Header

I veckan åkte vi från favoritön Siquijor över till den lilla lilla ön Apo Island som vi hade hört att är ett av världens bästa dykställen. På båten påväg mot ön fick vi ännu en gång besök av ett stort gäng med delfiner!! Alltid lika härligt!🐬
Apo Island är verkligen en pytteliten ö. Ön har endast begränsad tillgång till el så det innebar att det endast fanns el mellan 18-22 varje kväll. Men det gjorde inte oss något då vi ändå hade fullt upp på dagarna och inte behövde nyttja någon el. Här bodde vi två nätter på homestay som även erbjöd dykning. Faktiskt ett riktigt bra boende! Apo Island är verkligen super mysig liten ö där man bor mitt bland lokalbefolkningen. Utöver förstklassig dykning erbjuder ön även solnedgångar i världsklass.


Här gjorde vi totalt tre dyk var. Det första var verkligen ett kaosdyk hahaha. Det började bra men allt längre in i dyket vi kom blev det mer och mer kaos. För det första var vi fem dykare på en divemaster, vilket är för många enligt oss. Speciellt när de inte har samma nivå på dykarlicens som oss. De andra dykarna hade inte så bra kroppskontroll under vattnet och "höll inte sina positioner". Så helt plötsligt kunde någon vara precis ovanför en, under en, precis framför en och sparkar med fenorna i ansiktet på en osv.. Så vi fick hela tiden försöka hålla koll på vart de andra dykarna var så att dom typ inte skulle råka sparka ur ens regulator (den som ger oss luft). Sen när vi skulle simma igenom en grotta åkte en dykare rakt upp i liksom "taket" av grottan och slog i sin tub i grottan och hade svårt att ta sig ner, så vi simmade ut där ifrån igen och skippade att dyka genom grottan. Man skulle kunna tro att allt kaos är slut här, men nej. Vi fortsatte vidare och cirka fem minuter senare får en annan dykare problem och vi ser att hon får lov att ta divemasterns reservluft, även fast hon hade tillräckligt med luft kvar för att göra en egen kontrollerad uppstigning själv med sin pardykare?? Ajaa, dom va typ Kineser så man blir ju inte så förvånad. Hon sprattlade och flöt uppåt och uppåt. Tillslut fick divemastern lov att gå upp till ytan med henne medan vi stannade kvar på botten. Divemastern kom ner till oss igen och fortsatte dyket i cirka 10 minuter till innan det var dags att gå upp. Ja ni hör ju?? Inte en enda stund man kunde njuta av dyket. Men men, så kan det gå!

Nästa dag gjorde vi två dyk och vi fick som vi önskade, divespot Coconut och att vi skulle vara bara jag och Erik med en divemaster. Det här dyket var sjukt utmanande och roligt!!! Det var på en dykplats där det var väldigt vågigt så därför skulle vi direkt när vi hoppat av båten dyka direkt ner på botten och mötas upp där. Vilket är en helt ny erfarenhet för oss. I vanliga fall hoppar man av från båten, möts på ytan och går gemensamt ner på botten. Så det var kul att få prova på något nytt. Här var det även väldigt strömt under ytan, vilket gjorde att vi inte ens behövde simma för att ta oss fram då strömmarna var så kraftiga. Vissa gånger var det typ som att åka karusell, jag höll på att börja skratta för det var så kul!!! Dessutom såg vi många varelser där nere bland annat Banded sea snake (som vi fick reda på efteråt att var farlig och kunde bitas), en as stor Barracuda, ett stort stim av Jackfish, två olika sorter av sköldpaddor, massa småfiskar som vi inte ens vet namnen på och helt faaantastiskt fina och färgglada koraller. Ett as bra dyk helt enkelt!!
Det sista dyket var på Rockypoint och det var också ett jättebra dyk. Inte alls lika strömt här så här fick man simma på egen hand. Här runt Apo Island är korallerna fortfarande i bra skick (på många andra ställen har de dött och blivit gråa) så äntligen fick vi se fina färgglada och levande koraller!!!!!😃👏🏻

Förutom dykningen hittade vi en dag en strand där vi var helt ensamma och vi snorklade i flera timmar med sköldpaddor. Vi kollade de fina solnedgångarna som är här. En natt hade vi kackerlacka-jakt. Och en kväll var det strandfest för hela byn.

Vi åkte förbi Moalboal i två nätter efter Apo Island och bara tog det lugnt på stranden, innan vi åkte vidare in till Cebu City (ännu en gång) för att invänta vårt flyg. Nu efter att vi gett Cebu City en ny chans måste vi erkänna att vi gillar stället. Förra hotellet vi bodde på låg mer avlägset vilket gjorde att man inte ens vågade ge sig ut från hotellet, men nu bor vi mitt i centrum där allt händer, alla restauranger och shoppingcentrum håller hus. Dessutom lyxade vi till det lite med boendet nu de sista dagarna i Filippinerna efter att ha bott i alltifrån trånga tarrsängar, tält och enäcklig lägenhet. Så nu har vi ett superfräscht hotell med as nice takterass med alltifrån infinity pool, gym och bar med utsikt över hela staden. På mornarna serveras även en FET frukostbuffé. Att gå in på frukostbuffén är mer som att gå in på ett konditori eller godisbutik, så ni får ha lite överseende om vi börjar bli lite runda efter ett par dagar här. Så hänger vi inte på ett köpcentrum förstår ni nog att vi befinner oss på takterassen. Här i Cebu City har vi besökt två superstora köpcentrum, ett av dom är det fjärde största köpcentrumet i världen!!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Hej! Tyvärr har vi inte kunnat uppdatera bloggen på grund av att uppkopplingen här är tvärkass. Så det kompenserar vi nu med både bilder och en liten film. (inlägget skrev vi för över en vecka sedan.)

