Jag brukar aldrig vilja ha några nyårslöften då jag tycker det enbart leder till en sån stress och hets.
Men jag tänker dock ta med mig kanske något mål detta året och bygga upp det mot slutet. Jag har inga höga mål utan några mål jag tycker själv skulle bli fruktansvärt kul om jag klara det men inte ledsen heller om det inte skulle gå i lås. Som sagt under detta året har jag fått rida och träna mer än vad jag tänkt mig. Vilket jag uppskattat så himla mycket.

Så något jag längtat efter att säga och önskat ske så länge är att snart kommer jag ut på banorna igen. Ut på hästen och in på banan igen. Efter minst 3 års uppehåll är jag mer än taggad.

Sen vill jag ut och resa igen. Kanske finna min Place to be. (Även om de fortfarande är Italien som jag vill bosätta mig i.)

Mål är något man kan sträva emot men samtidigt inget man behöver känna press på att göra.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hur gick detta till? Hur snabbt har inte 2017 sprungit iväg. Obehagligt snabbt har året gått. Och nu sitter man tredje dagen på 2018 och man är helt lost.


Vad hände ens under 2017? Vad gjorde man under hela året? Bra fråga, har knappt en aning själv.

2017 har varit ett väldigt känslomässigt år. Med en massa tankar och en massa olika men lärorika händelser.
Under hela 2017 har jag jobbat en hel del. Varit förvånansvärts mycket igång med ridningen, mycket mer än vad jag trodde. Hjälpt elever och haft träningar. I Juli månad var jag i Italien med min bästavän. Under min veckas resa fick jag lära mig riktig kärlek och hur de känns. Blivit kär för första gången och även känt hur det känns att bli hjärtkrossad. Jag har fått möjligheten att hjälpa en toppryttare med hans hästar. Vilket varit helt fantastisk. Har fyllt 20.

En kort sammanfattning över åretsgång. Och nu lägger vi det gamla året bakom oss med alla nya meriter och blickar framåt för ett nytt spännande år. Jag hoppas verkligen på att förra årets erbjudande och möjligheter hålls kvar till detta år. Som det ser ut nu verkar vi ha ett spännande år framför oss. Hänger ni med?

Likes

Comments

tankar

Alla har vi någon som helst freezoon. Allas är olika och kanske lite lika. För mig är det två saker. Min familj och mitt intresse.
Hästarna för mig som nog dom flesta vid detta laget bör veta och ser, betyder så extremt mycket för mig. Många har kanske en nära vän som man kan öppna upp sig för och givetvis har jag ju det också. Men vid detta laget har jag blivit så sviken så jag knappt vet eller ser vilka jag kan lita på längre. Att bli sviken om och om och om igen tär på en ganska mycket. Tillslut står man helt tom och vet inte riktigt hur man ska hantera det längre. Men hästarna har aldrig svikit mig. Djur överhuvudtaget sviker inte. Dom finns alltid där på något sätt.

Under alla mina år med hästarna involverat i mitt liv har jag haft olika perioder i livet som varit olika jobbiga. Perioder jag ångrar ska ha existerat i mitt liv. Men jag vet också att alla dessa händelser har gjort mig starkare. Jag hitta nämligen ett fast punkt att lägga all min energi på och fokus på. Vilket jag alltid gjort i alla år. Hästarna har liksom alltid funnits där hos mig. Man har kunnat vara sig själv utan att bli dömd. Ända sedan jag var 9 år har jag haft egen häst. Ända fram till ett år sedan. Vilket innebär att hela detta året utan min egna bästavän som funnits och ställt upp för mig inte funnits i min vardag längre. Det har varit så extremt tufft. Man försöker hela tiden hitta nya stadiga punkter. men det bevisar varje gång att "här hör du inte hemma längre." Och så är det. Hästarna kommer alltid vara en så stor del i mitt liv. Så fort jag mått dåligt har alltid hästarna varit min stora medicin i livet.
Utan hästarna hade jag varit en extremt vilsen tjej. Hästarna har fått mig så stark och att tro på mig själv.

