View tracker

Bipolär sjukdom typ 2 - symtom

Det främsta symtomet på bipolär sjukdom typ 2 är återkommande depressioner. Mellan depressionerna går patienten i s.k. hypomaniska skov. Hypomani går att se som en mildare form av mani. Personen känner sig upprymd, positiv och full av energi. Inte sällan upplevs hon som driftig, kreativ och produktiv av omvärlden. Kännetecken på sjuklig hypomani är sömnlöshet och rastlöshet. Personen verkar impulsiv och nervös. Gränsen mellan hypomani och mani är inte helt lätt att fastställa. Mani är dock samma typ av tillstånd fast betydligt värre. Mani kan också övergå i ett psykotiskt tillstånd där personen kan tappa kontrollen över sig själv totalt. Då bipolär sjukdom kan ha en kreativ sida tillsammans men den melankoliska, grubblande är den inte helt ovanlig bland konstnärer. Många framstående konstnärer har förmodligen lidit av denna sjukdom. August Strindberg och Virginia Woolf är två författare som möjligtvis var bipolära

Kopierat från Bipolär-sjukdom.se


Jag läser på så mycket jag kan om den sjukdom/diagnos jag har och kom över den här idag, lite kul tyckte jag då jag alltid tyckt om att måla, sen stämmer det överhand ganska bra, men alla upplever det ju på sitt sätt. Man kan ju inte googla sin sjukdom och bara läsa och vips så vet man hur man kommer reagera eller uppleva sina depressioner, hypomanier osv. Man är ju sin egen individ men kunskap är kul har jag börjat tycka. Det mest intressanta att läsa är ändå självbiografier där andra människor berättar hur dom upplever och tar sig igenom, där man kan känna igen sig och bli berörd. Så lite tips på självbiografier om just bipolär sjukdom skulle uppskattas.


Ha en underbar Helg alla fina där ute!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

2 veckor har jag varit hemma! 2 veckor utan sjukhus, låsta dörrar, utan frihet, vidrig mat, personal som väcker en, osköna fotöljer, inget privatliv, en äcklig rökkur utanför rummet, ja listan kan göras lång. Jag tänker ändå på vissa människor som jag kom inpå som fortfarande är kvar. Sänder kramar till er.

i alla fall! Jag är hemma! Jag mår fan bra! Jag mått oförskämt bra i 3 dagar nu. 3 hela dagar i rad, utan ångest eller oro och massa onödigt grubblande. Jag är tacksam. På medicin sidan känner jag att jag har hittat så rätt hittills! jag vet inte, men jag måste ha kissat ur mig massa vätska eller nånting för pluffset är borta och vikten går stadigt neråt. Inget jag lägger nån större energi på då jag inte ens äger nån våg, för den sulade jag ut förra vintern i ett utbrott. Men det känns! Jag är inte lika hungrig och tröstätandet är borta. Men som sagt, det är bara ett plus mitt i allt. Jag är mer klarsynt och inte lika dimmig i skallen, svårt att förklara men jag är mer "klar" på något sätt. Känns bra helt enkelt! Hoppas det flyter på såhär och att denna medicin är för mig.

I övrigt så börjar jag få lite rull på tillvaron, från början sov jag på dagarna, var bara hemma hela dagarna, sov alldeles för mycket och var inte ute nånting. Att duscha var en pers. Nu känns allt lite lättare, jag tar mig för saker, åker och handlar, lagar mat, går ut och går, har hälsat på några vänner, handlat. Det går framåt.

Min dotter så igår att hon tyckte det var kul att jag var glad igen, bara det får ju en att vilja kämpa ännu MER!

Det känns så jävla bra!




Likes

Comments

View tracker

1 vecka har jag varit hemma idag. Såklart underbart att slippa avdelningen och sjukhus, underbart att vara med familjen. När man kommer hem så slungas man ju in i vardagen direkt, sambon jobbar och dottern går i skolan, hunden måste rastas osv, jag måste ju göra såna självklara grejer och det kan vara jobbigt men det går bra.

När jag blir inlagd så har jag hamnat i depressioner oftast efter en hypomani, och då mår jag ju SUPER! Jag mår ju så himla bra, har massa projekt, kan få för mig att söka nya jobb (fast jag älskar mitt jobb), skura golvet med en liten diskborste, måste köpa massa grejer, kanske kommer på att jag ska plugga till nått, börjar tok pyssla med nått, och sådär håller det på, Tills det brakar och jag mår sämre och sämre och till slut hamnar jag i en depression och det under detta året har jag hamnat i 3 st som slutat med inläggning. Mellan dessa har jag mått bra i ca 4-5 månader mellan bara och åter fallit ned.

