Natten har varit väldigt jobbig, har sovit väldigt lite och vaknat i smärtor hela tiden. I morse var vi upp till hand- och plastikkirurgen där jag fick trä doktor Gunnar Kratz. Gunnar provade bara att åter tömma ballongen för att vara säker på att den var helt tom, detta var även det enda han kunde göra för när han började så gjorde det fruktansvärt ont, jag skrek och vred mig i smärtor. Han insåg att det inte skulle gå och bestämde istället att vi är tvungen att avlägsna den under narkos. Jag blev placerad i en rullstol och körd till kirurgmottagningen där de skulle sätta mig under en väldigt kort narkos och sedan ta bort katetern.

Detta gick betydligt mycket bättre och jag pratade med läkaren och fick bekräftat att tills nästa operation och nästa kateterdragning så får jag boka in en tid för att ta bort den under narkos vilket känns väldigt skönt.

När jag pratade med doktor Gunnar Kratz i morse så förklarade han att de under förra operationen inte lyckats hitta vart det läcker till slidresten. Under operationen så hade de försökt med olika metoder men inte riktigt lyckats och eftersom att det uppenbart fortfarande läcker från slidresten så lyckades inte operationen. Det som ska göras här näst är då att först göra en kontraströntken för att undersöka exakt hur det ser ut och sedan ska de gå in och operera och då även stänga igen hålet och plocka bort det som är kvar av slidresten.

Efter att katetern dragits och jag fått komma bort från operationsavdelningen så fick jag bege mig till urologmottagningen för att träffa Camilla Rydmyr igen. Hon går igenom hur jag ska bete mig för att hålla urinröret öppet igen och jag får med mig ett gäng engångskatetrar som jag ska föra in ungefär 7 cm in i urinröret. Det gick dock endast att ta sig in ungefär 3-4 cm då, men jag var fortfarande väldigt öm i kroppen så förhoppningsvis kommer det att gå bättre ikväll.

Innan jag fick lämna sjukhuset sedan och åka hem så var jag tvungen att ha kissat för att de skulle kunna se att allt fungerar. Jag kunde kissa men det kommer bara urin ur slidresten och ingenting från penis och urinröret. Så tyvärr gjorde inte operationen någon som helst skillnad utan jag är tillbaka på ruta ett vilket känns väldigt surt. Någonting som är lite konstigt är att doktor Gunnar Kratz inte talade om gör mig efter operationen för en månad sedan att de inte hittat vägen dom urinen tar, utan sa bara att det gått bra. Men men, det är bara att hoppas på bättre lycka nästa gång antar jag.

💃

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Kan inte beskriva med ord hur glad jag är över att han ifrågasatte remissen för att ta bort katetern och valde att gå till Camilla på urologmottagningen i Linköping istället! Jag kom dit imorse för att dra den, nervös var jag eftersom att jag visste hur ont det gjort förra gången. "Djupt andetag in, slappna av och andas ut .." Jag skriker rakt ut, smärtan är så kraftigt, kroppen spänner sig och jag viker mig dubbel på britsen samtidigt som jag nyper åt hårt, hårt om Camillas hand. Hon stannar upp, pratar lugnande med mig, håller mig i handen och försöker få mig att slappna av. Men det är ingenting som funkar, nu behöver hon inte mer än snurra lite på katetern för att jag ska skrika. Hon förstår att det inte kommer att gå så hon går ut för att hämta en läkare som ska få kolla och prova dra katetern medan Camilla håller mig i handen. Vi provar men kroppen är för spänd, det går inte, katetern går varken att få ut mer eller få tillbaka in i blåsan. Den sitter där den sitter, halvt utdragen och skapar en sådan fruktansvärd smärta. Camilla kommer med lösningen att jag ska gå omkring lite, slappna av, tänka på annat och så kommer katetern förhoppningsvis att ramla ut av sig själv eftersom att "ballongen" som hållt den på plats är tömd och katetern egentligen sitter löst och det bara är min kropp som kniper åt kring den nu. Vi skulle dock komma tillbaka innan dagens slut för att se hur det gått.

Vi gör så och innan jag och pappa går från mottagningen kommer vi i samråd med Camilla fram till att alkohol får kroppen att slappna av (det var förmodligen inte så seriöst från hennes sida, men nöden har ingen lag). Jag och pappa gick därmed på systembolaget, köpte alkohol som jag fick hälla i mig. Jag blev full och kissnödig så vi gick tillbaka till mottagningen för att vara på plats utifall att något skulle hända. Det kommer ingen urin från katetern och ingen från penis utan allt kommer via slidresten, vilket inte är som det ska vara.

Jag träffar Camilla igen och hon provar att dra katetern en sista gång men kan inte annat än snurra lite på den innan jag åter skriker av smärta. Camilla går ut och ringer upp till hand- och plastikkirurgen och pratar med en jourläkare. Ingen av de ordinarie kirurgerna är på plats och de kan inte hjälpa mig med lugnande eller så på jouren heller. Det finns nu bara två alternativ 1, läkaren på urologmottagningen kommer in och rycker ut kateterslangen trots smärtan eller 2, jag får stanna kvar i Linköping över natten och komma upp på hand- och plastikkirurgen imorgon och få hjälp. Det var ett lätt val och nu ligger jag här på ett hotellrum med smärtor.

Imorgon bitti ska jag upp på avdelningen där det ska göras en bedömning (alla inblandade är nog ändå medveten vad bedömningen kommer leda till). Antingen kommer de kunna plocka bort katetern på avdelningen som vanligt eller så kommer de bli tvungen att söva ner mig för att plocka bort den. Jag är helt inställd på det sistnämnda, har jag så ont som jag har idag så tänker jag inte låta dem peta på mig... De har förberett mig och talat om att jag ska vara fastande från midnatt så att jag ska kunna sövas.

Så fortsättning följer I guess...

💃

Likes

Comments

Förra veckan fick jag en märklig kallelse till en sjuksköterska på kirurgmottagningen på sjukhuset i min hemort. Jag ringde dit för att fråga vad jag var kallad för och fick till svar att de fått en remiss från Linköping och skulle ta bort min kateter. Detta var för mig en överraskning då alla i Linköping talat om för mig att jag ska tillbaka till urologen Camilla Rydmyr på urologmottagningen i Linköping för att dra den. Jag ringde då till TS-samordnaren Malin och frågade henne hur jag skulle göra. Hon blev förvånad även hon över att jag fått en tid på hemorten istället men såg att det skickats en remiss dit. Hon frågade mig hur jag kände inför det och jag talade om att det kändes lite osäkert eftersom att de på hemorten garanterat aldrig sett en sådan här operation tidigare och omöjligt kan svara på de frågor jag har om hur jag ska sköta det efteråt eller så. Hon sa då att jag kunde ringa till Camilla Rydmyr och boka en tid med henne istället. Så idag ringde jag dit och pratade med Camilla och hon ville att jag skulle komma ner till Linköping så att hon fick dra katetern. Hon tyckte att det kändes otryggt att jag skulle dra katetern hos någon som inte vet vad de har att göra med så hon bokade in mig på tisdag förmiddag. Det ska bli väldigt skönt att bli av med den faktiskt så att jag kan leva med normalt!

