Header

Hade som sagt förväntat mig både att somna i tid igår, få lite sovmorgon och vakna upp utvilad. Allt sket sig. Kunde inte komma till ro och somna igår kväll. Låg och slötittade på bonusfamiljen tills jag slutligen somnade. Vaknade upp vansinnigt tidigt denna morgon. Hade en sådan kramp i magen som inte ville släppa, i kombination med att det värkte bak i ländryggen. I samma veva slog Collin upp sina två blå. Vi lade oss i ett bad, lekte lite och kröp sedan ner i sängen igen. Som tur var lyckades vi somna några timmar till och vaknade upp något piggare båda två.

Jag har ställt in alla planer vi hade idag. Hade tänkt gå en promenad med en vän och gå förbi svärmor efter det. Bestämde mig för att stanna hemma och vila magen istället. Så idag ska vi ha en riktig mysdag här hemma. Vädret är inte på topp heller. Vilket i och för sig inte gör mig någonting. 

Just nu vilar lilleman lite middag. Jag ska titta på ett avsnitt av en serie och sedan fortsätta med det jag höll på med.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Det är tråkigt med vardag. I alla fall när en arbetar långa dagar. Känns knappt som att vi hinner göra någonting här hemma innan lilleman börjar gnugga sig i ögonen och hämtar snutten för att sedan vilja krypa ned i sin säng. Nåja. Det är inte mycket att göra åt. Är som sagt ledig i morgon och i helgen. Det ska bli så skönt!

Annars har det inte hänt mycket idag. Hämtade hem diamanten, åt lite middag, lekte och utförde lite måsten som jag sköt upp igår för att klockan drog iväg. Tvättmaskinen går för fullt och snart ska jag dansa med både dammsugaren och golvmoppen. Sådana där tråkiga saker som ger en sådan skön känsla efteråt.

Just nu håller jag på att titta på en serie. You've been tagged. Hittade den av en slump på viaplay och fastnade. Både obehaglig, läskig och spännande. När jag känner mig färdig här hemma ska jag faktiskt krypa ned och försöka göra en någorlunda tidig kväll. Är så trött i huvudet och kroppen skriker efter sömn.

Likes

Comments

Ny vecka med nya möjligheter. Blev väckt tidigt denna morgon av att Michael sade hejdå och rörde sig mot Stockholm. Hoppas att vi inom en snar framtid har en vardag ihop, där han jobbar på hemmaplan. Det börjar dock se lite ljusare ut.

Somnade givetvis om och vaknade en kvart senare än vad jag hade planerat. Väckte lilleman och vi begav oss sedan mot förskola och jobb. Det spelar ingen roll hur trött en är när man hoppar upp på cykeln, det är som väck när man hör honom skratta hela vägen tills vi är framme. Efter några timmar på jobbet mötte jag upp min yngsta lillasyster så gick vi tillsammans och hämtade Collin. En tur till affären, hem och gjorde tacos sedan fick vi sällskap av nästa syster.

Vi spenderade några timmar ihop innan det var dags för dusch och nattning av barnet. Som somnade på två röda. Han har det rätt så jobbigt nu när flera tänder är på väg upp. Annars så är den här åldern verkligen magisk. Det händer så mycket på samma gång. Varenda dag har han lärt sig något nytt. Det senaste är att dansa och klappa händerna samtidigt. Leendet som fyller hela det där, lilla ansiktet får hjärtat att slå volter flera gånger om.

Jag har inte gjort så mycket annat än hängt framför en serie samtidigt som jag pausat mellan varven. Tvättat och håller på och grejar lite. Klockan springer iväg alldeles för fort och jag har på tok för mycket saker kvar på dagens agenda att göra. Har precis mottagit en leverans från City gross, spelar lite musik och ska göra klart här innan jag kan ta kvällen.

Imorgon väntar ett dagpass på jobbet. Collin är så trött efter en heldag på förskolan så det blir mest att vi leker och myser när vi kommit hem från förskolan. På onsdag har vi dock en ledig dag ihop med en massa roligt inplanerat. Det behöver vi han och jag. Lite tid på tu man hand då vi bara ska hitta på en massa roliga saker.

Likes

Comments

Livet går verkligen i svackor. Upp och ned. Medgångar och motgångar. Nu ikväll fick jag ett bra besked. Ett besked som jag väntat på så länge. Som jag längtat och drömt om. Efter detta besked har jag suttit och funderat. I flera timmar.

Från och med idag börjar jag om från scratch. De senaste tre månaderna cirka, har jag åkt berg- och dalbana känslomässigt. Minsta motgång och jag har brutit ihop totalt. Jag har varit ett nervvrak, så rädd och så orolig. Det har känts som att vi stått på målsnöret och varit så rädd att falla där. Men vi kommer inte falla. Vi kommer få precis allting vi kämpat, krigat, gråtit och strävat efter. Efter snart 3 år, är vi äntligen en hel familj. Ä N T L I G E N!

Så, från och med idag trycker jag bort rädslan. Från och med idag tänker jag inte åka berg- och dalbana längre. Från och med idag skall ingen längre få styra över mitt, vårt liv. Från och med idag tänker jag fullfölja allt det som vi drömmer om, vill och önskar med livet. Från och med idag skall jag finna mig själv igen.

Så, idag har jag tagit fram min to-do-list med drömmar som jag skrev för ett tag sedan. Drömmar och mål som jag hoppas kommer slå in. Men med tanke på vad vi har klarat av, tvekar jag inte det minsta. Jag inser idag, hur starka vi är. Även om jag många gånger undrat om allt runt omkring skulle tära för mycket på oss och få oss att glida ifrån varandra. Vårt förhållande har fått sig en ordentlig prövning från start. Men, vi sitter här idag. Hand i hand. Det är strongt.

- Skaffa två gemensamma barn, med 2-års åldersskillnad

- Studera vidare och klättra i karriären

- Köpa ett hus

- Ta ett körkort

- Köpa en till bil

- Flyga för första gången

- Åka på en weekend till Polen

- Äta sunt och ta tag i träningen

- Vara den bästa mamman till våra kiddoz

- Säga ja, till mannen i mitt liv

Mina drömmar är inte särskilt orealistiska. Förutom det där med flygningen då i och för sig. Någon lär knocka ner mig eller fylla mig med så mycket sprit att jag varken vet vad jag heter eller bor. Men, även sådana saker kan ju förstås hända. Så, från och med idag, ska jag sluta bry mig om vad andra tycker och tänker. Det är en sämre vana jag har dragit på mig de senaste åren. Jag väljer mina vägar och val. Jag förtjänar att vara lycklig, missunnar någon annan det, är det inte jag som har problem. Jag ska, oavsett vad, stå med ryggen rak och huvudet högt.

Likes

Comments

​Dagarna går verkligen i ett. Nu under sommaren har jag valt att arbeta heltid istället för att ta ut några veckors semester. Det vill säga tidig uppstigning, längre dagar och mindre tid att sitta uppe på kvällarna. Sedan har jag även valt att läsa två kurser på distans så jag sliter för fullt med dessa när Collin sover på kvällarna.

Annars så rullar livet på. Vi har äntligen vunnit en kamp vi har kämpat för så länge. I flera år. Vi har inte sett det svart på vitt riktigt ännu, men det ser ljust ut och vi är så glada. Så mycket ångest, klumpar i magen, trasiga hjärtan och ångestladdade känslor som lättade. Jag har sagt hela tiden att står vi hand i hand så klarar vi detta. Snart är vi enade i vår familj och snart kan vi få uppleva en helt annan glädje i livet än tidigare. 

Utöver detta så spenderar jag all ledig tid med att leka, busa och mysa med lilleman. Längre dagar på förskolan gör att han är helt slut på kvällarna. Sedan har nätterna bestått av en hel del vakna timmar då han haft seperationsångest. Så det har varit ledsna miner, förflyttning till vår säng och sång i ett antal timmar innan han äntligen kommit till ro igen. Jag har känt mig som en vandrande zombie de senaste veckorna men nu börjar det bli lite bättre.

Träningen har självklart blivit lidande den senaste veckan och ser ut att bli även denna. Det gör mig bitter. Förra veckan mådde jag så konstigt. Feber som kom och gick, somnade konstant och var allmänt hängig. Denna morgon vaknade jag upp med halsont och täppt i näsan. Hoppas det går över fort så jag kan träna i slutet på veckan i alla fall. Så länge får jag köra modifast tills jag är kry igen och varva försiktigt med lite övningar på hemmaplan så att jag inte tappar detta.

Idag har vi en ledig dag jag och junior. I skrivande stund vilar han middag och jag betar av en uppgift. Har plockat och tvättat lite. I eftermiddag har jag tid hos optikern. Dags att skaffa nya glasögon då det var ett tag sedan. Ikväll blir det lugnt med mys i soffan framför en barnfilm. Vi räknar ner dagarna till Michael kommer hem och vi går på ledig helg. Snart har han fyra veckors semester och vi längtar så. Ska bli så skönt att vara tillsammans hela familjen!

Likes

Comments

​Jag hade en extrem svacka i livet för ett tag sedan. Visste varken ut eller in. Hur jag än försökte kunde jag inte förstå vad det var som egentligen störde mig. Tills jag en dag insåg att okej, det är mig själv jag vantrivs med.

Först handlade allting om håret. Jag har varit så arg och så ledsen över att jag fick alopecia. Känt mig så okvinnlig, obekväm i mitt eget utseende och har haft en malande ångest som jag inte kunnat hantera.

Aldrig i mitt liv har jag varit särskilt besatt av det yttre. Jag har alltid accepterat mig själv och den jag är, för vad och vem jag är. Men så helt plötsligt började jag att bli äcklad av det jag såg. Från ingenstans kunde jag plötsligt se de där extra kilona som jag lagt på mig. Plötsligt ville jag försöka skyla kroppen i alldeles för stora kläder och hoppas att ingen såg det jag såg. Hjärnspöken tänker ni kanske, å n g e s t, tänker jag. 

Det är inte sunt att inte trivas med sig själv. För mig handlar det varken om att se ut som något praktexempel i reklamerna eller bära samma size som Barbie, för mig handlar det om att må bra med mig själv. I mig själv. Efter ett tag av dessa känslor som jag brottades med insåg jag att det bara var att lägga självömkan åt sidan. Det är ingen annan som har sett till att jag varit så osund som jag varit de senaste månaderna. Det är bara att ta tjuren vid hornen och lösa problemet.

Idag, efter några veckor, jösses. Jag mår så bra! Jag har fått in träning på gymmet i vardagen och har börjat tycka att det är galet roligt. Särskilt när jag börjar se resultat. Bara något så enkelt som att kunna knäppa en del byxor igen. Förutom det känner jag mig även starkare, friskare och piggare. Och då har jag ändå bara börjat träna. Jag kan gå från gymmet och tänka att; fasiken, vad jag längtar tills det blir morgon så att jag kan köra igen. Det är så roligt!

I och med att jag har en tendens att alltid sätta orealistiska mål som innebär prestationsångest, panik, stress och känslomässigt kalabalik har jag satt upp ett mål som jag har ett år på mig att nå. Sedan tänker jag i bakhuvudet att det vore ännu roligare att lyckas innan men händer det, så händer det. Vill du, så kan du. Mitt nya motto.

Likes

Comments

En fantastisk långhelg är nu över. Trots att jag har haft jobbhelg har vi hunnit med så mycket. Påskfirande, middag hemma hos oss, en massa lek och bus med Collin, sedan fick han givetvis sitt första påskägg. Det var en riktig höjdare! Så mysigt när vi hinner umgås med båda våra familjer. Det är stunder man verkligen samlar energi.

Igår var det fart och fläkt precis hela dagen. Köpte oss även nya köksstolar till matbordet. Vi har pratat länge om att köpa oss skinnstolar, så vi är mer än nöjda. Kvällen spenderade vi med att göra matlådor, hänga i soffan och bara mysa. Precis när vi lagt oss för kvällen bestämde sig lilleman si så där runt midnatt att det minsann var dags att leka. Hostan höll honom vaken. Försökte natta om honom inne hos oss för att sedan flytta tillbaka honom men den gubben gick inte. Efter någon timme när jag var mer zombie än människa tog gäspandet över och han slog igen sina två blå.