Under mina år i skolan har mobbing och trakasserande alltid förekommit. Under alla dessa år som nertryckt, så hittade jag min stabilisering i livet. Varje gång jag varit på väg ner i ett stort svart hål, så har alltid hästarna(såklart min familj med.) ställt upp fr mig och gett mig energi på energi på energi igen.
När livet är som jobbigast är det viktigt att hitta något som får dig att må bra. Och det har alltid hästarna gjort. Därför kommer jag aldrig kunna klara mig utan hästar och djurkärlek i min livstid.


Dela gärna med er utav eran "freezoon" och vad som får er att vara lycklig och kunna må bra i svåra tider. Jag har mitt stora intresse hästarna att tacka.
Ta hand om varandra. Behandla varandra med respekt. Och acceptera att alla är olika. Olika är bra. Stå aldrig bakom mobbning. Stå aldrig bakom en annans människas dåliga mående. Stå upp för varandra och för andra ska må bra istället.

Likes

Comments

Som vanligt kommer jag tillbaka och skriver lite efter ett par veckors uppehåll, kommer tillbaka och skriver och försvinner sedan igen ett par dagar eller veckor. Jag har jobbat mycket, varit i stallet mycket och bara haft mycket för mig att göra. Så inte direkt haft tiden att orka öppna upp mig och skriva djupa inlägg eller vanliga dags inlägg.

I förra inlägget la jag ut två bilder på en häst jag provred till jobbet som sedan Flyinge köpte upp. Han kom tillbaka till oss i Svedala då vi hade lite ont om hästar. Helt fantastisk liten häst. En riktigt fin häst.
Sedan har jag ridit i massor faktiskt. Och kan ju säga att min kropp har tappat allt.. har j ridit så sjukt mycket förut, varje dag och flera träningar i veckan och kört all in. Efter jag sålde min ponny och tog studenten tappade jag nästan allt och som alla vet. Slutar man gymma eller något sådant tappar man ju sina muskler och likadant med hästarna ju. Man blir ringrostig.

Rider nu mera hos min granne där en kille har 6 st hästar som han behöver tidsmässigt hjälp med. Så åker dit så fort abstinensen skriker. Vilket är otroligt kul. Har fått rida allt från treåringar till att få hoppa topphästarna. Jag har det super bra. Men som jag sa, jag är ringrostig.. Krävs mycket tid i sadeln för kunna hitta tillbaka igen!

En kort beskrivning om varför jag varit inaktiv.



Likes

Comments

Sitter just nu i väntan på att bli hämtad för att sen åka iväg och rida. Är så taggad, ska verkligen bli så kul. Ska prova häst nummer två utav mina sex nya vänner. Ska bli spännande. Älskar att utmana min egen ridning och utvecklas. Som jag sa igår, så har min ridning utvecklats väldigt mycket på ganska kort tid.

Uppdatering kommer....

Likes

Comments

tankar

Hästarna för mig är min vardag. Det är hästarna jag alltid lagt min tid och framförallt energi på. Det är det jag satsat på ända sedan jag var liten. Hästarna är det som fått mitt självförtroende att växa. Jag har under alla mina år i skolan blivit mobbad. Så hästarna har alltid varit min free zoon. Det är där jag mått som bäst och kunnat fokusera. Jag har nu varit utan häst i ett helt år i min ägo. Min abstinens är galen. Att inte kunna få ut sin energi på hästarna som vanligt varje dag i sin vardag känns bara konstigt. Jag känner mig vilsen. Jag har ju fortfarande lite hästar i mitt jobb. Men inte alls på samma vis. Jag rider ju fortfarande i veckan, men dock i aktivt. Jag tränar inget längre i heller utan tränar just nu bara andra.

Mitt hjärta skriker efter hästarna och idag kanske det vänt? Vem vet? Har idag varit iväg och ridit hos min granne. Så jag har ev kanske 6 nya kompisar som jag kan få ge lite extra kärlek. Idag kändes det jätte bra och ska ditt imorgon och även i helgen. är verkligen så glad. Behöver detta efter ett gräsligt år. När livet har skrikit efter min free zoon som jag alltid haft och helt plötsligt är jag tom och vilsen. Det är svårt, alla kanske inte förstår känslan. Men dom som vet dom vet. Det är som att vara i ett förhållande och när man skils åt, man tappar sin säkerhet i livet. Exakt samma sak.



