Söndag är söndag och kan bjuda på många olika aktiviteter.
Denna söndagen hade jag bestämt att inte göra något alls.
Jag kände av sviterna från lördagens resa ganska ordentligt men ändå inget att hänga läpp över.
Det är så här livet är och bara att planer och anpassa så blir det bara så bra det kan bli.

Mycket soffhäng och mys, tittat ikapp lite på serier man missat under veckan.
Frampå kvällskvisten kände jag ändå att något nyttigt måste göras.
Därför tog jag tag i saken och badade mina två kattungar Chicha och Calliope. Detta hade jag planerat länge.
Inte för att dom behöver det eller är smutsiga utan mer för att se hur de reagerar inför och under ett bad.

Jag vill känna mig väl förberedd vad som komma skall den dagen då det verkligen är dags att bada dem på allvar.
Vilken man gör inför en utställning. Ingen har lust att komma med en smutsig katt och visst är det lika kul varenda
gång att få höra att man har presenterat sin katt väldigt bra.
För att underlätta och göra premiärbadet så tryggt som möjligt fick de båda sitta i mitt knä i badkaren.
Ja inte båda samtidigt utan en åt gången. Allt gick över förväntan bra, de blev ju självklart lite rastlösa när sista spolningen utfördes. Det tar sin lilla tid att skölja rent en katt och man kan få spola länge, länga innan den där gnistrande pälsen infinner sig. Jag avslutade innan. Tyckte detta räckte och ville inte hålla på längre än nödvändigt.
nu vet jag ju hur nästa bad kommer att bli och kan planer bättre inför den och då också göra det mer allvarligt.
Allt för bästa resultat.
Fönen då ?? Nja, den var inte så skräckinjagande som mina andra tycker vilket jag blev så enormt lättad över.
Fick nästan blåsa dem helt torra.
Visst kan man låta dem självtorka men nu var det sena kvällen och jag ville inte riskera att de senare låg och frös någonstans med fuktig päls.

Vi avlutade kvällen med mycket bus, och med fluffiga pälsar rusade de runt i full fart och ingen kall katt här inte.
Och som bästa avslut på denna dagen somnade de tätt intill i min säng.
Nöjda med dagen trots allt. 💓




En blöt liten Chicha värmer sig gott i en torr handduk.
Att få sitta och gosa och vila behövs och är är guld värt.


Även lilla Calliope tyckte det var mysigt att få krypa in i en stor och go handduk.


Kunde ju bara inte låta bli att fota denna malliga katt, Vintra.
Kolla minen, hon har lyckats smita in i vårt sovrum och tagit bästa platsen i min säng.
Vem har hjärta att förbjuda henne detta ?
Hahha, Får lite känslan av att hon är mallig att ungarna fick utstå ett bad men hon slapp.


💓 Mitt hjärta 💓


Skadeglad, ?
Kanske det.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Det har väl aldrig varit så här skönt att få hoppa ur sina skor som det var ikväll.

Inte för att jag har promenerat några längre sträckor, men nya skor är nya skor.
Fötterna hade i flera timmar skrikit om att få bli utsläppta ut från dessa oformade, täta skor.

Trots ömma fötter och ett surr i huvudet har det varit en underbar dag i Örebro.
Lite kul är det med just Örebro, jag har egentligen inga speciella band till just denna
stad men med åren har det ändå på något vis blivit det
Första gången hade förstås med katter och kattutställning att göra och sedan har det bara rullat på av samma anledning.
Helheten med en Örebro resa är bara så himla mysig. Det har varit jag och min bästa väninna som tillsammans gjort dessa resor till något speciellt.
Vi åker självklart tåget upp, tjatar om allt möjligt och käkar "Marianne". Möms !!
300 meter från stationen ligger Scandic hotell som vi både äter massor av god mat, och sover som prinsessor.
Inte gör det något heller att utställningen ligger rätt över gatan, max 10 meter.
Allt detta gör att lyxpaketet verkligen blir ett lyxpaket.
Vi har vid flertalet tillfällen gjort denna resa
och besökt kattutställningen både med eller utan katt.
Spelar liksom ingen roll, känns som att åka
på ett litet mini spa utan spa. ”Ja och våfflorna till frukost, dom går inte av för Hacke.”

