View tracker

Nu har jag varit på efterkontroll i Linköping där jag träffade Laura Pompermaier och min kontakt på urologmottagningen Camilla Rydmyr. De kollade på hur penis såg ut och var alla väldigt förbryllade över det faktum att jag hade så ont och att det inte gick att få in katetern i urinröret. De provade med en väldigt tunn kateter och kletade på mycket xylocain för att bidra med bedövning. Det tog väldigt lång tid men tillslut så lyckades vi få in katetern en bit. Laura ska skriva upp mig för operation igen för att stänga igen slidresten men tills dess så ska jag fortsätta som vanligt och försöka med de här tunna tappningskatetrarna som jag fick idag. Laura var även extremt fundersam över implantatet som ploppat ut och undersökte även det, hon tyckte det var konstigt att jag inte känt någonting, men tyckte att såret såg väldigt fint ut. Det ska vi inte göra något åt på ett tag utan vi ska vänta tills att allt annat har lugnat ner sig och läkt ihop och sedan ska vi göra om och sätta in implantatet igen. Så nu sitter jag i bilen på väg hem till föräldrarna igen, känns ganska bra faktiskt måste jag säga och det är skönt att de inte var värre. Förhoppningsvis så kommer jag nu själv att kunna hålla urinröret öppet, som det är nu så kommer det fortfarande inget därifrån eftersom att det väljer den enklaste vägen ut.

💃

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Känslor är inte riktigt min grej, allt blir så komplicerat när känslor är inblandade för då bryr man sig om konsekvenserna av sitt handlande... utan känslor så behöver man inte bry sig på samma sätt, det är mycket lättare att strunta i någon som inte är intresserad om man ändå inte känner något för människan.

Jag har aldrig känt speciellt mycket för någon av de jag varit med utan det har alltid legat på en typ av kompisnivå. Andra har haft känslor för mig vilket har skapat många jobbiga situationer, men jag har trivts så bra med att vara singel och ha möjligheten att play the field. Men nu... shit, jag vet verkligen inte hur man hanterar känslor! När jag inte bryr mig om personen vill vara med mig eller inte så är det inte några problem att flörta med allt och alla men varför ska det vara så svårt att närma sig någon man tycker om?! Och nu känner jag typ att jag inte längre vill ligga runt utan jag skulle lätt kunna stanna här en stund och det är konstigt och helt nytt för mig.

Alltså, jag blir nervös och pirrig, jag tänker hela tiden på vad han tycker om mig, vad han känner och vad han vill att det vi gör ska leda till. Han verkar ju vilja ses iallafall för vi skriver till varandra nästan varje dag, när vi ses kan vi prata om nästan vad som helst och det känns väldigt avslappnat. Men hur fan ska jag kunna veta vad han vill, vad det här betyder för honom?! Jag vill ju inte förstöra något som eventuellt skulle kunna bli något genom att ta upp det för tidigt för som vi startat nu så är det väldigt bra och om jag tar upp det så känns det som att jag skulle råka skrämma bort honom...

En annan sak som jag ständigt haft i tanken sedan helgen är att OM det nu skulle bli något mellan oss så är jag en aning osäker på hur min familj och vänner skulle reagera. Jag är liksom orolig att de inte helt och hållet skulle acceptera honom... det låter väldigt hårt men om jag säger såhär, framförallt min mamma och bästa kompis är extremt mycket emot rökare och han röker ganska mycket. Själv har jag inte det minsta problem med det, kan kan feströka ibland och kopplar aldrig lukten till något dåligt. Men min mamma är väldigt allergisk mot röken och min kompis är väldigt emot allt som skadar en själv. Om det skulle bli något mellan oss så skulle såklart det här vara ett litet problem, men jag tror helt ärligt att jag inte skulle bry mig om det så mycket. Jag vill iallafall tro att min familj skulle acceptera honom ändå och bara vara glad för min skull.