Hästarna betyder allt för mig. Och jag blir så tacksam för varje chans jag får. Det är min lycka och min glädje i livet, dom kommer vara en så himla stor del i mitt liv. och kommer nog alltid att vara jobbigt att "gå vidare". Får ofta frågan om jag ska sluta eller vad som händer. Och absolut inte. jag vill inte sluta. Jag känner själv att jag utvecklats så sjukt mycket i min ridning på bara något år. Och alla dom som stöttat och tränat mig under den tiden, så mycket kärlek till dom. Utan mina föräldrar och tränare hade jag aldrig utvecklats såhär mycket OCH framförallt haft fantastiska hästar att få jobba med.

Tack, tack & tack.

Likes

Comments

Ni vet den där känslan med en massa fjärilar i magen? Den där känslan som man får väldigt, väldigt sällan. Tror nog nästan alla har fått just den där känslan nån gång i sitt liv. Vissa kanske har den fortfarande, andra släppte ut alla fjärilarna och andra kanske aldrig haft en ända fjäril i magen. Jag hade aldrig haft det. Förens i somras.

Just den där känslan är både underbar och rent utsagt förjävlig. Jag var kär och jag hatar att erkänna det eller ens känna just den känslan. Då jag alltid blivit sviken när jag äntligen vill släppa in någon i mitt liv. Jag har extremt svårt att lita på människor. Det krävs så mycket tid för mig innan jag kan släppa efter. Och jag har alltid blivit sviken så fort jag vill öppna mitt hjärta för en kille.

I somras fick jag just den där fjärilskänslan. Men den sprack nästan lika snabbt som den kom och jag blev förkrossad. mitt hjärta var i tusen bitar. Jag förlorade inte bara någon som jag ville känna kärlek med utan även en så nära vän. En människa som varit i mitt liv i närmare tre år. Som har funnits 16 timmar ifrån mig men alltid ställt upp för mig. Sagt dom uppmuntrande orden när någon annan kille vänt mig ryggen? Han var den jag pratade om mitt liv med, allt ifrån dumma vänner till dumma killar. Han var den som sa "Du är värd bättre." Just denna människa öppna en hel ny värld för mig. Något jag aldrig någonsin känt eller velat erkänna. För första gången sa jag " I really really like you.".

Det gör ont i hjärtat när jag skriver detta. Och detta hände i somras och jag har fortfarande inte hittat tillbaka till mitt hjärta som blev slängt någonstans i Italien.
Dagen han sa till mig "Jag är inte som dom, jag skulle aldrig vilja svika dig Frida det hoppas jag du vet." Jag ångrar något så otroligt att jag trodde på alla känslor i ord. Jag ångrar att jag svarade på dom, jag ångrar att jag öppnade mitt hjärta. För jag hittar inte det igen.

Och nä alla killar är inte som alla andra idiot killar. Men just efter allt detta, som dessutom kom från den person jag delat så mycket minnen med och förtroende till som en vän kunde göra såhär undrar man vad som är näst?
Jag är ordlös. Tom inombords. Och har svårare än någonsin att kunna ens ta in kärleksfulla förklaringar. Är som död inombords.

Stå på er tjejer. Låt inte andra behandla er som någon i mängden och som en leksak. Ni är värdefulla. 

Likes

Comments


Överallt på Facebook och andra medier strömmar det in olika inlägg och texter angående kampanjen ME TOO. Det är så sjukt så mycket tjejer och även killar som blivit sexuellt trakasserade på olika vis. Jag blir tokig på detta. Det är vår egna kropp och ingen annans. Det är VÅR kropp.

Alla tjejer och även killar där ute, stå på er.
Kan säga att jag skäms att vara människa ibland, och ibland är väldigt ofta nu för tiden.

Likes

Comments