Header
View tracker

De orden får sammanfatta min dag idag.
Magen rasade ihop redan igår och vill fortfarande inte riktigt samarbeta, en av mina kurser skulle varit klar i fredags, men nej idag fick jag tillbaks svar på alla inlämnings uppgifter jag har skickat in och jag behöver komplettera alla, jag gjorde slutprover i fredags men förstod inte frågorna, skrev det och fick till svar " det är inte så svårt som du tror" och sen fick jag göra om det, och ja inte gick det något bättre för det... svaret jag fick då va " du verkar ännu inte förstå" Nej hur fan ska jag kunna fatta någonting när jag inte fått någon jävla hjälp, plus att jag väntat på hjälp på en uppgift i över två veckor,


Ja jag är arg, och ja, jag håller på att stressa ihjäl mig. varför kan aldrig någonting gå bra och som man vill någon gång!? ​

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

känner att jag behöver skriva ur mig lite grann här igen , är så skönt att bara få ur sig allting!
Är så himla less på att folk alltid ska ha någonting och klaga på om andra!
Jag brukar ofta få höra att jag jämnt ska ha rätt, eller att jag har så himla bra självförtroende.
Ni anar inte hur jävla fel ni har när ni dömer folk över hur det ser ut att vara utan att ta reda på vad som är grunden till hur folk beter sig som dom gör.
fel fel fel!
Nej jag har inte alltid rätt, jag fattar inte ens hur man kan dra den slutsatsen om någon överhuvudtaget. Jag vet med mig att jag har fel, många gånger! det har vi alla! men jag vet också att när jag har rätt att jag inte tänker lägga mig platt på marken och låta andra kliva över mig, för det är jag så himla less på.
Allt för många har klivit på mig, för många gånger, och jag tänker inte acceptera det igen, så är det bara.
Och att jag ska ha bra självförtroende, skämtar du eller? haha, jag skrattar inombords varje gång jag får höra det, jag har världens sämsta självförtroende, jag tar ofta åt mig av saker som kanske är menade som skämt, men stöter alltid bort det för att inte visa mig svag, det är så vi människor fungerar, försvarsmekanism kallas det, och det har vi alla.
att höra att man har bra självförtroende när man varje dag står framför spegeln i timmar ibland för att själv bli nöjd, man står och lagar rätt mat i flera timmar för att inte "lägga på sig" igen, och sedan få höra det känns som ett riktigt jävla hån kan jag lova.

Så till er alla som dömer folk över hur saker och ting ser ut att vara, tänk efter en gång till innan ni kommer mer era fördomar,tack.
Det finns alltid en anledning till varför folk agerar och beter sig som dom gör, tänk på det istället.

Likes

Comments

View tracker

orkar inte andas, orakar inte tänka, orkar inte alls.
måste låta mig själv gå först, tänka på mitt eget bästa, låta min framtid gå först.
vill inte tänka, vill inte vara själv och låta mina demoner ta över.
orkar inte vara vaken men kan inte sova.
trivs med mig själv men vågar och vill inte vara ensam.

Likes

Comments

allt jag behöver är någon som kan förstå mig och som kan betätta för mig exakt hur jag ska göra med allt så det blir bra.
För nu orkar jag inte mer, alla sömnlösa nätter gör mig galen.

Likes

Comments

ligger här och hoppas på att kunna få somna någon gång, inte sovit riktigt på ett bra tag nu,
jag vet inte om jag har hamnat i någon svacka eller om det är för att min skalle är så förbannat full av skit, och massor av funderingar på allt som man kan tänka sig att komma på....
skulle behöva en personlig terapeut eller någonting och bolla allt med och som kunde säga precis hur jag ska göra med allt för att det ska bli så bra som möjligt, skulle nog behöva gå en sväng och rensa huvudet lite men det känns ju inte så lockande med typ 5 plus och kolsvart ute.... nej tack jag vill ha mitt liv i behåll..
nej,ikväll är det jag och Veronica Maggio!

Likes

Comments

här ligger jag och kollar på american dad och har väl försökt sova sedan klockan va halv fem typ,eftersom jag lyckats få en himla huvudvärk och ont i ögat (som jag konstigt nog får när min kropp fått nog av mitt slit och prestrerande.) och då är det enda som hjälper att sova.
lyckats sova typ två timmar sammanlagt sedan dess, men legat och vilat och låtit tvn stå på så jag inte kryper ur skinnet helt.
för någon timme sedan visades flyktingar som flyr sitt land för att förhoppningsvis lyckas rädda sitt eget liv och sin familj. dom lämnar allt, flyr precis som dom är, utan ombyte, pengar, mat eller någon som helst försäkran på att dom kommer att överleva över huvudtaget.
Och här sitter vi i Sverige framför en TV, förmodligen i en soffa eller säng, vi har förmodligen ett fullproppat kylskåp, med en del av saker som gått ut ur datum som vi borde slänga.
medan flyktingarna inte vet om de får varkel mat eller vila på flera dygn.
ändå har vi (läs några av oss) mage att klaga på dom som flyr för sitt liv, klagar över att dom tar våra jobb, att det inte finns plat osv, you name it.
Att det finns så hjärtlösa människor, utan någon som helst sympati eller humanistisk syn är så jävla pinsamt!
Det är Sverige 2015 och vi lägger miljoner på hoppbackar som ändå är värdelösa när dom pengarna kan rädda hundratusentals liv istället. snälla någon, öppna era trångsynta ögon och gör något produktivt och kreativt istället!!
Hjälp till och skapa ett samhälle att vara stolt över iställer för att skämmas.

