View tracker

Shooohopp

Shabbes var fantastiskt. Vi åkte upp till norr och hajkade (läs: inte så mycket av hajk, mer lunk) och besökte en mjölkfarm. Jag fick mata kalvar med nappflaska och så glad har jag inte varit på länge.

Hela shabbes låg vi bara i hängmattorna i solen och snackade utanför de små stugorna där vi spenderade fredagsnatten. Det är en av skönheterna med shabbes, att bara lägga undan telefonen, datorn, iPaden och allt annat som är skärmrelaterat och faktiskt prata eller hinna läsa det man vill läsa.

En av mina kompisar hade plockat ut en bok ur biblioteket i Beit Midrash som hon läste högt ur. Den heter Living Inspired av Akiva Katz och behandlar ämnet mussar, självutveckling, och Katz tar upp ämnet att finna inspiration som Rambam förklarar så vackert här. (Sorry för att jag blandar svenska och engelska)

Rambam beskriver livet som en mörk natt på ett stormigt plan. Gripen av regnet, vilsen i mörkret och vilsen i stormen så uppstår plötsligt ett upplysande blixtnedslag, för en millisekund så är vägen framför det vilsna planet lika klar som en klar dag, och ens väg är självklar. Men lika snabbt som vägen lyses upp så blir det mörkt igen, och man måste kämpa sig genom stormen, med bara minnet av blixten som vägledning. Ljuset från blixten varade väldigt kort, och mörkret verkar nu aldrig ta slut.

This is the pattern of life, Short lived inspiration and lengthy battles. The tools needed are determination, perseverance and stubborn refusal to edspair Personal ordeals chic make despair seem imminent are in reality a father's hands withdrawn so that you can learn to walk and the work of remembering the flash of life is emuna, faith.

Den här känslan av att bara för en stund känna sig inspirerad och av att vara på rätt väg, är en känsla som jag tampas med hela tiden, och en känsla som jag tror många delar med mig. Oavsett om det kommer till skola, arbete, relationer, sitt inre eller religiöst, så tror jag att många för en kort stund, efter ett motiverande tal eller motiverande föreläsare, kan länna sig säkra på vad de håller på med eller vad de vill, blixtnedslaget, men för att bara en kort stund därefter vara lika vilsna som de var innan blixten lyste upp vägen.

Rambam går inte vidare för att kommentera vad man ska göra efter den första blixten, iallafall inte i den boken vi läste från. Men jag tror att det bästa man kan göra i situationen när man känner sig vilsen, är att greppa två flinta stenar och skapa sig sin egen blixt. Flintastenarna kommer kanske inte ge samma typ av blixt och samma effekt av upplysning som blixten från himlen gav, men känslan av att man lyser upp sin egen väg kommer att ge styrka. Så titta på den filmen som gör dig inspirerad, lyssna på din favorit Youtube-talare eller din favoritlåt. Jag tror att man måste påminna sig om att man till 99% är sitt eget livs regissör och att man själv skriver manuset.

Haj!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

När folk frågade mig vad jag skulle göra i sommar så hade jag det väldigt svårt att förklara. Jag ville inte riktigt säga att ”jag ska på ett religiöst program i Jerusalem”. Ordet religiöst klingar så illa i vårt totalt oreligiösa, sekulära och ibland inskränkta och oaccepterande Sverige.

När jag skulle checka in på Nishmat så skakade jag för att jag var så nervös. Jag trodde att alla skulle vara extremt mycket mer ”fromma” och religiösa utåt och att jag inte skulle ha någon kunskap jämfört med dem, att rabbinerna skulle vara strikta och lektionerna dödsseriösa. Men jag hade fel, rabbinerna och de andra lärarna vi har är så ödmjuka, de mest genuina människorna jag träffat, fantastiska pedagoger, och framförallt så är de så glada över att vi som tjejer är här och vill lära oss.

Om dagarna så gör vi allt från att försöka översätta och förstå den djupare meningen i Torahn till att diskutera självutvecklande frågor. Den här veckan har det varit mycket fokus på Josef. Du har säkert sett Disneyfilmen, Josef, som blir såld för några silvermynt av sina bröder för att vara slav i Egypten, men lyckas ta sig från slav till Faraos rådgivare genom att han kan tolka drömmar.

