Vårbokslut står på schemat dessa dagar och det är mycket som skall matas in och göras klart.
Ett pressat schema men ändå väldigt roligt.
Deadline på tisdag men ledig måndag.

Smart ??

1, 0, 7 ,999999 + 88 39 287t75.....bla bla bla .... till slut får man brain stop.
Då har jag bara släppt allt och blundat. Stängt av och faktiskt längtat hem.
Självklart har min oro och mina tankar cirkulerat kring Camelia. Funderat på hur hon mår idag och om hon har ont i näsan. Känns säkert ett par dagar.
I morse såg jag förändringen direkt. Narkosen hade gått ur kroppen och ögonen var ovanligt klara. Hon tvekade lite med maten men sedan åt hon med god aptit. Nu måste jag mata på, hon behöver öka i vikt och det tror jag kommer vartefter medicinerna gör sitt.

Väl hemma igen mötte hon mig som vanligt i dörren med pigga och glada ögon. Lektagen var igång och det är en annan Camelia idag.
Nu tänker jag gå hårt mot hårt mot bakterierna och spola hennes näsa ytterligare en gång om några veckor.

Papper, Pennor, minneslappar och choklad.
Och självklart en påskmust. Älskar must.
Ett skrivbord att skämmas för och det är mitt.
😂😂😂😂😂

A room with a view.

Mina rumskamrater. Tysta och väluppfostrade.
När kollegorna börjar dundra in bakom ryggen då vet jag att väldigt snart får jag åka hem.

Kolla blicken, underbar eller hur ?

Fatet är dukat. Nu väntar en lång behandling men spännande eftersom den har kompletterats med ytterligare en medicin.

💞💞 My Love 💞💞

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Som djurägare kan det bli en hel del besök hos veterinären. Mitt face känner de väl igen. Mina fingrar och tår räcker inte till på långa vägar om jag skulle räkna ihop alla besök vi gjort under åren. Allt från vaccination till brutet ben.
Som sagt så är ju inte alla besöken sjukdomsrelaterade utan även och div. Kontroller för att försäkra sig om att katterna mår bra. Men det är ändå en stor procent sjukbesök.. Idag blev det ett upprepat sjukbesök för min lilla Camelia.
Hon har tyvärr en kronisk inflammation i sina näsgångar som inte vill ge sig. Vi har försökt med allt. Långa, sega behandlingar med både antibiotika och cortison. Varit på Blå Stjärnan och spolat rent ett flertal gånger samt gjort CTC röntgen. Min stackars lilla tös. Vi försöker ju hjälpa henne på bästa tänkbara sätt men jag önskar vi kunde få bort skiten en gång för alltid.

Som tur är finns det två underbara djurmottagningar här i min stad varav den ena är öppen 24/7. Det ger en trygghet som är guld värd. Så BS blir det nog bara i nödfall i fortsättningen.

Dom fixar allt lika bra här.
Idag blev det ännu en spolning i näsan för Camelia , och det var enligt vet. Väldigt tätt och segt. Såg inte alls bra ut. När jag skulle hämta henne var hon inte helt vaken utan fick ligga kvar ett par timmar till på värme.
Väl hemma var hon ganska groggy och jag bäddade in henne i en go filt. Nu ligger hon bredvid mig i soffan och sover så gott. Och inte hörs det något pip och rassel när hon andas. Utan ett normalt luftflöde vid in och utandning.
Ett ljud som är som vacker musik i mina öron. Hoppas det låter så länge, länge.

Jag minns från förra gången vi gjorde detta då hon helt plötsligt kom på att hon kände dofter. Oj vad vi skrattade åt henne. Hon gick runt i huset och nosade på allt och alla.
Hoppas hon åter igen få känna alla goda dofter när irritationen efter ingreppet har lagt sig.
💖💖Min älskade lilla docka. 💖💖

Min ena dotter mötte upp mig hos veterinären. Hon var hemma idag och kom dit med Camelia så slapp jag åka hem och hämta henne. Djurkliniken ligger bara ett par hundra meter från jobbet så på så vis sparade jag tid av min frånvaro.

Denna gången blev det ett rött vackert bandage, dock utan söta tassar på vilket det brukar vara.

Lilla Chicha förstod att det inte stod rätt till med Camelia så hon pysslade om och tröstade henne.

Hittade den här i frysen. Så när stumpan hade somnat kröp jag ner hos henne och avslutade jag dagen med denna.
Cheesecake , möööms !!!

