Jag och barnen åkte till mina föräldrar på påsklovet. Lekt på Leos lekland, hälsat på lite vänner och haft det allmänt bra. En dag fick vi ett meddelande av Henrik med en film där han visar de nyaste tillskotten på gården. Två små killingar. Idag en vecka gamla. Barnen gav de namn. "Rocky" heter bock-killingen och "Klara" heter flickan. Sååå söta!!

Vi körde en sjukomgång innan påsk. Fyra av fem familjemedlemmar fick magsjuka. Jag klarade mej från det men åkte istället på en rejäl förkylning. Tre munsår blossade upp samtidigt. Det var länge sen jag hade munsår, får väl va glad för det. Nu är vi friska och hoppas det får vara så ett tag nu!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag är så ledsen! Ledsen för att jag inte orkar göra det jag vill. Ledsen för att min energi inte räcker och för att jag är så trött, vilket medför att mitt tålamod är alldeles för kort. Less på att min kropp sinkar mej i min vardag. Frustrerad över att jag vill så mycket men att mycket får vänta, på grund av att jag blir dränerad på energi. Jag vill fixa så mycket här hemma, jag vill finnas till för de runtomkring mej. Jag vill orka!
Less på att må illa, less på att ha ont. Less på att va irriterad och sur. Less på att det inte går att styra, att det inte finns nåt mönster.
Less på att ha den där orosklumpen i bröstet, less på känslan av att springa i motvind.

Ja, jag har mycket att va glad över och det är jag-tro mej!
Men just nu är jag ledsen och less. Just nu är det jobbigt, just nu tycker jag faktiskt att det skulle kunna få vara lite mer medvind. Just nu är jag less på att vara less!

Likes

Comments

Igår möttes vi av en nykläckt liten kyckling i hönshuset. Vi har en höna som ligger och ruvar och hon har samlat ihop tio ägg under sig. Vi har aldrig haft ruvningsbenägna höns förut så det tog ett tag innan vi fattade att hon verkligen ruvar. När vi slutade plocka in äggen, som vi hade tänkt samla ihop för att lägga i äggkläckningsmaskinen, blev hon nöjd. Det är ju bättre och roligare om de sköter det själv. Så nu väntar vi på resten av nykomlingarna!
Vi misstänker att även vår katt är dräktig samt åtminstone en av våra getter. Så vi utökar gårdsfamiljen!

Idag slapp jag tänka på matlagning. Vi åkte till Gerth och bjöds på supergoda revbensspjäll med potatismos och smarrig sås. Efterrätten hade jag fixat. Egengjord chokladpudding med grädde.
Jag gjorde även en sats med chokladmousse med avokado i basen. Blev hyfsat god med grädde till. Nyttigare i alla fall.
Lilleman är hängig. Haft feber och äter dåligt. När han vaknade efter 2 timmars sömn låg han på golvet och skrek i 45 min. Han flyttade sig efter mej men jag fick inte röra honom. Han var rätt arg..

Favoritläget på kvällen. På pappas arm med musik i öronen

Likes

Comments

Goderafton!

Ligger utslagen på soffan efter en heldag ute! Ruben var bjuden på pulkakalas hos en klasskompis. En mysig förmiddag med pulkaåkning, skattjakt och korvgrillning. Efter det satte vi oss i bilen och åkte till Gerth. Sara sov där inatt så vi mötte upp henne där. Tryckte in oss i skotervagnen och åkte över sjön till grillplatsen. Där grillade vi hamburgare och drack kaffe i blåsten. Lämnade Ruben hos Gerth och tog med Sara hem. Trött och mör efter en heldag ute. Jättemysigt och skönt. Ikväll gjorde vi Tacos och hade lördagsmys. Hade ju fredagsmys med pojkarna igår och då fick Sara lördagsmys med Taco enligt hennes önskan. Mysa kan man aldrig göra för ofta ☺

Konstigt väder har vi haft oxå. Plusgrader, sol och kletväder. Ruben hoppade studsmatta på en plätt och Samuel grävde snö en liten bit därifrån. Jag gillar solen och vårkänslorna som börjar komma. De gör mej gladare, piggare (lite i alla fall) och jag vaknar till liv på nåt sätt. Suget att producera, fixa och planera här hemma börjar komma. Jag är nog en björn som kryper in i idet under kallperioden. Men jag tror inte att jag är en ensam björn 🤗

Likes

Comments

Vi har min svägerska boendes hos oss denna vecka. Hon gör fältstudier på Öviks sjukhus och får närmare dit från oss. I morse när hon skulle iväg gled bilen ner i diket och hon fick ringa oss för hjälp. Utan dragkrok eller mojäng(nån sak som ska finnas i bilen för såna här situationer) för att kunna dra upp bilen, fick vi lite problem. Henriks kollegor gör ett jobb i närheten så traktor finns men inget att dra upp bilen med. Så nu är de två på jakt efter den där mojängen. Lovely start på morgonen. ☺
Lilleman vaknade tidigt och har under en halvtimme legat på golvet och sparkat under en filt fram till nu. Nu sover han hos mej.