Så det låter lite knäppt att vi har suttit med typ 5 blad och tolkat och översatt och vridit och vänt på orden, och det låter främmande att man sitter med en fleratusenårig text och att det kan verka vara out of date? Såklart, om du bara läser rakt av är det out of date. Men det historian handlar om kan absolut anpassas till sekulära liv.

Det handlar om en son som blir favoriserad av sin pappa, bröder som blir arga på det. Den favoriserade sonen som inte lyckas nå ut till sina bröder och bara gångpågång är sjukt osmart som golar till sin pappa på sina bröder. Sen när han blir såld till Egypten, kommer hemifrån och blir slav så växer han som person och blir den han var menad att vara från början.

Jag vill inte jämföra mig med Josef, hehe, men jag tycker att det här påminner rätt mycket om hur jag gick från att gå på internatskola och älska det, till att konvertera och börja reflektera över religiösa och mer filosofiska frågor. Under min resa har jag blivit lugnare, säkrare i mig själv och försökt att bli mer tolerant till andra människor.

Jag ska absolut inte säga att det inte är svårt att konvertera, för hjälp va många gånger jag har ställt mig frågan under resans gång om det verkligen är värt det. Är det värt att bråka med min familj och vänner om att jag inte kan hänga med på fredagkvällen? Är det värt att bråka över restaurangen?

Jo, men faktiskt, jag har kommit fram till att det är värt det. Här från Jerusalem med hjälp av de fantastiska och genuina människorna jag träffat har jag faktiskt insett att det är värt det. För jag vill det här, jag vill leva judiskt.

Likes

Comments

View tracker

Hohej!
Nu har inte jag bloggat på en vecka. Dagarna går så fort här, vi har lektioner från klockan 9.00-18.00 med en timmes lunchrast och sen ofta lektioner på kvällarna mellan 20 och 21.30. Så intensivt är ordet.

Jag trivs verkligen riktigt bra. Det tar ett tag att komma in i hur man ska tänka när det kommer till den här typen av studier, men för varje dag så kommer jag in i det lite bättre.

Mitt schema föregående vecka fylldes med klasser som hette: Contemporary Women's Issues, Parshat Shemot: Exile and the beginning of Redemption, Mussar for Moderns, Women in Judaism, Halacha, Halacha Survey.... och denna vecka så börjar Tefilla: Studdying the Siddur, The Sale of Joseph and the Aftermath.

Alla klasserna är riktigt utmanande, men tack vare att vi har helt fantastiska rabbiner och lärare som hjälper oss så kan jag ändå hänga med.

Det är så många shiurim som jag skulle vilja skriva om, men jag vet att jag inte kommer komma i närhet av hur bra de var, så jag vågar mig inte på att skriva om dem.

Men det jag ska försöka dela med mig av med idag är något väldigt praktiskt och heligt. Angående kvinnans obligation att be.

Att be kan ju för oss i Sverige som kommer från en helt sekulär värld, låta rätt flummigt. Men efter att ha davnat varje dag flera gånger om dagen här så inser jag verkligen hur häftigt och avslappnande det är! Det har faktiskt börjat få en mediterande effekt på mig.

Judendomen är ju uppbyggd på mitzvot. 613 mitzvot för att vara precis, där en hel del mitzvot är beroende av Beit Hamikdash, (Templet), så de är inte aktuella idag.

Mishnah Kiddushin: Generellt sätt säger man att kvinnan är fri från alla positiva tidsbunda mitzvot, till exempel tzitzit, shofar, sukkan och lulav. Medan alla positiva mitzvot som inte är tidsbunda är både män och kvinnor obligerade till. Samt är kvinnan obligerad till alla negativa mitzvot. En förklaring till detta, som jag inte är superförtjust i, som man också måste tänka på skrevs i icke-moderna tider, ges av Rav Moshe Feinstein där han menar att majoriteten av kvinnor i världen är inte rika och har ansvaret att uppfostra barn, vilket i sin tur är det viktigaste man kan göra för att tjäna G-d och Torah.

En annan lite mer modern och positiv förklaring ges av Rav Samson Rapahel Hirsch är att Torahn inte pålade kvinnor med dessa tidsbundnda mitzvot, för att kvinnor helt enkelt är närmre G-d och mer spirituella utan att behöva göra en massa saker (mitzvot) för att bevisa det.

Såååå nu, när det kommer till att davna (be) så kanske man kan tänka att det är tidsbundet, och därför skulle ju kvinnan inte vara obligerad till att be. Men nu ska jag försöka förklara varför kvinnor ändå är det.

Mishnah berättar att det är en rabbinsk lag (enligt Ramban och andra tidiga rabbiner) att davna. Alltså enligt Mishna är det inte en mitzvah från Torahn. (Torah mitzvot kan man generellt sätt anse som lite mer "bindande" och viktiga än rabbinernas) Medan Rambam säger att det visst är ett bud från Torahn att be. "And you shall serve Him with all your heart" vilket då kan tolkas som att man ska be. Det här budet kan defineras som att egentligen det som krävs av oss när vi ber är Praise - Request och Thanksgiving (HINT AMIDA)

För att inte göra det hela mer komplicerat så hoppar jag några källor, till Magen Avraham som menar att kvinnan inte är fritagen från den formella bönen och är därför helt enkelt obligerad, hon ska alltså läsa Shmonah-Esrei.

Trots detta så är det många kvinnor som inte ber, fast de är religiösa. Förklaringen till detta är att de är så kallat "upptagna med en annan mitzva" när de har fått barn, då att uppfostra barn är ansett som en mitzva och kommer då under kategorin "osek b'mitzva patur min hamitzvah" - those busy with one mitzvah are exempt from another mitzvah.

Vad säger det här då? Jo, ifall man inte har barn, eller om man inte är upptagen med barn, så är kvinnan, precis som män obligerade till att davna. Dock är vi inte obligerade till att davna tre gånger om dagen som män är. Män är obligerade till kvällsbönen - Maariv, morgonbönen - Shacharit och middagsbönen Minchah, medans vi kvinnor bara är obligerade till de två första och vi behöver inte davna heeeela såsom män är obligerade till (Tack G-d för det).

För att göra det hela mycket mindre komplicerat, för dig (om du är kvinna), är intresserad, så kommer en lista som jag fick här angående exakt vad en kvinna ska göra, med fallande ordning, så ifall man har mycket tid ska man försöka göra allt, och om man har mindre tid ska man se till att iallafall göra den första.

1. A small prayer that includes praise, request and thanks
2. The Shmonah Esrai
3. The blessing of "emet v'yatziv" (which is found after the Shema)
4. The morning blessings - Birkot Hashachar
5. The blessings of the Torah
6. Pseukei D'zimra (Baruch she'amar, Ashrei och Yishtabach)
7. The first verse of the shema and "baruch shem kvod"
8. The rest of Pseukei D'zimra
9. The complete three paragraphs of shema

Nu verkar ju det där jättesvårt och jättemycket, men man kan börja med att läsa allt på engelska från Siddurn, och sen läsa ett stycke på hebbe och sen lite till allteftersom. Huvudsaken är att man försöker. Jag är helt övertygad att den som försöker sig på några av ovanstående punkter på morgonen innan skolan eller jobbet kommer att uppleva en mäktigare morgon.

Hejhej!



Likes

Comments

Hohej!

Jag överlevde första dagen här med undervisning. WOW! Sååå inspirerande lärare den ena efter den andra bara förvånade mig med deras energi av att lära oss. Första lektionen handlade om Kvinnor och nutida problem, jättemysig lite äldre kvinna. Där ska vi diskutera allt från Kol Isha (Kvinnans röst som kan vara problematisk) till lagar om familjelivet osv. Sen hade vi en lektion i Tanach studier, som helt enkelt är Torah studier. Kämpade mig igenom att översätta och fullständigt förstå 1 sida (!) på en timme.

