Jag är "bara" en barnskötare. För många en så kallad lågavlönad kommunalarbetare. Fast i en kvinnofälla och utan högskolepoäng. Jag har valt bort fallskärmsavtal och höga bonusar. Vi väljer ju alla våra vägar i livet.

Istället har jag högsta poäng i kramar per dag och fantastiska fantasifulla samtal, om livet och universum, med framtidens ledare. För mig är det värt det.

Nu när den blomstertid är kommen så blir jag ofta påmind om varför jag valt att jobba i det här yrket. Barnens hungriga, spontana och ärliga lust till liv och utveckling är något jag dyrkar. Tänk vilken fantastisk värld vi skulle leva i om alla på jorden skulle tillägna sig det kontinuerligt! Att få resa jorden runt genom möten i kultur, språk och smakupplevelser är min bonus. Att barnen sen överlämnas till skolans värld med samma hunger på att få lära sig mer, med självförtroende och mod inför den nya stora världen och trygghet från vår fostran och närhet i den lilla, är ett kvitto för oss pedagoger på att vi gjort vårt jobb.

Jag är inte bara barnskötare, jag är med och påverkar framtiden och dess medborgare. Slå det om ni kan! ;)


Trevlig helg!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Jag är en otålig människa som gärna vill att mina idéer ska slå in bums, vilket inte alltid är realistiskt. Det lär jag mig bland annat i min trädgårdsterapi, där det gäller att ha tålamod och sköta växterna ömt hela sommaren för att få en skörd. Jag bäddar kålrabbin om kvällarna med ett gammalt lakan, så de inte fryser om natten. Jag plockar och pratar med mina tomatplantor så de inte ska bli ledsna och sloka. Jag läser trädgårdsböcker och surfar trädgård på nätet, så att jag inte missar något smart knep för att hålla liv i plantorna. Det är inte så lätt det där med tålamod.

Men det gäller att vidga sina vyer och tänka utanför boxen, eller hur!?

Idag har jag plockat kirskål som växer i vår trädgård, ett ogräs som många bannar över, de sprider sig och tar över stora delar av trädgården. Själv är jag för lat för att bry mig om sånt. Dessutom tycker jag det är rätt vackert med ogräs. Och nyttigt! Jag plockade också gräslök, som är som bäst just nu, och lite timjan. Och vips, så har jag skördat min egen pesto. Mums!


Grundreceptet hittade jag här. Parmesan hade jag inget, men det gick lika bra med frukostostkanten som ingen vill ha och mängderna höftade jag med. Ett tips är att verkligen ta de allra minsta bladen av kirskålen, så att peston inte blir besk.

Lycka till!

Likes

Comments

Det är längesen, jag vet. Det har varit tungt att falla. Och kämpigt att klättra upp igen. Men man måste.

Jag har fått hjälp och går i terapi hos en kurator. Jag har tillåtit mig själv att vara sjukskriven för att kunna sörja, men också för att kunna ta mig tillbaka till livet. Tiden läker inte sår, men med hjälp av tiden kan man ändå jobba med sig själv. Nu mår jag rätt så bra. De flesta dagar i alla fall.

En annan terapi jag jobbar med är min köksträdgård. Och äntligen fick vi lite sol och värme i nordanvinden så mina kära plantor kan få komma ut. Jag har hunnit så pumpa, kålrabbi, ringblomma, sallad, spenat,ärtor, potatis och lök. Allt i små prova-på-mängder. Och så har jag köpt jordgubbar i ampel och en squashplanta. Inomhus står fortfarande tomatplantorna och en liten planta okra.

Sommaren 2015 var vi och hälsa på släktingar i Texas. Okra var en ny grönsak för mig, som jag blev förtjust i. Jag köpte fröna redan förra året och planterade ut dom i pallkragen men de klarade sig inte. Vårt nordliga klimat är inte gjort för okra. Nu har jag läst på lite och förstår att man kan odla de i kruka. Håll tummarna att den spinkiga kraken växer på sig!

Likes

Comments

Det blev operation ändå. Den gick bra och jag är hemma för att återhämta mig. Fysiskt går det framåt. Inom mig känner jag mig tom. Tom i kroppen när nu två av mina inre kroppsdelar plockats bort. Tom för att det är kört. Obeskrivlig känsla av sorg...över vad? Något som kunde ha blivit något betydelsefullt, men inte blev det. Obeskrivligt.

Måste ändå säga att all personal som jag träffat den här senaste veckan på Mälarsjukhuset i Eskilstuna har varit toppen. Jag har valt att bo på landet och jag vill inget annat, men resurserna inom landstingen ser väldigt olika ut. Det är ett faktum. I Stockholm hade jag tre av landets största och mest avancerade sjukhus inom trettio minuters avstånd. Här tar det en timme till närmsta sjukhus. Men jag har fått bra vård i Eskilstuna. De har tagit mitt fall på allvar och tagit hänsyn till framtiden. Jag var inlagd en hel vecka, för att jag bodde så långt borta och operationen gjordes inte förrän det var helt säkert ett utomkvedshavandeskap, för att vi hoppades att jag kunde få behålla min äggledare.

Jag är tacksam över att jag lever och andas. Tacksam för den vård jag fått. Ändå denna obeskrivliga tomhet och sorg.

En dag i taget...

Likes

Comments

För tre veckor sen fick vi ett glädjebesked vi väntat på i två år. Jag är gravid.

Efter att ha haft flera missfall och ett utomkvedshavandeskap i mitt förra förhållande, så trodde jag inte att det var sant att jag skulle få lyckan att bli mor igen. Tyvärr var det inte heller sant.

I lördags åkte jag till akuten med smärtor i buken, blev snabbt inlagd på gyn för observation. Idag konstaterades det att fostret sitter fast på äggledaren, den som inte redan är bortopererad, istället för i livmodern där den ska vara. Eftersom jag nu mår bra så behövs inte operation utan läkaren hoppas på att den stöter ut sig själv. Alternativt så sätter de in cellgiftsbehandling för att förhoppningsvis rädda min enda äggledare. Hur det blir återstår att se.

När jag låg där på Mälarsjukhuset och väntade på provsvar surfade jag runt på nätet för att hålla ångest och sorg borta. Av en slump läste jag den här krönikan av Olivia Hageus (Läs den!). När jag läst den bestämde jag mig för att kämpa emot skammen som jag har inuti mig efter denna tragiska helg. Skam över att inte ha lyckats med det naturligaste som finns på jorden. Ångest och skam över att inte vara den kvinna som jag förväntas vara. Skam över att inte kunna föra vidare livet.

Därför skriver jag detta inlägg. Jag vill inte att du ska tycka synd om mig, för jag vet innerst inne att det inte finns något att göra åt detta. Jag vet också att jag är långt ifrån ensam om detta. Så prata gärna om missfall och utomkvedshavandeskap på ett naturligt plan. Få bort skammen. Och våga känna sorg!

Kram <3

Likes

Comments

Att resa till Berlin går hur smidigt som helst. En och en halv timme med flyg och så är man mitt i Europa. I en modern metropol med utsökta transportmedel. Ja, Berlin är ju en betydande trafikknutpunkt och en viktig del av Europa i flera aspekter. Det känns.

Men om man tittar lite noggrannare så märker man såklart av den dystra historien också. Delar av muren nedklottrade med frihetsord. Den gigantiska judiska minnesplatsen med sina betongblock för offren av världshistoriens grymmaste krig. Tomma, halvt nedrivna, nedklottrade och ockuperade höghus. Den finns där, vare sig man vill eller inte, andra världskriget och dess förstörelse.

Under vår weekendresa gick vi nog igenom det mesta en förstagångsturist i Berlin bör uppleva; Potzdamer platz med sitt futuristiska sony-center var imponerande, även för mig som inte imponeras av teknik i första taget (Maken var alldeles lyrisk!), Brandenburger Tor med sin pampiga och betydelsefulla tullport. Alexander platz med tv-tornet, poseidonstatyn, domkyrkan och ...Shopping! Hackescher markt var ett mysigt område att strosa runt i. Mycket kultur, små söta butiker och vackra gamla hus. Ögongodis för mig. :)

Vi bodde på ett fantastiskt hotell, Intercity hotel Berlin Hauptbahnhof. Det låg precis bakom järnvägsstationen som också imponerade med en massa små butiker och caféer. Hotellet var imponerande rent och fräscht, vilket jag tycker är mycket viktigt. Och läget var briljant. Nära till allt men ändå lugnt.

Summa sumarum så är mitt förhållande till Berlin platoniskt. Det är en trevlig europeisk storstad som egentligen har allt men som inte inbringar mig några direkt kärleksfulla känslor.

2,5 blåbär av 5

Likes

Comments


För en tid sen satt jag och zappade framför tv:n och fastnade för en kvinna som berättade att hon träffat en hemlös man som hon blev blixtförälskad i. Och han i henne. De inledde ett förhållande trots många olikheter och kulturkrockar. Idag är de gifta och har två barn. Kvinnan har skrivit en bok om detta möte. När Akademibokhandeln hade ett pangerbjudande på pocketversionen för någon vecka sen, så slog jag till. Det är klart man blir nyfiken...





