Header

bloggen har legat lite i skuggan den senaste veckan. dels för att jag inte känt att
jag har något direkt intressant för er att läsa om, som vad jag åt till kvällsmat, hur många
kg jag väger eller senaste inköpta plagget. jag började blogga för många år sedan, 2006
startade jag min första blogg.. den finns kvar och skämskudden åker fram när jag får för mig
att gå in och läsa, riktigt ovårdat språk och riktigt mycket uppmärksamhets-sökande. Iallafall.
Jag började ju blogga för att jag tyckte det var roligt att skriva, och ta bilder.. och jag har alltid fått
höra att människor uppskattar min text och mina foton, men jag tror inte att detaljerad information
gällande min frukost eller Ellie's bajsblöjor inkluderas i det.

Igår när jag skulle sova blev det på något sätt tydligare än någonsin. Vi hade sett på
filmen "Jägarna" (skit-läbbig btw) och jag vet så väl ATT JAG INTE SKALL SE på såna typer
utav filmer.. min hjärna börjar spöka något kopiöst efter. Så ni kan ju då tänka er att när jag
skulle somna igår så var det enda jag kunde tänka på hur mycket jag avskyr pedofiler, inte för att det
har med filmen att göra, men som sagt, hjärnan spökar och tankar skenar iväg,
vad jag som individ kan göra för att hjälpa utsatta barn. Jag började tänka på kvinnor som utsätts
för sexuella övergrepp och vad jag kunde göra för att förhindra det. Vad jag kan göra som mamma
när Ellie börjar ge sig ut på egen hand. (Gud hjälpe mig....) osv osv sov osv. Det tog lång tid innan
jag fick in tankarna på annat, jag fällde en och annan tår i ren ilska och frustration över hur
handlingsförlamad man kan känna sig i dessa situationer. Livet har gett mig en helt ny rädsla, eller
Ellie har. Jag vill sätta en gps runt foten på henne och alltid vara max 10 min bort. max. Det är för mycket
ibland. Jag tänker på lilla Tova som miste livet bara häromdagen, hur jag inte kan förstå alla dessa
saker som händer runt om. Hur man kan ta någon annans liv. Ta ett liv från någon annans liv. Det
viktigaste livet som fanns för hennes mamma och pappa, vänner och övrig familj. Blir så matt och så ledsen.
Och jag önskar jag kunde åka till hennes närstående och ge dom en kram, inte för att det hade
hjälpt dom på något vis, men för att visa att världen finns här för dom i en sån här svår tid.

Så summan utav kardemumman blev helt enkelt att det finns viktigare saker att lägga ner
tid på än att tala om för er om hur en dag hos oss ser ut. även om ni är nyfikna. även om
jag mer än gärna delar med mig, så känns det så meningslöst i jämförelse med allt annat.
Och om jag kan nå ut till människor genom min blogg, mitt sätt att skriva och ta foton. Då
vill jag göra det. Med viktiga saker. Och att det är viktigt för mig att inte glömma av varför jag
började skriva. och att begränsa mina beställda texter och inlägg.

Hoppas ni får en härlig söndag så synes vi. 💘




















Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Vilken underbar dag vi haft, du och jag. 💙

Likes

Comments