Igår hade vi bröllopsdag! Vi fixade barnvakt, ganska lätt då Henriks syrra är inhyst i huset redan. Hon och Gerth höll ställningarna på eftermiddag och kväll. Vi åkte in till stan, åt varsin pepparmacka ( köttfärssås med etiopisk peppar) delade på en marängstubbe och gick sedan till Spa-avdelningen. Bastat, peelat oss med salt och njutit av lugnet och tiden för oss själva.
Jag är lycklig över oss, det liv vi har, barnen vi skapat och vårt företag med hem och gård!
Att leva tillsammans med en annan människa är inte bara enkelt. Viljor som är oense, prioriteringar som är olika och missuppfattningar. Vi har ofta heta diskussioner, högljudda. Både jag och Henrik kan bli ganska hetsiga och jag blir nog ganska dramatisk och bitsk. Men styrkan vi har är att vi samlar oss, pratar ut och försonas. Jag kan faktiskt inte tänka mej en bättre människa att få dela livet med. Han vet mina mörkaste vrår, kramar mej utan ord när ångesten biter i själen. Han förstår inte alltid varför men han håller om och bevisar åter och åter att han älskar, trots skärvorna och bitskhet.
Det är häftigt ändå, den som jag ibland retar mej mest på är den jag älskar mest.
Vi har vår kamp och våra berg att bestiga. Men vi är fast beslutna i att vi ska besegra dem tillsammans. Hand i hand. Sida vid sida!
Det är inte i lusten du lovar att älska, att älska när allt flyter på är lätt. Att stå kvar när det är tungt och motstånd och svårt, det är att älska i nöden. Sant, men ack så svårt ibland. Eller hur?

Likes

Comments

De senaste två veckorna har inte varit roliga. Varje göromål har känts som höga berg att bestiga. Att tvätta, laga mat och ta hand om barnen har varit mer än tillräckligt. I slutet på veckan kändes det som att vändningen äntligen började komma. Att jag kommit ut på andra sidan tunneln. Ännu en gång. Energin är inte på topp men nu känns det lite roligare att göra saker igen, så det går åt rätt håll.
I lördags var vi på en liten utflykt med skotern. Körde runt på isen, grillade korv och hade mysigt. En liten promenad i solgnistrande snö orkade jag med utan att bli helt slut.

Idag har vi slaktat en tupp. Han var så elak mot en av våra gammhönor, hoppade på henne så fjädrarna flög och gömde sig under hönshuset. Vi har haft henne avskild några veckor och när vi släppte tillbaka henne in i hönshuset började det om igen, så nu fick tuppen bli middag för oss!

Igår ramlade avgasröret ner på bilen, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Lyktorna är tejpade med silvertejp och motorn lägger av titt som tätt. Väldigt spännande att färdas med vår bil... dax för att investera i en ny kanske?

Samuel är förkyld, hängig och febrig. Vi skulle ha hälsat på en kompis från Saras gamla förskola idag men har tyvärr fått skjuta på det några dagar så han hinner piggna till lite.
Solen skiner och snön gnistrar. Är tacksam. För vädret, mitt hem och min familj! ❤

Likes

Comments

Gå vid min sida, visa mig vägen.
Gå vid min sida, styr även stegen.
Jag famlar i dimman, är otrygg ibland,
Såras av törnen, söker en hamn.
Gå vid min sida, visa mig vägen.
Gå vid min sida, styr även stegen.
Om dimman än lättar och vägen jag ser:
Bliv kvar vid min sida
är bönen jag ber!

