Post-op, Wierd stuff, Viktresan

Ja börjar bli många engelska rubriker, men vi kör en till.

Fick uppleva en sak i lördags som jag konstigt nog blev väldigt förvånad över. Jag var ute och skulle gunga med min systerdotter Elina. Jag har inte fått plats på en normalstor gunga (en sån platt, inte ett däck. Det har jag inte testat ännu) på minst 10 år. Har alltid haft för stora höfter. Även om mina höfter varit små jämfört med övriga kroppen. Men nu du! Jag fick plats på gungan med råge. Var t.o.m plats kvar. Blev så himla paff! Det trodde jag aldrig faktiskt. Men det var en fantastisk känsla och jag gungade på så högt jag bara kunde. Jag var ju bara barnet när jag slutade kunna gunga så jag har lite att ta igen.

Vi var på Leos lekland under dagen och jag fick inte ens ont i kroppen den här gången. Vanligtvis brukar jag inte kunna klättra runt mer än typ 5 min och det brukar gå riktigt sakta. I lördags var det dock inga större problem. Hade kunnat hålla på en bra stund till. (Btw, måste testa vara på Boda Borg och se hur mycket mer jag klarar av nu!)

Jag har även upplevt andra "non-scale victorys". Förutom det självklara att jag får mig i mindre kläder (hade ett par byxor i storlek 38 i lördags kväll omg!) så har jag även märkt att det är så mycket enklare att leva.

Tex på jobbet så har jag upptäckt hur mycket smidigare jag blivit bara sen jag började för ett drygt år sedan. Att klättra in i godsutrymmet är inte längre en utmaning (mer än att hålla balansen då såklart). Inte heller väskutrymmet på expressbussarna är några problem längre då jag klarar av att stå på huk på ett helt annat sätt nu för tiden. Inte så himla ofta man måste klättra in, men det händer lite nu och då och då är det väldigt underlättande att ha blivit så pass smidig.

Mina långpromenader måste ju nästan räknas in i detta inlägg också, eller ja hur det känns efteråt. Det känns inte alls efter någon timme. Jag får inte ont i benen/fötterna så som jag fick när jag var större. Då kunde jag knappt stå i en halvtimme utan att vilja dö. Minns särskilt ett tillfälle då jag och kompis stod och hade loppis en sommarkväll 2015. Hade så ont i fötter och ben att jag trodde att jag skulle svimma efter en liten stund bara. Nu hade inte det varit några problem.

Finns även mer saker som jag upptäckt är mycket enklare och bättre som icke superfet. Men ehm det ska jag inte skriva om här.

Nu ska jag ta och lämna er igen. Kommer mest troligt ett inlägg efter helgen om hur Dukan dieten fungerar och så. Vi hörs!

MysNellieBellie ❤️

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Viktresan, Wierd stuff, Mat

Direkt jag började läsa på om denna "diet" och innan jag ens börjat med den så kan jag direkt säga. Jag har hittat hem! Dr Dukan måste ju nästan ha tänkt på mig när han kom på dieten, varför har jag inte hittat den tidigare? Det är ju mer eller mindre så jag äter redan, med smärre modifikationer. Tänkte köra detta och se om det kan kickstarta viktnedgången igen.

Vad det går ut på;
Det hela går ut på att det endast finns 100 st godkända livsmedel som man får äta av.

De första 7-14 dagarna (beror lite på ens utgångspunkt osv) är den så kallade "attackfasen" då äter man enbart protein. Magert kött, fisk, kyckling, skinka, ägg, minikeso, kvarg, sockerfri och fettfri yoghurt and so on. Grejen är den att man får äta så mycket man vill. Ja det är klart man får ju inte överdriva, men just protein är rätt svårt att överdriva så pass att det blir alldeles för stora mängder.

I fas nr 2 så får man lägga till grönsaker varannan dag. Inte vilka som helst såklart, finns en lista på alla godkända. Den listan innehåller mer eller mindre allt som jag brukar äta (förutom sötpotatis). Denna fas håller man på med tills man når sin målvikt. Sedan går man vidare och lägger till någon brödskiva osv. Inte riktigt läst på så noggrant om den fasen ännu.

Det är lite som Atkins/lchf fast utan fettet. Vilket passar mig perfekt. Nu ska vi banne mig bli av med svullnad, fett och vattenvikt för alltid! Fast börjar på fredag. Alltid bäst att börja en dag man är ledig så man hinner känna efter hur man riktigt mår av det hela.

