Utbytesstudent 2016/17 Frida Sundström

Utbytesstudent Abilene, Texas 2016/17

Innan USA

Idag kring 15.30 mötte jag upp Petra, Nora och Alicia, vi begav oss mot Espresso house för att fika och prata lite om våra utbytesår. Petra har som jag nämt tidigare sin placering i Ohio och Alicia har fått sin i Michigan. Jag och Nora är dock utan fortfarande, men snart kanske det kommer!

Vi pratade som vanligt om allt mellan himmel och jord, både saker som förknippas med utbytesåren men även saker utöver det. Älskar verkligen utbytesstudenter, de är så fina människor och de är alltid lätt att prata med andra studenter.

Annars så får vi sportlov nästa vecka, jag ska dock göra en av mina praktikveckor för att få jobba de sista tre veckorna av skolan, när resten av klassen gör sin praktik. Det kändes som ett superbra alternativ för mig eftersom att det fyller på reskassan, dvs. fickpengarna inför USA.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Innan USA

Det har stått tomt här under en period, mest eftersom att jag inte har så mycket alls att skriva. Inga känslor eller tankar som jag vill dela med mig av, eller egentligen så har jag, dock vet jag inte hur jag ska kunna få ut de i text för att slippa missförstånd, och så tror jag inte heller att jag själv vet vad jag känner.

Min största dröm för tillfället är mitt utbytesår, jag har velat göra detta nästan så länge jag kan minnas och att få denna möjlighet betyder allt för mig, min tacksamhet går inte att beskriva. Dock vet jag inte riktigt om drömmen verkligen är en dröm?
Under mitt år kommer jag ha press på mig, ni vet, skolan. Vill verkligen få bra betyg i den amerikanska skolan, inte för att jag kan räkna betygen i Sverige men ändå. Jag ska hitta kompisar, uppleva ett riktigt amerikanskt liv och jag kan fortsätta rabbla hur mycket som helst.

Jag har inte ändrat mig angående mitt år, allt jag vill är egentligen att packa mina resväskor och sätta mig på flyget. Hejdå Sverige lixom. Samtidigt har jag dubbla känslor. Jag vill stanna kvar här hemma, ta studenten, fylla arton, ta körkort, jobba osv, u name it. Plugga vidare. Gud vad jag vill plugga vidare, haha stört egentligen men min skolmotivation är verkligen så bra just nu och känns dumt att ''kasta iväg det''. För vem vet om jag känner samma när jag kommer tillbaka?

Det jag tror att jag egentligen försöker göra med detta inlägg att att själv komma på vad det är jag känner, för har ingen aning om varför det är så snurrigt i mitt huvud. Jag vill åka. Samtidigt som jag går miste om så mycket här hemma.

Vissa dagar och perioder tänker jag näst intill inget på USA, som nu. Känns som att varje cell i min hjärna har glömt bort allt som har med detta år att göra och fokuserar bara på nuet. Vilket är skönt, men samtidigt lite jobbigt. Det är först nu jag inser att jag faktiskt ska lämna om ca: 6 månader!?. Under de perioder som jag bara tänker på USA däremot, så måste jag påminna mig själv att leva här och nu. Inte i framtiden. Inte i USA. Inte ännu iallafall.

Det värsta och bästa med detta år tror jag är att det blir mitt äventyr. Något som jag har väldigt blandade känslor över. Jag vill bara krama om alla mina vänner och min familj här hemma och jag önskar verkligen att jag fick uppleva detta tillsammans med alla jag önskar. Samtidigt som det är coolt att detta är någonting som jag får göra själv. Det är väl det denna blogg är till för också, min egen lilla resedagbok, men även ett sätt för de här hemma att följa mitt liv. Lite det som skrämmer mig också. De kommer kunna följa min utveckling och förändring och dom kommer att kunna lära om princip allt jag gör. Men jag kommer inte längre få följa med i deras liv.

Dock tror jag att när jag får min värdfamilj kommer detta gå öve, förhoppningsvis går det över snart oavsett om jag får värdfamilj eller ej inom någon vecka. Eller kanske snart, för är verkligen supertaggad! En Explorius student (Lova) fick familj igår och tidigare i veckan fick Siri som åker med EF sin placering. Jag vill ha min nu!! Mellan 16-17 sitter jag verkligen på helspänn med telefonen i handen, eftersom att det oftast är då Explorius ringer.

Jaja, i allafall så vet att detta år kommer vara det bästa i mitt liv, jag kommer växa som person och när jag lämnar Sverige kommer jag att säga hejdå till mig själv, för när jag kommer tillbaka kommer jag inte vara samma person som lämnade Sverige. Lite spännande. Lite läskigt. OTROLIGT kul. 