Likes

Comments

Idag fyller dessa svansbarnen redan 3 år.
Belle, Berlioz, Bianca, Blue Fairy.

Det var ju inte längesedan de låg hemma på filten och sprattlade runt.

S*DolliDays DChild Gaston & S*Håkangården's Cinderella

Likes

Comments

Sovmorgon och en ledig måndag.
Hörde gubben tassa iväg till jobbet tidigt i morse men jag fick stanna kvar under täcket.
Idag var det min tur att få sovmorgon.

Helt plötsligt ploppar ett namn upp i hjärnan och jag vaknar till direkt.
Fritte.
Fråga mig inte varför, men det gjorde mig klarvaken. Vad har jag nu missat?
Fritte var vår Norska Skogkatt som lämnade jordelivet för ca 8 år sedan. Men varför väckte detta mig ? Ville han förmedla något ?
Är det något speciellt datum idag som jag har glömt men som ändå har med honom att göra ?
Jag var alldeles för trött för att fundera mer på saken men bestämde mig för att kolla upp detta senare, när kroppen och hjärnan hade vaknat.

Kl. 12.20 vaknade jag till igen. Vilken sovmorgon. Jag är alltid dödstrött efter en utställningshelg och tillåter mig att vara det. Detta har jag säkert berätta tidigare men tål att upprepas. En go känsla av trötthet för vi har haft så roligt och mysig.

Då var det det där om Fritte igen, kunde inte släppa tanken. Jag kommer fortfarande inte på varför men började kolla runt lite. Det är inte hans födelsedag, kan det vara årsdagen för hans sista dag på jorden. Jag kommer ju inte ihåg. Men någonting måste det ju vara.
En tanke slog mig, kattutställning. Kan de vara så att allt har med kattutställning att göra.
Helgens upplevelser tar sin tid att smälta och kanske har jag drömt något men blandat ihop katterna.
För det var ju så allt började, för ca 25 år sedan. Ja tänk, för 25 år sedan började resan och intresset med kattutställning.

Vi var och tittade på smådjursutställning en sommardag 1991 i vår egen lilla stad. Där var det mest kaniner men också några raskatter som visades upp och hade en egen tävling. Där träffade vi på en uppfödare som hade kattungar hemma, Norska skogkatter. Jag och min sambo föll direkt. Detta var ju katten vi länge drömt om. Men tanken släpptes. Vi skulle inte köpa någon katt nu. Vi hade ju lilla Snuttan hemma. Men jag köpte en av kattungarna ändå, en fantastisk fin hane vid namn Frisco och utan min sambos vetskap.
På hans födelsedag i början på september släppte jag bomben och visade honom ett kort.
Grattis älskling, han är din.
I slutet på september fick han flytta hem. Lyckan var total.

Hans pappa var en otroligt vacker och framgångsrik hane som lyckats bra på utställningarna.
Fast då fattade jag inte grejen, tycket mest att det bara var löjligt. Men att äga en renrasig Norsk Skogkatt kändes mäktigt. Tittade väl i stamtavlan men det var som att titta i ett ark med en massa namn. Fattade nada.

Frisco fick smeknamnet Fritte. Det passade honom liksom. Han blev våran Fritte. Oj vad vi älskade den katten tillsammans med huskatten Snuttan. Dom två var som enäggstvillingar. Oskiljbara.
Hösten 1993 ploppade det där med utställning upp igen, vi visste ju att vi hade en vacker katt och vi fick en otrolig lust att åka och visa upp vår kille, han var ju en enorm läckerhet.
En stor kattutställning planerades hemma i Alingsås och vi anmälde honom. Jag minns inte så mycket av den nu men det jag minns var att han blev domarens favorit direkt. Det sa hon högt, han var vackrast av dem alla. Men tyvärr visade det sig att han inte hade korrekt EMS kod i stamtavlan så han fick bara en bedömning utan tävlan. Flera domare hjälpte oss att färgbedöma honom till rätt EMS kod och detta ändrades sedan i stamtavlan.