Men dagens resa hade inget med utställning att göra men absolut var det katten som
var temat. Vi var inbjudna på SRC, Scandinavian Ragdoll Club på dels deras årsmöte
men även seminarium. Temat denna gång var dvärgväxt och parasiter.
Båda väldigt intressanta
och viktiga delar att ta lärdom av både som kattägare och uppfödare.
Denna gången kunde varken väninnan eller "Marianne" följa med.


Jag, min dotter och min kattungeköpare tuffade uppåt tidigt som attan denna morgon.
06.13 klev vi på vagn 5 och lutade oss gott tillbaka i sättet för att senare hoppa av just i Örebro. Vi var framme betydligt tidigare än när mötet började så det blev en liten paus på Scandic. Vi var inte modiga nog att snylta till oss en våffla utan satte oss att snällt i foaljèn där vi fick nöja oss med bara doften från dem.
Efteråt tog vi en härlig, behövlig promenad bort till den lokal vi under dagen skulle håla till i.

Jag har ju skrivit här för inte så längesedan om att vara uppfödare
är inte alltid en dans på rosor.
De många inte vet är att vi också kan drabbas av olyckor, sjukdomar
och fruktansvärda bakslag.
Detta pratas det sällan om, många tror att vi bara får gulla och kela med kull efter kull och pengarna bara flödar in. Jo, gulla får vi i mängder men vi får också tampas med div. missbildningar och sjukdomar som kan vara förödande för hela katteriet.
Och detta önskar man ingen.
På tåget hem kände jag mig allmänt illamående då verkligheten verkligen gick upp för mig
hur fruktansvärt lätt det är att bli drabbat, att få med sig denna lilla äckliga parasit hem
och vad den verkligen kan ställa till med.
För det är verkligen äckliga parasiter som nästlar sig fast
och tar sig ner i kattens tarmar för att där föröka sig i rasande fart och så småningom ödelägga hela kattens hälsa.
Tror jag har fått ett annat tänk nu vad det gäller tätare provtagningar
samt åtgärder när jag kommer
hemsläpandes på allt pick och pack efter en utställning. För tyvärr är det där som det är den största boven i dramat eller också inköp av ny katt samt när en katt kommer hem eller åker iväg för att para sig.
Finns bara ett gemensamt ord för detta….. VIDRIGT.

Men hela denna dag var trots allt en underbar dag, massor av ragdoll folk,
en fantastisk ordnad dag där kunniga inom klubben även informerade om den missbildning som uppstått hos vissa uppfödare och deras kattungar. Nämligen dvärgväxt.
Otroligt lärorikt och starkt av dem att dela med sig och visa både bilder och filmsnuttar på hur dessa kattungar ser ut och beter sig. Där vi också alla verkligen kände ett enormt medlidande som de har fått gå igenom och där allas ögon fylles av tårar för denna tragedi som pågår. Vi vet inte så mycket om detta ännu men vi kommer ändå att vara försiktiga i våra val av parningar och tillsammans hjälpas åt att minska antalet födda dvärgar.
Och med hjälp av forskningsbidrag komma fram till var det felar i det genetiska och det absolut viktigaste att vi alla en dag i framtiden kan ta ett DNA prov för att testa om våra katter är bärare på den felande gen.
Föreläsningen av parasiter hölls av en av forskarna på SVA.
Statens Veterinärmedicinska Anstalt.
En otroligt duktig och underhållande föreläsare.
Oj vad jag lärde mig mycket.


Ingen behövde dock åka hem lottlös, inte jag heller som sagt.

Eller jo, lotterna jag köpte slängde jag med istället byttes dessa
mot fantastiska priser. Att en sådant relativt litet möte ändå genererar i en enorm sponsring av både Royal Canin och Agria är helt fantastisk och kul. För vem älskar inte att vinna saker även om det nu bara är allt från en liten leksaksmus till stora fina saker.
Min högvinst idag var ändå den lilla vågen jag vann, en perfekt våg enbart för att kunna väga kattungarna på eller om man behöver portionera foder till någon.

