View tracker

Det är måndag och det har regnat exakt hela dagen. Förutom i morse när det snöade. Jag kom iväg till gymmet för första gången på en vecka och för enda gången den här veckan. Så kan det vara. Men det är ju så mycket som händer nu och jag vet  inte hur jag någonsin ska kunna ta tid från Hedvig och Johan till att gå och träna. Hur som helst. På onsdag smäller det. Då börjar  min praktik och jag ska för första gången på över två år vistas i en arbetsmiljö och vara till nytta på annat vis än som mamma. Är det ens möjligt? Det är så mycket konstiga känslor som rusar runt i kroppen att jag inte vet om det är bra eller dåligt och det har väl sina förklaringar men... Ska jag ut i världen? Bland folk? Själv? Huuuuuu. Har mängder med härliga saker att se fram emot också. Så allt det tunga kan väl bara hålla sig undan ett tag nu? Ja. Jag bestämmer det. Nu får det vara bra ett tag.

Något som gör mig lycklig ända in i själen är det här. Förskolan firar någon form av karneval (eller maskerad som vi kallar det) och med tema djur gick vi på jakt och hittade den här utstyrseln. Hur söt?! 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Axlar. armar, rygg, mage och ben.
Den här träningsvärken är inte nådig. Varannan dag tränar jag och ibland hinner det ifatt mig.
Ibland är det nästan inte värt det. Men när jag mäter varannan vecka så ser jag resultatet av det.
Vågen har jag slutat med även om jag då och då ställer mig på den för skojs skull men jag låter det inte påverka mig i den mån det har gjort förut. Jag har inte satt upp några mål förutom att bli stark. Och det blir jag.

Kroppen kommer kunna bli starkare än vad den har varit, och nu är jag bra mycket starkare än innan graviditeten. Foglossningen har läkt mer och mer. Men jag kommer aldrig se ut som jag gjorde innan. Försöker att inte tänka så mycket över det men jag gör det verje gång jag ser mig själv i spegeln eller ska byta om. Resultatet av en enormt stor mage har blivit fruktansvärt mycket bristningar och en rejäl volang. Eller Fleur de lis som det så fint kallas. Jag kommer aldrig kunna träna bort det. Och jag får höra från höger och vänster att det är resultatet av något av det största och vackraste någonsin. Men alltså... Nej. Den går jag inte på alls. Hedvig är resultatet av det, inte den där förbannade volangen som orsakades av graviditeten från helvetet.Var det värt det? Absolut! Men jag kommer vara helt ärlig, både mot mig sälv och andra: jag sörjer min kropp. Det är inte en värdslig sak även om många påstår det. Och oavsett hur mycket bättre saker och ting i mitt liv är nu så gör det ont att inte trivas i sin kropp. Inte för någon annans skull, utan helt och hållet för min egen. Vikten är inte väsentligt, jag gick upp 23 kilo på nio månader men det är inte det som är jobbigt, det är inte det som får mig att känna så här. Det är väl bara det faktum att kroppen gick sönder så oerhört mycket på så kort tid. Och varje dag blir jag påmind om det, även om jag är starkare än jag varit förr. Jag saknar känslan av att trivas i kroppen. Men jag kommer nog snart inse att det bara är att gilla läget.



Men det är bra fint hörrni. Och jag kände mig fin och vacker oavsett hur tungt det var. Och den har jobbat hårt, kroppen. Den har gjort ett fantastiskt jobb och här går jag och är besviken på dess förmågan att läka... Men det handlar nog inte om det. Det handlar om att jag i 25 år hade kämpat med att acceptera det jag hade, hur jag såg ut. Att efter så oerhört många hårda ord och stränga ideal lyckas vara nöjd och stolt. Och jag blev det! Men här sitter jag igen. Så jävla dumt.

Likes

Comments

View tracker

Jag lagar mycket mat, varje dag faktiskt. Och jag är förbannat duktig på att laga vegansk mat, men även fisk. Så det är det vi äter här hemma. Och det uppskattas. Men jag har märkt att Johan saknar sitt kött lite så idag slog jag på stort, jag köpte mer kött än jag gjort på hur länge som helst. Och champinjoner!

Ja jisses. Nu får vi hoppas att det uppskattas. Jag kommer dock varken tillaga eller äta det.

Jag handlade så förbannat effektivt att jag blev svettig. Har alltid avskytt att handla men att få mycket mat för lite pengar är en utmaning som jag gärna tar mig an även om det innebär att man får handla lite på massa olika butiker.  Får se det som träning. 

Mitt möte idag jag riktigt bra. Nu gäller det bara att hålla tummarna för att det blir som jag vill angående praktik. Hade ju varit ett plus att faktiskt få göra något som man uppskattar och framför allt när jag redan gått miste om att göra det jag allra helst ville. Jag får helt enkelt göra det bästa av situationen och vara positiv. Meeeen va?! Fy fan för att vara positiv, man blir ju ändå besviken. Men kanske inte den här gången i alla fall?

