Wierd stuff, Viktresan, Skönhet/operationer

Tänkte att det var dags för en liten uppdatering såhär på fredagskvällen.

Viktnedgången går inte alls just nu. Går helt ärligt mest bara upp i vikt, men det är lite upp och ner sådär. Är dock sjukt less nu. Sjukt less på att konstant ha uppsvullen mage och må skit. Det är klart jag får skylla mig själv, men less kan jag vara ändå.

Ska göra ett ordentligt krafttag till veckan och köra en tredagarsdiet onsdag-fredag för att komma igång på riktigt igen. Får se hur det går, ska försöka skriva ett utvärderingsinlägg på lördag så får vi se hur det gått. Enligt källan där jag hittade den ska man kunna gå ner upp till 4.5 kg (10 lbs), kan ju såklart vara ren bullshit men jag testar ändå. Det är mest protein jag kommer äta så det är lugnt. Hoppas såklart att jag går ner typ all vattenvikt jag lagt på mig då den gör så att mitt ärr gör jätteont stundvis. Ska även bli bättre på att dricka vatten, enbart dricka det och kaffe när jag jobbar tex. Måste komma ihåg att göra isbitar när jag är klar med det här inlägget då jag jobbar imorgon.

En annan grej jag måste bli bättre på också är att röra på mig. Kanske inte nödvändigtvis vara och gymma, men däremot att gå på promenader. Eller jogga när vädret tillåter det. Får tänka på det helt enkelt.

På tal om något helt annat så var jag ner till Umeå i måndags. Inte i jobbet denna gång utan till Polarkliniken. Jag var på konsultation för bröstförstoring. Det var riktigt intressant faktiskt. Rätt kul att få klämma på lite olika implantat och se hur de känns dessutom. Aldrig tidigare känt på något sådant. Fick även testa och se hur stora jag skulle vilja ha, valde 450 ml/cc anatomiska. Som jag förstod det skulle det vara en stor c-/liten d-kupa. Fast jag vet inte exakt, inte mer än att det är betydligt större än jag har i dagsläget. Sköterskan jag träffade sa i alla fall att det skulle gå hur bra som helst att sätta in ett par silisar i mig, det känns skönt! Hon sa även att min käke/haka var väldigt fin och "tajt" för att ha gått ner så mycket i vikt haha. Lite random sådär. Nu måste jag bara lösa den ekonomiska biten och sen har jag bröst! 49.000 kr är ju dock inte så lite, men det löser sig. Mest troligt väntar jag tills jag nått min målvikt (vilket förhoppningsvis är till hösten). Kan hända att jag blir för otålig för det också vi får se. Sen är det bara magen kvar innan jag på riktigt kan vara nöjd med min kropp.

Nu ska jag dock ta och vila. 13.5 timmes arbete som väntar imorgon, vi hörs till veckan någon gång!

Jag med bröst, kändes sjukt konstigt att se!

Likes

Comments

Post-op, Viktresan, Arbete - Transdev, Wierd stuff

Ja men varför inte bara skriva ett litet inlägg när jag ändå inte har något annat för mig. Börjar inte jobba förrän 16.11 så.

På tal om att jobba så finns det en sak som kommer upp som samtalsämne nästan varenda dag och det är vikt. Dels det att jag gått ner en massa i vikt och andra som pratar om att de borde gå ner i vikt. Senast igår träffade jag en ny kollega (norrifrån om jag förstod rätt) och då kom operationen upp då vi pratade om mat. Han blev riktigt chockad när jag berättade hur gammal jag var och att jag gjort en gbp. Det fick mig att tänka lite. Det är ju egentligen ganska sjukt att jag bara var 23 år gammal när det hade gått så långt att jag var tvungen att ta till en sån åtgärd. Jag ångrar det inte på något sätt (trots tarmvredet och fula ärr som kom med det), men det får mig att bli lite illa till mods. Att jag faktiskt vägde 144 kg som 22/23-åring. Det får mig faktiskt att skämmas lite, jag skäms när jag ser gamla bilder på mig själv. Att jag inte såg det då, såg hur stor jag var. Jag tänkte bara att "så hemskt är det väl inte" och "så tjock ser jag inte ut att vara" när jag själv tog bilder på mig själv. Oj så fel man kan ha...Första gången någonsin som jag kommer vara normalviktig på riktigt så kommer jag vara ~25 år gammal. 25...