Tack alla på SRC för en fantastisk dag
samt Tack till mitt resesällskap.

En välkomnande vy tidigt på morgonen. Känner mig lite som hemma här faktiskt.


Två morgontrötta medresenärer.


En otroligt kul och söt bild på en avskydd fiende.

Inte välkommen i någons hem.


Märket på denna sorten av kattmat är inget som mina katter är bortskämda med. Men som godis blir det bra.

En nu efterlängtad utställningspärm som kommer väl till pass.
samt två necessärer som inte bara kan få komma till sig rätt vid utställning utan även för personliga hygienartiklar vid resa. Till Scandic i Örebro kanske 😜


Denna har länge funnits i mina tankar för inköp men jag har väl inte prioriterat den för dess höga pris.
Allt har en mening, och nu är den min.


För lite pick och pack.
Dubblette dessutom.

Två trötta fötter har lämnat !

Likes

Comments

Ragdoll, Ragdoll, Ragdoll.
Jo, jag älskar verkligen denna ras, det har väl ingen kunnat missa.
Men det finns faktiskt 100-tals mer raser att älska.
Och varje ras är unik, glöm inte det.

En bland de andra raserna jag har kärat ner mig i är Kurilean bobtail.
En ras som skiljer sig ganska mycket mot ragdoll och då tänker jag främst på utseendet och beteendet.
Det är en pigg, allert och är en liten ”full i faan katt” med glimten i ögat hela tiden.
Och jag är dessutom så lyckligt lottad att få träffa några av dem när jag vill.
​Min bästa väninna har två härliga grabbar i sitt hem och en tjej hos fodervärd,importerad från Ryssland och som dessutom har blivit mamma till nio … (ja ni läste rätt) nio underbara bobbisar där då en av hennes grabbar är den stolte fadern till dem.
Grabbarna kommer från en uppfödare i Malmö. En uppfödare som är otroligt duktig på denna ras och det var också genom henne och hennes katter jag första gången fick träffa rasen.
Min väninna hade precis som jag börjat att föda upp ragdoll men en dag berättade hon att hon ville jobba på något annat, någon ny ras och som för mig var helt okänd.
​Jag hade aldrig hört talas om den och visade väl inte så mycket intresse då heller. Men eftersom vi gör allt ihop och stöttar varandra i alla läget stack vi en helg iväg djupaste Småland, Gislaved till en kattutställning där klubben hade just en Kurilean bobtail special.
Vi träffade uppfödaren och många av hennes rasvänner och väninnan fattade ett snabbt beslut.
Detta var rätt ras för henne och det har hon aldrig ångrat.
Jag blev då oerhört nyfiken på rasen, för mig väckte den gamla minnen av vår kära
​Norska Skogkatt Fritte som då enligt dåtidens rasstandard såg ut ungefär som ​denna.
Ja, inte exakt men typ nästan. ​
Men det var ingen panik men att skaffa en , som uppfödare får man helt enkelt snällt vänta tills rätt katt föds och det kan ta långt tid eller en dyker upp direkt. Men till slut föddes en kull i Malmö och i denna kull fanns killen som senare fick flytta hem till väninnan. En sådan goding. Och inte långt efter kom nästa kille, lika mysig han.
vi åkte på utställningar och fick fyllt på med kunskap om just denna ras, fick bedömningar som kunde leda henne vidare i hennes planer. En snygg hona behövdes, en hona med nya linjer som inte var besläktade med dessa killar alls.
Hon fanns i Ryssland. Waoo säger jag bara. Väninnan flög över till Finland och mötte upp en kurir som kom med katten dit. Vilken lycka, och inte gjorde det något att hon dessutom var sköldpaddsfärgad.
Jag älskar paddor.


