View tracker

Nu bojkottar jag dig, äckliga jävla tv. Du har tillsammans med ångesten tagit över mitt liv. Nu när jag är på bättringsvägen och solen skiner så stänger jag tv:n för lång tid framöver. Nu sticker jag näsan utanför altandörren och låter min älskade sol ge nosen lite färg. Det behövs. Sol, energi, ljus och värme. Ligga där på trädäcket och lyssna på Mindfulness skivor! Har börjat komma ut lite socialt också. Det glädjer mig! Nåt händer, något inom mig ljusnar upp. Det tar tid och jag får ha tålamod. Men jag ska bli frisk! Punkt.

God afton,
Fcknpfct

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

En vecka sedan nålarna sattes i min kropp. En vecka av extra mycket trötthet, men ändå en märklig känsla av lättnad. Det har gått ganska bra, faktiskt. Jag gör mina övningar och försöker att välja mina reaktioner och mitt agerande med omsorg. Det är fan ingen lätt match men det måste gå. Idag spretade ångesten fram mellan solstrålarna. Kanske är jag lite vår-deppig. En hel vinter i det grå och kalla. Sen från en dag till en annan lyser solen. Inte fan är det konstigt att kroppen får sig en törn. Framförallt inte för fröken Perfect, som är så in i helvetes väderkänslig, samt kraftigt värme- och solberoende. Lite fler soltimmar, lite mer sömn och lite mer mindfulness, så finns det hopp. Jag kan nog inte radera bort ångesten helt, men dämpa den. Hitta mina nycklar till min utvecklingsframgång. För första gången på länge ser jag mer fram emot livet igen!

God natt,
Fcknpfct

Likes

Comments

View tracker

Äntligen lite sol och värme! Bikinidags på trädäcket, njutning till fullo. Det är så jag hämtar energi. Enda sättet och jag bara älskar det. Vinterdeppen är på väg bort och det var fanimej på tiden. Kan jag bara få må lite bra? Lite, bara lite - då blir jag nöjd! Helgen har varit toppen, faktiskt. Inget bråk, inget tjafs. Bara lugn och ro. Mindfulness imorgon, hoppas jag klarar att ta mig dit. Att övervinna min just nu rådande sociala fobi. Håll tummarna för mig!

Mys på denna fina söndag!
Fcknpfct

Likes

Comments

9 av 10 personer mår mer eller mindre skit. Någonting i hjärtat som oroar oss. Vi är inte kroniskt deppiga, ledsna eller överfallna av ångest. Men de starka oroskänslorna finns där, så det rungar om det. Vad gör vi? Trycker bort våra känslor, kör på i vår hetsiga jävla vardag och håller upp den sketna fasaden och låtsar att vi aldrig mått bättre. Allt är guld och gröna skogar. Vi har inte problem i relationen till den vi älskar, vi har inga problem med deras hemska ex eller trotsiga barn. Vi har absolut inte problem med prestationsångest, pengar eller tyngre saker som alkohol, hetsätande eller droger. Vi är inte stressade och låter våra jobb och mobiltelefoner ta över våra liv. Vi njuter av att alltid vara nåbara. Nåbar = sårbar. Vi älskar att jobba m i n s t åtta timmar om dagen och komma hem lagom tills ungarna ska nattas. Kvällsmålen tillsammans missas och vi har inte de minsta dåliga samvete. Är vi deltagande, om vi nu mot förmodan skulle vara det så skäms vi inte över att inte vara närvarande. Vi har ju hellre en relation till Facebook eller Instagram. Fy fan. Är det så livet ska se ut? Jag lovar att många människor känner igen sig på minst två av ovan nämnda saker. Vi har kanske dåligt samvete, men det trycket vi bort. För vi råkar visst ändå agera på dessa skitsätt. Fy fan, igen. Fy fan för oss som låter oss falla för skiten. Under denna skit ska inte min familj behöva leva. Förändring är det dags för... Förändring!

Lev väl,
Fcknpfct

Likes

Comments

Tacksamhet. Kärlek. Närhet. Trygghet. Sex. Hopp. Framtid. Evighet. Lärdom. Tvåsamhet. Omtanke. Fina ord, vackra ord. Jag har hittat mannen i mitt liv, ändå på nåt jävla vis lyckas jag stänga honom ute. Jag orkar inte just nu. Jag har så mycket att ge tillbaka till honom. Vi har så mycket att ta igen. Jag vet att han alltid kommer att finnas där för mig... Tills döden skiljer oss åt!

Likes

Comments

Jag är besatt. Besatt av kontroll. Det är också ännu en jävla anledning till att jag hamnat där jag hamnat. Jag får panik om jag inte har koll, om saker inte går som jag tänkt. Jag skriver fan nästan upp i kalendern när det är dags att skita. Hamnar inte besticken i rätt fack i diskmaskinen blöder det i mig, om någon viker handdukarna fel tappar jag andan och om någon råkar trampa utanför dörrmattan med dojjorna på så kommer ångesten. Tänk om jag bara kunde vara lite hipp som happ, sådär hejsan svejsan och bara ta allt med en fucking klackspark. Så mycket enklare allt hade varit!