Innan dess ska jag äta när och vad jag känner för. Vilket brukar bli lite och ingenting när inget är förbjudet. Det är väl i och för sig rätt bra.

Men nu ska jag ta och lämna er för att göra mig redo för att jobba ett par timmar och sedan åka norrut över natten. Ha det bra så länge!

Lite random bilder jag tog häromdagen bara. Idag är min mage typ dubbla storleken, dumma vatten...

Likes

Comments

Mat, Post-op, Wierd stuff, Viktresan

En av de mest obehagliga bieffekterna efter en gastric bypass är att dumpa (så kallat "dumping syndrome"). Det första året efter min gbp så dumpade jag mer eller mindre aldrig. Visste knappt hur det kändes egentligen. Endast haft små känningar så som lite illamående eller trötthet. Nu kan jag dock säga att jag definitivt vet hur det känns.

Min kropp har blivit otroligt mycket känsligare på senaste tiden och då framförallt för socker. Även fett känner jag av, men inte på samma sätt. Varför den helt plötsligt fått för sig att bli så känslig vet jag faktiskt inte.

Pga detta blev det rätt tokigt igår. Lyckades äta grejer som fick mig att tokdumpa två gånger på samma kväll. Spydde och däckade sedan i typ två timmar. Två gånger alltså, sen sov jag som en stock hela natten. Trevligt sällskap jag var då haha.

Känner fortfarande av tröttheten och känner mig allmänt mosig i huvudet. Inte så himla peppande att måsta jobba 15.35-23.11. Hinner inte heller hem något förrän jag slutat ikväll, har varit i Luleå hela helgen, så maten blir helt knäpp idag också. Kommer vara sååå seg flera dagar framöver. Ska försöka bota det med att äta så bra jag bara kan nu fram till helgen och gå t.o.r jobbet med en extra sväng innan. Gillar inte att jobba kväll, men får skylla mig att jag valt detta yrke.

Nu ska jag dock stirra ut från bussfönstret i en halvtimme till och sen köpa mig en rejäl sallad till liddag (lunch/middag). Vi hörs när vi hörs!

Storlek 38! Omg! 😵

Likes

Comments

Viktresan, Wierd stuff

Jamen som ni alla säkert vet redan så är min bild på hur jag ser ut helt sjukt sne.

Har suttit och tänkt lite på det nu när jag sett en hel del "My 600-lb life". Det enda jag kan tänka på under programmet är att det är precis så som de ser ut som jag ser i min egen spegel. Antingen så lägger min spegel på en 300 kg eller så har jag något fel i skallen. För så tyckte jag inte ens att jag såg ut när jag vägde som mest. Då såg jag en relativt normal människa även om vågen sa annat.

Nu när vågen nästan visar normalvikt så känner jag mig bara tjockare och tjockare. Jag kan komma på mig själv att stå och dra i magen och kalla mig själv fetto. Visst jag klassas fortfarande som överviktig men något fetto kan jag väl ändå inte vara? Psykiska problem? Jo det är nog vad jag skulle kalla det. Vad jag ska göra åt det vetefan.

Att jag skulle ha såna problem att se mina framsteg trodde jag aldrig någonsin att jag skulle ha innan jag började. Jag var helt övertygad om att jag skulle känna mig skitsnygg vid den här vikten. Jag trodde att bara jag tog mig under 100 så skulle jag vara relativt nöjd. Nu not so much.

Det är verkligen tur att de omkring mig inte ser samma person som jag gör, då hade livet varit hemskt haha.

Det är dock bara att kämpa på! Målet närmar sig, även om vikten stått still ett par veckor så har jag en känsla av att det kommer börja röra sig igen snart. När jag kommit under 80 kg så tänker jag unna mig något kul. Typ spabehandling eller massage eller så. Får se när det händer helt enkelt.

Målet då? Jag tänker inte berätta min nya målvikt (jo har ändrat mig angående det med 70 kg), för folk bara klagar när jag berättar (låt mig bli en pinne om jag vill det!). Det jag dock kan säga är att jag bör vara där innan året är slut och då ska jag ansöka om bukplastik. Längtar!