💃

Likes

Comments

Ringde till vårdcentralen i morse, pratade med en distriktssköterska som trodde att problemet låg i att det bildats kristaller i kateterslangen och att det skulle kunna hjälpa att bara spola den. Jag blev inbokad på en tid under eftermiddagen och en sköterska spolade slangen. Det hjälpte inte och hon såg att det inte var där problemet låg då det endast var klar vätska som kom ur slangen. Däremot kunde hon inte göra något annat och då bad jag henne ringa till Linköping och förklara läget och bad hon gjort idag och hur det sett ut. Sköterskan i Linköping skulle prata med jourläkaren på plats och sedan ringa upp mig och meddela vad de kommit fram till. Hon ringde upp mig och berättade att så länge det inte blir stopp i slangen så är det inte akut, hon gav mig ett nummer till en sköterska i Linköping som är van med operationer som min som jag ska ringa till imorgon och rådgöra hur jag ska gå vidare. Som det är nu så hittar jag egna lösningar för att undkomma smärtan och jag tror att min största oro nu är att jag gör på fel sätt så att jag genom detta drar på mig andra komplikationer. För att det inte ska rinna så mycket runt om katetern så får jag knipa och liksom hålla mig samtidigt som jag öppnar kranen och tömmer blåsan. Detta är en väldig ansträngning och det rinner ändå lite från slidresten.

Men nu till själva upplevelsen på vårdcentralen; distriktssköterskan jag träffade var samma som tagit testosteronsprutan på mig de senaste gångerna. Jag är den enda transperson som hon har träffat i arbetet och hon hade väldigt svårt att förstå vad det var för operation jag gjort och vad det var jag hade problem med. När det gått en halvtimme ungefär och jag hade förklarat många gånger så förstod hon ungefär. Någonting som gjorde mig väldigt glad var dock att hon inte tog för givet vilken könstillhörighet jag hade utan när hon pratade med sköterskan i Linköping utan hon frågade mig först om det var 'han'. Det ska hon ha en stor eloge för.

Nu avvaktar jag till morgondagen och ser vad de säger på sjuksköterskerådgivningen. Förhoppningsvis är det inget allvarligt utan gör bara ont. Det jag inte vet är om det kan påverka läkningsprocessen negativt genom att det kommer urin genom urinröret, framförallt med tanke på att det slutade blöda från urinröret först i fredags. Men jag släppet det för nu.

💃

Likes

Comments

Tji fick jag för att jag sa att det går bra efter operationen. 😫 Det är väl klart att det aldrig ska gå bra för mig. Iallafall, gick på toaletten för en stund sedan och upptäckte då att urinen inte bara rinner från kateterslangen. Det kommer från slidresten och även runt om kateterslangen från penis. Det finns ju en klar anledning till varför jag ska ha kateter så pass länge och det är ju för att det tar tid för det hela att läka och detta kändes kan jag lova. Det svider och gör ont även långt efter att jag varit på toaletten och det faktum att det läcker fick mig att bli lite orolig. Imorgon är jag två veckor post-op och katetern skulle sitta i fyra veckor. Jag ringde nyss till Linköping och pratade med en sköterska på avdelning 53 och frågade henne hur jag skulle bete mig. Hon rådgjorde med en kollega och sa sedan att om det ändå kommer ut urin ut kateterslangen så är det inte akut och jag kan avvakta tills imorgon och då kontakta min vårdcentral. Skulle det däremot bli stopp i slangen så får jag istället kontakta akutmottagningen, men förhoppningsvis ska jag slippa det.

Det känns helt klart en aning nervöst inför att kontakta vårdcentralen eftersom att de kommer bli tvungen att göra en undersökning då katetern förmodligen inte ligger helt rätt längre. Läkarna på min hemort har garanterat inte sett en meta-operation tidigare och jag vet att orten inte direkt är känd för att vara speciellt hbtq-vänlig. Men jag tänker ta med mig telefonlistan jag fick från Linköping när jag skrevs ut och kräva att de ringer och rådgör med en läkare eller sköterska på hpk innan de gör något och så håller jag tummarna för att de faktiskt gör det. Jag kan inte påverka något mer idag så nu ska jag bara ligga och försöka ta det lugnt så får jag ringa vårdcentralen imorgon bitti och se vad som händer då.

💃

Likes

Comments

Så, nu har jag tagit av bandaget och skrubbat bort tejpresterna med ett helt underbart effektivt medel (Remove från Smith & Nephew). Om du använder mycket tejp eller helt enkelt bara har problem att dra bort plåster och få bort limrester från huden så rekommenderar jag verkligen dessa, de brukar finnas på de flesta apotek fast inte framme i butiken så man får fråga personalen. I alla fall om du är intresserad så är det dessa jag använder: Remove.