Likes

Comments

Jag har varit hos en underbar person och kollat mina värden, vilka alla var nere på noll (utom njurarna och mjälten där jag hade ok värden). NOLL! Jag fick nålar, som akupunktur nålar i benen, armarna och i pannan för att repa mina värden, ta bort ångesten, orkeslösheten, tröttheten och ge mig energi tillbaka. Jag är så jävla skeptisk mot sådant där hokus pokus och dessa människor har verkligen en sån jädrans koll på hur de ska ta betalt. Men va fan, tänkte jag och gav det en chans. Jag kan i alla fall konstatera att något har hänt, så säkert. Jag fick veta att reaktionerna i kroppen kunde slå bakut och det gjorde de absolut, med råge! Herrejävlar. Dagen efter nålsticken så skrek jag. Ångesten var maxad och tårarna praktiskt taget sprutade. Jag betedde mig som en jävla fitta! Sömnen var sämre än vanligt och jag sov mindre än mina vanliga snittade 3 timmar. SHIT! Vad händer? Det gick ytterligare en dag och jag sov en H E L natt, jag kände mig lugnare och tryggare. Nu har det snart gått en vecka och jag är tröttare än någonsin! Men det gör inget. Kroppen reagerar och jag hoppas att det är nålarnas förtjänst. Hela min kropp, hela mitt jag har så jäkla mycket sömn att ta igen. Depåerna måste fyllas på. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska tro om det här med nålarna, men jag ser på det med ett öppet sinne och är så beredd på att betala mycket mer pengar om det hjälper mig. Jag låter tiden utvisa sanningen.

Omtanke,
Fcknpfct

Likes

Comments

...lättare sagt en gjort. Men det ska gå, det har ju funnits där. Förr satt det lika naturligt som en rynka i pannan. Eller var det bara som jag trodde, för att jag knullade mig själv med piskan varje dag förut? Kom igen, kom igen. Var inte ledsen, göm dig bakom fasaden. Låt dig inte känna, bara håll skenet uppe. Vad händer? Det kommer ifatt en. Man kan inte bara låtsas som att regnet öser ner. Det går fan inte. Prata, gråta, skrika och få ut känslorna är fanimej viktigt, viktigare än något annat. Jag har alltid varit ganska bra på att prata känslor, mitt stora problem är piskan som jag använder på mig själv hela tiden. Får jag inte högsta betyg på ett prov så knäcker jag mig själv, boxar mig själv i ansiktet och känner en fruktansvärd självförakt. Självförakt är dumt och dåligt. Det skapar ångest och aggressivitet. Där ligger mitt stora problem och även det ska bort. Bort, bort, bort!

Kärlek,
Fcknpfct

Likes

Comments

Igår började vi igen.. Med träningen.. Träning är nog det värsta jag vet, svettiga och äckliga lokaler med dunka-dunka musik på högsta nivå. Den där outtalade tävlingen om vem som är snyggast eller har maffigast muskler. Tighta kläder med LP-skivor av svett och rumpor i vädret. Utstuderande. Jag passar fan helt enkelt inte in där. Hur jävla svarvad man än blir, hur jävla bra jag än mår efteråt, så avskyr jag det stället. Malplacerad, blottad, utskämd och förvirrad. Det är så in i helvetes jävla ytligt. Men jag gör det, gör det framförallt för kärlekens skull. Men också för mitt eget välmåendes skull. Jag måste bara lära mig att orden välmående och träning är samma sak, de hör ihop och tar ut varandra. Träningen är absolut ännu en sak jag måste ta itu med, något för mig att börja hantera och acceptera. Kanske, kanske kan jag med tiden lära mig att älska det. Älska det som om det vore ett arrangerat äktenskap.
Fucking Perfect + Träning = sant.

Må så gott,
Fcknpfct

Likes

Comments

Varför känner jag ilska? Varför kan jag inte bara få känna mig nöjd? Eller varför inte få känna ingenting? Tänk att bara få vara, vara med mig själv, i mitt eget lilla skal. Men var och varannan dag sitter jag fängslad i min egen kropp och jag kommer ingenstans. Jag är totalt inlåst, totalt utblottad och fucking ilsken. Hur hanterar man sin ilska? Hur väljer man sina reaktioner och hur agerar man gentemot andra? Kontroll, kontroll och åter kontroll. Kan någon ge mig en karta till kontrollen så jag hittar vägen? För just nu ser jag inget ljus i tunneln, men jag fortsätter kämpa! Keep on fighting to perfect!

Omtanke,
Fcknpfct

Likes

Comments