Utbytesstudent 2016/17 Frida Sundström

Utbytesstudent Abilene, Texas 2016/17

I USA

Sådär, jobbar mig ikapp med blogginläggen!

Fredag tog jag med mig Mia och vi åkte till the Zoo så att vi kunde spendera lite egentid bara hon och jag. Vi åkte ett litet tåg runt zoo:et, köpte lemonade, glass och matade giraffer ännu en gång. Det var sjukt varmt, hela 38 grader så det var nästan olidligt att gå runt, däremot fläktade det lite iallafall så det var tur.

Efter det åkte jag hem och tog en dusch. Davids föräldrar kom för att spendera natten och säga hejdå till mig innan jag börjar min resa hemåt.

Jag och Andrea åkte till graduation för att se mina kompisar avsluta deras High School karriär och jag kunde inte varit stoltare. Fick även sjunga skolans fight sång en sista gång och se mina vänner ta emot sina diplom och kasta sina hattar. Efter det letade jag upp de flesta och tog bilder innan det var time för ett sista hejdå.. tror ingen förstår hur jobbigt det är att säga hejdå, förstår inte ens själv hur jobbigt det är om jag ska vara ärlig. Har lite fler bilder men lägger in dom i ett annat inlägg för har inte alla bilder på mobilen!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

  • I USA

Likes

Comments

I USA

I'm sorry!! Ligger efter med blogginlägg så ska skriva ikapp om mina senaste dagar!
I torsdags (innan choir banquette) signade jag ut från Wylie Highschool för gott.. med A i alla ämnen förutom engelska och Government gick jag genom korridorerna för sista gången på länge. Det var en lättnad och samtidigt sorgligt. Det är ju ändå min skola, mina kompisar och mina lärare som jag lämnar bakom mig. Samtidigt är det så himla skönt med sommarlov, som blir två veckor längre än vanligt vilket jag såklart inte klagar över, men även mitt sista sommarlov någonsin i hela mitt liv..

Efter skolan åkte jag hem, duschade och sedan tog jag med mig Maddie till the mall för ett spendera lite tid med bara henne innan jag åker hem. Supermysigt, vi shoppade lite, köpte kakor och sedan åkte vi hem.

Efter det hämtade Maddie upp mig hemma och vi åkte vidare till primetime där själva middagen var! Ni har säkert läst mitt inlägg på engelska men det var iallafall supertrevligt och sorgligt. Tårar överallt.

När det var över skjutsade Maddie mig till grandma och Grandpa. Det var sista gången jag åkte i hennes bil, rutorna var såklart nedrullade, takfönstret öppet och musiken dundrade i högtalarna. "If you ever wanna be in Love, i come around", våran låt. Min och min bästa väns.

  • I USA

Likes

Comments

I USA

So I'm going to expose myself and write this blogpost in English! I'm kind of nervous because I know that my Swedish friends and my Swedish family will read this but also other exchange students and my american friends, but it's okay. The reason why I write this in English is because i don't know how to describe my feelings in Swedish anymore, at last not my deeper feelings and I want my american friends to understand without having to use some crappy translation.

So on Thursday, we had our theatre banquette at primetime, and it was so much fun. We started off with awards and I got one for ''Swedish (Sweetest) girl'' or something like that and it was really cute, and Peyton was the one giving it to me because she came up with it, love her!! She is so sweet. After that the juniors did a senior sketch and it was so funny, they really captured the personalities or ''accomplishments'' of the seniors, for example we all know that Maddie Murgia would ''do anything for comedy'' or that John Baker ''always'' rips his pants...Anyway it was funny.

We had dinner, we talked, took pictures, Mr shoemake handed out awards too and then... speeches. It started off pretty random when a girl walked up and just said thank you and how thankful she was for theatre and so on and everyone else started to have a little speech, including my self.

I walked up there and I was looking out on all of the people in front of me, my third family and all I could feel was pain and of course happiness, all mixed together. I had already been crying from all the speeches before mine but I started of with saying ''soooooo.. I'm not gonna cry because I've been crying myself to bed this whole month'' (overreacting, but almost). I continued with saying ''Going to another country is scaring and...'' I didn't make it further and the tears where rolling down my cheeks. I don't even remember what I said after that. All I know is that my heart literally broke into one million pieces, because I knew that if it weren't because off all the people in front of me, I wouldn't made it this far.

