View tracker

Linnéa sov över en natt i Solna hos mig. På morgonen gick hon mot tvärbanan och Bromma flygplats för att åka till Lyon och möta upp en francos som hon ska husbila med i södra Frankrike på obestämd tid. Själv gick jag mot bussen till skolan för att ha seminarium om LSS med en seg lärare. Jag önskade starkt att få byta plats med henne!! Jag är nöjd med att gå i skola. Men ändå...ibland längtar men efter lite mer äventyr ;)




Bilder från Costa Rica, Chamonix och Genève :)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 6 readers

Likes

Comments

View tracker

Jag skulle byta jobb, praktisera, tågluffa, åka till Norge och Nice. Jag hann inte/hade ingen lust med det. Men sommaren blev så mycket bättre! Väldigt nöjd :)

Tyskar på besök i stan!



Födelsedagsrodel i Rättvik





Nora

___________________________________________________________________________________


Småblommorna fixade grillkväll, massa muséer och bus


Dalarna

.


Roadtrip med mamma till Norrbotten och Västerbotten

.

Rally i Leksandstrakterna

Kattvakt

  • 6 readers

Likes

Comments

View tracker

    I april åkte jag och lillsyrran på en liten tripp till Malta då hon var tillfälligt arbetsledig och jag hade en tentavecka. Rebecca fick välja resmål, och åh vilket bra val :D Sist vi reste ihop var till Göteborg 2010 ;)

Vi tänker likadant men har olika principer osv, så jag funderade på om vi skulle börja tjafsa eller ha kul. Svaret är att Rebecca nog är min bästa reskompis! Ibland behöver vi inte prata för att veta vad den andra tycker, vi behövde aldrig diskutera ihop en kompromiss. Jag tycker det är viktigt att smaka den lokala maten, jag gillar att ta omvägar och promenera länge för att se städer och jag reser ju billigt- och där höll Rebecca med!

Malta som land var rätt så sjabbigt och fult; ruiner överallt och alla byggnader (och städer) såg likadana ut. Men det var ändå charmigt på något sätt :)

Människorna var hjälpsamma, pratiga och snälla. Många av de vi mötte hade varit i Sverige, haha.

Specialiteten i matväg var väl kanin, vilket jag ville prova men jag fick in en kaninpasta utan kanin! Verkligen överallt fanns det små kiosker med sandwich, pajer och pizza.

Vi bodde Sliema och höll till i de trakterna, åkte över till Gozo, en snabbtur till Comino och Blå lagunen, sen tillbaka till Sliema. Underbart!


Likes

Comments

Tisdag 12 januari
Jag anlämde Berlin vid 14 efter tre timmar. Vi var 5 st i bussen.så.jag bredde ut mig på två säten och sov. Mobilen hann dö så jag hade ingen karta till hostelet så jag fick gå på känsla, det brukar funka ;-) En man stannade och frågade om jag behövde hjälp och jag sa att jag skulle till distriktet Mitte. Han tipsade om tunnelbanan och det var då tur. Det tog en halvtimme! Hostelet låg sen 10 m från tunnelbanan så jag slapp leta.
    

Jag blev uppgraderad (=nedgraderad enligt mig) till ett rum med sex bäddar istället för sexton, och slapp betala för natten jag inte avbokade.

Berlin bjöd på regn och grått tråkväder. Väder och vänner gör så mycket!
 
Jag gick till Murens rester. Eller jag tror det var det. Inte så jätteimponerande och inte det där fina klottret man sett på bilder. Det ligger väl någon annanstans.

Jag gick runt till 19, blandat med tunnelbaneåk som tog så lång tid och vilse gick jag i U-bahn-nätet. Jag blev panikhungrig och som alltid hittar man inget att äta när hungern slår till. Tillslut nästan kröp jag in på ett Lidl och köpte Skyr som man inte har råd med i Sverige. De hade inga skedar så jag fick använda belgiska våfflor och locket...

