Som rubriken lyder tänkte jag berätta en historia idag. Det är en ganska pinsam händelse men som avslöjar ganska mycket om hur det kan vara som passerande transperson när man inte har kommit ut och saker och ting går till "the next level"... 

All right, för att börja från början så var jag med ett par kompisar på en pridefest i en annan stad, vi festade med några bekanta till dom och jag flörtade en hel del med en kille. Vi kan kalla honom för Adam (nej, det är inte hans riktiga namn). Men iallafall, vi blev mer och mer närgångna och en av mina vänner talade om att han Adam var väldigt intresserad av mig. Jag hade inte kommit ut för mina kompisar men berättade det då min vän sa att Adam var intresserad. Jag visste att min vän inte skulle ha några som helst problem med det då hen är extremt öppen för allt, mycket riktigt så hade min vän redan misstänkt det. Jag tänkte inte mer på det och jag sa ingenting till Adam då jag inte riktigt visste vart jag hade honom, vad som skulle hända eller så. Innan vi blev ensamma så hade vi legat på soffan och hånglat, han var väldigt på och han kröp in innanför min tröja vid ett flertal gånger. Här antog jag att Adam förstått och jag trodde även att min vän berättat gör honom. Därför kändes det bara väldigt awkward att sedan komma ut när vi blev ensamma och kläderna åkte av så jag sa aldrig någonting...

Well, vi hade sex och han försökte i början att tillfredsställa mig men slutade efter en stund, jag var väldigt onykter och tänkte inte mer på den saken. Det var först några veckor senare när vi pratade om saken som han berättade att han varit väldigt förvirrad. Han hade letat efter min kuk, ett tag trodde han att han hittade den men det visade sig vara mitt höftben... Sedan hade han förstått och det var då han slutade ta på mig av anledningen att han inte visste hur han skulle göra men också för att han inte riktigt ville vara så nära den typen av kropp. Extremt awkward!

Jag och Adam träffades några gånger till efter det men det blev första och enda gången vi hade sex. Anledningen till det var främst att jag inte var intresserad men också att han ville att jag skulle tillfredsställa honom men han ville inte tillfredsställa mig. Han var helt enkelt rädd för min kropp och jag tror också att mitt kön äcklade honom, det var liksom inte vad han ville ha. Jag kan även tillägga här att detta skedde innan jag opererades så jag hade då ett kvinnligt könsorgan.

Idag är detta en upplevelse som jag kan skratta och skaka på huvudet åt, det är så awkward och visar på hur konstigt det kan bli när man passerar men samtidigt behöver komma ut... Adam i den här historien var väldigt intresserad av mig och ville inleda ett förhållande även om han inte ville ha sex, vilket hade varit helt okej för mig om det nu hade varit så att jag var intresserad av honom också men det var jag inte.

Oh well, det där var en av mina historier.

💃

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hoppas ni haft en trevlig midsommar med trevligt sällskap! Jag har umgåtts med släkt och vänner och några vänner till släktingar. Det är svårt att träffa nya människor tycker jag, det är nämligen inte alltid så lätt att veta vart man har dem och framförallt inte när det blir stora mängder alkohol inblandat. Flera av männen i sällskapet hade en väldigt macho stil, framförallt den ena och han syntes och hördes väldigt väl. Hans attityd var väldigt markant och han sa även ordagrant att om någon talade om gör honom att han klivit över en gräns och att samtalsämnet behöver bytas så vägrade han att acceptera det eftersom att hans gräns inte överskridits. En släkting till mig försökte poängtera att det i vissa fall tillexempel om det blev rasistiska eller homofobiska samtalsämnen så var det okej att bryta, men inte enligt den här mannen. Som tur var så höll sig samtalen på en relativt okej nivå hela midsommarafton.