Men tillbaka till grabbarna.
Jag har väl då aldrig blivit så välkomnad som gäst hos någon som jag blir när jag åker hem till väninnan för en fika. Redan i hallen blir jag mött med glada språng, undersökt och nospussad.
Ja, upp i famnen och gnugga näsan. Vem kan tacka nej till detta ?
Väninnan får självklart en stor och varm kram hon också.

Denna ras är otroligt social och vill alltid vara i centrum , mitt i smeten liksom.
Antingen i soffan tätt intill eller på översta hyllan på klätterställningen med ena ögat öppet så inget missas.
En bit av sockerkakan kan ju ramla ner på golvet eller något annat gott.
Men det bästa är att katterna kan inte prata, för visst skvallrar vi en hel del och pratar mycket hemligheter.
Hihi, så det som sägs stannar. 😜


Anledningen till att jag blev så sugen på att berätta om denna rasen är för att den dels ännu är ganska ovanlig i Sverige. Det är en otroligt spännande ras och man blir så fascinerad av dess vilda ursprung och dess goda renrasiga hälsa. Den har under många år tillbaka själv fått korsa sig utan inblandning av människan. Vi människor är ju ganska bra på att mixtra och förstöra.
Och förhoppningsvis kommer denna ras att få behålla sitt ursprung. I alla fall här i Sverige,
för det är under inga omständigheter inte tillåtet att para in någon annan ras. Även inavlesgraden bör helst vara 0% eller så låg som möjligt vilket jag tycker att den ska vara på alla raser.
I Sverige finns det ca. 96 registrerade hos Sverak.
2004 blev den godkänd i FIF:e vilket Sverak tillhör.
Men redan 1995 blev den erkänd i WCF och i 2012 i TICA.
1990 visades den första Kurilean bobtail upp på utställning och under åren som gått dyker det till vår glädje upp mer och mer men ändå väldigt sparsamt. Och jag är även här så lycklig av att få stå där som hjälpreda med en bobis i famnen och stolt sätta ner honom hos en kunnig domare som bara öser beröm och självklart lite önskningar om vad som kan vara bättre. Men ingen oro för det. Den är liksom många andra rasen en katt som utvecklas långsamt
och det tar några år innan den är färdig. Och då kan man verkligen säga att den är som en kung.
Så jäkla läcker.


Kurilean bobtail härstammar från de isolerade vulkaniska Kurilöarna som är beläget mellan Japan och Ryssland.
De har kunnat existera fritt där i sin naturliga miljö i århundraden. Deras leverne där på öarna har skilt sig lite från övriga raser. De levde och lever tillsammans i flock. Dessutom i par där hanen har lika stor roll i födandet och uppfostran av kattungarna som mamman har. Så himla mysigt tycker jag. Under 1900 talet togs katter med till fastlandet och där blev de snabbt populära.
Folket i de områdena är fortfarande väldigt rädd om rasen och vissa hanar skickas tillbaka till öarna för att få leva vidare i sin ursprungliga miljö.

Att den är ett flockdjur går inte att ta miste på. Den vill vara med överallt, kolla in allt och trivs verkligen att vara i centrum. När matte dammar hänger den troget med och kollar så att hon inte fuskar. När blommorna vattnas övervakar den så ingen blomma får för lite och under nätterna ligger den tätt intill sin ägare, allt för att denne inte skall kunna smita undan. Den är dessutom klart intelligentare än ragdoll, leker och räknar ut saker på ett helt annat sätt. Pratar och följer med som en hund. På våra härliga utställningsresor ligger dem stolt på bädden i husbilen och trivs vekligen i denna miljö.

Men det absolut härtigaste med denna ras är deras svans. Eller Pompom som den kallas.
Den mäter endast 3-8 cm. Och längden på svansen har uppkommit naturligt och är inte kuperad av människan. Mutationen för svansen är dominant och alla ungarna föds med kort svans.
Det fantastiska är att svansens komplexa gener är isolerade till enbart svansen, precis som på våra svenska lodjur.
Vi har ju alltid trott att katten håller sin balans med svansen, detta är kanske inte hela sanningen.
Bobtailen har en utmärkt balans med hjälp av sina kraftiga lite högre bakben.
Hela katten är en muskulös katt med kompakt och kraftig kropp.