Jag blev less och gick till hostelet. Jag skulle sova tidigt och djupt, men jag blev så störd på någon idiots vibration på telefonen som vibrerade i ett hela natten (ungefär). En annan idiot tyckte det var en bra idé att ha ljud på sin film/sitt videoklipp/sin bön-tutorial. Som hämnd satte jag väckarklockan tidigt och stängde inte av den direkt. Den som var tröttast och blev mest störd var nog ändå jag själv...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Onsdag 13 januari
Jag fick byta rum på grund av överbokning, inte mig emot. Frukost ingick på hostelet och var super! Hostelet ligger som sagt i Mitte, nära Alexanderplatz som jag skulle säga är i centrum. Så jag bestämde mig för att inte köpa tunnelbanekort utan promenera, trots avstånden. Jag kände mig alldeles för trött och omotiverad för att hänga med de olika linjerna, hur många finns det- 15 st?

Jag hade inte läst på jättemycket men tänkte att jag skulle hålla mig i "centrum". Där ligger Fehrnseturm som säkert är en symbol för Berlin. 13euro kostade det och det var så ovärt! Besviken. Ett torn med lutande skitiga panoramafönster. Någon del skulle snurra, hur coolt?! Men det var den delen där den fina restaurangen låg dit man inte fick gå. Nä, Eiffeltornet och Tokyo Tower är häftigare!

Jag gick till DDR-museumet (sevärt) vid floden och funderade på om jag skulle ta en båttur. Men det blev att gå. Såklart, älskar att gå utomlands! Jag var extremt trött hela förmiddagen, men jag tog en banan och fick världens energi som räckte till kvällen! 

Nudelboxlunch, fönstershopping runt Alexanderplatz, shopping på Primark där mitt kort inte fungerade. Så jag gick till East Side Gallery istället (där var det berömda klottret). Det var mörkt, kallt och regnigt så jag missade det nästan. Tog några kort tills jag inte kunde röra fingrarna. Vantarna tappade jag bort i Hannover där jag inte ens behövde dem, jag skulle köpt nya vantar på Primark men de blev ju gisslan i kassan. 

Jag ville så gärna ta tunnelbanan hem men jag kom på att de få mynten jag hade måste verkligen räcka till flygplatsen! Så jag fick knata hem ännu en timme i iskylan, utan mössa också. Jag såg en räv och ett mysig stadsdel som tröst. Upptäckte också att om man gick åt andra hållet vid hostelet så var det mysiga gator, och mycket närmare centrum än där jag gått ;)

På hostelet bad jag syrran sätta in pengar så att jag kunde springa till Primark och handla färdigt innan stängning :)

Natten i nya rummet sov jag som en stock trots att hippien som hånglade med fransmannen hade radion på och sjöng med, och att sängen gnisslade. Jag vaknade och trodde jag hade plötslig feber, så varmt som det var! Puh!
 
 
Tyska frukostar!!
 
Tv-tornet
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Smart att ha samma gatnamn åt olika håll...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jag åt alldeles för mycket frukost på torsdagen (vill inte se en smörgås resten av veckan) och gick till flygbussen. Billigt, snabbt och nästan utanför dörren! Kollade fel på tiden (IGEN!!) så nu får jag vänta på flygplatsen en.timme extra.

Berlin var alldeles för grått, regnigt och kallt. Jag var inte så imponerad av Berlin som jag trodde jag skulle vara. Men nu var jag här bara två dygn så jag hann bara se "mitten". Jag ska ge det en chans till någon sommar :)
Människorna tycker jag verkar lite lika svenskar. Synd det. Men två äldre män frågade om jag behövde hjälp när jag kollade kartan, så lite hjälpsammare är de i alla fall ;)
Men usch vad det är många som röker, även inomhus och i bussen både i Hannover och Berlin.

