Nu har vi separerat killingarna från sin mamma och har istället börjat mjölka geten. Det blir ca 2 liter mjölk per dag. Av mjölken ystar jag ost och provar lite olika varianter. Just nu ligger en mögelost på lagring och tre stycken hårdostar ska lagras. På bänken ligger nu två blivande ostar som just är tagna från spisen. Vasslen rinner av till imorgon då nästa steg i processen blir. På spisen sjuder vasslen som ska bli messmör. Jag klurar på hur jag ska få till det för att göra en hårdare variant av messmör, den så kallade brunosten som är skivbar. Får filura på det ett tag.

Nu är snart sommarlovet slut! På torsdag drar skolan igång igen. Ruben går upp i andra klass och Sara börjar förskoleklass eller miniettan. Från att ha gått tre dagar i veckan går hon nu alla dagar. Lilleman får hänga med mej här hemma åtminstone ett år till.
Henrik börjar jobba imorgon, ledig på torsdag för att följa med till skolan. Under hösten är han föräldraledig varje fredag. Just nu är det färdigställande av killinghagen, vi hoppas att den ska vara säker från rymning. Sen ska byggandet av taket på en del av altanen påbörjas. Spännande.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

En morgon 2001 ringde jag min chef på jobbet och sjukanmälde mej. Jag kunde inte ta mej ur sängen. Bokstavligt. Det skulle ta många år innan jag satte min fot på en arbetsplats igen.
En kort tid innan den där morgonen hade jag fått min diagnos av min läkare. Efter flera år av undersökningar, operation, ovisshet, oro och smärtor hade de äntligen kommit fram till vad som orsakade mina besvär. Nu hade allt kommit ikapp mej och både kropp och själ sa ifrån.
Jag hade fått ett namn på vad som var fel i magen, jag visste att det var en kronisk sjukdom, jag skulle få lära mej leva med den. Eftersom den är ganska ovanlig finns det inte så mycket erfarenhet kring hur den ter sig. Allt var väldigt ovisst, oroligt och framförallt hade jag mycket ont.
Jag låg på botten och skulle på nåt sätt nyorientera mej, hitta en tillvaro, en mening och livskvalitet som kunde gå hand i hand med fysisk smärta, illamående och trötthet. Det blev mitt jobb. En dag i taget, där det från början var som ett högt berg att övervinna för att bara ta mej ut till postlådan. Promenaden ner till pappas jobb för att hälsa på och få frisk luft var en stor bedrift.
Ett annat jobb var att plocka ihop den psykiska biten. Hitta självkänslan och tron på mej själv. Det är en annan story, här fokuserar jag på det fysiska.

Drömmen och längtan efter att finna en livskamrat, bilda familj och bo i ett hus på landet kändes som just en dröm som var ouppnåelig. Jag vågade inte tro på att det skulle kunna hända. Jag såg mej själv sittandes uppkrupen i min soffa i min etta tills det började växa mossa på mej.


För några år sedan fick jag sjukpension på 50%
Jag ska alltså i princip kunna jobba halvtid.

Jag får emellanåt frågan varför jag väljer att inte jobba utanför hemmet. Jag möts ibland också av en form av oro från människor i min närhet, de är
rädd att jag inte har ett driv framåt, att jag är hämmad och fast hemma. Att jag inte har några drömmar och framtidsutsikter för personlig del. Jag vet att det är välment och ett tecken på omsorg. Det får mej också att inse hur otroligt olika vi människor är, hur olika referensramar och
förutsättningar vi har.

Vad värdesätter vi? Vari ligger mitt egenvärde?


Jag kan ärligt säga att jag faktiskt lever min dröm! Det jag trodde bara skulle förbli en avlägsen dröm har blivit en verklighet. Det innebär inte att allt är perfekt och tipptopp.

