Header
View tracker

Hej fina ni!
En lycklig söndag, en lycklig känsla inom mig när jag nu ligger i sängen och ska sova. När hände det senast?! Evigheter sedan. Tänk att så lite kan göra en så glad.
Vaknade upp av att alarmet ringde för vid 10.30 skulle jag & mamma vara på salongen hos Rebecca (syster) för att bli fina i håret. Snoozade ett par gånger och brukar knappt orka titta på skärmen när jag trycker men efter ett par gånger så ser jag att mamma skickat ett sms till mig sent igårkväll där hon frågade om hon skulle följa med mig på fotboll idag? Blev klarvaken direkt och fick världens största leende och svarade JA! Hon som inte ens är intresserad av fotboll valde att köpa biljetter och följa med mig till guldfågeln arena för att titta på när Malmö möter Kalmar. Hon gjorde det för hon visste hur mycket det skulle betyda för mig. Min mamma är fantastisk och hon är den finaste människan i mitt liv! <3 Hon ställer upp så oroligt mycket på mig och utan henne skulle jag aldrig vara där jag är idag. Längtar efter den dagen jag kan ge tillbaka allt och visa min uppskattning extra mycket och inte bara genom ord, kärlek & tacksamhet som hon får nöja sig med nu. Utan något riktigt speciellt för hon är guldvärd min älskade mamma.
❤️👭⭐️

Måste tacka min syster som på sin lediga dag tog sig tiden att äntligen slinga mitt hår/utväxt samt klippa topparna en aning. Blev supernöjd som vanligt!
❤️ Så underbart med nyfriserat hår, love it. 💁🏼 Mamma blev också riktigt fin i håret. Hon gjorde en makeover genom att klippa håret kort & lägga i bruna slingor vilket verkligen blev liv i håret. Lycka med att ha en duktig frisör i familjen. Hon går ju snart på mammaledighet så får gå till någon av hennes kollegor nästa gång och göra slingor, en aning dyrare 🙈 men vill man vara fin så. Längtar efter bäbis och hon kommer ju tillbaka efter mammaledigheten så det är inte så farligt.

Matchen slutade 1-1 vilket kändes okej med tanke på att det var nära en förlust. Malmö ligger ändå i toppen, men 3 goa poäng hade inte gjort ont om man säger så!
💙😁
Härlig stämning på arenan var det & vi satt precis bakom MFF supportrarna vilket kändes så bra i hjärtat!
⚽️💙 #hejadiblåe#mff#fotboll #allsvenskan#2016
Mammas första riktiga fotbollsmatch och första besöket på guldfågeln arena vilket jag tror hon tyckte kändes helt okej ändå. Hon tyckte det nog var lite kul, kändes så iaf!
😄😍👏🏼

Nu kolla lite youtube & sova för att ladda för jobb och sjukhusbesök imorgon!
😴

Godnatt!
/F*

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Godmorgon finisar!

Milo väckte mig 07.30 idag genom att gå runt i sängen, buffa och tvätta sig. Blev en tidig morgonrunda med ruffsigt hår & mjukisar i det kalla höstvädret. (I mitten av augusti) brr.. Jag längtar dock efter den mysiga hösten, men man är inte riktigt beredd på det när det för någon vecka sedan var riktig sommarvärme direkt på morgonkvisten till nu när det bara är 10 grader och blåsigt. Blev lite morgonmys i soffan med kaffe och kolla in dagens youtubeklipp av mina favorityoutubers.
Har dessutom hittat en ny favoritbloggare & Youtuber. Hon heter Emelie Walles. Jag älskar hennes personlighet och jag blir verkligen inspirerad av henne. Om jag någon dag är lite nedstämd och sätter på någon av hennes vloggar så blir jag genast på bättre humör. Man får följa henne & hennes familj. Sjukt snygg är hon & även hennes kille Simon, sen har dem så söta barn.

