När man får barn så vill man behålla så mycket minnen som man kan från när dom är små & växer upp.
När man inte får chansen att se sitt barn växa upp blir det ännu viktigare att bevara allt man kan! Ta vara på minsta lilla sak.

Vi har Lennox strumpor som han hade på sig under tiden vi var på sjukhuset, våra "sjukhusband", en liten hår tofs från han, hand & fot avtryck i både bläck och gips och en massa bilder.
Det är det enda vi har för att "behålla" han! Dom små sakerna är så betydelsefulla!

Under den här resan så träffade jag en tjej genom en gravid grupp på Facebook, hon erbjöd sig att måla av en bild av Lennox, Ni kan tänka er vilken lycka! Att få ännu ett minne av han! Jag har fått lite bilder på hur hon börjat målat av han, och resultatet är bättre än förväntar & ändå är det inte helt färdigt.

Likes

Comments

Som rubriken lyder, det händer aldrig oss. Hur många gånger har man inte tänkt så i olika sammanhang.

Jag tänkte aldrig tanken, att just våran lilla pojke inte skulle få stanna hos oss. Man kanske läser, ser något på tv. Men man tänker inte att det verkligen händer.

När vi låg på usö efter vi fått Lennox, så berättade läkaren att dom är med om ungefär 1 sånt här fall i månaden.. Bara på usö! 1 litet barn som inte får en chans bara i Örebro. Det är många barn i hela Sverige, i hela världen! Många oskyldiga små bebisar!

När det händer någon tragedi i ens närhet, vänner, familj, vänners vänner så får man upp ögonen. Man blir mer medveten om att livet inte är någon självklarhet, att man ska ta vara på dagen, ta vara på sina nära och kära.. för snart kan det vara försent.


Likes

Comments

Denna tabu över att prata & visa sitt barn, att tänka på hur andra människor reagerar. Att ta hänsyn!

Jag skäms inte, jag är stolt över våran fina pojke, som var alldeles för fin för denna fula värld! Jag vill prata, jag vill att människor ska ta han precis som vilket barn som helst. För han är lika mycket vårat barn som våra andra 3 barn. Vi vill prata, vi vill minnas ❤

Jag personligen tycker att det mörkas ner alldeles för mycket, man försöker gömma, som att det aldrig händer. Men det händer, det händer alldeles för ofta, alldeles för många barn får inte en chans i livet. Och när det tragiska väl händer, så ska man veta att man inte är ensam. Ensam om denna stora sorg, denna mardröm. Det finns många föräldrar runt om i världen som vet precis vad du känner, precis vad du går igenom. Många gånger är det en tröst att veta att man inte är ensam, hitta någon som man kan prata med, som förstår.
Man får så många jämförelser av människor som inte gått igenom samma sak, många märkliga kommentarer. Men jag klandrar ingen, jag tar inte illa upp av dom "dumma" kommentarerna. För jag förstår att det är svårt för även dom. Svårt att finna ord, svårt att veta vad man ska säga när man själv aldrig varit i den situationen. Jag är snarare tacksam över era dumma kommentarer, att ni ändå, till skillnad från andra tordas säga något.. inte bara vara tyst!

Så tack till dig, till dig som vågade möta mig med dina ord! ❤

Likes

Comments

Och så var snart 2016 slut & vi påbörjar nya äventyr och nya mål!

2016 började fantastiskt med ett plus på stickan i Februari, väldigt oplanerat med så välkommet! Andreas fick jobb hemma, första gången han jobbat hemma sens vi träffades. I juni flyttade vi till hus, hur skönt som helst! Hela sommaren var väldigt bra, med nära och kära, lite renovera och annat. Ja, allting var väldigt bra ända fram till den 25 september när vårat liv vänder upp och ner & vi förlorade våran Lennox! 💙 Collin fyllde 1 år i Oktober, stora killen! Snart dags för han att börja hos dagmamma! :)

Nu hoppas vi att 2017 ska ge oss nya möjligheter. Bli ett bättre år, dock känns det som att det kan inte bli sämre nu.

Nyår firas hemma med barnen och vänner! Andreas är borta på jobb, men vi ska nog överleva ändå ;) Blir en lugn kväll hemma i soffan helt enkelt.

Vad har ni för planer ikväll ? :)

  • 755 readers

Likes

Comments

Jag vet att många människor har svårt att hantera våran situation, till & med vi själva! Många vet inte vad man ska säga, vet inte vad man törs fråga. Och jag förstår det, verkligen. Det är verkligen en känslig situation. Det kan lätt bli fel, uppfattas som "känslokall" & framfusig.

För vad ska man säga ? Vad ska man göra ?

Det finns inget riktigt bra svar på det. Alla som vart med om att förlora ett barn, på något sätt tar det olika, vill hantera det olika. Och all sätt måste respekteras.
Jag är väldigt öppen med det, jag vill gärna att folk frågar mig om man undrar något. Hellre det än att ska pratas & spekuleras bakom ryggen på oss. För mig är Lennox precis som våra andra barn, jag berätta lika gärna om han som om våran andra barn. Han räknas också!
Men alla är vi olika, Andreas är raka motsatsen mot mig, han blir lätt obekväm när folk vill fråga/prata. Det är hans sätt att hantera sorgen!

Som jag skrev i förra inlägget så gick vi ut på sociala medier & berättade direkt, dels för att människorna i våran omgivning skulle veta hur vi ville "ha" det. Men det är svårt, för vad ska man säga utan att det kommer ut fel ? Utan att göra föräldrarna upprörda & illa till mods. Helt ärligt så finns det ingenting bra att säga, för det finns inget som någon kan säga som får det att kännas bättre. Men att få prata, gråta, skratta & vara arg hjälper en att komma på sitt sätt att hantera sorgen, att tillslut komma till punkten där man lär sig leva med sorgen & ett stort tomrum i hjärtat.. Ett tomrum som aldrig kommer försvinna!


Likes

Comments

När vi förlorade Lennox valde vi att gå ut med det redan samma dag som han föddes. Vi skrev ett inlägg på Facebook där vi berättade vad som hänt & hur vi kände att våra närmaste skulle bemöta det. Det kändes rätt för oss.

Jag kunde inte stå ut med tanken att behöva berätta om och om igen för alla, kanske få höra är det inte dags snart ? Osv. Sen kan det såklart inte nå ut till alla, men när man bor på ett sånt litet ställe som vi gör så sprider sig saker rätt snabbt ändå. Självklart så har vi fått berättat det för några också.

Jag vet den där känslan när man kom ut från sjukhuset, jag ville bara vara både osynlig & blind. Jag hatade att människor tittade på mig, för ingen kunde se vad jag egentligen kände, ingen kunde se att halva mitt hjärta slitits ut kroppen precis! Jag ville slippa se alla som skrattade, alla som kom med sina barn, så lyckliga över sitt nya tillskott.. Precis som vi skulle vart, tills våran värld vändes upp och ned. Jag ville helt enkelt att livet skulle stanna upp, och bara invänta att jag tryckte på startknappen igen.. Den dagen jag kände mig redo igen!


💙

Likes

Comments

Som jag väntar på denna dag! Att ha en riktig plats att besöka våran lilla Lennox på, att ha en sten!
Mest av allt önskar jag såklart att han hade fått en chans här i livet, fått stanna med oss! Att vi kunde fått fira hans första jul tillsammans, inte behöva besöka hans grav!

Idag när fonus ringde och berättade att stenen nu var monterad fick jag åter igen den där klumpen i magen som jag fick för snart 3 månader sen. Allt blir så verkligt! Och jag vill inte att detta ska vara en verklighet! Bara en stor fet mardröm som jag snart ska vakna ifrån.. !

