Idag fyller dessa två tjejerna redan 10 månader.
10 månader är inte mycket, fortfarande mina små bebisar men i utställningsvärden räknas dom från idag som vuxna tjejer. Nu får de tävla mot alla andra stora katterna och de kan nu också börja tävla om cert.
Allt detta gör att utställningen blir lite mer spännande framöver.
Tidigare har de fått tävla med miniligan.
4 -7 månader =Ungdjur
7 - 10 månader =Junior
Här tävlar man bara för Ex.1 , Ex. 2 ......
Samt BIV och BIS naturligtvis.

Vår premier för att börja jaga cert som heter CAC blir i Västra Frölunda den 16-17 september.

SE*Fujujungs
Chicha. & Calliope

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Ja det kändes så nu.
Efter 17 dagar och 410 mil var vi hemma igen.
Den sista biten hem igår var seg. Vi skulle ju bara ta oss från a till b, 40 sega mil med regn som öste ner.
Men med stereon på hög volym betade vi oss fram mil efter mil och allt kändes plötsligt så nära.

Väl hemma fick vi ett glatt, efterlängtat välkomnande av både de med två fötter och de med fyra.
Det blev många nospussar och jag fick faktiskt känslan av att de saknat oss.
Intressant att se hur olika de betedde sig med att visa detta. Tjejerna tyckte att det skulle bli gott med mammas mat igen och katterna njöt att få krypa upp i knät eller komma upp i famnen.
Idag har jag legat på golvet och pysslat om dem alla genom kamning och kli bakom örat.
Nu är ordningen återställd.

Likes

Comments

God natt Rättvik. I morgon vänder vi hemåt.

Tiden går alldeles för fort och idag var det dags att åka hem.
Det blev inte så, lyckades övertala Dirk att stanna ytterligare en dag och till min glädje sa han ja.
Idag ville jag vara ett med stranden.
Ägna några timmar i solen och att stoppa tårna i vattnet. Det var blåsigt och den goa känslan av sommar blåste bort.

Umgåtts med vännerna och bara kopplat av.
Nu längtar jag hem och i morgon ( lördag) packar vi ihop hela gänget och drar hem.
Saknar min familj.

Likes

Comments

Jag har fått en viktrapport hemifrån och till min stora glädje har Vintra ökat nästan 500 gr. i vikt.
Hon är idag på dag 38 och jag längtar jättemycket på hennes bebisar.
Denna kullen känns lite extra spännande eftersom det är första gången jag har använt min egna hane i mitt avelsprogram.

Kommer garanterat bli Sveriges sötaste bebisar
😜

Likes

Comments

Sista dagen för vår resa förutom morgondagen så är vi kvar i Rättvik.
Kan inget annat säga att jag älskar fortfarande Dalarna lika mycket nu som jag gjorde när jag var liten.

Vi tog oss en tur till fots in i centrala Rättvik.
Litet och vackert.
En ordentlig middag På BIG STREET Barbecue & Bar intogs. Något jag inte ångrade.
Det smakade som en dröm.
Självklart avslutade vi med en glass i parken, i en miljö som bara finns här i Dalarna.
Köplusten slog in och inredningstankarna tog fart. Men av alla de vackra ting köpte jag ingenting.
Har inget rum som allt detta vackra passar in i tyvärr.
Allt känns bara " Jag".

Med proppmätta magar vandrade vi ut på Långbryggan, 628 meter.
Den är nästa lika lång som evigheten.
Avslutningsvis en kopp kaffe, lite läsning och bara suga in och njuta av utsikten.
Siljan gungar en liten bit bort från vår plats.
Det blåser lite kallt men med en filt runt axlarna så kan jag sitta kvar.


Långabron


En kopp kaffe, doften av tall, kottar som faller, skratten från glada barn och utsikten av Siljan
detta är semester.

Likes

Comments

Efter allt jag har fått se och uppleva hitintills så kände jag mig ganska mätt på allt. Konstigt att man blir mätt på allt vackert men så blir det. Trött på att åka bil, trött på miljön runt omkring mig. Kändes som att resan inte hade mer att erbjuda, inget gick att jämföra med Lofoten. Men jag fick skärpa till mig. Norrland och Lappland hade ju också massor att erbjuda på så jag försökte så gott det gick. Min tristess byttes snart ut till något otroligt roligt.

Nu när jag väl var så här långt uppe i Norrland ville jag verkligen få se några renar ute i det fria, i alla fall en.
Men jag visste att den chansen var riktigt liten. Hahahha, den önskan fick jag uppfylld med råge.
Dessa underbara djur knallade runt på vägarna överallt. Man såg dem på långt håll.
Renen är inte som våra rådjur och älgar som irrar runt på ett lätt hysteriskt, stressigt sätt utan dessa tog livet med ro.
Vägen tillhörde dem och inte oss, men de var ändå väldigt artiga och klev åt sidan när vi kom. Men inte mer än nödvändigt. Men jag fick mig allt ett härligt skratt när en av renarna vi skulle passera i väldigt låg fart bara stannade vid bilen och började klia sig bakom ena örat. Klart att han skulle det, för det kliade ju. Vi fick snällt vänta.
Detta bevisade hur trygga de var med trafiken och alla bilarna som körde förbi.

Som sagt, resan från Kiruna gick vidare i lagom takt. Vi hade en bra bit hem men det var semester och vi hade ingen brådska. Strax utanför Jokkmokk stannade vi på en stor rastplats och fricampade. De bästa platserna nära sjön var redan upptagna men våran plats var helt ok. Anledningen till att jag vågade sova där var för att vi var så många som valt att fricampa just där och det kändes ganska tryggt.

En annan stor upplevelse på resan mellan Kiruna och Piteå var Storforsen. Vilken plats, hela området runt forsen var en stor turistattraktion. På bergen runt om satt familjer och hade pick nick. En fantastisk plats.
Vattnet från Storforsen tog små egna vägar som bildade små bäckar där man kunde bada i vilket många gjorde.
Att sedan stå kant i kant med forsen och höra dess kraft när den brusade förbi var häftigt. Vilken kraft och det tar aldrig slut heller. När isen smälter ökas forsens yta och allt där vi gick ligger under vattnet. Det syntes på bergen. De var välslipade och formade små grytor lite överallt.

Resan gick vidare efter att vi hittat en liten butik som sålde renkött. Så nu ligger några goda påsar med renkött i frysen.

I Skellefteå övernattade vi på en fantastisk liten båthamn. De hade verkligen fixat till det med bra ställplatser.
Jag fick till och med låna tvättmaskinen så tvättpåsen blev tom. Härligt.

Från Skellefteå körde vi hela dagen ända ner till Rättvik, ca 70 mil. Det vartufft men det gick.
Vi anlände väldigt sent och fick sova på parkeringen.
Gjorde inget alls. På morgonen rullade vi inte och parkerade med nosen mot Siljan.
Där inne campade ett par gamla goda vänner som vi inte träffat på länge, Jo, dem blev väldigt förvånade när vi stack in näsan i deras förtält och sa God Morgon..............Oj vad vi har mycket att prata om.......

To be continued






-Hörrenini säger lille Rudolf, nu får ni faktiskt vänta lite för det kliar så förbaskat bakom örat.
😃😊

Fricamping på G.

I dessa jättegrytor som bildats under åren kunde folk ta ett svalkande dopp i.
Jag hade inte valt att svalka mig på det sättet. Vatten ifrån forsen, låter det varmt ? Knappast.


Nedanför forsen där vattnet åter kommer till ro.

Tyvärr har dessa fruktansvärt dåliga vägar i norr skapat en irritation utan dess like.
Från Kiruna till Piteå.
Att behöva färdas på vägar som denna mil efter mil är en stor skam för hela Sverige.
På vissa ställen fattades stora bitar av vägen och vi var livrädda att få skador på bilen, det fick vi. Inne i bilen gick ert par saker sönder .
Ibland trodde vi att bilen skulle gå av på mitten.
Med en maxfart på 20 km/h så kom vi ju ingenstans och hela färden var fruktansvärd. Vi var vansinniga.


I Rättvik faller regent med rasande fart, men inte hindrar det oss för att ha trevligt.
Det vilar inga ledsamheter här inte. Suttit i kompisarna förtält och skrattat och pratat långt i på småtimmarna.
Det är mycket som skall pratas ikapp sedan vi såg sist.


En god natts sömn väntar i vår varma, härliga husbil.

Likes

Comments

Strax utanför Kiruna såg vi skylten som visade till Jukkasjärvi Icehotel.
Det måste vi bara kolla in. Inte rätt årstid men bara att få besöka Jukkasjärvi och se platsen där det berömda ishotellet brukar ligga räckte gott och väl.
Väl framme möttes vi av en snygg och charmig anläggning.
Stugorna låg på rad och Torna älv rann sakta förbi.
Nere vid älven låg grusplanen som jag misstänker att ishotellet byggs på.
Nu fanns det inte ett enda spår kvar, det sista hade smält bort i midsommras fick vi veta.
Vi strosade runt för att kanske, kanske kunde det finnas en utställningshall eller museum där vi åtminstonde kunde se foton.



En tom och öde grusplan, gud vad jag önskade att jag kunde fått se ishotellet.


Några bilder fanns att beskåda från vinterns konstverk.

Vi kikade in i en av anläggningarna och döm om min förvåning. Där innanför fanns en isbar. Men vad fasen, finns det is i alla fall ? Jo det gjorde det. DEt kom ut en kille ur byggnaden och han log och sa att
Joooo, här inne är ishotellet.