My friends that I got the opportunity to be in both plays and the musical with, are all so talented and I'm so proud over every single one of them and it has been amazing to se how much all of them grew over this past school year. I'm so happy that I, Frida from Sweden, got to witness that.

I said thank you for taking care of me and I mentioned som specific memories, like how Maddie came up too me one day several months ago and told me to join beauty and the beast. How John introduced me to everyone and made sure everyone was taking care of me. How I signed Kobe's get better card after he got a spider bite (....) even though I'd never meet him. My first day at rehearsal for beauty and the beast and how I thought everything was chaos, no one knew what they where doing and that I was so confused. I told them how proud I am of every single one of them, for all the things they have achieved this year and that I'm excited to se what the future holds for them. I also told them that I was proud over myself, that I was brave enough to spread my wings, that I tried to fly and that I landed here, among all of these people and I did encourage them all to do the same. To spread their wings and try to fly.

I am so incredible thankful!! I know i've already said it so many times in this blogpost but it is true. Jared that had his little speech before me said that high school can be scary, and you need to find your place and figure out where you are supposed to be and that really touched me. While I was standing up in from of all the people and when I saw their eyes all teared up and their attempt to smile towards me, I realized that right there and then, There was only one place I was supposed to be and it was here, in Abilene, with them.

I walked down to my seat again and Maddie stood up to give me a hug and then John came running. At this time I'm sobbing and I can't even talk. We held each other for a few minutes and that was the most painful hug I've ever experienced. I didn't know what to say or what to do, i whispered in Maddies ear ''I love you so so much! My heart hurts just by the thought of leaving you, I don't know what to do'', and it really did. My heart was really hurting and it was awful. She is after all one of my best friends and to knowledge off not knowing when I'll se her again really sucks. It really does.

Efter all the speeches where done we took pictures and I said good bye to almost everyone that was there and once again, tears. I never knew that saying goodbye would be this hard, but now I know. And even if it made me really upset, oh well, it still makes me upset but I had to be thinking positive. All the tears I'm letting out now is worth it. I have so many great memories and friendships from this year and I would totally cry my eyes out over and over again just to relive those memories. Every single tear is the price I have to pay for going on an exchange. All the tears and sobbing is a proof of how much I love and how many great things that happened to me this year that I have to leave behind. I hold so much for this place and people, therefore it's worth it and I would never ever change that.

As Winnie the Puh once said ''How lucky I am to have something that makes saying goodby so hard''.

If you don't believe me about the whole crying my eyes out and sobbing part, look for yourself.

  • I USA

Likes

Comments

I USA

Idag hade jag en dag full av finals, eller egentligen bara ett i matte men pga för mycket frånvaro var jag tvungen stanna i skolan hela dagen. Som tur var det bara mellan 8.15-11.35 så det var inte så farligt. Fick 91% på matten så är jättenöjd över det!

Efter skolan kom Carlie och McKenzie och hämtade mig på skolan och vi åkte till andra sidan stan för att äta på Sharkys som är ett burito place här i Abilene. Jag hade aldrig ätit där men hört så mycket om det! Vi tog alltså en sista lunch tillsammans. Det var jättemysigt och maten var SÅ GOD. Seriöst helt sjukt hur gott det var, och jag tog en kids burito och den var enorm.

Efter det fick jag skjuts hem för att sedan bli upphämtad av Ceci och Alex. Vi åkte till the mall och kollade runt lite där, jag köpte lite saker på Victorias secret och sedan kollade vi mest runt, åkte förbi James Avery för att kolla på mer berlocker och sedan La Pop för att köpa lemonade!! Älskar verkligen deras lemonade men den är fruktansvärt söt, men its Okay, hehe.

Åt middag med familjen, och sedan åkte jag, Andrea och Mia till Kohls för att jag skulle försöka hitta shorts och Mia behövde lite nya kläder också. Jag fick med mig två par shorts hem iallafall så är nöjd, har vanligtvis svårt att hitta shirts som sitter bra men dessa var perfekta.

Nu ska jag sova och ladda upp inför morgondagen, har först finals på morgonen i skolan och när de är klara kommer det vara sista gången jag går i korridorerna på Wylie HighSchool på obestämd framtid... Ska försöka hinna gå förbi mrs Kirby igen och säga hejdå. Sedan är det theatre banquette, som jag helt hade glömt bort (!!) och där emellan ska jag försöka klämma in egentid med Maddie, så tror att hon och jag ska åka och shoppa men vi får helt enkelt se.