💙

Likes

Comments

Jag ÄLSKAR julen, på alla sätt och vis. Är nog många gånger värre än barnen här hemma när det kommer till paket, pyssel & pynt 🙈 Men finns det något mysigare än julen ?

Fast i år måste jag säga att mitt i allt julstök så finns det ett tomrum, en saknad så stor.. Det svämmar över och hjärtat går i 10000 bitar. För i år skulle det ha vart Lennox första jul, vi skulle njuta av att få vara tillsammans, familj & vänner, mat & klappar, och bara njuta av allt man faktiskt har och framför allt ALLA underbara nära och kära! ❤

Den här julen tänker jag extra mycket på människor som av olika anledningar faktiskt inte alls är som jag, och älskar julen. För alla människor tycker inte att det är så fantastiskt som jag tycker.
Det finns så många människor som har det svårt under julen. Barnfamiljer tex, alla har inte möjligheten att dränka sina barn i julklappar, Alla har inte möjligheten att få fira den jul man kanske egentligen skulle vilja göra.
Alla krav som vuxit fram, med dyra julklappar. Barn blir mobbade i skolan för att dom kanske inte fick den där dyra surfplattan i julklapp som "alla" andra fick.

Och när jag tänker på hur svårt människor har det den här tiden, tack vare alla krav.. så vill jag bara kräkas! Rakt ut!

  • 2253 readers

Likes

Comments

Precis som rubriken lyder, att sluta anklaga sig själv!

Den första tanken som dyker upp i huvudet när något sån här händer, som att förlora ett barn.
Miljoner tankar far runt i huvudet. Vad har jag gjort för fel ? Har jag dödat vårat barn ? Vad skulle jag gjort annorlunda ?
Man analyserar dom senaste dagarna, går igenom i detalj vad man gjort, och hur man gjort saker! Andreas anklagad också sig själv, han va arg på sig själv att han i princip inte haft mig sängliggandes under graviditeten, att det hade kunna få oss att behålla Lennox.

Men när Lennox föddes, och läkarna förklarade att han hade en äkta knut på navelsträngen & att det var en tydlig dödsorsak!
Då börjar tankarna sakta men säkert ändras, att det trots allt kanske inte är vårat fel, att vi inte gjort något som gjort att våran son aldrig fick en chans i livet.

Jag försöker trotsa hjärnspökena att intala mig själv att det fanns en anledning till att han som vi väntat otåligt på i nio månader, drömt om, älskat & förberett för inte fick en chans i livet, hans ögon fick aldrig se dagsljus, vi kommer aldrig få se han växa upp, lära sig gå & prata. Vi kommer aldrig någonsin få träffa vårat barn igen!
Det är något jag undviker att säga högt, för att säga det högt betyder att det är verklighet.. En verklighet jag aldrig hade velat uppleva, en verklighet jag aldrig kommer acceptera...

Likes

Comments

Gokväll alla fina!

Va ett tag sen jag skrev någonting här. Har helt enkelt vart väldigt mycket annat runt om den senaste veckan som tagit upp tiden.

Hur mår ni ?
Här är vi forfarande inne i en liten svacka, vissa dagar är bättre än dom andra. Kan tänka mig att det här med att det är juletider också kan spela in en del, för det är ju just vid såna tillfällen man tänker som mest 🎄
Sen kommer det nog alltid vara sämre och bättre dagar.

Idag har vi haft en riktigt latdag på soffan, jag, maken & mini! Såna dagar är inte helt fel dom heller.
Mot kvällen åkte vi och hämtade Alwin som tillbringat helgen hos sin pappa, handlade och fixade.
Nu har vi nyss klämt en räksmörgås framför tv & ska väl strax ta och lägga oss. Det är ju en dag imorgon också.

Ska försöka uppfaret imorgon igen! ❤️

Våran lilla nisse! 💙👼🏻

  • 2515 readers

Likes

Comments