Borås katten tror jag klubben hette som jag var medlem i skulle hålla en utställning i Borås.
Jag kunde ingenting om preparering och sådant utan bada honom ett par dagar innan i endast Yes diskmedel. Blåste honom torr och kammade och kammade. Inga problem att bada den katten. Han äskade nämligen att bada.
Och hur gick de? Jo, han slog dem alla. Vilken chock. Jag fattade ingenting. Fick ställa mig längst fram inför alla och ta emot pris efter pris och visa upp vinnaren. Så himla pinsamt.
Jag hade ju tidigare under dagen sett hur de andra kammade, pudrade och sprayade sina katter fulla med en massa äckliga preparat. (som jag tyckte då) Och vi vann. Jösses.
Ytterligare en utställning fick vi uppleva men där upptäckte domaren att han hade endast en testikel.
Den andra hade försvunnit och detta var inte godkänt. På vägen hem blev han dessutom så fruktansvärt åksjuk och kräktes massor i bilen. Då bestämde jag mig för att aldrig mer utsätta honom för detta.

Nu i efterhand när jag har så mycket mer kunskap om detta med avel och rasstandaden så har jag fördjupat mig i Frittes stamtavla. Den finns till och med i FindUs på Sverak. Så jäkla fräckt och förenklar sökandet efter hans förfäder. Och där långt bak i ledet, 8 generationer bak finns Pans Truls, katten som är grundaren till standarden. Waooo, häftigt.
Fritte föddes den 2 juli 1991 och Pans Truls 2 maj 1973. Hans mamma hette Lucy, en otroligt vacker padda.
Nu orkar jag ju inte berätta hela historien om Pan`s Truls utan länkar sidan om lite info.

http://www.drakborgens.se/P/pans.htm


Men precis som med alla våra älskade djur ser den Norska skogkatten inte ut som den en gång gjorde. Jag har sett förändringen under åren och blir både förskräckt och ledsen. Allt till det sämre. Varför kan inte en katt få se ùt som det är meningen att den skall se ut.
Och undrar jag varför man har en rasstandard när den inte följs.



Bilderna som jag nu vill visa är av väldigt dålig kvallite.
Det är gamla suddiga kort men för mig väldigt väderfulla.

Här ser vi grundaren för den Norska Skogkatten.
Pan`s Trulls.

Frisco.
Vår älskade Fritte

Hittade detta härliga foto i vårt gamla album.
En miljön som känns väldigt hemma nu men inte då.

Nästan alla kokader och priser som Fritte vann finns fortfarande kvar.
Ett kärt minne från förr.


Frittes stamtavla. Ett papper som jag idag kan läsa av och fatta tanken med det.

💗💗Han är än idag enormt saknad och vi kommer att älska honom för evigt. 💗💗

Likes

Comments

På rygg i soffan. Hemma igen efter en spännande helg i Västerås. Även idag ringde klockan i ottan. Fixade lite frukost till tjejerna som snabbt ville tillbaka under mitt varma täcke. Gubben sov tungt så jag hoppade tyst in i duschen och ner i dagens outfit.

Tack och lov så hade vinden mojnat ute. Igår trodde jag bannemej att hela parkeringen skulle blåsa bort och vi med den. Jäklar vad det tog i. Idag var det näst intill vindstilla men vad händer när molnen skulle spricka upp, det började snöa och hagla.

Inne i ishallen var det kallt, mycket kallare än igår. Men under morgonen fylldes hallen av nya katter och dess ägare samt massor av besökare. Så värmen blev efter några timmar lite mer normal.
Västeråsarna gick man ut huse och kom för att titta på alla dessa vackra skapelser.

De tre absolut vackraste i hallen var kompisens Kurilean Bobtail. Tre små tjejer som skulle få träffa domarna för första gången i deras liv. Det var ju så himla spännande.
Jag har ju berättat om denna ras tidigare så är du nyfiken, skrolla ner och läs om dem.


Det gick så himla bra för tjejerna. Två av dem fick sitt Ex 1 och den tredje Ex 2. Men dagens höjdpunkt var ändå att lilla Nina blev NOM men blev slagen av en läcker Burmilla.

Ett kärt återseende med Yan Roca som dömde Novalie.

Jag tackar min underbara väninna Britt-Marie för att jag fick vara med och ställa de små. Och tack för all hjälp jag fick igår när mina skulle visas upp. Skönt när man har en som snabbt lånar ut sin ena hjärnhalva när mig egen har fått soppa torsk.
Vi har så jäkla kul ihop med gubbarna våra.
Och ett flertal resor är redan planerade.
Tack Västerås för denna gången, nu låter vi kvällssolen ta oss hem. Husbilarna puffade på hemåt och katterna sover så gott i sin bur.