Jag är så glad över att ha Henrik vid min sida. Hans tålamod med mitt emellanåt usla humör, hans vilja att försöka förstå och hans uppbackning när jag inte orkar kliva upp.
Min kropp, som så länge varit mest förknippat med värk och smärta, har klarat av att bära och föda tre barn. Jag är så tacksam för det!
Vår gård, en gemensam dröm har gått i uppfyllelse. Här har vi möjligheter att utveckla och utvecklas. Jag har många planer och drömmar för oss och denna gård.
Jag har hittat en rytm som jag mår så bra jag kan i. Jag vill inte riskera att "ramla ner" igen. Jag vill inte tillbaka till botten.

Tre barn tar tid och energi och det är ett dygnetrunt jobb. Jag har valt det! Jag vill ge min energi och tid till dem.

Det jag däremot inte har valt är att varje dag ha ont, må illa och känna att viljan är större än orken.
Jag vill må så bra som möjligt, ha så bra livskvalitet som möjligt. I det ingår just nu inte att arbeta utanför hemmet. Det är helt enkelt inte värt det. Det kostar mer än det smakar.
Jag är inte hämmad, jag saknar inte driv eller drömmar. När barnen blir större kanske situationen ser annorlunda ut. Just nu är det här bäst. Just nu är det här den bästa lösningen, det bästa för mej och även för familjen.

Visst har jag sörjt att inte kunnat jobba, varit besviken på att det är som det är. Frågat "varför" miljoner gånger och önskat att det varit enklare, haft mindre ont och mera ork.
Men jag har livskvalitet, jag har familj, vänner och ett starkt nätverk. Jag får vara i ett sammanhang där jag tillåts vara svag och ha ont och där jag även får vara stark, bara vara "Anna" och nånting annat än en sjukling.

Det är vad jag vill fokusera på. Det är värt så mycket!
Jag är rik!! Inte på pengar men rik på ett annat sätt, som inte går att köpas för pengar men som gör hjärtat varmt!


Du kommer aldrig förstå en annan människas situation om du inte gått i samma skor.

Likes

Comments

Jag och barnen kom hem för ett par timmar sedan. Nu sitter jag i allrummet och väntar på att de ska somna. Vi har varit i Uppland, hos mina föräldrar. Henrik har jobbat hemma på gården med diverse projekt. Kan säga som så, att imorgon kan jag dricka min kaffe på altanen. Inte alltför stor kopp eftersom det inte är klart 😉

Jag och barnen har roat oss på Upplandsslätten. Jag tog med mej mamma/mormor och for till Sigtuna. Gick på de gulliga gatorna och klättrade på konstiga träd vid vattnet. Ja inte jag men barnen. Varit i stadsträdgården och lekt och ätit glass. Matat fåglarna vid svandammen, en hel påse franska gick åt i ett nafs. Jag och lilleman åkte till en vän och delade livets med-och motgångar. Tacksam för den stunden.
Att åka iväg med tre barn är inte bara semester. Även fast man åker till föräldrarna och får god hjälp. Morfar tog de två stora till kvällen. Satt hos dem till de somnade. Jätteskönt! Jag har sluppit tänka på mat och tvätt. Det är skönt!
Däremot har den lille parveln till yngste son tyckt att sömn är överskattat. Jag har tagit promenader med honom på kvällen, har gått länge men han har inte somnat. Han är på gott humör men trött och alldeles för sent för en tvååring. Det har inte spelat nån roll hur han sovit på dan eller vilken tid jag börjat med läggningen. Mellan 22-23 har han somnat, i min famn efter att jag gett upp. Då har min kväll börjat. Om man vill ha en stund för sig själv eller spela spel med sina föräldrar till exempel. Sovit länge på morgonen har han inte heller gjort. Så jag kan ärligt säga att veckan inte har bidragit till en piggare och utvilad mamma. Tvärtom. Men det var roligt och mysigt att komma iväg också.
Men jag har nu ett par dagar att se fram emot där jag ska få vara för mej själv, eller göra det jag vill och behöver för att komma ikapp sömnen och mej själv och sova borta ett par nätter. Vad det blir får vi se. Men jag har lite planer.

