Familjen, Ophelia

Åh jag blir galen, tiden bara springer förbi. Känns som dygnets timmar är för få just nu, jag hinner ingeting. Just nu jobbar Björn fruktansvärt mycket, vilket resulterar i att jag tar allt ansvar för Ophelia och då väljer jag bort bloggen.
Jag älskar verkligen bloggen, det är min frizon. Där jag kan ventilera mig och bara få vara jag. Så jag längtar till den dagen då det finns tid, för jag saknar det så mycket!

Ville bara titta in och säga att vi alla mår bra,just nu är det bara lite mycket. Jag kommer snart tillbaka!



Puss och kram

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Graviditeten, Ophelia, Familjen

Idag för ganska så exakt fem månader sedan kämpade jag för mitt liv. Vid denna tiden (19.33) var jag rädd över att Ophelia inte var vid liv. Men inga tankar på att det faktiskt var min kropp som stängde av. Alla tankar var på henne, min prinsessa. Jag skyddade henne och som följd på det höll jag själv på att dö.
Det var vi denna tiden jag bad om ctg för Ophelia inte hade rört sig så som hon brukade, eller ja hon hade inte rört sig över huvudtaget. Jag var livrädd över hur det var med henne men barnmorskan var lugn, hon försöket först förklara för mig att allting var okej och hon mådde bra. Det var jag som mådde sämre. Tillslut sattes det ett ctg på magen och efter fem minuter slappnade jag av, hjärtljuden såg fina ut och man såg tydligt mina sammandragningar. Jag hann bara tänka för mig själv "hur löjligt är det inte att vi ligger här och tar upp en plats på en full förlossning. Vi ska ju inte födda barn förens om tidigast en månad" sen är allting svart iprincip. Eller jag minns vissa saker och med hjälp utav Björn och läkarna får jag en helhet utav vad som hände.
Jag började krampa och den känslan var fruktansvärd. Jag tror aldrig någonsin att jag kommer återhämta mig efter det. De var som att jag kvävdes hur mycket jag än fokuserade på att andas "in genom näsan ut genom munnen" så försvann jag bara mer och mer. Alla min kläder slets av och rummet fylldes med personal, vi hade hamnat mitt i ett byte utav personal. Tur i oturen om vi säger så.
Medicinen som fick mig att komma tillbaka för stunden var magneciumsylfat (igen aning om jag stavar rätt) läkaren min ängel. Hon hade det förberett i rocken och hade känt på sig att något inte var 100 procentigt. Om hon inte hade haft det på sig vet vi aldrig hur det hade slutat.
20.17 kom vårt älskade barn med urakut snitt. Med tummen i munnen och inte ett ljud sa hon förens läkarna plockade ut tummen. Då fick jag höra det vackraste skriket någonsin, hon var okej.

Först efter fem timmar fick jag träffa henne, Björn fångade det på bild och jag har nog aldrig gråtit så mycket. Av rädsla, lättnad, lycka och stolthet.

Efteråt har jag varit förbannad på mig själv som inte klarade av att skydda henne graviditeten ut. Över att jag aldrig fått uppleva allt som hör till en förlossning. När vattnet går, var det går, skulle det gått hemma, på natten, när Björn jobbade, skulle jag varit själv eller hade någon varit hos mig, vem isf? Ja tankarna har varit många och jag har gråtit över dem många gånger. För mig kändes det som att snubbla över mållinjen.
Samtidigt så kan jag fortfarande vakna mitt i natten av panik stor gråtandes för jag återupplever allt igen. Känsla att dö, det är fruktansvärt. Värre idag att slängas tillbaka och få känslan än vad det var just där och då. För då visste jag ingeting om Ophelia, idag vet jag att jag aldrig skulle klara mig utan henne.
Något jag lärt mig under resans gång är att det är okej att vara ledsen sålänge du reser dig upp igen och skrattar. Det är okej att känna sig besviken, men var samtidigt tacksam över vad som hände. Inget kunde gå bättre utifrån våra förutsättningar.