Jag har kommit en otroligt lång bit. Jag har totalt förändrats som människa. Även om jag innerst inne än samma osäkra Camilla så vågar jag idag visa en annan person utåt. En person som inte gömmer sig bakom en fasad hela tiden. Vägen har varit lång, den är inte slut. Men den är nu så kort att det liksom går att ta på målet. Måste väl erkänna att det vissa dagar inte känns så, tack och lov har jag människor i min närhet som hjälper mig att se sanningen.

Kan passa på att köra lite "things you didn't know about me";*
- Jag har en sjukt ohälsosam syn på mat och hur jag borde äta
- Jag är tokberoende av sockerfri läsk (är en beroendeperson, bättre det än annat kan jag tycka)
- Jag har "fobi" för att gå inomhus utan skor/tofflor, avskyr att känna saker under fötterna när jag går
- Jag fryser JÄMT, betydligt oftare än andra tror. Fryser verkligen alltid
- Jag har alltid iskalla händer och fötter. Tycker det är roande att lägga händerna mot andras halsar och kyla ner dem
- Den allra högsta vikt jag någonsin uppnått var drygt 147 kg (kvällsvikt visserligen)
- Jag har ingen aning vad jag ska fokusera på när jag nått min målvikt och är rädd att det kommer sluta med att jag går ner betydligt mycket mer än jag borde
- Min största osäkerhet är min överkropp
- Samtidigt så är det jag gillar mest med min kropp mina axlar/hals
- Jag har ingen som helst byst kvar (inte för att jag hade någon innan heller men) och ska på konsultation för bröstförstoring snart

Otroligt ointressant men here you go ändå.

Nu tror jag allt att min hjärna är tömd igen, har inte så mycket mer att säga för idag. Ville mest få ur mig litegrann. Har verkligen saknat att blogga, har bara inte haft någon inspiration på ett bra tag. Jag tror helt klart att det beror på att jag i höst/vinter mått rätt dåligt psykiskt. Då tappar jag lusten för allt, men nu är jag tillbaka. Jag mår bättre än på länge, så förhoppningsvis blir bloggningen bättre också. Invägningarna lär vara sporadiska (står som rätt still just nu) precis som innan dock.

Ni får ha det bäst så länge så hörs vi snart igen!

Idag fick jag på mig syrrans jeans i storlek 31", nöjd tjej! Finns nu bara ett par jeans i min garderob som jag inte får på mig, var ju nyss massor!

Likes

Comments

Viktresan, Bilder, Wierd stuff

Härmar Sandra och kör lite #tbt
För det mesta rätt hemska bilder faktiskt. Men får jag en endaste person (förutom mig själv) att skratta åt eländet så är jag nöjd. Blir några nyare bilder också så folk inte tror att jag ser ut så längre. Enjoy...eller något sådant..

"Lite" blandat smått och gott. De första 18 bilderna är de hemskaste, varsågoda att hurvas!

Likes

Comments

Post-op, Viktresan, Hemmet, Träning

Kommer ett lite random inlägg såhär på onsdagskvällen. Mest för att det blir så tomt mellan invägningarna. Sen kan det vara bra att få ut lite tankar och så också.

Har idag inte ätit alls så som jag borde (= kommer vara sockerbakis imorgon), men jag tänker inte klanka ner på mig själv denna gång. Det var ett medvetet val och det är bara att vara bättre imorgon. Även om jag nu förstörde att jag var superduktig som var och tränade igår. Jag och killen jag dejtar testade ett nytt gym som jag funderar på att byta till, var inte alls på topp men gjorde mitt bästa. Svartnade mest för ögonen hela tiden faktiskt. Magen klagade tack och lov inte i alla fall. Kunde t.o.m göra lite magövningar.