Av vad jag kan dömma så ser det bra ut, det är ganska mycket tejp närmast såren fortfarande för att hålla ihop såren när de läker så inte ärren ska dra ut sig så mycket. Den tejpen ska sitta orörd så länge som möjligt och om den lossnar så ska jag ersätta den med nya steri-strips. Jag har lite gulnade blåmärken och man kan fortfarande se spår från bläck efter att de ritade på mig under operationen. Utanför operationsområdet kan man se spår av de gamla ärren, jag är ju medveten om att de bara tagit bort en del av ärrvävnaden och att resten beräknas att tas bort vid nästa operation som är planerad till nästa år. Men det ska bli oerhört spännande att se resultatet om några veckor. Tills dess så lägger jag upp en bild på hur det såg ut i tisdags efter att jag tog av bandaget och en från idag när rodnaden efter tejpen har lagt sig.

Efter att jag tog bort förbandet fick jag lite ondare än vad jag haft tidigare så jag antar att tryckförbandet hjälpte en del. Smärtan kom i vågor, mest på vänster sida och den var väldigt stickande, lite som att man skulle stuckit sig på en nål, det lugnar dock ner sig direkt när jag lägger lite tryck på bröstet.

Jag har även bytt ut kateterpåsen mot tappkranen, det gick betydligt bättre än jag trott. Smärtan som jag fick i höstas när jag tömde blåsan kommer den här gången också, nu är jag jo dock medveten om vad den beror på och jag vet att jag ska sluta direkt när det gör ont. Annars så går det bättre än förväntat faktiskt och det är ju bra eftersom att jag ska ha katetern några veckor till.

💃

Likes

Comments

Som rubriken lyder, jag stinker nu. Eftersom att jag fortfarande har bandaget runt överkroppen så får jag inte duscha. Jag får duscha underkroppen (vilket svider väldigt mycket) och så får jag tvätta överkroppen och håret i handfatet. Så ni kan ju själva förstå att jag stinker.

Utöver det så går det relativt bra faktiskt, det gör ont lite till och från i penis och urinblåsan. Ibland när jag rör mig så känns det väldigt mycket i urinblåsan, det skaver och är obehagligt. Det blöder en hel del från urinröret runt om kateterslangen vilket också leder till att det skaver och gör ont när det torkar (och luktar illa). I början var det svårt att tömma kateterpåsen och jag var tvungen att be pappa om hjälp, men som tur var så lärde jag mig ganska snabbt. Kranen på påsen är väldigt trög att få upp, vilket i och för sig är bra då det minskar risken att den går upp av misstag. Det känns väldigt awkward att behöva släpa omkring på en kateterpåse för den är ganska svår att gömma. Så av den anledningen ska det bli väldigt skönt att få byta till tappkranen om några dagar. Däremot oroar jag mig en del för det då jag minns hur ont jag hade förra gången, men det känns ändå lite lättare då jag vet vad jag har att vänta mig och hur jag ska hantera det på ett annat sätt (och framförallt att smärtan inte var något farligt).

Jag är också lite orolig för hur det kommer gå att byta till tappkranen själv. Sist fick jag ju hjälp av en sköterska på sjukhuset och jag minns att hon hade väldiga problem att få loss slangen till påsen. Då hade den ju dock suttit betydligt längre än den gjort nu så förhoppningsvis ska det gå bra och annars får jag väl helt enkelt ringa vårdcentralen och be dem hjälpa mig. Doktor Gunnar Kratz rekommenderade mig att gå till vårdcentralen och få hjälp att ta bort bandaget så jag kan ju kanske ta det samtidigt då. Om det däremot inte är några problem att byta slangen själv så tänker jag nog ta bort bandaget själv också.

