Familj, Morsa, Privat

Nu kommer detta eviga gnäll om sömn! Men det är inte roligt just nu! Jag vet inte hur länge detta ska hålla på? Nu är Eira i en skitjobbig period då hon vaknar massor på nätterna och vill gå upp i ottan!
Natten till tisdag var mest jävlig hittills! Ungen skriker och far runt från 1-2 på natten, hon skriker som om någon brutit lillfingret på henne. Jag går upp och antar att hon kanske behöver ”mammanärhet” och löser av Nikke. Hon blir lugn... så skönt.... i 3 minuter!!! Sedan är hon igång, gnäll, grått, pladder och lek I TVÅ JÄVLA TIMMAR!!! Trots att jag försökte allt för att hon skulle somna, nä klockan 4 passade det sig att somna! Väckarklockan stod på 06.00! Jag säger upp mig som förälder!

Ajöss!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Familj, Privat

Hej där ute!

Nu har jag och min Nikke hållt ihop i 9 år! Hur kan det gått så fort? Jag är verkligen fortfarande kär i honom! Han är det bästa som kunde hända mig!Jag ska sammanfatta våra år:

▪️28 mars 2008 träffades vi på en hemmafest i Nacka! Jag blev väldigt förtjust i mannen som verkligen lyssnade på mig!
Nikke var upptagen med studier och sitt band så dejtandet blev glest mellan gångerna. Vi hade inte ”the talk” men vi kom fram till att vi kändes som ett par november 2008!
▪️2009 började jag plugga till förskollärare och flyttade hem till Nikkes 1:a på 32 kvm. Provsambos!
▪️2010 åkte vi andra året till Metaltown och jag släppte min lgh på Värmdö.
▪️2011 var det mkt studier och lite ledigt för oss båda
▪️2012 sista sommarjobbet innan vi skulle bli klara med studierna. Vi förlovade oss♥️
▪️2013 vi flyttade till större lgh och festade som aldrig förr och jobbade!
▪️2014 åkte vi till Grekland och sedan blev jag gravid!
▪️2015 kom Norna till världen 14 april och vi gifte oss 16 juli.
▪️2016 fick vi reda på att Norna skulle få en lillasyster, vi flyttade till vår första bostadsrätt och Eira föddes 18 september.
▪️2017 är året som testat oss som par och föräldrar! Att vi tillsammans ska klara det här finns det inga tvivel om!

Jag älskar dig Niklas!
Varje dag!
Hela tiden!
Livet ut!
♥️

Likes

Comments

Morsa, Privat, Familj

Jag är väldigt öppen med hur tufft det är just nu med två småttingar hemma. Nätterna tar död på oss! Det är mest ettåringen som är överjävlig men tvåkommafemåringen har sina stunder hon med.

Igår firade vi makens fyrtioplusdag med god mat och ost & kex. Det blev en skön kväll vid tvn och barnen somnade bra för natten. Men hur kommer det sig att ettåringen sover så fruktansvärt dåligt?? Just nu vaknar hon 3-4 gånger per natt, är svår att söva om och sen ska hon gärna upp före klockan 05!! 😩

Det spelar ingen roll hur mycket eller lite hon sover på dagen! Jag fattar inte hur länge detta ska hålla på?! I morse vaknade hon 04 och ville inte somna om!😭

Likes

Comments

Familj, Morsa, Privat

Snipp Snitt Slut!

Eftersom mitt stackars underliv fick genomgå en fruktansvärd förlossning när Norna föddes så ville jag absolut ha snitt vid nästa barn. Jag och Niklas var enade om att vi ville ha ett barn till men bara om det blev snitt. Jag valde att prata med en läkare några veckor efter Nornas förlossning för att jag ville reda ut lite olika frågetecken kring förlossningen som jag hade men främst för att få beviljat snitt. Jag minns att jag var ganska nervös inför samtalet på Danderyds sjukhus. Mest tyckte jag att det var jobbigt eftersom jag inte visste vem jag skulle få prata med. Jag är alltid så orolig över att människor ska vara otrevliga mot mig, speciellt i såna här sammanhang.
Läkaren jag fick prata med var en kvinna i 45-årsåldern som var ganska trevlig, saklig liksom. Hon sa mest “mmm” “aaa” när jag berättade om förlossningen sen konstaterade hon att det jag varit med om är fruktansvärt jobbigt förstås- sånt dog kvinnor av förr i tiden i Sverige. Att få den informationen av läkaren gav mig kalla kårar. Jag hade förstått att min blodförlust inte var normal och funderade mycket kring vilka konsekvenser det kunnat bli i ett annat land. Tänk om jag hade fött barn i Indien,hur hade mitt liv sett ut? Hade jag varit död då?

När jag sitter och pratar med läkaren värker det i hela mitt underliv… Jag sitter inte alls bekvämt i stolen och Norna börjar såklart skrika. Att lyfta upp Norna var en enorm kraftansträngning även om hon inte vägde så mycket. Hon får flaskan och jag kan återigen försöka fokusera på mitt och läkarens samtal.

Jag tar mod till mig och laddar för att säga det jag är där för att säga. Anledningen till att jag blir nervös är för att många kvinnor har svårt att få beviljat snitt när de frågar om det. Det finns kvinnor som är rädda för att föda barn och de får strida som fan för att få sin vilja igenom. Sen har jag läst att en del kvinnor erbjuds att gå på samtal för att våga föda vaginalt - sjukvården gör allt för att kvinnor ska trycka ut bebbar ur sina vaginor hur rädda dem än är. Med denna information i mitt huvud så blir jag nervös över att fråga om jag kan få snitt men jag måste göra det.
“Jo, den här förlossningen jag och min sambo varit med om har varit väldigt traumatisk för oss och framförallt för mig. Vi vill gärna ha fler barn men jag vill aldrig gå igenom en vaginal förlossning igen och vill inte bli tvingad att föda vaginalt, därför vill jag ha kejsarsnitt nästa barn”. Läkaren tittar på mig och svarar “ Maria, du kommer aldrig någonsin bli tvingad att föda vaginalt igen, ingen kan tvinga dig till det. Jag kan skriva in i din journal att du ska beviljas snitt när det är dags för barn igen”
Jag blev så lättad när hon besvarade mitt önskemål eftersom jag trodde att hon skulle erbjuda samtal eller liknande så att jag skulle våga föda vaginalt.

Att försöka få syskon till Norna ville vi vänta med men sexlivet kom tillbaka i november igen till vår stora lycka. Jag trodde under lång tid att det skulle vara omöjligt att ens vilja ligga men tur att jag hade fel. Min mens kom tillbaka redan under sommaren och var sig lik, inget som kändes annorlunda efter graviditeten, jo jag kände av min ägglossning tydligare. Olika Preventivmedel testade jag men mådde inte bra av dem på grund av fruktansvärd pms, men gummi funkar ju alltid. Livet blev helt klart mycket bättre utan att stoppa i mig hormoner, spiral skulle jag aldrig stoppa in.

I januari 2016 var jag ute med mina kompisar för första gången på mycket länge, det var jättekul för vi drack vin, käkade gott och jag tjuvrökte. Jag visste att det hade slarvats med gummit några gånger men jag hade ändå bra koll på min ägglossning. Jag sa på skoj till mina vänner att det skulle vara komiskt om jag skulle blivit gravid, chansen var ganska liten men ändå. Mitt jobb hade startat igen efter mammaledigheten och det var riktigt kul att vara tillbaka. Dagarna rullade på och jag kände mig glad och full av energi. Jag väntade min mens men kände mig varken svullen eller grinig men jag fick en rejäl finne som indikerade på att mensen skulle komma. Det var till slut bara någon dag kvar innan mensen skulle komma men jag var otroligt harmonisk och lugn, kände inte av någon pms. Jag sa till Niklas att jag inte kände av någon pms varpå han sa att det är lite väl tidigt att veta om jag var gravid. Niklas trodde att mensen skulle komma men det fanns en möjlig utgång att jag var gravid. Vi hade pratat om att försöka bli gravida till sommaren för vi ville ha en till knodd ganska tätt. Nu visste vi att det fanns en liten chans att det kunde bli tidigare, “blir det så blir det” sa Niklas.
Mensdagen närmade sig och jag mådde jättebra, lite för bra kanske. Jag pratade med en nära vän till mig som själv var gravid, hon gav mig ett graviditetstest och ägglossningstester. Jag hade läst på nätet att ägglossningstester kan ge utslag på graviditet, jag var tvungen att testa. Mensen var bara sen en dag vad jag hade räknat ut, jag skulle ta graviditetstestet morgonen efter men ville kissa på ägglossningstestet för skoj skull. Det ska bli två streck på ett ägglossningstest om en har ägglossning, när jag kissade på den så blev det två streck! Jag blev lite förvånad och funderade på om det jag läst stämde, var jag alltså gravid? Niklas sov redan och jag la mig med ett pirr i magen. Morgonen därpå kissade jag på graviditetsstickan, den visade två streck med detsamma - gravid alltså! Jag gick och väckte Niklas omedelbart och berättade för honom att jag kissat och plussat! Han blev verkligen jätteglad! Detta förklarade också varför min pms inte märktes av men jag var glatt överraskad.

Graviditeten var inte alls lika trevlig som den första då jag väntade Norna. Jag var svintrött och fick ont i fogarna. Mitt jobb som förskollärare blev tungt och påfrestande eftersom jag jobbade med de yngre barnen. Mina nätter snarkade jag igenom så Niklas inte kunde sova och jag blev märkbart tröttare och hade ondare efter halva graviditeten. Mitt underliv värkte lite och jag blev fort svullen i röven, blev inget ligga!
Sommaren kom och jag var sugen på öl och vin hela tiden eftersom det sög att vara gravid men jag smakade faktiskt på mögelostar och kallskuret. Vi hade fått datum för kejsarsnitt och vi visste om att vi skulle få en liten flicka till. Vi var jätteglada att det skulle bli planerat snitt så att vi inte behövde oroa oss. Den 19:e september fick vi datum för planerat snitt, då skulle jag gått 39 fulla veckor. Jag tycker att det var lite sent att få snitt då men enligt läkarna mår bebisarna bäst av att komma ut så sent som möjligt. Bebisar som plockas ut i vecka 38 får oftast problem med andningen och kan behöva hjälp i början och den risken är inte lika stor om de plockar ut bebisen efter 39 fullgångna veckor. Sedan sägs det att andra förlossningen går snabbare, troligtvis för att kroppen känner igen sig antar jag.

