Header

Det är fest. Jag går till och från kylskåpet för att fylla på glaset. Tänder ytterligare en cigarett. Jag som egentligen inte röker. Samma gamla ytliga frågor. Samma gamla ytliga svar. Ingen här ser igenom min fasad. Ingen ser hur olycklig jag är på riktigt. Sen föll jag. Som en kägla i bowlinghallen när någon slår en strike. In på akuten, med så låga värden att jag var dödsdömd. Bulimin hade besegrat mig.

Med en kniv i hjärtat från personen som var hela min värld. Med ett svek jag inte ens önskar min värsta fiende. Med min mamma och pappas hand i ena handen, mina systrars i andra vändes min värld upp och ner. Den glada och energifyllda jag hade försvunnit. Min fasad i tio år hade rasat. Som att blotta mig naken på Stockholms gator i rush hour.

Då, i oktober trodde jag inte ens att jag skulle överleva. Kämpade på tå för att hålla huvudet över vattenytan, sprattlandes som en säl för att inte drunkna. Svävandes mellan liv och död. Min familj gjorde allt för att jag skulle hålla mig uppe, inte få någon kallsup eller tappa andan.

De där tre träningarna i veckan, som plötsligt blev tre om dagen tog på något sätt livet av mig. Jag flydde från verkligheten, jobben blev mitt hem och det slog mig förra hösten som ett slag i ansiktet. Jag hade passerat min längsta långpanna med 22 timmar i sträck. Jag hade arbetat 350 dagar på ett år, och 2015 blev ett år jag helst av allt vill glömma. Jag sade upp mig på Ronnum, lade kedjerökningen på hyllan, för det är inte coolt att röka och det är absolut inte coolt att jobba över 250 timmar i månaden.

Och plötsligt handlar det inte längre om att boka in allt i en kalender på 24 timmar, istället handlar det om ha energi till att komma upp ur sängen. Det handlar inte längre om att arbeta 300 timmar på en månad, istället handlar det om att en dag ha ett nytt arbete och göra min första 40-timmarsvecka. Det handlar inte längre om att boka in middagar med vänner, det handlar om ursäkter för att slippa. Men ändå få vara med. Hur får man vara med utan att vara närvarande? Jag vill leva, och inte bara vara levande.

Men jag vet att det kommer komma en dag då jag dansar till tidig morgon och vaknar med träningsvärk i vaderna. En dag då jag kommer på mig själv med att träningsverken inte längre sitter i tårkanalerna utan i mungiporna. Och man hör sig själv skratta efter ett tag. Man kommer på sig själv med att le, åt sig själv, och allt som gjorde så in åt helvete ont gör inte ont längre. Den där kökskniven i hjärtat sitter inte där längre.

Så vad du än gör, älskade du. Glöm för all del inte bort att det är du som är huvudrollen i din egen film.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Har egentligen alldeles för mycket saker att berätta. Vet knappt vart jag skall börja eller vart allting har börjat. Min syster har tagit examen, och min andra halva lika så. Det vart i början på juni, innan det checkade jag in på q-skär och tog på mig den vita piken som hängt på galgen för länge. Sade i höstas att jag aldrig skulle sätta min fot i restaurangbranschen men redan i november sprang jag gråtandes hem till Grebbestad och sade att jag ville hem igen till sommaren. Sagt och gjort.

Vad har hänt dessa månader?
Fick åka till Spanien med min pärla på semester, fick ha klackarna i taket för att fira min bästa väns examen. Hur bra är inte hon, ingenjör och 22! Om du visste hur stolt jag är över dig. Min syster tog också sin examen, och då vart det bara jag kvar i syskonskaran. Som vanligt. Men så grym du är.

Sommaren kom, vi flyttade hem till grebbestad, passerade arbetstimmar på 320, och om någon frågar så har jag jobbat, jobbat och jobbat i sommar. Och druckit öl. Vin. Ätit mat. Skålat med vänner och vinglat hem sena kvällar, och nätter. Och så kom augusti, sommaren tog slut innan den ens hann börja. Jag hängde av den där urtvättade piken, stämplade ut för sista gången för i år och bokade resa till Tanzania. Planet går på måndag och här sitter jag med en ryggsäck större än mig själv. Med ett hjärta fyllt av massa energi och endorfiner. Med en resplan att bara ha en enkelbiljett. Med ett mål om Australien, Afrika och Japan. Och i min ryggsäck när jag kommer hem kommer vara ifylld med massa resekladd, om hur fantastiska stränder de finns, om små barn på gatan, om fattigdom och spindlar.

I mitt block nu finns en bucket list på femtio rader. Den kommer inte bli mindre, men saker och ting kommer strykas, fyllas på och hjärtat blir av värme. I dagarna som gått har jag kramats med alla. Min kusin har fått en son, en Gustav som fick hela mig att bli sådär löjligt förälskad.