Nina, Nikita och Novalie

Kolla vilket resultat. Helt underbart.

Tre små maskottar som sammanstrålar i tjejernas bur.

Mot Alingsås.

En igenkännande vy, Skaraslätten. Snart är vi hemma.

​Och med denna bilden vet jag vad jag skall sysselsätta mig med i morgon.
Putsa bilrutorna kanske. 

Likes

Comments

Idag har ett viktigt beslut fattats. Jag är så oerhört lättat. Jag tänker rätt. Efter dagens enormt viktiga och för mig värdefulla bedömningar av mina två tjejer så vore jag helknäpp om jag inta lyssnade till mitt hjärta. Jag har enligt domarna två enormt lovande tjejer som jag älskar och skall vara stolt över. En kombinerad parning där jag nu har fått bekräftat att jag tänkte rätt. Jag är en stolt "mormor" och jag vet att i Göteborg finns en lika stolt " farmor" .
Dessa tjejerna skall få ingå i mina kommande avelsplaner. Det blev inget BIS för någon av dem men ibland blir jag faktiskt glad för det. Eller njaaa, visst hade även jag varit överlycklig över en NOM och BIS annars ljuger jag men när jag såg katterna som på ett hårsmån slog mina i NOM är jag stolt över det jag har. Ett känsligt ämne att säga högt och som jag säkert kommer att få skit för men nu får det vara nog. Jag vet vad jag älskar och jag kommer aldrig att ge mig eller ryckas med och jobba med övertypade katter.
Det är inte avundsjukan som talar utan mitt hjärta och mitt förnuft. Vi får se om 10 år om jag hade rätt.

Förts upp var Lillan ( Calliope) hon dömdes av en fantastisk norsk domare , Caroline Stoa.
En rak och ärlig domare men ett supertrevlig bemötande.
Hon älskade verkligen Lillan, en fantastisk längd på kroppen, öronen satt perfekt med en perfekt storlek även om jag hade missat lite med fixet på toppen. Pälskvalliten var bara Wao, ögonen kunde haft lite starkare blå men hela hennes uttryck föll domaren verkligen för. Tassarna var lite för feminina men benstommen perfekt. Detta resulterade i Ex 1 vilket är bäst. Väl tillbaka inför NOM stod det mellan Lillan och en perser som tydligen var outstanding. Men så det kan bli. Själv har jag tyckt att hon har för smalt nosparti men som jag även vet är ganska vanligt bland tabbisarna.
Domaren sa ingenting om detta.


Chicha fick nog dagens roligaste domare, Yan Roca Folch .Gud vad länge sedan jag har skrattat så på en utställning och åt en domare som honom.
Chicha smälte hans hjärta totalt, fanns nog inget som kunde varit bättre. Till och med hennes päls var fantastisk och jag fick beröm för att jag presenterade henne på ett så fantastiskt sätt. Yes, jag hade tydligen lyckats att förvandla hennes ulliga päls till det bättre med att jobba och vårda den hemma.

Väl tillbaka inför NOM hade Yan väldigt svårt att fatta det avgörande beslutet.
Han funderade länge och tittade än på Chicha och sedan på den andra katten. svor och lämnade tillbaka Chicha med orden damn, fuck. This is mot fair.
Och med de orden valde han konkurrenten. Chicha föll på målsnöret men jag är överlycklig ändå. Yan och Carolines ord väger tyngre än ett NOM.

Och på tal om lyckad dag. Eftersom tjejerna inte behövde tävla mer kunde jag och och kompisen ta en välbehövd paus och knallade till loppisen som var i lokalen bredvid. Och vad springer jag på där, ett skötbord för bebisar med badbalja till. Ihopfällbart dessutom och tar ingen plats. Perfekt, vad bara att slå till och köpa den. Ingen mer bortdomnad rumpa eller halvbruten rygg när jag badar katt. Nu kan jag få stå med rak rygg och plaska. Hoppas att detta verkligen fungerar.

Efter mys i kompisens husbil med den traditonella Irish Coffeen hoppar jag i säng och laddar för morgondagen. Då ställer vi kompisens Kurilian Bobtail. Tre små busar som skall få träffa domaren för första gången.

Pussar och kramar från domaren.