Vaknade upp själv i sängen denna morgon. Michael har åkt till Stockholm för jobb. Collin fick stanna hemma en dag extra för att vila upp sig efter sin förkylning. Jag har otroligt mycket att göra under denna vecka. Städa ordentligt, handla, baka och förbereda för Collins 1-års kalas på lördag. Har bjudit både släkt och de vänner som han träffar ofta. Så det ska bli roligt! Någonstans där emellan ska vi även iväg och tatuera oss på fredag. Som jag sett fram emot det.

Nu ska jag fortsätta greja här medan virvelvinden vilar middag så att vi hinner leka och busa massor sedan.

Likes

Comments

Som jag saknar mitt hår! Skulle göra vad som helst för att få det tillbaka.

Så var vi mitt i veckan. Vaknade denna natt av mitt eget skrik. Hade så fruktansvärt ont i magen. Fick någon form av dödsångest och hann faktiskt tänka både två och tre gånger att, nu dör jag. Febertopparna hade resulterat i att lakanet var dränkt i svett. (Så där lagom trevligt). Efter en renbäddning i stående fosterställning lyckades jag efter några timmar att somna om. Den här förbaskade stressmagen.

Såklart var jag tröttare än tröttast när alarmet ringde på telefonen. Collin däremot var denna morgon, piggare än piggast. Efter en mysfrukost tillsammans begav vi oss ut i snövädret och styrde mot förskolan.

Tanken idag var att jag skulle säga hejdå till honom i hallen. Vi hann inte riktigt komma så långt. När jag hängt upp hans kläder hade han redan lämnat mig där och tagit sig in för att leka med sina små kompisar. Mammahjärtat började blöda en aning samtidigt som det gör mig så stolt att han är så framåt och faktiskt vågar ta för sig.

Idag var ingen kvar här hemma när jag kom hem. Det kändes konstigt. Hur fördriver man tiden när man är helt själv och inte behöver uppvakta, passa eller anpassa sig efter någon annan? Jag har lyssnat på musik, slagit på en tvätt, plockat lite och ätit lite rester från gårdagens sallad. Nu tänkte jag dansa en sväng med skurmoppen, göra i ordning mig själv och sedan invänta samtal på att jag skall hämta lilleman.

Det får bli en tur ner till biblioteket, utföra lite ärenden och sedan invänta min mamma. Ikväll ska liten ha barnvakt medan mamman ska ut en sväng. Det bästa? När jag kommer hem har vi Michael hemma också. Idag går vi även (okej, jag jobbar dock i helgen) på långledigt. Wiho! Två extra dagar med pappan. Den tiden ska vi ta vara på.

Likes

Comments

Jag brukar titta på mitt barn och när jag gör det blir jag överväldigad. Det är nästan som att en blixt slår ned från klar himmel. Så mycket känslor. Så mycket nya känslor som inte går att beskriva eller ta på. Det är inte bara att vara en förälder, det innebär så mycket. Ibland rinner tårarna. Tårarna rinner för att jag känner en sådan tacksamhet och en sådan lycka. Instinkten att älska och skydda är nästan fascinerande. Jag vet att jag skulle gå igenom vad som helst, så länge jag kan hålla mitt barn i trygghet. Det spelar ingen roll vad mitt barn gör, jag känner alltid en stolthet.

Ibland slår det mig, att tänk om, jag skulle förlora mitt barn. Så fort den tanken når mig rinner tårarna så där frenetiskt igen. Jag skulle inte överleva det. Bara tanken gör mig förkrossad och får mig att kippa efter ett nytt andetag att ta. Det är viktigt att visa vad man känner. Jag är mån om att tala om för mitt barn att jag älskar dig, innan vi skiljs åt eller vi somnar för natten. Mitt barn ska inte behöva undra. Mitt barn ska veta att jag gör allt för honom och älskar honom i varenda nerv i kroppen. Mitt barn ska veta att hans mamma alltid kommer stå vid hans sida.

