Var på begravning i fredags. Åkte hemifrån tidigt på fredag morgon och kom till Gävle innan lunch. Åt dagens på en restaurang innan vi åkte till kyrkan och begravningen. Det var en fin stund med många tårar och ljusa minnen. Lilla farmor ❤

Min mage är inte alls på min sida just nu. Lunchen i fredags fick inte behållas och att äta känns mest som ett nödvändigt ont. Vem vill äta när det bara gör ont och illamåendet blir värre? Samtidigt behöver kroppen mat, annars blir illamåendet värre pga att magen är tom. En ekvation som är svår att få ihop.
Jag får många frågor om jag har fått i mej något jag inte tål, och frågor om varför jag blir dålig, om det finns något mönster eller orsak. Jag får också många "goda råd" om hur jag ska göra för att inte bli dålig.
Så här är det;
I 16 år har jag haft min diagnos, enkelt förklarat är det så att mina tarmrörelser inte fungerar normalt. Tarmen arbetar hela tiden och när man äter ökar rörelserna i tarmen för att arbeta maten vidare. Min tarm arbetar väldigt sakta och ibland ingenting alls. Ibland får den spel och arbetar åt fel håll, vilket gör att istället för att trycka maten neråt så trycks den upp. Vad som då händer tror jag ni fattar?!
Eftersom den ibland står still så blir det inflammationer i tarmen. I magregionen finns det nerver och de gör ont vilket kan göra att jag får ont i ländryggen även fast det egentligen är magen som spökar. Smärtan som blir när magen är i olag kan jämföras med tarmvred. Falskt tarmvred är en benämning på min diagnos. Diagnosen är rätt ovanlig och framförallt knepig att upptäcka då symtomen liknar andra tarmsjukdomar. Det krävs att man möter en insatt läkare.
Jag fick diagnosen när jag var 21 och hade varit rejält besvärad och sjuk sen jag var 15 och opererade bort en bit av tarmen.
Det är en kronisk sjukdom, jag kommer att få leva med den. Den går i skov, ibland är det ganska bra, ibland mycket sämre.
Det finns ingen mall som säger hur jag ska göra för att inte må dåligt.
Det som funkar bra idag kanske inte funkar imorgon.
Jag äter helt glutenfritt och om jag får i mej gluten blir jag jättedålig. Jag märker ganska direkt om jag fått i mej det. Jag känner min kropps reaktion. Jag känner också om jag bör äta eller inte, för väldigt ofta kan jag känna att jag bör avstå för annars kommer jag kräkas.
Därför är välmenta kommentarer som att "du behöver äta", "smaka lite, det är ju glutenfritt" väldigt jobbiga kommentarer att få.
Jag vill inte behöva försvara mitt handlande. Jag vet inte heller varför det blir så här. Det finns ingen logik i hur magen reagerar och mår. Det är bara så här. En del lever med diabetes, andra har migrän, någon har svår eksem. Jag har det här.
När jag var gravid med mitt första barn trodde min läkare att jag skulle föda för tidigt och han trodde jag skulle behöva ligga inne med dropp och liggläge. Jag mådde bättre under den graviditeten än jag gjort på många år. Jag gick över nio dagar med honom. Det säger någonting om hur oförutsägbar kroppen/sjukdomen är.
Jag lever med detta, jag har ont varje dag men det är vardag för mej. Det är jobbigt, jag blir trött och låg i energi men jag har hittat mitt sätt att handskas med det.
Jag kan må jättedåligt i perioder, jag skulle helst slippa det och avskyr det men jag har hittat mitt sätt att hantera det.
Min familj är det bästa stödet och de älskar mej mitt i det. Jag vet inte varför det blir skov och sämre dagar, det bara är så. Jag vill inte ha välmenta råd och lösningar. Jag vill bara bli accepterad för de val jag gör. Framförallt vill jag inte vara den sjuka Anna med magen. Jag vill vara Anna, mor, mamma, medmänniska och vän!
Min sjukdom präglar mitt liv och har sinkat mycket för mej. Samtidigt har den format mej till den jag är med erfarenheter jag annars inte fått.
Du kan aldrig se utanpå hur det känns inuti. Du kan se en människa på stan och undra varför han/hon inte jobbar, som ser så fräsch och pigg ut. Glöm inte då att när han/hon kommer hem kanske all ork är borta. De dagar de mår som sämst visar de sig inte ute. Den sidan får man sällan se.
Var inte snabb med att döma. Alla har vi vår ryggsäck att bära! Vi får vara ödmjuka och tacksamma för de delar av den ryggsäcken som vi får ta del av och dela.