Den är också godkänd i nästan alla kombinerande färger med vitt.
Där brister varianten enormt hos ragdoll. självklart är ragdollen är hur vacker som helst men att titta på en
Kurilean bobtail och deras enormt varierande kombo av mönster och färger är en gudagåva.
Den är också godkänd med två olika längder på pälsen. Långhårig och korthårig.
Fast visst är det den långhåriga varianten som klinga högst och jag tror inte att det ännu finns någon korthårig registrerad i Sverak, men jag kan också ha fel.
För att förklara vad jag menar tänkte jag presentera väninnans gäng, både de stor och små.
Att få se en kull på nio små svansbebisar med alla varierande färger, det får man inte uppleva varje dag.
Så luta dig tillbaka och njut,
här kommer gänget !



Här är Jack som liten kille, nospussaren.
Och självklart började hans utställningskarriär med bravu.

SE*Kot-á-Kuril Black Jack
KBL n 03 22
Född: 2015-02-06
💙 INTERNATIONAL CHAMPION 💙

Här kommer lille Rocky. En läckerhet på hör nivå.

SE*Kot-à-Kuril Rock a bye baby
KBL n 22

Född: 2015-08-17
♦Grand International Champion♦
♦ 3 x Best In Show ♦


Här har vi den äkta lilla ryskan som är så läcker.

RU*Nota Island Julapp
KBL f 03 23
Född: 2015-10-08
💓 International champion 💓


Den "lilla" familjen

Kuril Island.

Vad säger ni nu då, visst är dem det vackraste som finns.
Och jag hoppas verkligen att jag har beskrivit rasen på bästa sätt. 
Information är hämtad från div. sidor om just denna ras. 
skulle något ändå visa sig vara fel, kontakta mig så fixar jag till det. 

Vill ni läsa mer om dessa så finns information på uppfödarens hemsida.
http://hjallnas.hemsida24.se/
och
http://www.kurilianbobtails.net/​​

Och som sluttampen så finns även denna underbara film att beskåda:
Lår mig presentera.
Kurilean bobtail.
http://www.animalplanet.com/tv-shows/cats-101/videos/kurilian-bobtail/




Likes

Comments

Som uppfödare får man ofta konstiga kommentarer från folk i ens omgivning.
Att ha katt och inte bara en utan fler är tydligen väldigt konstigt. Min personliga reaktion vid folks kommentarer gör att jag känner mig som en lortig, skiten, galen kattkärring med typ 100 katter hemma. Jag vet inte varför jag reagerar så här.
Är väl less på reaktionerna som oftast går i repris. Att ha katter och föda upp några kullar då och då räknas inte som ett stort intresse, men hade jag haft 10 snygga travhästar i stallet, ja då jäklar hade nog tongången varit något annat.
Jag är trött och ledsen på att jag alltid måste försvara mitt brinnande intresse och nej, jag blir inte miljonär på detta även om en kattunge kostar en slant. Jag har utgifter också. Massor dessutom, så alla de där nollorna efter första siffran på kontot får jag nog bara drömma om. Men pengar har ingen betydelse här, katterna ger så mycket mer glädje. Jag är ju ändå en lycklig ägare till ett flertal Ragdoll samt två Norska skogkatter.

Som uppfödare är inte livet som en dans på rosor heller. Man stöter på den ena motgången efter den andra och det tar på krafterna. Flera gånger har jag haft lust att kasta in handduken, men sansat mig och kämpar vidare.
Och allt tack vara alla mina underbara vänner som delar detta intresse med mig.