Nu är bilen urpackad, vi fick in ett skrivbord med tillhörande lådor i bilen, som jag haft en gång i tiden och som nu blir Rubens. Loppis på vinden hos föräldrarna 👍

Nu har även barnen somnat så Nu kan jag också dyka i säng. Godnatt!

Likes

Comments

Ligger i sängen och lyssnar på Sara som pratar med sina gosedjur. Snart somnar hon, hoppas jag. Mest troligt kommer hon komma in till mej med dimmiga ögon och säga att hon inte kan sova.
I fredagskväll kom vi hem efter några dagar med husvagnen. Vi var i Bollnäs, tillsammans med min kusin och hennes familj. Två år har vi lyckats missa varann med några dagars marginal. I år bestämde vi att sammanstråla. De bor i Småland och vi i norr så gångerna vi ses är inte för många. Barnen har lekt från morgon till kväll. Så roligt att tremänningarna haft så kul med varandra. Vi hoppas på en uppföljning nästa år. Min morbror och moster kom också dit så jag hann träffa dem lite innan vi vände hemåt. Med djur på gården kan man inte vara borta för länge.
Vi var en dag på buspalatset och öste rejält bland banorna, tog en tur med stadståget genom Bollnäs. Gratis rundtur och det var ett konstigt tåg tyckte barnen- det gick på hjul. Vi åt god buffé på Chinatown och lekt på en stor lekpark. Jättemysiga dagar!

På vägen ner åkte vi till Hassela och tittade på korset som står ståtligt. Vi klättrade på stenar och hoppade mellan. Häftigt tyckte barnen ( och maken)

Vackert!

På seneftermiddagen idag har vi lastat pressat hö in i "höbilen" och in i ladan. Styrketräning i vardagen! Lite lätt mör i kroppen. Kommer nog drömma om höbalar i natt 😉

Likes

Comments

Dagarna rullar på i en väldig fart. Det blir sena kvällar för alla i familjen, i gengäld så sover alla längre på morgnarna. Det är skönt på ett sätt men jag saknar den där stunden på kvällen när jag får vara själv, eller själv med Henrik. Jag behöver en stund i nedvarvning innan jag kan somna och somnar barnen sent kommer tiden för min nedvarvning ännu senare.. jag har haft stöknätter och har sovit väldigt dåligt stora delar av natten och det gör ju inte att jag vill kliva upp tidigare på morgnarna direkt 😏Har börjat några morgnar med att kliva ur sängen och mellanlanda på ett golv för att inte svimma, krypa till toan för att spy och sen komma till frukostbordet för att få i mej frukost. Inte den bästa starten kanske kan tyckas men sen har jag kvicknat till och blivit människa.

När vi är hemma och inte på resande fot, har vi bestämt att försöka få barnen i säng tidigare, går sådär. Vi har i alla fall lyckats hyfsat några kvällar så att jag och Henrik kunnat kolla på film och ätit lite extra mysigt innan vi däckat.

Hursomhelst så är det skönt med ledighet.
En sväng med husvagnen har vi gjort. Vi var på släktträff i Jämtland en helg. Henriks släkt. Bra väder hade vi och skoj att träffa stora delar av hans kusiner och barn. Henrik har fyra mostrar och en morbror. Alla har barn, som i sin tur har barn. Det blir ganska många...! 😊
Annars har vi varit hemma och grejat. Altanbygge, höbärgning, gethagestängsling och trädgårdsland är de största projekten.
Jag och barnen försöker hitta på lite aktiviteter så Henrik kan jobba på i lugn och ro. Träffat lite kompisar, haft besök av vänner och besökte faktiskt stranden häromdagen. Doppade tårna i det 17 gradiga vattnet.
Barnen har sovit i tält på gården tillsammans med Henrik. Storbarnen har varit hos Gerth, sovit över, haft vattenkrig och fiskat.
Just nu har vi besök av en familj från Uppsala. Jätteroligt!!! En familj som betytt extra mycket för mej under en period i livet och som är mej väldigt kär. De bor i gästrummet i gammstugan. Just i skrivande stund är de på en cityrunda. En kusin till barnen bor här i veckan också. Jättekul för alla men speciellt för Ruben. De jobbar och hjälper till med diverse göromål ute.

Fyra kycklingar har vi fått. Sex stycken kläcktes men två dog 😢
Kattungarna klättrar på väggarna, i gardinerna, hoppar och far runt. Det är så roligt att studera dem och deras lekfullhet.
Det är livat här på gården, djur och barn, kackel, bräk och barnskrik. Sysslolösa är vi inte men det är ganska trivsamt 😊
Ett axplock med bilder av sommaren hittills. 👇🏽

Likes

Comments

Låt dej inte luras av det ansikte jag visar.
Jag har tusen masker och ingen av dem är jag.
Bli inte lurad! Jag ber dig, bli inte lurad!
Ger jag dig intryck av att vara säker? Att självförtroende är mitt namn och kyligt lugn mitt agerande? Att jag inte behöver någon?
Men tro mig inte. Djupt nere dväljs mitt verkliga jag i förvirring, i fruktan, ensamhet.
Därför skapar jag mig en mask att dölja mig bakom, att skydda mig från de blickar som vet.
Men just en sådan blick är min räddning. Det betyder, att om den åtföljs av accepterande, då åtföljs den av kärlek.
Det är det enda som kan befria mig från de murar jag byggt åt mig själv.
Jag är rädd för att djupast inne inte vara någonting.
Att jag inte är något alls att ha, att du ska upptäcka det och stöta bort mig.
Så börjar paraden av maskeringar. Ständigt småpratar jag med dig. Jag berättar allt som egentligen inte betyder något men ingenting om vad som betyder allt. Vad som ropar inom mig. Vad snäll och lyssna noga och försök att höra vad jag inte säger!!
Jag skulle vilja vara äkta och spontan och mig själv men du måste hjälpa mig. Du måste räcka ut din hand.
Varje gång du är snäll, vänlig och uppmuntrande, varje gång du försöker förstå, för att du verkligen bryr dig om - då börjar mitt hjärta få vingar, mycket spröda vingar-men vingar.
Med din känslighet och sympati och din förmåga att förstå, är det endast du som kan befria mig från min skuggvärld av osäkerhet, från övergivenheten i mitt fängelse.
Det kommer inte att bli lätt för dig. Ju närmare du kommer till mig, desto blindare slår jag kanske tillbaka. Men jag hört att kärleken är starkare än tjocka murar-och däri ligger mitt hopp. Jag ber, försöker riva dessa murar med fasta händer, med varsamma händer-för ett barn är mycket känsligt. Vem är jag, kanske du undrar? Jag är någon du känner mycket väl.
Jag är varje man du möter. Jag är varje kvinna du möter. Jag är också du själv.
(Anonym)

Likes

Comments

Vad fantastiskt skönt att solen och värmen hittat till Ångermanland. Barnen är såå svettiga och vill bada i sjön. Nu!!!
Vi har mest varit ute, jag har inte haft så mycket energi men barnen har roat sig rätt bra och vår käre Gerth har hjälpt mej när Henrik jobbat. Han har haft nåt av de stora barnen hos sig och han har även varit här. Häromkvällen var han och Sara ner till sjön och fiskade. Hon fick napp. 😃Hon fick också en massa knottbett. I ansiktet. Tyvärr (i detta fall) är hon lik sin mor- älskad av knott och mygg. Hiskeliga svullnader.

Jag har, tillsammans med Gerth ( han har tänkt, instruerat och grävt, jag har sågat och borrat) gjort en sandlåda. Poppis för alla tre juveler.