Jag och en annan kille höll på under dagen att bygga en badstege för att vi sedan skulle kunna bada bastu och kasta oss i sjön. Det kändes väldigt kul för han behandlar mig som en jämlik och han är en väldigt härlig människa att umgås med. När det väl kom till kritan så var vi endast tre stycken som fortfarande ville bada bastu, jag, killen som jag byggt stegen med och min släkting som tycker att det är okej att stoppa ett samtal för att man överskrider någons gräns. Jag vet vart jag har min släkting även om vi nästan aldrig ses och jag känner mig väldigt trygg i hans närhet, han vet även om att jag är trans men jag vet inte riktigt vad den andra killen vet. I vilket fall som helst så var det de som satte ribban gör hur vi skulle basta: nakna. Hade det bara varit den andra killen eller om det hade varit flera andra med så hade jag nog inte varit så bekväm som jag nu ändå var. Det var inget konstigt och det var så otroligt skönt att få den upplevelsen, att faktiskt kunna vara bekväm naken tillsammans med helt straighta killar varav den ena hade en väldigt macho stil. Och det är framförallt väldigt skönt såhär i efterhand med tanke på att nästa dag inte alls hade samma ton på samtalsämnena...

Under lunchen blev det väldigt homofobiskt och jag som aldrig vågat säga ifrån, aldrig vågat visa att jag tar illa vid mig, aldrig. Det var extrema stereotyper på en så extremt fientlig nivå så att jag bara ville försvinna genom marken. Det handlade om externa fetisher på så olika nivåer och hur dessa män "måste vara bögar även om de har fru och barn". Det kom till den nivån att min mamma och syster frågade mig om de skulle bryta samtalet, men jag tänkte att det endast skulle ge uppmärksamhet till saken, jag ville intala mig att de egentligen inte pratade så om homosexuella, att det inte var deras egentliga åsikter. Min släkting som var med och badade bastu fångade min blick och jag tror att han ville säga att han ställde sig utanför samtalet och det värmde verkligen. Det som däremot kändes lite tyngre var att en annan, närmare släkting var en av de som startade samtalet och la grunden för de homofobiska kommentarerna och jag hade helt ärligt förväntat mig något helt annat av henne. Sedan var även min pappa påväg in i samtalet utan att försöka stoppa upp det men då bröt mamma och bad honom att inte diskutera på ett medhållande sätt. Detta snappade min släkting som ställt sig utanför upp och han gick sedan in och bröt och bad dem prata om något annat och tänka på vilka som fanns i rummet, jag tror att han syftade mycket på att framförallt jag inte är straight men också på att det faktiskt var en hel del barn i närheten.

Nu är jag hemkommen, trött och sliten men jag har haft det trevligt även om det hade kunnat avslutats på ett trevligare vis.

💃

Likes

Comments

Idag har det gått exakt tre år sedan jag fick min första testosteronspruta och det har hänt otroligt mycket sedan dess. För det första: rösten, shit vilken skillnad det är! Jag har faktiskt spelat in min röst med jämna mellanrum för att kunna dokumentera förändringen och jag tänkte dela med mig av en sammanfattande film, ni hittar den längst ner i det här inlägget.

Nästa stora sak som jag tänker diskutera är kroppsbehåring, även där har det skett en otroligt stor skillnad. Jag märkte ganska tidigt att mina redan håriga ben blev betydligt hårigare med längre och mörkare hårstrån och behåringen spred sig från att ha avtagit vid knäna till att fortsätta upp på låren. Sedan tog det ett år ungefär innan håret blivit ännu tydligare och mer i massa, framförallt från låren och upp mot magen, men också på bröstkorgen. Idag har jag relativt gles behåring på bröstet och det är fortfarande ganska ljust hår, det har däremot börjat bli längre och täcker en större yta än tidigare.

När vi ändå pratar hår så får jag ju inte glömma bort ansiktsbehåringen, redan efter några månader kunde jag ana lite mörkare hår på överläppen men det var först efter ungefär ett år som det började synas mer, håret blev tjockare, mörkare och framförallt tätare. Idag växer det dessutom ganska snabbt och efter att jag rakat mig slät kan jag redan efter ett par dar se hur stubben börjar dyka upp. Det är än inte speciellt tät skäggväxt och behåringen håller sig till käklinjen och lite ner mot halsen. Jag har inte speciellt mycket behåring över käklinjen eller på överläppen utan där är det både väldigt glest och ljust.