Men alltså, hur fan vet man hur man ska gå vidare, vilket steg som ska tas..? Haha jag önskar att jag bara kunde läsa hans tankar, tänk så mycket enklare det hade varit.

Oh well, det här blev ett väldigt långt och osammanhängande inlägg, men jag kände att jag behövde skriva av mig lite bara. 😅
Iallafall så sitter jag på tåget på väg till föräldrarna nu och imorgon åker vi ner till Linköping så att läkaren och urologen kan ta sig en titt på vad som är fel. Då ska de även kolla upp varför implantatet helt plötsligt ploppade ut och vad som ska göras åt det.

För att sammanfatta: Jag tror fan att jag har blivit lite förälskad och det skrämmer mig på något konstigt vis 🙈

💃

Likes

Comments

View tracker

Helgen har varit väldigt händelserik på både gott och ont. I fredags upptäckte jag att "blodblåsan" på pungen var ungefär dubbelt så stor jämför med vad den varit tidigare i veckan, jag undersökte den närmare och började känna mig osäker på vad det egentligen var för något. Det såg ut att vara vätskefyllt då ytan var väldigt blank och glansig, färgen var väldigt mörk vilket gjorde att det verkligen såg ut som en blodblåsa men när jag försiktigt drog i huden runt blåsan så kändes det mer som att det faktiskt skulle kunna vara implantatet som jag såg. Jag bestämde mig för att ringa till Linköping och prata med en sköterska på HPK, hon ringde upp en läkare men de tyckte inte att det lät som något allvarligt utan tyckte att jag skulle hålla koll på om jag fick feber och annars avvakta tills på onsdag när jag har en inbokad tid med doktor Laura Pompermaier och urologen. Sköterskan jag pratade med tyckte även att det inte lät som att det borde vara något post-operativt eftersom att det är så pass länge sedan operationen. Det kändes lugnare och eftersom att jag inte har ont av det så bestämde jag mig för att strunta i det tills att Laura kan titta och göra en bedömning.

På lördagen träffade jag en kompis, vi var ute och åkte en stund och satt och pratade ganska länge innan vi bestämde oss för att åka hem till mig och se en film. Det var väldigt trevligt och tiden liksom bara försvann, vi satt på sängen kollade på film och höll varandra i hand, det var vad som hände och det kändes så bra och mysigt. När vi insåg att klockan var halv sex på morgonen så erbjöd jag honom att sova kvar. Innan vi gick och la oss så gick jag på toaletten och då upptäckte jag att shit (!) implantatet från min högra pungkula låg numera i kalsongerna och kvar på kroppen var bara en tom påse. Jag blev lite skrämd, även om det hade sett ut som att det skulle kunna vara implantatet jag såg och inte en blodblåsa så kändes det ändå helt sjukt att så var fallet. Det gjorde inte ont och det blödde bara litegrann så jag valde att ignorera det för stunden och ta itu med det när jag vaknade och han åkte hem. Vi kröp ner i sängen och så låg vi där mittemot varandra och höll varandra i hand, huvudena tätt intill varandra och så somnade vi. Vi vaknade till lite då och då och ändrade ställning, men det var så otroligt mysigt och jag kan ärligt säga att jag aldrig sovit så nära någon annan en hel natt utan att tycka att det var det minsta jobbigt. Vi sa inte mycket men det behövdes liksom inte, vi började ta på varandra och höll på och utforskade varandras kroppar ganska länge. Vi sov en stund till och sedan var klockan helt plötsligt halv fem på eftermiddagen och vi båda hade väldigt många missade samtal från våra föräldrar som var uppenbart oroliga när de inte fick tag på oss. När han åkte hem en stund senare så ringde jag till mamma, hon berättade då att hon blivit jätte orolig när jag inte svarat och hade desperat letat upp nummer till en av mina vänner och när hon inte fick något svar där så hade hon ringt till sjukhuset men inte heller där var jag. Hon lugnade sig dock snabbt när jag ringde och hon hörde att allt var okej (jag valde att inte berätta om min tomma pungkula då utan vänta ned det tills att jag åtminstone pratat med Linköping igen). Mamma frågade mig ganska skeptiskt om jag sovit ända tills då och när jag svarade att det hade jag så frågade hon direkt om jag varit ensam... det förvånade mig att hon frågade det då vi inte pratar speciellt mycket om intimitet överhuvudtaget men för att undvika ännu fler frågor så svarade jag snabbt att jag varit ensam.

Sköterskan som jag pratade med sa att det inte var jätte ovanligt att det händer, hon kontaktade jourläkaren och ringde sedan upp mig igen. Det jag ska göra i nuläget är bara att ta det lugnt och lägga om såret så att det inte kommer in bakterier. Om jag skulle börja få ont eller få feber så ska jag åka in på akuten där jag bor för då har det med största sannolikhet blivit en infektion och då kan han behöva antibiotika. Annars så ska de ta upp det här på ronden imorgon bitti och så ska någon ringa upp mig för att tala om hur planen ser ut.

Så, det har minst sagt varit en händelserik helg... och om jag ska vara ärlig mot mig själv så tror jag att jag eventuellt håller på att falla för någon 🙈 men det är läskigt och jag har ingen aning om hur han känner...

💃

Likes

Comments

I måndags var det sex veckor sedan operationen och idag har jag pratat med urologen igen.

Det har inte blivit bättre men inte så mycket sämre heller. När jag kissar så kommer det bara från slidresten som det är nu, det kommer inte ens en droppe från penis och jag får inte in tappningskatetern ens en liten bit.
På höger pungkula närmast så har jag även fått ett sår som ser ut lite som en blodblåsa, den pungkulan känns mycket hårdare än den vänstra. Bild på det finns tillsammans med andra bilder på min andra blogg Metoidioplastik.

När jag pratade med urologen så berättade hon att hon äntligen fått tag på doktor Laura Pompermaier och sa att Laura ville boka in en tid åt mig nästa vecka för att kunna kolla läget inför en ny operation. De ska ringa upp mig igen imorgon och berätta när jag ska komma ner, det kommer iallafall att bli under nästa vecka. Men operationen kommer att ske lite senare, jag antar att det bestäms när jag träffar Laura. Urologen har ju inte så mycket koll på såret som jag beskrev att jag har på pungen, men i och med att jag ändå ska träffa Laura nästa vecka så får hon ta och kolla på det då.

Om det är någon ny läsare här som är FTM och vill se bilder på en färdig (men än så länge inte helt läkt) könsoperation så är ni välkomna att kontakta mig för att få lösenordet till bloggen; ftmsverige1@gmail.com.

💃

Likes

Comments

Idag är det en vecka sedan jag blev av med katetern. Sedan i måndags så har jag inte lyckats få in tappningskatetern i urinröret och det kommer fortfarande lika mycket urin ur slidresten. Jag kontaktade min urolog angående de här problemen och hon ringde upp mig i onsdags och bad mig då att gå till min hälsocentral och be om en tappningskateter i storleken mindre för att kunna prova med den istället. Och hon berättade att hon skulle kontakta doktor Laura Pompermaier för att se vad hon säger angående att det kommer mycket urin ur slidresten då det är väldigt svårt att försöka hålla för det hålet medan jag kissar.

Igår var jag till hälsocentralen och fick med mig två tappningskatetrar i storleken mindre. Men tyvärr så hjälpte det inte, jag lyckades fortfarande inte få in den i urinröret. Urologen mejlade mig under dagen och berättade att hon inte fått tag på Laura Pompermaier, hon skulle göra ett nytt försök nästa dag och ringa mig under dagen oavsett om hon fått tag på Laura eller inte.

