View tracker

Idag har jag & Leon varit på äventyr.  jag som blivit tillsagd att vila har gjort allt annat än att vila denna dag. Vi var & träffade en hund med blandning chihuahua/papillon och allt gick superbra.  Leon och vovven funkade jättebra ihop och egentligen var det tänkt att vi skulle ha hunden över helgen för att se om de går men planerna blev ändrade så återstår att se om sötnosen blir vår eller inte :) sen ringde dagiset och ska va på inskolning måndag-onsdag nästa vecka så ska bli jättespännande för har hört mycket bra om det dagiset och det ligger nära mamma samt mitt jobb om något skulle hända. för övrigt mår jag inte så bra idag. Känner värken i magen och jag fryser jättemycket. ska kolla klart på filmen som går på tv6 sen tänkte jag lägga mig eftersom jag ska jobba hela helgen. egentligen känner jag mig inte helt kry för att kunna jobba men pengar är pengar & det behövs kan jag ju säga! Jag är så lycklig över min familj, vet inte vad jag skulle gjort utan dom! och min man sa idag att han börjar märka att mina hormoner spökar och jag märker det själv för jag har verkligen alla taggar utåt :( nu ska jag mysa med älsklingen innan jag går & lägger mig bredvid min andra älskling. hoppas alla får en trevlig helg! :)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 30 readers

Likes

Comments

View tracker

Har blivit utskriven från sjukhuset nu, så jävla skönt! först trodde dom för imed jag var gravid så kunde dom inte se något foster i livmodern så deras tanke var att de satt sig i ena äggledaren imed att jag hade ont för hade mycket vätska i bukhålan som dom trodde var blod så jag blev inlagd akut och efter titthålsoperationen var jag väldigt trött och väck så på morgonen efter så berättade läkaren att det inte var som dom trodde utan det var en cysta som satt sig i ena äggstocken och spruckit men som tur är så gick det att fixa och min  äggstock klarade sig utmärkt.  dock har jag fruktansvärt ont nu och är lite smått deprimerad över att jag ska behöva uppleva aborten ytterligare nu när jag trodde dom skulle fixa det igår men icke :( börjar bli mer & mer tveksam till detta nu för är så trött på sjukhus :( men snart är de över o hade aldrig klarat det utan min sambo eller mamma <3

  • 42 readers

Likes

Comments

View tracker

Idag har jag tänkt på vilken tur jag & Emil haft som fått en så otroligt underbar pojke. Han har sina stunder när han ska slåss och liknande men man kan aldrig bli riktigt arg på honom för hans charm slår verkligen allt. Leon är bara 13 månader gammal men har ett hjärta av guld redan. Gråter man så lägger han sitt huvud på en och börjar mysa direkt och pussar får han aldrig nog av. Jag visste vad kärlek var innan Leon kom till världen men jag trodde aldrig någonsin att en så stor kärlek kunde existera förrens han kom in i vårt liv. Jag ångrar inte en sekund att jag fick barn, inte en endaste. jag pluggade under tiden jag var gravid och var inte ens helt klar när Leon föddes. jag kommer ihåg hur jag höll honom i min famn och vaggade honom samtidigt som jag skrev uppsats. Det jag har lite smått ångest över är att jag arbetat sen Leon var 4 månader gammal. Egentligen är man mammaledig upp mot 1 år men jag kände att ekonomin aldrig hade gått om jag inte hade jobbat.  Emil har inget jobb och eftersom jag är den av oss som har bäst chans till jobb så tog jag chansen i akt. Denna månaden har det inte blivit så mycket till arbete och jag är redan orolig hur det kommer gå i februari med tanke på att jag inte vet hur mycket jag kommer få ut. Men jag vet att mitt andra hjärta Emil kommer hjälpa allt vad han kan och jag är stolt över honom. Så småningom kommer även jobbmöjligheterna till honom men är så svårt i nuläget att få arbete utan utbildning även om jag vet att han hade fixat det som. fisken i vattnet. imorgon är det dags att åka till sjukhuset för att prata lite närmre om aborten. ser inte framemot det men det löser sig. hade aldrig klarat det utan min livs kärlek, och hade aldrig klarat det utan vår värdefulla son <3 godnatt. 