Likes

Comments

Att man varit uppe och dansat och umgåtts hela helgen betyder inte vila på söndagen ;) Då försökte vi tvätta ur all spray, skyndade oss att vakna till för att åka och säga hejdå till Yeldas släktingar. De hann åka så vi åt stor brunch och brudtärnan kom dit. Vi drack turkiskt mocca som hon spådde i, sen sa vi hejdå till Angelika och Leo :(
 
    
 
Min översättare försvann och det är riktigt jobbigt att inte kunna hänga med-alls-i deras tyska samtal. Jag följde med och kollade på någons garderob som de kanske skulle köpa, sen åkte vi till Yeldas moster där alla pratade turkiska. Vi lämnade av någon annan släkting vid flygplatsen och åkte hem till Yeldas syster (och man och ettåriga son) för att äta lammiddag. Systern pratade tydligen franska fick jag reda på i efterhand...

 
måndagen 10/1 skulle jag åkt till Berlin, men ville stanna kvar i Hannover, vilket lyckligtvis andra också ville :)
Jag umgicks med Yedas man Imad då han var ledig. Vi åkte in till stan och tvättade bilen, åt brunch, försökte samtala så gott det gick, kollade affärer till Yelda slutade och då åkte vi med henne, hennes mamma och bror, och bestmanen till en asiatisk restaurang och åt middag. Tyvärr kände jag mig som en prydnad, de ville mest prata turkiska, ibland tyska och jag bannar mig själv för att jag inte lärt mig/ hållit igång tyskan.
 
På kvällen fixade bestmanen och Imad med att sätta upp en taklampa medan jag och Yelda fixade frukt och massor med snacks. Vi åt och kollade tv. Bestmanen ville ut och röka vattenpipa någonstans (nej tack, jag stannar med Yelda), och när han återvände så hade han en tysk kompis med. Nu gillade ingen honom, men alla är välkomna! Killarna satt och spelade tv-fotbollsspel, något i sig så extremt tråkigt, men hela stämningen och allt var så himla bra! Jag vill verkligen ha det så i Sverige! Yelda hade tråkigt men jag ville inte gå och lägga mig, haha. När klockan var runt tolv så fick gästerna ändå lov att gå och jag, Yelda och Imad kollade Minionerna :)

 

Likes

Comments


lördagen 9/1 packade vi med oss allt ombyte redan på förmiddagen och åkte direkt till frisören. Nu hade jag ju Angelika som översatte allt åt mig <3 Jag fick en frisör som var på dåligt humör och verkade hata mitt hår. Men han fick till något i alla fall.
 
   
 
Vi blev sminkade igen, hjälpte till att bära baklova ur bilar, bytte om, och åkte till slottet för fotografering. Angelikas pojkvän Leo kom dit, och bestmanens flickvän. Det var lite segare fotografering, och fotografen som jag inte gillade sen dagen innan gnällde på mig. Jag hatar honom för han påminde mig om någon jag ogillar starkt.
      
 
I alla fall. Sen skulle vi åka till Yeldas mamma dit det kom släkt och bjöds på turkisk tapas. Då fick.imte brudparet träffa varandra så Imad åkte med killarna någon annanstans.
Efter ett tag var det lite arabisk tradition då Imad är från Libanon. Folk (männen) kom upp i trappuppgången och spelade något tjutigt blåsinstrument, massa trummor och hämtade upp alla för.lite dans på gatan.
 
   
 
Det blev lite eskort med flera pyntade bilar och vi tutade och åkte runt med varningsblinkers. Runt, runt, runt tills det bara var Yeldas&Imads bil kvar och våran (VIPgästerna), då svängde vi in till McDonalds för dricka, hehe. Vi väntade till alla gäster hade anlänt festen (400 blev 600...).