I morse efter att jag varit på toaletten så gjorde jag ett nytt försök med att föra in den mindre katetern som jag fick på hälsocentralen men lyckades inte idag heller. Urologen ringde mig och jag berättade hur läget ser ut; när jag gick på toaletten och kissade så var det ett tydligt motstånd innan det kom urin från penis medan det kom betydligt mer från slidan. Urologen hade fortfarande inte fått tag på Laura, men enligt henne så borde det kollas upp så hon skulle fortsätta söka henne. Så länge jag fortfarande kan kissa så är det inte akut, så jag ska fortsätta att försöka få in katetern en gång om dagen men går det inte så ska jag ge upp. Om jag skulle hamna i situationen att jag faktiskt inte kan kissa så måste jag istället söka vård på akuten där jag bor så får de sätta in en ny kvarliggande kateter. Nu ska jag helt enkelt bara avvakta tills vi har fått tag på Laura och hör vad hon säger. Urologen kommer att ringa upp mig igen nu på onsdag och förhoppningsvis så har hon fått tag på Laura tills dess, nu kan jag bara hålla tummarna för att läget inte försämras. 

💃 

Likes

Comments

Här kommer ett litet filmtips, det är en svensk film med en transsexuell kille som en utav huvudkaraktärerna (även om det inte är helt uttalat att så är fallet) filmen är pojkarna från 2015. Det är en riktigt hemsk film fylld av ångest men den har sina ljusa stunder också. Filmen är väldigt trogen boken som den är baserad på, boken är skriven av Jessica Schiefauer (2011) och är även den hemsk men väldigt bra. Filmen handlar om tre "tjejer" som är bästa vänner, de är mobbade i skolan och önskar att allt vore annorlunda, de alla har olika bilder utav hur det skulle se ut då. En utav vännerna känner det som att det finns någon annan i kroppen, någon som vill ut. De hittar ett mystiskt frö som de planterar, det blir en annorlunda blomma och när vännerna provar att dricka blommans nektar så förvandlas de till killar. Som killar är de mer  accepterade bland de andra och allt känns mycket lättare, framförallt för en utav dem, den som kände det som att det fanns någon annan i kroppen för helt plötsligt känner personen sig hel. Det är en väldigt annorlunda film som handlar om identitet, vänner och hur det faktiskt kan kännas. Jag känner igen mig så starkt i ångesten som visas från den ena karaktären, den ångesten som innebär att sitta fast i en kropp som man inte är bekväm i. Väldigt duktiga skådespelare som verkligen kan leverera trovärdiga känslor.  Jag rekommenderar starkt den här filmen, se dock till att ha näsdukar i närheten. Filmen går att se på Viaplay men den finns också att köpa.

💃

Likes

Comments

Observera att det jag skriver i det här inlägget är mina egna känslor och upplevelser, det betyder inte att alla transkillar fungerar likadant!

Jag har än så länge inte kunnat testa mitt "nya" könsorgan vid sex eftersom att det inte läkt ihop ordentligt än, därför kommer det här inlägget att handla om hur jag hade sex pre-op.

Jag är en väldigt öppen person när det kommer till intimitet och sex. Jag skulle säga att jag för tillfället är bög men att det inte finns någonting som säger att jag alltid kommer vara det utan jag är öppensinnad. Som det är nu så har jag iallafall endast haft sex med killar, både cis-killar och transkillar men fortfarande bara killar.
Jag räknar ganska mycket till begreppet sex, det kan vara penetration, oralt, men också smeksex. Det här leder till att jag kan tycka att jag har haft sex med en kille men han tycker inte att han har haft sex med mig, det är för mig helt okej för vi alla lägger olika saker till begreppet sex.

När jag har tagit på mig själv så har jag alltid behållit kalsongerna på, då har jag dels sluppit se de delar av mig själv som jag inte varit okej med. Efter att jag påbörjade hormonbehandlingen och klitoris växte så blev jag mer okej med kroppen, men jag väldigt torr och kroppen producerade inget eget glidmedel och därför var det fortfarande skönast att behålla kalsongerna på.