Likes

Comments

Var på begravning i fredags. Åkte hemifrån tidigt på fredag morgon och kom till Gävle innan lunch. Åt dagens på en restaurang innan vi åkte till kyrkan och begravningen. Det var en fin stund med många tårar och ljusa minnen. Lilla farmor ❤

Min mage är inte alls på min sida just nu. Lunchen i fredags fick inte behållas och att äta känns mest som ett nödvändigt ont. Vem vill äta när det bara gör ont och illamåendet blir värre? Samtidigt behöver kroppen mat, annars blir illamåendet värre pga att magen är tom. En ekvation som är svår att få ihop.
Jag får många frågor om jag har fått i mej något jag inte tål, och frågor om varför jag blir dålig, om det finns något mönster eller orsak. Jag får också många "goda råd" om hur jag ska göra för att inte bli dålig.
Så här är det;
I 16 år har jag haft min diagnos, enkelt förklarat är det så att mina tarmrörelser inte fungerar normalt. Tarmen arbetar hela tiden och när man äter ökar rörelserna i tarmen för att arbeta maten vidare. Min tarm arbetar väldigt sakta och ibland ingenting alls. Ibland får den spel och arbetar åt fel håll, vilket gör att istället för att trycka maten neråt så trycks den upp. Vad som då händer tror jag ni fattar?!
Eftersom den ibland står still så blir det inflammationer i tarmen. I magregionen finns det nerver och de gör ont vilket kan göra att jag får ont i ländryggen även fast det egentligen är magen som spökar. Smärtan som blir när magen är i olag kan jämföras med tarmvred. Falskt tarmvred är en benämning på min diagnos. Diagnosen är rätt ovanlig och framförallt knepig att upptäcka då symtomen liknar andra tarmsjukdomar. Det krävs att man möter en insatt läkare.
Jag fick diagnosen när jag var 21 och hade varit rejält besvärad och sjuk sen jag var 15 och opererade bort en bit av tarmen.
Det är en kronisk sjukdom, jag kommer att få leva med den. Den går i skov, ibland är det ganska bra, ibland mycket sämre.
Det finns ingen mall som säger hur jag ska göra för att inte må dåligt.
Det som funkar bra idag kanske inte funkar imorgon.
Jag äter helt glutenfritt och om jag får i mej gluten blir jag jättedålig. Jag märker ganska direkt om jag fått i mej det. Jag känner min kropps reaktion. Jag känner också om jag bör äta eller inte, för väldigt ofta kan jag känna att jag bör avstå för annars kommer jag kräkas.
Därför är välmenta kommentarer som att "du behöver äta", "smaka lite, det är ju glutenfritt" väldigt jobbiga kommentarer att få.
Jag vill inte behöva försvara mitt handlande. Jag vet inte heller varför det blir så här. Det finns ingen logik i hur magen reagerar och mår. Det är bara så här. En del lever med diabetes, andra har migrän, någon har svår eksem. Jag har det här.
När jag var gravid med mitt första barn trodde min läkare att jag skulle föda för tidigt och han trodde jag skulle behöva ligga inne med dropp och liggläge. Jag mådde bättre under den graviditeten än jag gjort på många år. Jag gick över nio dagar med honom. Det säger någonting om hur oförutsägbar kroppen/sjukdomen är.
Jag lever med detta, jag har ont varje dag men det är vardag för mej. Det är jobbigt, jag blir trött och låg i energi men jag har hittat mitt sätt att handskas med det.
Jag kan må jättedåligt i perioder, jag skulle helst slippa det och avskyr det men jag har hittat mitt sätt att hantera det.
Min familj är det bästa stödet och de älskar mej mitt i det. Jag vet inte varför det blir skov och sämre dagar, det bara är så. Jag vill inte ha välmenta råd och lösningar. Jag vill bara bli accepterad för de val jag gör. Framförallt vill jag inte vara den sjuka Anna med magen. Jag vill vara Anna, mor, mamma, medmänniska och vän!
Min sjukdom präglar mitt liv och har sinkat mycket för mej. Samtidigt har den format mej till den jag är med erfarenheter jag annars inte fått.
Du kan aldrig se utanpå hur det känns inuti. Du kan se en människa på stan och undra varför han/hon inte jobbar, som ser så fräsch och pigg ut. Glöm inte då att när han/hon kommer hem kanske all ork är borta. De dagar de mår som sämst visar de sig inte ute. Den sidan får man sällan se.
Var inte snabb med att döma. Alla har vi vår ryggsäck att bära! Vi får vara ödmjuka och tacksamma för de delar av den ryggsäcken som vi får ta del av och dela.