Likes

Comments

Hej!
Sitter i soffan i allrummet och väntar på att barnen ska somna i sina rum. Igår åkte Henrik och de två stora barnen och hämtade en skoter. Henrik har länge trånat efter en skoter för att kunna ha i skogen. Jag önskade en fyrhjuling eller traktor för att de fordonen kan nyttjas året runt. Men jag fick lägga mej i den diskussionen. Får bli min önskan nästa gång. Fast en ny bil eller en resa till värmen lockar oxå 😏
Resa iväg en sväng gjorde jag i alla fall förra helgen. Ett dygn med en fin vän i deras husvagn i Solberg, ett litet samhälle 8 mil från Övik. Vi myste i husvagnen, åt och drack gott och åkte lite slalom. Sist jag stod på ett par slalomskidor var 7 år sen. Lite nervös var jag. Skulle mitt knä hålla? Jag har ett knä som gärna vill hoppa ur led och efter ett antal graviditeter har det inte blivit bättre direkt. Men det höll och resten av kroppen också. Kul var det!!

Efter en lite tuff vecka med jobbiga känslor var detta dygn verkligen som balsam för själen!

För två veckor sedan dog min farmor. Hon blev 96 år!! Sommaren 2015 var sista gången jag träffade henne. I sin lägenhet. Hon bodde i Gävle så avståndet var lite långt. Vi hade varit nere i Småland på semester. Samuel var 8 veckor. En av sommarens varmaste dagar. Ruben och Sara spelade på farmors cittra tillsammans med henne. Jag filmade dem. Hon kramade barnen och höll lille Samuel i famnen. Hon var hyfsat pigg, om än inte samma pigga farmor som förut. Vi stod i hallen och skulle säga hejdå när Ruben blev jätteledsen. Jag frågade vad som hänt och han sa att han ville ha en till karamell.. vi kramade farmor och jag tittade på henne en extra gång innan dörren stängdes. Var det sista gången tro?
När vi gick på gatan mot bilen stod hon, som hon alltid gjort, i köksfönstret och vinkade tills vi försvunnit utom synhåll.
När vi satt i bilen berättade Ruben varför han var ledsen. "Jag vill inte att gammelfarmor ska dö". Vi pratade en stund om farmor och om döden och om vad vi tror händer när vi dör. Det blev ett fint samtal, där Sara slutade det hela med att säga; " gammelfarmor kommer ju leva, fast i himlen, men där kommer hon inte vara skrynklig på halsen".
Jag pratade med farmor i telefon några gånger efter det. Sista tiden bodde hon på ett vårdhem och i ett år har hon varit väldigt skör. Nu har hon fått flytta hem till himlen och jag tror att farfar mötte henne där på stranden.
Jag är glad att jag fått haft farmor i livet så länge. Hon och jag har pratat mycket om gamla tider, tron och sjungit ihop. Jag är glad att hon fick träffa min man och mina barn och att Ruben och Sara har minnen och kort att se tillbaka på.

Likes

Comments

Igårkväll hade jag jag en hudvårdsklass här hemma. Ett mysigt gäng på 7 tjejer. Henriks jobb hade middag samma kväll, för att tacka av deras chef. Typiskt att det ska krocka, men han tog med sig Samuel och lämnade de två större hos Gerth. Ruben sov kvar och Sara kom hem med Henrik och Samuel efteråt. Ruben är för övrigt inne på tredje natten hos Gerth. Han följde med honom hem nyss igen. Jag hann i alla fall pussa på honom några timmar efter skolan.
Dagen har tillbringats på soffan. Vaknade med skakig kropp och svullen mage. Totalt stopp. Det är konstigt för jag har ätit mycket soppa i veckan för att avlasta tarmen. Men det har jag visserligen lärt mej, att jag kan vara hur noga och strikt i dieten och ändå klappar magen ihop. Finns ingen logik. Och det är väldigt frustrerande. Jag var så taggad igår och glad att jag tagit tag i mitt hudvårdsföretagande igen och så vaknar man med en kropp som skriker. Ja, jag blir less och ledsen. Kändes som en käftsmäll.
Nu har jag surat och grinat över det halva dan, så nu känns det bättre och jag kan ta nya tag.
Medan jag låg på soffan tog Hemrik hand om barnen och Gerth var här och plockade bort allt i matrummet. Han putsade mina fönster och började bona golvet. Jättesnyggt blev det. Fortsättningen blir i köket och hallen.
Jag följde med honom till affären och handlade lite, skönt att komma ut lite och skönt att slippa köra själv. Nu har han tagit Ruben med sig hem. Jag lämnade Henrik och barnen nere och smet upp till sovrummet. Snart är det fredagsmys och då förväntas mamman medverka.

Tackar Gud för bra dagar!
Tack oxå för sämre dagar, vilka får mej att inse att jag har mycket att vara tacksam över!!

Likes

Comments

Julgranen kastades ut idag. Äntligen! Barr över hela vardagsrummet i en vecka, men vem orkar dammsuga liksom? Idag blev det av. När Henrik kom hem från skogen och stoppat i sig mat satte jag familjen i jobb. De blev förvisade till övervåningen för stora röjet. Makalöst vad leksaker, fruktskal, kläder, omaka strumpor och damm som samlats. Jag tog tag i bottenvåningen och sprang med dammtrasa och dammsugare. När de rensat uppe så tog jag med dammtrasan upp. Min man är inte känd för att handha en dammtrasa. Han blåser bort dammet som är i vägen, framförallt på böcker. Det är nån speciell känsla han får av att göra så säger han. Var hamnar det dammet? Dammet för övrigt ser han inte, men de mikroskopiska kornen/smulorna i sängen, det ser han och känner minsann. Min käre prinsen på ärten. Jaja, han kan väl inte vara bra på allt.
Såå skönt när det är gjort i alla fall och jag tänker varje gång ett storstäd skett att nu ska jag minsann hålla bättre ordning och plocka undan varje dag. Faktum är att det spelar ingen roll hur mycket jag plockar. De små liven är riktigt duktiga och snabba på att dra fram.

Ruben sover hos Gerth, tredje gången denna vecka. Han älskar att vara där.

Jag har för första gången på nästan två år fått sova en sammanhängande tid på cirka 5 timmar under natten. Henrik hade en lite jobbig natt då jag sov borta förra veckan men redan natten efter sov Samuel riktigt bra. Han vaknade en gång på natten men gjorde ingen tendens till att leta rätt på mitt bröst för att snutta. Helt otroligt! Han ligger nära men det var som att han glömde bort det där på en gång. Lite oroliga småtimmar har vi, han vaknar runt fyra och knölar, ska gå ner och blir sur när vi vill sova. Somnar om efter stök och bråk, ibland inom en timme och ibland efter flera timmar. Men det går framåt och det är så otroligt skönt att kunna ligga på vilken sida jag vill och att han sover!!!

I söndags var vi på julgransplundring i föreningslokalen nära oss. Fika och lekar. Ruben var överlycklig att träffa några klasskamrater, han tyckte jullovet var alldeles för långt.
Tänk, tomten och hans nisse kom också, på skoter. Alla barn stod på bron och kollade när de kom över åkern och vad förvånade de blev när skotern åkte förbi... vilken tur att de hittade rätt tillslut. Julgran hade de med som vi dansade runt, innan tomtens säck öppnades och det delades ut godispaket!
Nu är julen slut för den här gången!

Tomtebesök

Lyckats med att söva lilleman utan att snutta!

