Hela sommarn har nu gått och jag har mått hyffsat bra, tills för nån vecka sedan då jag börjat dala neråt igen. Nu på Måndag ska jag börja jobba halvtid, dottern börjar skolan och sambon börjar jobba skift igen. Jag är livrädd för att bli sämre, jag pallar inte det, inte nu! Jag ska ju börja jobba och jag som sett fram emot det så länge men nu känns det bara jobbigt och läskigt. Måste få rutiner och ordning på saker runtikring. Hur gör man? Hur klarar man av vardagen men allt från att kliva upp på morgonen, läxor, träningar, städ, mat, och må bra under tiden? Känns avlägset men det är bara att bita ihop och försöka, försöka göra mitt bästa och hoppas att det kommer att bli bra tillslut. Det sista jag vill och behöver är att krascha igen, vet inte om jag orkar ta mig upp från avgrunden yttligare en gång. Kommer min familj att vara kvar om jag blir dålig igen? Skulle jag själv orka leva med någon som har samma sjukdom som mig? Jag vet faktiskt inte.

Var på öppenvården imorse och pratade med överläkaren, tydligen låg Litium bara på 0,4 så nu ska jag äta mer Litium och hoppas på att nivån i blodet höjs och med det kanske börjar må bättre, Ska ta prover om nån vecka igen och se hur det ligger. HOPPAS det är det som stör så det vänder.


Har lust att lägga mig under en gråsten i skogen och komma fram när jag mår bättre...


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Var längesedan jag skrev, IGEN! Förstår inte riktigt varför då jag tycker det är både kul och skönt! Sak samma, vad händer? Jag är ff sjukskriven tills efter sommaren då jag ska börja jobba. Det känns skit bra!

Sommaren är hur fin som helst hittills och jag försöker njuta varje dag varvat med att vi renoverar hela fasaden på huset plus utbyggnad osv. Men det är kul för det blir så fint sen tycker jag om att jobba tillsammans med Stefan, så vi skapar något för just vår framtid.

Med min sjukdom, peppar peppar mår jag bra just nu. Kan ha mina små utbrott men har varit relativt lugn tycker jag själv. Har lätt för att glömma saker men det är en baggis. Äter enbart Lithium för just bipolär sjukdom så känns bra att bara stoppa i mig 1 medicin istället för ca 5-6 olika på en dag. Ända problemet som jag kan klaga på är att min mage är hel väck! Ständigt lös i magen och får käka imodium om jag ska iväg på något, så det stör lite men dom har sagt att jag ska avvakta så det är bara att göra det. Vad gör lite rännskita om hundra år.

Ha en härlig helg!

Likes

Comments

Kul att så många börjat följa, men sorry för dålig uppdatering. Ska kanske bli lite bättre på det.

Vad är Bipolär sjukdom?

Jag kan googla bipolär sjukdom och kopiera det här bara MEN jag vill berätta hur jag upplever min sjukdom. Jag har Bipolär Sjukdom typ 2 som innebär att man får mer deprimerande skov än att vara manisk. Dom två gångerna jag legat inne på psyk så har jag varit deprimerad och inte haft någon som helst livslust. Första gången när jag låg inne innan jul så trodde dom bara att jag var deprimerad och fick prova MASSA olika antidepp mediciner och tillslut vart jag utskriven efter ca 5 veckor.

Denna gång när jag låg inne (kom hem för ca 2-3 veckor sedan) tog det 3v innan dom ställde diagnos och jag fick veta att jag har Bipolär sjukdom. Fick medicin för just det sjukdomen och har slutat med alla antidepp mediciner och ångest mediciner vid behov, jag är väldigt anti mediciner i övrigt så när jag fick min diagnos så var det självklart för mig att sluta med övrig medicin. I dagsläget äter jag Lithium och serocell. Det känns ok och jag måste lära mig hur jag själv fungerar.

Hur fungerar jag nu när jag är hemma?