Nu vandrade jag iväg totalt precis som vanligt, men ja lite om hur min kroppsbild ser ut fick ni i alla fall veta. Något väginlägg kommer inte förrän om en dryg vecka så vi hörs då om jag inte kommer på att jag ska skriva något annat. Hare!

Likes

Comments

Just nu känns allt så fruktansvärt tungt. Finns ingen mer anledning till det än att vikten står still. Borde verkligen inte ens känna som jag gör. Så löjligt att må dåligt för att man inte går ner i vikt liksom. Men när man kämpar så hårt och äter så bra som jag gör just nu så känns det inte som att det vore möjligt att vikten ska stå still.

Jag blir så less och det enda som lockar just nu är att hetsäta. Att bara ge upp för en dag. Vad är det som stoppar mig? Jag vet inte faktiskt. Tanken på att jag ger upp det jag kämpat så hårt med de senaste 6 veckorna kanske. Att jag varit sockerfri i 6 veckor. Sen har jag ju såklart inte saknat magontet jag får av onyttiga grejer heller.

Jag har ingen aning hur jag ska orka kämpa på just nu. Vill ju bara ta mig under 80 kg någon gång, men det verkar inte min kropp vilja. Det värsta är att jag måste på Ica när jag slutat jobba, hur tusan ska jag klara av att hålla mig ifrån att köpa det jag inte borde äta? Suck...

Dagens frukost, hjälpte verkligen inte mot suget även om det var oerhört gott.

  • 211 readers

Likes

Comments

Mat, Post-op, Viktresan, Vikt + mått

Ja igår var det en månad sedan jag gav upp sockret igen. Har inte varit utan socker så länge sedan jag var nyopererad, höll mig undan de första 3-4 månaderna eller något sådant. Sedan dess har jag varit totalt fast i socker och onyttigheter i allmänhet.

Vad har då denna första månad utan socker och bra ätande resulterat i?

Ja till och börja med så mår jag fantastiskt..fysiskt. Förutom lite sömnbrist och så då såklart (går inte sova på mornarna, snittar väl på max 6 timmar per natt). Psykiskt går fortfarande humöret upp och ner. Ena stunden är jag skitglad och supernöjd, andra mår jag piss och vill helst bara försvinna från jordens yta. Men sånt är livet, bara att stå ut med. Sen kan jag inte äta i närheten på lika mycket längre, vilket också var mitt mål. Problemet är bara att mitt ögonmått är helt kasst. Tar alltid för stora portioner. Så det måste jag träna upp.

Vikten då? Den har definitivt gått ner igen efter förra veckans uppgång. Gick upp som mest till 85.6 kg (bara vatten såklart, irriterande nonetheless) och i söndags stod vågen på 84 kg prick. Idag lördag 15/4 stannade vågen på 81.6 kg(!). Mitt bmi ligger nu på 25.5 och det är nästan så att jag kan ta på normalvikt. Bara en eller två veckor kvar, helt sjukt ju! Sen är det såklart bara sista biten kvar, den känns dock inte i närheten på lika tung längre.

Ni kanske undrar varför detta inlägg kommer idag och inte imorgon. Det är för att jag kör en liten sockerfri unnardag idag, kommer därför garanterat gå upp lite i vikt till imorgon så då var det bättre att ta detta idag.

Förutom att jag ska äta en "massa" idag så ska jag även åka upp en sväng till Luleå för att kolla till killens katter. Tänkte även passa på att kolla lite på stan där när jag ändå är dit, bara för att jag kan liksom.

I övrigt så har jag nog inte så mycket att säga. Gör som inget mer än att äta, sova och jobba. Ska dock försöka få in ett inlägg om min bild på mig själv och om den förändrats något sedan december 2015. Vi hörs om ett par dagar alltså. Ha det bra så länge!

På mittenbilden har ni söta Bosse och Målgan som jag ska hälsa på idag.

Likes

Comments

Vad är då detta undrar ni? Vart är det vanliga söndagsinlägget?

Det kommer inte. Min kropp har gjort precis som den vill denna vecka. Hoppat hejvilt på vågen och gjort så jag tappat humöret ännu mer. I slutändan hade jag gått upp 2.2 kg, hur vet jag inte. För mycket salt kanske (kroppen har vant av sig med salt helt och hållet) eller så är det bara för att det är tredje veckan på en förändring i kosten. Jag höll mig dock stark och kämpade på så nu går det neråt igen. Det har varit en jobbig vecka, suget har satt in med full kraft igen och jag har helt ärligt ingen förståelse för var denna viljestyrka som tagit mig igenom detta kom ifrån. Att jag varit duktig och planerat mitt matintag en eller ett par dagar i förväg har dock hjälpt en massa.