Får se vad dagen har att erbjuda, brukar inte hända så mycket som sagt. Ska eventuellt fika med Elisabeth sen så våra hundar får busa av sig lite. Behöver även ta mig till djursjukhuset för att lämna tillbaka det nya fodret jag hoppades Milo skulle tycka om som han inte gjorde. Han äter så dåligt och blev då tipsad av dem på djursjukhuset att testa Hills foder mot känslig mage/tarmar, men icke. Får nog fortsätta med Royal Canin märket, men variera sorterna så han får lite smakvariation min bortskämda älskling. Hans lilla mage tål ju inte vilket foder som helst heller så de är lite pyssel. Tips för att få sin hund att äta mottages gärna. När jag blandar i en köttbulle, kokosolja, köttfärs eller annat mumsigt så äter han ju, men kan ju inte hålla på med det varje dag då vänjer han ju sig vid det tillslut Eller? Och blötmat från Ica har jag blandat i, men då blir han dålig i magen.

Imorgon ska jag eventuellt äntligen bli fin i håret, som jag längtat att bli av med utväxten & dem risiga topparna.
Sista frisörbesöket hos min syster innan hon går på mammaledighet så måste hitta någon att gå till sen tills hon är tillbaka igen. Har inte skrivit det innan, men i oktober så blir jag moster. Jag längtar verkligen till hen tittar ut så vi får se vem du är. Ska bli så mysigt <3

Förövrigt så är jag lite bitter denna helgen för att jag inser att jag inte kommer få gå på matchen mellan MFF-KFF imorgon när Malmö äntligen kommer till Kalmar. Jag kan ju såklart gå, men hur kul är det att gå ensam? Jag får helt enkelt sitta och tjura i soffan och se matchen och hoppas Malmö vinner.

Nu blir det mer kaffe och göra mig iordning lite.

/F*



Likes

Comments

View tracker

I måndags var mamma och hälsade på mig efter jobbet, vi gick bort till en secondhand butik som ligger där jag bor för hon ville se om dem hade gamla dukar som hon skulle använda när hon gjuter i betong. Like Ernst ;)
Hon hittade det hon skulle ha och även jag hittade ett fynd :) En Ikea hylla med fyra fack som dem flesta svenskar har i sina hem, den var lite avskavd men hade ändå tänkt göra om den. Fick ett riktigt bra pris och när jag kom hem med den så kom marmorplasten fram ;) Blev så nöjd & fick en snygg hallmöbel!

Likes

Comments

Jag ska ta mig tillbaka, jag vill tillbaka till mig själv igen. Det är tufft, men jag kämpar varje dag. Jag måste bara bli vän med min ångest och acceptera att den finns där. Acceptera min endometrios & sist men inte minst EDSen. Jag vet dock inte hur jag någonsin kommer kunna acceptera smärtan som sitter i hela kroppen dygnet runt, hur ska man kunna det?! Jag kan försöka göra allt för att lindra smärtan, men aldrig acceptera den. Så mycket som den hindrar mig i vardagen, så många nätter den håller mig vaken. Så mycket jag förlorat tack vare på smärtan & ångesten.

Denna helgen spenderar jag hemma med min lilla bäbis. Städat & tvättat idag. Bytt sängkläder. Så otroligt skönt att äntligen fått detta gjort. Imorgon ska jag kolla när Malmö möter AIK, Yeeyyy! :) Bästa på hela veckan! Sen ska jag göra hår & ansiktsmask.
Nästa vecka är min favoritkollega tillbaka på jobbet igen från semestern, äntligen! Som jag saknat henne. Vi kan verkligen förstå varandra i det mesta inte bara för att hon också lever med kronisk smärta utan för att vi är så lika. Hon är dock 30 år äldre än mig, men vad gör det! :)
Nu ska jag gå ner och hämta min tvätt sen krypa ner i min säng!