För första gången någonsin hade de byggt ett isolerat ishotell som kunde hållas öppen året runt och detta var premiärer, första sommaren. Vilken jäkla tur. Det har döpt hotellet till 365, gissa varför ?
Det var stängt för dagen men självklart var vi välkomna tillbaka dagen efter. Waoooo.
Vi åkte till campingen jag skrev om och återvände dagen efter.

Detta var nog det mest fascinerade jag skådat. Vilken anläggning.
Först fick vi gå på en guidad tur till de enorma lagerlokalerna där de lagrar is.
Ja, dom sågar upp enorma block på vintern och förvara dessa i lagerlokaler som var som jättefrysar.
Isen används inte bara till hotellet utan de exporterar till div. mässor, reklamfilmer, modeshower ja Gud vet allt. Det finns fler is barer runt om i europa och till dem skickas hundratusentals is glas. I lagerlokalen låg isen i olika avdelningar, utefter kvalitén. Till exempel is glasen får det inte finnas några sprickor, då håller de inte tätt. Dom tillverkar även snö som packas i stora formar för olika ändamål. Riktigt häftigt.
Ingen is får färgas, all is får smälta ner ute och rinna tillbaka i älven. Färgerna i isen trollas med belysning eller någon form av plast på baksidan. De hade också världens enda is fräs. Dem kommer ni att få se exempel på senare.

Självklart byggs det gamla vanliga hotellet upp varje vinter på grusplanen.
Här kommer bilder från de olika rummen, bilderna blev sådär eftersom linsen på kameran frös.

OBS !

Det var kallt här inne och kameran mådde inte så bra efter en stund. Nja, klart kameran mådde bra men felet jag gjorde var att jag gick ut för att värma mig och då blev det kondens i kamerahuset vilket jag inte tänkte på först.
Därför blev korten grynigare och grynigare. Så det var bara att lägga kameran på fuktkuddar och låta den återhämta sig.

Jag har därför lånat några av korten från nätet.


Korridoren som leder till alla rummen. Varje rum är designat av olika människor från olika delar av världen.

Här kunde man sätta sig och läsa några iskalla deckare.

Längtar ut till värmen.

Här lagras alla isblocken som skall användas senare. Varje block väger ca 2 ton.
Och alla är sågade ur älven utanför.

Likes

Comments

Som sagt, i fredags eftermiddag lämnade vi ett soligt Kabelvåg/Svolvaer och påbörjade resan hemåt. Men det finns mycket som skall besökas innan vi parkerar hemma på gatan igen.

Vi körde upp genom Lofoten till Narvik. Ingen lång resa, ca 25 mil men vi var ju bara tvungna att stanna till på flera ställen och fota. Lördagen startade med lite regn, tror himlen grät mina tårar. Visst längtar jag hem och hit kommer jag nog aldrig mer att åka. Men döm om min förvåning, när vi passerade gränsen till Sverige så kände jag redan en saknad.
Vi körde vidare mot Kiruna. Men i Tornehamn, strax lite utanför Abisko ville jag absolut besöka Rallarkyrkogården. En gammalkyrkogård där de begravde rallarna som dog vid bygget av Malmbanan. På skylten stod det 0.7 km. Helt ok så vi traskade på. Upp, upp, upp. Den låg tydligen högt upp på berget. Andfådda, genomsvettiga och vansinniga på alla mygg kom vi till slut fram.( Bullshit med 0,7 km. Jag satte på min runKeeper på vägen ner och den kom med sanningen, 1,96 km rakt upp och otränad. Vi hade all rätt att svettas och flåsa )
Där uppe mitt i skogen låg kyrkogården. Full med vita kors som bevittnade om alla som hade tvingats att stanna där uppe. På platsen finns en stor minnessten, rest 1923 av kungl. Järnvägsstyrelsen med orden"Till minne av dem som stannade här uppe"
Stannade ? Hade dom något val tro?
Det var en kuslig känsla att traska runt och läsa alla namnen. Där under mina fötter låg resterna av de männen som hade slitit svårt. Frusit och hungrat.

Ovanför oss tutade tåget som tuffade in i tunnlarna, släpande på de enorma vagnarna fulla av malm. Killarna gjorde trots allt ett bra jobb eftersom tågen fortfarande tuffar på.

Lördag kväll parkerar vi på en supermysig camping strax utanför Kiruna. Trevlig personal och härlig miljö. På söndagen väntar ett äventyr jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. Vad får ni se i nästa avsnitt.

Det sista av Lofoten.


Hej då Norge, tjenna moss Sverige !!!!!


Smältvattnet från bergen brusar ner i rask fart.


Torne Träsk.