Tack älskade Björn för all hjälp för allt stöd för nätterna du tillbringade sovande i en fåtölj vid min sida. För att du aldrig lämnade mig ensam och för att du var den starka.
Tack mamma! För all hjälp och för allt stöd du gav till Björn för att ni två alltid höll ihop och för all peppning. För maten du kom med när vi inte ätit på ett dygn och för alla gånger du svarade mitt i natten när jag inte orkade vara stark längre.
Tack Annette och Martin för att ni räddade mitt liv, för att jag får uppleva min största dröm. Att få vara mamma!
Tack personalen på BB i Ystad för all hjälp och stöttning under vår första tid som föräldrar. Ett extra tack till barnmorskan som jobbade i Malmö innan, för alla råd du gav och för att du lyssnade. Du lyssnade och hjälpte till när det behövdes som mest, dig kommer jag alltid vara evigt tacksam!

Likes

Comments

Endometrios, Familjen, Graviditeten

"Vaknade upp av fruktansvärda smärtor klockan 03.11, försökte ta mig upp ifrån sängen men gick inte. Tårarna sprutade och jag gjorde allt för att Björn inte skulle vakna. Men lätt att sova när man har en valross hulkandes av alla tårar sidan om sig, nej. Så han vaknade, hjälpte mig upp ifrån sängen så jag kunde komma in på toaletten. Började kräkas och smärtorna tog bara i mer och mer... samtidigt som tårarna bara blev fler och fler.
"Nu är det kört dem försvinner ifrån mig, varför just jag och varför nu"
Jag blödde otroligt mycket och alla min tankar cirkulerade i huvudet så jag blev helt yr.

08.30 äntligen! Där var två hjärtan som slog, dem lever. Jag var i chock, jag hade ju ställt in mig på att jag förlorat dem. Att vi skulle börja om på nytt igen, men jag hade så fel. Jag var super lättad men samtidigt blev jag bara mer orolig. För jag blödde ju och det är aldrig bra när man är gravid.
" Fostrena mår bra Amanda men du måste lyssna på din kropp och ta det lugnt! Inga tunga lyft. Men jag måste också informera dig om att det är en riskfylld graviditet och vi vet inte om dem klarar sig"

Ett utdrag ifrån min "dagbok" som jag skrev i under graviditeten. Tänk att för ett år sedan idag var jag superlycklig och så förbaskat rädd. Jag hade fått se två små hjärtan som pickade på hur fint som helst, det var som en dröm. Vi hade verkligen alla odds emot oss, men kolla här vi klarade det. Jag, Ophelia och Björn vi grejade det!

Likes

Comments

Ophelia, Tips

Testade på att göra egen gröt till Ophelia idag och vilken succé! Hon älskade den och den är super enkel att göra, bättre kan det inte bli.

R e c e p t!
2 1/2 små äpplen
1 1/2 dl glutenfri havregryn (går säkert lika bra med vanlig)
1 tsk kanel
3-5 dl vatten

Delade äpplena i små delar, mät upp dem torra ingredienserna i en kastrull och häll sedan över vattnet och avsluta med att lägga i äppelbitarna. Koka sedan upp det med lock på, på medelvärme. Tar cirka 15 minuter eller tills äpplebitarna är mjuka. Ta sedan av gröten ifrån plattan och låt svalna, när den svalnat så mixa ihopa allting till en slätt gröt.
Jag håller upp den färdiga gröten i en "nappflaska" ifrån herobility perfekt för den är då färdig att värma direkt. Men jag fryser även in och då gör jag det i isformar. 


Jag har inte berikat gröten med paltbröd eftersom jag är glutenintolerant så har Ophelia aldrig fått gluten innan och när vi provat ge henne vanlig ersättning får hon super ont i magen. Så vill inte riskera något innan vi kollat upp det, vilket vi kommer göra när hon  är 6månader. 