I det stora hela tycker jag att det går hyffsat bra. Men jag har mina skov, måste städa när det är stökigt och kan börja grina för det liksom känns för mycket. När jag gör för mycket och har för mycket planerat blir det typ tilt i hjärnan och jag vet inte var jag ska börja eller hur jag ska klara av allting, det går bra när jag väl är upp i allt och kör på men när jag sedan sätter mig ner och tar det lugnt kan det brista. Jag kan bli orolig utan att veta varför jag är det. Jag kan bli arg och irriterad fast kan inte sätta fingret på varför. Jag mår allra bäst av rutiner, att jag kliver upp och har dagen utstakad i stora drag vad jag ska göra och när jag ska göra det, men nu när jag är sjukskriven, dottern har sommarlov och en sambo som jobbar skift så blir det inga rutiner och det är därför det inte går så bra hela tiden, jag får mina skov, jag bryter ihop, blir ledsen, blir irriterad osv. Det är just DET som stör mig just nu. Är tacksam för att min Sambo orkar med, han har ju inte valt att leva med en människa som är psykiskt sjuk från början utan han fick ju med det nu på köpet.

Som människa är jag rak och säger vad jag tycker på gott och ont, ibland vissa gånger kanske jag hellre skulle varit tyst men jag är sån. Jag kan liksom inte ändra på det. Jag kommer på massa projekt jag vill göra, oftast flera samtidigt och det kan sluta med att inget blir klart. Jag har svårt att sitta still bara rakt upp och ner så är gärna med mina vänner och lägger ner tid på hunden och familjen. När jag kommer på något måste det ske NU, inte imorgon utan på en gång, annars blir jag bara irriterad och less och skiter i alltihopa. Jag kan bli barnsligt arg för att jag samlat på för mycket tvätt och har den känslan att jag bara vill kasta sönder något, men det går snabbt över. Jag är kreativ med allt från att måla, pyssla och fixa i hemmet.

I alla fall, så planerar jag att börja jobba efter sommaren och det känns fantastiskt för jag älskar mitt jobb. Jag vill leva ett normalt liv fast jag har min sjukdom.

Jag kommer att lära mig bemästra den på bästa sätt för mig.


Hoppas ni förstår hur sjukdomen påverkar just mitt liv! Ha en bra helg!



Likes

Comments

Jag funkar och mår oftast bra hela dagarna. Sov så mycket bättre natten som var så det var skönt, hoppas på samma i natt. Är ju skit bra att jag kan sova hela nätter utan nattmediciner.

I alla fall ska man väl alltid gnälla på något, så här kommer det...På kvällarna vid 20-21 tiden så känner jag mig less, irriterad och arg. svårt att förklara, men om du blir så irriterad på något så att man bara vill skrika och slå på någonting, så känna det inuti nu två kvällar på rad, svin drygt! När jag lagt mig brukar det släppa och huvudvärken med. Jag tror ju att jag känner så för jag vet att hela garderoben är som ett bombnedslag och att det kommer kännas bättre när den är städad, men förmodligen kommer jag skylla på något annat sen. känslan är dryg i alla fall!

Ni som undrar hur det gått med gurkjäveln så har den fått flytta ur bilen och in i växthuset med alla sina kompisar...


Likes

Comments

Jag kom hem igår mitt på dagen nån gång, kom in och började dammsuga, HALLÅ?! det var just sånt där jag inte skulle göra just nu. I alla fall var det full fräs med blommor som skulle ut, plantera om, och göra fint på bron. Kanske inte så konstigt att jag fick jordens skallebank och sov lite halv dåligt i natt.

Det är grejer som jag ser som jag vill göra och bara måste göra men jag vet ju det att det aldrig kommer ta slut om jag bara skulle släppa lös mig själv. Är livrädd att bli manisk och bara kötta på och inte känna efter hur det känns inuti. Det är ju tänkt att jag ska vila och ta det lugnt och bla bla bla. Inte så jäkla lätt!

Nu ska jag lära mig hur jag ska göra för att må så bra som möjligt. Hur lätt är det när man är van att kötta på och bara göra allt på en gång och massa ideer hit och dit från en dag till en annan.

Jag blir frustrerad nu när jag tänker på allting, jag vill ju inte vara nån jävla slashas som bara sitter på röven och inte gör nånting, jag vill ju orka och göra sånt som jag brukar göra! Jag vill gå en timmes promenad med hunden varje dag, ha städat hemma hela tiden, ligga i fas med tvätt, ta hand om hemmet, alla mina fina blommor och växthus.

Nu ligger gurkplantan fortfarande i bilen för jag har inte orkat plantera om skiten. DET är inte jag och jag vill inte att det ska bli jag heller. Det är fan inte lätt att komma hem som Bipolär, Ny medicin osv. Det är skit svårt!

Men får ta tag i gurkjäveln imorrn...



