Jag har slarvat bort min Lonely planet - Centralamerika (alla backpackers bibel) så vi hade ingen aning om vad som väntade oss då vi anlände till Leon eftersom vi inte hade gjort någon reaserch på förhand.
Vi anlände mitt i natten och var trötta efter vår 19h resa så vi hoppade bara in på första bästa hostel som bussen stannade vid. Det visade sig vara hur bra som helst. De ordnade massvis med aktiviteter (allt från volcano boarding till beerolympics), duscharna var de bästa hittils på resan (vattnet var ljummet istället för iskallt, DRÖM) och dessutom träffade vi en massa goa backpackers.
Om dagarna gick vi omkring och kollade in stan. Vi gick till katedralen, åt världens godaste smoothiebowls, jag fick äntligen min telefon reparerad och dessutom fick vi lite kläder tvättade. Ni skulle bara veta hur lyckliga vi är varje gång vi hämtar våra kläder från tvätterierna här. Det är inte varje dag en backpacker får känna på nytvättade kläder liksom.
En kväll hittade vi dessutom en bio och ääntligen var det vår tur att få se Fifty Shades darker

Vi gick aldrig upp i katerdralen men som tur bjuder Julle på en bild istället (wow)

Såklart började vi sakna stranden efter några dar i storstan så vi åkte till Las Penitas för en dag också

Sista dagen var det dags för den obligatoriska volcano boardingen. Vi var ett gäng på 15 pers från bigfoot hostel som åkte iväg till vulkanen Cerro Negro som är Nicaraguas mest aktiva vulkan. Om man grävde en liten grop i sanden kunde man känna att marken var brännhet under oss.
En timme tog det att traska upp till toppen. Där klädde vi på oss halaren och skyddsglasögon, och så var det dags att glida nerför.
Man kunde välja fart genom att luta sig mer eller mindre bakåt. 97km/h är rekordet. Jag och Klara åkte båda omkring 40km/h haha men det var sjukt kul ändå!

Alla lyckades komma ner hela och oskadda (denna gång), och det firades med öl och mojitos då vi kom tillbaks till hostellet.

Efter Leon åkte vi till Granada som ligger några timmar söderut. Där tog vi det rätt så lugnt några dagar. Vi hängde vid hostelpoolen, gick in på alla artgalleries vi hittade, utnyttjade stans cafeer samt goda mat m.m. Dessutom hittade vi ett gym som vi besökte några gånger.

Sista kvällen ryckte vi ändå upp oss och kollade in Granadas nattliv med några goa norrmän och canadensare.
Efter Granada var det dags för San juan del sur men det var så bra så det får ett eget inlägg.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Nu har ju bloggmotivationen inte riktigt legat på topp de senaste veckorna men vi ska försöka skärpa oss och börja uppdatera lite oftare igen. Det sjuka är att vi har befunnit oss i fyra (!!) olika länder sedan det senaste inlägget, så vi har ju hunnit med en hel del.

Efter Antigua åkte vi vidare till vårt sista stopp i Guatemala, nämligen San Pedro. Stället ligger vid sjön Lake Atitlan som är omringad av vulkaner och är känt för att vara ett av de finaste ställena i Guatemala. Det fanns inte jättemycket att göra där men vi gick på lite olika marknader, tog en dagstur till San Marco, frossade avocados för 0,12€ st och levde gött och billigt!
Vi bodde på Hostel Fé som bjöd på happyhours och fest dygnet runt samt en stämning som alltid var på topp!
Det var rätt mulet under våra dagar här så vi tog knappt några bilder alls men jag bjuder på dem som vi har iallfall!

Utsikten från hostellet, inte helt togik va?

Tre dagar i San Pedro blev fyra. Nu i efterhand har vi lärt oss att inte gå ut samma kväll som vi måste hinna till en buss 4.30 på morgonen, för av tre tjejer kommer garanterat en av dem inte vara tillbaks i tid. Klockan 5 var vi alla samlade och ni ser hur redo Julle nu är att gå till bussen, en halv timme för sent, tightsen bak och fram och ett par shorts som linne på det hela.