-----------

En pappa är inte något man blir, det är något man är.

Jag undrar om du hade bestämt dig för att lämna mig sista gången du höll mig. Varför namngav du mig när du inte ens tänkte vara en del i mitt liv? Hur har du med gott samvete kunnat skaffa sex barn efter mig? Har du tänkt på mig? Hur kunde instinkten att skydda, älska och ta hand om mig inte ta över? Älskade du mig aldrig?

Det känns som att jag har levt ett dubbelliv de senaste tio åren. År efter år har jag försökt att svälja, acceptera, förlåta och glömma. Jag har försökt verka oberörd och jag har försökt att bita ihop. Försökt göra det bästa av situationen för alla parter. Försökt slå bort känslan av sorg varenda gång du svek eller ljög för mig.

Idag inser jag att jag varit en tickande bomb. Jag har varit så arg, så ledsen, besviken, och förbannad. Så instängd i mig själv och vad jag egentligen känt. Det går inte att bygga en relation efter fjortonårs frånvaro och svek. Det är oförlåtligt. Den dagen du tog kontakt med mig körde du återigen över mig. Du tänkte ingenting på mig. Hade du velat mitt bästa hade du låtit mig leva mitt liv utan dig, med min familj. För sanningen är den, du valde att inte vara min familj. Men jag kan ge dig ett tack. Tack för att ditt val för tjugofyra år sedan har gjort mig till en starkare människa. Tack för att jag fick lära mig att, provar man inte så vet man inte.

------------

Jag har tagit lärdom av så mycket som hänt genom åren. Vet precis vilken typ av förälder jag vill vara och inte vara. Det finns dagar då jag kliar sönder ögonen av trötthet, har hjärtat utanför kroppen hundra gånger på en sekund, vill dra täcket över huvudet efter en dag med trots, men det finns ingenting i världen som skulle få mig att ångra mitt barn. Jag kommer jag att älska mitt barn tills jag slutar andas, och efter det. Jag är så tacksam att jag får vara en mamma och att jag får vara det till just honom.

Likes

Comments

Den här dagen har verkligen känts evighetslång men samtidigt ser jag nu att klockan börjar att springa iväg. Det har varit full rulle från att jag slog upp mina två gröna tidigt denna morgon fram till nu, ungefär.

Vi är inte riktigt vana vid att behöva hålla några tider så här på vardagarna. Förutom enstaka tillfällen då vi haft något inplanerat. Jag uppskattar en lugn mysmorgon, så brukar planera in saker lite längre fram på dagen. Nåväl. Upp kom vi idag också. Jag fick väcka lilleman och sedan begav vi oss till förskolan. Idag var jag endast med vid frukstunden sedan sade vi hejdå och jag gick hemåt. Jag fick hålla tillbaka tårarna. Det kändes så jobbigt! Och så konstigt. Att gå iväg med vagn och barn för att gå hemåt tomhänt. Märklig känsla.

Väl hemma hade jag fortfarande Therese här, så det var skönt. Passade på att städa lite snabbt och sedan kom även Veronica. Var ett tag sedan vi sågs, så jag såg verkligen fram emot hennes besök. Det är så skönt att ha någon som man känner att man kan prata om allt med. Efter några timmar gick vi iväg och hämtade hem Collin.

Hann kramas en liten stund med lilleman innan mamma kom hit. Vi åkte en sväng till Ica för att inhandla lite ingredienser till dagens allt i allo, frukost, lunch och middag - i ett. Det slog mig runt 15-tiden att jag inte ätit något under dagen. Inte konstigt kanske att energin var på noll och att huvudvärken började yttra sig.

Efter lite lek och bus, tog vi en dusch innan jag bäddade ner mini-me för natten. Om det kändes skönt att slå ned rumpan i soffan med lite mat, och bara njuta av lugnet? Ja. Har betat av nya avsnittet av Prison Break och tänker faktiskt ta natten här snart. Så slut i både kropp och huvud. I morgon välkomnar vi en ny dag men ny möjligheter.

Likes

Comments