Likes

Comments

Nu ni ska ni få höra! Här går det stadigare och stadigare och jag är redo att åka hem! Äntligen! På måndag skrivs jag ut och det ska bli så jävla skönt att bara få sova i sin egna säng, vara med familjen och bara vara hemma i stället för det här stället! Mår man dåligt och behöver vara här så är personalen helt fantastisk!

I alla fall så åker jag hem på Måndag och med mig har jag endast mina mediciner mot Bipolär sjukdom som verkar fungera klockrent hittills, all "vid behov" mot ångest, depp och sovmedicin osv har jag slutat med helt och det känns så himla bra att jag kan klara mig utan dessa som inte är bra att äta i längden.

När jag kommer hem då ska jag kriga med min sjukdom och vi ska bli bästa vänner så jag så småningom kan börja jobba och leva ett bra liv.

Så jag räknar ner...2 dagar kvar


Likes

Comments

Igår åkte jag hem över hela dagen och kom tillbaka på kvällen, var bara hemma med familjen och det var så himla skönt! Ingen ångest eller massa hjärnspöken. Ingen vid behovs medicin på hela dagen och det känns fantastiskt! Det börjar hända saker och jag känner mig mer stabil och har en plan att jag kanske snart kan få komma hem, först och främst ska jag ta nattpermis i helgen och jag längtar!! Bara det känns bra.

Håller på att trappa ut narkotikabaserad medicin så idag ska jag för första gången på länge inte äta någon sådan medicin till kvällen alls, hoppas jag kan somna då det är en insomnings medicin. Men jag tar dag för dag, timme för timme. Det går åt rätt håll och det känns fantastiskt och hoppfullt!


Likes

Comments

Jag har ätit många olika "psykmediciner" sen jag vart sjuk 2013, vissa har funkat bra men då har jag varit vrålhungrig istället och gått upp i vikt, så mår man dåligt av det också. Tyvärr så är många mediciner viktuppgång och det är så himla synd! Ska det inte räcka med att man mår dåligt redan, ska man gå och vara rädd att man ska gå upp i vikt också? Det kan vara att man blir vrål hungrig hela tiden, en tid kunde jag till och med vakna på natten för jag höll på att hungra ihjäl. Det kan vara att man samlar på sig vätska och bli allmänt svullen i kroppen också. Ingetdera vill man ju ska hända, men för att jag ska må bra så har jag fått ätit mediciner som jag gått upp i vikt av. Är lite som pest eller kolera. Min plan är att jag ska klara mig med "bara" Litium, men om man läser på om den med så är det viktuppgång på den med.

Ni som läser är det någon därute som bara äter Litium men kan ändå hålla eller gå ner i vikt med hjälp av träning, bra kost?


Bild ritad av mig

Likes

Comments

Nu ska jag berätta om den mest konstiga biverkning jag nånsin haft! Hade fått en ny medicin idag så tog en sån och skulle gå och vila. Jag låg och lyssna på musik och sen kände jag hur det började svida i näsan, som en rejäl kallsup. Det sved och jag försökte koppla bort, men det gav sig inte vart bara värre så det slutade med att till slut sa till en sköterska att jag hade så himla ont uppe i näsan, som jag fått kallsup som inte ville försvinna. hon skrattade lite och jag med. Hon kollade upp eventuella biverkningar och vad kommer upp! JO! Kill i näsan, fast för mig gjorde det ont riktigt. Så jag fick en Alvedon och sen gick det över. Nej, jag tänker aldrig ta den medicinen igen!

Sen att jag har rännskita, är en annan historia...


Likes

Comments

Idag klockan 11.00 har jag läkarsamtal som man har varje vecka här inne. Ska fråga hur lång tid det tar innan man börjar känna av Litium, den ligger på 0,7 i blodet just nu som ska vara "rätt" nivå, får se vad hon säger och hur vi ska lägga upp kommande dagar med mediciner osv. Jag vill sluta med alla narkotiska mediciner då jag har stor respekt och vill verkligen inte äta såna mediciner. Känns inge roligt att behöva ta såna mediciner för att fungera eller sova på nätterna.

Har sovit bra i natt! så skönt! Kom inte ihåg sist jag sov en hel natt utan att vakna.

Jag längtar hem mer och mer! Sommarn kommer och jag är här inne, jag vill vara hemma med familjen, jag vill få det att fungera hemma, känna mig "normal" Jag vill kunna följa med dottern på hennes aktiviteter vara ute och gå med hunden och träna honom.

Jag ska kämpa ända in i kaklet för att bli bra så fort som möjligt!



Likes

Comments