Förra veckan var en sådan vecka som ingen uppfödare eller kattägare vill uppleva.
Jag fick kämpa med den fruktansvärda nyheten att lilla Crumbelina blev svårt sjuk och att hennes liv gick inte att rädda.
En fruktansvärt sorg svepte in i våra hjärtan, båda i mitt men mest i hennes familjs. Det var ju inte så här det skulle bli.
Inte ens glädjeruset av en ny familjemedlem hade lagt sig när den så oförberedd klyvs i tusen bitar.
Hon kommer att för alltid vara oerhört saknad av oss alla och man undrar vad meningen var med detta.
Allt har ju en mening sägs det, men detta ? Det skulle jag vilja ha en förklaring på. För alla tusentals frågor bara snurrar runt i skallen.
På måndagen hade jag bokat en tid hos veterinären för Camelia. kände att hennes tillstånd inte var som den skulle.
Men som alltid när ens lilla fyrfotade bebis är i händerna på någon annan utom min kontroll grips jag av panik.
Min underbara veterinär tog väl hand om henne, hon hade gjort en ordentlig genomgång av hennes inre organ.
Alla proverna var bara bra förutom att hon hade en liten avvikelse på ena njuren, vilket också kan ha varit så hela tiden.
Dessutom hade hon bakterier i urinen som då påvisade urinvägsinflammation. Vilken lättnad, alltid skönt att få en diagnos på problemet som uppstått hemma. Små, jobbiga pölar lite här och där. Nu hoppades jag på att detta är förklaringen på varför. Efter ett par dagars behandling hittar jag ingen pöl mer. Hoppas, hoppas detta nu upphör och det enda jag vill är att hon blir frisk.

Nästa panik kommer rusande då lilla Calliope börjar kräkas och detta vill inte ta stopp.
Även hon blir körd till veterinären. Jag grips verkligen av en fullständig panik och uppgivelse. Ska detta bli en repris från helgens otillåtna bortgång. Men alla proverna är bra, även magen skannas noga och veterinären ser inget konstigt på bilderna. Men hon får stanna kvar för observation. Jag varken vågade eller ville ta med henne hem. Hemskaste dygnet i mitt liv. Men dagen efter är hon en glad, pigg tjej som hysteriskt skriker i buren och bara vill åka hem. Det var längesedan jag var så lycklig över denna klara blick från hennes ögon. Skillnaden var enorm från dagen innan. Hon äter, leker och busar som aldrig förr. Hon ökar även direkt i vikt igen , den hade ju efter kräkningarna tyvärr sjunkit.
Det behövs inte mycket för att en förändring sker hos en så liten katt. Men vändningen kom snabbt. Och mat är det bästa hon vet, och till min största glädje får den också stanna i magen och komma ut i den änden den ska komma ut i.

Så den där dansen på rosorna, den får man vara försiktig med. Ta en dag i taget och bara njuta av de ögonblicken då allt bara känns så rätt. Och visst ska vi dansa, och ofta. För det underbara ögonblicken med dessa svansbarn förgyller livet mer än de mindre underbara.


💓Crumbelina, du lilla älskade ängel.💓
💓
Vi minns dig och älskar dig, var du än nu är. 💓

Likes

Comments

Slänger man en tom kartong på golvet kan det bara sluta på ett sätt när man har katt.
En sådan underbar syn tidigt på morgonen när man själv är dödstrött och har släpat dig upp till frukostbordet.
Gud vad jag jag älskar denna lilla tös, Calliope.

Likes

Comments

När man har den där känslan av bara mys, då det kryper i hela kroppen och man vill göra något extra för sig själv, köra in en massa på plusskontot. Då måste man hitta små enkla sätt och knep för att förverkliga detta och låta känslan sprida sig i kroppen.

Just detta gjorde jag ikväll. Varför ramla ner vid ett rörigt köksbord när jobb skall utföras på datorn eller räkningar betalas, ni vet sådana som man inte vill känna till, typ parkeringsböter ;)
( den som jag trodde att jag hade betalt härom kvällen) .................
Då måste man ju vända det negativa till det positiva och göra stunden extra bra. Att sitta vid finbordet gör man ju nästan aldrig. Inte jag i alla fall. Men nu har jag förflyttat både datorn och känslan hit och visst går allt så mycket lättare. Inte känns det helt fel heller när brasan sprakar bakom ryggen och sprider den bästa värmen man kan få.