Nog om detta nu, detta inlägg skulle inte handla om det egentligen. Utan om det som står i rubriken.

"Man skulle kunna tro att det är mina smaklökar de opererat". Vad menar jag då med detta?

Jo det är ju så att det finns en hel del saker som jag innan min gbp absolut inte tyckte om/vägrade äta som jag nu älskar eller åtminstone tål att få i mig. En stor sak av dessa är kaffe, skulle ni se mängden kaffe jag får i mig vissa dagar så skulle ni baxna och det är lite sjukt med tanke på att jag innan oktober inte ens ville smaka. En annan sak är grönkål och vitkål, det gillade jag inte heller. Nu äter jag t.o.m vitkål rå. Musslor och keso är en annan. Keso..fy farao vad gott det är alltså! Men det klarade jag bara inte av innan operationen. Kokt potatis tyckte jag inte om innan och nu kan jag drömma om det för att jag har sånt sug efter det. Ja det har faktiskt hänt att jag satt mig med en skål med enbart kokt potatis för att jag varit så sugen.

Det finns som sagt många exempel, kan inte ens komma på allt. Det är ganska kul att tänka tillbaka på all god mat jag missat, men som jag nu får njuta av i fulla drag nu. Okej vissa saker som tex avokado och potatis undviker jag just nu pga kaloriinnehållet, men i övrigt så.

Nu ska jag nog försöka avrunda detta babbel och fortsätta ha rast en stund till. Kom fram till Luleå 7.50 (10 min tidigt t.o.m) och kör inte tillbaka förrän 13.20. Sen är det bara att vända om igen, ja men vad gör man inte för kärleken haha.

Ni får ha det så bra så länge. Jag har lite mer temainlägg planerade så får se om jag får ut något under veckan. Just ja! Kanske inte berättat det. Från och med imorgon så har jag en fast heltidstjänst som bussförare. Får därför se hur mycket tid jag har till bloggen. Vi hörs dock oavsett på söndag, hoppas jag har roligare nyheter om vikten då. Ha det bäst så länge!

Min frukost på väg hem från min kära pojkvän i onsdags. Kaffe och pudding, bästa kombon!

Likes

Comments

Wierd stuff

Alltså jag vet inte riktigt vad det är med mig. Jag är på så förbaskat dåligt humör hela tiden, mår helt ärligt riktigt dåligt psykiskt just nu. Många skulle väl tro att jag är hungrig och att det är relaterat till det, men det är det inte. För jag är långt ifrån hungrig, äter ju hela tiden.

Det jobbigaste är att jag inte har någon aning vad jag ska göra åt det och hur jag ska göra för att inte låta det påverka de i min närhet. På jobbet tror jag nog att jag lyckas hålla tillbaka en hel del, men all annan tid.

Kan inte komma ihåg senast jag inte var småirriterad och bara ville slå mig själv i huvudet. Det konstiga är ju dock att jag inte ens har någon riktig anledning. Jag är bara grumpy.

Ska försöka få ut frustrationen genom att dels gå t.o.r jobbet (även om jag absolut inte borde, måste egentligen hem snabbt som bara f.n ikväll) samt träna livet ur mig på långrasten.

Är jag inte på bättre humör imorgon så beror nog det hela på sömnbrist och hur ska man åtgärda det när man absolut inte kan sova? Någon som har tips?

Så galet irriterande att inte kunna styra sitt humör. Det är inte ens humörsvängningar det är bara konstant irritation. Help...

Likes

Comments

Post-op, Viktresan, Vikt + mått

Vad jag än gör så funkar det.

Okej skojar lite bara, jag vet precis vad det är jag gör som funkar. Vilket är så förbaskat underbart! Att ha den totala kontrollen på sig själv. Visst jag kontrollerar inte hur mycket jag går ner, men däremot ATT jag går ner. Vilket verkligen är åt rätt håll. Så många månader av osäkerhet, deppighet och kämpande är nu över.