Just nu är jag dock sjukt sugen på en ordentlig långpromenad, men känns lite värdelöst att göra något sådant idag. Dessutom vet jag inte riktigt hur jag ska gå för att det ska bli bra. När jag bodde i Skelleftehamn så hade jag en runda med perfekt längd, nu not so much. Även om jag bott här i krokarna tidigare så har jag aldrig hittat mig en bra promenadrunda. När jag gick som mest för några år sedan så gick jag bara upp till Solbacken för att köpa något (~1.2 mil t.o.r), nu känns inte den promenaden så aktuell längre då jag inte är minsta intresserad av att handla och bära med mig något. Får se om jag får mig ut på en utforskarpromenad någon dag framöver. Jobbar kväll resten av veckan så finns ju massor med tid. Skulle haft mig lite sällskap bara.

På tal om flytten så hände ju den helgen som var. Nu bor jag officiellt i Skellefteå (i en trea!) igen. Såå skönt att slippa Skelleftehamn. Just nu är dock lägenheten lite kaos då det de två senaste dagarna varit målare här och fixat väggar+tak i kök och hall. De är inte färdiga ännu så det är bara att stå ut. Men när de är färdiga så ska jag äntligen får göra fint här. Inte för att det är fult nu, men det är inte sådär väldigt hemtrevligt. Behövs lite tavlor och så på väggarna. Även en stor hallmöbel som ska in. Som jag f.ö måste visa upp sen då jag målat om den superfint.

På fredag ska jag (äntligen) till en ny sjukgymnast för att ännu en gång titta till det här med svanskotan. Hoppas verkligen på en remiss till ortoped så jag kan få operera den. Det är in fact på pricken 6 år sedan idag som jag slog i den första, och värsta, gången. Så nu är det på tiden att få ordning på detta.

Jag känner mig verkligen peppad inför framtiden. Jag tror verkligen att det kan bli bra. Även om jag inte är helt nöjd med mig själv (men det är inte många kilo bort) så är jag på mycket god väg till att vara riktigt lycklig. Jag vet inte om ni minns innan året startade att jag sa att 2017 skulle vara mitt år? Det är bara februari och det är nästan mitt år redan, detta kommer bli sjukt bra! Nu kör jag ända in i kaklet och ännu lite längre, hoppas att ni fortsätter följa med på min resa så gör vi det här tillsammans! Go 2017!

Likes

Comments

Post-op, Vikt + mått, Viktresan

Varför inte starta denna nya månad, som även avslutar min sjukskrivning, med att köra en invägning. Det är en månad sen sist och vikten har pendlat lite upp och ner (aldrig över den senaste invägningen dock). Nu känner jag mig på rätt väg igen och är mer peppad än någonsin. Jag kan även känna att det är lite att fira idag vilket ni ser varför här;

Vikten 1/2 2017:
84.2 kg (-3.7 kg) (-60.1 kg)

Jag har gått ner över 60 kg! Det har jag verkligen sett fram emot. Nu är jag verkligen inte långt bort från normalvikt, känns helt sjukt egentligen.

Även om slutet på januari gått i bakslagens tecken så känner jag att denna månad bådar gott. Flyttar in i nya lägenheten, Irma ska ha dop och jag har lite andra småplaner som förmodligen kommer göra mitt liv glatt om ett tag.

Idag är det även dags för mig att börja jobba, känns lite tungt faktiskt. Men det mest för att jag fortfarande är dyngförkyld sedan en dryg vecka tillbaka (plus att jag sov typ en timme inatt, snälla Camilla drick inte kaffe så sent på kvällen..). Det kommer säkert vara roligt i slutändan att komma tillbaka dock. Vet att det garanterat kommer bli lite glada miner.