Likes

Comments

"jag vill att du som läser ska förstå att jag inte hatar män eller killar som individer.
jag vill att du som läser ska förstå att jag inte hatar min pappa, min morfar eller mina bästa killkompisar.
jag vill att du som läser ska förstå att manshatet är riktat till patriarkatet och macho kulturen.
Om du har förstått det, vill du då fortfarande våldta mig?
Vill du fortfarande slå ihjäl mig?
Vill du fortfarande se mitt lik?"

Jag ber om ursäkt, du man för att du faller offer för min rädsla när jag möter dig på samma promenad som jag går på.

Att jag har telefonen redo för att ringa hem och håller nyckelknippan extra hårt knuten i min näve. 

Jag är ledsen att du faller offer för min rädsla att bli överfallen,våldtagen eller misshandlad.

För jag har tyvärr inte råd att chansa.


Delar Taget ifrån Zara Larsson sommarprat,som jag tycker att ni alla ska ta er tid att lyssna på!!

Likes

Comments

Här är jag , för lite mer än två år sedan, närmare bestämt på min sjuttonårsdag, helt ovetande om vad framtiden har att erbjuda mig, men helt medveten om vad som har hänt, hur snett saker kan gå och hur hemska människor är egentligen är. På bilden är jag sjutton år och ungefär lika många timmar som procenten i burken, min bästa vän bredvid mig och jag hade allt jag behövde, och jag hade inga planer på att förändra någonting i mitt liv eftersom allt var så bra som det var!
Idag sitter jag här, och vet fortfarande samma saker som jag visste då, men idag vet jag mycket mer, jag vet att jag är värd så mycket bättre än att sitta där med en ölburk,, tycka synd om mig själv och plåga i min kropp massa onyttigheter.
Idag är ölen utbytt mot loka, alla kvällar när man va skitfull är utbytt mot plugg, långa promenader och saker som jag mår bra av som jag inte behöver sota för i flera dagar efter.. Bara tanken på att jag väljer att plugga inför en deadline istället för att festa är idag självklar, för det är min framtid jag festar bort,
och det är det inte värt, ingen fest är så bra.

Idag sitter jag här, på min säng och rensar bland mina saker, saker som visar vem jag är och hur jag väljer att leva, utan pantburkar för nu är lådorna fulla av doft ljus och ansiktsmasker, bland dessa lådor och prylar så hittar jag massa brev, vykort och saker som är från människor som har spelat en stor roll i mitt liv under en tid, när jag läser dessa rader och hittar på dessa saker så funderar jag på vart dom människorna är nu, varför pratar vi inte med varandra längre och varför umgås vi inte fast vi har såna galna minnen ihop?

På bilden är jag sjutton år och det enda jag är riktigt säker på är att ölen kommer att ta slut och att jag kommer vakna med en baksmälla dagen efter.
Idag är jag nitton år och det jag vet nu är att jag alltid, alltid ska tro på mig själv och gå min egen väg även om jag ska gå den ensam, för det är mitt liv och den enda som kan bestämma över det är jag själv!!



Likes

Comments

Hej på er! 
Gissar på att inte så många är kvar här och hänger med mig längre, eftersom jag har varit så himla inaktiv. Det har hänt så sjukt mycket i mitt liv de senaste månaderna, men jag känner att jag behöver komma tillbaka hit och kunna skriva av mig på tangenterna när det behövs, och kunna dela med mig av både bra och dåliga saker. 
När jag läser igenom några av mina äldre inlägg så inser jag hur långt jag kommit och hur mycket jag har växt som person ​​​på dessa månaderna, och framför allt hur jävla mycket bättre jag mår nu är då!! 
anyhow, Jag har iallafall gjort om lite här på bloggen och är inte riktigt klar ännu, headern är bara tillfällig och det är lite mer pill kvar! 

Men håll ut så ska jag slänga ihop ett lite längre inlägg om vad som har hänt i mitt liv, vad som har gått bra och vad som har gått mindre bra, så kan jag ju alltid hoppas att någon trogen läsare är kvar! 





Likes

Comments

jag Sitter här och funderar över studenten, det är ett jätte stort oro och ångestladdat moment för mig, och jag kan inte släppa det, så jag skriver av mig här i stället kanske kan det hjälpa mig att känna mig lite mer lättad.
Idag så fick jag frågan av min mamma om hur jag vill ha det till studenten.
Hur jag vill ha det...? tja, jag vill kunna sova natten till den dagen, vakna och känna mig lycklig, utan ångest, utan magkramper, utan att sitta fast på toa och utan att må piss. Jag vill kunna åka till skolan, umgås de sista timmarna med min klass, och vara med på utspringet och träffa de nära och kära.
Jag vill kunna få må bra hela den dagen, utan min mage och mina hjärnspöken, snälla kan någon berätta hur det ska gå till??
Sen vill jag kunna åka hem och umgås med min familj, äta smörgåstårta och ta en cider eller ett glas vin. Och kunna njuta hela jävla dagen.

Men istället så sitter jag här med en enorm ångest och frustration över detta.
Jag är så förbannat jävla rädd att jag ska ha en sån där dag som kommer titt som tätt när jag sitter på toa flera timmar i sträck och ber om att få svimma för att slippa den hemska smärtan. Rädd för att få behöva ställa in allting i sista minuten och avboka dom som tänkt komma och stå där med smörgåstårta som möglar... och sitta på toa i min studentklänning som är så förbannat jävla snygg.
Och sen få höra alla kommentarer om att jag inte klarar av någonting och att jag ska skärpa mig osv... så man får må ännu kassare liksom...
Jag är Så jävla rädd över att det kommer att bli så, för jag vet att så fort jag ska någonting eller något annorlunda utöver vardagen händer så blir det så, nio av tio gånger.

Jag vill kunna få ha ett liv som jag kan få bestämma över och kunna få vara jag.
Jag vill bara vara jag.






Likes

Comments