Ja just så är det.
I lördags den 14 oktober fyllde vår efterlängtade, drömkull redan ett år.
Ett datum då lyckan äntligen knackade på vår dörr.
Vi hade ju parat Fjärilflickans Vintra med Dan Daras Mr Money Talks
och de blev fem underbara små bebisar. Vintras första kull.
Nu knappt ett år senare har Vintra berikats med ytterligare fem små svansbarn.

Cassim, och Colette
lever ett underbart liv hos sina nya familjer.
 Chicha, Calliope bor kvar hos oss.
Tyvärr så insjuknade lilla Crumbelina vid ung ålder och hennes liv gick inte att rädda.
En fruktansvärd chock för oss alla.
Hennes plötsliga bortgång lämnade ett stort sår i mitt hjärta
och jag kommer alltid att minnes henne som den lilla
busungen hon var.
Hoppas att hon sitter uppe i himlen och skyddat sina syskon.

Nu satsar vi på ett år till.
Den störta förändringen var nog att få se Cassim.
Han har förändrats enormt. Vilken grabb.
Colette hon blir bara sötare för var dag. En riktigt docka.
Och det var inte länge sedan som jag var och hälsade på henne.
Chicha och Calliope bor ju kvar hemma och dom två har då verkligen blivit stora tjejer.
Alla är födda i samma kull men ändå så olika idag.
Helt otroligt.

Cassim.

Colette

Calliope

Chicha

Till minne av vår älskade Crumbelina.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Mitt korta möte med denna lilla/lille underbara skapelse.
Ibland räcker det med ett litet ögonblicks kontakt så har en liten helt okänd skapelse tagit en stor plats i mitt hjärta.
Jag vet ingenting om denne lille katt, varken var den kommer ifrån eller hur gammal den är. Jag vet inte heller om det är en tjej eller en kille inte heller vad den redan har fått uppleva trots sin unga ålder.Jag tror inte ens den är 12 veckor gammal, möjligtvis lite över men då väldigt mager. För mig blev det en liten kille, jag kallar honom Kämpen för det är just det han är. Helt övergiven och ensam utan trygghet eller kärlek. Men med en röst som skar rätt igenom hjärtat, ett rop på hjälp men ändå för rädd för att våga ta emot den hjälpen som fanns så nära.

Allt började en tidig morgon när min granne kontaktar mig och säger att hon har en liten, liten kattunge skrikandes på trappen. Hon försökte locka den till sig men den var alldeles för skygg och sprang iväg och gömde sig under trappen.
Och hur mycket hon än försökte locka fram den så fick hon till slut ge upp. Jobbet väntade. Den var blöt och kall och paniken växte hos oss båda.
Jag lovade att hjälpa till när vi alla var hemma igen. På eftermiddagen fanns det inga spår efter den.
Men helt plötslig dyker han upp sent på kvällen med sitt hjärtskärande skrik lika rädd som förra gången och försvinner återigen i mörkret. Vi lockar och ropar och plötsligt hör vi honom, ljudet leder oss till en grannes bil.
Vi ropar och han svarar, jo han är under eller inne i bilen någonstans. Jag lägger mig på backen och trycker mig under bilen och där ser jag ett par ledsna, förtvivlade ögon.
Med all kraft trycker jag in armen bland smuts och balkar och tar ett stadigt tag i hans svans. Pälsen är len och mjuk och svansen glider ur min hand, jag tappade greppet och han försvann. Jag ser honom inte längre.
Han fortsätter dock att svara på våra rop och denna gången hör vi honom klart och tydligt alldeles under motorhuven.
Bilens ägare kommer ut och öppnar huven och där sitter han, först nu ser man hur otroligt liten han är och det skär till i hjärtat.
Äntligen är han fast, trodde jag. Ännu en gång glider han ur grannens hand och försvinner ner bakom motorn.
Vi lockar och ropar, prasslar med leksaker och låter doften av mat sprida sig. Men nu fick vi inget svar alls, det är alldeles tyst. Vi försöker länge men till slut var vi tvungna att ge upp. Han hade troligtvis hoppat ner från motorn och försvunnit.