När jag har haft sex med andra killar så har det gått till på lite olika sätt, jag har haft analsex där jag blivit penetrerad vilket är någonting jag gillar. Jag har även sugit av killar och ett fåtal gånger så har killen gått ner på mig, i början så trodde jag inte att jag gillade för jag tyckte inte att det var skönt alls men efter att faktiskt ha haft bra erfarenheter så har jag insett att det helt beror på situationen och framförallt vem som går ner på mig om jag gillar det eller inte. Sedan har jag också haft smeksex då jag runkat av killen och han har tagit på mig, vissa gånger så är det det enda som hänt och andra gånger så har det varvats med andra typer av sex. När jag har haft sex med transsexuella killar så har det främst rört sig om smeksex, men vi har även saxat.

Jag har aldrig varit okej med att köra in någonting i det andra hålet, det har alltid känts så fel och gjort ont. Att det gjort ont har lett till att min kropp skyddat sig ifrån att låta någonting komma in och jag kan ärligt säga att jag aldrig haft något i det hålet. Det har hänt att killar har försökt men när det kommit utanpå mynningen så har det gjort ont, min kropp spänns och det är som att stöta emot en vägg. Jag har då även tagit bort honom och talat om att jag inte vill att han går in där, de flesta har varit helt okej med det medan andra har försökt tjata sig till det men jag har aldrig gett efter och de har aldrig försökt mot min vilja.

Det jag tycker är viktigast när det kommer till sex och intimitet är att det ska kännas bra för alla inblandade. Det behöver inte heller vara jätte allvarligt med sex utan jag tycker att det känns bekvämast om man faktiskt har roligt och kan skratta lite också är inte fel det heller. Är det någon som inte känner sig bekväm med det som händer så är det viktigt att den personen säger det och att den/de andra respekterar det!

Undrar ni något så är det bara att fråga! Jag kanske inte svarar på alla typer av privata frågor, men jag kan prata väldigt öppet om sex så det är bara att testa mig.

💃

Likes

Comments

Det gör fruktansvärt ont nu efter att jag fått bort katetern. Det som gör ondast är nog att penis fortfarande är sårig på toppen och eftersom att jag nu ska kissa från penis så är det svårt att ha den genomskinliga nätkompressen runt penisskaftet eftersom att jag då måste ta bort den hela tiden. Det här leder till att jag bara har kompresser runt pungen och över slidans lilla hål (där blöder det fortfarande lite). Om jag lägger kompresser runt penis så fastnar toppen i kompresserna och jag måste lägga det i blöt för att få bort de så nu får penis skava lite mot kalsongerna istället, jag försöker använda så pösiga kalsonger som möjligt.

Att kissa gör inte fullt så ont som jag föreställt mig att det skulle göra, det kommer kiss ur penis men det läcker även ut genom slidan (fan!). Det ska inte vara någonting farligt, utan urologen sa att det var vanligt. Det som jag ska försöka göra åt saken är att försöka hålla för där det läcker när jag kissar för att urinen ska hitta rätt väg, men det är väldigt svårt att liksom komma åt och hålla för... Om det fortsätter så tänker jag nog ringa till urologen imorgon och fråga om jag kan göra något annat. När urinen rinner ut ur slidan så gör det väldigt ont, det svider och bränner. Jag tycker även att det är väldigt svårt att använda tappningskatetern, jag ska ju bara föra in den till korsningen där det nya urinröret möter det gamla. Första gången när jag gjorde det hemma så var det väldigt läskigt, jag förstod inte ens vart jag skulle stoppa in röret, när jag gjorde det på sjukhuset var hålet redan stort efter den gamla katetern och det kom blod ut urinröret. Idag gick det iallafall bättre men det sved väldigt mycket.