På lördag ska Henrik springa Urskogsloppet i Björna. Vi andra följer med och har som tradition att besöka en kompis som bor i närheten. Vi lämnar Henrik på fm och åker sen dit och fikar. Strax innan målgång åker vi till Björna och hejjar fram vinnaren och Henrik!
Det finns lite marknadsstånd, hoppborgar och barntåg där. Brukar vara en mysig dag. Känner mej inte jätteladdad faktiskt men det beror på att jag är lite klen. Tänk dej en dag efter att du varit magsjuk, så känner jag mej. Men det är ju en hel fredag emellan!
Nu ska vi ut och utfodra djuren och flytta ett elstängsel så killingarna, som ännu slinker genom hålen i vanliga hagen, tillsammans med sin mamma får färskt bete till imorgon!

Likes

Comments

Hej!
Vi hade en liten dröm när vi flyttade hit, om att kunna ordna en del av logen så att vi kunde ha grillfest och en stor yta för umgänge. Det har varit en massa andra projekt som gått före och logen har varit en perfekt plats för förvaring av virket som ska bli vår altan.
Förra helgen kom så 4 vänner till oss och hjälpte oss att ordna till. Vi satte in tre fönster mot gården, hängde upp draperier och städade. Igår var vi ett gäng på 20 personer som invigde logen när vi hade en grillfest! Jag är så oerhört tacksam för dessa vänner, som slet en dag för vår skull!
Samma vänner har lagt ner mycket tid i vårat gamla hus med fix inför försäljning. Ord räcker inte till för att uttrycka den tacksamhet och kärlek vi känner!!

Vi hade en jättemysig och trevlig kväll! Det blir fler logfester kan jag lova!

Under veckan som gått har jag känt mej skakig, orkeslös och inte helt på topp. Natten till igår var stökig med molande värk som störde nattfriden. Under dagen igår åt jag kramplösande medicin och smärtstillande men framåt kvällen accelererade det och när gästerna farit igårkväll kraschlandade jag på köksgolvet med magkramper från underjorden. Det var längesen jag hade så ont. Barnen lade en kudde under huvudet och en filt på mej och jag låg där tills jag kunde kravla mej upp i sängen. Natten har varit stökig. Jag hade inhandlat fikat till kyrkan som låg här hemma så jag for till kyrkan med fikat och åkte sen hem igen. Nu ligger jag i soffan och känner mej inte så pigg, fräsch å snygg..!
Med tanke på de senaste dagarnas mående är jag rädd att det är ett skov och då blir det några dar i sparsam aktivitet.

Gården har utökats med 4 små söta kattungar. På morsdag kom de och är ju jättesöta.

I onsdsgskväll hade Ruben skolavslutning i Sidensjö kyrka. Nu har han gått ut 1a klass. Till hösten har jag två skolbarn då Sara börjar förskoleklass. Mina små barn som växer!
Men först väntar ett långt sommarlov!!!!

Likes

Comments

Idag har jag haft en heldag på stan. Lämnade barnen på skola och förskola, åkte sen till Bvc med Samuel. Han hade svackat lite på tillväxtkurvan vid 1,5 årskollen så jag ville kolla att han inte dalar mer. Han ligger kvar på sin kurva och det är ju bra. Hans storasyskon har varit matglada sen första smakportionen men Samuel har varit mer skeptisk till det där att äta. Barn är olika men det blir en viss oro av att han inte velat äta. Ingen fara på taket alltså, han växer i sin takt. Pigg och kry och orden börjar komma sprutande!

