte bara är ord, det är liksom en handling och det för mig gör att det får ett högre värde. Actions speak louder than words

Jag jobbar på Mcdonalds i kassan, jag träffar många människor varje gång jag jobbar och för mig betyder det mycket att ge en god service. Kanske även att ge mer. Jag vill ge dem lite lycka i vardagen. Jag vill att när de kommer hem ska de fortfarande gå och tänka på vilken glad upplevelse det var att äta hos oss. Kanske är inte McDonalds så speciellt men jag gör mitt bästa för att även något så simpelt ska bli något trevligt. Här om dagen kom det in en kvinna och hon var riktigt fin i håret, så jag sa det till henne. Hon lös upp något enormt, lite småchockad skulle jag nog säga, hon log genom hela sitt besök hos oss. Kanske var det då sedan karma när det en timme senare kliver in en främmande kvinna som gav mig en komplimang för mitt hår, ytterligare trettio minuter senare hände samma sak igen. Min dag blev bra många gånger bättre, log tills dagens ände och jag kan fortfarande känna lycka när jag tänker tillbaka på det.

Många gånger känns det som att folk tycker fina saker om andra men vågar aldrig säga det. Jag vet själv att jag kan tycka att det är småjobbigt ibland men helt ärligt, folk kanske tycker att jag är jobbig, jag kanske stör, de kanske tar det på fel sätt men helt ärligt så är en komplimang riktad för att vara något bra så risken för att någon blir arg är liten. Visst kanske en själv framstår som lite annorlunda men jag vill tro att det är en bra sorts annorlunda, att folk ser det som något bra.

Därför tänker jag nu uppmana er som läser detta att sprida lite extra kärlek. Tycker du att det är jobbigt att göra det ansikte mot ansikte med någon du inte känner så börja där du känner dig bekvämare, skicka ett SMS till en kompis från ingenstans där du berättar att du uppskattar hen, skriv en lite extra personlig kommentar till någon på instagram. Ge inte bara komplimanger när du måste, överraska folk! Säg något när du inte egentligen är tvungen att säga det. Ser du någon på en tävling som gör något fint, berätta det för dem. När tävlingsnerverna spökar och någon trots det lyckats hitta den där känslan på planen, låt dem veta det att det inte bara kändes hos dem, det lös ut till publiken också! ✊

Likes

Comments

Jag har väl smidigt nog nästan lite halvt hamnat i "fel" hundvärld. Större delen av min vänkrets är nästan mer åt lydnadshållet, vilket jag kanske inte alltid är men agilityabstinensen sätter sina spår. Detta leder till en hel del nya onödiga trick och så har jag faktiskt tagit tag i lydnadsträningen med Fasa så bara för att göra er lite nöjda kan jag ju skriva lite om det. Vi kommer nog inte tävla lydnad tillsammans, jag och Fasa, för denna motivation lär komma och gå vilket inte ger snälla förutsättningar för min hund.

Något som är så himla intressant är skillnaden på när pappa går fot med Fasa och när jag går fot med henne. Hon går ju tiotusen gånger bättre med honom. Så häftigt ändå att föraren faktiskt påverkar hunden så mycket. När Fasa går med mig är vårt största problem att hon tränger. Något enormt.

Vi har lyckats klämma in ett pass lydnad om dagen från måndagen till lördagen så sex pass totalt. Vissa dagar kortare träningar och vissa dagar längre. Trots mina bristande lydnadskunsper har vi faktiskt fått fina resultat av tränandet och jag är minsann lite stolt över mig själv som lyckades åstadkomma något under dessa pass.

Utöver fotgåendet så lallar vi på med fjärren också, helt ärligt så tycker jag att det är svinkul. Vi har nu jordens mest överdrivna fjärr och jag blir sådär barnsligt fnittrig av att se Fasas överdrivna rörelser, kan knappt hålla mig för skratt när vi tränar det. Hon tar minsann i för kung och fosterland.

Likes

Comments

Något jag ofta får frågan om är "hur är Fasa?", "vad är skillnaden mellan henne och Brandy?", "hur är det att träna en malle?". Snubblade igår över den perfekta videon för att beskriva exakt hur det kan vara att träna vissa saker Fasa, eller ja rent generellt hur det är att leva med henne😂

Troligtvis skrattar jag väl lite mer än vad jag borde till denna video men igenkännighetsfaktorn är bra hög. Visst kan hon vänta men man ser på henne att det inte är något hon gillar precis. Allt ska ju helst hända nu 😉

Den senaste tiden har vi jobbat mycket med stadga i olika former och har kört mycket med att jag har kastat godis runt henne, på henne, precis framför nosen, öppnat godisskåpet, lagt mig ner på golvet, ja lite allt möjligt helt enkelt. Fasa har faktiskt överraskat mig många gånger och trots att jag ser att hon inte helt älskar denna träning så försöker hon så hårt. Man kan nästan höra hur kugghjulen i den lilla mallehjärnan jobbar för att inte ge med sig till alla frestelser. Jag tycker det är otroligt kul och en rätt behaglig träning, krävs inte så mycket av mig och vi kan gott o väl göra det i köket hemma. Frågar man Fasa är det malleplågeri jag sysslar med haha men hon sköter sig och har nog lärt sig det där med att "ju mer jag står emot och ju längre jag väntar desto större blir belöningen i slutet". Så helt jättesynd är det faktiskt inte om henne. Även om hon själv tycker att det är en dum grej att träna på

Likes

Comments

Eftersom jag insett att min egen bristande störningsträning skapar hjärnspöken hos mig själv så bestämde jag mig helt enkelt för att ta tag i det hela. Under fredagen tog jag med mig Fasa in till Stockholms city, lite väl hård start egentligen men tanken var först att vi skulle dit för att träffa lite folk och inte träna så blev det helt enkelt så att vi startade med en av de jobbigaste miljöer i Stockholm. Eftersom vårt sällskap aldrig dök upp beslöt jag mig för att ta tillfället i akt. Fotgående i rusningstiden och hon skötte sig med bravur. Passivitet mitt i folkmassan, gick super även det. Lite små trick. Jo men gissa, även det gick bra. Snacka om självförtroendeboost när hunden visar att den faktiskt klarar av detta med störningar.

I början var jag riktigt nervös faktiskt, svagt rädd för att gå in i fokus för "tänk om vi krockar med någon eller stör", "tänk om folk tror att jag bara försöker skryta om min hund". Jag var så nervös att jag till och med skakade. Så inte nog med att vi fick bra miljöträning, Fasa fick chansen att träna med mig trots att mina nerver spökade, vilket de ofta tenderar att göra på tävling. Det är något jag strävat efter att hitta, en retning som kan få mig att bli störningen för min hund. Lära henne att vi jobbar på som vanligt trots att jag beter mig skumt.

Igår tog vi oss även iväg till Skarpnäck, tanken var att vi skulle träffa samma sällskap som inne i stan men de dök aldrig upp. Jag är dock riktigt glad över att vi tog oss dit i alla fall, Fasa fick träna med mig på klubben utan att köra agility vilket alltid är nyttigt för vår del. Hon tenderar att bli lite väl het när vi är på klubben eftersom vi alltid kör agility där, jag känner så sällan något behov (ork) av att åka i en timme dit plus en timme tillbaka bara för att träna något vi likaväl kan göra hemma.

Något som är så bra med Skarpnäck är att det är en otroligt hundrikt plats. Få har dessutom världens bästa koll så hundarna skäller ofta på varandra och springer lösa utan någon fungerande inkallning. Enormt störande när man är där och går men eftersom Skarpnäck hundungdoms plan är inhägnad kommer ingen in så blir ju jättebra störning med hundar som springer runt ur kontroll och skäller 💁

Även här måste jag ge Fasa en riktig guldstjärna för det var mycket störningar och hon visar inte någon som helst intresse för det. Riktigt lättande för min del att verkligen få det bevisat att hon kan ju. Mitt förtroende för oss har under vintern sviktat riktigt mycket och huvudspöken har tagit över helt så det gäller verkligen att jag får med mig positiva minnesbilder från träningarna. Jag är så lycklig över att Fasa sköter sig, att hon faktiskt visar att vi är ett team, hon och jag. och vi ska jobba tillsammans. Jag behöver det stödet från henne just nu.


Likes

Comments

Fasa har alltid 110% fokus under träning. Hon lägger sin själ i det vi gör och allt annat runt omkring tonar ut när hon går in i bubblan. Det är häftigt att se och jag förstår fortfarande inte hur hon lyckas. Hur hon kan vara så fokuserad.

Jag kan aldrig riktigt träna "ordentligt" om det är folk runtomkring. Jag mesar lite. Springer inte på lika mycket, belönar inte lika högt. Jag släpper fokus på min hund och kollar runt på omgivningen. Jag minns till och med att under agilitydebuten kollade jag på publiken när vi sprang och jag lyssnade på vad folk sa på sidan av.

Det gör mig så frustrerad. Jag blir så förbannad över att jag inte kan hålla fokus. Jag är så rädd för att Fasa ska dra på fel hinder att jag lägger mer fokus på alla andra hinder än det vi egentligen är påväg till. Kanske är det därför hon ibland går ur hand?
Frågan är ju bara, hur fasiken störningstränar man sig själv? Jag kan inte ens stå på en tom äng mitt ute i ingenstans utan att tappa fokus på min hund. "Tänk om det dyker upp något långt där borta?"

Kan man träna en människa på samma sätt som man tränar en hund? Kanske det. Kanske är det bara så att belöningen vi behöver helt enkelt är mer komplex än en godis/leksak. Min oförmåga att ta mig in i bubblan beror nog mest på osäkerhet. Jag är rädd för att göra bort mig. Kanske behöver jag miljötränas? Kanske är det helt enkelt så att jag måste skaffa fler positiva upplevelser för att känna någon form av belöning. För att få någon form av säkerhet.