Ta hand om er! <3
/F*

Likes

Comments

Dagen har varit bra, jobbat, vilat & kollat när MFF vann mot Örebro ikväll. Dock ligger jag nu i sängen och har så fruktansvärt ont i kroppen. Mestadels inflammationerna i ryggen. Tagit muskelavslappnande nu och hoppas det hjälper lite så jag får sova..
#fuckeds#fucksmärta

Likes

Comments

Hej alla fina!

Jag vet inte alls hur människor i min omgivning uppfattar mig som person. Tyvärr så har det blivit ganska mycket "negativa" upplägg på sociala medier nu på senaste tiden. Det beror inte på att jag är arg, bitter eller negativ utan mer för att jag är ledsen och har dagligen mycket ångest. Mycket för allt kämpande inom vården, medicineringen, få vardagen att gå ihop men framförallt ensamheten. Jag far verkligen illa av denna ensamhet och hade jag inte haft min älskade Milo (hunden) så hade jag nog farit ännu mer illa. Tack vare honom så tar jag mig ändå ut på promenad iaf utöver jobbet. Blickar jag tillbaka några år så såg mitt liv annorlunda ut trots värk&ångest. Jag hade ett socialt liv, jag hade vänner som ringde mig, jag ringde dem, vi hittade alltid på saker, vänner som hörde av sig och frågade hur jag mådde osv.. Jag kunde få vara den Frida jag egentligen är. Men utan nära vänner och socialt liv så har jag blivit mer o mer tillbakadragen, osäker på mig själv, rädd, vissa dagar känns det som jag har social fobi, jag känner mig värdelös & känner mig bara i vägen för människor. Jag är till och med rädd för att skicka sms/ringa till anhöriga. Det värsta av allt är att jag tackar nej och undviker sociala sammanhang bland människor jag känner mig osäker med istället för att lära känna nya människor som jag annars älskar. På sommaren förväntas det så mycket utav en, att man måste hitta på massa saker, man har mindre kläder på sig vilket gör att man är tvungen att visa upp mer av sin kropp, folk förväntar sig att man måste ha semester, göra resor, grillning med vänner, festa, skratta, ha kul , sola/bada osv.. Men alla har det inte så, alla har inte möjlighet, alla har inte råd, alla har inte en vän att göra det där spontana med. Jag känner mig så bortglömd. Nu gråter jag som ett litet barn.....

Jag önskar jag visste vad jag gör för fel & vad jag gör för att vänner väljer att gå? Jag kräver inte mycket för att få vara din vän. Jag ger precis lika mycket kärlek (om inte mer) & omtanke som jag får utav dig. Även om jag lever med sjukdomar så betyder inte de att jag inte kan göra någonting eller vill göra någonting. Även om jag har en sämre dag/period så finns det alltid lösningar för man behöver inte alltid göra saker. En mysig fika i soffan, spela ett spel etc. Umgås helt enkelt.

Jag vill känna mig behövd, älskad, saknad, få bekräftelse på att någon tycker om mig för den jag är. Just nu är jag känslomässigt nere i botten och har ingen kraft att ta mig upp ensam.

Snurrigt inlägg, men skriver bara av mig av dem känslor & tankar som dyker upp.

Godnatt!

/F*

Likes

Comments

Det händer inte så mycket just nu så har inte jätte mycket att skriva om därför uppdaterar jag inte så ofta tyvärr.

Var nära att skriva till chefen några dagar innan min semester skulle börja att jag tänkte jobba istället för att vara ledig, men så blev det inte.
En vecka räckte då jag ändå är så mycket ledig på min 50%:a tjänst och när jag inte har någon att dela min ledighet med så känns det meningslöst. Jobbet är så viktigt för mig som jag skrivit tidigare.
Vad har jag gjort på min semestervecka då?
Jag har solat, spelat minigolf, varit i Växjö och träffat Milos bror för första gången (skriver mer om det senare), varit i Bergkvara, kollat på fotboll och även bara tagit det lugnt.