Glada var vi ändå och sista dagen spenderades i San Marco som låg på andra sidan sjön. Där hittade vi en meditationspark som vi stannade några timmar i för att sova, läsa och ta lite töntiga bilder. Perfekt avslut på vår tid i Guatemala och nästa natt hann vi alla tre till bussen som tog oss till Playa el Tunco i El Salvador. Yeyy!

Efter en lång och svettig resa (AC i minibussarna kan man bara glömma här nere) var vi äntligen framme i Playa en Tunco och HUR mycket vi än älskade Guatemala så var det himla skönt att lämna bergen och komma tillbaks till värmen igen. Playa el Tunco är det mest backpackervänliga stället i El Salvador och alla kommer hit av samma orsak: SURFA.
Igen hade vi lite problem med att hitta boende, men till slut hittade vi ett lyxhotell precis vid stranden där vi betalade 8€/ natt. Tummen upp! Personalen var dessutom såå härlig och skämde bort oss med lyxmiddagar och gratis surflektioner under hela vår vistelse där. Att surfa var förstås rätt svårt men så sjukt roligt, och känslan då man lyckades fånga en våg och ställa sig upp var helt obeskrivlig. Känslan då man inte lyckades var däremot inte lika kul, och vi trodde att vi skulle dö lite varje gång som vågen tryckte ner oss under vattnet och surfbrädan träffade oss i bakhuvudet hehe. Lite skrubbsår och blåmärken här och där var det värt, och vi kommer absolut fortsätta kämpa på med surfingen längs med resan.
Så mycket annat hann vi inte med under våra tre dagar där.
Julian körde runt på oss och visade byns bästa sidor, vi åt pupusas alldeles för många gånger om dagen, spanade på snygga surfaren och tog det rätt så lugnt.
De flesta backpackers skippar El Salvador helt och hållet men vi är glada att vi gav det en chans. Ett besök till Playa el Tunco är lätt värt!

Solnedgången från hotellbaren

Julian tog med oss till en fiskemarknad där vi åt världens godaste fisk

Lite surfbilder på det!

Nästa stopp var Utila som hör till Honduras Islands.
Det finns inget smidigt sätt att ta sig från Playa el Tunco till Honduras. Det klart billigaste alternativet är att åka med chicken buses, vilket är gamla skolbussar importerade från Canada och USA som alla locals glider omkring med. Det negativa med dem är att man hamnar byta buss ca 4 gånger under vägen, samt att det är ca 25% chans att man blir rånad under den resan. Alltså lockade det ju inte jättemycket, men efter en hel massa research hittade vi äntligen en svindyr buss som kändes trygg att ta sig till Honduras med. Den bussen gick en gång om dygnet och vi körde en favorit i repris och missade den, denna gång pga dålig planering. Vi hittade en annan men hamnade spendera en natt i Honduras huvudstad. Locals där uppmanade oss att hoppa in i första bästa taxi och hålla oss inlåsta på hostellet tills nästa buss gick, och det var precis det vi gjorde.
Allt gick sist och slutligen fint och vi lyckades ta oss fram till Utila utan att bli rånade.

Såhär bekväma bussar finns det inte ens i Finland. Sätena gick nästan att laga till sängar och personalen på bussen sprang av och an och hämtade dynor, filtar och sprayade definfektionsmedel på våra händer med jämna mellanrum haha.

Utila är en riktig paradisö dit folk huvudsakligen åker för att ta sitt dykarcertifikat. Jag som är rädd för precis allt som finns under vattnet (vare sig det är levande eller inte) tänkte inte ens tanken på att dyka, och Klara bestämde sig också för att göra det en annan gång.
Vi hade fullt upp ändå med att göra ingenting. Vi hängde på öns paradisstränder, spenderade alldeles för mycket tid i hängmattan och ännu mer tid på Tranqulita som var öns populäraste bar. Stämningen var helt magisk och ön kryllade av scandinavier och backpackers vars många var bekanta från tidigare. Om det inte hade funnits så mycket sand flies där så hade vi antagligen stannat där förevigt.