Vi har nu förflyttat oss från ön Panglao vidare till den lilla ön Siquijor. Resan hit tog ungefär 40 minuter med taxi och 1,5 timme med färja. Ovanligt snabbt faktiskt, annars brukar det ta nästan en hel dag att förflytta sig till ett nytt ställe. Hur som helst, ön är helt fantastisk! Vi har spenderat tre dagar här. Första dagen vart det strandhäng hela dagen enda fram tills solen gick ner. Solnedgångarna här är jättefina och vi bor precis vid den stranden där solnedgången är som allra bäst på ön. Andra dagen hyrde vi moppe tillsammans med 10 andra som vi träffade på vägen hit och utforskade ön. Vi hade ingen riktig plan på vart vi skulle men vi började åka och efter ett tag såg vi en skylt "Kawasan Falls" så vi vände och svängde in där. Efter ungefär 15 minuters vandring var vi framme och där möttes vi av ett litet vattenfall där man kunde svinga sig med ett rep ner i vattnet, simma in under vattenfallet där det var en grotta och även hoppa i vattnet uppifrån vattenfallet. Så där hängde vi ett bra tag och bara hade roligt! Efter det hoppade vi på mopparna igen och körde vidare mot en strand. Vattnet vid den här stranden var heeeelt magiskt!!! Så blått!!! Här fanns även klipphoppning från två olika nivåer, antingen 7 meter eller 15 meter. Självklart tog vi 15 meters nivån allihopa. Men jääääklar vad högt det var!!!! Det kanske inte låter så högt? Men det var riktigt högt. Aldrig varit så rädd under hela resans gång som när jag stod där uppe och velade fram och tillbaka om jag skulle hoppa. Men det är ju klart man lär ta chansen att hoppa. Speciellt ner i det där fina vattnet!!!!😍Ett hopp skulle Erik filma så han tog med sig GoPron runt handleden under hoppet och filmade. Men eftersom det var så högt blev det sån kraft när man nuddar vattnet så vår GoPro-stav gick sönder och vår GoPro sjönk ner till botten. Efter 6 minuters panikletande hittade vi den som tur var!!! Fjuuuu. Efter allt hoppande åt vi lunch och sen hängde vi vid stranden. Moppeturen fortsatte vidare uppåt och tillslut runt hela ön. Vägen var verkligen jättefin att köra! Kvällen avslutade vi på Baha Bar där de flesta av oss mölade de stora kycklinghamburgarna som serveras där.

I sånna här åker alla tungt beväpnade poliser runt.

Idag åkte de andra över på en dagstur till en annan ö som jag och Erik ska till imorgon istället (för att bo där 2 nätter). Så idag hyrde vi moppe själva och bara gled runt bland de fina vägnarna och naturen här. Det första vi gjorde var att vi åkte förbi en skylt med ett nytt namn på ett vattenfall så vi körde in där. Där möttes vi av helt underbara filippinare. De var så vänliga, trevliga och roliga! Vi köpte en påse bakelser av dom som färdkost på vägen ner till vattenfallet. Väl där nere var det ungefär ett likadant vattenfall som gårdagen fast det var större "pool" att bada i och sjukt mycket djupare, hela 6 meter djup!!! Här kunde man också svinga sig i rep ner i vattnet och även simma in under vattenfallet och där var det en liten grotta. Här spenderade vi fleeeera timmar, tillsammans med filippinarna som hänger här hela dagarna. Det var as kul! De hade även gjort en liten "båt" av bambuträd som man fick sitta/ligga på i vattnet, det fanns mat här att köpa och de hade gjort solstolar av bambuträd. Riktigt riktigt mysigt!! Och dessutom var vi helt ensamma här den största delen av tiden vi var där. Här åt vi nudlar till lunch och drack kokosnöt. Senare på dagen åkte vi upp mot bergen en snabbis och sen åkte vi "hemåt" för att sola och bada vid stranden. Middagen blev på sidan av en bro där de ställt upp flera bord och medan vi åt såg vi solnedgången. Supergod mat verkligen! Potatissalladen smakade som hemma. Det var välbehövligt att få äta lite mat som påminner om hemma!!!
Vi gillar verkligen den här ön, favoritön hittills!!!!
Det bästa är att det knappt är några turister alls här och att miljön och allt vatten är så fruktansvärt fint!!!!! Stämningen på ön är fantastisk och likaså människorna. Vi njuuuuuuter!

Under dessa små tak förvarar dom sina tuppar.

Likes

Comments

Filippinerna är verkligen helt underbart och så fint!!! Dock är internet kasst vart vi än är på Filippinerna så därför har det inte blivit så bra uppdatering här, men nu kommer det!
Vi är som sagt kvar på ön Panglao som ligger ett stenkast utanför Bohol. De första tre dagarna bodde vi på ett hostel en bit utanför själva centrum och nu de senaste dagarna har vi bott på ett annat hostel i närheten av Alona Beach. Hostlet vi bor på nu är som en stor trädkoja där man antingen bor i en hammock eller i ett tält. Hela hostlet är som en stor familj. Riktigt mysigt ställe faktiskt!!!! I måndags vart det strandhäng hela dagen tillsammans med Mercedes och Railey. Vi hittade en fin strand som vi gillade och dessutom nästintill utan turister. Efter några timmars stekande i solen tog vi första bästa kokosnöt och satte igång ett träningspass på stranden. Riktigt jobbigt och svettigt, men känslan att kunna springa ut i vattnet och svalka sig efteråt är obeskrivlig!! På kvällen träffade vi Jennifer, Daniel och Alexander från lilla Leksand så vi tog en och annan öl och hade det supertrevligt!

På tisdagsmorgonen tog vi oss ut på havet för att göra två dyk runtomkring ön Balicasag. På vägen ut dit fick vi sällskap av ett gäng delfiner. Bara det var ju en bra start på dagen. Sen var det dags att sätta på sig all utrustning och dyka ner i havet. Och alltså wow wow wow!!!!!!! Vattnet här är så sjukt klart!! Bara uppifrån båten ser man hur klart det är och man liksom ser botten. Här simmade vi runt bland 10-15 sköldpaddor, fantastiska koraller och massvis med fina fiskar. Var verkligen som att dyka in i filmen Hitta Nemo. Och för den delen, vi hittade Nemo! Mellan dyken bara hängde vi på båten, solade, snorklade och åt frukt. Stekhet sol var det hela dagen också så bättre kunde det inte bli. Kvällen avslutades på stranden till solnedgången!

Igår hyrde vi moppe och körde in till Bohol för att besöka de omtalade Chocolate Hills. Riktigt fin natur är det här på Filippinerna!! På vägen dit åkte vi förbi massor av små byar och den berömda "The man made forest" som är en skog som är planterad av massor av män. På hemvägen svängde vi förbi en bi-farm där de har en restaurang som lagade all sin mat med bara naturliga råvaror. Riktigt god mat och dessutom stora portioner vilket inte är vanligt här i Asien. På kvällen vart det BBQ till middag (som alla andra dagar) och sen vart det partaj hela natten lång.