För någon månad sedan så satt jag och googlade på rasen Milo är och sökte på därifrån han är född och hamnade då på en blogg där jag får syn på en hund jag tror är Milo, men som visade sig vara hans bror Minton från samma kull. Jag kontaktade Mintons ägare och vi bestämde att jag och Milo skulle hälsa på dem i Rottne som ligger i Växjö. Så i onsdags på morgonen så gick jag och Milo ner till stationen för att ta tåget till Växjö där Anki (Mintons matte) hämtade upp oss. Milo satt så snällt på tåget i sin väska i mitt knä hela vägen. Han charmade alla både på tåget & på perongen min lilla Milonalle. Anki hade inte med sig Minton utan dem fick träffas hemma hos henne vilket blev bäst så. När vi kom fram och ser dessa två bröder mötas så fylls jag av glädje, jag blev alldeles varm av kärlek. Det var nog det finaste jag någonsin sett. Minton var minst lika fin som Milo och så lika dem är. Minton är dock lite större & har längre päls.
En hel dag var vi hos dem och det var svårt att skiljas ifrån dem, så vi ska snart ses igen.
Är så glad att vi träffat varandra och så roligt för våra hundar. Dem klickade direkt. Tror nog att dem kände igen varandra.
Tog såklart massa bilder på dem små godingarna.

Har ikväll börjat på en fotobok med massa foton på Milo under hans 2 första år. Fick inspiration av Anki som gjort så fina böcker.

Nu ska jag & Milonallen sova så jag är pigg imorgon. Först jobba sen direkt till min sjuksköterska/terapeut som jag inte träffat på ett tag nu pga semester.

/ F*

Likes

Comments

Vad är generaliserat ångestsyndrom (förkortas GAD) ?

Att ibland bli ledsen, trött, orolig eller känna ångest vid motgångar och påfrestningar är helt naturligt och något alla kan råka ut för.
Men om man dagligen känner ständig överdriven oro, ängslan för vardagliga saker eller ångest för de flesta aktiviteter och inte själv kan kontrollera sin oro kan man ha det som kallas generaliserat ångestsyndrom. Om man har GAD påverkas hela ens tillavro.
Ofta börjar generaliserat ångestsyndrom redan under barndomen eller tonåren.
Att oroa sig konstant för det man möter i livet (ekonomi, hälsa, arbete, småsaker) känner du nog igen. Frågan är hur mycket du oroar dig? Varje dag? Hela tiden? Alltid? Det är här skillanden kommer in mellan den som får diagnosen GAD eller inte. Att oron växer sig så pass stark att tillvaron snart inte blir hållbar, att ångesten tar över. Vad som är typiskt för GAD är att den drabbade inte har en och samma sak att oroa sig för, utan hela tiden byter till något nytt att vara orolig för. 

Alla som någon gång varit spänd och nervös för något vet att det kan påverka kroppen även fysiskt. Man spänner sig, får kanske ont i musklerna, tills det är över och man kan slappna av (inför ett prov, ett bröllop, ett svårt beslut eller liknande). Om du tänker dig den känslan i kroppen - konstant, då får du snabbt en bild av hur den som har GAD känner sig. 

Att vara konstant längst ute på kanten påverkar även humöret, ofta kan minsta lilla droppe få bägaren att rinna över. Den som har GAD går ofta omkring och grubblar vilket tar upp en stor del av den dagliga energin. 

Hur märker man att man har GAD? 


Man känner sig mer eller mindre konstant ängslig och osäker. Det gör att man har svårt att koncentrera sig. Man kan känna sig pessimistisk, rastlös, lättretlig, stressad och spänd.
Den ständiga oron i kroppen gör att man lätt blir utröttad, samtidigt är det vanligt att man sover dåligt om orostankar finns där man ska sova. Man kan också få kroppsliga symtom som spända muskler, huvudvärk, hjärtklappning, ont i magen eller orolig mage.
När man har GAD är man ofta medveten om att personer i ens omgivning tycker att man oroar sig i onödan.