Det var en mycket större sal på bröllopsfesten jämfört med Hennafesten. Jag satt med Angelika, Leo och bestmanens flickvän som efter en timme gick hem (?). Vi dansade, åt, dansade, åt. Fler som dansade, men ännu fler åskådare den kvällen. Tur jag hade Angelika och Leo! Annars hade nog alla andra gäster den orientaliska rytmen i blodet. Vi missade bröllopstårtan då vi dansade, men det var väl lika bra så mycket som jag åt av annat! 
 
 
 
 
 
 


Jag halvt skojade om att jag ville gå ut och klubba, som sist vi var i Hannover. Mest för att jag inte ville att dagen skulle ta slut! Men ingen fara, bestmanen och brudtärnan, och även Leo och Angelika som skulle sovit på hotell, följde med hem där vi försökte få ur alla hårnålar, åt och pratade till mitt i natten <3


Likes

Comments

Torsdag 7/1
Nu ska jag resa till Hannover för turkisk bröllopsfest med en gammal au pair-kompis. Sen ska jag vidare till Berlin för en "weekend" med mig själv.

Jag tog inte incheckat bagage för att jag ville vara ekonomisk, praktisk och snabb men i praktiken blev det mest bökigt. Ingen linsvätska och ingen deodorant kunde jag packa ner. Vid Arlanda gick jag direkt till security check, fel dessutom, istället för att kolla flygtavlan. Där påpekade de att jag måste skriva ut en biljett med kod. Bråttom till andra sidan avgångshallen med kabinväskan hoppandes bakom. Där berättade automaten att mitt flyg var inställt och bytt till ett 1h senare. Så jag fick ändå gå till check in och prata med dem. Jag fick släpa runt på bagaget hela resan med mellanlandning i Frankfurt. Ekonomiskt men inte praktiskt. Nybörjaraktigt!


Efter att jag blivit upphämtad från flyget i en prickad bil utan vinterdäck i ett slaskigt Hannover så fick jag följa med på spa där jag åt choklad och läste om att bli "slimmer" i ett tyskt magazin medan Yelda fick soldusch. 


Vidare mot floristerna där de fick en utskällning för att de tydligen inte längre ville fixa blommorna till festen. 
Hem och träffa hennes gulliga man som inte vågade prata engelska. Synd det för jag vågar inte prata tyska. Vi åt indiskt och packade upp grejer till deras nya lägenhet som för övrigt är billig och inte behövde köas för.
Sen åt vi frukt, nötter och choklad. Man är verkligen gästvänlig och generös som turk/tysk. Yelda lärde oss också vilka danser som gäller :)

 
 
 
fredag 8/1 förmiddag sprang vi mellan affärer för att leta korsett, frukost och pynt innan vi skulle till frisören. Tydligen jag också. Mitt hår har aldrig varit så stylat någonsin med en hel sprayflaska i håret. Det luktar bajs men är snyggt. Yeldas kvinnliga släktingar gick in och ut ur frisersalongen, sminkade varandra och kacklade. 

Turkar har två lager smink. Jag kommer ha mascara och ojämna vingar. Skönhetsångest. Men jag är smalast i alla fall, får jag väl tänka ;). 
Tydligen så passar inte mina skor heller till tillfället, och knappt min korta klänning. Yelda är perfektionist och jag är väldigt enkel...

Vi åkte hem och bytte om, vi åkte med Imads bestman och Yeldas brudtärna för att ta kort vid ett slott (eller vad det var). Även jag var inkluderad på fotograferingen. Det var bara så fint! Jag hade lite svårt att få in att jag var mitt ibland allt, superfin med ännu superfinare brudpar, förberedande min väns bröllop!
 


Efteråt åkte vi alla till McDonalds för sen lunch innan vi åkte hem. Dit kom även bestmanens flickvän och Angelika (också en gammal au pair!!) och brudtärnan sminkade oss. "Inte så mycket", bestämde jag och jag ryste av att vi alla delade borstar, haha. Hon tog mer och mer smink och tillslut blev jag assnygg ;)



När alla blivit assnygga åkte vi mot Hennafesten. Eftersom vi var med Yelda fick vi vänta till sist.
Vi dansade och dansade, och åt och dansade. Yelda och Imad bytte om till rött och fick henna i handen efter någon ritual. Sen mera dans och foto.
Magiskt!