Idag tog vi mopparna över till Bohol igen för att besöka ett vattenfall. Vi åkte och åkte och åkte. Jag vet inte hur många gånger vi stannade och frågade lokalbefolkare om vägen. Efter ca 4 timmar hittade vi äntligen fram.....till fel vattenfall. Vi gick ner till det vattenfallet, trots att det inte var det som vi letade efter, och det var riktigt fint alltså! Dock hade det kommit en och annan regnskur precis innan vi kom dit, så all lera vart hal som is vilket såklart slutade med att jag ramlade och skrapade upp hela benet. Men det var det värt. Sen fortsatte vårt letande efter det vattenfallet vi egentligen skulle till. Vi hittade det och det låg faktiskt bara några kilometer ifrån det första vi hittade. Det bästa med dessa vattenfall var att vi var helt ensamma!!! Så underbart. Vi gillar inte när det är fullsmockat med turister och kineser med selfie-sticks i stora trupper och med guider. Så detta var ett perfekt ställe för oss att bara koppla av på. På vägen till dessa vattenfall åkte vi mitt i ingenstans vilket gjorde att vi fick se de genuina delarna av ön. Naturen här är verkligen jättefin och alla ser ut att bo så mysigt. Alla vinkar, både barn som vuxna, och skriker "heeeelllooo" när vi åker förbi. Så mysigt!!! Dessutom har vi även lagt märke till att Filippinerna är sjukt rent jämfört med Thailand, Kambodja och Vietnam. De städar verkligen och håller ordning!

På hemvägen började det dock spöregna och vi hade två timmars körning kvar hemåt. Dessutom befann vi oss mitt i ingenstans vilket betyder att vi inte hittade någon mat på hela dagen. Så här åkte vi i två timmar genomblöta och vrålhungriga resten av moppeturen. Så jäkla skönt att komma hem till ett hostel med kall dusch efter det också......Aja kul var det iallafall!

Likes

Comments

Nu har vi tagit oss vidare till FILIPPINERNA!!!! 😃 Resan hit var väldigt lång. För att ta oss till första destinationen krävdes två flygningar, taxiresor, 4-5 timmars bussresa, 1 timmes båtresa och en lång promenad. Totalt tog det oss ca 24 timmar från att vi lämnade Vietnam till att vi var framme på den lilla ön Malapascua i Filippinerna. Syftet med besöket på denna lilla ö är framförallt en sak, att dyka med de unika Thresher Sharks. Dessa hajar finns i princip bara vid Malapascua vilket gör att dykare från hela världen tar sig hit för att dyka med dem. För att ha en chans att se dem måste man vara ute i god tid. Hajarna lever vanligtvis på mellan 100-500 meters djup och kommer endast upp till 30 meters djup tidigt på morgonen, runt 6 tiden. Det innebär att man måste ta sig upp runt 4 på morgonen för att packa klar all utrustning, packa båten och hinna ta sig ut på havet innan de försvinner ner på djupet igen. Just den dagen vi hade planerat in dyket vaknade vi upp till spöregn och storm. Så vägen till dykbåten blev riktigt blöt och rätt så läskig eftersom vi fick lov att traska genom en kolsvart djungel utan belysning för att ta oss dit. Väl ute på havet sköljde vågorna över oss och vinden gjorde oss rätt kalla. Men väl framme vid dykstället lugnade vädret ner sig så att vi kunde ta oss ner på djupet utan några större svårigheter. Precis innan vi skulle hoppa i vattnet sa vår divemaster att han inte trodde att vi skulle se hajarna idag pga att sikten idag är rätt dålig plus att vi endast hade ca 15 minuters bottentid, då vi skulle dyka rätt djupt utan syreberikad (nitrox) luft. Sikten de första 15 meterna var fantastisk trots att klockan bara var runt 6 på morgonen, men ju djupare vi kom så vart sikten endast runt 5-10 meter och vi vart lite nojiga att det skulle innebära att vi inte skulle få se hajarna. Men rätt som det var kom det två stycken simmande mot oss!!!! De simmade runt oss flera varv, som om vi vore deras byte. Ibland simma dom förbi på bara någon meters avstånd i över 5 minuter!!! Alltså det var sååå mäktigt!! Lite skraj vart man också när man fick ögonkontakt med en av hajarna.. 😳 Men tur hade vi iallafall som fick se dom och speciellt på så nära håll. Dom var ungefär lika stora som oss människor, men med deras speciella och långa stjärtfena blev dom nästa dubbelt så långa som oss. Som ni ser på filmen så kom den sjukt nära en gång och eftersom GoPro har en sådan otrolig vidvinkel så är den mycket närmare än vad som upplevs i filmen. Tillslut fick vi lov att börja gå upp mot ytan för att hinna med säkerhetsstoppet som måste göras när man dyker ner mot 30 meter. Så vi fick lov att lämna dessa fantastiska varelser trots att de fortfarande simmade runt oss. Detta dyk var helt sjukt häftigt och något som måste göras om man besöker Filippinerna!!

(Så här såg vi ut ute på båten där vågorna sköljde över oss och våra regnjackor)

Dagen efter tog vi en promenad runt den lilla ön (tar max 2 timmar att ta sig runt hela) och tyvärr var det rätt dåligt väder så det blev inget sol och bad här för vår del. Men denna ö är verkligen som en paradisö man bara ser på bilder. Överallt ser man vita stränder och det blåaste vattnet. Trots att det var dåligt väder så var vattnet fortfarande blått och klart!! Någonting som man lägger märke till i detta land är att alla, verkligen alla, har en eller flera tuppar fastkedjade här. Detta eftersom tuppfäktning är som en nationalsport här, så överallt tränar de sina tuppar i att slåss mot andra vilket är rätt kul att se på. Men dock tragiskt att se dom fastkedjade.. Här på Malapascua har vi bott på ett hostel som var rätt trevligt, förutom att toaletten knappt fungerade och som vanligt kallvatten i duschen.. Men i övrigt var det ett bra ställe med skön personal, god mat och mysigt ställe att hänga på!