Och mot slutet av detta inlägg förstår jag precis vad min svacka hamnar om. Jag ska lämna min ''comfort zone'' Allt jag någonsin känt till ska jag lämna och byta ut mot en mer eller mindre främmande värld. Där jag dessutom bara kan prata Engelska. 

Till mamma: Jag har inte ångrat mig, så försök inte stoppa mig:) Love u.

Likes

Comments

Innan USA

Jag känner verkligen för södern, jag vill alltså verkligen hamna i södern. Har ingen aning om varför men tror att jag alltid har vetat att det är dit jag egentligen vill, om jag hade fått bestämma helt själv. Tror verkligen att jag skulle trivas som fisken i vattnet där. Arizona är väl det som egentligen tilltalar mig mest men även Texas, Oklahoma och Alabama. Verkligen drömstaterna för mig.

Som jag skrev tror jag att det är dit jag egentligen har velat åka hela tiden, men har inte velat ha några förväntningar/förhoppningar och sedan bli besviken om jag hamnar i norr eller så, men vet ni vad?
Jag tänker verkligen hoppas på att jag hamnar i södern (attraktionslagen hehe), och skulle det sedan vara så att jag skulle hamna någon helt annan stans så vet jag att mitt år kommer bli grymt ändå.

Jag tror det är bra för utbytesstudenter att hoppas? MEN att inte skaffa för höga förväntningar utifrån det. Vi får hela tiden höra att vi inte ska hoppas på en stat eftersom att vi bara blir besvikna ifall vi inte skulle hamna där. Jag tror däremot att ifall man hoppas på något och man hamnar någon helt annanstans skulle det bara vara tacksamhet och inte besvikelse som skulle träda in. Tacksamheten över att komma till en stat och få en superbra placering som man annars skulle gått miste om? Förstår ni hur jag tänker? Att hamna i staten man vill hamna i skulle för mig alltså bara vara en bonus!

Jag tror verkligen inte att stat eller stad spelar någon som helst roll, jag tror att personkemin mellan medlemmarna i familjen är det viktigaste för att året skulle bli så bra som möjligt och att ''önske'' staten, som jag skrev innan, egentligen bara blir en bonus. Jag menar skulle jag bara kunna tänka mig att bo i Arizona, hade jag såklart valt ett annat High School program och inte Classic programmet som jag ska läsa nu.

Jag har fortfarande hela USA framför mig och det är spännande samtidigt som det är superläskigt. Helt okända människor kommer låta mig rota i deras kylskåp och ta in mig i familjen inom bara några månader!! Men ni måste erkänna, vad coolt det är att lilla jag från lilla Luleå har hela USA inom räckhåll för tillfället.

Hela USA, från norr till syd, öst till väst, höger och till vänster, upp och slutligen ner.

Likes

Comments

Innan USA

Igår mötte jag upp Smilla och Lovisa, tillsammans begav vi oss till en restaurang där vi käkade en supergod lunch, mums!

Även då bestod det mesta, eller allt snack om utbytesåret. Lovisa har fått sin placering i North Carolina och vi pratade mycket om det.

Allt fler studenter börjar att få familj och jag känner verkligen att nu är jag faktiskt färdig med väntan, nu kan jag gärna sluta falla från min klippa och någon kan få fånga mig. Även fast jag är medveten om att väntan fortfarande kan vara lång så slutar jag inte att hoppas. Jag har mobilen med mig var jag än går, för ifall samtalet kommer så vill jag vara redo!

Likes

Comments

Innan USA

Hejsan trogna bloggläsare! Blir så glad när jag ser hur många som kikar in här varje dag fast det inte skrivs så mycket här. Som ni vet just nu så står allt ganska still och det kan vara tyst på USA fronten i antingen en vecka eller i fyra månader. Vi får helt enkelt se när turen kommer till mig.

Iallafall så sitter jag just nu i bilen, påväg till Skellefteå. Min syster ska spela fotbollscup och då ska jag passa på att träffa Smilla och Lovisa, alltså de två utbytesstudenterna därifrån. Ska bli superkul!

Igår träffade jag Petra och vid 18 slog vi oss ner och började äta en supergod buffé. Petra åker till Ohio i augusti och vi pratade om allt möjligt relaterat till vårt utbytesår men även allt annat mellan himmel och jord. Det känns jätte skönt att ibland få träffa en annan utbytesstudent för att vi alla är i samma sitts och förstår varandra.

Vi pratade bl.a. Om första dagen i skolan, att vi båda fyller 18 år i USA och hur det känns. Sedan hann vi komma in lite på prom och massor med annat kul, men även lite tråkiga ämnen som lock down övningar och hur stämningen kommer vara under 9/11.

Likes

Comments