Första gången medicinerades jag bara för depression och då tror jag nu i efterhand att jag triggades igång av den medicinen och blev för uppåt och hamnade i mani och hamnade i botten igen. Fick min Diagnos Bipolär Typ 2 i Maj-16 Har bytt Medciner fler ggr och det tär, både psykisk och fysiskt.

Men just nu känns det ändå ok, Jag är hemma. Det svajar, men det får svaja. Jag har en kontakt, har aldrig haft en kontakt på öppen vården tidigare när jag varit hemma tex, vilket är helt sjukt såhär i efterhand! Jag har blivit utskriven med mina mediciner och fått klara mig själv! Så nu ska jag få träffa andra som har samma diagnos, hoppas att jag får lära mig hantera min sjukdom så jag inte hinner falla så jag blir så himla, himla dålig. Jag vill inte hamna där nere igen.

Den här gången blev jag som sämst. Aldrig haft sån ångest, livslusten var som borta. Läkaren på avdelningen var hemskt, kanske bäst på medicin men inte med människor. Fick mig att känna mig så liten. Nä, uscha, kommer inte ens ihåg allt, kanske lika bäst. Tur att såna ställen ändå finns när man behöver hjälp när man inte kan ta hand om sig själv. Men nu ligger det bakom mig.

Nu blickar jag framåt....

Hemma är ändå Hemma





Likes

Comments


Har haft sån ångest dom tre senaste dagarna så jag har inte vetat vart jag ska ta vägen, känns som jag ska drunkna i mitt eget huvud, har lust att kasta sönder saker. Det jobbigaste som kan hända med medicin byte är att man kan dala neråt innan det verkar och man går upp på en bra nivå och man börjar må bättre. Jag har varit med om det här förut men fy fan! Jag mår fan inte bra, inte lite bra, just nu står ju mörkret och snackar på dörren. Även fast jag VET att jag kommer att bli bättre så känns det inte så. inte just nu. Jag sover sämre vilket leder till sämre dagar också var den onda spiralen igång. Men nu ska vi inte måla fan på väggen, jag kanske kommer vara sämre ca en vecka efter insättning av den nya medicinen och det var den 3:e Okt. Det är bara att bita ihop, igen. Sitter här med gråten i halsen och inbillar mig att det är BARA att bita ihop, nu har jag börjat ljuga för mig själv också.

Jag vill bli frisk och åka hem !

Likes

Comments

Nu när 3 veckor gått sedan jag satt där inne hos sköterskan hemma i stan och sa att jag ville somna och inte vakna upp igen så vill jag faktiskt vakna upp, varje morgon (nästan), fastän jag tyvärr inte får göra det hemma ännu. i och för sig så har jag varit hemma dom två senaste helgerna på permis så, så synd om mig är det inte. Det går framåt men det går ju så in i helvskotta sakta! Dom som känner mig vet ju att jag inte är den tålmodigaste människan på denna planet. jag vill att allt ska bra bra nu, helst igår. men det är bara att bita ihop och vänta och vänta.

Direkt när jag kom in på avd satt dr ut Litium direkt, no more rännskita tänkte jag. Tack för det. Röven är ju ganska sliten efter att ha haft diarre sen dom satt in den och det är ju ex antal månader sedan! Sen har jag varit pluffsig och allmänt seg, både i kropp och knopp, så den var inget för mig såhär efteråt. Vikten ska vi ju inte tala om. Under detta turbulenta år med en drös olika mediciner, inläggningar och depressioner så har jag väl plussat mellan ca 20-25 kg, fatta! Det är ju ett en hel gris för fan! Den är inte rolig! Bara den vill ju att man vill lägga sig och grina på tolettgolvet. NU har jag fått en ny medicin som heter Topimax (Man blir ju typ glad av namnet) den ska hjälpa mig att bli mer jämn, samt inte lika hungrig och pluffsig, har även fått insatt en som heter Voxra som ska hjälpa till som ett extra skydd så jag inte faller så djup ner i mina depressioner. Sen om denna mix fungerar, det vet man inte, det får tiden utvisa. Jag hoppas min hjärna svarar på detta så jag kan få komma hem och fortsätta jobba med mig själv hemma.

Jag vill bara få må bra. Vissa dagar är skit! andra är bättre, det svänger väldigt just nu. Jag saknar min familj. Jag blir arg på mig själv. Men jag vill vara tydlig med att det är ingens fel att jag är här. absolut ingens fel att jag är sjuk! Ibland känns det som min hjärna äter upp mig inifrån, och det ser ingen utifrån.