Det känns skönt, för vi börjar väldigt basic med alla lektioner så det repeteras saker som jag faktiskt kan. Sen var det dags för lunch där en rabbin gav en Shiur som handlade om hur viktigt det är att den som lär en Torah ska vara en person man ser upp till och som "vattnar" en.

Jag ska försöka - med betoning på försöka återberätta en del av den shiuren

När man ska börja lära sig Torah så är det viktigt att först reflektera över vem man är och om man verkligen är värdig att lära sig. Kommer inte ihåg om det var Rambam eller vilken av rabbinerna som sa att den som är ond ska inte få lära sig Torah. Men den som är ond ska man lära och hjälpa så att han blir god så att även han kan lära Torah. Så alltså måste man jobba en del med sig själv och vem man är etiskt och moraliskt innan man kan ta sig an att lära sig mer.

Sen jämförde även rabbinen läran av Torahn med regnvatten, allt regnvatten anses vara gott. Om det regnar så växer vetet och marken blir bördig, men tack vare att marken blir bördig så kommer också vissa giftiga växter att växa. Eller om det regnar så kommer en del av regnet att vara bra och rent regn, men en del regn kommer också vara fyllt med gifter och smutsa ned. På samma sätt ska man se på den personen som lär en Torah.

För att lära sig Torah på ett bra sätt och på ett sätt som ska få en att växa som person och som jude så är det viktigt att det är bra regn, att det är en person som är ren och god som lär. Annars kan man växa upp till att bli likt den giftiga plantan.

Jag lyckades ju då inte alls komma i närhet av hur bra rav Miller berättade det här, men jag blev iallafall väldigt tagen. Med det i bakhuvudet gick jag in på fler lektioner med ett litet mer öppet sinne, för resten av lärarna var fantastiska.

Efter lektionerna så chillade vi kvar lite på området för att sen åka in till en av restauranggatorna där jag åt gåsleverfocaccia (!!!). Godaste jag har ätit på jättelänge! Nu mår jag illa efter att ha ätit så mycket och ska gå och lägga mig!


Likes

Comments

Shavoa Tov!

Så nu var den första shabbaten avklarad här och imorgon börjar lektionerna. Fredagen började med en guidad tur i Jerusalem. Sen fick vi fritid att gå runt lite som vi ville. Vi käkade lunch och sen åkte vi tillbaka hem för att förbererada oss för shabbat.

Jag är positivt överraskad över de första tre dagarna. Jag hade hört att just det här institutet skulle vara väldigt seriös och att studierna skulle ligga på en väldigt hög nivå. Det stämmer helt, men samtidigt känner man också att fokus ligger på att förstå vad vi lär oss. Alla tjejer är väldigt gulliga och förstående när jag förklarar att jag kommer från en totalt oreligiös familj, att jag bara har studerat judendom ordentligt i två år osv.

Under shabbat har vi haft flera olika shiurim. Det var speciellt den sista som fångade min uppmärksamhet. Jag ska försöka återberätta den, och förlåt om det är osammanhängande, jag är lite trött i skrivande stund, men jag hoppas du som läser får ut något av det iallafall.

Rabbinen talade om hur det helt enkelt är vissa mitzvot som man helt enkelt inte kan förstå. Detta kallas för en chok som rabbinerna referede till en speciell typ av mizvah som helt enkelt inte verkar ha en rationell förklaring. Ett exempel på det är chatnes, lagen om att inte blanda ylle och linne.

Hittills har jag inte vetat varför, och det är svårt att veta varför, men det skulle kunna förklaras som att när G-d skapade världen så skapade han olika sektioner, bland annat djurvärlden och växtriket, och dessa sektioner ska man inte blanda ihop. Men genom att blanda ylle och linne så gör man det.

Men för att återkoppla till den här veckans parasha, som handlade om den röda kon, som prästerna offrade i templet och sen använde askan för en rituell reningsprocess efter man hade varit i kontakt med en död kropp, är det också ett exempel på en "chok".