På bröstkorgen gör det inte ont längre, det har börjat klia lite över bröstvårtorna vilket är ett gott tecken eftersom det betyder att det läker. Men det ska bli så otroligt spännande att få plocka bort bandaget och se hur det ser ut! Och så ska det ju bli en befrielse att bli av med det här äckliga bandaget.

💃

Likes

Comments

Nu är jag färdig opererad för den här gången, allt gick bra och jag har inte så värst ont. Själva operationen tog ungefär 1-2 timmar och det som gjordes var att man upptäckte att det var helt stopp i urinröret så det stoppet opererades bort, sedan satte en kateter som jag kommer ha i fyra veckor. Den första veckan ska jag ha påse på katetern sedan ska jag byta till en kran precis som jag hade förra gången.

När jag vaknade efter operationen så mådde jag väldigt illa vilket ledde till att jag blev kvar på uppvaket ganska länge. Sedan kom jag upp på avdelningen där jag fortfarande mådde lite illa men fick iallafall i mig en yoghurt innan jag somnade. 

På bröstkorgen minskade de ner bröstvårtorna lite och tog bort ungefär hälften av ärrbildningen. Just nu har han ett tryckförband som ska sitta i ungefär en vecka, sedan ska det tas bort och ärren ska vara tejpade med strips i fyra veckor för att de inte ska dra ut sig under läkningen.

Som det är nu så har jag inte speciellt ont, det gör lite ont i skrevet när jag rör mig och ändrar ställning på benen men har tror att det till största del beror på att det dras lite i katetern. Vid vänster sida på bröstet svider det en del men inte så farligt.

Planen är att åka hem igen idag, mina föräldrar ska komma ner och hämta mig i eftermiddag. Det är skönt att få komma hem igen faktiskt men jag har blivit lika bra behandlad den här gången, de flesta sköterskorna känner igen mig och hälsar glatt och jag känner mig väldigt trygg.

💃

Likes

Comments

Så, då var det äntligen dags att opereras. Åkte ner till Linköping igår och har sovit på hotell inatt och gick till sjukhuset nu på morgonen. Duschade och skrubbade hela kroppen med hibiscrub både igår kväll och i morse innan jag gick.

Blev inskriven på avdelning 53 och fick ett rum där jag fick fylla i en hälsodeklaration och genomgå lite kontroller. Jag fick dropp för att jag inte ska bli uttorkad då jag varit fastande sedan igår kväll. Jag frågade min sköterska om hon visste hur operationsplanen såg ut, om de skulle kunna göra bröstoperationen samtidigt eller inte. Hon visste inte hur det såg ut men gick och hämtade doktor Gunnar Kratz som sedan undersökte och kom fram till att det inte skulle vara några problem att ta det samtidigt. Det känns väldigt skönt att få det gjort! Han berättade även att efter operationen kommer jag att ha en kateter i fyra veckor. Jag hoppas verkligen att jag inte får samma problem med katetern den här gången! Man kan ju tycka att jag tagit min del av komplikationer redan och därmed borde få klara mig den här gången... Men det får väl visa sig vad som händer.

💃

Min bröstkorg ett år efter senaste operationen på Akademiska sjukhuset i Uppsala och några timmar innan operationen på Linköpings Universitetssjukhus.

Likes

Comments

Yes! Fick kallelsen till operation idag, nu är det löst på riktigt! Måndagen den 24:e april ska jag opereras, men det kommer bli en betydligt mer ytlig operation den här gången. I kallelsen står det att de beräknar vårdtiden till ett dygn bara så det är ju skönt. Jag vet inte om de kommer göra bröstoperationen samtidigt men jag håller tummarna för att de gör det, det vore så skönt att slippa vänta med den till hösten. Förhoppningsvis kommer det även att gå mer smärtfritt den här gången och utan massa extra komplikationer.

Sen ringde de nyss från parks and resorts och erbjöd mig sommarjobb, en kökstjänst i en av parkerna. Vilket känns otroligt skönt, nu är allt ordnat! En riktigt bra tisdag med andra ord!

💃

Likes

Comments