En bild säger mer än tusen ord:

Yan och Chicha.
💖💖💖💖💖💖

Mitt hjärta gjorde en tvärnit när Yan måttade Chichas kropp. Hjälp, vad hon ser förkrympt ut. Vad har hänt ??
Tankarna rusade runt för det vilda i huvudet. Har jag missat detta, att hon är en förkrymt rgdoll. Men det var tvärt om.
Han lyfte upp henne och sträckte ut henne i sin fulla längd och jag hör ett Waooo.
Phuuuu !! hjärtat börjar slå igen. Hon visade ju faktiskt upp en kropp som jag länge drömt om.

Mitt lilla hjärta var inte helt bekväm att en främmande fransos klämde och pussade på henne.
Att få luta sig mot min axel gav en lugnande effekt.

Fördelen med att vara två är att man får en dubbel bur. En svit. Gott om plats.

Dagen är över och Calliope somnar gott på instrumentbrädan med priset som huvudkudde.

Likes

Comments

Efter ca 34 mils bilresa med en hel del pip och gnäll är vi framme. Äntligen har dagen kommit som jag så länge har längtat efter. Premiärturen i husbilen.
Katterna var inte sena med att göra sig hemma stadga. Det var mycket spring i benen så jag fick leks av de små tills de var nöjda. Och oj vad vi somnade gott efter middagen. Sedan fixade vi pälsar. Denna gången är jag så otroligt nöjd med både baden och prepareringen och det ska bli väldigt kul att höra vad domarnas tycker i morgon. Jag är nöjd med domarfördelningen. Tror nog att jag kommer att få ut en hel del av vad som sägs. Ibland får man ju domare som bara mumlar.

Lite mys hos grannen och sista fixet så väntar sängen.
I morgon är en ny dag full med spänning. Hoppas de små liven vill visa upp sina allra bästa sidor.

Döm om min förvåning när dessa matchande hjärtan tändes. De byter färg hela tiden. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Men ok ändå.

Stillar hjärna och laddar mig mentalt .

Likes

Comments

Idag har det varit en fantastisk solig och vacker dag men svinkallt. Så lungorna har inte fått sin portion av frisk luft. Hoppas kunna ge dem dubbelt i morgon.

Men det jag har fått är ett otroligt vackert kort som fotografen tog på mig och Johanna när jag vann Best In Show med kull på sista utställningen. Johanna köpte Colette av mig och är hennes tilltänkta avelshona.

Mycket mer än så här har jag inte att skriva. Ibland är dagarna händelsefattiga och tomma.

Jag & Johanna
Colette Chicha. Calliope

Likes

Comments

Visst blir man lite snurrig och vilsen när man haft en ledig måndag. Den där eviga måndagskänslan har suttit i hela dagen och tack och lov så har jag i alla fall inte gjort bort mig inför någon kund och babblat om fel veckodag.

Väl hemma börjar förberedelserna inför minisemester. Mat skall planeras, kläder fixas och utställningsväskan packas. Bad av katt får bli onsdags och torsdags nöjet.
Jag känner ändå en liten oro inför resan på fredag vad det gäller Calliope. Det tar några timmar att åka och förra bilresan var lite för orolig för henne. Hon lyckades ta sig ur transportburen och satt helt plötsligt i mitt knä mitt på E20.
Då var hon nöjd. Men jag hoppas att det går bättre denna gången och att hon stannar i buren tillsammans med Chicha.

För att miljön i husbilen inte skall vara för skrämmande så fick tjejerna följa med ut i den en stund och nosa in sig. Och nosa gjorde dom. Varenda liten grej blev undersökt.
Sedan föll de till ro och somnade i bädden. Vilken härlig syn.
Och jag var inte sen med att göra dem sällskap.

Jag insåg hur otroligt läckra tjejerna var till mörkblå bakgrund. Fotade massor och med hjälp av ljuset från takluckan blev det riktigt ok. Den nya stora buren satte jag på plats och insåg att den är i största laget. Men bättre det än en som är för liten. I denna kan tjejerna bre ut sig ordentligt och även ha en liten toalåda tillgänglig.
Kissa vill ju alla ungar göra hundra gånger när man tar sig från A till B.

Efteråt fick killarna inne sin egentid med mig. Det är lätt hänt att tiden rusar iväg och jag vill inte ha en fem minutersgos och sedan säga godnatt. Nej, lek och bus hör till och så blev det även ikväll.
Lite svårt att få igång dem men denna gången tog jag fram en gammal leksak som åter var attraktiv.
Så hopp och spring med tanken av att döda vippan satte genast igång.



Likes

Comments