Vi har nu tagit oss ner till ön Bohol, närmare bestämt Panglao, där vi tänkt stanna ett tag och utforska ön samt dyka lite mer!! Innan vi tog oss över till ön Bohol tog vi en natt inne i Cebu City på ett hotell. Det är verkligen en härlig känsla att gå från hostel och sen komma till ett fräscht hotell med utrymme och frukostbuffé!! Denna stad tyckte vi var rätt läskig då det är mycket vapen, kidnappningar och prostitution här, så här höll vi oss inne på hotellrummet förutom när vi snabbt tog oss till en restaurang för middag. Från Cebu City till Bohol åkte vi färja och sedan hoppa vi på en sån här lokaltaxi som på bilden nedan. Här på Panglao har vi hittat 1-liters öl för endast 16kr/styck!! Så ja en del sånna kommer det nog bli hehe! Ha det bra allesammans!!

Likes

Comments

Efter 3,5 vecka tillsammans har vi nu sagt hejdå till Jacob som joinat oss under hela roadtripen på motorcykel. Så roligt att vi träffades första gången i Thailand, sen har vi träffats flera gånger på olika platser under resans gång och sen blev det att vi körde motorcykel genom hela Vietnam tillsammans. Vilken slump, men så kul!! 😃 Så i onsdags käkade vi hamburgare på en väldigt bra restaurang här i Hanoi och efter det gick vi på bio (Logan). En bra avskedskväll helt klart! Måste även tillägga att det är ruskigt billigt att gå på bio här, kostar bara 20kr!! Vi har hunnit med bio två gånger här i Hanoi faktiskt!😃

Just nu är vi ute på en 3-dagars kryssning på Halong Bay här i Vietnam. Det är verkligen jättefint här med alla berg som sticker upp ur vattnet! Vi bor på en riktigt mysig båt med endast 16 andra gäster, vilket är as skönt!!! Första dagen åkte vi buss i ca 4 timmar från Hanoi till Halong Bay hamnen. Sen åkte vi med båten ut i Halong Bay där vi fick lunch på båten, sen besökte vi en stor grotta och efter det paddlade vi kajak. Höjdpunkten var verkligen att paddla kajak då vi gjorde det medan solen gick ner. Riktigt mysigt att glida runt på vattnet i kajak, lyssna på musik och se solnedgången!! Kvällen avslutades med karaoke på båten och jag lyckades (efter många om och men) få Erik att sjunga med mig! Ja det lät ju inte speciellt bra, men roligt var det. Och alla andra på båten fick sig ett gott skratt! 😂 Första natten sov vi i en hytt på båten och det var riktigt underbart att vakna upp till havsutsikten precis utanför fönstret.

Imorse åkte vi först till en pärlfarm där de "odlar" pärlor i ostronen. Det var ingen höjdare. Men faktiskt lite coolt att se pärlan som skapas inuti ett ostron. Vi fortsatte båtturen på Halong Bay och åkte bland annat genom en jättestor flytande by. Vi har sett många flytande byar genom vår resa i Vietnam men ingen lika stor som denna. Det är alltså byar där de har sina hus på vattnet och faktiskt BOR här. I just denna by bor det 3000 människor. Helt sjukt!!! Fråga mig inte hur de klarar av det för det undrar jag också.
Vi åkte vidare mot Monkey Island. Där skulle vi vandra upp till en fin utsiktsplats, men ska jag vara ärlig så var det mer klättring än vandring. Det var riktigt brant, delvis halt och vassa stenar. Ett snedsteg där och man är rätt körd.. MEN det gick bra för oss som tur var och wow vilken fin utsikt vi fick! Det var värt allt kämpande upp dit!😃

Efter klättringen chillade vi vid stranden och däromkring fanns det flera apor. Eftersom jag redan varit med om en ap-incident vet jag att dessa djur inte alls är lika söta och snälla som dom ser ut att vara. Jag och erik höll hårt i våra ryggsäckar och vattenflaskor. Dessutom höll vi avstånd ifrån dom då vi verkligen inte vill bli attackerade eller bitna av dom. Men det var inte alla som gjorde som vi, då det var en kille som gick lite för nära och han blev attackerad av en apbebis. Ett pensionärspar som satt och drack öl hade för en stund ställt ner sina ölburkar på bordet...vilket slutade med att en apa hoppade upp på bordet, snodde ena ölburken, sprang iväg och svepte ölen!!!! Hahaha roligaste vi sett på länge. Han vart nog lite full på slutet för han tappade ner ölburken och vinglade iväg. Så då började en annan apa som stod nedanför dricka slatten som var kvar.

Vi åkte vidare till en ö som heter Cat Ba och här ska vi spendera resten av dagen och även natten! Av någon anledning släppte de av dom andra på ett ruckligt hotell medan de körde vidare mig och Erik till ett superfint tre-stjärnigt hotell. Vi klagar inte!!

Likes

Comments

Vi har nu tagit oss från de allra nordligaste delarna av Vietnam ner till huvudstaden Hanoi. Vi har gjort oss av med motorcyklarna och avslutat vår roadtrip. Blandade känslor över att vår roadtrip nu är slut, men jag måste erkänna att det var en befrielse att få trycka i sig en varsin fet hamburgare med pommes det första vi gjorde när vi kom till huvudstaden. Vi har verkligen saknat GOD och MYCKET mat. Uppe i norr var det väldigt fattigt med mat så där vart det Phó (deras nationalrätt - nudelsoppa) varenda dag och nån dag vart det Marie Kex till middag. Totalt har vi kört 210 mil på motorcykel vilket är som att köra från Kiruna till Lübeck, det är en rätt saftig sträcka för oss som är helt ovana med denna typ av transportmedel. Hela rutten har varit fantastiskt rolig att köra och de nordligaste delarna har varit de absolut bästa!! Den sista veckan i norr har verkligen varit en resa tillbaka i tiden där vi fått bo tillsammans med lokalbefolkningen och levt oerhört spartanskt. Denna roadtrip har verkligen bjudit på det mesta. Från att aldrig kört motorcykel till att tagit oss genom den värsta trafiken vi någonsin sett och upplevt, så känner vi oss riktigt stolta att vi faktiskt vågade ge oss in på detta! Vi har kört i allt ifrån stekhet sol, spöregn och minusgrader. Vi har svettats, haft ont i rumpan och ben, frusit händer och fötter tills de domnat bort. Vi har kört i storstäder, på landsbygd, i soluppgång, i solnedgång, på berg och i dalar. Vi har bott hemma hos vietnameser, i lyxsvit och på många olika hotell samt guesthouse. Vi har mutat polisen två gånger, vurpat en gång och sprungit över gränsen till Kina. Det har verkligen varit ett äventyr utöver det vanliga och den här roadtrippen har varit den absoluta höjdpunkten hittills på resan!