Stressigare dagar än såhär hade vi inte på hela veckan hehe

Vi hade kök på hostellet så vi passade på att kocka själva hela veckan. Till frukost lagade vi äggröra med grönsaker, och till middag var det ris med grönsaker. Det var inte allt för mycket variation i det hela men varför ändra på nåt som är bra liksom. Nån dag kunde vi byta ut löken mot en rödlök typ.

Efter en vecka lämnde vi Utila och hoppade på bussen till Leon. Vi ska försöka uppdatera er från Nicaragua så snart som möjligt!

Likes

Comments

En av orsakerna varför vi ville resa Centralamerika var att vi var fascinerade av tanken att bestiga en vulkan i ett område av aktiva vulkaner. Vulkanen Acatenango på 3970 meter i Antigua i Guatemala var den största och häftigaste alltså valde vi förstås den.

Dagen före förberedde vi oss med att packa om rinkkan, vi fyllde den med alla varma kläder vi hade med, mat, snacks och fyra liter vatten. Vi lämnade utrymme för sovsäck, liggunderlag och tält som vi skulle få nästa dag.
Vi blev upphämtade från hostellet klockan 9 på morgonen, alla i minibussen verkade vara taggade och förväntansfulla och såklart lite nervösa inför vandringen. Vår grupp på tolv personer plus två guider var blandad, olika åldrar och olika nationaliteter, vilket visade sig vara en perfekt mix. Ena guiden var 18 år gammal och den andra var 62(?!), båda går upp för vulkanen två gånger per vecka... Goals att vara i sådant skick då man är 62 liksom...

Vandringen upp var minst sagt en pina. Att gå uppför en vulkan är inte så lätt då lutningen för det första är brant uppförsbacke hela vägen och marken för det andra består av sand. Det var svårt att få fotfäste i sanden, foten sjönk ofta ner till vristerna, och ju högre upp man kom desto svårare blev det. Redan vid första pausen kommenterade vi att vi hade blodsmak i munnen.

Det tog mellan sex/sju timmar för oss att komma till basecamp där vi slog upp våra tält. Utsikten var magisk, vi var högt ovanför molnen, kunde se hur långt som helst, hade vulkaner på bägge sidor o.s.v. Den altiva vulkanen Fuego, som låg precis framför oss, fick utbrott efter utbrott, känslan att sitta vid en lägereld mitt i natten och uppleva en vulkan få utbrott på väldigt nära håll är ganska overklig.

Vi steg upp klockan fyra nästa morgon för att hinna upp till toppen för att se soluppgången. Vi hade jätte tur med vädret, himlen var helt molnfri. Vinden var dock iskall, jag minns inte hur brant och lång den sista stigningen upp var, för att jag frös så mycket.
Lätt värt ändå, att stå på toppen av vulkanen då solen går upp och ha utsikt så långt ögat når, omringad av aktiva vulkaner, ja det är mer än häftigt..
En höjdpunkt var också att ta sig ner tillbaka till basecamp. Vi hoppade ner hela vägen i lavasanden, asroligt och man fick upp värmen. Väl framme i basecamp drack vi lite morgonkaffe och packade sedan ihop sakerna för att börja vandra neråt, "hemåt". Färden ner tog bara dryga två timmar.
Det är omöjligt att beskriva hur vi upplevde dygnet på vulkanen. Känslan man hade hela vägen upp, på plats, hela vägen ner och nu i efterhand är helt overklig. En upplevelse så annorlunda och något man aldrig kommer att glömma. Ett absolut MÅSTE om man rör sig i Guatemala.