Norna skulle bo hos mormor och morfar när lillasyster kom till världen, vi körde ut henne till Värmdö söndagen innan snittet. Jag och Niklas skulle sedan åka hem för att packa bilen och städa i hemmet samt ta magbilder. Vi stannade på värmdö en stund för att fika och lämna över ungen i lugn och ro. Innan vi rullade hem behövde jag kissa, jag ställde mig upp och gick bort mot toaletten men bara efter ett par steg började det rinna mellan mina ben. Jag kände att det INTE var kiss för det kom från slidan. Jag säger till Niklas att jag tror vattnet gick, han blir lika chockad som jag. Vi ringer till Danderyds förlossning och de ber oss komma in på en kontroll för att se om det är fostervatten som gått- jag vet att det är fostervatten. I bilen sitter jag på en handduk och sopsäck, när vi åker över Tranebergsbron kommer det mer vatten och jag har starka sammandragningar och skakar av rädsla. Det kommer mer och mer sammandragningar och jag ringer Danderyds förlossning igen för att berätta att mer vatten gått samt att jag har planerat snitt dagen efter. Väl framme utanför förlossningen hjälper Niklas mig ur bilen och ännu mer vatten kommer. Vi kommer in på förlossningen och jag börjar få kraftiga värkar, dessutom är jag bajsnödig, hade tänkt bajsa hemma egentligen. En barnmorska kontrollerar mitt blodtryck och ska ge mig en bricanylspruta så att värkarna ska sluta. Jag är jätterädd att jag ska behöva föda ut ungen vaginalt men barnmorskan lugnar mig och berättar att det ska jag inte behöva. Värkarna kommer hela tiden och sprutan ska verka på tio minuter. En narkosläkare kommer med beskedet att kejsarsnittet kan göras klockan 21. Det har efter tag gått mer än tio minuter och värkarna blir bara fler och kraftigare och jag gråter av rädsla, jag får två alvedon. In i rummet kommer en barnmorska som ber mig att duscha med Descutan för sen ska jag få en säng. Värkarna kommer hela tiden och det gör så jävla ont men Niklas hjälper mig att minnas profylaxandningen. I duschen är det skönt att stå men jag är så jävla bajsnödig och skickar ut Niklas från badrummet. Jag ställer mig över toan för att bajsa men när jag trycker på känns det som att bebisen ska komma ut, jag känner huvudet inuti mig trycker neråt HJÄLP - jag kniper som fan istället! Jag säger inget om vad jag just precis hade känt för barnmorskan märker nog inget. Jag duschar ett tag till och Niklas är hos mig igen och jag säger inget till honom heller, barnmorskan ber mig sluta duscha och komma till sängen. Hela tiden kommer det jobbiga värkar och jag är fortfarande lika bajsnödig. Barnmorskan undersöker mig, hon stoppar in fingrarna och jag känner direkt att jag är fullt öppen vilket hon också bekräftar, 10 cm— HELVETE! ! Barnmorskan säger att hon ska prata med en läkare. Jag är livrädd hela tiden och anar oro, min puls slår som fan, barnmorskan kommer snabbt tillbaka och säger att jag måste föda här och nu ”Maria, nu kommer bebis snart, det finns inget annat sätt att föda vaginal” Jag har typ redan fattat att jag måste möta min största rädsla - att föda vaginalt! Det finns inget annat sätt i detta läge för bebisen vill ut. Det kommer in en läkare till rummet som kommer att vara med hela tiden eftersom de sett min historik i journalen. Jag säger till läkaren att jag är livrädd men hon säger att min livmoder har jobbat på så bra under den här korta tiden så allt kommer gå jättebra. Plötsligt får jag en krystvärk, det kommer som en stöt i hela min kropp och jag bara trycker på. Jag får lustgas och en till krystvärk kommer - äntligen fick jag bajsa! Kroppen sköter allt, det kommer krystvärkar och barnmorskan säger fyra gånger att hon ser barnets huvud, jag ber henne hålla käften!Jag är fullt medveten om att ett huvud kommer ut från min vagina - det känns liksom! Efter två krystvärkar till kommer lilla Eira till världen!

Förlossningen gick jättebra trots att jag var livrädd och förbannad över att behöva gå igenom en vaginal födsel. Vattnet gick mellan 16.25 -17.00 och ungen kom ut 19.01 så allt gick fort, ja det var som sagt andra barnet. Moderkakan satt fast den här gången också, det var vidrigt men läkaren som fanns på plats gav mig massor utav läkemedel och skulle fixa det. Det gjorde jätteont när de höll på att trycka på magen, då blev jag rädd och ledsen eftersom det tog mig tillbaka till Nornas förlossning och Niklas kände också oro. Eira mådde jättebra och var så liten i Niklas famn, hon skrek till då och då. Tyvärr låg jag och skakade jättemycket av läkemedlet och adrenalinpåslaget, det var jobbigt. När moderkakan väl var ute kunde alla pusta ut, det tog 40 minuter att jobba ut den och jag förlorade 1560 ml blod. Jag syddes bara med några stygn och sedan kom en undersköterska med födelsedagsfikan till oss! Jag hade slutat skaka och mådde riktigt bra. Jag och Niklas fikade och var fortfarande lite chockade över att det blev som det blev. Båda två blev såklart livrädda över att det blev en vanlig förlossning men tack och lov gick det bra trots den plågsamma moderkakan.

Eiras namn var bestämt innan vi ens visste vem som låg i magen. Namnet är fornnordiskt och kommer från läkekonstens gudinna Eir och betyder “den lindrande”. Det kändes självklart att hon skulle få det här namnet eftersom när jag var helt läkt blev hon till. En annan sak som känns häftig är att hon ville komma ut så fort, det var som att hon visste att jag skulle klara av det trots historiken. Eira kom med läkande kraft för jag har inga problem alls idag efter hennes förlossning.