Vägen ner mot Hanoi var jättejobbig. Temperaturen låg runt 0 grader vilket gjorde att duggregnet förvandlades till snö/is och att ta sig 40 mil ner till Hanoi i detta väder var ingen höjdare. Vi satte på oss alla kläder vi hade inklusive regnponchos och regnbyxor så att dom plaggen skulle ta all vind. Vi stanade varje mil för att springa oss varma så att vi kunde fortsätta köra igen. Både händer och fötter domnade bort av all kyla. Efter att vi pinat oss länge i kylan stannade vi till vid första bästa stad för att äta varm lunch.
Jag vet inte om vi berättat det redan, men här i Vietnam så är de flesta restaurangerna hemma i lokalbefolkningens hem. De öppnar sina ytterdörrar och har bord och plaststolar i rummet närmast ingången där man får slå sig ner och beställa sin mat. Innanför "restaurangen" ser man oftast deras vardagsrum och vill man låna toaletten så släpper dom in en till deras egna toalett. Så oftast sitter man och äter medan hela familjen sitter och kollar på tv i vardagsrummet 1 meter ifrån oss. Hur som helst, när vi stannade för lunch stod vi och huttrade och hoppade för att bli varma och för att få tillbaka känsel i olika kroppsdelar. Familjen som hade restaurangen såg att vi frös och bjöd in oss till deras "eld" som dom satt och myste runt. Det var verkligen räddningen!!! För efter att vi blivit upptinade av både elden och maten så gick resten av resan mycket bättre.

Så här ser de flestas vardagsrum ut i norr. Dom sitter med dunjackor och ser på tv, hade dom stängt ytterdörren hade de kanske kunnat få upp lite värme inomhus?

Tillslut tog vi oss fram till Hanoi där vädret var mycket bättre, ca 20 grader vilket uppskattas efter all kyla i norr. De senaste fyra dagarna har vi alltså spenderat här i huvudstaden. Vi har mest gått runt på stan, fikat och shoppat. Hanoi är en riktigt mysig stad och de gamla kvarteren är riktigt trevliga att gå runt i.

Det finns inte lika mycket sevärdheter eller muséer här som i Ho Chi Minh City, men vi har iallafall besökt de mest kända. Vilket är att se på Ho Chi Minhs kropp (deras gamla ledare) i ett helt sjukt stort monument som är byggt för en enda sak, att visa upp hans kropp. När han dog var hans önskan att bli kremerad och att askan skulle spridas över Vietnams nordligaste delar. Men så blev det inte..... istället fick Vietnam hjälp av sina allierade ryssar att balsamera hans kropp så att folket ska kunna besöka den. Så varje år kommer det ryska experter hit för att se över kroppen och "piffa" till den lite. Ryssar är ju experter inom detta område eftersom de själva har Stalins kropp bevarad på samma sätt. Att se hans kropp där han låg omringad av massor av vakter var rätt fränt, men också lite obehagligt. Att ta sig in hit var även en upplevelse i sig. Först gick man igenom en säkerhetskontroll, exakt som på flygplatser där allt skannas och man går igenom en metalldetektor. Sen lämnar man in allt bagage, och särskilt kameror i ett speciellt hus där de förvaras under tiden man är inne på området. Sen får man gå på led som bevakas av dessa beväpnade och vitklädda vakter. Väl framme vid byggnaden måste man vara knäpptyst och varje steg bevakas av vakter som står exakt överallt.

Imorgon drar vi ut på kryssning i Halong Bay vilket ska bli riktigt kul! 😃

Likes

Comments

I måndags fortsatte vi vår färd via extreme loop. Vi packade på ryggsäckarna på motorcyklarna och inväntade frukosten hemma hos farbrorn som vi bodde hos. Vi åkte cirka 7 mil tills vi var vi framme i en liten by som vi valde att stanna i. Vägen dit bjöd på helt fantastiska vyer där vägen slingrade sig upp längs bergsväggarna. Vägarna här är helt makalösa och det är svårt att beskriva hur vackert och magiskt det är här uppe. Men nu i efterhand var vägarna vi åkte på i början av veckan bara en försmak av vad som väntade....

Efter att ha anlänt i den lilla byn checkade vi in på ett borgliknande hotell med fin utsikt över bergen. Vi tog av all vår packning från motorcyklarna och började åka runt i byn, för att hitta ett bra ställe att se solnedgången ifrån. Vi åkte in på mindre och mindre vägar, och efter en stund såg vi ett berg som hade en stig upp och självklart ville vi upp där. Vi parkerade motorcyklarna och började traska uppåt. Vad vi möter här uppe är verkligen inte vad vi förväntade oss. Det var en hel by här uppe!! När vi kom dit möts vi av stor nyfikenhet och allt fler människor kom ut från sina hus för att hälsa på oss Tillslut stod vi där med massor av folk omkring oss som vi försökte kommunicera med, vilket inte gick så bra. Det enda vi förstod ifrån en liten gumma var att hon tyckte att vi var så långa. Den lilla gumman roade sig även med att kittla Erik under hakan haha! Himla tur det inte var mig hon kittlade, då ni som känner mig väl vet att jag är sjukt kittlig där!! Byarna man kommer till här uppe i norr lever verkligen helt isolerade, där de lever helt av sitt eget jordbruk. I många av byarna går inte barnen i skolan utan hjälper föräldrarna med sysslor på gården. Att resa i de nordligaste delarna av Vietnam är verkligen som att resa rätt långt tillbaka i tiden och det är här man får se hur en stor del av landets invånare verkligen lever. (Hon närmast på bilden nedan var hon som kittlade Erik)

Precis som förr i Sverige, eller hur ni som var med på den tiden?

