Utbytesstudent 2016/17 Frida Sundström

Utbytesstudent Abilene, Texas 2016/17

Efter USA

Och så har hela sommaren passerat och det har stått tomt här på bloggen. Faktum är att det hunnit vara reunion med Explorius, alla är hemkomna och 17/18 studenterna har börjat åka iväg på sitt livs äventyr!
Inspirationen till att skriva mitt sista inlägg här på bloggen har varit urusel, och viljan likaså. Har flera gånger öppnat upp bloggen och påbörjat att skriva ett inlägg, men efter att rubriken är satt kommer jag inte längre. Min blogg är ju relaterat till utbytesåret och nu när det är över har jag inte kännt någon vits att hålla igång här eller att ens avsluta.

Men idag tänker jag ta tag i detta med anledningen att det är exakt ett år sedan jag lämnade Sverige, och oj vad jag saknar mina Bulldogs på andra sidan atlanten! Det är egentligen helt sjukt när man inser att ett helt år har passerat, 365 hela dagar sedan jag flög iväg och det går inte en dag utan at jag saknar det.

Men samtidigt börjar jag komma in i någon slags rytm, det känns inte helt fel att vara hemma längre.. Det börjar kännas mer och mer bekvämt samtidigt som det fortfarande kommer nätter då jag drömmer på engelska och dagar då min hjärna går på högvarv för att översätta ord från engelska till svenska. Fortfarande dagar då jag känner mig lite lost och in the wrong place med tanken att jag borde sitta i mitt amerikanska rum och inte mitt svenska, men tyvärr blir dom allt färre.

I början av sommaren följde jag nästan alla 17/18 studenter jag kunde hitta, läste deras bloggar osv men har börjat inse hur jobbigt det är, att inse att det är över för mig. Så har därför slutat helt, inte för att vara elak eller så, men för att jag blir svartsjuk helt enkelt! haha..

Jag har börjat förstå att det året som nyss passerat är ett kapitel som jag måste avsluta för att kunna påbörja ett nytt, och hur ont det än gör i mitt hjärta så är den dagen här. Jag har haft ett helt fantastiskt utbytesår och det har jag först och främst mig själv att tacka! Jag har varit öppen för det mesta, provat nya saker och hittat kompisar i alla olika åldrar. Sedan får jag inte glömma mina familjer! Min crazy MexicanAmerican family som tog hand om mig redan när jag befann mig i NYC och lite småsjuk (crazy Mama Bear) och som behandlat mig som deras dotter/barnbarn/storasyster/kusin etc under detta år. Min Svenska familj som stöttat mig på alla plan och som ens lät mig åka iväg. Mina kompisar i USA som tog hand om mig, visade mig the american highschool culture och sist men inte minst, Explorius som alltid funnits där när det varit några problem!

Med facit i hand kunde jag inte fått ett bättre utbytesår och jag sitter här idag med tusentals erfarenheter i bagaget som jag aldrig ens hade kunnat drömma om. Jag är så stolt över mig själv, så tacksam och glad över allt som jag upplevt.

I framtiden kommer jag förmodligen finnas med på lite alla möjliga explorius event etc, för än är jag inte redo att ge upp hela utbytes livet och vill gärna hjälpa andra att börja skriva sina kapitel, men jag börjar bli redo att avsluta mitt.
Så det kommer bli mer uppdateringar här på bloggen, jag kommer att svara på frågor osv så det är bara att slänga iväg en kommentar, men jag kommer inte längre uppdatera er om mitt år, för det är som sagt över.

För att inte glömma blev jag utnämnd till årets blogger för Explorius, ni vet för mina studentreporter inlägg! Så numera sitter jag även med ett presentkort på 10.000kr i bagaget att resa för, så ni kan ju gissa var det bär av? Såklart ett återbesök i mitt andra hem, Abilene och hos mina Wylie Bulldogs.

Tack för detta otroliga år! Tack för att ni har valt att läsa min blogg och följa varje steg jag tagit!
Nu är mitt kapitel avslutat och jag ska se till att börja skriva ett nytt, och hjälpa andra att börja skriva sina.
Ta hand om varandra och till er 17/18 studenter säger jag bara NJUT och ett stort lycka till!


It WAS great to be a Wylie bulldog.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments