Detta inlägg skulle ha kommit ut förra söndagen.

Blev en helg fullproppad med agilitytankar tillsammans med ett otroligt härligt gäng. Astrid och jag beslutade oss för att avsluta helgen med ett träningspass och jag fick med mig otroligt mycket från det.

Vi fortsätter att nörda ner oss ordentligt i detaljer - och folk som tror att agility är detaljlöst, pffft - första passets fokus låg på vippen. Måste säga att det kan nog vara det hinder jag är mest nöjd över. Fasa absolut älskar den, hon tänder till på när den smäller och har en härlig attityd. Hon jobbar i fullfart hela vägen ut på kanten vilket jag vill ha för att få ett snabbare nedslag och trycker ifrån riktigt fint med bakbenen när frikommandot ges. Stadgan skulle kunna få vara lite bättre, hon hoppar aldrig av innan den har slagit ner och jag gillar att hon står och laddar på men jag vill väl känna att jag har lite mer kontroll i det hela för att absolut minska risken för fusk. Jag vet att det är mitt fel eftersom jag ibland låter henne dra vidare på fel frikommando och borde börja lägga på störningar och utmana henne mer. Måste se till att bli mer noggrann där. Stör mig även lite på att hon när vippen är runt 10cm ifrån marken tar ner framtassarna utanför, inget som strider mot reglerna men det ger ett lite mer okontrollerat nedslag och klämrisken ökar. Hon söker sig fint neråt dock även om jag gärna skulle ha henne något tyngre i kroppen. Finns en del detaljer i tekniken jag gärna skulle se till att fixa men överlag är jag rysligt nöjd faktiskt.

Framöver är planen med vippen att ta mig iväg till nya klubbar så att hon får lära sig att de faktiskt ser olika ut. Hon är för det mesta bra på att generalisera men det skadar ju inte att stötta upp det hela och jag har märkt att hon tenderar att vara något mer försiktig på kontaktfältshinderna under tävlingar. Nu ska vi med andra ord jaga erfarenhet. Utöver det skulle jag även behöva belöna upp den lite i kombinationer då hon i vissa fal har kunnat sakta in inför den där.

Andra passets fokus blev på slalomingångar, 50/50 nöjd. Hon har en fin självständighet och alla ingångar på vänster sida om slalomet sitter riktigt bra. Hon har god förståelse för ingången och tog den inte fel en ända gång. Höger sida om slalomet när ingången låg på 90 grader och mindre är en annan historia dock. Hon går ofta in i andra porten om jag inte stöttar henne hela vägen fram. Försökte hjälpa henne och belöna upp att hon jobbar hela vägen. Något jag är glad över är dock att hon aldrig går in på fel sida åtminstone, det är bara den där andra porten som hon ibland väljer att gå in i.

Provade även att lägga till ett hinder innan slalomet och det hela slutade med att jag fick klia mig i huvudet ett bra tag. Under senaste tiden har vi lagt större delen av fokus vid svängar och då framförallt att svänga efter hopphindret, igår fick hon köra lite S-svängar och upptäckte rätt fort att när hon först svänger och sedan hoppar river otroligt mycket. Kanske var det min placering som var dålig, kanske gav jag henne en dålig linje mot hindret, kanske var hon trött eller så har hon helt enkelt svårt för att trycka ifrån ordentligt när hon är mitt i en sväng. Vi tränar rätt sällan S-svängar, vid tidigare tillfällen har jag aldrig noterat att hon river så mycket i den situationen, kanske var det bara en engångsgrej. Får väl prova igen vid en annan träning och då faktiskt filma så att jag förhoppningsvis ser vad som blir fel.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Så länge jag kan minnas har jag drömt om att få stå i finalringen på Stockholms hundmässa och tävla i agria freestyle cup. Tidigare år har jag alltid missat att anmäla mig till kvaltävlingar (smidigt värre), förra året lyckades vi kvala men då höll de finalen på MyDog i Göteborg istället. Kände att mina nerver inte skulle hålla för att köra på MyDog, har aldrig varit där och när det är en så pass svår miljö vill jag ändå veta exakt hur allt går till. Mina tävlingsnerver är inte de starkaste än och skulle jag våga mig på AFC så vill jag ändå känna att jag har någon form av kontroll över situationen, jag vet hur Stockholms hundmässa fungerar så jag känner mig lite mer trygg där.

Vilket fall som, mina vänner tyckte att jag skulle åka men eftersom jag inte kände mig redo stannade vi hemma. Däremot sa jag att "Om vi kvalar nästa år och det hålls i Stockholm då kör vi", igår fick jag beskedet, det kommer vara i Stockholm och kvala har vi redan gjort.