Nu ska jag dock ta och förbereda mig för denna dag och åka på jobbet så vi hörs när vi hörs. Nästa invägning lär inte komma förrän jag är under normalvikt och det ser vi när det händer. Innan sommaren förhoppningsvis haha. PoK så länge!

Minsta byxorna jag någonsin fått på mig. Storlek 40..herregud! (Hade dessutom en tunika i storlek 38 till dem igår...sjukt...)

Sockerfri Banoffeepie ⤵. Smakade riktigt gott, men lite för mycket jobb för att man ska orka göra den igen. Vill ni ha receptet kan jag självklart fixa det.

Likes

Comments

Post-op, Vikt + mått, Viktresan

Ja men då det ändå är måndag så kan jag ju passa på att smyga igång med årets första invägning. Kommer som tidigare inte varje vecka utan då jag har tid och lust. Sist jag vägde mig ordentligt var någon vecka före jul och då vägde jag 92.6 kg. Hade gått upp en hel del alltså.

Min vikt idag 2/1 2017:
87.9 kg (-4.7 kg/-1.8 kg) (-56.4 kg)

Resultatet beror ju på om man räknar från viktuppgången eller från senaste invägningen.

Att jag blev sjuk/operationen har gjort så att jag inte kan äta så mycket mer än så som jag kunde direkt efter min gbp. Så helt ärligt så har jag inte direkt behövt göra något för att gå ner. Jag har inte ätit nå vidare nyttigt i helgen heller. Har blivit god mat och t.o.m ett par bitar tårta.

Jag känner mig inte ett dugg bekymrad just nu över vad jag äter och det är så himla skönt.

Nu har jag dock annat att göra så hade bra så länge!

Likes

Comments

Post-op, Viktresan

Ja de flesta av er förstår nog precis vad för händelse jag pratar om.

För er som inte är min vän på facebook så ska jag dock förklara nu.

Det började med att jag på julafton stod i och jobbade hela dagen. Under min andra paus/middagen så kände jag att det var något fel i magen. Det kom smärta i vågor ungefär där magsäcken sitter och som strålade ut över revbenen. Under körningen tillbaka till Skellefteå så blev det bara värre, blev också fruktansvärt illamående. När jag väl var framme så gick jag mer eller mindre dubbelvikt ut ur bussen. Jag skulle egentligen ha åkt hem till min lägenhet och sovit men åkte istället hem till mina föräldrar, vilket visade sig vara ett bra beslut i slutändan, när jag kom dit så gick jag rätt snabbt och la mig. Tänkte att lite sömn kanske skulle göra susen mot smärtan.

Sov någon timme innan jag vaknade och vred mig i smärtor och illamående. Låg så en stund innan jag var tvungen att se mig besegrad. Väckte mamma och ringde 1177. De sa åt mig att åka till akuten. Vilket jag gjorde.

Jag blev inlagd under natten då läkaren på akuten ville ha mig under observation. Kom upp till mitt rum kl 03.55. Fick ordentligt med morfin så kunde sova resten av natten. På morgonen så fick jag prata med läkaren på avdelningen, han berättade att det skulle bli röntgen senare under dagen. De trodde inte att det skulle vara något då jag inte hade symtom mer än smärta och illamående.

Efter röntgen så blev det dock ambulans till Lycksele och operation morgonen efter.

Vad som hade hänt var att jag hade fått ett slags tarmvred. Tarmen hade växt fast i agrafferna som de sätter en bit längre ner efter tarmen (inte de vid magsäcken) och hade därmed blivit som en knicks. Tarmen upp mot magsäcken var vidgad vilket betyder att det är stopp. Kirurgen som opererade mig hade aldrig någonsin sett det som hände mig tidigare, det är alltså inte något som händer nå ofta.

Jag har fyra stycken nya titthål och ett långt snitt från revbensbågen ner till naveln. De trodde att det skulle räcka med att göra det via titthål, men behövde öppna då tarmen var lite känsligare än väntat.