Jag fick en sån jävla revansch! ♀

Likes

Comments

Matlagning, Familj, Privat

Ca 5 personer

ca 600 g fläskfile

1 pkt bacon

3 msk dijonsenap

3 msk Worcestersås

1 paprika (röd eller grön)

2 vitlöksklyftor

10 cm purjolök

2 msk tomatpure

Färska champinjoner 200g

1 pkt körsbärstomater (halvera eller spara dem hela)

1 buljongtärning (den du föredrar)

Lite honung

3dl grädde (mat, mellan eller vanlig)

2 dl creme fraishe

1 tsk sambal oelek

salt och peppar

Innan servering häll på hackad persilja

Stek köttet i skivor eller strimlor, hacka i bacon och stek. Stek champinjonerna separat för fin färg och bäst resultat! Fräs lök med vitlök, paprika och tomatpuré. Tillsätt resten av alla kryddor. Lägg allt i grytan. Tillsätt resten- låt koka ihop, sänk plattan och koka under lock i ca 10 minuter. Ös på med hackad persilja!

Jag serverar gult basmatiris (tillsätt bara 1tsk gurkmeja i risvattnet) och en enkel sallad!

Smaklig måltid!


Likes

Comments

​Många gånger i veckan stannar jag upp och liksom tänker efter hur det var tiden utan barn. Jag fattar inte dessa människor som ”glömt bort hur livet var utan barn”. Jag kommer aldrig glömma hur det var tiden innan barnen kom. Jag och Niklas hade all tid i världen för studier, öl, oss, film, sömn, konserter och allt som inte inkluderar barn och föräldraransvar. 

 Jag älskar mina barn och jag ångrar inte en sekund att de kom till oss. De är verkligen två små individer som kommit till av kärlek.... 

Ganska ofta kan jag ändå tänka tillbaka till tiden då vi bara hade varandra- jag och Niklas. Det var verkligen Nice att bara ansvara för sig själv och varann som par. 

Idag tar barnen all vår tid. Det finns just nu inget utrymme för tid tillsammans för vi är så jävla trötta. Vi kommer på oss själva att vi inte pussats på hela dagen. Vi kramas knappt och har nyss börjat sova tillsammans igen på två år. Allt går i ett hela tiden MEN vad är det som gör att vi håller ihop då? Kommunikation !!

Vi kommunicerar i princip hela tiden om hur livet ter sig för oss. Vi är fullt medvetna om att mycket suger just nu. När barnen sover är vi dödströtta och typ kollar nyheter, fixar hemmet tar ett glas vin och lägger oss. Vi orkar knappt umgås med varandra, ändå vet vi att vi älskar varandra jättemycket och fortfarande vill leva med varandra resten av livet. Det finns en väldigt stark kärlek mellan oss trots att den inte syns på samma sätt längre. Sedan tar vi inte varann för givet heller, därför är kommunikationen det som gör att kärleken är stark och vi håller ihop❤️


Jag förstår dock att många skiljer sig under småbarnsåren... barn sätter allt på prov- ALLT! 

Puss och kram 





  • 100 Readers

Likes

Comments

Familj, Morsa, Privat

De som har barn som sover hela nätterna.... Grattis! Verkligen! Jag avundas er...

Mina barn har alltid varit jobbiga på nätterna. Är det inte den ena så är det den andra eller båda två! Det finns inte många nätter vi haft som varit helt amazing... jo de två nätterna barnen sov borta såklart!

Jag och min man kämpar på under vardagsnätterna! Han tar den ena ungen och jag den andra. Allt för att dela lika och jobba för att nätterna ska bli så bra som möjligt. Barnen vaknar allt från 2-7 gånger per natt. Det är bedrövligt! Det börjar bli bättre trots att de inte nattäter längre... men den yngsta kan få för sig att det är morgon 03.30 och då är tjafset igång- natten förstörd!

Barnen väcker varann- jämt! Och vi går här som ilskna zombies som försöker bli pigga på kaffe utan resultat. Varje helg finns det möjlighet att få sova...det är bara att passa på för annars kommer vi inte ha något liv! I söndags sov jag mellan 9-15.30 och kunde även somna för natten... snacka om DÖDSTRÖTT!!

Vi längtar tills barnen sover... min stop hela natten! Eller vaknar och lägger sig brevid och somnar om. Nu är det bara gnäll, gråt och tjafs...

