Header
View tracker

Relationen går alltid åt helvete när man gift sig!
Jag orkade tillslut inte räkna hur många gånger vi fick och får dessa "visdomsord" från vänner och bekanta. Det fungerar ungefär på samma sätt som när man avslöjar en graviditet och kvinnorna med "erfarenhet" utövar någon slags fight i vem som hade värst graviditet och förlossning, alltid i all välmening såklart.
Allt negativt folk har att berätta är alltid i all välmening, glöm aldrig det!

Vi väntade i nio år innan vi till sist valde att gifta oss, just för att vi inte tar lätt på äktenskap. Det var inte ett infall utan något vi pratat om ganska länge. På nio år hinner man med en hel del toppar och dalar, man hinner bråka och man hinner såra varandra både med handlingar och ord, MEN man hinner också lära känna varandra, förlåta, älska varandra, växa samman och bestämma sig för att fortsätta trots allt.
Att tillsammans planera vårt bröllop var något av det mysigaste vi gjort tillsammans, det till och med slår känslan av att vara nykär! Det är lite som att ha kakan och ändå äta den. Allting blir lite mysigare, lite intimare, lite kärleksfullare för att inte tala om det där pirret i magen som återvänder från när man först träffades. Att få känna det där härliga pirret som om att man vore nykär fast få uppleva dom känslorna med någon man känner väl, någon man valt att dela livet med.

Självklart kan även äktenskap gå åt skogen precis som alla andra relationer fast det beror nog sällan på att man gått till prästen, utan på (min teori) att man i och med äktenskapet slappnat av och slutat jobba på relationen. Jag tror nämligen att många fungerar så, att man lutar sig tillbaka och tar relationen och sin partner för given. Att bli förälskad är en passiv handling, en förälskelse bara drabbar en som en blixt från en klar himmel, när relationen sedan övergår i något djupare så krävs det att man jobbar på det, kärleken mellan två vuxna människor är aldrig självklar eller villkorslös. För vissa kan det nog också handla om att man känner sig "för gifta", att man liksom tar äktenskapsgrejen på för stort allvar och känner sig låst och då var man nog kanske inte mogen nog för att gifta sig över huvud taget.

Om det känns någon skillnad nu och innan vi gifte oss?
Nej, bortsett från att jag numera bär två ringar på samma finger, att vi fått ett till datum att fira, att vi fick en anledning att slänga ihop en hej dundrande fest tillsammans med våra nära och kära och att vi numera juridiskt sett tillhör varandra. Kärleken är den samma och det krävs fortfarande att vi jobbar på det, tills döden skiljer oss åt är ju ganska så lång tid och jag är glad över att få spendera evigheten med min närmsta vän.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker


Jag brukade tycka om att skriva, det va liksom någon form utav avslappning när det blev för mycket, som det ju så ofta blir. Men trots det så tappade jag lusten någon stans längst vägen när studier, inlämningar och arbete vid sidan av studierna stal tiden från familjen och kreativiteten, skrivandet och annat jag pysslat med fick helt enkelt stå tillbaka till fördel för familjen.

Nu va det ju ett antal år sedan som jag blev färdig med studierna men lusten för att skriva har inte kommit tillbaka fören nu på senare tid och igår gjorde jag väll slag i saken när jag valde att starta upp den här bloggen! Jag utlovar inte tätt haglande inlägg om meningslösa saker om mitt liv utan kanske mer glesa inlägg om saker som kanske spelar någon roll, åtminstone för mig.
Min gamla blogg (frokendanielsson.wordpress.com) la jag ner helt och hållet eftersom att det just då var helt otänkbart att lusten skulle komma tillbaka. Lika bra var väll det då en del har hänt sedan sist, jag är ingen fröken längre då jag och min bättre hälft valde att gänga oss på midsommarafton, medan resten av Sverige käkade sill och dansade kring stången stod vi framme i kyrkan, svettades som grisar och lovade inför våra nära och kära, gud och församlingen att vi ska älska varandra livet ut, inget dåligt löfte vill jag lova, men vi ska göra vårat bästa.

Det har väll hänt en hel del annat sedan sist också vill jag tro, jag har ju exempelvis blivit äldre, barnen större och jag har förhoppningsvis någonstans på vägen även blivit förståndigare, fast det kan man ju inte vara allt för säker på.



Likes

Comments

View tracker