Likes

Comments

Halloj! Nu har vi hunnit med en hel del sedan ni senast blev uppdaterade. Vi ändrade vår rutt litegrann och spenderade endast två nätter i Semuc Champey. Resan dit tog ca 10h från Flores, men vi hade så fina vyer att beskåda under tiden så det var inte alls så tokigt att sitta i en buss mitt under ljusa dagen. Semuc Champey sägs vara ett av Guatemalas finaste ställen, och vi kan förstå varför. Dock finns där inte så mycket att göra förutom att beundra den häftiga naturen samt besöka nationalparken. Stället ligger mitt i bergen och man har varken tillgång till matbutiker, Wi-fi eller någon slags kollektivtrafik.
Då vi anlände till hostellet hade solen redan gått ner, och tro det eller ej, men vi bestämde oss faktiskt för att dra en backträning. Vägarna där var helt fruktansvärt branta så ni kan ju gissa om vi hade mjölksyra i benen efteråt. Hostellet hade dessutom ett litet utomhus gym som vi passade på att använda medans alla andra satt uppe i baren och drack öl. Skönt var det!
Dagen efter fortsatte vi vara aktiva och gick till nationalparken. Med träningsvärk i benen klättrade vi en låång väg upp till toppen för att komma till utsiktsplatsen, och sjukt fint var det! Vi knäppte lite bilder och så vandrade vi ner tillbaka och hoppade i floden. Där kunde man simma omkring och flyta ned för små vattenfall om man så ville. Efter det gick vi tillbaks till hostellet och passade på att steka lite av den sista eftermiddagssolen. Här i Guatemala får man liksom passa på när man kan, för det är inte alltid så lätt att få in det i schemat hehe. Här är lite bilder från Semuc Champey!




Lite vyer från bussresan

Utsikten från hostellbaren

Bilder från nationalparken

Vårt hostel som var världens mysigaste! Duscharna och toaletterna var utomhus och strömmen var endast på några timmar om dygnet.

Semuc Champey var superhärligt, men efter två dagar kände vi oss redo för nya äventyr igen och hoppade på bussen påväg till Antigua. Denna gång var vi tre, för Julia (en norsk tjej som vi träffade i Flores) ska resa med oss i några dagar nu. Bussresan till Antigua skulle ta 5h, men tog närmare 11h inklusive en punktering...
Bra tålamod är en egenskap som gör livet lite lättare här nere, för här finns gott om tidsoptimister!

Vi var framme igår vid 19. Eftersom vi inte haft internet på några dagar hade vi inte kunnat förhandsboka något boende. Det mesta visade sig förstås vara fullbokat men det löste sig ändå efter en stund. Vi passade sedan på att kolla in Antiguas nattliv torsdagen till ära. Det ger vi 1/2 av 5 toasters!
Idag gjorde vi en dagsfärd till Guatemala City (som ligger 50min härifrån). Det var meningen att vi skulle spendera några nätter där innan Antigua, men vår rutt blev smidigare såhär, och dessutom har locals försökt övertala oss att inte åka dit. Om man åker dit ska man undvika att prommenera (speciellt nattetid), och istället ta säkra taxin överallt. Det är även väldigt vanligt att bli rånad där så vi tog inte med oss några onödiga värdesaker. Bra gick det iallafall och ingen av oss blev överfallen :D

Nu har vi packat matlådor färdigt och ska gå och lägga oss i tid, för imorgon är det dags för VULKANHIKING! Så jääkla kul. Eller jag tror vi mer kommer att hat-älska det, men vi är i alla fall supertaggade!! Acatenango heter vulkanen vi skall klättra upp för, och mittemot den ligger en av centralamerikas mest aktiva vulkaner. Vi kommer även övernatta en natt på vägen, så om vi inte frysit ihjäl under äventyret så hörs vi igen om några dar! Ha det så bra så länge!

- Frida

Likes

Comments

Ett besök till Maya indianernas största ruinstad Tikal är något som man absolut inte kan missa som backpacker i Guatemala. Vi hade på förhand hört om hur magiskt och fantastiskt alla upplevt det, speciellt en guidad tur under soluppgången. Såklart så måste vi ju nappa på det, men det blev ju kanske inte riktigt som vi hade tänkt.

Vi steg alltså upp klockan fyra imorse, taxin var sen och så var våra biljetter bokade till fel dag. Som tur fick vi åka med ändå. Men taxiresan tog en evighet på grund av en mängd små missar så det slutade med att då vi vaknade upp i taxin väl framme i Tikal hade solen gått upp för länge sen.
Som råge på allt så spöregnade det nästan hela dagen vilket ledde till att alla djur som vi också hade fått löften om att se var spårlöst försvunna.