För att sedan kunna applicera konceptet av en chok i våra liv idag så gav rabbinen ett exempet på hur de allra flesta barn när de är små ville hämnas. Till exempel att om ens bror elles syster hade varit dum så skulle man hämnas, men mamman i familjen stoppar det för att hon vet genom livserfarenhet som har blivit hennes intellekt att hämnd inte är det rätta sättet att svara i en konflikt. Idag vet det judiska folket att hämnd inte är rätt sätt att svara på. Det har tagit flera tusen år att komma fram till det, men nu idag står vi här och har den lärdomen. En sak som skiljer det judiska folket från andra folkgrupper är bland annat att det judiska folket som lever, lever i nuet med vetskapen om att man som människa bara är en del av något mycket större. Am Yisrael väntar och strävar efter att vara bättre människor för att kunna bidra till att den felfria världen en dag ska komma.

Med det sättet att se på livet och ens närvaro så använde sig rabbinen av Nikes slogan "Just do it". Det är helt enkelt vissa saker som del av det judiska folket måste göra och inte reflektera över varför man gör det. Vilket jag tycker är ett rätt avslappnande och lite ryckapåaxlarnaapproach till observans - Gör det bara. Självklart ska man reflektera och ifrågasätta, men inte ifrågasätta till den nivån att man blir galen. Men som exemplet med den röda kon, det är en mitzvah som vi helt enkelt har svårt för att förstå oss på, och vi kanske ska lämna det så.

Med det skrivet och i mitt huvud så tror jag att det är så jag ska försöka approacha de här veckorna och det jag kommer att lära mig. Det är svårare för mig att ta till mig en del saker här än för andra tjejer på samma program, de tjejerna som är FFB (From from birth) här en helt annan nivå av kunskap och vetskap om hur de ska ta till sig sånt vi kommer att lära oss under de här veckorna.

Det kommer vara en del saker som jag helt enkelt inte kommer att förstå. Men om man repeterar de tillräckligt många gånger så kommer kanske mitt intellekt att ta till sig det och så kommer även jag att förstå en dag.

Här kommer lite bilder från Jerusalem igår, de här dekorerat vissa av gatorna här med gatukonst som de har hängt över byggnaderna - Såå fint!


Likes

Comments

​Hejhej! 

Nu är jag framme på midrashan där jag ska vara i tre veckor. Den ligger ca 10 minuter från Kotel (Klagomuren). Bilderna ovan är från nu ikväll när vi åkte dit. Blir alltid lika fascinerad över hur mångfaldig judendomen är här. På gatorna och vid Kotel är det allt från chareidi människor till totalt ofromma. 

Kom iallafall fram hit vid 12-tiden efter att ha tagit shirut från Tel Aviv. Träffade mina rumskompisar, delar rum med en annan tjej och delar lägenhet med två andra. Vi har ett litet kök som är helt mjölkigt och en liten balkong till rummet. De flesta tjejerna här är ifrån USA och alla har olika historier och är olika religiösa. Väldigt inspirerande och härligt att höra olika historier om hur alla har valt sin egen väg. 

Vi hade en liten kort välkomst-shiur med en av rabbinerna som kommer vara vår lärare de här veckorna efter incheckningen.

För att sammanfatta shiuren så var det en väldigt fin shiur där ämnet var att Israel kan kallas för landet där alla blir vänner. Enligt Rambam så finns det tre typer av vänner, där den "bästa" typen av vän är den vännen som stödjer och lyfter upp en. Vännen som får dig att bli en bättre människa. Så hela shiuren hade som syfte att få oss tjejer som kommit hit för att plugga Torah tillsammans att bli taggade på att lära känna varandra. 

Efter shiuren var det middag för att sen åka till Kotel och gå runt lite i Gamla Stan. 

Nu ska jag sova! 


Likes

Comments

Halloj! Shavua tov!

Shabbes var härlig här i Tel Aviv, mina syskon och min kompis var på en dagsfest och jag tog det lugnt med mamma hela dagen. Även om Tel Aviv är judiskt och iprincip alla du träffar är judar så är väldigt väldigt få religiösa eller traditionella. Till exempel, nästan alla "trendiga" restauranger här serverar skaldjur eller fläsk och många klubbar är öppna fredagkväll.

