View tracker

95 dagar i England, 95 dagar på en plats jag trodde skulle bli den bästa, roligaste och galnaste hösten i mitt liv. Men sanningen är inte riktigt den och det är därför jag valt att inte skriva någonting här på bloggen. Jag startade denna för att jag ville kunna inspirera andra att vilja driva företag eller åka iväg på en resa liknande den jag gör.

För mig tog det cirka fyra veckor här i England innan jag fick veta att det pratades ganska mycket skit om mig bakom min rygg. Detta var en situation jag aldrig tidigare känt att jag varit i och det gjorde mig fruktansvärt illa. Det var första gången jag grät här men absolut inte den sista.

Från den dagen jag fick detta berättat för mig blev jag som avstängd, jag visste inte hur jag skulle hantera situation och valde att ta ett steg tillbaka från den övriga gruppen. Blandat besviken och rädsla tappade jag motivationen till det mesta. Ett tag kämpade jag för att hålla fokus på skolan och under de 4,5 timmarna på lektionerna varje dag gjorde jag mitt yttersta för att lära mig så mycket som möjligt men när jag kommer hem varje dag är jag som utslagen.

Jag har aldrig tidigare känt mig omotiverad till livet, skolan och företaget men just nu är det de sakerna som tynger ner mig allra mest. Det är de sakerna som får mig att tänka på vad som kommer att hända när jag flyttar hem i december och om det ens existerar någon framtid för mig.


Jag skriver inte detta för för att någon ska tycka synd om mig utan för att visa att en resa man förväntat sig skulle bli den absolut bästa i sitt liv inte alls blivit som jag tänkt mig. Att denna resa inneburit 10 gånger mer tårar än skratt och att saknaden till att allt ska vara som innan jag flyttade hit är större än någonsin.

Jag vill inte att detta ska skrämma någon att inte göra en sådan här resa utan snarare tvärt om, man lär sig otroligt bra engelska och man lär sig väldigt mycket om sig själv. Det jag vill visa med detta inlägg är att det kanske inte är så glamoröst som man oftast hör att vara på en sådan här resa och detta är mina upplevelser, känslor och tankar.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Åh, idag har det verkligen varit en favoritdag här i Brighton för jag och Bella tog bussen upp till Devils Dyke. Detta ställe ligger lite norr om Portslade, Hove och Brighton och är ett helt underbart ställe. Det kanske inte låter så speciellt underbart på namnet men för mig kändes det verkligen som om jag kom hem till Sverige en stund.

Devils Dyke är en del av Nationalparken South Downs och är ett område som enkelt kan beskrivas med berg och dalar, för det är precis vad det är. Längre ner i inlägget kommer ni hitta bilder där ifrån men det speglar inte riktigt verkligheten för det var så mycket häftigare i verkligheten! Dalen var så djup och bergen så höga och var svårt att få med på bild.

Det var verkligen så skönt att få komma ut "på landet" en stund idag. Jag har verkligen längtat efter att få flytta in till en stad och nu när jag bor i en stad uppskattar varje gång jag får åka utanför den. Det var så underbart att få komma hem till Sverige och ut på landet förra helgen och denna fick jag åka ut på landet till denna fantastiska natur. 

Till lunch åt vi även en riktigt god hamburgare i restaurangen som låg på ett av bergen. När vi hade vandrat upp och ner för bergen i några timmar behövde vi lite mellis innan vi skulle åka tillbaka till storstaden igen så vi njöt av en mycket god dryck och härlig svensk Kexchoklad!

Dagen kunde inte blivit bättre!

Här kommer många bilder från dagen i Devils dyke!

Likes

Comments

View tracker

​Fick igår en fråga om jag går någon kurs här i England och hur jag faktiskt hamnade här i Brighton och jag tror inte att jag har skrivit om det så tänkte göra det nu. 

Det var inte på något sätt givet att jag skulle hamna här i Brighton och England. Jag har aldrig haft en dröm om att flytta utomlands och plugg direkt efter gymnasiet utan de sista åren har jag bara varit inriktad på att börja på Handelshögskolan i Stockholm. Dock hade jag inte de betygen som krävdes för att komma in där så jag sökte mest på skoj till lite andra skolor med inriktning ekonomi. Jag fick beskedet att jag både kommit in i Linköping och senare att jag hade kommit in på en reservplats i Jönköping. Men tackade givetvis nej till båda då jag mest sökt för att se om mina betyg var tillräckliga. 