Så frågan nu är, ska jag hålla mitt vi kör nästa år eller ska jag strunta i det? Jag har så länge drömt om att kvala och snart är jag ju för gammal för att ens få vara med. Jag vill så otroligt gärna vara med men tyvärr är motivationen till att träna freestyle nere på botten. Vill satsa helhjärtat på agilityn i år men om vi ska starta på mässan kanske vi inte ska vara extremt superdåliga.

Kanske skulle träningsmotivationen komma tillbaka om jag skrev ett nytt program att träna in? Fast samtidigt så gillar jag det programmet vi har nu, har bara tröttnat på att älta samma saker. Kanske skulle jag ta och lägga upp träningen på ett nytt sätt? Känns lite som att vi bara står och trampar på samma ställe och det är nog det som gör att jag tröttnar.

Egentligen behöver jag inte bestämma mig nu. Jag kan ju även satsa på agilityn under sommaren, det är ju lågsäsong där under höst och vinter. Samtidigt så tänk vad många framsteg vi skulle hinna göra inom freestylen ifall vi började träna nu.

Känner mig så kluven...

Likes

Comments

Jag skrev i ett inlägg för ett tag sedan att när jag inte tränar hund känner jag mig alltid osäker på oss, mig och min hund, jag känner mig osäker på vad vi kan och vad vi bör träna på. Inget konstigt egentligen, man kan inte veta exakt vad en vila kommer resultera i. Just nu har vi svårt med att få till regelbundna träningar och de senaste två veckorna har livet helt enkelt kommit i vägen så när min tanke var att vi skulle kunna sätta igång har jag knappt ens träffat hundarna. Just nu jobbar samt pluggar jag för mycket och utöver det så har jag även en far som passat på att boka in hela våren med aktiviteter tillsammans med Fasa.

Annars ser vardagen ut så just nu att jag går i skolan, åker hem, är hemma i 15 minuter innan jag går till jobbet, kommer hem vid nio tiden och då ska det ätas samt pluggas lite till och ja men juste sova ska man hinna med. Resultatet av det hela är att jag vissa dagar knappt hinner se hundarna, blir lite svårt att träna då. Förhoppningsvis kommer vi igång igen nu under lovet nästa vecka och kan få till en inplanerad dag i veckan där jag tillåter mig att ta en paus från det som har kommit att bli min vardag. En dag där jag bara kan fokusera på det som gör mig allra lyckligast.

Nu under denna träningsfrånvaro kommer mina hjärnspöken tillbaka kraschande in i mitt liv. De klänger sig fast och kväver mig. Helt plötsligt glömmer jag bort dessa bra pass och vår utveckling, det har raderats från mitt minne och kvar sitter problemen vi kämpade med förra våren. Alltså Förra våren (!) det är så länge sen och vi borde ju ha kommit framåt sen dess, jag vet att vi har klarat av bra många utmaningar men ändå tycks mitt huvud inte acceptera det.

Köpte en ny träningsdagbok under helgen, behöver en blank sida och jag behöver lita på Fasa och även mig själv. Börja lita på oss. Det brister något otroligt just nu, förtroendet på team-biten. Håller vi? Funkar vi verkligen tillsammans? Jag måste släppa lite på mina egna tyglar annars kommer jag köra fast och bli så rädd över att passen ska sluta dåligt att jag inte ens vågar mig ut. Jag är riktigt motiverad till att träna, jag har planerat upp våren så nu ska bara den mentala biten och tiden som ska fungera.

"Det är bara hundträning. Det är bara hundträning..." Orden ekar i huvudet, jag försöker tvinga in dem för ibland blir jag orolig över att jag kanske tar det hela lite väl seriöst. Den största anledningen till att jag tränar är ju faktiskt för att jag älskar det men ändå kan jag inte låta bli att gå helt super-tumblr-fangirl känslosam över det hela. Kanske är det därför jag har förmågan att älska det så mycket? För att det är så mycket känslor inblandade. Lite som med en riktigt bra bok, TV-serie, film eller liknande, det är inte för ens du kan känna en sådan sorg som du kan känna samma lycka.

Kanske är jag helt ute och cyklar? Kanske borde jag bara släppa känslobandet och njuta av att jag får göra det jag älskar med min hund. Tänk om det vore så simpelt att jag bara släppte de där dåliga känslorna utanför. Tänk om jag kunde hitta till det där simpla.

Likes

Comments

Jobbade hela helgen, solen strålade konstant och instagram överflödade med 'träning på brukshundklubben med vårsolen i ansiktet' och 'Milen i skogen, såå mysigt'. Avundsjukt skyndade jag mig ut en sväng så fort jag slutade på söndagen. Ringde pappa och vips var vi ute i skogen och lade spår.

Minns inte ens senaste gången Brandy spårade och även om pappas kommentar var 'Hmm ja det var inte mycket till spår, såg mer ut som att han var ute på promenad' så känner jag mig rätt nöjd över hur Brandy spårade. Inget perfekt eller fantastiskt men tanken är inte heller att tävla utan detta är något vi gör kravfritt, något där vi kan göra precis hur vi vill utan pekpinnar och regler. Lite ofokuserat och osäkert men för en gångs skull spårade han inte över föremålen och vi tog oss runt med 2/2 föremål inne. Några tapp och lite virrigt men för att vara första gången på länge är jag ändå rätt nöjd. Bara att få gå där efter jordens lyckligaste pudel i de krispiga löven med blåsippor som försökte tränga sig fram och solens närvaro dög gott o väl för att jag skulle åka hem lycklig.

Riktigt spännande att få se Fasa spåra, jag har ju tidigare bara kört bruksspår och senaste gången jag såg Fasa spåra var nästan 1 år sedan. Pappa drar iväg när jag är borta och spårar så därav anledningen till att jag inte är så involverad i hennes spårande. Fröken hets lyckades lugna ner sig lite denna gång - även om det fortfarande går lite väl fort för att vara IPO-spår - och vissa bitar var till och med riktigt fina men hon har en bit kvar.

Tillsammans med The one and only Astrid taggar vi även supersatsning i agilityn. Jag vill verkligen att vi ska få till en ordentlig tävlingssäsong 2017 och vi ska göra det bra också. Har ägnat ett bra tag åt att verkligen få Fasa i form inför kommande säsong och under Skarpnäcks freestyle tävling vann vi även ett av de bästa priser någonsin, gymkort hos haninge hundhälsa. 

Nu är det ju dock så att vi är faktiskt två som ska röra på oss under ett agilitylopp, nu när det inte längre är dödligt halt ute åker springskorna på. Man ska ju bygga upp det långsamt och börja försiktigt men vi kör en rivstart - bara för denna gång - med backträning nu i eftermiddag. Jag har aldrig varit ett träningsfreak när det kommer till min egen fysik, springa och gymma är inte riktigt min grej men nu ser jag faktiskt fram emot att ha tunga ben igen. Det ska bli extra kul med trevligt sällskap.

Likes

Comments

Jag vet att många anser det fult att favorisera sina djur, visst kan jag förstå deras sida men jag kan inte stoppa under mattan att av de fyra kaniner jag ägt genom live har Ninja fått en speciell plats i mitt hjärta. Han var lite egen och speciell men ville ändå alltid vara nära. Han tyckte det var läskigt med främmande människor, lite läskigt med nästan allt faktiskt men de kvällar där han fick springa för sig själv i mitt rum, de kvällarna levde han på. Då kunde han själv välja om han ville ha närhet eller inte, ingen som tvingade sig på honom. Det dröjde aldrig lång tid för ens han hade hittat foderpåsen eller satt där på min dator och ville ha uppmärksamhet, för när det var utan press så älskade han uppmärksamhet.

Fina fina Nini.

27/03/2017

Likes

Comments

Vi hade ju skyddskväll för någon vecka sedan och jag passade på att fotografera lite. Extremt dåligt ljus och fel objektiv på kameran. Challenge accepted.

​Om ni vill förstora bilderna så gör ni det genom att klicka på dem. 

Likes

Comments

Tvivlar starkt på att vi ens kunde starta av årets tävlingssäsong på bättre sätt! Den där två dagars vilan var nog precis det som behövdes för att lösa upp några av de knutar vi haft i freestyleträningen på sista tiden för inte nog med att vi blev godkända i freestyle klass två och kan nu börja tävla i trean om vi vill så vann vi klassen och kvalade till Agria freestyle cup finalen i vinter! Jag hoppas att den hålls på Stockholms mässan i år för jag vill verkligen inte köra på MyDog.

Foto: Kajsa Johansson

Det var en dubblerad tävling (med andra ord så hade de två stycken klass tvåor, precis som om det vore två separata tävlingar men på samma plats och vid samma tid bara), jag anmälde mig till båda klasserna, egentligen ett dumt val och jag visste att hon inte skulle orka båda starterna men jag ville verkligen ha två chanser på mig ifall att första starten skulle gått käpp rätt åt skogen. Skulle den dessutom gått bra så skulle vi ju kunna gå in och leka på andra starten, se den lite som träning.

Första starten blev helt klart den bästa, det var den klassen vi vann. Hon missade starten och istället för att sätta sig vackert studsade hon bara med framtassarna. Lyckades i alla fall tajma det till musiken så det såg inte helt farligt ut. Jag däremot kom av mig lite när starten inte fungerade. Resten av programmet flöt på bra och för första gången fuskade hon inte när hon ska gå från kö till att gå mellan mina ben (kö = hon går bakom mig på bakbenen och håller runt min midja med frambenen). Tyvärr fuskade hon sen lite på titta åt höger, titta åt vänster men allt kan väl inte alltid vara perfekt. Ända gången hon släppte igenom ljud var vid den delen när hon ska backa runt mig, vilket jag trodde skulle hända. Hon tycker att rörelsen är jobbig att utföra och stressar upp sig en del över den. Däremot höll hon sig till enstaka småljud och gick inte över till ett konstant gapande. Hon kunde även släppa ljudet vid starten av nästa moment. Helt klart framsteg! Utöver de smågrejerna flöt allt på rätt bra. Bakläxa till mig själv att dämpa lite på dubbelkommandon, hon behöver inte handhjälper men jag gör dem omedvetet.

Känslan under första starten var rätt meh på, hade gärna önskat mer attityd från Fasas sida men vi hade kul och det såg rätt fint ut ändå. 25.20 poäng av 30 möjliga landade vi på med ett snitt av 7.95 på precision och samarbete, 8.15 på innehåll och 9.10 på tolkning av musik. Superfina kommentarer fick vi av domarna och från flertalet medtävlande vilket alltid är helt otroligt kul. Det är nog bland det bästa med freestylen, folk är så trevliga mot varandra.

Foto: Kajsa Johansson

Resultatet av den andra starten blev som jag hade anat. Det gick inte alls och kändes som att vi inte riktigt var på samma plan. Fasa var seg och slarvig. Delvis mitt fel som avbröt vår startrutin för att prova något nytt. Hon kollade på mig som om jag hade tappat allt förstånd. Nu vet jag att det inte fungerade i alla fall och vi håller oss till att ha programmet så som det är. Efter kanske en minut inne på planen valde jag att avbryta, känslan var kass, jag glömde bort programmet och allt blev helt off. Extremt dåligt kan det ju inte ha sett ut däremot för jag fick "skäll" av flertal personer om att det såg fint ut och vi borde ha fortsatt köra 😜

Men jag är glad över att vi bröt, det kändes som det rätta att göra. Om vi bortser från väl inne på planen måste jag ge en superfin guldstjärna till Fasa för hennes uppförande på sidan av planen. Tävlingen var i en rätt liten och trång inomhushall så Fasas bur fick stå i en av hunddagisets boxar tillsammans med två andra hundar i varsin bur. Trots att dessa hundar gick in och ut ur boxen höll hon sig lugn och sov. Annars har hon tenderat att stressa upp när det är mycket rörelser runt buren och speciellt när vi är i hundhallen.

Foto: Kajsa Johansson

Tyvärr kan jag inte visa någon film för musiken jag använder i programmet är tydligen inte godkänd av youtube att laddas upp. Bryter mot Copyright och tas ned snabbare än vad den ens läggs upp.

Likes

Comments

Idag smäller det, årets första tävling och vi är som vanligt inte helt redo. Tävlingsnerverna har redan börjat spela sina spratt, illamåendet håller mig från mat, jag skakar likt ett asplöv och är så virrig att jag knappt minns mitt namn. Kan inte riktigt forma klara tankar och har svårt att planera upp hur jag ska göra under dagen. Vilket tur att jag då skrev om just det efter förra årets tävlingssäsong. Så nu när jag sitter här med mojsigt huvud kan jag läsa igenom tankar som tidigare surrat runt när världen var lite klarare.Nu har jag aldrig druckit alkohol eller tagit någon form av droger så egentligen kanske jag är omlämpad att dra den parallellen mellan tävlingsnerver och typ alkohol men jag känner att mitt huvud är mojs och det blev en rolig rubrik. 

Första start går inte för ens 15.00 så tvingas uthärda mina förträffligt mysiga tävlingsnerver ett bra antal timmar idag. Jag har åtminstone lyckats få ordning på både musiken och vaccinationer åt Fasa så det behöver jag inte längre oroa mig över.

Dubbelmoralen själv är man väl som är ute och går. Jag drömmer om de större tävlingarna, ju större de är desto bättre och häftigare. Jag drömmer om en vild publik och strålkastare men för tillfället har jag svårt att ens klara av en liten officiell tävling. Det är 10 personer som startar i min och Fasas klass idag, tävlingen är på hemma planen och det är hemmaklubben som arrangerar så inget att oroa mig över alls men ändå sitter jag här och svettas av nervositet.

Jag skämtar ofta med Astrid och säger det att I know you like 'em feels när vi sitter med gråten i halsen till diverse tv-serier och i smyg tycker jag nog om tävlingsnerver. Ju värre de är desto härligare är det att stå där på planen sen. För det är så satans kul. Jag hatar det innan men kanske är det just detta hat som gör upplevelsen så mycket bättre och starkare inne på planen?

Likes

Comments

Vi ska ju tävla freestyle på lördag men senaste veckan har träningen verkligen gått utför och jag sliter mitt hår i att försöka stötta och hjälpa min hund så gott det går men ändå faller vi neråt. Extremt peppande och oh så nyttigt för mina bristande tävlingsnerver. Mitt sista hopp får bli att hon kanske kan vila sig i form för just nu blir allt sämre och sämre. Hatar att sätta hundarna på vila, tränar vi har jag koll på utvecklingskurvan och vet vad jag kan förvänta mig av dem men under vila så har jag ingen aning om vad som försiggår i deras huvuden.

Drog mig upp vid sju imorse (är man ingen morgon person så är sju extremt tidigt) för att träna i hundhallen med några andra tjejer. Taggad, peppad och glad. Idag skulle vi minsann lösa upp våra knutar och få ordning på oss inför tävlingen. Vi skulle ha ett sånt där deppigt pass med bra attityd och utan ljud. Allt började rätt bra faktiskt. Vi var där tidigare och Fasa kunde ligga lugnt i en bur. När det väl var vår tur körde vi igenom alla momenten i programmet med lite godis belöningar och visst var det lite gnäll under de momenten jag vet att hon har svårt för men över lag så kändes det helt okej. Ingen super attityd och fart, lite väl stressad men halvdant tog vi oss igenom programmet. Inte felfritt eller perfekt men helt okej.

När det sedan var vår tur att äntra planen en andra gång bestämde jag mig för att "jo men vi kör med musik, det var ett tag sedan". Så fort musiken gick igång blev hon en helt annan hund. Hon blev ofokuserad. Ofokuserad!! Inte ok, inte ok någonstans. Fasa är inte känslig för störningar och håller alltid fokus. Vad hände där liksom? Tänkte att aja vi struntar i start grejen, jag måste lära mig att inte ge upp när det inte blir perfekt så vi kämpar oss vidare. En bit kändes helt okej men så kom vi mot sista tredje delen av programmet och där valde jag att bryta. Fasa bara skällde och skällde konstant. Inget tempo och ingen fokus. Skit, skit, skit. Stängde av musiken, hjälpte henne lite. Belönade små saker och genast gick det bättre. Tror att jag är problemet här. Jag blir extremt stressad när musiken går igång för allt måste verkligen hända på exakta millisekundern för att det ska se bra ut. Det gör mig så enormt stressad så jag beter mig väl konstigt utan att märka det. Säkerligen är det väl det som stör Fasa och förstör för oss... Dumt, dumt, dumt.

Planen just nu? Vi vilar och så får det bära eller brista på lördag. Funderar på att ändra vissa delar i programmet till något hon har lättare för, eftersom det är dubbla klasser kan vi köra en gång med "original" programmet och en gång med en lättare variant och hoppas på att något av det kanske kan fungera. Så vad tror ni, har jag ångest och är äckligt nervös nu? Svar: ja

Likes

Comments

Blir en kväll i skyddets tecken. Fasa är lycklig och jag är rätt glad över att vi valde att boka en inomhushall för det är äckligt kallt ute, har regnat hela dagen och solen gick ner för lite si sådär en timme sedan.

Planen för morgondagen är freestyle och lydnad. Smått nervös, de senaste träningarna har verkligen inte alls gått. Eller jo fotgåendet känns riktigt bra men så fort vi ska försöka köra lite trick har hon gärna ljudat. Ugh Ugh Ugh. Evighetsprojekt det där. För någon vecka sedan hurrade jag över hur tyst hon gick men denna vecka har det varit annat än hurrande. Extremt frustrerande eftersom tävlingen är nu på lördag. Yay. Får väl skylla mig själv, vi har inte alls tränat så mycket som vi skulle behövt. Får hålla tummarna för ett mirakel på lördag helt enkelt 😅😂

Kassa fotoförhållanden här och med ett fast 50mm objektiv är inte actionbild det lättaste. ISOn skriker, slutaren gråter och bländaren får lida en del men en riktigt kul utmaning ✊️

Likes

Comments