Att vara den enda i familjen som håller shabbes kan vara påfrestande, särskilt när man inte träffar någon annan på hela dagen som också håller, och som kan bekräfta att det man håller på med inte är galet. När man kan bära innanför en fiskelina som löper runt staden på stolpar under shabbes, men inte utanför - (alltså en eruv, kommer berätta om det senare) och försöker förklara varför för personer som aldrig hört talats om det förut, ja det är inte lätt. 

Vi hade lite tjafs hemma om att ljuständningen, en av de kvinnliga mitzvoten, jag hade såklart glömt bort att köpa ljus, trodde att det skulle finnas i lägenheten, och 10 minuter innan shabbes gick in så hade vi inga ljus. Jag skulle inte hinna gå fram och tillbaka till affären och tända dem innan shabbes gick in. Det här leder in mig på spåret att planering är A och O när det kommer till att vara observant i en "onaturlig" judisk miljö. 

Eftersom jag fortfarande är såpass orutinerad på hela den här grejen med att hålla shabbes och kosher, har jag fortfarande inte lyckats lära mig att om jag inte packar med mig en matlåda eller matsäck så kommer jag inte att hitta något att äta på flygplatsen eller på flygplanet och jag kommer få vara hungrig eller bara äta choklad.  Eller, om jag inte ser till att laga extra mat till lördagslunchen så kommer det sluta med att jag äter banan och keso - inte sådär jättekul. 

Iallafall, bästa med gårdagen var att när vi gick ut på kvällen så träffade jag en fransman som också var shomer shabbat, (håller shabbat), på förfesten vi var på. Jag vet inte om jag var gladast över att träffa en annan person som håller shabbes eller gladast över att mina syskon kunde se att det finns andra normala och roliga personer som också gillar att utföra mitzvot. En person som innan shabbes går ner och tar ett mikvebad i havet och efter solen har gått ner på lördagen går han ut och dansar. 

Så återigen, om du funderar på att hålla shabbes eller bara gillar konceptet av det och vill halv-prova på, så se till att omringa dig med människor som ger dig positiv energi och stödjer dig i ditt val, och inte människor som motarbetar dig och dina beslut. 

Nu ska vi äta middag på balkongen tjohej!


Likes

Comments

Såå nu är det dags att börja förebereda sig för shabbes. Här i Israel går shabbes in klockan 19.30 och ut 20.30ish, alltså helt humana tider till skillnad från i Stockholm. Jidden ska kanske inte bo i Sverige trots allt.

Mamma har varit och köpt challeh på shooken (marknaden) och kött som vi ska grilla. Såååå nice. Shabbes innebär ju för er som inte vet att man vilar och bryter av från vardagen (ytterst förenklat). Ingen mobil, inga kameror, ingen hiss, inget lagande av mat osv, ingen shopping eller ut på stan. Så det är en hel del saker som ska hinna förberedas innan shabbes går in. Kör ett faktainlägg om shabbes lite senare, orkar inte nu.

Jag tror att många som håller shabbes kan känna igen sig i det här inlägget.

Nu sitter jag här med den där klumpen av ångest i magen när man ska va shomer shabbes och ingen annan är det, att man vet att man kommer få krångla och tvinga folk att anpassa sig. När man vet att man kommer att få en del suckar för att man inte kan följa med ut på kvällen, eller blicken man får när man säger "kan vi inte gå ut imorgon istället?". Eller när någon som inte vet att man håller shabbes frågar om man ska mötas upp ute.

Jag ska verkligen poängtera att min familj och vänner är accepterande, men ibland tror jag bara att det brister i kommunikationen, och i slutändan är det alltid de som inte håller shabbes eller kosher som får anpassa sig till den som gör det. 

Helt ärligt blandar jag generellt sätt mellan två olika svar när folk vill planera saker med mig på shabbes, antingen säger jag att jag är för trött eller så säger jag som det är, att jag håller shabbat. Det är nog min ständiga oro att framstå tokig. Ibland är det faktiskt bara enklare att säga att man är för trött och ska vila istället för att förklara vad "Att hålla shabbes" är. Även om jag är vädligt stolt över att jag håller shabbes så låter jag bli att berätta det ibland. ​Kanske inte makes sense, men så är det. 

Helt ärligt tycker jag att det inte är något annat än vettigt att hålla någon typ av shabbes, det tyckte jag långt innan jag började hålla. Koppla av mobilen och vardagen en liten stund och njuta av att umgås istället för att sitta och knappa på sina mobiler eller stirra på TV. För första gången på länge sen jag började hålla shabbes har det varit möjligt att ha diskussioner med människor, annars plockar man ju alltid bara upp telefonen och googlar det rätta svaret. 

Jag vet inte var jag läste det här resonemanget, men såhär brukar jag tänka kring shabbes: Förut hade det judiska folket slavdrivare när vi var slavar i Egypten, och nu när vi är fria har vi blivit till våra egna slavdrivare. Det är så lätt att man bara stressar igenom dag efter dag vecka ut och vecka in och att man aldrig hinner stanna upp och reflektera. Genom shabbes får man visst den möjligheten, en gång i veckan, varje vecka, året om, livet ut.

En klassisk Beit Din-fråga och som har fastnat i mitt huvud är frågan, "Vilken judisk högtid är den viktigaste?", många svarar att det kanske är Yom Kippur, domedagen, eller kanske Pesach - när judarna leddes ut ur Egypten eller varför inte Shavuot när man Moses tog emot stentavlorna?

Om du gissade att shabbes var den viktigaste högtiden så hade du rätt. Den är ju så viktig att man firar den en gång i veckan.

Den här shabbaten ska jag reflektera över hur bra jag har det. Jag har min familj (tyvärr är mina två äldsta syskon inte med på resan, önskar att dem också hade varit det, hade varit fantastiskt att ha alla samlade någon gång här) och en av mina absolut bästa kompisar runt mig på min favoritplats i världen.

Med det önskar jag er Shabbat Shalom, Gut shabbes, Gitt shabbes osv.



Likes

Comments

Så igår var det bara att ta några drinkar på balkongen innan vi gick ut. Var så galet hungrig, men även här i Tel Aviv kan man inte bara dyka in på vilken restaurang somhelst. Man måste kolla efter de tre små hebreiska bokstäverna som brukar sitta till höger om ingången, כָּשֵׁר, då vet man att det är kosher, sen kan man även gå in på restaurangerna så brukar ett inplastat litet A4 finnas "Kosher certificate". Men win för mig att välja kosher, de andra satte sig på en bar och åt trista nudelsallader, jag åt en grym mozarella-pesto bagel. Inte ätit mozarella sen jag började hålla kosher.

Hela Tel Avivs gator kryllade av människor in till fyra på natten när jag gick hem. Trots allt som händer här i Israel med knivhuggningar, skjutningar och kidnappningar, så känner jag mig så mycket säkrare att gå hem ensam mitt i natten än i Stockholm. En känsla som nog en del andra delar med mig som också varit här. 

Morgonen startade med att jag väckte mamma så gick vi och köpte frukostmat på AMPM. Kan inte förklara känslan av att gå in i en mataffär och veta att allt man kan köpa där är kosher. Tänkte att jag lägger upp det utförliga inlägget om kosher lite senare. Så länge kommer bilder från vår frukost och från området vi bor i. 

Nu väntar stranden i 30graders värme, en himla massa solkräm och bad!

Likes

Comments

Okej, landat i Israel, kommit till lägenheten i Tel Aviv riktigt nice. Hoppat in i duschen och bytt om till vitt. Typ white party fest här så det är bara direkt ut.

Känslan av att landa i Israel är nog det bästa jag vet. Bilden är vyn över passkontrollen, låter knäppt, men det är bland det bästa jag vet, den vyn. Lägenheten var riktigt nice, och extra nice att det var glasuppsättning tallrikar och metallkärl som alla går att kashra (göra kosher). Så inga papperstallrikar för mig.... Woop

Bästa är att mamma ska med ut oss barn.. Hörs imorgon



Likes

Comments