Likes

Comments

Endometrios, Familjen, Ophelia

Bloggen har varit tyst nu ett par dagar och det pågrund utav min sjukdom. Det var länge sedan jag var i ett så smärtsamt skov som jag fått nu. Tur jag har världens finaste människor runt omkring mig som verkligen alltid ställer upp! Björn har fått stans hemma ifrån jobb i två dagar och idag hjälpte min mormor och morfar till. Men idag börjar jag känna mig bättre, jag har kunnat äta mat och orkat vara vaken hela dagen. Ett steg i rätt riktning!
Hoppas din helg har varit bra och att du laddat batterierna ordentligt inför den nya veckan!

Imorgon avslöjar jag ett fantastiskt sammanbet och förhoppningsvis en rabattkod till er, kan säga som så att ni med barn kommer jubla.

Mormor och morfar bjöd på mat ikväll, så skönt att slippa behöva tänka på det. Fick dessutom nyrökad makrill och bergstunga. Rena himmelriket för mig som älskar fisk.

Asså jag dör! Hur söt är inte denna prinsessa i mammans solglasögon, en riktig tuffing 😍

Nu ska jag krypa ner sidan om mina favoriter och försöka sova!



Glöm inte bort att just du är helt fantastisk, precis som du är.

Likes

Comments

Idag kommer här ingen uppdatering, jag har haft en skit natt. Varit vaken hela natten med fruktansvärda smärtor, känns som någon kört över mig med en lastbil är helt slut.
Har världens finaste sambo som stannar hemma ifrån jobb för att ta hand om mig och Ophelia. Hade aldrig klarat det utan honom!

Hoppas ni får en bättre start på eran helg!

Likes

Comments

Ophelia, Tips

Tänkte dela med mig av mina fem bästa tips inför den kommande bebisen.

• Omlottbodys, så man slipper dra dem över huvudet på den lilla bebisen. Guld värt, vi använder fortfarande nästan bara det inu. Björn hatar att dra något över huvudet på Ophelia så blir smidigast så.
• Pyjamas med antingen knappar eller dragkedja som man kan dra från båda hållen. Så man slipper ta av allt när mm ska byta blöja mitt i natten.
• Mängder av kräklappar, vi köpte dem 10pack ifrån Ikea. Tror nästan vi köpte 4paket och dem används!
• Tunna bomullsfiltar som man kan använda som snutte. Ophelia älskar sina snuttar och somnar aldrig utan dem. Vi som med dem i sängen innan hon kom just för att dem skulle lukta oss.
• Lite tjockare filtar gärna av bomull, jag personligen älskar Newbies och har fyra stycken till Ophelia.

Likes

Comments

Något man ser och hör mycket av just nu är ”men vi gör det för barnen” vadå ”vi gör det för barnen” tror ni att barnen mår bra utav att se sina föräldrar olyckliga bara för att dem ska få växa upp i ett hem med båda sina föräldrar under samma tak. Jag kan av egen erfarenhet säga som så, nej det gör inte dina barn lyckligare. Snarare tvärtom! Dem ser,hör och känner av er negativitet till varandra eller om det bara är så enkelt som att kärleken inte finns kvar. Då mår man som barn bättre av att ha två boende och två lyckliga föräldrar på heltid och kanske få in bonus vuxna som älskar en. För jag tror att ett vinnande koncept i barnuppfostran är kärlek, en familj med högt och lågt i tak. Det är vår uppgift som förälder och se till att barnet växer upp i ett hem fyllt utav kärlek oavsett hur den familjen ser ut. Det är något jag och B pratat om mycket, vi båda är uppväxta med skilldaföräldrar och haft det turbolent med våra föräldrars respektive. Men ändån har vi insett att våra föräldrar aldrig hade kunnat leva tillsammans. Jag är tacksam idag över mina föräldrars beslut, trots att åttaåriga jag hatade dem för det och tyckte det var hemskt att mina syskon fick växa upp med båda föräldrarna i samma hus. Medans jag levde i en resväska.. Så är det något vi alltid varit väldigt överens om att just om vår kärlek någonsin skulle försvinna så är det bättre att gå ifrån varandra som vänner för barnet skull och bli lyckliga på nytt på vars ett håll. Än att säga som många ”men vi gör det för barnens skull” nej ni gör det inte för barnens skull ni gör det för att ni är rädda för samhällets reaktion och för att det ska se ut som ett misslyckande. Men vet du vad jag anser att ni som våga gå ur den onda cirkeln är en ren vinnare!