Frida och jag har lite delade åsikter om utflykten. Jag var sist och slutligen riktigt nöjd, jag tyckte att så gott som allt vår guide berättade var intressant. Hela området var jätte stort och ruinerna och regnskogen var ascoola.
Frida tyckte regnskogen var häftig men hennes kommentar då vi skulle åka hem är ganska beskrivande "Den här regnrocken är såå höjdpunkten på dagen". Jag är ändå glad över att hon följde med och försökte sitt yttersta för att verka intresserad.

Vi kände oss och såg ut som dagisbarn som sprang omkring i kurakläder.

Högsta punkten på området, otrolig utsikt!

Blev lite trappträning..

Hmm...

Ikväll har vi bokat rum på ett annat hostel, Green Monkey heter det. Vi fick ett privatrum jätte billigt med jätte fräscha sängar och bra dusch, vilket verkligen är skönt efter en dag som denna. Imorgon, tidigt på morgonen, ska vi hoppa på bussen till Semuc champey, där vi ska spendera minst fyra nätter. Där kommer vi inte att ha tillgång till Internet, så bli inte oroliga fast vi inte hör av oss på några dagar. Kramar från oss så länge!

Likes

Comments

Hej på er!

Nu har vårt äventyr i Guatemala börjat. Genast då vi passerat gränsen märktes det att vi kommit till ett nytt spännande land. Det var som om någon gått fram med ett trollspö och förvandlat fälten och buskarna till berg och djungel. Vägarna blev slingriga och ojämna, men trots att bussresan blev lite hoppigare satt jag som ett upprymt litet barn i bussen och beundrade landskapet. Magiskt vackert.

Vi bor i Flores som är en charmig liten stad/ö med ca 30 000 invånare. Alla locals är väldigt pratglada och hjälpsamma, enda lilla problemet är att så gott som ingen talar engelska. Det kan vara ganska underhållande emellan då redan att beställa mat kan vara ett litet äventyr i sig.

Gatan vi bor på och en "taxi"som här kallas tuktuk.

Det har regnat både igår och idag så vi har spenderat tiden genom att gå på marknader och uppleva stadens nattliv. Då har vi träffat både nya och gamla bekantskaper. Igår mötte vi upp våra amerikanska kompisar för lite middag och några moijtos på en skybar som hade utsikt över staden och sjön. Härligt ställe. Efter det drog vi till ett hostel som heter Los Amigos. När du kommer in i hostellet känns det som om du stiger rakt in i en djungel. Galet häftigt hostel, hade lätt valt att bo där men det är så gott som alltid fullbokat om man är ute i sista minuten.
Hostellet som vi bor på är super mysigt, men det stora minuset är att hela vårt rum luktar som en rutten ananas. Kan inte riktigt förstå hur vi klarar av att sova där.

Några bilder från Los amigos

Vårt hostel Yaxha.

Idag tog vi en båt till ett litet ställe utanför staden, fick tipset att åka dit av en bartender igår. Vi hade inte så höga förväntningar, men då vi väl kommit fram blev vi mer än positivt överraskade. Vi hittade våra favoriter, hängmattorna, och satt där en stund och beundrade utsikten över sjön. Största delen av tiden gick ändå till att slinga sig i ett rep och hoppa från hopptorn.
Nu tänker jag sluta skriva. Hoppas ni har det bra där hemma i Finland!