Jag sitter även och beskådar de vackra ananasen i silver som jag fick av mina döttrar i julklapp. Ljuset från lågan reflekterar sig i dem och kontrasterna blir ganska häftiga.
Det är tyst i hela huset. familjen är borta och man hör prasslet att små tassar som far runt, jag slänger ett öga och kan inte annat än le. Vad dessa små svanstrollen sprider trivsel. Ni anar inte..........

Likes

Comments

När man lever med katter och då med ragdoll som vi gör och inte bara en utan ett helt gäng så finns det spår efter dem överallt. Gissa vad ?

Jo, katthår. Självklart måste man bara gilla läget men saneringar står på ofta, ofta på schemat.
Ibland ångrar jag att vi slängde ut vår skinnsoffa, eller ja inte vi JAG slängde ut den. Ville ha en modern med divaner för bästa liggläge framför tv:n. Och så blev det. Dessutom en svart. Åh jösses, hur tänkte jag där. En svart soffa men nästan vita katter.
Ett under att katterna inte har blivit nakenkatter. För det kan man tro när man kollar soffan. Eller sofforna, stolarna, kuddarna, filtarna, överkasten, mattorna, dynorna.......................................................bla.bla.bla.

Dammsugaren går varm men hälften finns ändå kvar tills NU.Men nu jäklar skall dom bort. Visserligen bara för stunden men den stunden älskar jag.

Tipsen på denna nya grej fick jag på en annan uppfödares blogg. Nämligen Vintras uppfödare som bloggar hos Agria.
Hon tipsade om denna och jag klickade in en beställning direkt. Den fraktades snabbt och jag var överlycklig.
Laddade och körde igång. Men Herre jösses, det var det värsta monstret jag någonsin hört. Oljudet höll på att kasta mig baklänges, men katthåren ? ja dom försvann. Den här grejen var kanon.
Inuti denna lilla mojäng sitter en rullborste som med sugkraften från dammsugaren snurrar i en himla fart.
Allt det jag nämnde ovan blir kliniskt rent. Men skall man stå ut med ljudet fick skyddsredskap tas till. Jag har ju inte lust att bli döv på kuppen.
Kolla min fantastiska kombination.




I detta fotoläge har Vintra ingen aning om hur den låter.
Så här nära lär hon aldrig komma mer.

Likes

Comments

Förra sensommaren gjorde vi slag i saken och köpte den efterlängtande husbilen. Vi har i flera år drömt och planerat att någon gång i framtiden skall vi prova på campinglivet. Först var husvagn på tapeten. Vi lånade några och jag bara älskade det.
För min del räckte det med husvagn men min man var inte förtjust i att dra dem.
Nä, han ville ha en husbil och jag drabbades lite av panik. Så jäkla dyrt.
Men tanken mognade mer och mer så till slut började vi se oss omkring. Ingen brådska och inget panik köp.
Till slut hittade vi en som fick följa med oss hem.

Vi fick uppleva några underbara turer sista veckan på semestern och en bit in på hösten. Detta var det perfekta sättet att få med mig min man på kattutställningarna. Han älskar att åka iväg och jag slipper jaga boendet och bo på dyra hotell.

Inte blir det tråkigare av att min bästa kattkompis och hennes man också köpte en.
Ja, nu var dom ju före oss med sin vilket säkert påskyndade vårat köp lite.
Men vi har haft så kul tillsammans de gånger vi varit ute.
Nu är utställnings schemat fullt och vi kommer tillsammans att rulla både norrut och söderut.

Och jag längtar något så vansinnigt. Att få bo i vår egna bil tillsammans med våra svansbarn. Kommer bli dödsmysigt.

Men jag vill ju även att katterna skall kunna åka riktigt skönt., därför gick jag och köpte en stor hundbur.

Den kommer jag att spänna fast i sätet bak mellan ryggstödet och bordet. Detta tror jag blir toppen.