Efter Bvc hörde jag av mej till en vän och fick sällskap till stan. Fick med mej ett par brallor till mej och en tvättkorg. Har haft en provisorisk leksakskorg till tvätten. Vår tvättkorg är belamrad med kartor sen flytten och jag har väntat på att min käre make ska tömma den. Nu har det gått över ett år sen vi flyttade och tvättbingen är ännu belamrad av kartor. Så idag blev det en ny!
Lunch på stan och småtittande i affärer gjorde mej glad. Lilleman var jätteduktig och glad. Storhandling och laddning för tunnbrödsbak i helgen.
De stora barnen blev hämtade av Gerth efter skolan och jag väntade in Henrik som skulle sluta jobbet. Han satt i ett möte som drog ut på tiden, typ 40 minuter... men tillslut kom vi hem. Hade köpt pizzakit, färdiga bottnar som bara behöver fyllas. Skjuts in i ugnen. Det finns nu även gluten-och laktosfria bottnar som är riktigt goda. Eftersom jag är den enda i familjen som måste ha det fick jag välja eget pålägg. Det blev ansjovis. Pappa gjorde pizzan hemma när jag var barn och han hade ansjovis på. Såå gott och riktigt barndomsminne. Inte lika gott som när jag var barn men helt Ok ändå. De andra i familjen var inte lika glada i mitt val men då fick jag hela själv! Tyvärr kom den upp efter en timme men det var gott att äta.
Gerth kom med barnen så vi åt tillsammans. Efter middagen var det fullt ös med barnen som kört rally med bilar och lekt jaga. Hög ljudvolym men glada barn. Jag gillar det!!!
Nu sitter jag hos min stora pojke, han har just somnat. Förhoppningsvis sover de andra två snart så jag och Henrik kan få lite tid ihop.
I love my family!

Min pizza!

Familjen get med killingarna som är en månad och växer fort

Blomma jag fick av Henrik igår på vår förlovningsdag. Vi förlovade oss på Ulvön och det var en kall och blåsig dag, vi satt ute på en klippa och drack varm choklad. Gårdagen bjöd på varmare och soligare väder!

Likes

Comments

Tänk vilken förmån att få dela livet med någon annan. I en kärleksrelation, att få vara stark när den andre är svag, eller att vara starka tillsammans. Att kämpa ihop.

Men jag tänker också på relationer i överlag, människor emellan. Vänskap. Att få gå några steg tillsammans med en annan människa. Dela med sig och få ta del av en annan människas tankar och upplevelser. Det är en förmån.
För visst är det så, att det är ganska lätt att visa det som är lyckat och bra? Att dela det goda i livet. Fasaden utåt vill man gärna polera och visa upp på solsidan, och det måste man väl få göra, också..

Att dela det som är svårare, djupare och mer privat är inte lika lätt. Var ska man börja och vem orkar lyssna? Vem ger jag förtroendet och vågar jag blotta den del av mej som inte är lika vacker?
Jag tror på det här med att dela varandras bördor.
Jag tänker att det finns olika människor för olika situationer och tid i livet.
Jag har ganska många kompisar, kompisar som jag delar det vardagliga med, lite djupt men inte för djupt och intimt. Sedan har jag nån som är lite extra nära hjärtat. Nån som jag kan blotta mej inför. Nån som jag vet finns kvar även efter, som inte sviker och som jag kan vara trygg med. Som följt mej genom åren och som finns kvar.
I livet möter vi olika människor i olika sammanhang, ibland för en kortare period, ibland binds det starkare band.
Jag kom att tänka på det här nu för att jag igår hade ett samtal med en fin människa.

Det började med att jag tog kontakt för jag behövde hjälp med en sak. Hon hjälpte mej, mer än hon nog förstår. Det fortsatte med en lång konversation där, jag tror, att även jag fick vara behjälplig. Att få dela bitar och våga visa delar av sig själv som kanske utåt sett inte är så vacker- Det tycker jag Är vackert!

Absolut måste vi vara rädd om oss. Jag menar inte att vi ska fläka ut vårt inre till vem som helst, hursomhelst. Absolut inte. Men jag önskar att alla hade nån i sin närhet som de kan få dela det sköra med. Jag önskar också att vi skulle våga vara mer öppna mot varann, att vi vågade dela mer av den där oputsade fasaden med varann. Jag tror att vi skulle få uppleva mer förståelse, omsorg och samhörighet. Förstå att man inte är ensam...
Att få följa en annan människa en bit på vägen- vilken förmån och förtroende!

Likes

Comments