Likes

Comments

Hejhej. Senast ni blev uppdaterade väntade vi på att få hoppa på nattbussen till Belize City. Bussen gick fint och det var hur sköna säten som helst. Väl framme gick allt dock inte lika smidigt. Ett tips till er alla som har tänkt röra er i centralamerika: Hoppa aldrig in i en taxi innan ni tagit ut pengar. Man kan hamna stanna vid sex olika bankautomater förrän man hittar någon som godkänner ens kort, och taxichaufförerna här verkar inte gilla att jaga på en i 30 minuter för att få betalt... Till slut hittade vi en gubbe som ville växla Klaras 20€ mot 22 belize dollar (motsvarar 10€), så taxichauffören var nöjd och glad då han fick betalt och slapp köra mer på oss. Jag och Klara däremot kände för att sätta oss ner och gråta en skvätt, men vi traskade ändå vidare runt stan (med våra tunga ryggsäckar på ryggen) och hittade till slut en bankautomat som tog emot våra kort.
Nåja, väl framme på Caye Caulker var allting frid och fröjd.
Ön är superliten och det tar inte länge att promenera runt den. Vill man inte gå kan man alltid hyra en golfbil och köra runt med den. Allt var väldigt piggt och glatt och det tog inte länge förrän vi stortrivdes. Det fanns flera mysiga barer och restauranger och på de flesta hade man bytt ut stolarna mot gungor. "Go slow" skyltar såg man lite överallt och alla locals verkade himla glada och avslappnade.
Vi bodde på ett hostel som heter Dirty McNastys hostel, och stämningen där var helt magisk. 20€/natt betalade vi, och då ingick gratis frukost och punch på kvällen. Vi bodde i ett 6 bed dorm med 3 svenska killar och en tjej från Belize. Duscharna är fortfarande kalla och ibland kryper det fram ödlor från ens kläder men mer än så har vi inte att klaga på. Våra amerikaner hade en råtta i sitt rum som en katt sedan kom för att käka upp framför ögonen på dem, men det är väl inte så märkvärdigt här.
På kvällarna samlades alla uppe i hostelbaren, och senare drog vi vidare till reagge-baren eller till stranden.
Största delen av dagarna har vi spenderat på bryggan och i alla mini markets (för att köpa chips). En kväll gick vi omkring hela ön för att söka godis. Klara var nöjd över resultatet och har vräkt i sig 11st (70g) godispåsar under två dagar?! Duktig är hon.

Sa jag att vi just nu sitter på bussen påväg till Guatemala? Vi är i alla fall precis framme så jag ska sluta skriva nu. Här kommer lite bilder istället.

Kollar solnedgången från taket på hostellet

Åt hummer för 4€

Såklart måste vi fånga en "go slow" skylt på bild. Johan var schysst och ställde sig framför lampan så att den inte skymde skylten hehe

Mera mys med hundar

Sista kvällen hamnade vi byta rum. Vi hamnade i Delux rummet som var lite dyrare och finare än de andra. Vad tycker ni, ser det inte lyxigt ut?

Likes

Comments

Vi har nu spenderat våra tre nätter i Tulum och vår tid i Mexiko börjar lida mot sitt slut. Tulum har varit jättehärligt. Alla kommer hit av ganska samma orsak. Spendera dagarna på paradisstränder, hänga i hängmattor, kolla in lite maya ruiner och bara ta det lugnt samt leva billigt. Vi föll snabbt in i slow-stämningen och har varit riktigt lata. Men brännan har vi jobbat stenhårt för!
Hostellet är riktigt härligt och avslappnat. Vi råkar vara roomies med de amerikanska killarna här också så vi har fortsatt hänga med dem, och så har vi träffat några härliga tjejer från norge och finland också! Ett annat plus är att det kryllar av urgulliga hundar här på hostellet. Det finns sjukt mycket hemlösa hundar här men de verkar inte lida någon värre nöd då folket här är himla djurvänliga. Det enda minuset här är nog duscharna som är iskalla, men jag tror det är något vi kommer behöva vänja oss vid här i centralamerika. Wi-fit är inte heller våran bästa vän här men jag antar att vi kunde ha det värre. Idag var första mulna dagen, vilket var superskönt. Vi fick till och med känna på några regndroppar, ah! Vi åkte till hotellzonen en bit bort för att kolla in lite butiker och mysiga ställen längs med stranden. Nu har vi kommit tillbaks till hostellet och slängt oss i varsin hängmatta. Här kommer vi ligga tills det mörknar, för inatt ska vi hoppa på nattbussen till Belize! Vi kommer vara framme 7 imorgonbitti, och väl framme ska vi hoppa på en taxibåt som kommer att ta oss till Paradisön Caye Caulker! Vi ser så hääär mycket fram emot det. Öns tema är "Go slow", och man lär blir tillsagd om man stressar eller går för fort. Så vi får fortsätta vara lata ännu ett tag, yey!