Likes

Comments

Från januari 2016

Nu har det gått en månad sen jag kom hrm från Centralamerika. Rent spontant ville jag inte tillbaka någonsin!

När jag kom hem la jag ryggsäcken på balkongen i fem dygn, kemtvätten ville inte ta emot den. Ändå lyckades en röd, fet larv överleva. Jag var glad att vara tillbaka i Sverige i december: att svettas mindre, slippa myggbett och slippa insekter.

Nu är det januari och dags för en ny resa. Yelda har bjudit mig till Hannover på bröllopsfest! Jag bokade inga jobb under en långhelg. Sen tänkte jag att jag kan tåglugga hem, stanna i Hamburg och Köpenhamn. Men nu har jag bestämt mig för att spendera tre dagar i Berlin istället, efter Hannovers fyra dagar!

Jag är så taggad och det håller humöret uppe då jobbet varit lite mer segt än vanligt :)

Likes

Comments

Jag skriver det nu, mycket har hänt och jag har inte hunnit kopiera in allt. Det här är alltså sista dagen i Panama, huh!

Måndag 30 november

Vi snabbspolar morgonen: sov bara 4-5h, upp 06, packar det sista, går till bussen. Bussen pajar, vi går av och tar en ny buss. Tjugo minuter på mig att köpa biljett och visa-passet-proceduren vid terminalen. Jag hinner, bussen åker och efter en timme är vid vid gränsen. Jag har hört sen innan att det kan ta 2h, så jag kollar klockan för skojs skull.

En person visar oss till en sida, vi får gå tillbaka då det var fel, vi går till en annan kö. Oorganiserat, noll skyltat. Man skulle ha väskan med sig så jag går snabbt och hämtar ryggan. Vårat "bussteam" får gå in i en sal och lägga väskorna på golvet och ställa oss bakom bänkar medan en hund nosar runt. Sånt som jag tycker är läskigt! Jag glömmer lämna min lilla ryggsäck på golvet, så de får säga åt mig. Jag är alltid lite nojjig vid gränserna, OM det skulle vara något. 

Hunden markerar inte så vi går till nästa kö där man ska få stämpeln ut ur Panama. Tjejen i luckan fixar, ropar på en man, de pratar och bär iväg mitt pass. Sen kommer mannen tillbaka och säger att om.jag är.Frida så ska jag gå in vid bakdörren och in på deras kontor. Det här är spännande, men på ett negativt sätt. 
Varför mig? 
Jag får sätta mig på en stol och de frågar om jag kan spanska.
"Un poquito", som jag alltid säger. Kanske byråkratispråk är lättare på spanska (/franska) än engelska?

Jag får sitta på stolen ganska så länge. Jag är nyfiken men förstår att något är det. Mannen kommer tillbaka och frågar om jag lämnade Costa Rica den 23/11.
23:e? Vad är det för datum idag? Vad är det för månad?
Han går iväg igen och mina hjärnceller börjar jobba. Ja, men.23:e var det ja!

När han kommer tillbaka ännu en gång känner jag gråtnerven vibrera. Vad gör jag här?
Han pratar spanska och jag förstår inte längre. Vi får fortsätta kommunicera via Google Translate. Jag läser vad han skriver. Jag svarar. 
Jag kommer inte riktigt ihåg vad han skriver först. Det jag kommer ihåg är när jag läser på mobilen och det står att jag har varit i Panama illegalt eftersom jag inte har en entry-stämpel i passet. 
Bötern är 1000$. Mina tårar sprutar ut. Jag går sönder. Jag är chockad, skakar och när jag skriver ett svar darrar jag så myclet att det inte blir ord det jag skriver. Jag fattar ingenting. Jag förklarar att jag visade passet vid förra gränsen och bla bla bla. Jag frågar vad jag ska göra. 
Om jag inte betalar nu så händer något jag inte minns+deportering och inte inresa till Panama på 5 år. 
Jag vill ringa mamma. Men vad hjälper der? Jag är den enda som kan ta mig ur det här. Jag tänker på lönen jag fått in precis på kontot,funkar korten eller ej? 10 000:- är inte supermycket. För det stod ju inte 100.000:-. Det hade varit katastrof.

"Har du pengarna", frågar mannen.
"Ja", säger jag och torkar tårarna, som jag gjort den senaste kvarten.
"Har du?" Förvånad. Jag tänker "jag är rikare än du tror (tur det)"
Men man måste betala cash för de tar inte kort.
Suck. Men fine, jag tar väl ut cash. Han meddelar då att uttagsautomaterna bara tar ut 500$ per dag. Skämtar han? 
Jag går sönder igen. Bryter ihop. Mitt plan! Jag måste hem om två dagar. Måste hem! Saknar hem så mycket just nu! Tur också att jag åkte idag och inte imorrn!

Han säger att jag ändå kan försöka, så han visar vägen till ett shoppingcenter och beskriver var ATM:en är. Jag går iväg och jag ser inte vart jag ska gå för jag gråter hela tiden. Storgråter, samlar mig en stund, släpper det och storgråter. Alla måste undra vad som hänt. När jag tillslut hittar automaten mitt inne i en affär så går det inte att ta ut alla,pengar. Självklart. Men kortet fungerar ialla fall och skam den som ger sig. Jag provar olika summor, olika val och äntligen, äntligen kommer alla pengar ut. Med 10 000 kronor i ryggsäcken går jag ut från köpcenteret och sätter mig på huk bakom en lastbil och tjuter i tröjan. Jag är inte lättad, det känns inte löst, jag är rädd att bli kvar eller straffad.

Några kvinnor fyller i uppgifter om mig (hudfärg: vit, ser de.inte brännan?). De är ändå snälla mot mig, eller inte otrevliga ialla fall. När jag löst ut mig själv frågar jag noga hur jag ska göra vidare.

Jag korsar gränsen och går förbi en extremt varm korsning mot Costa Rica. Jag klarade det! Eller? Jag gråter hela tiden, utom när jag samlar mig för att prata med någon. Allt jobbigt, jah orkar inte. Jag går till costaricasidan för stämpel, gått fel, nästa lucka. Frågar vart jag ska sen. Väskorna ska kollas. Jag frågar först busschauffören om jag får åka med den bussen som står inne eftersom jag missat den förra (det går bara två per dag).
Nej. Jag måste byta biljett.
Suck. Var då?
Jag får gå tillbaka en bit, träffar en som kan engelska och jag frågar om det blir problem ifall jag går tillbaka över gränsen för att ändra bussbiljetten.
Inga problem.

Jag går förbi varma korsningen. Tänker på hudcancer, jag smörjde inte in mig, skit i det nu. Ett problem i taget.
Jag går för långt, får fråga, gå tillbaka. Pratar spengelska i bussluckan. Jag förklarar, han skriver bara "klockan 13" på biljetten.
Inget mer? Nej behövs inte. Det kommer aldrig gå. Kan han inte skriva sin signatur.eller något. Behövs inte.

Jag går tillbaka till bussen, chauffören pratar i telefon, bryr sig inte om mig. En annan resenär kommer fram, han har samma "klockan 13"-biljett handskrivet som jag! Vi får inte komma in i bussen ändå. Jag går tillbaka till tjejen som kan engelska och ber henne förklara att jag visst får åka med. 
Det var fel buss. Min kommer senare.