Likes

Comments

Morsa, Familj, Förskolan, Jobb, Privat

Jag kan gissa att många föräldrar som har barn i förskolan kan känna och tro att vi som jobbar i förskolan är riktigt bra föräldrar och gör allt rätt och världens tålamod osv osv... men jag kan tala om att så är det inte!

Jag jobbar 100% på en förskola där jag trivs jättebra! Jag är ny på stället och jobbar med barn i åldrarna 1-5 år. Jag kan helt ärligt säga att min energi och ork går till att försöka göra ett så bra jobb som möjligt med dessa små barn som kommer till mig varje dag. Jag vill få barnen och deras familjer trygga hos mig. Det kräver en hel del energi och engagemang! Men jag älskar mitt jobb!

Men sen då... när arbetsdagen är slut?
Ja, då är även jag ganska slut!

Mina barn är små, de är bara 1 år och 5 månader mellan dem och den yngsta fyllde nyss 1 år. Ja ni kan ju räkna ut hur gammal den äldsta är då.
När jag kommer hem efter jobbet har jag längtat hem under dagen, jag älskar att komma hem till mina flickor och make! MEN jag är också jävligt trött... sömnen är sisådär kan jag tala om!
Barnen vill ha min fulla uppmärksamhet och kärlek såklart! Jag orkar med dem en timme, sen är jag less och trött (ja även om jag längtat hem). Jag måste anstränga mig för att orka med dem många gånger. Det är inte alltid kul att bygga klossar och duplo. Det är inte alltid kul att leka med sina barn helt enkelt!
Men det är ju lite fult att liksom känna så! Men jag är ju inte ensam för alla känner typ som jag.

Här om dagen fick den äldsta hjälpa till med att laga maten och jag kände mig asbra som orkade och hade tålamodet! Kände mig som en supermorsa!

Det är tufft och jobbigt men också fantastiskt att ha barn! Jag tror bara att vi måste våga visa att det inte är så sjukt jävla kul alla gånger!

Jag tycker att egentiden eller vuxentiden är så viktig! Jag älskar när barnen somnat på kvällen! Då kan jag glo TV och dricka ett glas vin eller varför inte ta en whisky? Återhämta sig är guld GULD(!) värt!! Jag blir en så mkt bättre människa på alla plan!

Känner du igen dig?


Mvh / förskolläraren

Likes

Comments

Familj, Morsa

Hej på er!
Äntligen har Norna blivit vän med pottan igen! När hon var liten gick det jättebra! Alltså jag trodde hon skulle bli blöjfri tidigt men så blev det inte. På grund av strul med magen så har allt med potta och toa varit ett big NO NO för henne.
Pottan ska ju vara något roligt liksom och i somras skulle vi potträna som fan men det var ju svinkallt så blev inte mycket "springa-med-trosor-väder"

Nu har vi åter igen försökt med pottan men Norna säger nej och skriker att hon vill ha blöja!
Min kompis Sara sa att hon fick sin son att sitta still på pottan tack vare plattan. Jag är ju ganska strikt med plattan för Norna. Hon får ha den korta stunder då och då för det funkar jättebra!

Efter samtalet med Sara så insåg jag att det är lika bra att testa! Hon måste ju sitta på pottan någon jävla gång! Så igår fick hon plattan och pottan. Där satt hon i 10 min och det kom ÄNTLIGEN KISS! ❤️
Efter den korta stunden med plattan lyckades hon. Jag såg i hennes ögon hur glad hon blev! Därefter kissade hon en gång till.

Idag är en ny dag och hon har fått ha en potta i vardagsrummet och en i badrummet. Vi har låtit henne gå med trosor och t-shirt och hon har kissat två gånger på pottan- utan plattan!
Jag tror vi är på god väg att bli av med blöjan! Äntligen! Hon känns så redo!

Tack Sara för tipset och uppmuntran! 😘

Likes

Comments

Familj, Förskolan, Jobb

Imorgon lämnar jag över stafettpinnen till Niklas och börjar på mitt nya kneg! Nu är verkligen föräldrarledigheten slut för alltid! Nu ska jag rå om andras barn i förskolan! Det är med blandade känslor allt detta händer! Tack och lov ingen jobbångest!

Likes

Comments