Hej hjärtan!
Sportlov för lilleman och han har varit och lekt hos en kompis idag, vi ska snart bege oss ut i solen. 6+ ute, supermysigt!

Jag försöker ta mitt trötta anlete (stavas?) till fånga och försöka återskapa mitt en gång gamla jag. Haha! Mitt pendlande fysiska mående hjälper mig inte nämnvärt men tur som attan att jag har folk som hjälper mig ist 😅

Som tex Sandra på Salong Kungakronan! Hon fixade mina fransar sist och det var behövligt, ett trött ansikte förvandlades till åtminstone en pigg blick! Fransar gör så otroligt mycket med ens ansikte! Oavsett om man vill vara vardagssnygg eller festsnygg!

Volymfransar är det som gäller för min del, små tunna fransar som appliceras tillsammans för att få den look man är ute efter!

För att boka, ring i tid! 031-7224480
Mer information : www.salongkungakronan.com

Imorgon ska jag dessutom fixa håret jos Camilla på Mikki Inc! 💕

Nej, nu ska jag, barnen och hunden ut på promenad!.
PUSS! 💋

Likes

Comments

Hej godingar!

Just nu befinner jag mig på ett av mina favoritställen för att känna mig bortskämd: Salong Kungakronan! Dags för fransfix!

Bilder kommer ❤️

Likes

Comments

Hej godingar!

Idag har jag hängt med goa "kollegor" och vänner som jobbar på ambulansen och akuten Mölndal. Vi käkade sushi och hade det mysigt. Agnes levde rövare och charmade tjejerna haha!

Jag ser så mycket framemot helgen. Imorgon är det babysim och lugn kväll med familjen, kanske träffa min vän Ted från Uppsala och på lördag åker jag och J på SPA. Helt underbart! 💞

PUSS! 💋

Likes

Comments

Hej alla!

Nu börjar jag äntligen känna att jag kommer på fötter igen. Helt ärligt så har det varit långa och tunga veckor för mig. Jag har varit inne på gynakuten igen och även på en specialistmottagning. Men som sagt, nu börjar jag känna mig ok igen!

Som ni som följer mig vet så bråkar ju min kropp med mig i omgångar egentligen sedan cancern. Däremellan mår jag toppen men så kommer det bakslag och då har det en tendens att allt ska komma samtidigt. Efter att Agnes föddes har jag egentligen inte mått bra, tre livmoderinfektioner, njurbäckeninflammation, urinvägsinfektioner, trötthet, extrema smärtor stundtals och menstruationsrubbningar. Så nu har jag Tack vare min fina vän Louise som pushar mig sökt mig till privatvården för utredning och en fast kontakt. Jag är fortfarande i utredningen men det kan röra sig om endometrios. Varför inte lägga till ytterligare en diagnos, jag har ju snart hela alfabetet haha 😂

Men ingen idé att hänga läpp för det, många som har det mycket värre. Vi alla kämpar våra egna kamper och jag försöker hitta förhållningssätt att kämpa med min. Just nu satsar jag på att försöka förgylla min vardag med positiva saker, umgås med familjen och vänner. Helgen sol kommer ser jag otroligt mycket framemot! J fyller år på söndag och han och jag ska på SPA som jag fick via UngCancer! Underbart verkligen! ❤️ Sen på söndag så kommer lite familj och vänner hit så ska vi käka tårta och njuta av varandras sällskap.

Ha en fin dag alla 💞

PUSS! 💋

Likes

Comments

Hej alla fina läsare,
Så roligt att se att min statistik är i topp!

Tyvärr så har jag ett dåligt samarbete med mig själv just nu, kropp och knopp är återigen i fight med varandra. Men återigen så har jag lika svårt att acceptera det. Jag har sedan cancern fått dessa perioder och när det inträffar är jag lamslagen, jag har extrema smärtor, en trötthet som gör att jag blir liggande och allmänt hopplös. Som tur är brukar det alltid vända, men när det är såhär så är det väldigt påfrestande.

Tack min fina familj för att ni finns för mig ❤️

Likes

Comments

Hej vänner!