Likes

Comments

Hej!
Sitter i soffan i allrummet och väntar på att barnen ska somna i sina rum. Igår åkte Henrik och de två stora barnen och hämtade en skoter. Henrik har länge trånat efter en skoter för att kunna ha i skogen. Jag önskade en fyrhjuling eller traktor för att de fordonen kan nyttjas året runt. Men jag fick lägga mej i den diskussionen. Får bli min önskan nästa gång. Fast en ny bil eller en resa till värmen lockar oxå 😏
Resa iväg en sväng gjorde jag i alla fall förra helgen. Ett dygn med en fin vän i deras husvagn i Solberg, ett litet samhälle 8 mil från Övik. Vi myste i husvagnen, åt och drack gott och åkte lite slalom. Sist jag stod på ett par slalomskidor var 7 år sen. Lite nervös var jag. Skulle mitt knä hålla? Jag har ett knä som gärna vill hoppa ur led och efter ett antal graviditeter har det inte blivit bättre direkt. Men det höll och resten av kroppen också. Kul var det!!

Efter en lite tuff vecka med jobbiga känslor var detta dygn verkligen som balsam för själen!

För två veckor sedan dog min farmor. Hon blev 96 år!! Sommaren 2015 var sista gången jag träffade henne. I sin lägenhet. Hon bodde i Gävle så avståndet var lite långt. Vi hade varit nere i Småland på semester. Samuel var 8 veckor. En av sommarens varmaste dagar. Ruben och Sara spelade på farmors cittra tillsammans med henne. Jag filmade dem. Hon kramade barnen och höll lille Samuel i famnen. Hon var hyfsat pigg, om än inte samma pigga farmor som förut. Vi stod i hallen och skulle säga hejdå när Ruben blev jätteledsen. Jag frågade vad som hänt och han sa att han ville ha en till karamell.. vi kramade farmor och jag tittade på henne en extra gång innan dörren stängdes. Var det sista gången tro?
När vi gick på gatan mot bilen stod hon, som hon alltid gjort, i köksfönstret och vinkade tills vi försvunnit utom synhåll.
När vi satt i bilen berättade Ruben varför han var ledsen. "Jag vill inte att gammelfarmor ska dö". Vi pratade en stund om farmor och om döden och om vad vi tror händer när vi dör. Det blev ett fint samtal, där Sara slutade det hela med att säga; " gammelfarmor kommer ju leva, fast i himlen, men där kommer hon inte vara skrynklig på halsen".
Jag pratade med farmor i telefon några gånger efter det. Sista tiden bodde hon på ett vårdhem och i ett år har hon varit väldigt skör. Nu har hon fått flytta hem till himlen och jag tror att farfar mötte henne där på stranden.
Jag är glad att jag fått haft farmor i livet så länge. Hon och jag har pratat mycket om gamla tider, tron och sjungit ihop. Jag är glad att hon fick träffa min man och mina barn och att Ruben och Sara har minnen och kort att se tillbaka på.

Likes

Comments

Igårkväll hade jag jag en hudvårdsklass här hemma. Ett mysigt gäng på 7 tjejer. Henriks jobb hade middag samma kväll, för att tacka av deras chef. Typiskt att det ska krocka, men han tog med sig Samuel och lämnade de två större hos Gerth. Ruben sov kvar och Sara kom hem med Henrik och Samuel efteråt. Ruben är för övrigt inne på tredje natten hos Gerth. Han följde med honom hem nyss igen. Jag hann i alla fall pussa på honom några timmar efter skolan.
Dagen har tillbringats på soffan. Vaknade med skakig kropp och svullen mage. Totalt stopp. Det är konstigt för jag har ätit mycket soppa i veckan för att avlasta tarmen. Men det har jag visserligen lärt mej, att jag kan vara hur noga och strikt i dieten och ändå klappar magen ihop. Finns ingen logik. Och det är väldigt frustrerande. Jag var så taggad igår och glad att jag tagit tag i mitt hudvårdsföretagande igen och så vaknar man med en kropp som skriker. Ja, jag blir less och ledsen. Kändes som en käftsmäll.
Nu har jag surat och grinat över det halva dan, så nu känns det bättre och jag kan ta nya tag.
Medan jag låg på soffan tog Hemrik hand om barnen och Gerth var här och plockade bort allt i matrummet. Han putsade mina fönster och började bona golvet. Jättesnyggt blev det. Fortsättningen blir i köket och hallen.
Jag följde med honom till affären och handlade lite, skönt att komma ut lite och skönt att slippa köra själv. Nu har han tagit Ruben med sig hem. Jag lämnade Henrik och barnen nere och smet upp till sovrummet. Snart är det fredagsmys och då förväntas mamman medverka.

Tackar Gud för bra dagar!
Tack oxå för sämre dagar, vilka får mej att inse att jag har mycket att vara tacksam över!!

Likes

Comments