Så kompisar, tills vi ses igen. Haaade

Likes

Comments

Ni vet hur det är ibland när man bara vill vara nära men hur nära man än kommer är man aldrig tillräckligt nära? Precis så. När hjärtat gör ont för att det dunkar lite för hårt och man vill få det att lugna ner sig men det går liksom inte. Precis så. När man tittar på telefonen och helst av allt vill plocka upp den, ringa och aldrig lägga på. Precis så. När man blir glad varje gång man tittar på mobilen för att han finns som bakgrundsbild. När han drar ett skämt och det är roligt bara för att han säger det. När han kallar en älskling och man rodnar, och skyller på kylan. Men just det här att hur nära han än är så är han aldrig tillräckligt nära. Måste betyda att man inte kan få nog. Det går inte få för mycket av honom. Och hans tröjor som alltid luktar så gott.

Likes

Comments

otillräcklig, den värsta känslan är att känna sig otillräcklig, att jag torkar hans tårar men de fortsätter rinna. Hur mycket jag än torkar kommer de ännu rinna. Och även om jag säger allt det fina, om hur bra han är och om hur mycket jag tycker om honom, så är det inte det han vill höra. För mina ord räcker inte till. Mina händer kan inte torka alla tårar. Min famn kan inte få honom att känna sig tryggare. 

Eller när man ser honom med någon annan, jag kan inte gå fram till henne, för hur mycket jag än skriker på henne eller slår på honom så kommer jag ändå vara otillräcklig i hans ögon, för han valde henne istället för mig.

Eller när man gör allt för att han skall vara med mig men han väljer bort, väljer någon annan. Inte för att du inte gör allt du kan, utan för att han istället vill ha någonting annat, någonting mer, men framförallt någon annan.

Eller känslan av att jag gör allt för att skall tycka om mig. Allt. Jag serverar frukost på sängen, gärna med nybakade frallor eller pannkakor med sylt och glass. Jag bäddar hans säng varje morgon. Jag älskar med honom, även om han inte älskar med mig. Jag ger han allt han begär, men jag räcker inte till. För han vill inte ha mer, han vill ha någonting annat med någon annan. Då spelar det ingen roll, vad jag ger, hur mycket jag ger för han vill ha det av någon annan. Med någon annan.

Likes

Comments

I helgen drack vi snaps, sjöng kräft och midsommar sånger, dansade på bord och stolar. Festade i långa köer och drog barrunder. Vi hade kul. 🎈🎉

Spenderade resten av helgen med mina favoriter i Göteborg. Shopping, mat och vin och pannkaksfrukost.
Vilken tur jag har som har er i mitt liv ❤️

Likes

Comments

Solen kom några få dagar. Vi passade på att sätta på oss solbrillorna och försökte förtränga att vi knappt sätt solstrålar på 140 dagar. Sen ko grande finale, massa gamla kompisar sa hej och hejdå och det vart en jävla festig helg.

Jag lärde mig åka snowboard, testade på att välta en skoter och maxa skoterns hastighet ja allt på samma dag. Säsongens sista dag åkte jag från toppen av WorldCupbacken och nere i det gröna gick revbenen av. Men de höll ju iallafall en hel säsong.

Denna lilla stjärna fick mig att besegra ytterliga bergstoppar av mål. Hon, den lilla 3-åringen tog mig till toppen av Vargys äventyrsbana och jag fick återigen bocka av mål med snöbollar. Vilken underbar unge!

Denna pärla har varit min sambo i nästan fem månader. Och nu är vi på plats hemma igen, känns skönt att slippa krama om dig ett hejdå också. Som socker på moset vann jag också årets "glädjespridare" från alla på Sportservice. Kalaskul sade jag och skålade mest. Tog även pris för att jag fått flest återbokningar. Ja det har varit en ganska bra säsong ändå.

Hittade livets kap i dig

Ja mina vänner, så har jag packat in mitt liv i ett flertal resväskor återigen. Sälen har gjort sitt med mig, och tack och bock för det. Har varit en rejäl grisfest, med barnkalas och dans på borden. Om jag hade kul? Jag tror det. Efter massa hejdån och kramkalas tog jag mig till något folk kallar för hemma. Några sprickor i revbenen fick mig att vara ledig i två veckor framöver.

Avnjöt lite spa och massage med familjens alla damer. Festade med systrar och våra mammor tills morgonen började komma och åt sedan frukost i timmar. Till helgen väntas kräftskiva utbytt till räkor, tequila och återförening med mina grabbfavoriter. Sedan bjuds det på en hel helg med mina favoriter Anna & Johanna.

l y c k a

Så bra kan jag stava till det.

Likes

Comments

Tre månader av fem

hej på er! Mer än halva tiden av den här säsongen har gått, jag har hunnit vara hemma och hälsat på familj, vänner och firat favograbbens 10-årsdag. Den ungen! 😍


Jag har kramat folk åt alla håll, känslan att vara på hemmaplan i trollhättan är svår att förklara ibland. S k ö n t.


Mina favorit killar har varit här uppe och hälsat på. Trysil och tequila för att sammanfatta det hela. Bara två månader kvar här uppe nu, sen är sommaren här... Sjuk känsla. Men solen är framme och snön har kommit - bästa känslan 😍🎿

Likes

Comments