Jag lovade ju att uppdatera er med lite saker som sker just nu i mitt liv och en av dessa saker är att jag ikväll är med i GT, Göteborgstidningen.

Här har ni länken: http://www.expressen.se/gt/frida-28-tvingades-lamna-patient-i-urin/

All text stämmer inte riktigt men i stora hela gör den det. 

Tillsammans är vi starka och vi kämpar för våra patienter och för vår arbetsmiljö!

Ha en fin kväll! 😘

Likes

Comments

Godkväll vänner!

Förlåt för dålig uppdatering det senaste, men efter mitt senaste inlägg ang ett arbetspass på akuten så har det rullat på mycket. Mitt inlägg har delats över 1000 gånger och har berört många. Tack för era delningar och kommentarer! ❤️

Det kommer snart hända lite spännande saker och jag lovar att uppdatera er om det. 👌

Denna lördag har iaf varit väldigt lugn och skön, vi har varit hemma hos min pappa och fixat J's bil så nu hoppas jag verkligen att den fungerar som den ska. Imorgon ska jag jobba dag och sen ska E på simskolan igen 🐳

PUSS! 💋

Bildtext: Agnes har busat med Karin. Dom lekte jättebra och båda var väldigt försiktiga med varandra. Något som jag tycker är väldigt häftigt är att när Agnes ser hundar så "pratar" hon på ett speciellt sätt.

Likes

Comments

Ännu en dag på jobbet är över.

Idag när jag skulle sätta mig i bilen hem var jag tvungen att bara sitta ner innan jag kunde starta bilen och åka. För första gången på närmare sju timmar fick jag chansen att sitta ner. Jag kunde inte starta bilen och åka för min rygg värkte så mycket att jag knappt kunde röra mina armar.

Idag har varit en tung dag, men den skiljer sig tyvärr inte från någon annan dag under de senaste året på mitt jobb, akuten på Sahlgrenska. Kan ni tänka er att jag älskar mitt jobb? Jag har världens bästa kollegor, det mest intressanta och givande jobbet jag någonsin skulle kunna tänka mig, alla möten med patienter och deras historier, diagnoser och behandlingar. Trots att jag jobbat på samma ställe i sex år så lär jag mig hela tiden något nytt. Men jag räcker inte till.

Idag blev jag flyttad från placeringen som jag skulle varit på från början. Jag blev satt i triagen pga den tjejen som skulle varit där var helt ny och i triagen så är det du som sjuksköterska som prioriterar patienter efter deras symtom och vitalparametrar. Det kräver att du har en klinisk blick som gör att du kan se förbi symtomen och patienters upplevelser för att kunna sätta rätt prioritering på just den patienten du har framför dig så att patienten får träffa läkaren inom en viss tid. Du ska kunna läsa och tolka EKG och vad patientens symtom skulle kunna stå för. Så att vara helt ny i triagen och ha detta ansvar över sig är inte roligt, så självklart bytte jag med henne.

Med mig till min hjälp skulle jag ha en undersköterska, denna undersköterskan är fantastiskt duktig och det kändes bra.

Morgonen började med informationen om att platsläget på vårdavdelningar ser dåligt ut, rättare sagt så fanns det inga platser. Vi har patienter som legat i dygn och väntat på att få komma till rätt avdelning för att få rätt vård och deras specialistkompetens. Den patient som väntat längst på akuten imorse var nu inne på sitt tredje dygn. Sitt tredje dygn på en brits, i detta kaos som ständigt är på akuten med larm som går, patienter som strömmar in och ingen mat. Då vi inte är en vårdavdelning så har vi endast polarklämmor, snabbkaffe och saft att erbjuda. Denna patient var gammal.

När vårdavdelningarna tvingas stänga platser eller hela avdelningar pga dom inte lyckas få sjuksköterskor att jobba hos dom hamnar alla patienter som ska läggas in kvar på akuten. Samtidigt som det hela tiden, dygnet runt kommer in nya akutpatienter och flera av dessa patienter behövs sedan läggas in. Akuten blir överbelastad av både patienter som egentligen behöver ligga på en vårdavdelning plus alla andra akutpatienter.