Likes

Comments

Hoppas året börjat gott?!
Snön har lagt ett vitt täcke på marken och kylan biter i kinderna. Vinter!
Jag har just kommit hem igen efter en natt på hotell. Igår eftermiddag rymde jag hemifrån och tog in på hotell. Syftet var att jag skulle få en natt ostörd sömn och att lilltjorven ska lära sig att somna om utan sin mamma. Han har varit ett plåster på mej och blivit tokarg när jag vänt ryggen mot honom. Ja, han ligger i våran säng. Det har de andra två barnen också gjort tills de varit cirka 2 år och accepterat egen säng. Det är inte problemet, både jag och Henrik tycker det har varit mysigt och vi har velat ge dem den närheten de behövt. Problemet nu är det att lillskrutten ska amma på natten och inte för att han är hungrig utan för att han tycker att det är hans napp och gosefilt. Han har ratat napp och nappflaska. Det enda som duger är jag. På natten orkar man inte ta fighter utan tar den enklaste vägen. Han får som han vill och vi somnar om relativt fort. Men vaknar snart igen. Nu är han 1 år och 8 månader och nu är jag less. Less på att inte få ligga hur jag vill och less på att pappa inte duger. Så, igår tog jag in på hotell. Jag hade svårt att somna men vaknade 9.30 i morse. Ljuvligt. En frukost i lugn och ro och en låång varm dusch innan jag for hem. Här hemma hade det varit lite mer fart under natten. Lilleman var inte alltför nöjd med situationen. Men nu har vi börjat bryta mönstret och det brukar inte ta alltför många nätter innan han accepterat läget. Ikväll får jag väl ta bilen och vinka till honom för att sedan smyga in och lägga mej på bottenvåningen.
Dn här gången tänker jag vinna kampen om nattstrulet! 👊🏽

Me myself and I. Hotellrum all by myself!

Likes

Comments

Så är juldagarna förbi. Så mycket att fixa innan och så är det snart förbi 😉
Annandag jul! Den skönaste dagen på julen, från mitt perspektiv.
Julafton är den bästa dagen ur barnens perspektiv, glädje, spänning och förväntan. Att vakna på morgonen och kika i strumpan, finns det ett paket där? Att smygtitta på paketen under granen och stava fram sitt namn. Kalle anka och fikat, varför ska pappa alltid dricka så många koppar kaffe? Och varför tar det så låång tid att bli klar? Och så äntligen är det dags! Julklapparna!
Att se barnens glädje och spänning är fantastiskt.
Jag minns min barndomsjular och den värme och spänning som fanns. Det jag inte förstod var mammas jobb, hur all julmat kom fram på bordet- och dukades av, julpyntet, det goda fikat. Nu förstår jag. Julafton är ju inte så lugn och avkopplande. Juldagen var det däremot lite mer soft.
Vi firade julafton här hemma. Henriks syster och tre barn kom på dagen, och stannade till juldagen. H's föräldrar kom. De åt jullunch med oss och for sedan vidare till H's bror med familj. Även Gerth var hos oss "vår extrapappa" som barnen säger.
Det blev sen kväll för alla och trots fullt hus av barn sov vi alla ganska länge på morgonen.
Annandagen samlades vi igen, middag hos farmor å farfar med alla kusiner. Det är så roligt att ha både Henriks föräldrar och syskon bara 6mil från oss. För tre år sen flyttade svärisarna upp och bosatte sig 6 mil från oss. Drygt ett år senare kom Henriks båda syskon med familjer och bor en mil från svärisarna. Så nu kan vi ses relativt ofta och sitter bara 45 minuter i bil för att ses, istället för att åka 45 mil eller nåt sånt.

Veckan har varit relativt lugn. Jag har känt mej trött.
En kompis från Saras förra förskola kom hit med sin mamma och bror i torsdags. Hon saknar sin gamla förskola.

Henrik och storbarnen har gått ner på sjön vid oss och åkt skridskor flera dagar. Idag gjorde barnens farbror och kusiner sällskap på förmiddagen.

Nyårsafton blir lugn för oss. Ska laga en god middag och vara hemma med familjen.

Jag är tacksam! För värme i huset, mat på bordet och för att jag får vara tillsammans med mina nära och kära. Det är ingen självklarhet och verkligheten ser inte ut så för så många människor. Barn! Jag har sett glädje i mina barns ögon och jag har blivit varm inombords. Men i samma värme har jag också känt en sorg och maktlöshet och inte kunnat släppa tankarna på alla de barn, framförallt barn, som fryser, både själsligt och fysiskt. De barn som lever med våld och otrygghet, på flykt. Utan hopp..
Jag tror på julens budskap, på frälsaren. Han som kom och som Är. Det lilla barnet som föddes och som vill ha en relation med Dej och mej!
Det är mycket vi inte förstår och så mycket orättvisor.
Min önskan är att jag åtminstone kan göra nåt för nån som behöver. Göra det lilla jag kan, där jag är med de som finns runtomkring mej. En sak som min familj står inför är att vi väntar på att bli kontaktfamilj. Det känns väldigt spännande!

Det har hänt mycket under detta år, mycket att vara tacksam för. Men som livet är så blandas tacksamheten och glädjen med sorg och smärta. Livet är inte så enkelt och när ett berg har bestigits inser man att det finns nya berg som tycks vara ännu högre.
När nöden är större än lusten och inspirationen får läggas på hyllan för att ge plats åt vila. När kroppen säger ifrån men viljan är stark. En balansgång. Du har din ryggsäck, jag har min.

Nu ligger ett nytt år framför! Jag tänker inte avge nåt nyårslöfte. Jag är tacksam för 2016 och vill se tillbaka på det goda som hänt.


"lämna det gamla bakom dej, sträck dej mot det som är framför". De orden passar väl bra så här inför nyår.
Bevara det goda från året i ditt hjärta. Förlåt de som sårat och pratat i oförstånd.

Kom ihåg att DU är värdefull bara för att Du är DU!
GOTT NYTT ÅR!

Likes

Comments

Det var en mörk natt. Den lilla staden Betlehem strax utanför Jerusalem sjöd av liv. Kejsaren hade nämligen bestämt att en folkräkning skulle ske. De som härstammade från Bethlehem fick då bege sig dit, oavsett var de bodde nu. Så Betlehem var fylld av folk, kommersen flödade och sånger fyllde gränderna. Vandrarhem och hotell var fullbelagda, man fick ta den sovplats man kunde hitta.
I en grotta i utkanten av staden sitter ett par och huttrar i brasan, fjärran från stadens uppsluppna stämning. De hade fått möjlighet att övernatta där tillsammans med de djur som tillhörde en vänlig värdshusvärd. De hade i alla fall tak över huvudet..
Han var ganska gammal, hon mycket ung.
De sitter där med blandade känslor, dels oerhört glada och tacksamma och samtidigt säkert ganska bekymrade över vad folk ska tycka och tänka; "vi är ju inte gifta!" Skälet till de motstridiga känslorna har de framför sina ögon. I deras ögon världens vackraste barn. Totalt beroende av moderns bröst och föräldrarnas beskydd. Den ömhet de känner inför sin son kan besegra omvärldens alla föraktfulla blickar!

Min älskade!
"Många tror att jag ser ut som om jag vore hundra år, lite orkeslös och lite skrynklig med skägg och långt vitt hår. Sedan sitter jag på molnen och tittar ner mot jordens rund, medan änglar spelar harpa tar jag mig en liten blund." Så står det i en gammal sång om mej från 70-talet, och många tror nog-om de överhuvudtaget tror att jag finns-att sådan är jag. Det är därför jag skriver detta brev till dej. Jag vill nämligen tala om för dej vem jag egentligen är, och det vill jag göra för att Du är viktig för mej.
Du firar just nu jul. Du vet säkert att vi firar jul för att jag kom till jorden som en människa, ett litet sårbart barn. Men det var inte för att som jultomten fråga; "finns det några snälla barn här?" Nej jag kom till jorden för att tala om för dej vem jag är och för att jag bryr mej om dej. Många frågar : Vad vet Gud om vad det innebär att vara människa? Han har så stora krav på mej, Hur jag ska leva, hur jag ska tänka, hur jag ska bete mej. Vad vet han om vad det innebär att vara arbestlös, att mista någon man älskar, att misslyckas, att vara sjuk, hemlös, att vara annorlunda? Gud kräver så mycket och även om jag ville skulle jag aldrig kunna komma till honom..
Du- det är precis därför jag vill att du ska fira jul. Eftersom jag bryr mej om dej så mycket och eftersom jag vet att du aldrig kan komma till mej, kommer jag till dej istället. Jag vill dela ditt liv, ditt skratt och din gråt. Jag vet vad det inner att vara människa, att bli föraktad till och med av sina närmaste, att bli idiotförklarad, sörja, lida psykiskt och fysiskt. Du ska veta att när du gråter, gråter jag. När du skrattar, skrattar jag och när du känner ångest gör jag det också. Det var ju därför jag kom och kommer också idag- för att dela ditt liv. Jag vill så gärna att du inte säger nej till mej, för jag älskar ju dej- inte för vad du skulle kunna bli, utan för att du är den du är. Du vet väl själv vad det innebär att älska? Den känslan av att allt är meningslöst om inte han/hon är där. Precis så känner jag inför Dej! Julen är mitt sätt att uttrycka att det viktiga för mej, är inte så mycket var du är, som att jag får vara där med dej!