Fick komma hem i torsdags kväll. Blir en väldigt lugn nyår och lugna första tre veckor av 2017. Går på ganska starka smärtstillande och har noll energi just nu. Magen är supersvullen, men mår under omständigheterna helt okej.

Som avslutning vill jag önska ett GOTT NYTT ÅR!

Nedan så är det jag morgonen jag blev sjuk och sen då jag kommit till rummet på Skellefteå lasarett.

Likes

Comments

Post-op, Viktresan

Ja nu är det inte lång tid kvar tills det är ett nytt år. Nytt år, nya möjligheter. Vill jag tro i alla fall.

Ni har säkert förstått av min frånvaro att mitt beroende tagit ett hårt tag om mig igen. Det visar sig utåt genom en så svullen mage att jag ser supergravid ut och att jobbyxorna gör ont att ha på sig. Ja egentligen gör hela kroppen ont. Snacka om man är less på sig själv nu, att jag aldrig kan göra något rätt liksom.

Det jag tvingat mig själv till att inse är att inget sug efter onyttigheter kommer slå mitt sug efter att bli smal. Jo det har faktiskt tagit såhär lång tid för mig att inse det, att acceptera att suget alltid kommer finnas där. Att beroendet aldrig kommer att försvinna. Så, time to embrace it and move on. Det är precis vad jag tänker göra.

2017 ska bli mitt år, ännu mer än 2016 faktiskt varit. Det här året har varit underbarare än något annat år tidigare, men 2017 ska bli än bättre!

Mina mål/löften för detta år är;
- Nå min målvikt innan årets slut (eller allra helst innan min 25-årsdag i oktober)
- Sätta upp mig på väntelistan för bukplastik.
- Köpa bättre råvaror/handla så mycket ekologiskt som jag kan.
- Behandla mig själv bättre genom att äta så som jag borde och inte klanka ner på mig själv varannan sekund.
- Komma igång med träningen igen.
- Sluta lägga pengar på onödiga grejer.
- Ta dagen som den kommer och njuta av livet.
- Ta varje tillfälle i akt till att ha kul, alltså sluta vara "blyg" och göra saker själv när ingen annan har tid.
- (Relaterat till punkten ovan) Testa gå ut och festa ensam minst en gång.

Sen en sak som varken är ett löfte eller ett mål men som hade varit väldigt trevligt och det är att få uppleva kärlek igen. Börjar som bli riktigt patetiskt att varenda gång det pratas om familj säga "jag och mina katter". Vore kul att få referera till något annat för en gångs skull.

Ska verkligen försöka komma ihåg denna lista så att jag kan återkoppla om ett år om hur det gick. Vad har ni själva för mål/löften/drömmar inför det nya året?

Jag först och främst ta mig igenom julhelgen (som är fullproppad med arbete) och sen är det bara att börja jobba på att uppnå det jag vill. Jag vet att jag kan och nu är det på tiden att jag visar er det!

Kommer förresten en genomgång över året som varit så fort jag sorterat igenom alla bilder. Om det är intressant alltså?

Moster och Irmamys och jag innan jobbjulfesten. 

Sidenote; Sjukt att jag hade på mig en icke töjbar klänning från BikBok i storlek M!

Likes

Comments

Post-op, Vikt + mått, Viktresan

Jo jag vet att jag sa att jag inte skulle väga mig och att det inte skulle komma några invägningar. Men en dag som denna så är det svårt. Vilket ni kanske förstår nu...

Vikt 29/11:
89.7 kg (-2.5 kg) (-54.6 kg)

Jag är officiellt under 90 kg! Så jäkla awesome! Kan inte minnas en enda gång då jag vägt mindre än 90 kg. Mitt första minne av en våg var i sexan då jag skulle ha penicillin och då var tvungen att väga mig, då vägde jag över 90 kg (sjukt, jag var 12 år...). Detta är alltså ett ännu större steg än att komma under tresiffrigt och åh som jag längtat! Har traskat tunt i 90-träsket sen i somras och det har varit så irriterande.

Jag tar mig bara längre och längre bort från den person jag var. Från den person som var så äcklad av sig själv och som trodde hon var totalt värdelös. Jag vill verkligen aldrig gå tillbaka till den jag var.

I början av februari så kommer jag ta mig ännu ett steg längre bort från den personen, för då flyttar jag äntligen ifrån den här lägenheten som jag aldrig riktigt trivts i. Den lägenheten som fortfarande bär spår av mitt längsta och (för det mesta) olyckligaste förhållande. Det ska bli så skönt att få flytta till en lägenhet som verkligen blir min på riktigt. En bostad där jag kan känna mig helt trygg och som inte bär minnen av någon annan. En bostad där jag kan fortsätta utvecklas och slutligen bli den jag alltid velat vara. Sen är det såklart inte negativt att den ligger över en mil närmare jobbet heller. Gång/cykel-avstånd till och med.

Nu ska jag ta och ta tag i dagen istället. Är äntligen ledig efter en lång sexdagarsvecka, men finns alltid massor att göra även om man är ledig. Ska julbaka med mamma och syster imorgon (sockerfritt till mig, icke till alla andra) så då ska jag försöka få in ett inlägg om hur allt blev. Ifall någon skulle behöva lite tips tänkte jag. Annars hörs vi när vi hörs. Jag tvivlar på att det blir invägningar en gång i veckan, men någon gång då och då säkert. Ha det bäst så länge!

Likes

Comments

Mat, Post-op, Viktresan

Så mycket som jag hatar mig själv just nu har jag inte gjort på många år...

Jag vill egentligen inte skriva det här inlägget. Jag vill inte erkänna hur djupt nere i skiten jag faktiskt sitter. Jag känner mig verkligen otroligt misslyckad, som att jag förstört allt som jag kämpat för så länge. Jag vet inte längre hur jag ska ta mig ifrån detta, jag avskyr verkligen mitt matmissbruk. Ja för det är vad det är. Ett missbruk och ett beroende. Jag borde egentligen inte få ha någon slags kontroll över vad som köps hem eller vad som stoppas i munnen..det negativa med att leva ensam.

Jag borde ha förstått från första början att det inte skulle funka den här gången heller, att mina vanor sitter alldeles för djupt rotade. Men jag ville verkligen tro att det skulle gå, jag önskade så innerligt att jag äntligen skulle få bli smal och kanske för en gångs skull relativt lycklig.

Jag mår otroligt mycket sämre inombords än vad jag visar utåt. Jag försöker vara stark och utstråla något bra. Men nu är jag väldigt nära på att bryta ihop. Jag vet inte hur jag ska klara av att hålla ihop mig själv tillräckligt för att klara av att göra det jag måste. Helst av allt önskar jag att jag bara kunde dra täcket över huvudet och försvinna för några veckor, tyvärr är ju det inte möjligt.

Idag var sista droppen. Såhär dåligt har inte mått varken fysiskt eller psykiskt på år och dar. Jag har "äntligen" upplevt reaktioner på vad jag stoppat i mig. Hjärtklappning, värmevallningar, yrsel, huvudvärk och extrem trötthet. Det är ingenting jag frivilligt vill uppleva igen. Jag borde söka hjälp, men jag måste klara det här själv. Jag måste hitta den styrka jag hade för ett år sedan. Den styrka som tog mig igenom så många månader. Det är inte motivationen som tryter, den finns absolut där, utan det är beroendet som tagit över.

Jag ska se en sjua i början av min vikt. Jag ska bli ett bra föredöme för mina syskonbarn. Jag ska må bra. Jag SKA vinna!

Det här bör förklara varför det inte kommit/kommer någon invägning idag. Det lär det inte göra på ett tag heller. Jag måste satsa på att få ordning på mig själv, vad jag äter och mina portionsstorlekar först och främst. Sen kan jag börja väga mig igen.

Ska dock försöka blogga ändå. För att hålla igång mig själv och släppa ut mina tankar lite mer. Men vi hörs när vi hörs...

Likes

Comments