Chicha och Calliope fick prova den och verkade gilla den direkt. Klart godkänd med andra ord.
Nu längtar vi verkligen på premiärturen med det små. Den 21 april drar vi med kompisarna till Västerås. Längtar så men självklart kommer vi att testa innan, några små turer med övernattning för att se så att allt funkar bra med katterna eller om något behöver justeras.





Nyfikenheten tog över direkt och Calliope var bara tvungen att kolla vad detta va.


Chicha var inte mindre nyfiken.


Tjejerna var inte svårövertalande att provligga buren. Så här fint har de nog aldrig legat tillsammans.

Likes

Comments

Vissa dagar när jag åker hem från arbetet är hela kroppen så jäkla tömd på energi.
Idag var det en sådan dag. En känsla som inte går att beskriva för den som aldrig upplev detta.
Kroppen är helt tom, en uppgivelse kryper i kroppen och jag önskade att jag kunde skapa en bättre känsla varje gång jag passerade ut genom grindarna ut ifrån min arbetsplast, en plats jag verkligen älskade förr. Vad hände ?
Vi har saker som händer omkring oss och vi skall jobbar på en gemensam resa som skall gynna oss alla.
Det kan ta sin tid och det suger energi till tusen, men jag vet att vi kommer att lyckas.
Tillsammans är vi starka.

Efter dagar som denna är det så skönt att kunna åka hem till en vän och bara kunna få krypa upp i en god fåtölj,
och få ventilera dagen. Det var just detta som jag gjorde. Vi har ju katterna som ett stort gemensamt intresse och att få träffa henne och hennes katter ger verkligen energin tillbaka.
Hon har också ragdoll men ytterligare en annan ras. Kurilean bobtail, och de har ett underbart beteende som inte finns hos ragdoll.
Ett litet full i faan beteende med glimten i ögat hela tiden. Nyfikna, sällskapsjuka och älskar att vara inte bara nära utan på. Jag älskar verkligen denna rasen och följer min väns uppfödning med spänning.
Som sagt, när man har det bra rusar klockan iväg och det var dags att åka hem till mina egna busar.
Det visade sig att denna skitdag blev ännu värre , på bilen sitter en gul lapp på framrutan men en kostnad på 500 spänn.
Jo jag var medveten om att jag hade parkerat mot färdriktningen men kunde inte i min vildaste fantasi tro att parkeringar i denna delen av staden, nästan ute i skogen övervakades av p-Lisa. Hade jag sett henne hade risken varit att jag tryckt ner lappen i halsen på henne. Men skit samma, hon gör bara sitt jobb och det är bara att betala och parkera rätt nästa gång.

Väl hemma möts jag av ett gäng glada, hungriga, jamande svansbarn. Mätta och nöjda är det dags för lite killmys.
Mina två killar får inte röra sig fritt i huset av olika anledningar utan har begränsat utrymme. Därför sitter jag hos dem varje kväll och bara är. Tömmer hjärnan och släpper alla negativa tankar och det där lugnet infinner sig så fort de kryper upp i mitt knä och startar spinnmaskinerna. Så kan vi sitta och kramas länge, länge.

Ikväll lät jag de två småtjejerna komma med in till killarna, var faktiskt på tiden att de fick lära känna varandra.
Lite pip och fräsande blev det men nyfikenheten tog snabbt över. Jag lockade in dem i leken och ganska snabbt glömde de bort den nya miljön. Det gick mycket bättre än väntat och jag fattar inte varför jag inte gjort detta tidigare.
Nu skall de få komma in och hälsa en stund varje dag för att också ha tillgång till kattluckan och kunna gå ut till kattgården.

Parkeringsboten ligger för betalning och nu drar vi ett svart streck över denna dagen.
I morgon är en ny dag med nya möjligheter.



Totte tittar misstänksamt på småglinen som har kommit in. De små är helt ovetande om hans närvaro.


Rummet är fullt av nya dofter och nosen får jobba.



Tror ingen kan bli sötare än denna lilla dockan, Chicha.



Calliope " Loppan" i sin bästa position. En tjej som man bara älskar till månen och tillbaka.


Det var nog inte så dumt här inne ändå, nya saker att gå loss på.

Likes

Comments