Letandet och lockandet fortsatte om och om igen. Min dotter som var ledig var ute senare på kvällen och dagen efter men han fanns ingenstans.
Dagen efter åkte vi och hämtade en kattfälla men den förblev tom.

Vart tog denne lille stackars kattunge vägen ?
Helt plötsligt läser jag på fb att en svart, liten långhårig kattunge har setts i andra änden av stan.
Vi vet att i den delen av stan har vår granne anledingar att åka till och då förstod jag.
Kattungen måste ha legat kvar i motorrummet länge och olyckligtvis följt med dit bort för att sedan ramla ner och möta ännu ett öde ensam ute i regn och rusk. Nu skar den ännu mer i mitt katthjärta. Måtte någon där inte ge upp uten försöka få tag på honom. Nätterna började bli kalla och risken var stor att han snart skulle frysa ihjäl.

Idag läste jag den underbar nyhet, kattungen var infångad och hade fått komma in i värmen.
Det ligger ett kort på den på fb och jag tror verkligen att detta är samma, lille katt.
Men det jag möter är en tom blick, en blick som bevisar att den nästan har gett upp.
Jag tror att den räddades i sista stund.
En tjej har erbjudit sig att omgående ta hand om den och hos henne få ett föralltid hem.
Denna tjejen som utan tvekan öppnade upp sitt hem för den är inget annat än en stor ÄNGEL med ett stort hjärta. 
Den ska även tas till veterinären och jag hoppas verkligen att den inte har tagit för stor skada av sitt äventyr.
Nu kan jag andas ut och komma till ro även om jag naturligtvis funderar på vart den kommer ifrån.
Ingen verkar sakna den. Kanske har den blivit dumpad och övergiven hos grannen, kanske har någon bara öppnat dörren och låtit den vandra iväg: Detta kommer vi förmodligen aldrig få några svar på men viktigast är att nu kommer den att få leva det liv som den är värd, som alla katter egentligen är värda.
Jag har varit i kontakt med hans nya matte och blivit lovad om uppdatering.
Kanske att jag en dag får träffa honom, krama honom och önska honom lycka till genom livet.

Vi har fått uppleva jakten på en förvirrad stackars övergiven själ och tyvärr hände detta varenda dag.
Katter överges dagligen och har inget värde hos många. Människor är en grym djurart och dessa skulle egentligen utplånas från vår planet men tyvärr vet vi inte vilka dem är.


Likes

Comments

Nu så ska busarna få leva ut.
Jag kände ganska snabbt att den lilla kattungehagen blev för liten på bara några veckor.
Efter att de små busarna fick vara med oss ute på golvet en kväll såg jag att behovet av att få sprätta loss, springa och leka var större än jag fattade. Det är svårt att hänga med, de utvecklas så himla snabbt och jag är fortfarande kvar i nyfödda stadiet.
Naturligtvis så sög det i handlar tarmen och jag kunde inte låta bli utan åkte och köpte lite nya, fräscha leksaker och klätterträd.
Det är viktigt att ge dem saker som tränar upp deras motorik och balans.
Allt i lagom höjd så att de får jobba lite med klättrandet och prova sina klor.

Det var även dags för en egen kisselåda. Efter ett par ordentliga blöta fläckar på täcket-in i strumpan så var det dags för mig att vakna. Herre jösses, dom kissar ju redan floder.
Det blev ingen vanlig kisselåda utan på hundavdelningen fanns små hundkorgar i alla varierande storlekar.
Den lilla passar perfekt som toalett.
Det blev en spännande upplevelse eftersom alla trodde att detta var en stor tallrik med mat.
Alla lät sig väl smaka på sanden. Urg !!
Jag tänkte ge den som först fattade vad denna låda var till ett pris.
Tyvärr missade jag det, men till min stora glädje hittade jag efter bara en liten stund en liten blöt hög med sand.
Sedan var det dags för utmaning nr. 2. Riktigt mat. Men där gick jag bet direkt.
Jag hade gjort iordning 5 små tallrikar med rå nötfärs. Tänkte att detta är en bra start på matstarten.
Men Vintra vräkte i sig alltihop, slickade tallrikarna helt rena.
Hon hade bara 10 minuter innan fått detta på sitt fat i köket men vände bara på klacken och visade tydligt att detta inte dög. Hon ångrade sig visst. Vi fick plocka ut henne ur rummet och fyllde på tallrikarna igen.
Vissa v dem lär sig väl smaka. Vissa tvekade och hittade på annat.
Det tar nog några dagar innan alla kommer på varför denna tallrik ställs framför nosen.