Likes

Comments

Igår hade vi en bakdag här hemma där vi bakade gluten-och laktosfria tunnbröd i vår bakugn! Det var första gången för mej, jag har aldrig bakat i en bakugn förut och att det skulle vara glutenfritt gjorde det hela ännu mer spännande. Men det gick jättebra och de blev jättegoda. Jag hade bästa hjälpen av våra vänner Eva och Bengt. Utan er hade det inte blivit nåt bak.
Efter skolan åkte Henrik med barnen till kusiner på kalas. När bakningen var över kunde jag sträcka ut mej raklång på soffan en stund i lugn och ro.
Idag blir det städning och återställning i bakrummet.

Likes

Comments

Det har kommit snö, men så kom det plusgrader, och minusgrader igen så nu är det mest isfläckar och bar backe. Igen! Vi hann i alla fall åka pulka och snowracer till skolan.ä en morgon. Lilleman myste! Julgardinerna är uppe och andra ljuset i adventsstaken lyser. Jag har börjat fatta lite smått att julen snart är här. Vi ska fira jul i vårt nya hus. Förra julen undrade vi om det skulle va sista julen i Överhörnäs.. Så blev det. Förra julhelgen firade vi hos mina föräldrar och våra tankar och funderingar kretsade mycket kring om vi skulle satsa och våga och även om vi inte visste hur det skulle bli planerade vi för en framtid med prospektet från mäklaren framför oss. Den 30 december skrev vi kontrakt och den 8 januari fick vi nycklarna till vårt nya hem!
I år firar vi julen med stor tacksamhet!

I fredagskväll drog jag till stan för att ha lite glöggmys med några vänner. 6 tjejer var vi som träffades och hade en mysig kväll med skratt, bus och samtal.

Idag har Henrik varit hemma, hängig i feber. Vi passade på att bänka oss i soffan och kolla på en film tillsammans. Mitt på blanka dagen.

På eftermiddagen gjorde jag och Sara lite julpyssel. Tomtar på skidor.

Nu börjar vår groventre närma sig klar. En liten vägg ska upp och tvättställ och skodusch ska ordnas men vi har börjat använda den nu.
Skönt!

Likes

Comments

Godmorgon!

Sitter och dricker Smoothies. De större barnen är på skola och förskola.

Vi har startat adventspyntandet. Lite ny belysning i fönstren.

Vi har bakat pepparkakor. Jag gjorde en liten sats glutenfri deg. Den blev både god och lättkavlad så jag ska göra en till sats.

Jag gillar den här tiden, man tänder ljus och myser lite extra. Grädden på moset är ju när det gnistrar av vitt nyfallen snö 😉

Vi hämtar ju mjölk hos bonden och av den gör vi egen fil. Jag kan dricka den i lagom mängd utan att reagera. Vi sparar pengar genom att slippa köpa både laktosfritt och vanlig mjölk och fil.

Häromdagen bestämde jag mej igen (bestämmer detta ganska ofta) för att sluta äta. Jag menar det ju inte egentligen med när man har spytt upp middagen flera dagar i rad känns det ganska onödigt att överhuvudtaget stoppa i sig. Det smakar dock godare på vägen ner 😮 Detta är min vardag och det suger emellanåt, men jag vet att det kommer en period då allt känns lättare.

Till middag igår gjorde jag en ost & broccolisoppa. Till den åt vi ostbröd som jag hade bakat med bakpulver, så det gick ganska fort.

Hela familjen åt med god aptit! Det var ett bra val av mat tyckte även min kropp.

Filmjölk på gång!

Alla har vi vår ryggsäck att bära, våra minnen och sår! Livet formar oss och gör oss till de vi är! Du är unik och värdefull! Det finns bara en av dej - Du!

Likes

Comments