Det blir mycket hår nu, men det är faktiskt så att det händer väldigt mycket med hår när man går genom puberteten och framförallt när man hår genom puberteten som man. Den tredje hårrelaterade saken som jag kan se en stor förändring i är hårfästet, det har definitivt dragit sig tillbaka på sidorna. I övrigt har inte så mycket hänt med håret på huvudet, det har inte blivit tunnare eller så utan bara dragit sig längre bak på sidorna, strax ovanför tinningarna.

Sedan kommer vi till en sak som många transkillar inte är bekväma att prata om eller ens tänka på och det är mensen, för mig har mensen alltid varit förknippad med extrem ångest och från det att jag tog min första spruta testosteron så tog det ganska precis ett halvår innan mensen slutade komma. Innan dess så avtog den lite och jag kunde ibland klara mig undan med fem dagar av blödande istället för mina tidigare sju dagar. Men från dess att mensen slutade så har jag inte märkt av den alls (nu är det till och med fysiskt omöjligt att göra det eftersom att jag inte har kvar de delarna).

Sedan har faktiskt strukturen av ansiktet ändrats, käken har blivit mer markant vilket gör att man tydligt kan se förändringen som skett. Jag har även fått ett synligt adamsäpple, det är inte jätte markant men definitivt synligt.

Jag tänker också prata om min självkänsla, det är en sak som påverkats extremt mycket på testosteron. Jag har aldrig varit okej med min egen kropp och från dess att jag kom ut tills jag fick börja med testosteron och kunde se förändringar så var jag om möjligt ännu mer osäker. Största anledningen till det var att jag inte visste hur folk i min omgivning skulle läsa mig, skulle lilla blyga jag ens våga rätta de som felkönade mig? Svar nej, jag rättade nog aldrig någon, varken vänner eller främlingar. När jag kom ut så gjorde jag allt för att passera som man, jag försökte vara så manlig som jag kunde, jag lät håret i armhålorna växa ut, försökte kopiera stil och kroppsuttryck från de i min omgivning och försökte helt enkelt vara någon som jag inte är. Men när jag blev tryggare i min roll som man så blev det också enklare att landa i mig själv, nu vet jag att andra läser mig som man så jag behöver inte låtsas vara någon jag inte är. Idag är det många som läser mig som homosexuell (vilket förvisso är sant) detta på grund av att jag är ganska feminin och jag har tack och lov kommit till en punkt där jag är okej med att vara feminin utan att känna mig mindre som en man. Idag kan jag med stolthet raka bort den kroppsbehåring jag inte vill ha, jag är helt okej med att använda parfym och liknande som är typiskt "feminina" och jag vågar till och med handla kläder på damavdelningen om det är någonting där som faller mig i smaken. En sak som jag dock fortfarande har extremt svårt för men som jag försöker att öva bort då det inte längre finns någon logisk förklaring till varför det ska vara jobbigt för mig, det är att gå förbi avdelningar med bindor och tamponger. Än idag sitter den ångesten i och jag känner själv hur jag bara vill krypa ihop och springa därifrån.

Det jag vill säga till alla er där ute är att stå på er, var er själva och strunta i hur andra ser er så länge ni är okej med den person ni är! Jag vill också säga att det blir faktiskt bättre, ge bara inte upp så ska ni se att er tur kommer snart och under tiden så finns jag och många andra goda människor runt er som stöd och vi kommer att heja på er ända tills ni kommit över målsnöret och då kommer vi fortsätta heja! Det här är en resa som är otroligt svår att genomgå ensam, vi behöver stöd från de omkring oss. ❤