  • I USA

Likes

Comments

I USA

Idag har varit en av de jobbigaste dagarna för mig under hela min tid i USA, anledningen är att jag sagt hejdå till så många av mina fina kompisar och mina lärare.

Började dagen med att i min 1st period få tillbaka ett brev som vi skrivit till oss själva första dagen i skolan. Jag hade bland annat skrivit om vad jag hade på mig, vem min bästa kompis var, hur jag kände precis där och då osv. Inget var särskilt spännande faktiskt, men desto närmare slutet av brevet jag kom, desto mer känslosammare blev jag. Hade skrivit lite om mina förväntningar om året och det blev inte alls som jag hade tänkt mig, det måste jag erkänna det blev faktiskt tusen gånger bättre, vilket jag är så tacksam över. Jag hade iallafall avslutat brevet med att skriva

''Frida, I hope that this year has given you a lot of experiences and memories. I am so proud of you for who you have become and for all the things you have achieved. I hope you are happy, I love you. - Frida ".

Blev verkligen tårögd när jag läste det och började se mig själv som två olika personer, lilla Frida som spenderade första dagen på high school VS stora Frida som spenderar sina sista dagar på high school. Jag är verkligen stolt över mig själv, jag är oerhört lycklig och jag älskar mig själv, det gör jag verkligen!

Sedan rullade dagen på, min 3rd period gav jag min lärare sin avskeds ''present'' eftersom att hon var borta igår när jag gav alla andra sina. Hon gav mig en kram och sa att hon tyckt det varit jättekul att ha mig i hennes klass, ''you are awesome''. Det är först när sånt händer som man verkligen inser hur mycket jag kommer sakna alla mina lärare här borta. Jag har trots allt spenderat ca 7,5 timme i skolan, 5 dagar i veckan under dessa månader och eftersom alla dagar ser likadana ut har jag spenderat så mycket tid med både lärarna och klasskamraterna.

Sedan traskade jag vidare till min 4th period som har varit en av mina favoritklasser genom hela året, mycket pågrund av att människorna i den klassen är helt underbara. Vi har skämtat runt, skrattat, gråtit osv under dessa månader och peppat varandra hela tiden. Vi tog iallafall ett gruppfoto med mig i mitten på en stol. Började faktiskt gråta efter och fick så många kramar, hugger i hjärtat av bara tanken att det var sista dagen för oss tillsammans,

Min första dag i denna klass gjorde Cole en fist bump med mig, vilket vi fortsatte med hela 1st semester eftersom att han satt framför mig. När vi började 2nd semester var vi tvungen flytta runt och vi hamnade på varsin sida av klassrummet och har därför inte gjort det på ett tag. Idag, som det sista vi gjorde innan the ball ringde ut så kom han upp till mig och sa ''Frida, let's do a fist bump, for old times sake'' och Maddie lyckades fånga ögonblicket på bild. Detta är en sån liten sak, men det är ett så fint minne som jag alltid kommer att bära med mig.

Efter det var jag inte så emotionell för kanske.. en timme. Tog en sista selfie med Kathlyn och sedan var det time for lunch. Jag har skrivit brev till nästan alla mina nära kompisar som tar graduation så jag gav dom de kuverten under lunchen. Jag vet ju faktiskt inte om jag kommer att se dom efter graduation eller inte så tänkte att lika bra att jag gör bort det, just in case. Grät jag? YES! Dom kramade mig och sa ''I love you so much'' och då brast det för mig igen. Älskade kompisar, vad har jag gjort för att förtjäna så underbara människor i mitt liv?

Skrev sedan två finals, i dollars and sense och engelska. Min sista dag i båda de klasserna. Personligen bryr jag mig inte så mycket om dollars and sense klassen eftersom att jag bara tagit den 2nd semester och hade inte direkt några kompisar i den klassen heller. Däremot var det jobbigare att säga hejdå i engelska klassen. Mrs Kirby har ju alltid varit en av mina absoluta favoritlärare, så gav henne en snabb kram. Har dock planer på att gå dit igen på torsdag och säga hejdå på riktigt och verkligen tacka henne för allt hon gjort för mig under detta år.
Mötte även hennes dotter i korridoren, en av de gulligaste tjejerna ever. Tyvärr umgicks vi inte så mycket nu under 2nd semester vilket var synd, men kommer sakna henne så mycket.

Oh well.. efter skolan gjorde jag ingenting, tog en nap och skrev lite för explorius så nu ska jag snart sussa eftersom klockan redan är 00.00.

Likes

Comments