Denna kombinationen med färgerna blev ju ett fjasko. Ut med buren och in med en annan.

Nyinköpta prylar-

Otroligt spännande med nya saker. Full rulle och mycket jage.

Nam,nam, nam. Himla gott med sand.

Å jo, denna var ju inte till mamma utan till bebisarna. Snacka om att hon missunnar sin små lite mat.

Det är oerhört viktigt att välja en icke klumpbildande sort. Eftersom dom gärna vill provsmaka så får den absolut inte bildar klumpar i magen på kattungen vilket kan få förödande följder.

Som sagt, jag kan ju köpa alla leksaker och prylar som finns i hela affären. Men att få döda fötterna vinner allt i längden.
Leksakerna ligger orörda och ingen visa intresse av att leka med dem.

Likes

Comments

Tänk att få praktisera som Törnrosa och får sova i hundra år. Som denna lilla tösen gör just nu. Tryggt i min hand, hon litat på mig och hon vet att jag aldrig kommer att sviker henne och att jag aldrig släpper henne så hon faller i backen. 
 Vi kunde sova gott ihop, kanske inte i hundra år men ett litet tag i alla fall. Till 2018.
 Hon är trött, jag är trött. Inte bara sömnigt trött utan trött, trött på allt, allt som sker måndag -fredag inom arbetets väggar.
En osynlig tung kraft har lagt sig som ett tungt täcke över mig och det känns som att jag snart kvävs, kvävs av all besvikelse och negativ energi som växer både hos mig och hos många i min omgivning som jag håller av.
Jag hoppades på att jag snart skulle nå toppen på den långa uppförsbacken jag så länge har kämpat med men bakom den visade det sig att det väntade en ännu brantare.

Men jag klättrar inte ensam och faller jag så faller jag inte ensam. Vi är många som gett upp och vi släpper snart taget. Fast hoppet är det enda som inte överger en, så varje morgon tar jag/vi ett nytt andetag och kämpar vidare.
Det som får mig att kämpa på är allt härligt och tryggt här hemma  och alla mina vänner som också kämpar.
Ensam är jag stark men tillsammans är vi ännu starkare och vi skall klara det.
Hoppas att 2018 blir det året vi längtat efter. Full av glädje och positiva överraskningar.

Om inte så får jag eller vi vandra vidare, vandra till någon som uppskattar det jag/vi gör. Just nu känner vi inget mänskligt värde längre utan vi är bara en tung belastning mot en budget som fått högsta prio.
Tur att vi äger våra namn , en värdefull sak ingen kan ta ifrån oss. Resten av vårt mänskliga värde har bara blivit en siffra på ett papper. Där noll har högre värde än vår själ och våra känslor.

Inget är för evigt och den enda som hindrar mig att gå vidare är jag själv.

Jag måste bara först försöka förstå vart glädjen och kärleken till det jag verkligen älskade tog vägen.
Kan den väckas till liv igen eller ska jag begrava den på  deponin som aldrig mer får röras ?
Kanske kan jag finna kärlek någon annanstans.


Sens moral:

Att spotta snus i motvind är lika dumt som att skjuta sig själv i foten. Och den som sköt kommer också en dag att få ont, kanske inte i hjärtat som vi har fått men väl i foten och därmed tvingas halta vidare genom livet .
Förhoppningsvis står vi andra kvar och tillsammans täcker hålet från kulan och väntar på att röken efter skottet ska skingrat sig.
Tillsammans lyfter vi på täcket och låter solen åter igen skina på oss och läka alla sår.

Likes

Comments

Det är inte ofta som jag vinner något, någonsin.
Nu vände oturen till tur.
I lördags hade djursjukhuset i Alingsås öppet hus och självklart passade jag och mina döttrar på
att åka dit och titta. En himla intressant rundvandring då vi äntligen kunde få se det som annars
döljs bakom de stängda dörrarna. Jag som verkligen känner mig som en stamkund där fick chansen att se miljön där mina djur vistats i och jag kunde också få ställa
de frågor jag länge funderat på eller bara få ett begrepp om deras möjligheter och kunskaper om ingreppen som de kan utföra på våra djur. Och jag kände mig väldigt nöjd. De har många veterinärer anställda, alla med olika erfarenheter och kunskaper.
Flera behandlingsrum, lika så med operationsrummen. Labbet som har ett brett utbud av vad som kunde testas.
I mikroskåpet låg ett "söt" liten skabbdjur och visade upp sig. NEJ, den var inte söt. Såg elak och ilsken ut.
Nu förstår jag djurets lidande då dessa krupit in i djurets öra och härjar runt. Bläääääää......

Saken vad den att de hade förutom fika också fixat en tipspromenad. Självklart gick vi runt och svarade på de 8 frågorna som handlade om hundar och katter.
Idag fick jag ett samtal från kliniken att jag vunnit. Jag hade 7 rätt och jag visste direkt vilken fråga som jag svarade fel på.
Men tydligen räckte det för på kliniken väntade min vinst, en valfri 7,5 kg's foderpåse från Specific.

Inget foder de tidigare har fått äta men jag kunde ju inte tacka nej till detta utan jag får väl blanda i detta i det dagliga fodret lite försiktigt.

Hur det är är så är jag överlycklig över min vinst och jag tackar Alingsås Djursjukhus för ett fantastiskt besök.
Hoppas självklart att jag inte behöver åka dit igen i annat syfte än vaccination. Hihihi !!!!!
Och jag vill tacka alla fantastiska veterinärer som finns i Alingsås fördelat
på tre olika kliniker. Jag besöker dem alla men lite olika beroende på vad besöket kräver.







Likes

Comments

Alla de små mår toppen, mumsar och äter. Ja tuttar, jag har inte börjat att ge dem fast föda ännu men kommer inom dagarna att ge dem små portioner av nötfärs och lite mouse.
Igår fick jag äntligen hjälp med att få kontakt med min övervakningskamera igen så nu kan jag se de små från jobbet, om än i väldigt taskig bildkvalitet men bättre än inget alls.
För övrigt har jag inte så mycket med att berätta just nu utan känner att bilderna får tala för sig själv.

Kan någon bli så mycket sötare än så här ?
Tror inte det. 💖💖

Jag kan genom appen i min telefon fota eller filma det som händer framför övervakningskameran.
Här är en uttagskort bild men jag ser ändå att alla sover så gott. Får fixa kameran när jag kommer hem, just nu hänger den i gardinen.
😝

Vart tog all vägen tro?

Detta är vad jag möts av varje morgonen när jag går till dem och säger God Morgon.
Alla släpper tutten och tittar upp, jamar till svar och vill självklart ha en kram.
En ögonblick jag lever på hela dagen.

Likes

Comments

Idag fick de små större utrymme att vara på. Vi provar denna varianten ett par dagar för att se
om det fungerar. Vintra njöt av att kunna sträcka ut sig ordentligt utan att ha ungarna klättrandes över sig.
Dom var inte sena med att fatta att detta var något nytt o himla kul att testa sina små ben.
De vinglade runt runt och trots det stora utrymmet vill de ändå smita ut.
Hoppas bara att Vintra trivs med att ha dem här så det inte blir ännu en flytt till garderoben
eller som förra gången då några av de andra katterna gjorde sig hemmastadga i hagen tills Vintra fick ett spel och de rök ihop och slogs. Hon fick helt enkelt nog och sa ifrån.