💃

Likes

Comments

Den 24e april gjorde jag min tredje bröstoperation, den här gången gjordes den på Linköpings Universitetssjukhus av doktor Gunnar Kratz. Gunnar valde att inte ta bort all ärrvävnad under en och samma operation då detta med största sannolikhet skulle få ärren att dra ut sig lika mycket igen. Under den här operationen tog han ner själva bröstvårtorna till en mer "normalstor" storlek samt tog bort en del av ärrvävnaden runt om. Jag fick order om att vara tejpad i fyra veckor för att låta såren läka och hållas på plats, om tejpen skulle lossna (vilket den rimligtvis gör efter en tid) så skulle jag fylla på med steri-strips och se till att hela tiden vara tejpad. Jag har nu varit tejpad i ungefär fem veckor och har precis tagit av all tejp för första gången av anledningen att det var väldigt mycket som lossnade och det var enklast att ta bort allt och börja om. Jag har valt att fortsätta med tejp i några veckor till för att resultatet ska kunna bli så absolut bra som möjligt.

En annan sak dom Gunnar sa åt mig efter operationen är att jag måste vara försiktig och rädd om ärren i början och att jag inte får sola på ärren det närmaste året. Vilket betyder att jag inte kommer kunna gå omkring i bar överkropp i sommar om jag inte täcker över ärren.

Men nu till resultatet; högra sidan har läkt ihop betydligt mycket bättre än den vänstra som fortfarande har en markant röd kant runt bröstvårtan. Runt omkring framförallt den vänstra sidan kan man även se att huden blivit väldigt irriterad av tejpen och det har uppstått små blåsor och sår. Jag varit utan tejp några timmar och smörjt in hela brösten med aloe vera gel för att få huden att lugna ner sig innan jag åter tejpade ihop ärren med steri-strips och sedan ett lager kirurgtejp. Överlag är jag faktiskt väldigt nöjd, av vad jag kan se så ser det väldigt bra ut och bröstvårtorna har en fin form. Det ska bli spännande att se hur det ser ut om några månader till när det läkt ihop ännu bättre! Såklart så fotade jag efter att ha tagit bort all tejp så här under kan ni se resultatet.

💃

Höger sida

Vänster sida

Likes

Comments

Natten har varit väldigt jobbig, har sovit väldigt lite och vaknat i smärtor hela tiden. I morse var vi upp till hand- och plastikkirurgen där jag fick träffa doktor Gunnar Kratz. Gunnar provade bara att åter tömma ballongen för att vara säker på att den var helt tom, detta var även det enda han kunde göra för när han började så gjorde det fruktansvärt ont, jag skrek och vred mig i smärtor. Han insåg att det inte skulle gå och bestämde istället att vi är tvungen att avlägsna den under narkos. Jag blev placerad i en rullstol och körd till kirurgmottagningen där de skulle sätta mig under en väldigt kort narkos och sedan ta bort katetern.

Detta gick betydligt mycket bättre och jag pratade med läkaren och fick bekräftat att tills nästa operation och nästa kateterdragning så får jag boka in en tid för att ta bort den under narkos vilket känns väldigt skönt.

När jag pratade med doktor Gunnar Kratz i morse så förklarade han att de under förra operationen inte lyckats hitta vart det läcker till slidresten. Under operationen så hade de försökt med olika metoder men inte riktigt lyckats och eftersom att det uppenbart fortfarande läcker från slidresten så lyckades inte operationen. Det som ska göras här näst är då att först göra en kontraströntken för att undersöka exakt hur det ser ut och sedan ska de gå in och operera och då även stänga igen hålet och plocka bort det som är kvar av slidresten.

Efter att katetern dragits och jag fått komma bort från operationsavdelningen så fick jag bege mig till urologmottagningen för att träffa Camilla Rydmyr igen. Hon går igenom hur jag ska bete mig för att hålla urinröret öppet igen och jag får med mig ett gäng engångskatetrar som jag ska föra in ungefär 7 cm in i urinröret. Det gick dock endast att ta sig in ungefär 3-4 cm då, men jag var fortfarande väldigt öm i kroppen så förhoppningsvis kommer det att gå bättre ikväll.

