2013, 14 år gammal, ett av mina första förhållanden pågick under 3 månader detta året. Ett helt normalt förhållande men inte så särskilt seriöst förstås, vi var ju bara 14 år.Bortsätt från det så var det ett bra förhållande, om man kan säga det i den åldern, förutom vårt break-up. Tänker inte gå in på detaljer om detta då killen är någon jag fortfarande känner och har absolut ingenting emot honom. Det tog slut på ett väldigt dumt sätt men det är inget jag hänger upp mig på då det inte var något seriöst och jag inte var kär på riktigt, men genom att vårt förhållande tog slut ledde det till väldigt mycket skit, mer än vad jag någonsin kunde tänka mig.

Ni kanske kommer ihåg hemsidan ask.fm? en helt värdelös hemsida om du frågar mig, för er som inte vet så är det alltså en hemsida där man skapade ett konto och kunde ställa både oanonyma och anonyma frågor till varandra, en väldigt oskyldig ide? eller hur? Denna hemsida var långt ifrån det, det var denna hemsida som förstörde en stor del av mitt liv. Efter detta förhållande tog slut började kommentarerna ramla in, både anonyma och icke anonyma. Det chockar mig fortfarande hur hemska saker en person kan skriva till någon man inte ens känner. Dag ut och dag in fick jag höra hur dålig jag var, hur ful jag var och hur jag borde dö. Detta tog såklart på mig, det skulle det gjort på nästan vem som helst, speciellt mig då jag är en väldigt känsloladdad människa. Jag mådde otroligt dåligt av allt detta och visste inte hur jag skulle få ut all smärta som skapades inom mig av allt hat, det var då jag hittade rakblad. Jag provade en gång, skar mig i låret, självklart för att mamma inte skulle se. Det var den skönaste känslan på länge, då det kändes som all smärta rann ur mig. Detta var inte sista gången ett rakblad rörde min hud, detta fortsatte, länge. Så fort jag mådde minsta lilla dåligt så gjorde jag det igen, och det blir som ett beroende, man blir beroende av smärtan, det fick mig må bättre. Detta började då alltså hösten 2013, och pågick under en väldigt lång tid.

Mitt under denna period då jag mådde som sämst träffade jag en person som förändrade mitt liv på många sätt, hon var min räddare i nöden. Hon hjälpte mig när jag mådde dåligt och var vid min sida dag ut och dag in. Det blev bättre, men långt ifrån bra. Jag levde med detta en lång period, vågade självklart inte säga något till min mamma. Jag började fundera mer och mer på att byta skola, till skolan där min vän gick på. Pratade med mamma om detta men hittade på massa ursäkter till varför jag ville byta skola, då den största anledningen bara var att jag inte klarade mig så långt ifrån min vän. Jag bytte skola, trodde att allt skulle bli bra, tänkte verkligen att det var en ny start. Kvällen innan jag skulle börja nya skolan skulle jag och min vän sova tillsammans då vi var så excited på att börja skolan tillsammans dagen efter. Vi hade det jättemysigt då min telefon ringde, det var mamma, hon frågade om det var sant, det hon hade hört, om att hennes dotter skadar sig själv. Jag gick hem sent på kvällen för att prata med mamma om allt, jag berättade allting. Min mamma är den absolut bästa människan i världen, hon är alltid vid min sida vad som än händer.

Jag började nya skolan, det blev inte i närheten av som jag hade tänkt. Började må ännu sämre och gick inte ens dit tillslut. Jag bytte tillbaka till min vanliga skola där jag hade gått innan. Då träffade jag en kille, i början av 2014, äldre än mig och en helt annan typ av människa, men det slutade med att det var han som hjälpte mig ur allting, jag mådde mycket bättre och skadade mig mindre och mindre. Jag började må bra. Nästan ett år efter var jag ute ur den skiten.

Jag har inte skadat mig själv sen 2014, detta är något jag är så jävla stolt över. Självklart har tanken om att göra det kommit flera gånger sen dess, men nu vet jag att jag är starkare än så. Jag får fortfarande panikattacker i vissa situationer som blir för jobbiga för mig, men det är ingeting som påverkar min vardag.

Så, varför skriva detta? jo, för det är så jävla viktigt att folk får veta vad deras ord gör med en människa, jag skulle tro att ingen av de som skrev sånna saker till mig vet hur det skadade mig. Jag vill att alla ska vara medvetna om hur mycket ord skadar.

Ta hand om varandra.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments