View tracker

Idag skulle jag och flickorna åka in till Kalles så storasyster fick leka av sig lite. När vi kört 100 m kom jag på att jag glömt hennes årskort. Så vände, sprang in och hämtade det, och så åkte vi igen. Vår tripp blev alltså försenad med typ 2 minuter.

Strax innan vi kommer in till vimmerby hör jag en dov smäll och ser att det ryker från bilarna framför. Saktar ner och inser att det skett en krock framför oss. 4 bilar var inblandade varav en av dem var mer eller mindre bara skrot.

Efter att ha kollat så de hade telefon osv åkte vi vidare. Vart lite chockad och Fia hade många frågor. Dock blev hon lugnare när hon hörde ambulansen..
Sen började jag tänka..om jag inte glömt hennes kort, hade vi vart en av bilarna? Hade det vart vår bil som var tillknycklad? Man ska ju inte tänka så, men ibland är det svårt att låta bli.. Obehagligt var det oavsett, och jag hoppas att alla involverade klarade sig utan större skador 💕

Ta hand om er 😘

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Vår Bella bus är inne i en lite jobbig period. Hon är så go och glad på dagarna, sen framåt kvällarna är det skrik och panik. Deluxe. Förmodligen magknip i kombination med övertrötthet av alla nya intryck hon får. Gör ont att se när hon skriker och tar i för sitt liv, samtidigt som tålamodet tryter när man samtidigt ska ta hand om Fia och försöka hålla hemmet helt och någorlunda fint när C jobbar. Som tur är, är Fiaskrutt världens bästa storasyster <3 Så förstående och har myyycket större tålamod än mig. När lillan gallskrikit ett par timmar och jag är på gränsen att bryta ihop och nästan be ungen hålla truten, då står hon och vaggar och klappar. "Stackars lillasyster, lilla Isabell..varför är du så ledsen". Den syskonkärleken får mit tårögd av glädje varje dag. Mina fina prinsessor <3


Men ikväll har jag lyckats söva den lilla skiten ;) Så jag sitter i soffan framför tv:n och njuter av lite tystnad. Men, hönsmamma som jag är, blir jag paranoid när det vart tyst för länge, haha! Så springer in då och då och kollar så allt är ok. Ska strax hoppa i säng jag med. Men är skönt att sitta i soffan i lugn och ro..men bara en stund. Sen blir det långtråkigt ;)


Vi har mycket roligt framför oss! Kan behövas då det har varit svajigt i humöret här det senaste. På fredag är både pappa och storasyster lediga, och ALV öppnar! Yay ;) Har faktiskt längtat lite..brukar göra det såhär i början. Sen i slutet på Juni förbannar jag att Astrid Lindgren var tvungen att vara från just Vimmerby, haha!

På lördag ska vi till Kolmården! Bellsans första semestertripp! Ska sova i stuga och hela kittet. Ska bli supermysigt <3 :D


Nehe..sängen ropar :*

Likes

Comments

View tracker

Jag måste dela med mig av något jag tycker är så häftigt!

Jag har i princip hela mitt liv avskytt min kropp. Även när jag var på gränsen till undernärd tyckte jag att jag gott kunde gå ner ett par kilo. Tyckte min mage putade, min rumpa var hängig och låren allmänt feta. Ska tilläggas att jag då vägde ca 60 kg till mina 182 cm. Som ni förstår var mina tankar allt annat än hälsosamma! Tankarna har hängt med under åren och hatet mot min kropp har bara ökat.

Att gå igenom en graviditet visade sig vara en mirakelkur mot detta! När jag var höggravid var jag orolig hur min kropp skulle se ut efteråt. Jag såg hur bristningarna spred sig över kroppen och vågen visade högre siffror varje dag. Sammanlagt gick jag upp 30 kg..🙈🙄

Men nu, när mitt mirakel är ute känner jag helt annorlunda. Jag har för första gången respekt för min kropp. Den har gjort nått skithäftigt! Den skapade ett barn! Visst, när jag kollar mig själv i spegeln och ser degmage, stora lår och hängpattar, allt dekorerade med fina bristningar och ränder..Då tänker jag väl inte "oh sexigt!" precis 😉 men det spelar ingen roll. Har aldrig trivts bättre med mig själv ❤

Blir så ledsen när jag ser i gravid/barngrupper på Facebook när tjejer förtvivlat ber om hjälp med att gå ner i vikt, blir förstörda när de ser en bristning och lägger ner dyra pengar på oljor och cremer som förmodligen inte fungerar ändå. Det känns som att om man lägger så mycket fokus på sånt så missar man mycket annat!

För övrigt är jag och Bella ensamma hemma just nu. C jobbar och F är hos farmor. Är sugen på ägg och sill..men måste gå till affären då. Men känns inte aktuellt för tillfället 😉😍

Likes

Comments

Inatt har jag fått sova 7,5 timmar med bara en matpaus! Tack bebis 💟 Så känner mig hyfsat utvilad idag. I alla fall inte så dödens idiottrött som jag vart varje morgon hittills 😉

Bella och jag har haft händelserika dagar! I torsdags var vi först på babydejt med Nisse och Milia. Ja deras fina mammor med såklart 😁 Efter det hälsade vi på moster Sofie 😄
I fredags åkte vi till gammelmormor i Kalmar en sväng. Eftersom hon varit väldigt sjuk till och från det senaste året var det så kul att de fick träffas ❤
Igår var det valborg och mormor och bonusmorfar var här. Vi åt gott och kollade brasan innan vi gick hem och kollade på GP-premiären!