Innan jag fick lämna sjukhuset sedan och åka hem så var jag tvungen att ha kissat för att de skulle kunna se att allt fungerar. Jag kunde kissa men det kommer bara urin ur slidresten och ingenting från penis och urinröret. Så tyvärr gjorde inte operationen någon som helst skillnad utan jag är tillbaka på ruta ett vilket känns väldigt surt. Någonting som är lite konstigt är att doktor Gunnar Kratz inte talade om gör mig efter operationen för en månad sedan att de inte hittat vägen dom urinen tar, utan sa bara att det gått bra. Men men, det är bara att hoppas på bättre lycka nästa gång antar jag.

💃

Likes

Comments

Kan inte beskriva med ord hur glad jag är över att han ifrågasatte remissen för att ta bort katetern och valde att gå till Camilla på urologmottagningen i Linköping istället! Jag kom dit imorse för att dra den, nervös var jag eftersom att jag visste hur ont det gjort förra gången. "Djupt andetag in, slappna av och andas ut .." Jag skriker rakt ut, smärtan är så kraftigt, kroppen spänner sig och jag viker mig dubbel på britsen samtidigt som jag nyper åt hårt, hårt om Camillas hand. Hon stannar upp, pratar lugnande med mig, håller mig i handen och försöker få mig att slappna av. Men det är ingenting som funkar, nu behöver hon inte mer än snurra lite på katetern för att jag ska skrika. Hon förstår att det inte kommer att gå så hon går ut för att hämta en läkare som ska få kolla och prova dra katetern medan Camilla håller mig i handen. Vi provar men kroppen är för spänd, det går inte, katetern går varken att få ut mer eller få tillbaka in i blåsan. Den sitter där den sitter, halvt utdragen och skapar en sådan fruktansvärd smärta. Camilla kommer med lösningen att jag ska gå omkring lite, slappna av, tänka på annat och så kommer katetern förhoppningsvis att ramla ut av sig själv eftersom att "ballongen" som hållt den på plats är tömd och katetern egentligen sitter löst och det bara är min kropp som kniper åt kring den nu. Vi skulle dock komma tillbaka innan dagens slut för att se hur det gått.

Vi gör så och innan jag och pappa går från mottagningen kommer vi i samråd med Camilla fram till att alkohol får kroppen att slappna av (det var förmodligen inte så seriöst från hennes sida, men nöden har ingen lag). Jag och pappa gick därmed på systembolaget, köpte alkohol som jag fick hälla i mig. Jag blev full och kissnödig så vi gick tillbaka till mottagningen för att vara på plats utifall att något skulle hända. Det kommer ingen urin från katetern och ingen från penis utan allt kommer via slidresten, vilket inte är som det ska vara.

Jag träffar Camilla igen och hon provar att dra katetern en sista gång men kan inte annat än snurra lite på den innan jag åter skriker av smärta. Camilla går ut och ringer upp till hand- och plastikkirurgen och pratar med en jourläkare. Ingen av de ordinarie kirurgerna är på plats och de kan inte hjälpa mig med lugnande eller så på jouren heller. Det finns nu bara två alternativ 1, läkaren på urologmottagningen kommer in och rycker ut kateterslangen trots smärtan eller 2, jag får stanna kvar i Linköping över natten och komma upp på hand- och plastikkirurgen imorgon och få hjälp. Det var ett lätt val och nu ligger jag här på ett hotellrum med smärtor.

Imorgon bitti ska jag upp på avdelningen där det ska göras en bedömning (alla inblandade är nog ändå medveten vad bedömningen kommer leda till). Antingen kommer de kunna plocka bort katetern på avdelningen som vanligt eller så kommer de bli tvungen att söva ner mig för att plocka bort den. Jag är helt inställd på det sistnämnda, har jag så ont som jag har idag så tänker jag inte låta dem peta på mig... De har förberett mig och talat om att jag ska vara fastande från midnatt så att jag ska kunna sövas.

Så fortsättning följer I guess...

💃

Likes

Comments

Förra veckan fick jag en märklig kallelse till en sjuksköterska på kirurgmottagningen på sjukhuset i min hemort. Jag ringde dit för att fråga vad jag var kallad för och fick till svar att de fått en remiss från Linköping och skulle ta bort min kateter. Detta var för mig en överraskning då alla i Linköping talat om för mig att jag ska tillbaka till urologen Camilla Rydmyr på urologmottagningen i Linköping för att dra den. Jag ringde då till TS-samordnaren Malin och frågade henne hur jag skulle göra. Hon blev förvånad även hon över att jag fått en tid på hemorten istället men såg att det skickats en remiss dit. Hon frågade mig hur jag kände inför det och jag talade om att det kändes lite osäkert eftersom att de på hemorten garanterat aldrig sett en sådan här operation tidigare och omöjligt kan svara på de frågor jag har om hur jag ska sköta det efteråt eller så. Hon sa då att jag kunde ringa till Camilla Rydmyr och boka en tid med henne istället. Så idag ringde jag dit och pratade med Camilla och hon ville att jag skulle komma ner till Linköping så att hon fick dra katetern. Hon tyckte att det kändes otryggt att jag skulle dra katetern hos någon som inte vet vad de har att göra med så hon bokade in mig på tisdag förmiddag. Det ska bli väldigt skönt att bli av med den faktiskt så att jag kan leva med normalt!

💃

Likes

Comments

Ringde till vårdcentralen i morse, pratade med en distriktssköterska som trodde att problemet låg i att det bildats kristaller i kateterslangen och att det skulle kunna hjälpa att bara spola den. Jag blev inbokad på en tid under eftermiddagen och en sköterska spolade slangen. Det hjälpte inte och hon såg att det inte var där problemet låg då det endast var klar vätska som kom ur slangen. Däremot kunde hon inte göra något annat och då bad jag henne ringa till Linköping och förklara läget och bad hon gjort idag och hur det sett ut. Sköterskan i Linköping skulle prata med jourläkaren på plats och sedan ringa upp mig och meddela vad de kommit fram till. Hon ringde upp mig och berättade att så länge det inte blir stopp i slangen så är det inte akut, hon gav mig ett nummer till en sköterska i Linköping som är van med operationer som min som jag ska ringa till imorgon och rådgöra hur jag ska gå vidare. Som det är nu så hittar jag egna lösningar för att undkomma smärtan och jag tror att min största oro nu är att jag gör på fel sätt så att jag genom detta drar på mig andra komplikationer. För att det inte ska rinna så mycket runt om katetern så får jag knipa och liksom hålla mig samtidigt som jag öppnar kranen och tömmer blåsan. Detta är en väldig ansträngning och det rinner ändå lite från slidresten.

Men nu till själva upplevelsen på vårdcentralen; distriktssköterskan jag träffade var samma som tagit testosteronsprutan på mig de senaste gångerna. Jag är den enda transperson som hon har träffat i arbetet och hon hade väldigt svårt att förstå vad det var för operation jag gjort och vad det var jag hade problem med. När det gått en halvtimme ungefär och jag hade förklarat många gånger så förstod hon ungefär. Någonting som gjorde mig väldigt glad var dock att hon inte tog för givet vilken könstillhörighet jag hade utan när hon pratade med sköterskan i Linköping utan hon frågade mig först om det var 'han'. Det ska hon ha en stor eloge för.

Nu avvaktar jag till morgondagen och ser vad de säger på sjuksköterskerådgivningen. Förhoppningsvis är det inget allvarligt utan gör bara ont. Det jag inte vet är om det kan påverka läkningsprocessen negativt genom att det kommer urin genom urinröret, framförallt med tanke på att det slutade blöda från urinröret först i fredags. Men jag släppet det för nu.