Innan jag går och äter lunch så ska jag bara nämna att det är en jävla utmaning att skriva. Vill stava gärna med gj och meningsuppbyggnaderna känns helt värdelösa. Har liksom glömt bort hur man gör. Övning ger färdighet i guess. Väldans tur att jag inte skriver något viktigt.


Vi i gillar ju grönsaker literå.

Likes

Comments

Suget efter att skriva återkommer sakta men säkert.
Vad det beror på har jag ingen aning om men kanske det är för att livet börjar ta fart igen efter att ha varit rätt intetsägande en längre stund. Sedan Hedvig började på förskolan så har jag kämpat med allt. Mest mig själv och aktiviterterna börjar så sakteliga ta fart och jag får försöka hänga med. Känns märkligt att efter så otroligt lång tid då jag varit helt ur funktion heklt plötsligt bli en (hyfsat) fungerande del av världen. Men det är läskigt. Något annat som är läskigt är väl att dela med sig av känslorna men det bjuder jag på. Finns säkert en hög med folk där ute som känner igen sig.
Hur som helst. Kroppen börjar må bättre även den. Jag tränar flera gånger i veckan och jag blir stärkt av det på alla plan. Att rehabilitera allt som förfallit är inte lätt men det ska gå.

Så. De kommande inläggen kommer förhopnningsvis bli mer givande både för mig och dig. Kanske. Har så förbannat mycket tankar som snurrar. Mycket glädje och en del ilska. Behöver ett forum där jag kan vräka ur mig lite av det och här har jag det ju. Så. Nu ska jag dricka min kaffe och hitta ett plagg eller två att klä mig i och bege mig ut i världen.

Likes

Comments

Idag börjar allvaret igen. Johan börjar jobba och om bara två veckor börjar Hedvig dagis. Har suttit och funderat på det där med att "ta vara på tiden". Det ska jag göra genom att se till att kramas och pussas massor. Se på härliga barnfilmer och ta långa promenader och sist men inte minst äta god mat och njuta av sol och värme. Vi ska mysa runt i pyjamas och se hjärtliga barnfilmer också! Det finns inget man kan göra för att förbereda en ettåring för förskola annat än möjligtvis mat och sovrutiner. Det är nog bara jag som ska vänja mig vid tanken. Och jag jobbar på det! Nu går vi från att ha varit alla tre en lång tid till att jag snart är ensam. Hur gör man?!


Likes

Comments

Semestern tog slut. Långa resor med fina mål. Kommer inte uppdatera så mycket om det i efterhand utan börjar här. Från och med nu!
Idag har vi tackat ja till förskoleplats. Allt är klart och inskolning börjar 31/8. Känns otroligt bra och fruktansvärt läskigt. Jag har idag även fått besked om att jag får pengar. Pengar, hjälp och stöd. Som det ska vara men som det inte alltid blir. Jag är nöjd och förväntansfull. Vi firade med att gå till den där butiken jag varit så nyfiken. Den blir farlig, men den här gången var det rea. Hurraaaaa! Ska skärpa mig och börjar sy mer eget. Måste bara hitta någonstans att köpa billiga fina tyger.

Råkade traumatisera min stackars dotter idag. Skulle gå in på toaletten men glömmer liksom fingrarna i dörrkarmen och hej å hå vad det small. Ni vet när något gör att man faktiskt gråter och skriker. Det gjorde jag. Och la mig på golvet. Hedvig blev superrädd stackars och började gråta hon också. Vem klämmer fingrarna liksom? Jag har inte gjort det sedan jag var liten. Hu! Fingrarna klarade sig dock. Ett litet sår vid nageln men en superöm led. Håhå jaja. Passa fingrarna hörrni!

Fröken höll hårt i påsen!

Fantastiska kläder för en liten peng.

En tokpuss i motljus.

En trött Hedvig och en nöjd Johan.

Hedvig är sådär lagom mallig över fintänderna.

Vi tog en utflykt till Akershus Festning här om dagen. Alla glada!

Vi såg fina polishästar!​

Likes

Comments

​Det är otroligt mycket jag skulle behöva skriva av mig idag.

Jag skulle behöva vräka ur mig om mitt äckel gentemot det faktum hur jag ute bland folk utan barn, alltså som ickemamma, endast kvinna, känner blickar bränna från diverse människor (läs män) och hur jag värderas som liggbar eller icke liggbar. Hur jag så fort jag går utan man eller barn sjunker ner i botten av djävulskapet som kallas dåligt självförtroende och värdelös självkänsla på grund av de där blickarna som dömer mig. Kan jag inte bara få vara människa? Varken mer eller mindre.