Tre enkla frågor kan avgöra:
- Oroar du dig onödigt mycket? 
- Har du svårt att kontrollera oron?
- Känner du av din oro i kroppen och/eller mentalt?

Vad beror GAD på?

Patienter med GAD kan oftast inte beskriva en specifik tidpunkt då det började, men beskriver att den oftast skett i samband med stressiga perioder i livet. 
En teori är att barn som varit utsatta för trauman, oväntade tidiga förluster eller otrygg anknytning har lärt sig att betrakta världen som en farlig plats, som man inte har kontroll över. Oron är då ett sätt att hantera en osäker tillvaro och fungerar som ett undvikande från skrämmande mentala bilder och dess påföljande känslor. 
Social fobi, depressioner och panikattacker är ofta psykiska sjukdomar som medföljer generaliserat ångestsyndrom. 

Behandling

Generaliserat ångestsyndrom kan behandlas med läkemedel, psykoterapi eller en kombination av båda. 
Den typ av läkemedel man kan få används också vid depressioner. Även avslappningsövningar rekomenderas. 

En form av psykoterapi som kallas kognitiv beteendeterapi, KBT, brukar fungera bra när man har GAD. 
Det finns olika typer av psykoterapeutisk behandling och det kan vara individuellt från person till person vad som passar bäst. För att behandlingen ska fungera så bra som möjligt är det viktigt att man får bra kontakt och känner förtroende för den terapeut man pratar med. 

Råd till närstående

Som anhörig eller närstående till någon som har generaliserat ångestsyndrom kan man själv bli orolig och känna att man inte vet vad man ska göra. Därför är det bra om man skaffar sig kunskap om vad det är. 
Samtidigt är det viktigt att försöka stötta och lyssna på den som har GAD. Bara finnas till och visa att man bryr sig. 

Källa: http://www.1177.se/Skane/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Generaliserat-angestsyndrom---GAD/?ar=True

http://www.doktorn.com/artikel/gad-generaliserat-ångestsyndrom-–-en-tung-del-av-mångas-vardag



Likes

Comments

Milo är en blandning mellan pekingese/tibetansk spaniel. Han föddes i Rottne utanför Växjö 2014-02-13 tillsammans med tre syskon. Dem var två hanar & två tikar i samma kull.
Jag minns att jag satt på blocket och tittade efter just denna ras när jag en dag plötsligt fick syn på en liten fluffig vovve med en vit tass och blev kär. Tjatade på mitt ex då att honom måste vi ha, så jag tog kontakt med uppfödaren och tingade en hane.
Den 23/4-2014 åkte vi till Rottne och kom hem till en barnfamilj som hade fött upp dessa små godingar. Alla fyra valparna såg precis likadana ut så det var svårt att se skillnad på dem. Mamman till valparna var så mysig, hon ville sitta i mitt knä hela tiden. Valparna var väldigt blyga/rädda, men ändå nyfikna. Sen var det dags att åka hem med vår lilla skatt som aldrig åkt bil någon gång. Han satt i mitt knä inlindad i en filt, men ville gärna krypa iväg för han visste ju inte vart han hade hamnat. Vi hade köpt en mysig korg som vi bäddat åt honom vid sidan av vår säng, köpt en blå nalle, åkväska osv.. Han ville dock sova i sängen med oss såklart. Vi fick öva att ha koppel vilket han aldrig haft då han sprungit lös hos uppfödaren så det tog lite tid. Vi gick på valpkurs vilket var både givande & roligt. Milo var yngst & minst till storleken. Han var så rädd, hihi.


Den 18 november när Milo var 9 månader tog vi beslutet att sterilisera honom då det bodde så mycket tikar i området och han började jucka och må allmänt dåligt. Efter det så har han inte juckat något alls och han mår jättebra. Under operationen såg dem att han hade jätte stora tonsiller (halsmandlar) och en halsinfektion så han fick äta pencilin efteråt.