När en ny San Jose-buss kommer ställer vi oss i visa-upp-väskorna-kön. Står där ett tag innan en man, som jag känner igen från morgonbussen då han hade hand om bagaget, ropar genom stängslet att vi behöver inte stå i kö. Vi väntar på sidan då. Sen vinkar han att vi kan lasta in allt i bussen. Jag kommer med! Detta tog 3,5h.

Jag somnar direkt och sover en timme. När jag vaknar står bussen still. 
Redan mat-och kisspaus?
Nej, en polis står i mittgången och jag börjar tänka att nu är det någon kontroll jag fastnar i. Men han kollar lugnt allas pass och går av.

Jag är i Costa Rica!!
Det här var en pers! Jag bröt ihop, och gör det varje gång jag tänker på der här! Jättejobbigt var det!
 
 
 

er

Likes

Comments

Söndag 29 november

Jag åkte aldrig till några varma källor eftersom jag trodde det började 13:45 men det var 12:45 och turen hade gått... Jag vill påstå att det var receptionisten på turistbyråns fel, men jag är inte hundra...

Jag fick istället vara med på "Tre vattenfall", en vandring på 3h. Det var faktiskt bra. Jag, en amerikan och en Costa rican och en guide.

Efteråt visade amerikanen mig billiga, lokala matställen, super! Hon var helvegetarian så jag vet inte vad hon fick in för tråkig mat men jag åt friterad tonfisk. Nu kommer jag aldrig mer kunna äta tonfisk ur burk :P

På kvällen var det stort firande av Independence Day med parader, som tjuvstartat redan natten innan utanför mitt fönster (lät det som) och som slutade vid midnatt. Tydligen så firas detta så här stort bara på tre ställen i Panama, varav etr av de är i Boquete! Det var väldigt proppat med folk överallt, matstånd som sålde lika grejer (tur för en velig som mig), olika instrument, danser, drillare. Jag ville aldrig gå hem, men det var lite för mycket trummor för min smak så jag gick hem vid halv sju efter att ha ätit en utsökt Toblerone/brownie-glass!

Jag bokade även canopy och forsränning som lyckat nog var söndag och måndag, de dagarna jag tänkt mig. Men en av receptionisterna visste om historien om min rygg så hon ringde folk och öcsrsatte på google translate och avrådde mig. Så jag fick stryka mitt namn då aktiviteterna skulle vara väldigt fysiskt krävande för ryggen, och med ganska okontrollerade rörelser. Nu känner jag mig 99% bra, men man vet ju aldrig. Jag vill inte bli sämre, och jag vet ju inte om det var ryggskott eller något annat.

Jag funderade snabbt på att resa vidare, att hinna se något annat innan jag åker tillbaka till San José och Stockholm. Men det gör jag inte, hinner se något nytt alltså, och jag orkar inte åka buss hit och dit och vara orolig över om nästa hostel har rena lakan ;). 

Jag hittade istället yoga för följande tre dagar i Boquete, så att jag kan vara lite aktiv ändå. Men när jag gick dit imorse så fanns inte yogastudion där? Jag har kännt mig väldigt lat och väldigt trött sen igår så jag ville helst hem till balkongen, men tvingade mig att vara ute och gå istället för yogan (dock kollade jag mest på klockan ;) ). Jag lyckades ladda ner tv4play-appen så efter ett par timmar gick jag hem och kollade Modus och Idol. 

När jag blev hungrig gick jag ut igen och då var det galej i stan! Folk bar cowboyhattar och hade ställt upp vid sidorna för att vänta på något. Då och då kom några ryttare förbi på hästar... Jag förstod aldrig vad de firade riktigt, tyvärr.

Eftersom det inte blev yoga heller så ändrade jag planerna lite igen och har bestämt mig i nuläget för att åka till San José--> Alajuela en dag tidigare så att jag med säkerhet anländer flygplatsen i tid. Det är ändå 9h buss härifrån, men de tar alltid (!) längre tid och det känns säkrare att vara i närområdet än i ett annat land dagen innan flyget går!







Likes

Comments