Stigen vi hittade mitt bland bergen och som vi trodde skulle leda oss till en fantastisk solnedgång, ledde oss istället till en av de genuinaste upplevelserna under resan.

Barnen ville självklart visa upp sina skolböcker och spela på sina hemmagjorda blockflöjter. Nästan som skolbarnen hemma fast ändå så annorlunda.

En stolt tjej som visar hur hon hjälper hennes mamma att bära jord... till nått okänt ställe.

Utsikten från den lilla byn.

HI tisdags körde vi i de allra nordligaste delarna utav Vietnam och en bra bit slickade vi gränsen till Kina. Vi stannade till, parkerade motorcyklarna och gick även över gränsen till Kina och hann skaka hand med en kines! 😃 Efter ett besök Kina fortsatte vi upp till Vietnams absolut nordligaste punkt som har blivit ett allt mer populärt resmål för vietnameserna själva. Där hittade vi ett mysigt café som vi käkade nudlar på innan vi gav oss av söderut. Måste även tillägga att det är riktigt kallt stundvis här i norra delarna. Vi har frusit rätt mycket här faktiskt och har haft alla våra varmaste kläder på oss när vi kör motorcykel. Dock har vi inte jättemycket varma kläder med oss då vi inte visste att det skulle vara så här kallt haha. Även vissa rum vi bott på har varit svinkalla och lika så duschen... Så himla oskönt att duscha kallt!!! Så det är enda nackdelen här uppe.

Här är gränsövergången. Man fick lov att passera minor och taggtråd för att komma förbi.. 😉

Vi anlände sedan i Dong Van där en av Vietnams absolut finaste vägar börjar! Själva streckan var bara 2 mil lång men det tog oss ungefär tre timmar att köra den. Dels för att det inte går att köra så snabbt här uppe bland serpentinvägarna, men också för vi ville köra sakta och njuta av de fantastiska vyerna!!! Vi stannade till på ett café som låg i mitten av streckan. Där åt vi glass, kollade på den fina utsikten och njöt av både vyerna och solen som sken på för fullt. Denna sträcka är den absolut vackraste vi någonsin kört och är höjdpunkten på resan hittills. Om någon har vägarna förbi Vietnam. Missa inte detta.

Likes

Comments

Igår lämnade vi byn med okänt namn för att ta oss vidare mot Ha Giang, staden som är utgångspunkten för de allra mest avlägsna delarna i Vietnam. Färden mot Ha Giang gick längs bergsväggar som bjöd på vyer över ett helt fantastiskt landskap. Sträckan vi körde igår car ca 8-10 mil men tog väldigt lång tid pågrund av de väldigt krokiga vägarna de har här. Medelhastigheten är inte mer än 25-30 km/h vilket är rätt långsamt om man vill ta sig längre sträckor.

Vi har nu lämnat denna typ av landskap som dominerats av risfält efter risfält mot en allt mer bergig terräng. Igår eftermiddag kom vi äntligen fram till Ha Giang för att fixa iordning allt inför den kommande loopen som av många kallas för extreme loop då den går genom Vietnams mest svårtillgängliga bergsområden. På sträckan kan man exempelvis nå Vietnams nordligaste punkt som ligger på gränsen till Kina. Detta område är även en av Asiens första Geo-Parker pågrund av det mycket ovanliga landskapet här. I Ha Giang passade vi även på att tvätta upp nästan hela vår packning, serva mopparna, käkade lite riktig mat för sista gången på några dagar (nudlar och kakor brukar maten uppe i bergen bestå av, vilket inte är mycket till mat), drack kaffe på café osv. Så fort vi lämnade staden Ha Giang och körde upp bland bergen möttes man av rätt häftiga landskap och själva miljön är faktiskt väldigt lik våra svenska skogar. Klimatet är liknar även en svensk höst så det är rätt så kyligt här. De sträckor vi kommer köra de kommande dagarna kommer att vara rätt så korta i jämförelse med det vi tidigare kört då vägarna här uppe är både dåliga och krokiga.

Efter ca 5 mil så kom vi fram till byn där vi tänkt övernatta. Här har vi åter igen checkat in på ett homestay där vi sover på madrasser på golvet tillsammans med familjen som bor här. Idag fick vi även en av de bästa vietnamesiska middagarna, det var bara massa goda saker! Så det vart vi glada över! Det är oerhört häftigt att komma ut i dessa byar som ligger väldigt isolerat från övriga landet där de flesta byar består av etniska minoriteter som i princip talar sitt eget språk. Det gör att alla små fraser man lärt sig på Vietnameiska är värdelösa här uppe då dom inte alls fattar vad man försöker säga. Miljön kring byn är väldigt karg och man får en känsla av våra svenska kalfjäll på något vis. Här är det inte alls samma grönska och frodiga risfält som vi tidigare sett, men trots att vi inte kommit så långt upp är landskapen helt sjuka här och det kommer bara bli häftigare och häftigare ju längre norr ut vi kommer. Vi var runt i byn och tog lite kort på eftermiddagen så ni får se hur livet för byborna ser ut här.

(Precis nu när vi skrivet inlägget så springer det råttor ovanpå presenning-taket ovanför oss, så det kommer inte att bli en lugnt natt, men det är väl så det är här uppe i små byarna.)

Här är en liten uppdatering av den väg vi åkt de senaste dagarna.

Likes

Comments

Vi lämnade Tuyen Quang igår och fortsatte vår roadtrip norrut med motorcyklarna. Vi åkte på en jättefin väg med fantastiska landskap!! Det är nästan lite farligt att det är så fint, eftersom man kollar mer runtom på den fina miljön istället för på vägen.. Vi stannade till i en liten by mitt i ingenstans för att ta lite paus och försöka hitta något att äta till lunch. Vi hittade en butik med läsk, energidryck, kakor, godis, chips och sånt men någon mat fanns inte. En liten tant (eller gumma kanske man säger?) som satt på andra sidan vägen ropade massa saker till oss på vietnamesiska, pekade och hade sig. Tillslut lyckades vi få henne att laga nudlar till oss, vilket hon gick iväg till sin butik och gjorde. Medan vi satt där och väntade på våra nudlar så verkar ryktet spridit sig att det var turister i byn. Så inom loppet av 10 minuter kom fler och fler människor fram för att titta på oss. Från att vara en folktom öde by till att det helt plötsligt var massor med folk i den lilla byn. Alla som åkte förbi stannade till, kollade och hejade på oss. Folk kom fram till oss för att skaka hand, ta kort på oss medan vissa bara stod och kollade på oss. Det var allt ifrån lekande barn, nyblivna mammor till mor- och farföräldrar.