Kanske ska man börja träna på platser som är jobbigare. Kanske ska jag utsätta mig mer för svårigheter så att jag kan få bocka av att vi faktiskt klarar av saker. Även om det för mig just nu är jobbigt att träna utan störningar så är det nog verkliga störningar jag måste hitta för att få det verkligen bekräftat att vi kan. För det kommer sällan störningar. Det som skrämmer mig är inte saker som händer, för det händer aldrig något, det är spökena i mitt huvud som målar upp dåliga bilder. De som tagit över när varken gott eller ont dykt upp. Fasa kan, det vet jag. Hon är bra tålig för störningar. Istället för att jag är hennes stöd hela tiden kanske jag ska låta henne vara min pelare genom detta. Låta henne visa att VI faktiskt klarar det.

Likes

Comments

Okej så weebly funkade inte heller så jag gissar på att vi helt enkelt är tillbaka hos Nouw igen. Det är enkelt, smidigt och snabbt ändå. Resten får jag väl helt enkelt stå ut med. Hellre att det fungerar perfekt 90% av gångerna än att det fungerar sådär 100% av gångerna

Men vad annars kan jag berätta då för att inlägget inte ska bli helt meningslöst? Kan ju berätta att världens finaste Mr. Pudel fyller hela sju år idag. Helt sjukt att tiden har gått så fort, i mitt huvud är han fortfarande typ tre eller fyra år. Kan ju även berätta att jag redovisade mitt gymnasiearbete idag och fick godkänt! Så otroligt skönt verkligen, har haft en massa tekniska strul så fick börja om med allt cirka en månad innan det skulle vara färdigt. Börja om på ett helt nytt projekt men det gick ju bra tillslut ändå och nu kan jag väl andas ut lite. Vad jag än gör nu kan inte helt fucka upp min gymnasie examen. Även om jag hela mitt liv har varit den där jobbiga eleven som inte tycker att mitt eget betyg duger ifall det inte är på topp i allt så kan jag ju säga att det känns skönt att veta att jag är minst godkänd och allt jag gör framöver är bara för att "krydda" till det och få till allt ännu bättre. Så jag fortsätter väl vara sådär jobbig med höga krav på mig själv och så får jag väl se vart jag hamnar. Även om jag inte har någon som helst plan för vad som händer med mig efter gymnasiet vill jag åtminstone se till att ha de bästa förutsättningarna för framtiden ✌

Likes

Comments

Idag, nästan en vecka efter att nouw har stängt ut mig från både appen och hemsidan fungerar det. Ett mirakel att förra inlägget kom upp, ingenting fungerade över huvudtaget. Har inte kunnat ladda notifieringar, inte kunnat se nyhetsflödet, inte kunnat spara utkast, ingenting har fungerat. Alls. Blev så trött på det att jag skapade en ny blogg på en ny portal. Lite tråkigt att nouw strular så mycket för jag tycker om det egentligen men de senaste två-tre veckorna har allt strulat med detta. Ni hittar oss nu på hundkaos.weebly.com

Likes

Comments

Jag har aldrig varit speciellt förtjust i Nouw. Tycker det är tråkigt att bloggnamnet inte står i någon som helst fokus i bloggadressen, man får liksom bara /bloggensnamn, det är löjligt mycket reklam för Nouw överallt på sidan, designmöjligheterna är väldigt begränsade så allas sidor ser i princip likadana ut och nu de senaste två veckorna har portalen konstant strulat. Under två dagar nu har jag vaken kommit in på appen eller via datorn, det fungerar fortfarande inte helt och ifall detta inlägg ens kan komma upp vet jag inte. Jag kan fortfarande inte, en vecka senare, lägga in videor i inlägg trots att de sa att detta skulle fixas samma dag jag klagade på det. Det strular även till och från med att lägga in foton i inlägg.

Det finns saker jag tycker om dock. Inläggen, när det fungerar, är väldigt lätta att få till så som man vill ha dem. Jag älskar funktionen för hur man kan följa bloggar och att man kan bläddra i sitt nyhetsflöde likt instagram. Tidigare har jag försökt memorera webbadresserna och fått kolla bloggar varje dag. Nu ser jag när bloggarna jag följer har uppdaterat och slipper trycka runt 100 gånger vilket är väldigt behagligt. Känns även som att jag har fått flera aktiva läsare här än innan.

Just nu är jag ändå överlag äckligt trött på det hela och överväger att byta portal en gång till. Frågan är ju bara vilken. Känns som att jag har provat de flesta. Weebly är segt, vet inte om det är att min dator inte klarar av det men sidan hänger sig konstant för mig. Blogg.se tycker jag ju om men tror inte de har någon funktion för hur man importerar gamla inlägg. Frågan är ju bara, ska vi köra en helt ny start kanske?

Likes

Comments