Jag upplever också att jag har väldigt svårt att kissa, jag måste vara extremt kissnödig för att kunna släppa ut något, även det är något som jag tänker ta upp med min urolog om det inte blir bättre.

Nu har jag iallafall följt hennes råd och lagt mig i badkaret hemma hos föräldrarna, ganska skönt faktiskt. Tyvärr så har jag ju inget eget badkar och jag åker hem till mig själv om ett par timmar. Det känns lite läskigt att åka hem där jag inte har hjälp om något händer på samma sätt, men jag har fantastiska vänner där så jag är inte speciellt orolig.

💃

Likes

Comments

Då har jag varit hos urologen, jag fick skjuts ner till Linköping av mina föräldrar.

Katetern som jag hade satt fast i urinblåsan med hjälp av en "ballong" som var fylld med vätska, på det sättet kunde inte katetern ramla ur. När urologen skulle ta bort katetern så tömde hon först "ballongen" på vätska och sedan drog hon ut slangen. Jag hade förberett mig på att det skulle göra ont, men SÅ ont jade jag aldrig kunnat tro att det skulle göra och tur var väl det egentligen. Det blödde en del och gjorde fortsatt ont även när katetern var borta, jag fick vila en liten stund och sedan satte jag mig och pratade med urologen och hon berättade hur jag skulle sköta om allt nu för att det ska fortsätta att fungera. Jag ska se till att urinröret hålls öppet och att urinen tar rätt väg ut och inte skapar sig egna vägar. För att kunna göra det så har jag fått en annan typ av tappningskateter dom jag en gång om dagen ska föra in i urinröret, jag ska föra in det till gränsen där det nya urinröret möter det gamla. Det gör ingenting om jag skulle föra in det längre men jag behöver flera in det dit för att det ska hållas öppet. Hon konstaterade även att det är väldigt sårigt och att det med största säkerhet kommer från att kateterslangen har skaft mot penis. Hennes tips här var att när jag kommer hem idag så ska jag lägga mig i badet och slappna av, då kommer de torkade kladdet från såren att mjukna och det blir lättare att tvätta bort, hon berättade att det inte var farligt alls och att jag inte kunde förstöra någonting och att när jag tvättade mig så var det inte några problem att ta i lite. Jag var livrädd när jag tillslut skulle prova att föra in katetern i urinröret, det ömmade fortfarande rejält efter att vi tagit bort den gamla katetern men tack och lov så kändes det inte speciellt mycket alls. Hon förberedde mig även på att det kommer att göra fruktansvärt ont att kissa de närmaste dagarna, men att jag ska försöka dricka väldigt mycket så att jag kissar mycket och på så sätt så kommet det att gå över snabbare.

Urologen ska ringa mig i slutet av nästa vecka för att stämma av hur det går och jag ska fortsätta med den här typen av kateter i ungefär ett år om ingenting annat bestäms. Det går iallafall väldigt snabbt och det är ingenting som jag behöver ha kvarliggande utan jag för in katetern så långt in som den ska och sedan drar jag ut den, kastar den i soptunnan och är klar.

💃

Likes

Comments

Idag har det gått exakt en vecka sedan operationen. Idag tog jag bort förbandet som satt över ärret på buken och imorgon ska jag ner till Linköping för att ta bort katetern. Ärret på buken ser väldigt fint ut, det är smalt och har läkt ihop bra.

Könet har läkt ihop bra det också, det blöder fortfarande lite både från hålet till det som är kvar av sidan men också från penisskaftet. Jag är lite orolig för hur det kommer bli när de tar bort katetern eftersom att mynningen fortfarande är väldigt sårig. Men jag ser ändå fram emot att ta bort den och äntligen kunna kissa som vanligt och slippa smärtan från katetern i blåsan. Det visar sig vad som händer imorgon, jag skriver en ny uppdatering efter besöket hos urologen.

Nedanför ser ni en bild på hur ärret på buken ser ut.

💃

Likes

Comments