Det är där jag är i nuläget...



Likes

Comments

ja, vad säger man ? upp som en sol och ner som en pannkaka och rätt ner i avgrunden igen. den där jävla avgrunden som jag trodde jag inte skulle behöva uppleva igen, men där hade jag fel. att man kan må så dåligt inombords, det önskar jag verkligen ingen och det går inte att förklara för någon som inte upplevt det själv, så om du som läser inte förstår så var glad.

För 3 veckor sedan hade jag tid hos en sköterska på öppen vården hemma eftersom min Litium nivå hade strulat och jag mådde bara sämre och sämre, hon stängde dörren efter mig och jag bröt ihop, hon frågade hur det var och jag sa att jag orkade inte mer, inte en minut till, inte en sekund till. Jag är trött! Jag vill somna och inte vakna nå mer. Hon kallade in en läkare och tog beslutet att ringa direkt till akut psyk i S-vall. "Går du med på att läggas in, Caroline?" -Ja, svarade, jag. Med vetskapen att om jag är frivillig så är jag "fri" därinne. men det var inte lätt att svara Ja, det är inte som när dom frågar i korvkiosken om du vill ha ketchup på korven och du svara ja, det här är ju om du ska läggas in på psyket, där vill man verkligen INTE vara. Men mår man så dåligt som jag gjorde då så får man välja om man vill ha ketchupen på korven och äta den som man tycker och godast eller så får man en möglig korv och äta upp den ändå.

hem å packa in på akut psyk, träffa läkare, vidare slussad till avdelning, inte samma avdelning som jag tidigare haft "turen" att hamna på kan jag i efterhand säga. vilken panik, ingen trevlig personal, jag ångrar mig, gråter, vill hem, får inte, får inte gå ut innan jag får träffa läkare nästa dag! Helvette! klockan är ganska sent och jag får inte veta nånting, vart inte mycket sömn den natten...



Likes

Comments


Hela sommarn har nu gått och jag har mått hyffsat bra, tills för nån vecka sedan då jag börjat dala neråt igen. Nu på Måndag ska jag börja jobba halvtid, dottern börjar skolan och sambon börjar jobba skift igen. Jag är livrädd för att bli sämre, jag pallar inte det, inte nu! Jag ska ju börja jobba och jag som sett fram emot det så länge men nu känns det bara jobbigt och läskigt. Måste få rutiner och ordning på saker runtikring. Hur gör man? Hur klarar man av vardagen men allt från att kliva upp på morgonen, läxor, träningar, städ, mat, och må bra under tiden? Känns avlägset men det är bara att bita ihop och försöka, försöka göra mitt bästa och hoppas att det kommer att bli bra tillslut. Det sista jag vill och behöver är att krascha igen, vet inte om jag orkar ta mig upp från avgrunden yttligare en gång. Kommer min familj att vara kvar om jag blir dålig igen? Skulle jag själv orka leva med någon som har samma sjukdom som mig? Jag vet faktiskt inte.

Var på öppenvården imorse och pratade med överläkaren, tydligen låg Litium bara på 0,4 så nu ska jag äta mer Litium och hoppas på att nivån i blodet höjs och med det kanske börjar må bättre, Ska ta prover om nån vecka igen och se hur det ligger. HOPPAS det är det som stör så det vänder.


Har lust att lägga mig under en gråsten i skogen och komma fram när jag mår bättre...


Likes

Comments

Var längesedan jag skrev, IGEN! Förstår inte riktigt varför då jag tycker det är både kul och skönt! Sak samma, vad händer? Jag är ff sjukskriven tills efter sommaren då jag ska börja jobba. Det känns skit bra!

Sommaren är hur fin som helst hittills och jag försöker njuta varje dag varvat med att vi renoverar hela fasaden på huset plus utbyggnad osv. Men det är kul för det blir så fint sen tycker jag om att jobba tillsammans med Stefan, så vi skapar något för just vår framtid.

Med min sjukdom, peppar peppar mår jag bra just nu. Kan ha mina små utbrott men har varit relativt lugn tycker jag själv. Har lätt för att glömma saker men det är en baggis. Äter enbart Lithium för just bipolär sjukdom så känns bra att bara stoppa i mig 1 medicin istället för ca 5-6 olika på en dag. Ända problemet som jag kan klaga på är att min mage är hel väck! Ständigt lös i magen och får käka imodium om jag ska iväg på något, så det stör lite men dom har sagt att jag ska avvakta så det är bara att göra det. Vad gör lite rännskita om hundra år.