Får ganska ofta frågan hur jag orkar jobba/träna/leva när jag äter som jag gör. Det är inte speciellt svårt egentligen. Har betydligt mer energi nu och behöver inte ens sova lika mycket längre. Jag däckar visserligen väldigt snabbt på kvällarna, men hellre det än att ligga och vrida sig i flera timmar. Jag vaknar i regel före 08 varje morgon oavsett när jag somnat. Som idag t.ex, somnade mellan 01-01.30 och vaknade 7.30 helt utvilad.

På tal om att vakna så kände jag verkligen imorse (okej för en dryg timme sedan haha) att nu måste jag ha gått ner i vikt. Magen kändes mer insjunken och nyckelbenen stack ut lite extra. Jag hade så rätt! Vägde in mig för en liten stund sedan på 83.4 kg, vilket är -2.6 kg sedan förra veckan och -60.9 kg sedan start. F.r.o.m nästa vecka bör jag se helt nya siffror igen, äntligen! Målet känns inte längre omöjligt att nå.

Var duktig både torsdag och fredag och gick till jobbet (samt promenad + styrketräning på jobbet fre), hade tänkt göra det idag också. Men! Det började snöa igår och gör det även idag. Så får se om jag blir för bekväm och tar bilen ändå. Lite surt att när man äntligen kommer igång så blir det vinter igen. Oavsett hur jag gör så kommer jag kunna träna på jobbet imorgon i alla fall då jag har 4 timmar i Umeå att döda på något sätt och då är träning ett utmärkt sätt. Som i fredags. Drog iväg på promenad direkt när jag var framme och var färdig med träningen när det var drygt 1.5 timme kvar av rasten. Då kändes inte dagen så himla lång.

Nej men nu ska jag ta och göra dagens matlåda och kanske käka frukost. Blir faktiskt riktig varm mat på jobbet idag. Kände att jag behövde något annat än en smoothie, behöver lite salt. Så blir musslor och grönsaker, lite "fried rice-style". Får ta en bild till nästa inlägg.

Vore det förresten intressant att få se en typisk matdag? Antingen i bild- eller videoformat? Så himla svårt att veta vad man ska göra för slags inlägg så folk vill läsa. Ni får mer än gärna lägga en liten kommentar och berätta vad ni vill att jag ska skriva om! Annars lär den där typiska matdagen komma oavsett. Låter som något jag skulle få för mig att göra.

Nu ska jag dock lämna er för idag. Ha en skön söndag där ute hörrni!

Irma är så himla bra på att kramas. Klämma på ansiktet är ett måste, sötunge! Och ja den bjuder jag på ;)
Ryggsäcken där vägde 9.3 kg och den fick mig att inse hur sjukt mycket jag verkligen gått ner (gå in på min instagram här i sidobaren om du vill ha lite längre text om just det)

Likes

Comments

Mat, Post-op, Viktresan

Jag tar mig framåt sakta men säkert. Läste i en facebookgrupp att det är de 10 första dagarna som är de värsta och det måste ligga någon sanning i det. Suget är inte alls där längre. Även om jag kan tänka att det vore gott så känner jag ingen dragning till sötsaker längre. Jag är nöjd bara jag får mitt proteinfluff och lite proteinglass ibland.

Däremot har jag märkt att när jag inte äter tillräckligt med protein så vill jag bara äta och äta. Det som är bra är att det jag vill äta är nyttig mat, i alldeles för stor mängd dock. Det var igår jag märkte det. Hade ätit upp dagens alla kalorier på två måltider. Hotellfrukost + Burger King = valde de liiite bättre alternativen, men alldeles för lite protein. Det slutade med att när jag kom hem så ville jag bara rensa kylen på allt som fanns där. Det gjorde jag såklart inte, blev dock att jag åt alldeles för många kalorier.

Helt ärligt så gör det inte så himla mycket. En gång är ingen gång. Känns mycket bättre idag då jag fick en bra start i form av en proteinsmoothie och ska strax dra i mig en drickkvarg. Blir inte mer än drygt 700 kalorier idag, många som förmodligen tycker att jag är dum som försöker "morverka" gårdagen på det sättet. Men det funkar för mig.

Nu ska jag ta och ha sista halvtimmen av min rast. Vi hörs på söndag! Nedan kommer bild på måndagens lyxmiddag (hur jäkla gott som helst och inte speciellt onyttigt egentligen) och mina nya glittriga promenadskor. Måste ju vara lite glammig när jag går till jobbet.

Likes

Comments