En liten tid därefter så tog det slut mellan mig och mitt ex, trodde då att jag skulle bli av med min lilla milonalle men turen låg på min sida för att Milo var endast skriven på mig som ägare vilket innebar att han var bara min.
Dock var det nog jobbigt för Milo som växt upp ihop med både mig och X. Milo var "pappas" pojk och visste exakt när X skulle komma hem ifrån jobbet så då satt han vid dörren och väntade. Han låg ofta tätt intill X på natten och älskade att busa med husse. X hade ofta en röd keps på sig eller keps överlag och när vi var ute och gick då när X hade lämnat oss och Milo fick syn på en kille med keps trodde han att det var husse som kom och slet & sprang mot personen och blev så besviken varje gång han insåg att det inte var husse. Man såg verkligen besvikelsen i denna lilla hund, det var hemskt. Men efter flytten till ny lägenhet så släppte det, men det har gått över till en extrem mammighet istället. Milo är så rädd att förlora mig så han vaktar mig i alla lägen så det ibland blir jobbigt. Han ska ligga tätt intill mig/på mig, är vi hos någon så ska han sitta i mitt knä eller ligga tätt intill mig så han har uppsyn över mig. Men han är ju min lilla bäbis och mitt ALLT så jag skyddar honom i allt och han blir så bortskämd. Envis & nyfiken.

Här fyller Milo 1 år!

​När Milo var 1,5 år gick vi på en hundkurs i vardagslydnad. Mest för att lära sig lite mer och för att träffa andra hundar&ägare. 

Likes

Comments

Regnig & grå söndag idag, en dag man vill ligga inne under en filt med någon man tycker om och bara mysa. Jag har inte gjort alls mycket idag. Lagat mat, gått promenader med Milo, tagit lite bilder och lagt upp här på bloggen & nu kollar jag lite på matchen mellan Kalmar-AIK. Äntligen har allsvenskan dragit igång igen. Imorgon spelar mitt älskade lag MFF mot Örebro SK vilket kommer bli spännande, men det vinner ni Malmö! Efter jag skrivit här tänkte jag måla mina naglar som jag alltid gör varje söndag så jag har ny färg varje vecka :) Någon fix ide jag har. Måste nog även gå till Ica sen och handla lite inför veckan, drickyoghurt, bär o lite annat.
Imorgon är det måndag och en ny jobbvecka, äntligen. Utöver jobbet så har jag bara ett möte inplanerat än så länge nästa vecka vilket känns skönt. När det är sommar och semestertider så är det mycket av mina olika möten/behandlingar som får vänta och det tycker jag är ganska så skönt. Annars så har jag ofta tider att passa direkt efter jobbet. Min ork/energi räcker inte till så mycket så att fördela energin över dagen är ett måste. Mitt sociala liv är så drabbat just nu (eller har varit ett bra tag) pga att det är svårt att planera in saker då jag inte vet hur jag mår från dag tilldag. Det kan skifta rejält.
Att behöva säga nej till vänner & olika evenemang är svårt och verkligen jättetråkigt, men en äkta vän förstår att jag inte gör det med vilja utan för min hälsas skull. Jag försöker verkligen så gott jag kan, men att leva med daglig ångest/panikångest (GAD) , ADD, EDS & Endometrios sen samtidigt jobba, åka till olika vårdinstanser för behandlingar, äta starka mediciner, ta hand om hemmet och dess sysslor, ta hand om Milo och få dygnsvilan jag behöver det är tufft. Men ett måste! Jag ser mig själv som en stark kämpe som klarar detta ensam och utan en stark vilja & envishet hade jag aldrig klarat av vardagen.

Nu ska jag måla mina naglar. Ta hand om er godingar!

/F*

Veckans uppladdning av mediciner!

Likes

Comments