För övrigt märker man hur hon utvecklas varje dag 😍 Fäster med blicken och fokuserar och har börjat leta massor 😃 På tisdag ska vi på läkarbesök. Så hoppas allt är bra där med!

Nähe, upp och äta lite frukost kanske. Ha en trevlig första maj allihop 🌸

Likes

Comments

Tänkte inviga nya bloggen med att snacka förlossning 😉 Vill ni inte läsa så slipper ni..men jag googlade runt bland bloggar och letade förlossningsberättelser innan jag födde. Så tänkte bidra till att skrämma upp stackars blivande morsor 😜 Plus att jag är narcissist och tar för givet att alla är intresserade av mitt liv 😂

Har hållit på att skriva på detta typ sen hon kom, men saker har kommit emellan. Oftast en bebis 😍

Allt började på morgonen den 29e..Christoffer hade ifrågasatte om han skulle åka till jobbet. Jag var 14 dagar över tiden men kände inget nämnvärt och var helt inställd på att bebis inte skulle komma självmant. En halvtimme efter han åkt började det mola lite i rygg och mage, och ett par timmar senare var det 6 -8 minuter mellan värkarna och jag insåg att jag inte skulle klara av att gå upp, väcka Filicia och köra henne till skolan. Så jag ringde hem Christoffer. Tog ett par alvedon och kunde sova lite från och till i ytterligare några timmar.

Sen blev det glesare mellan värkarna och hoppet började dö ut.. När de väl kom gjorde det rejält ont dock. Mamma kom på besök och lyckades pilla i mig lite mat och sitta uppe och va social. Eftersom vi skulle in på bedömning om igångsättning dagen efter hade vi bestämt att Fia skulle följa med mamma hem över natten. Och tur var det..när de åkt (då var klockan ~16 tror jag 😋) tätande värkarna igen och efter ett tag börjar jag spy som en gris. Christoffer ringer in till förlossningen som säger att vi är välkomna när vi vill. Men jag tycker vi ska vänta lite. Dels var jag livrädd att bli hemskickad och dels fattade jag nog inte att bebis faktiskt kunde vara påväg. Vi hade ju väntat sååå länge! Men när det var ca 4 min mellan värkarna och jag spydde varenda gång de kom insåg jag att vi kanske borde åka ändå 😁

Runt 18 kommer vi till Västervik och jag blir undersökt. Sköterskan skiner upp och säger att jag gjort ett "jättejobb". Jag blir överlycklig och tänker att nu säger hon att jag är öppen 8-9 cm 😉 Men nä. 3cm 😂 Blir erbjuden att bada och det gör jag gärna! Det var underbart skönt och jag kan slappna av där i nån timme. 

Efter det får vi vårt rum på förlossningen och allt känns...surrealistiskt. Kollar på den där lilla plastbaljan och inser att; där kommer min bebis ligga om ett litet tag. En sköterska frågar igen om jag verkligen inte vill ha ryggbedövning. Mest för att få vila..klockan började gå mot natt, jag var inte öppen så mycket och värkarna avtog knappt mellan varven. Så mot alla odds gick jag med på det. Och tur var det! Efter ett tag kände jag mig lite mänsklig, kunde ta en promenad i korridoren och sen vila lite. Dock hade jag svinont när jag lutade mig bakåt..så satt framåtlutad mot gåbordet och halvsov från och till några timmar 😂 såg förmodligen extremt roligt ut!

Framåt morgonen började bedövningen gå ur och det började bli riktigt jobbigt.. Nån gång på natten där hade de tagit hål så vattnet gick och jag kände mig extremt redo att föda barn! Men nej..var öppen helt, men bebis hade inte sjunkit ner så långt som hon borde och hade problem att ta sig förbi sista 'hindret'. Det var starten på några riktigt jobbiga timmar fyllda med svordomar, gnäll, massa ursäkter för mitt beteende och en intensiv inandning av lustgasen 😉 Hade galna krystvärkar men eftersom hon inte kommit ner fick jag inte krysta. Det var nog det jobbigaste av allt! Barnmorskan, sköterskan och stackars Christoffer  (som mest fick hålla sig i bakgrunden hela förlossningen) tjatade (i all välmening förstår jag nu, haha) på mig att skulle upp och stå på knä så tyngdlagen kunde hjälpa till. Efter mycket om och men kom jag upp på knä. Efter vad som kändes som en evighet sa sköterskan (Som hette Linda. Världens bästa!) att hon såg ett huvud och att jag förmodligen skulle ha bebis hos mig inom en timme. Men bebis och jag ville inte vänta en timme 😉 så 3 krystvärkar och massa jävla anamma senare kom hon. Kl. 11.07 den 30/3 vände jag mig om och såg en skrikande, klibbig, "liten" Isabell ❤️ 

Detta inlägg blev rätt långt..så ska väl runda av här 😉 Nästa inlägg ska inte ta 3 veckor att skriva..jag lovar 👍🏻

Likes

Comments