"En härlig kärleksberättelse om att våga välja med hjärtat och se bortom yta, förväntningar och trasiga kläder."

Det tog ungefär ett dygn, så hade jag läst ut den. Den var bra! Känslorna för Ben, som mannen heter, får hon fram riktigt bra och man kan känna fjärilarna i magen. Skammen för att inte vara som alla andra, och insikten om att strunta i det är förträffligt. Man får sig en tankeställare om hur fördomsfull man egentligen är. Bakom varje fasad finns ju faktiskt en människa...

Boken är Emmy Abrahamssons första vuxenroman, och ibland kunde man känna att hon var en nybörjare. Bra beskrivningar av miljö och karaktärer. Seg i början men när det sätter fart så spruttar det på ordentligt!


Jag ger boken "Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske" av Emmy Abrahamsson 3 av 5 blåbär.


Trevlig helg!


Likes

Comments

Helgen i Göteborg blev sådär. Jag lyckades inte vinna över förkylningen med min goda vilja. Men en fantastisk dag med inspirerande föreläsare och härliga kollegor hann jag avverka innan jag rasade ihop på svärmors gästsäng med febertoppar från helvetet.


Innan vi åkte hem, tog vi en avstickare till Borghamn, ett av våra favoritställen i Sverige. Den lilla, lilla hamnen med några få fiskebåtar, ett vandrarhem och ett stenbrott kanske inte verkar mycket för världen.

Men om du går längs det klara vattnet som kluckar mjukt i takt till talgoxens sång, om du sträcker på nacken och låter dig omfamnas av de gigantiska ekarna i den gamla fårhagen, om du försiktigt drar dina fingrar över de mossklädda vackra stenmurarna, präglade av tidens tand, då vet du vad jag menar. Det är en fridfull plats. Underbar för rekreation och återhämtning.

Njutning för själen!

Likes

Comments

Igår kväll kvittrade jag, i morse vaknade jag som en dunderklump med mansförkylning och öronont. Livet är verkligen som en berg- och dalbana ibland. Jag har tur att det inte är värre än en förkylning... :-)

Innan jag däckade i sängen vid lunch, så hann jag med torsdagsvandringen som vi gör varje vecka, när jag inte jobbar på förskolan. Svenska turistföreningen arrangerar det och det är ett ypperligt sätt att få motion och frisk luft, rasta hunden, vistas i skön natur och träffa trevliga människor på. Allt i ett. Vi har varit medlemmar i STF i flera år men inte nyttjat medlemskapet mer än till en väldigt trevlig tidning som dyker upp i brevlådan med jämna mellanrum, och så har vi bott på vandrarhem några gånger. Tack vare de trevliga människorna på vandringen så har vi upptäckt att STF är så mycket mer, och flera utflykter är inbokade i vår. Drömmen är att fjällvandra någon gång, bo i fjällstuga och uppleva Norrlands natur på riktigt men man måste börja någonstans och Sörmlands natur är inte fy skam.

Nu ska jag krypa ner i sängen igen och kurera mig med lite kuckelimuckmedicin (Tack, älskling!) för imorgon far vi till Sveriges framsida och går på konferens på slottet! Jihuu..!!


Dagens tips till er som gillar skog och natur, kolla in https://www.svenskaturistforeningen.se/


Ta hand om er!



Likes

Comments

Ikväll var det dags att jobba lite på mitt andra jobb, som återförsäljare av aloe vera produkter. Jag fick hjälp av min handledare med att visa produkter, samtidigt som vi fick avnjuta ett härligt fotbad. Underbart skönt för trötta fötter. Om tre veckor ska min handledare hålla ännu en visning hemma hos mig och sen ska jag stå på mina egna ben och hålla egna produktvisningar. Det här är så spännande, lite skrämmande men mest spännande. Tänk att lilla jag ska stå framför folk och prata. Det kunde jag inte trott för några år sen.

Ikväll har jag redan fått en bokning på en visning som jag ska hålla själv, så det är bara att köra hårt. Jag är så glad och tacksam för att jag får möjligheten att jobba med detta företag. Jag får så mycket hjälp och kunskap om både hälsa och ledarskap, samtidigt som jag får träffa nya spännande människor, gå på fester och event och dessutom, samtidigt tjäna pengar. Det är inte många företag som slår det!

I morse vaknade jag på fel sida, trumpen och lite nere. Nu ska jag strax flaxa upp till sängen, med fjärilar i magen och skutt i benen. Jag behöver min skönhetssömn för morgondagen bjuder på nya äventyr...


Godnatt!



Likes

Comments