Efter en stund ringer larmtelefonen, det är dit som ambulansen ringer om dom kommer in med en akut sjuk patient som kräver vård omedelbart. In kommer en patient som fick somna in hos oss,alldeles för tidigt.
Undersköterskan som skulle vara med mig i triagen var också larmansvarig, det betyder att när larmen kommer in så går hon tillsammans med några andra som också är placerade på andra ställen på akuten precis som "min" undersköterska på larm. Jag blev nu ensam kvar i triagen.

Patienterna strömmade in och högen för mig att jobba sig igenom bara växte. "Tid till triage" är en statistik som förs och tanken är att man som patient ska komma in i triagen och få sin bedömning inom tio minuter. Klockan tickade på och tid till triage steg mot en timme.

När en patient kommer in i triagen utförs vissa saker utifrån en rutin som vi har, just för att man inte ska missa något som skulle kunna vara förödande för patienten. Det tas alltid puls, blodtryck, syremättnad i blodet, antal andetag/minut och tempen. Förutom detta så samtalar man med patienten om varför dom sökt akut, dom beskriver symtom, vilka mediciner dom äter och tidigare sjukdomshistoria. De patienter som söker för ont i bröstet, yrsel, bortfall och buksmärtorna ska tas EKG på. (Dessa symtom är det som majoriteten av alla patienter som söker vår akut söker för) Nästan samtliga patienter ska tas blodprover på och ungefär hälften får en infart "nål", vissa behöver akut medicin redan i triagen och information om akutbesöket ges i triagen. Det är alltså ganska mycket att göra på varje patient och även om man är erfaren så tar det mer eller mindre tid.

Då min undersköterska var på larm och sedan fick ta hand om anhöriga fick jag vara själv i tre timmar. Jag gick ut för att se om jag kunde få lite hjälp av mina kollegor och möts av en av mina kollegor brutit ihop och gråtit. Det är så tungt, det är för mycket, jag räcker inte till.

Varje team på akuten hade jättemycket att göra samtidigt som det var larm. Patienter larmade från rum och korridorer och det hade gjort det ett bra tag. Ett övervakningsskåp där vi kopplar upp de patienter som vi behöver ha extra tillsyn över larmade för asystoli (Att hjärtat slutat slå), en äldre kvinna grät från sitt rum för att hon kissat på sig för vi inte hunnit hjälpa henne på toaletten, en patient ligger på golvet och skriker av smärta.

Jag gör vad jag kan och prioriterar för att rädda liv, jag tvingas lämna den äldre kvinnan i hennes kiss för att jag har tolv patienter som inte fått blivit triagerade än. Av dessa tolv kan det vara någon med pågående hjärtinfarkt, stroke eller olika typer av blödningar, det kan också vara någon som haft ont i magen i tre veckor. Det vet man inte förrän man gjort en triage.

Jag har gjort vad jag kunnat idag, men jag har inte räckt till. Inte heller någon av mina andra kollegor och såhär ser det ut stora delar av tiden. Känslan av att vara helt slutkörd samtidigt som man inte känner att man räcker till går inte ihop.
Alla kategorier på akuten har det likadant. En läkare var sjuk och nattjouren som den läkaren skulle lösa av fick stanna kvar och när hon väl fick gå hem så hade hon jobbat i 22 timmar.

Jag älskar mitt jobb, jag älskar mina kollegor och alla patientmöten.
Jag vet bara inte hur länge vi ska orka.

Snälla politiker, ni säger att det är en sjuksköterskebrist men sjuksköterskor finns det många av. Men det är inte många och det blir allt färre som orkar jobba under dessa förhållanden och för den dåliga lönen.

Snälla politiker, se oss. Lyssna på oss.

// Frida Reuterskiöld, Leg. Sjuksköterska på akuten Sahlgrenska

Likes

Comments

Hej hej!

Ville bara visa vad min man kan. Dessa gjorde han till oss på nyår 😍

Cream brule med färska bär och passionsfrukt 😋

PUSS! 💋

Likes

Comments