Upp till Rallarkyrkogården.


Gammal minnesplats från et tidigare kapell. Här fick man sjunga till Herren under bar himmel.
Prosten himself hade ordet denna dag. Hahahah !!


Semesterns sötnos.
Denna lille busen spionerade på mig när jag var ute och fotade.
Vart jag än gick så dök han upp bakom mig. För att få uppmärksamhet hade han ett himla roligt läte.
När jag satte mig ner gjorde han konster i granarna. Charmigare ekorre har jag aldrig fått sällskap med.
Kan det bero på bullen jag hade i fickan som han fick smaka på ?

Likes

Comments

Om någon spådam hade kunnat se in i min framtid och talat om för mig att jag kommer att stå på en stenpir parkerad i gruset och vara en av många som väljer detta sätt att semestra på.... då hade jag sagt till personen att söka hjälp eller sökt hjälp själv. Min dröm har visserligen i många år varit att få äga en husvagn, åka iväg till en mysig camping. Sätta upp förtältet och bara få va.
Hahaha, nu sitter jag här på den där stenpiren i en rad av husbilar och bara njuter. Insåg i går kväll att jag trivs och älskar detta. Tänk vad lustigt livet kan vara.
Sent Igår kväll tog vi en extra runda i området och hittade nya platser som faktiskt tillhörde campingen. Bakom bergen fanns en helt annan värld. Jag hade svårt att slita mig trots sena timmen. Det var så vackert. Synd att personalen inte berättat detta tidigare men tur att vi hittade platsen själva. Det var många som kom för att föreviga utsikten med sina kameror. Tidigare på dagen var Dirk iväg och fiskade på klipporna. Jag hade en underbar tid för mig själv. Dagliga sysslor med att att städa undan lite och sedan bara njuta. Inatt när jag slängt huvudet på kudden villa jag ta en sista titt så jag drog upp rullgardinen och tappade nästan andan. Utsikten var ju inget nytt men att kunna ligga med huvudet på kudden och titta ut, njuta av allt detta vackra det vackra då insåg jag att detta med stenpiren är ju inte så dumt alls.
Klockan var långt över midnatt och himlen lyste i klaraste blå med en rosa nyans i kanten.

Det första jag gjorde när jag vaknade idag var att dra upp gardinen ,öppna fönstret och bara njuta.
Det var alldeles tyst, Ingen hade vaknat, bara jag.

Senare under förmiddagen fick jag övertalat Dirk att åka ut med fiskebåten. Det var ju lite därför vi var här. Allt var packar och klart för avfärd men att få ett par extra timmar till att vara här ville jag inte tacka nej till.
Jag ville bara få känna den där rätta semesterkänslan ,sitta i solen och läsa en bra bok. Jag läser inga böcker länge, något jag saknat men inte orkat. Min grannen kom över med en perfekt semesterbok som hon tyckte att jag skulle ta med mig och läsa. Spänning, romans och självklart lite snusk. Kunde det bli bättre ?
I frysen låg en överraskning från mannen. GLASS. Möms... Här i Norge snackar vi storstrut. GB glass kan slänga sig i väggen. Det var som när man var barn och struten fyllde hela handen. Det gjorde denna också.

Dirk kom tillbaka efter några timmar lycklig och nöjd med fisketuren. Stora goda torskar lades i frysen.
I eftermiddags vänder vi rodret och började styra hemåt. Sakta men säkert kommer vi att beta av mil efter mil. Vi har ca 200 mil hem
😂😂 . Kör mot Kiruna och sedan ner genom Sverige.


Denna lille sötnos dök helt plötsligt upp och ville visa upp sig, en säl.
Dagen efter fick vi veta att det finns inga sälar här eller så var väldigt sällsynt så vi hade tur.
Den var inte ensam, lite längre ut väntade kompisen men ville inte vara med på bild.


Jag på en ensam promenad på piren, det är tyst och stilla. Klockan är långt över midnatt men kudden fick vänta.



Att få somna och vakna med denna bild på hornhinnan är lyx.

Mannen drar ut till havs.

Detta är semester. Jag, glassen och lite romantik.


Stenpiren.
Idioti eller inte att campa här ?

Dessa ursöta hyttorna går att hyra om man inte har ett hus på hjul.

Solens sista sekunder.
God natt !

Likes

Comments

CH SE*Hjällnäs Gottfrid
Idag den 4 Augusti fyller vår "lille" goe kille 3 År.
Jag har skickar nospussar till honom genom mina tankar .Tjejerna hemma skulle köpa något extra gott till honom och vi har en stor nyfiskad torsk med oss i frysen. Självklart ska han få smaka en bit när vi kommit hem.

Och om allt går som det ska ska Totte bli pappa i början på september. Han och Vintra väntar bebisar.

Likes

Comments