Jag skulle behöva prata om hur tufft det är att vara sjukskriven. Hur tufft det är att ta tag i allt livsviktigt när jag av och till faktiskt inte mår bra. Hur tänkar som "Hur ska jag någosin klara av att arbeta när jag inte ens klarar av att göra det jag VILL?" skrämmer livet ur mig

Jag skulle även behöva berätta hur perplext det är att må såhär när jag mår så otroligt bra så fort jag ser åt Hedvigs håll eller ens tänker på henne. Det dubbla med att hata sig själv men att älska delarna av mig som jag ser i henne.

Jag skulle behöva klaga på hur folk bemöter sina medmänniskor och hur de låter sina impulser och kvicka reaktioner styra. Hur en tanke som "oj, den niomånadersbebisen är lika stor som min ettåring. Det var kul" formuleras till "Oj vad stor hon är!" Jag skulle vilja tillägga hur onödigt det är att jag reagerar på det men att jag faktiskt inte vet hur jag ska bemöta det. Kanske jag ska låta mig styras av mina impulser och svara "Stor?! Jo man tackar. Jag fick sy en jävla massa stygn och har faktiskt fortfarande urinläckage."

Jag vill berätta hur irriterande det är att jag minsann aldrig kan låta mitt hår vara. Det var blont och axellångt, så som jag vill ha det, men nu är det liksom... råttfärgat, kort och så har jag även klippt lugg. VARFÖR?!

Jag älskar dock hur jag mitt i det som kallas liv sliter med bekymmer som är tunga på riktigt men också dessa ickeproblem. Det får mig att känns mig som en människa. Hurra för bagateller!

För att avsluta detta virrvarr av smått och oviktigt kommer lite bilder. Inget på min nya frisyr eller på min nya tatuering utan på den där bebisen som gör sig bättre på bild än både tatuering och hår Förövrigt så misstänker jag att de flesta som läser det här följer mig på instagram och där lägger jag ju upp tusen bilder om dagen på allt! Hur som helst! Varsågod!

Morbror Daniel kom på besök!
En trygg famn.

Likes

Comments

Idag har jag ägnat mig mestadels åt vila. Välbehövd vila.
När Johan och Hedvig kom hem hade vi en härlig eftermiddag med mys och god mat. Passade även på att unna mig en goglass. Hedvig var svårnattad trots enorm trötthet men när hon somnat smet jag in i hennes rum som jag lånar till att sy i och började på ett nytt projekt. Efter två timmar var jag klar med en förklädesklänning. För att ha ritat direkt på tyget och för att vara enormt mycket nybörjare och riktigt kass på det där med kantband som jag inte ens vet hur det funkar så tycker jag att jag lyckades rätt bra. Nu är det bara att hålla tummarna att den passar!

Fick dessutom äntligen mössan som mamma stickat till Hedvig.
Den satt perfekt! Så nu får vi nästan hoppas på ett par kalla dagar till (eller att hennes huvud inte växer alltför mycket till sensommaren/hösten). Hihi.

Likes

Comments

Nu har jag vinkat av karln och bebisen som ska iväg på babycafé.
Jag sitter uppkrupen i sängen med en kopp kaffe och ångrar mig en aning att jag inte följde med.
Eftersom jag faktiskt är sjukskriven nu och inte längre mammaledig så ska jag göra så gott jag kan för att inte hänga över axeln på Johan och faktiskt låta dom ha tid tillsammans, på egen hand.
Jag har hållit mig sysselsatt de dagar som gått. Tränat och varit iväg och pysslat med mitt, men idag ska jag liksom ta en vilodag och bara vara hemma. Hemma. Ensam.

Det blir tufft.
Jag har tänkt att jag ska sätta igång med ett syprojekt som jag övade inför igår. Eftersom jag gör mina egna mönster så kräver alla nya projekt sin tid, vilket jag inte lärt mig. Så jag har ett övningsprojekt innan jag sätter igång på "riktigt".
Och jag är ju känd för mina slarvfel...

Jag försöker alltså överleva dagen på egen hand. Inte lätt.
Inte lätt alls.
Så länge ångesten lyckas hålla sig undan så klarar jag mig. Och för att hålla ångesten undan så behöver jag något att lägga fokus på. Det kanske blir en del uppdateringar här. Eller så städar jag hela lägenheten. Nåväl. Ska i alla fall starta med att läsa lite bloggar.

Vinkelivink!

Likes

Comments

​Jahapp!

Nu ska vi se hur jag kommer att trivas på nouw.com. Har redan nu blivit impad av alla inställningar osv. Men... Jag är inte speciellt skicklig så det kan hända att jag flyttar tillbaks till blogspot. Vi får se! Säg vad ni tycker vettja!

Likes

Comments