Vi har varit usla på att fota här i Tulum, men slänger ändå in några halvtråkiga bilder.

Lite mys med hundarna

Maya ruinerna som Klara var och kollade på här om dagen.

Den här måltiden åt vi inne i stan för 1,80€

Här ligger vi i våra hängmattor och väntar på att hoppa på nattbussen. Det är mulet och Klara fryser som aldrig förr.

Likes

Comments

¡Hola!

Igår tog vi båten över till Isla de Cozumel, som är en ganska stor ö en halvtimmes båtfärd ifrån Carmen. Där hyrde vi en skoter så att vi skulle hinna se så mycket som möjligt av ön på en enda dag. Det är evigheter sen jag kört skoter senast och mixen mellan det och att inte ha full koll på mexikanska trafikregler gjorde det hela lite spännande. Bra gick det iallafall, hittade snabbt tillbaka till mitt femtonåriga jag.
Under dagen hann vi köra runt hela ön och besöka några olika stränder. En av dem är vi ganska säkra på att var privat och endast menad för hotellgäster, men vi sneakade oss in genom att försöka se ut som om vi bodde där. Det var lite svårt att se så van ut då hotellområdet lätt var en av de lyxigaste vi sett. När vi kom ner till stranden kunde vi inte längre hålla vår excitement inne, stranden, havet och ja allt var precis som det ska vara på karibiska paradisöar. Dock lite för turistigt i min smak. Vi snorklade lite där och sedan fortsatte vi vår roadtrip till en lite mindre turistig strand. Under vägens gång hittade vi några härliga ställen som vi stannade på för att äta, dricka eller bara beundra vyerna.
En paradisö med mysig stämning, trots turismen är Cozumel i ett nötskal. Rekommenderas!

- Klara

Träffade några härliga locals som hade fiskat och de gav oss en stor snäcka (som de just hade fångat) i minne.

Babyhummrar

Likes

Comments

Igår tog vi färjan över till Cozumel som var helt underbart!! Klara lovade skriva ett skilt inlägg om det senare idag, så förbered er på massor av härliga bilder!

Det var även vår sista kväll i Carmen igår så den tog vi väl vara på. Det var ladies night på hostelbaren mellan 21-24 så vi trampade upp dit och träffade en massa härliga australienare. Vid midnatt gick vi vidare till en klubb i närheten av hostellet och dansade. Jag tyckte det var en bra ide att köra på barfota, men skulle nog inte rekommendera det till någon såhär i efterhand. Slutresultatet kan ni se bild på nedanför.
Efter klubben tog vi en taxi till Mcdonald's, som var stängt. Så vi gick och käkade pizza istället. Klara som är glutenallergiker tryckte i sig som aldrig förr, så jag har fått paja om henne idag då hon kämpat med magkramper och illamående. Men "såå värt" var det ändå säger hon.

Överlag så tyckte vi väldigt mycket om Playa del Carmen, och det känns som att vi hunnit med väldigt mycket under våra sex dagar här. Vi har knappt hunnit bättra på brännan då vi bara sprungit på utflykter hela tiden, men kul så!

Nu har precis vi anlänt till Tulum och tagit en taxi till vårt hostel. Vi fick ett jättebra första intryck av hostellet och jag har hittat en hängmatta att slänga mig i väntan på att få checka in till vårt rum. Vi har bokat ett 10 bed mixed dorm som vanligt. Oftast bor vi med killar eftersom många tjejer väljer female dorms, men vi tycker det är skönare stämning då det är lite blandat!
Tulum är det sista bekanta stället för oss. Det har varit skönt med en mjukstart då vi endast rört oss på ställen jag varit till tidigare, men nog ska vi klara oss bra i fortsättningen också.

Bjuder på lite bilder också (varning för de som är känsliga)

Har ni någonsin sett fräschare fötter? Tur så hade vakterna på klubben övat på att plåstra om fötter, så den är hur fin som helst idag.

En sneakpeak från cozumel

Likes

Comments