Var rädda om varandra många kramar Amanda

Likes

Comments

Familjen, Ophelia

Godmiddag fina du!
Hoppas din morgon varit bra och att du har något roligt framför dig idag.
Själv började jag min morgon redan fyra... Ophelia ville ha mat och Björn skulle köra och jobba. Precis när Björn stänger ytterdörren börjar mussen spring i vår sovrummsvägg.. Hatar den! Vi har försökt hitta var den kommit in men hittar inget.. Så antagligen är det sedan byggarna rev ut vårt golv i köket eftersom vi upptäckte en vattenläcka. Så förbaskat äckligt, jag är verkligen livrädd för möss..
Tur Ophelia var extra mysig idag när hon vaknade för dagen vid åtta, hon ville verkligen inte gå upp och nära skulle hon ligga. Hon gosade verkligen in sig och låg och pratade hur länge som helst. Underbar start efter lite kaos där innan i natt/morse.
Vid nio klev vi upp och gjorde pannkakor, sen kom Björn hem lagom tills dem var färdiga och nu ska jag svirra om till träningskläder och ut på en tränings runda. Har knappt 10kg kvar av mina nästan 40kg efter graviditeten. Men det är inget jag stressar över, jag vet att min kropp aldrig kommer vara sig lik. Sålänge jag är stark och orkar leka och busa med Ophelia sen när hon blir äldre så ska jag lära mig älska min kropp precis som den är. För den gav ju mig det finaste jag har ❤️

Likes

Comments

Endometrios, Familjen, Frågor och svar, Graviditeten, Ophelia

-Ja vet ni va, det var hon. Och vi hade aldrig haft Ophelia om vi inte fått den hjälpen vi fick.
Nej det var kanske inte det mest optimala att få barn direkt efter studenten och man precis kommit in på sitt jobb. Precis köpt hus som behöver lite renovering, men vet ni vad. För oss fanns det inget val.
-antingen nu eller kanske också aldrig.
Att höra dem orden fick oss att fatta beslutet snabbt, vi fattade beslutet om barn redan efter bara att par månader som par. Jag fick snabbt börja med behandling som satta mig i kemiskt klimakterie, en spruta engång i månaden fick jag i fettvalken på magen. Biverkningarna var fruktansvärda och jag var så förbaskat trött, jag var trött, svettades som en gris, hade fruktansvärda smärtor dem första 3-5 dagarna efter sprutan och jag var så känslosam. Det kändes som att mitt liv slängdes upp och ner varje gång det var dax för en spruta, för jag visste att jag hade en vecka framför mig som var tuff. Den var psykiskt tuff och Gud vad många tårar jag fällt i Björns famn. Men någonstans inom mig fanns det ett jävla anamma, för jag visste ju att jag gjorde det för att kunna bli mamma. Efter ett år på den högsta dosen så fick jag ytterligare lite hjälp på traven en medicin som heter preggo time. Vi skulle ha koll på min ägglosning så vi köpte test och testade men inget test var positivt. Jag var så förbannad, frustrerad och ledsen. Det var då jag var nära på att ge upp, men Björn sa "vi kör på, vad vet vi dem är inte hundra procentiga. Någon gång måste det vara vår tur" dem orden och att dem kom ifrån honom var verkligen min räddning. Vi fortsatte och äntligen kom plusset. Den 6/8-16

Likes

Comments