Lägg märke till vad lillkillen har i sin nedersta hand haha!

Vi åkte vidare och stannade till efter vägen hos en mekaniker där vi fixade till våra kedjor som var helt slappa och vi fixade även Jacobs framdäck som lät konstigt. Det var kullagret som var trasigt.

Vi fortsatte vidare, på serpentinvägar upp och ner genom bergen och de brutalt fina landskapen. Vi hade vid den här tiden kört i ungefär 6-7 timmar och klockan var nu runt fyra. Vi började bli lite stressade över vart vi skulle spendera natten. Vi ville ju hitta ett ställe innan solen gick ner och den går ner klockan sex. Vi zoomade in på Google Maps för att se vart det finns en by eller stad där det finns hotell eller hostel. Vi lyckades hitta ett ställe i en liten by ca 5 mil ifrån där vi var, ett Homestay! Så vårt mål blev att hinna dit. Det var riktigt dålig väg den sista biten då det var guppigt och vägen var sönder här och där. Därför gick det inte att köra fortare än 20 km/h vilket gjorde att vi inte tog oss fram så snabbt. Men strax efter fem var vi äntligen i den lilla byn och vi hittade efter en stunds letande äntligen fram till stället där vi ville övernatta. Det är alltså ett homestay, där vi får bo hemma hos Trung, hans mormor och morfar. Han har precis öppnat sitt homestay för turister och vi var hans allra första gäster (!!!!) tillsammans med tre andra som också tog sig hit samma dag fast lite tidigare än oss. Hur kul?? Så när vi kom fram fick vi en varsin efterlängtad öl. Kort där efter serverades middagen. Middagen består oftast av flera olika rätter som man får plocka som man vill ifrån olika skålar. Middagen serveras på golvet med dagstidningar som underlägg. Till detta serverades självklart även deras specialité, hembränt risvin! Risvin är det vi i Sverige kallar sprit. Så här satt vi på golvet med hela "familjen" och åt, drack, skrattade och skålade. Mormorn var den som hela tiden såg till att det fanns mat i skålarna, morfarn skötte att alla hela tiden hade risvin i shotglasen och Trung som kan engelska berättade om maten och allt som vi undrade om. Ja ni kan ju förstå att man inte vill tacka nej när morfarn bjuder på risvin, det känns ju oartigt. Så det var bara att ta emot och dricka. Kan ju säga att det vart en hel del risvins-shots. Nästan lite för mycket. Men det är en annan historia. På kvällen spelade även jag och Tho (morfarn) vietnamesiskt schack. Jag tror jag lyckades förstå hur spelet gick till, symbolerna på pjäserna var på vietnamesiska så det var lite krångligt. Men jag tycker faktiskt att jag gjorde det riktigt bra. Jag torska i och för sig alla tre gånger, men endast vid det som vi kallar "schack-matt". Riktigt roligt tyckte både jag och Tho att det var att spela!!

Trung som driver detta är 21 år gammal. Han slutade sitt jobb som guide för att istället öppna upp sitt hem för turister. Under sin väg träffade han på en kille från USA som ville hjälpa honom att genomföra det här, genom att hjälpa till att synas på sociala medier så att turister ska hitta hit och veta att hans ställe finns. Tack vare detta lyckades ju vi hitta hem till Trung och hans by. Här ger dom oss sovplatser, mat och de lär oss om hur det är att leva och bo genom att vi faktiskt får prova på det.

Idag tog dom med oss ut på utflykt! Det vart vandring genom byarna, tuff djungelvandring i bambu-skog, bad i vattenfall och två besök hemma hos vietnameser i grannbyarna. För det första var vi som sagt lite bakis idag och vi tänkte "ja men det blir väl skönt att ta en liten promenad genom byn" men det visade sig vara värsta djungelvandringen hahah! Vi började gå vid 10 och kom hem igen runt halv sextiden. Morfarn som hade täten var hurtigare än vad vi var. Han knata på som bara den rakt ut i djungeln där det inte ens fanns en liten stig. Han röjde liksom en väg till oss genom att han gick och högg ner bambuträd som var i vägen. Efter det stannade vi till hos Trungs moster med familj som bodde i en grannby efter djungeln. Här bjöds det på te och även lunch. Sen traskade vi vidare genom by efter by, med risodlingar och barn som vinkar och ropar "hello!!!". Vi stannade till vid två fina vattenfall och vid vattenfallet stötte vi på några vietnameser som ville bjuda in oss till deras hem för att bjuda på lite te. Så det tackade vi verkligen inte nej till.

Lunch hemma hos en familj i grannbyn!

Här diskar hon ute på gården bland sina höns!

Köket!

Den här lilla gumman var helt fascinerad över oss. Hon tog på oss och verkligen granskade oss. Hon var väldigt glad och hon fick flera glädjetårar under vår vistelse hemma hos henne och sin familj.

Köket!

Gården! I dammen har de fiskar som de fiskar upp när de vill äta dom.

Alla dessa fantastiska risfält!!!!

Det är verkligen intressant att se hur de lever här. Är sån sjuk skillnad om man jämför med hur vi lever hemma i Sverige. Här bor dom i hyddor med golv som är gjort av bambupinnar (när man går på golvet känns det som att det ska braka sönder när som helst), man sitter på golvet och äter middag, man äter med händerna eller pinnar, husen har öppna fönster, man tvättar kläder för hand, spisen är över en eld, de livnär sig av det dom har på gården, de bor oftast tre generationer ihop i ett hem, ingen har bil (alla kör moppe då det är alldeles för dyrt att köpa en bil) och bufflar äger nästan varenda vietnames då det är deras hjälpmedel på risfälten och åkrarna (istället för traktor). Detta är bara några saker av allt som skiljer från våra levnadssätt.

På vägen hem från dagsturen stannade vi till vid det nya huset de höll på att bygga i byn. När man bygger hus här så hjälper hela byn till och när det är klart har man en stor fest i det nybyggda huset. När vi kom in ville bokstavligen alla skåla med oss vilket innebär att ma tar en shot risvin tillsammans med personen och sen skakar hand. Efter ca 10 shottar med risvin fick vi lov att skynda oss därifrån för annars hade vi blivit kvar hela kvällen.