Likes

Comments

​Tänkte berätta lite om min graviditet samt förlossning. Den 1 april 2014 bestämde jag mig för att göra ett graviditetstest och det visade att jag var gravid. Jag visste redan från start att det var en pojke, jag vet inte varför men jag kände direkt att det skulle bli en liten son. Jag ringde till Emil direkt när jag fick reda på det och han trodde inte på mig eftersom det var 1 april men efter lite övertalande så trodde han mig. Vi kom överens ganska snabbt att vi skulle behålla det. Det fanns ingen tvekan överhuvudtaget gällande det. Jag jobbade på ett äldreboende som jag för övrigt inte trivdes på men eftersom jag var tvungen att få in pengar så hade jag inte så mycket till val. Jag kan själv inte säga att min graviditet var speciellt bra. Hade ischias samt ligamentsmärtor som var så grova att jag fick åka ambulans till akuten. från vecka 30 började allvaret på riktigt. på en koll hos bvc så kände dom att han inte låg riktigt rätt så jag fick en tid igen till ultraljud för att dom skulle kolla riktigt hur han låg. Väl där inne så såg dom att han låg i säte dvs hans rumpa låg neråt istället för med huvudet ner så jag fick en tid till vändningsförsök där dom skulle försöka vända på honom. Jag kan säga som såhär att det var nog det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Jag har nog aldrig haft så ont innan men dom lyckades iallafall inte vända på honom så det blev ett datum planerat inför kejsarsnitt.

                                                                              FÖRLOSSNINGEN 

Dagen var kommen då det var dags för kejsarsnitt. Jag och Emil skulle vara på förlossningen redan 05.30 på morgonen så Emil hade varit vaken hela natten men jag sov lite iallafall. När jag kom dit så var det mycket väntan i början och jag kommer ihåg att jag var jätte röksugen och hade nästan panik för jag ville röka. Det värsta jag fick va med om var när sjuksköterskan kom in och gav mig kateter. Usch o fy vad obehagligt det var och vill aldrig ha det igen. Fick även ta prover på min hand men kommer inte ihåg just nu varför jag fick det. Sen var det dags att gå in på operationssalen och innan det så fick jag dricka natriumklorid tror jag det var för att rensa. Och när jag kom in i operationssalen så fick jag en bedövningsspruta och därefter gav dom mig ryggmärgsbedövning och den gjorde inte alls så ont som jag trodde den skulle göra. Tyckte det var skitkul att jag inte kunde känna min kropp och allting kändes så annorlunda. Läkarna sa till mig att inte kolla upp i lampan i taket då den kunde spegla så jag hade kunnat se när dom snitta mig och självklart tittade jag lite då & då och tyckte det var jättehäftigt. Klockan 08:28 hörde jag Leons första skrik, han var så fin. Emil fick bära honom direkt och han samt en sköterska gick för att klippa navelsträng och annat medans jag låg kvar för att sys ihop. Tiden dom sydde ihop mig var kanske max 10 minuter men kändes som flera timmar för ville bara ha min son i famnen. När jag fick hålla honom första gången så trodde jag inte det var sant. Jag mamma? hur går det ihop? Jag ångrar inte en sekund att jag blev mamma, Leon som var så liten och go. 3460 gram och 48 cm lång. Idag mer än 1 år senare så är han en av dom busigaste barnen jag träffat och hela dagen går åt att springa efter honom så han inte välter ner saker/äter på sånt han inte ska men jag älskar det.  Livet som förälder är så mycket bättre än livet utan!

Likes

Comments

Sitter i soffan hos mamma & har precis kollat klart på filmen "Tsotsi" som är så sjukt bra. ätit 4 glassar och min mage är jättestor,  undrar varför? Jag är inte personen som gillar att berätta för personliga saker men för att jag ska må bättre så skriver jag om det här då jag känner att jag kommer må bättre av det. för 1 vecka sedan fick jag reda på att jag är gravid. känslorna var väldigt mycket neråt då jag själv känner att jag inte är redo för ett barn till. Leon är bara 13 månader och jag känner själv att tiden till 2 barn inte fungerar för tillfället. vi har för litet boende,  ekonomin kommer gå i kras om jag inte jobbar osv. Jag och Emil har kommit överens om att jag ska göra abort. jag lovade mig själv att aldrig någonsin göra abort då jag mådde skit när jag gjorde det första gången men nu är det som det är. På måndag har jag läkartid då dom ska kolla hur långt gången jag är. Jag orkar verkligen inte gå igenom denna processen igen men vad ska man göra? Ska jag tänka på mig själv eller på barnet i magen? jag vet ju om att jag inte kommer kunna klara det men är jag egoistisk som tänker så? Jag önskar att någon förstod mig :( jag är själv emot abort i de flesta fallen men jag känner mig verkligen inte redo för att bli tvåbarnsmamma. har precis fått in en stabil fot in i arbetslivet och vill inte sabba det nu :( jag känner mig så korkad och dum men antar att det hör till. Nu tänker jag sova och försöka rensa mina tankar så jag kan vakna upp imorgonbitti glad igen, godnatt ♡

Likes

Comments