Jag ser att några av de andra tjejerna står i dörren och kikar in men att kliva över tröskeln
kräver mod och det har dom nog inte.








Likes

Comments

Det blev mycket på få timmar idag.
Lördagen var vilodagen för mig men söndagen blev tvärtom.
En bit av källaren fick sig en omgång med vit, fräsch färg.
I denna lilla vrå var det så packat med kartonger så jag fick inte plats med ett frimärke ens.
Kartonger från golv till tak i en jäkla röra.
Nu ligger bröten på tippen 👍
Endast julsakerna får vara kvar men allt skall packas om i nya, rena kartonger.
Köpt hyllor som skall sättas upp, äntligen lite ordning och reda.
Jag har även funderingar på att göra en välbehövd yta för kattlådorna.

Här kan katterna få göra sina behov i lugn och ro, och vi slipper trampa i kattsand som spridits över golvet.
Fast jag får väl träna och fasa ner den till källaren sakta men säkert.
Förhoppningsvis kommer de att att fatta var behoven skall göras.

Min myshörnan är klar. Min efterlängtade fåtölj är på plats och här tänker jag sitta under kalla höst och vinterdagar och njuta framför brasan .
Nyinköpta lampor ligger i påsen och väntar på att få komma upp på väggen men hur har jag inte bestämt ännu.
Får suga på tanken lite till.

Fotat kattungarna och bäddat rent. Något skumt med täcket för alla kattungarna började hysteriskt att nosa och slicka på det. Det är nytvättat och jag har ingen susning om deras beteende.
Innan min egen tid blev det lek med pojkarna.
Båda var i stort behov av sällskap och framför allt bus.
Totte var alldeles skogstokig och Cedric var inte sen med att hänga på.
Han brukar annars varit lite återhållsam och tycker inte om när man viftar med saker framför ansiktet.
Men denna fjärden ville han slakta direkt.

Nu sitter jag i min hörna och laddar inför morgondagen.
En ny spännande jobbvecka väntar.

Tänk vad en hink med vit färg kan förändra dessa tidigare gröna, hemska väggar. Även golvet skall få sig en omgång.

Lek och bus. Men inte bara, man ser hur kärleken till varandra växer. En liten puss eller ett tjuvnyp.

Härligt med en rentorkad låda och nytt att sova på.

Det tränas för fullt med att få ihop alla fyra fötter och skam den som ger sig.

Tokstollarna Nr. 1

Minns ni inlägget "jag älskar rosa" ?
Den spegeln från Nille fastnade på näthinnan men priset bromsade mitt inköp. Häromdagen fick jag av en tillfällighet se att på just denna brickan var det 50 % rabatt på. Nu står den på mitt bord och jag är överlycklig.

Kvällsmaten är serverad och snart dags att tack för denna helgen och säga God Natt.

Likes

Comments

Lite kul är det ju ändå, som mest har jag haft 111 besök på ett av inläggen. Näst bäst ligger på 107 st.
Inget att skryta med men jag tycker ändå det känns bra att fler och fler tittar in och följer min uppfödning.
Det lär väl dröja eller aldrig hända då man är uppe i tusen men förstår att jag bloggar om fel sak.
Min röda tråd är mina katter och intresset av detta djur är inte så stort.
Jag är överlycklig ändå.

Likes

Comments

Vintra har 8 tuttisar och fem bäbisar, ändå är det full slagsmål i mjölkbaren varenda dag.
Bara några timmar gamla började dem, viftar och sparkar med tassarna som tokar. Allt för att få tag på bästa tutten. Jag trodde alla tuttar vad lika bra men tydligen är några favoriter.
Kampen om dessa tilltar och det är ett under att dem inte skadar varandra.

Mitt i kampen kan jag inte annat än att skratta.
Snacka om slagskämpar.

Likes

Comments