Ha en härlig helg!

Likes

Comments

Kul att så många börjat följa, men sorry för dålig uppdatering. Ska kanske bli lite bättre på det.

Vad är Bipolär sjukdom?

Jag kan googla bipolär sjukdom och kopiera det här bara MEN jag vill berätta hur jag upplever min sjukdom. Jag har Bipolär Sjukdom typ 2 som innebär att man får mer deprimerande skov än att vara manisk. Dom två gångerna jag legat inne på psyk så har jag varit deprimerad och inte haft någon som helst livslust. Första gången när jag låg inne innan jul så trodde dom bara att jag var deprimerad och fick prova MASSA olika antidepp mediciner och tillslut vart jag utskriven efter ca 5 veckor.

Denna gång när jag låg inne (kom hem för ca 2-3 veckor sedan) tog det 3v innan dom ställde diagnos och jag fick veta att jag har Bipolär sjukdom. Fick medicin för just det sjukdomen och har slutat med alla antidepp mediciner och ångest mediciner vid behov, jag är väldigt anti mediciner i övrigt så när jag fick min diagnos så var det självklart för mig att sluta med övrig medicin. I dagsläget äter jag Lithium och serocell. Det känns ok och jag måste lära mig hur jag själv fungerar.

Hur fungerar jag nu när jag är hemma?

I det stora hela tycker jag att det går hyffsat bra. Men jag har mina skov, måste städa när det är stökigt och kan börja grina för det liksom känns för mycket. När jag gör för mycket och har för mycket planerat blir det typ tilt i hjärnan och jag vet inte var jag ska börja eller hur jag ska klara av allting, det går bra när jag väl är upp i allt och kör på men när jag sedan sätter mig ner och tar det lugnt kan det brista. Jag kan bli orolig utan att veta varför jag är det. Jag kan bli arg och irriterad fast kan inte sätta fingret på varför. Jag mår allra bäst av rutiner, att jag kliver upp och har dagen utstakad i stora drag vad jag ska göra och när jag ska göra det, men nu när jag är sjukskriven, dottern har sommarlov och en sambo som jobbar skift så blir det inga rutiner och det är därför det inte går så bra hela tiden, jag får mina skov, jag bryter ihop, blir ledsen, blir irriterad osv. Det är just DET som stör mig just nu. Är tacksam för att min Sambo orkar med, han har ju inte valt att leva med en människa som är psykiskt sjuk från början utan han fick ju med det nu på köpet.

Som människa är jag rak och säger vad jag tycker på gott och ont, ibland vissa gånger kanske jag hellre skulle varit tyst men jag är sån. Jag kan liksom inte ändra på det. Jag kommer på massa projekt jag vill göra, oftast flera samtidigt och det kan sluta med att inget blir klart. Jag har svårt att sitta still bara rakt upp och ner så är gärna med mina vänner och lägger ner tid på hunden och familjen. När jag kommer på något måste det ske NU, inte imorgon utan på en gång, annars blir jag bara irriterad och less och skiter i alltihopa. Jag kan bli barnsligt arg för att jag samlat på för mycket tvätt och har den känslan att jag bara vill kasta sönder något, men det går snabbt över. Jag är kreativ med allt från att måla, pyssla och fixa i hemmet.

I alla fall, så planerar jag att börja jobba efter sommaren och det känns fantastiskt för jag älskar mitt jobb. Jag vill leva ett normalt liv fast jag har min sjukdom.

Jag kommer att lära mig bemästra den på bästa sätt för mig.


Hoppas ni förstår hur sjukdomen påverkar just mitt liv! Ha en bra helg!



Likes

Comments

Jag funkar och mår oftast bra hela dagarna. Sov så mycket bättre natten som var så det var skönt, hoppas på samma i natt. Är ju skit bra att jag kan sova hela nätter utan nattmediciner.

I alla fall ska man väl alltid gnälla på något, så här kommer det...På kvällarna vid 20-21 tiden så känner jag mig less, irriterad och arg. svårt att förklara, men om du blir så irriterad på något så att man bara vill skrika och slå på någonting, så känna det inuti nu två kvällar på rad, svin drygt! När jag lagt mig brukar det släppa och huvudvärken med. Jag tror ju att jag känner så för jag vet att hela garderoben är som ett bombnedslag och att det kommer kännas bättre när den är städad, men förmodligen kommer jag skylla på något annat sen. känslan är dryg i alla fall!

Ni som undrar hur det gått med gurkjäveln så har den fått flytta ur bilen och in i växthuset med alla sina kompisar...


Likes

Comments