💃

Likes

Comments

Tji fick jag för att jag sa att det går bra efter operationen. 😫 Det är väl klart att det aldrig ska gå bra för mig. Iallafall, gick på toaletten för en stund sedan och upptäckte då att urinen inte bara rinner från kateterslangen. Det kommer från slidresten och även runt om kateterslangen från penis. Det finns ju en klar anledning till varför jag ska ha kateter så pass länge och det är ju för att det tar tid för det hela att läka och detta kändes kan jag lova. Det svider och gör ont även långt efter att jag varit på toaletten och det faktum att det läcker fick mig att bli lite orolig. Imorgon är jag två veckor post-op och katetern skulle sitta i fyra veckor. Jag ringde nyss till Linköping och pratade med en sköterska på avdelning 53 och frågade henne hur jag skulle bete mig. Hon rådgjorde med en kollega och sa sedan att om det ändå kommer ut urin ut kateterslangen så är det inte akut och jag kan avvakta tills imorgon och då kontakta min vårdcentral. Skulle det däremot bli stopp i slangen så får jag istället kontakta akutmottagningen, men förhoppningsvis ska jag slippa det.

Det känns helt klart en aning nervöst inför att kontakta vårdcentralen eftersom att de kommer bli tvungen att göra en undersökning då katetern förmodligen inte ligger helt rätt längre. Läkarna på min hemort har garanterat inte sett en meta-operation tidigare och jag vet att orten inte direkt är känd för att vara speciellt hbtq-vänlig. Men jag tänker ta med mig telefonlistan jag fick från Linköping när jag skrevs ut och kräva att de ringer och rådgör med en läkare eller sköterska på hpk innan de gör något och så håller jag tummarna för att de faktiskt gör det. Jag kan inte påverka något mer idag så nu ska jag bara ligga och försöka ta det lugnt så får jag ringa vårdcentralen imorgon bitti och se vad som händer då.

💃

Likes

Comments

Så, nu har jag tagit av bandaget och skrubbat bort tejpresterna med ett helt underbart effektivt medel (Remove från Smith & Nephew). Om du använder mycket tejp eller helt enkelt bara har problem att dra bort plåster och få bort limrester från huden så rekommenderar jag verkligen dessa, de brukar finnas på de flesta apotek fast inte framme i butiken så man får fråga personalen. I alla fall om du är intresserad så är det dessa jag använder: Remove.

Av vad jag kan dömma så ser det bra ut, det är ganska mycket tejp närmast såren fortfarande för att hålla ihop såren när de läker så inte ärren ska dra ut sig så mycket. Den tejpen ska sitta orörd så länge som möjligt och om den lossnar så ska jag ersätta den med nya steri-strips. Jag har lite gulnade blåmärken och man kan fortfarande se spår från bläck efter att de ritade på mig under operationen. Utanför operationsområdet kan man se spår av de gamla ärren, jag är ju medveten om att de bara tagit bort en del av ärrvävnaden och att resten beräknas att tas bort vid nästa operation som är planerad till nästa år. Men det ska bli oerhört spännande att se resultatet om några veckor. Tills dess så lägger jag upp en bild på hur det såg ut i tisdags efter att jag tog av bandaget och en från idag när rodnaden efter tejpen har lagt sig.

Efter att jag tog bort förbandet fick jag lite ondare än vad jag haft tidigare så jag antar att tryckförbandet hjälpte en del. Smärtan kom i vågor, mest på vänster sida och den var väldigt stickande, lite som att man skulle stuckit sig på en nål, det lugnar dock ner sig direkt när jag lägger lite tryck på bröstet.

Jag har även bytt ut kateterpåsen mot tappkranen, det gick betydligt bättre än jag trott. Smärtan som jag fick i höstas när jag tömde blåsan kommer den här gången också, nu är jag jo dock medveten om vad den beror på och jag vet att jag ska sluta direkt när det gör ont. Annars så går det bättre än förväntat faktiskt och det är ju bra eftersom att jag ska ha katetern några veckor till.

💃

Likes

Comments