Likes

Comments

Efter en natt i lyxsviten hade vi planerat att lämna Hué och åka vidare uppåt i landet. Tyvärr satte vädret stopp för det. Hela centrala Vietnam har just nu någon form av regnperiod och det regnar typ konstant vilket innebär att lusten att sitta på en motorcykel är i princip obefintlig. Efter att ha studerat väderprognoserna bestämde vi oss för att skippa några av de saker vi ville se i de centrala delarna för att istället ta en nattbuss upp till de norra delarna av landet, närmare bestämt Ninh Binh.

I tisdags var det för andra gången dags att lasta hojarna på en nattbuss och hoppas på att de skulle hålla de 60 mil vi hade framför oss. Efter förra nattresan då de slangade våra hojar så har vi lärt oss ett och annat. Därför var vi med och bevakade hela processen, från att de monterade isär dem till att de var ilastade för att försäkra oss om att ingen bensin slangades ur dem. Resan gick bra, nästan för bra. Vi fick de bästa platserna på bussen, en stor dubbelsäng längst bak där alla tre fick plats. I vanliga fall ligger man ensam i en trång och smal typ 60-säng, men där bak hade vi hur mycket space som helst. Vi var framme i den lilla staden Ninh Binh runt 04.30 på morgonen. Vi skulle egentligen vara framme runt 6-7.. Så där stod vi mitt i mörkret i en stad vi aldrig tidigare besökt och skulle ta oss till ett hotell som låg ute i en by dit vägen helt saknade gatubelysning. Väl framme i den lilla byn var vi helt lost. Helt plötsligt dyker det upp en liten tant på en elmoppe som antagligen ser att vi har lite problem. Eftersom vi inte visste hur vi hittade till hotellet så visade vi henne vår telefon med namnet på hotellet. Erik hade lägsta ljusstyrkan på telefonen och tanten hade svårt att se vad som stod på telefonen, och hon fattade inte att man kan höja ljusstyrkan på en telefon. Hon försöker istället lysa upp skärmen med sin moppe-framlykta. Haha så sött! Tillslut så visar vi henne att man faktiskt kan höja ljusstyrkan på telefonen och då ser hon genast vilket hotell det är och tar upp sin gamla stenålderstelefon och ringer hotellet. Efter att hon ringt ber hon oss att följa efter henne till ett litet bageri som precis håller på att öppna. Där bjöds vi på färsk Banh Mi (vietnamesisk baugette) tills en från hotellet kom och mötte oss i mörkret. Klockan är 05.30 när vi anländer till hotellet och frun till han som mötte oss var i full gång att lägga fram madrasser, kuddar och täcken i receptionen till oss som vi kunde sova på i ett par timmar tills det blev "riktig" morgon. (Detta eftersom hotellet var fullt och vi skulle egentligen checka in runt 11 samma dag, men som sagt var vi ju lite tidiga och hade ingenstans att ta vägen så tidigt på morgonen). Vi slocknade direkt och vaknar några timmar senare av att hotellets övriga gäster står och tittar fundersamt på oss påväg till frukosten.

Efter som vi endast planerat att stanna en dag i Tam Coc (utanför Ninh Binh) så hade vi ett fullspäckat schema framför oss. Vi började dagen med en båttur på en liten å som rinner mellan massor av limestone-berg och risfält. Färden tog ca 2 timmar och båten tog oss genom massa grottor. Det var helt sjukt fint och fridfullt!

Som ni ser på bilden så har alla en väldigt speciell roddteknik här. Dessa människor är världsledande inom området ergonomi och har kommit på att det är bättre att ro med fötterna än med armarna........ Ser kul ut men jäklar va smart!

Risplanteringen är i full gång.

Så fort vi närmade oss norra Vietnam så såg vi massor av äldre män som verkligen vill efterlikna deras gamla nordvietnamesiske ledare, Ho Chi Minh. Det är verkligen intressant att se den legendstämpel denna man har i norr medan många människor i söder fortfarande inte ens vill säga hans namn..... Vietnamkriget har verkligen satt djupa spår i detta långa land.

Efter båtturen tog vi våra motorcyklar och körde längre in bland bergen till några pagodor (tempel) som låg på en bergssluttning och i grottor. Väl där så träffade vi ett gäng munkar som var på studieresa, och de ville givetvis ta några kort med oss "vitingar".

På eftermiddagen begav vi oss till ett tempel som ligger högst upp på ett berg med panoramautsikt över nationalparken. Vägen upp dit bestod av 500 branta trappsteg, men utsikten man belönades med var helt sjuk och gjorde den tuffa vandringen klart värd! Det enda som var lite trist var vädret. Det var mulet hela dagen och väldigt dimmigt. Men det var fint ändå!

Här är regnponchon som jag och Erik köpte likadana, haha! Söt va?

På kvällen tog vi motorcyklarna och drog så långt in i nationalparken vi kunde komma och där fick vi uppleva några av de finaste vyerna under resan hittills. Det bästa med motorcykel är att man kommer till ställen man aldrig annars skulle ha tagit sig till.

Efter en intensiv dag i Tam Coc har vi nu tagit oss vidare norrut. Vi befinner oss just nu ca 15 mil norr om Hanoi i en liten stad som heter Tuyen Quang. Här finns det ett höghus, vilket är ett 4 stjärnigt hotell vid namn Royal Palace och som faktiskt är riktigt fint. Inte en enda turist skulle stanna till här eller ens hitta hit, förutom några förbipasserande turister på motorcykel (vi). Så just nu är vi i princip helt ensamma på detta enorma hotell. Men trots det så har dom typ 20 st anställda som springer runt och städar eller bara sitter och pratar, och även fast vi nästan är de enda gästerna på hela hotellet så har restaurangen svårt att få till lite mat till oss. Efter en del kommunikationssvårigheter ringer de dit chefen som kan lite engelska och hjälper oss att förklara för sina anställda att vi vill ha 3 öl och 3 pizzor, och dom fixade det till oss!
Som vanligt så vill alla i personalen ta kort med oss efter middagen :) Imorgon bär det av upp mot gränsen till Kina. På återseende.

Likes

Comments