När jag visste att jag inte skulle komma in på Handelshögskolan och det var mina betyg i Engelskas fel bestämde jag mig för att jag skulle läsa upp mina betyg, jag visst dock inte riktigt hur som jag faktiskt behövde hjälp. Med min envishet hade jag nog klarat det på egen hand på något sätt men det absolut bästa hade varit att kunna gå någon kurs. Komvux är väl det första man tänker på när man inte har fullständiga betyg i Sverige men som jag läst kursen går det inte läsa den igen på Komvux utan det enda man kan göra är att pröva upp betygen (skriver ett prov). 

Så hur hamnade jag i Brighton?

​Det är faktiskt inte så invecklat, jag tänkte nog mest att jag skulle springa över en kurs eller att jag på något sätt skulle läsa upp betygen själv men min underbara mamma hade ögonen mer öppna än mig och hittade en annons om Visingsös Folkhögskola som erbjuder kurser i Engelska. Mamma bad mig ringa och det första jag sa var nog ungefär "NEJ, där ska inte jag gå". Idag kan jag tacka mamma för att hon alltid tjatar tills saker blir gjorda. För efter några dagar ringde jag faktiskt till skolan och pratade med dem vad de hade för kurser och det slutade med att jag gjorde en anmälan till just den kursen jag går idag "Terminskurs i Brighton"

Kan verkligen rekommendera att besöka deras hemsida: www.braheskolan.se om man är sugen på att åka iväg och plugga språk i ett annat land och är man inte sugen på ett lika stort äventyr som jag gör kan man även gå kurser hos dem i Sverige. 

Likes

Comments

Skäms, så dåligt med uppdateringar det har varit här sista två veckorna! Och jag har gjort så mycket saker så jag kan knappast inte skylla på att jag inte haft något att skriva om. Ska jag skylla på något får det väl bli att jag har haft för mycket saker att göra.

Den största saken som hänt är nog att jag var hemma i Sverige förra helgen och hälsade på. Det var så konstigt på något sätt att komma hem då man på ett sätt har ställt in huvudet på att vara här 3,5 månad och så var det konstigt att komma hem till Sverige för att alla pratade svenska, haha. Vet inte vad jag hade förväntat mig men blev verkligen chockad när jag kom till Arlanda och hade passerat passkontrollen. Det visar hur van man blir vid ett annat språk om man använder det dagligen i endast tre veckor.

När jag var hemma träffade jag verkligen alla de viktigaste människorna i mitt liv. Mamma, pappa och min bror, hans flickvän Moa och en av mina närmaste vänner Johanna och sen min mormor, morfar och farmor. Sist men inte minst träffade jag givetvis även min prins som överraskade med en fyrarätters middag på Stångs Magasin i Linköping. Helgen var verkligen så perfekt!!

Känner verkligen att det är tur att det endast är tre veckor kvar tills jag landar i Sverige igen. Dock inte för att träffa min familj utan för att vara i Stockholm på Företagarnas event och sedan fira att Investor firar 100 år, det kommer bli en helg jag sent kommer att glömma!

Nu kanske det låter som jag inte trivs här utan bara vill vara hemma i Sverige men så är det givetvis inte. Tycker det är så roligt att vara här i England och trivs verkligen superbra! Det är så roligt att se hur mycket man utvecklas varje vecka, för det gör man verkligen och det är så underbart och speciellt och känna så. Speciellt för mig som alltid har tyckt att engelskan är de jobbigaste i skolan och att jag inte har lärt mig så mycket. Nu blir jag äntligen så bra som jag alltid velat bli på engelska!

Skickar in lite bilder från de senaste två veckorna

Likes

Comments

Fina underbara söndag!

Idag har vädret varit kanon här i Brighton! Oftast när det är bra väder här är det väldigt kvavt och fuktigt i luften vilket gör att det känns som precis ALLT är kladdigt men idag var det verkligen inte så. Idag var det varmt och soligt utan fukt och kladd :)

I det fina vädret passade Bella och jag på att åka till Hove och ta lite bilder på våra fina nya hattar och kostymer. Det är verkligen så roligt för när vi satt och kollade igenom dem under eftermiddagen kunde vi konstatera att på långt håll kunde det vara både Bella och jag på bilden. Inte konstigt att folk har svårt att hålla isär oss här.

Skickade alla bilderna till min underbara pojkvän så han kunde redigera dem så ni får ett litet smakprov här på vad Bella och jag roade oss med idag!

​Imorgon är det äntligen min 19:de födelsedag och just nu sitter jag och kämpar emot för att inte öppna de fina paketen som jag fått på posten från Sverige. Är så nyfiken, vill veta vad dem innehåller NU, men får vänta tills imorgon bitti. 

Likes

Comments

Det måste vara något fel på lördagar här i England för de är alltid regniga...

Idag besökte jag postkontoret för att hämta paket. Trodde det bara var ett paket då jag visste att mamma och pappa hade skickat böcker till mig. När jag kom dit blev jag glatt överraskad då det fanns två paket till mig. Ett från mamma och pappa med böcker i och den andra var en födelsedagspresent från mina kusiner.


​Efter besöket på postkontoret åkte Bella och jag in till Brighton för en lunch. Vi hittade ett bufféställe med underbart god mat! Efter det kände vi oss shoppingsugna och gick runt i Brighton. 

Det är verkligen så konstigt, för Bella kommer från Motala men vi känner inte varandra sedan tidigare och har ingen gemensam vän. Båda har brunt hår (nästan samma hårfärg) och glasögon, är ungefär lika långa och har samma klädstil. Så idag inne på H&M köpte vi lika dana kostymer och skjorta och sedan köpte vi var sin blå hatt i en annan butik. Verkligen så roligt att hitta en vän som är lik än själv då varken hon eller jag har blivit ihop balande med någon annan tidigare i livet men här blir vi det hela tiden. 

Imorgon väntar en fotodag i Brighton :)

Likes

Comments

​Fredag! Vilket betyder att jag har varit i England i två veckor nu! 

Denna vecka har verkligen gått så extremt fort så det känns som att det snart är dags att åka hem om de resterande veckorna ska gå i samma takt som denna har gjort. Samtidigt som veckan har gått väldigt fort känner jag att min engelska bara utvecklas mer och mer för varje dag vilket givetvis är meningen med resan. 

Under en vanlig dag i skolan har vi tre lektioner, två innan lunch och en efter. De två första på dagen är engelska lektioner och den sista är antingen English Through där jag just nu har Speaking eller English Plus Subject där jag har Extra English. På alla lektioner arbetar vi med att utveckla ordförrådet, öva uttalande av ord, lära oss fraser och mycket mer. Oftast går lektionerna väldigt snabbt och vi gör mycket saker på dem vilket gör att jag känner att jag måste kolla igenom allt vi gjort under dagen när jag kommer hem. Detta gör att jag arbetar ganska mycket med engelskan som jag är i skolan på dagen, repeterar det jag gjort i skolan på eftermiddagen och sedan är med värdfamiljen där det gäller att fokusera lite extra som de pratar snabbt och med ganska mycket dialekt. 

Idag har jag varit i skolan och på eftermiddagen åkte vi in ett gäng till Brighton. Vi var på Brighton station och skulle se hur mycket det kostade att åka tur och retur till London. Tyckte att det var så skönt att vi besökte stationen idag då jag ska flyga hem till Sverige om en vecka och då behöver ta tåg från Brighton Station till Gatwick Airport. Det är skönt att veta i förväg var man ska köpa biljetter och hur ett ställe ser ut och liknande så man inte kommer försent till flyget för det vill man ju verkligen inte göra! 

Efter vi besökt stationer gick jag och Bella och kollade i lite butiker. Vi kunde snabbt konstatera att de kläder som finns för tjejer är tantiga och de flesta klädbutiker i Brighton är för män så vi tog en fika istället så här fredagen till ära! 

Likes

Comments

Tänkte skriva lite om träning idag och hylla mina fina bröder i min värdfamilj!

I söndags tog nämligen min bror Luke med mig till ett gym bara 15 minuters promenad hemifrån och jag fastnade verkligen direkt för gymmet! Det är ett stort gym med mycket maskiner och lösa vikter i ett av rummen, i det andra är det saker för olika kampsporter och i det tredje är det saker för den som vill använda sin egna kroppsvikt under träningen. Gymmet är stort, rent och fräscht, precis som alla gym borde vara! I måndags var jag åter igen på gymmet med Luke och det kändes precis lika bra så jag har bestämt mig för att jag ska fortsätta träna där under hösten.

I går så var Bella och jag och testade på Zumba här i England. Det var inte riktigt som Zumba i Sverige (eller det vi är vana vid) men det var roligt och svettigt så det har vi tänkt fortsätta att gå på, på tisdagar. Det var en liten grupp med mest medelålders kvinnor som var där och det känns som de hade gjort samma program i åratal för alla kunde danserna mer eller mindre perfekt och så var det vi svenskar där som försökte göra så mycket rätt vi kunde.

Jag är en sån person som antingen går all in för träningen och då tränar jag 4-5 pass i veckan eller så är jag en sån som nöjer mig med den vardagsmotionen jag får. Under sommaren har jag tränat extremt lite och under våren hann jag bara inte med träningen vilket gör att det var ca 9 månader sedan jag tränade ordentligt. Det känns verkligen att det var länge sedan man tränade ordentligt när man startar igen! Tredje dagen med träningsvärk i benen nu...

Varför jag väljer att träna här i England och verkligen känner att jag behöver träningen här beror på några olika saker:

1. Kosten här är helt annorlunda än den kosten jag äter i Sverige. Till frukost är det sockrade flingor och vita toast med sylt på. Maten i skolan är relativt nyttig men känns ändå mer onyttig än den mat jag är van i hemifrån Sverige och till middag hemma hos familjen är det ofta friterade saker på något sätt vilket verkligen inte är nyttigt.

2. Det finns inte allt för mycket att göra här. Efter skolan så sitter man ofta hemma och väntar på middagen och efter det träffas man några vänner men de där timmarna mellan klockan 15 och 18 är verkligen riktigt tråkiga och då är det skönt att kunna gå och träna och få dem timmarna att gå fortare.

3. Jag vill ha en snygg kropp. Denna punk kan de som inte gillar skönhetsideal eller tycker att man ska vara nöjd över sin egen kropp hoppa över. Men jag tycker att man ska få vara nöjd, glad och stolt över sin kropp och det är jag när jag är vältränad. Så därför vill jag träna när jag är här så jag kan komma hem och känna att jag är grym på engelska men även har fått en bra kropp under de nästan fyra månaderna jag ska vara här.

För övrigt så är det riktigt varmt här i England just nu, 25 grader och sol!

Likes

Comments

Idag är det en vecka sedan jag kom hit. Detta inlägg skulle kunna handla om så mycket olika saker. Hur skolan varit, hur vännerna är, hur det känns att vara långt hemifrån, hur det är att bo i värdfamilj och så vidare.

Jag hade tänkt skriva om hur det är att bo i värdfamilj då jag skrivit om allt det andra och att jag tror att de som bott i värdfamilj kan relatera till det jag skriver och de som inte vet hur det är att bo i värdfamilj kan få lite förståelse för hur det är.

På ett sätt är det otroligt skönt att bo i värdfamilj då det är som att bo hemma, man hör alltid röster, man har alltid någon och prata med och så vidare. Jag tror det hade varit en jobbig första vecka 1700 kilometer hemifrån om jag dessutom haft en helt egen lägenhet. Då hade jag känna mig otroligt ensam!

Samtidigt känner man att man inte är hemma. Man har ett rum hos främmande människor. Min värdfamilj är verkligen jättesnälla och i morse och stora delar av förmiddagen lekte jag med ena barnbarnet innan jag och en av sönerna i familjen åkte till gymmet och tränade tillsammans så de är väl inte helt främmande för mig längre men jag känner mig ju samtidigt inte som en familjemedlem (och det ska man väl inte göra) Till exempel så sa min värdpappa till mig första dagen att jag alltid får ta precis vad jag vill till frukost ur kylskåpet men när man står där på morgonen så tar man ju inte precis vad som helst. Häromdagen fanns det bara en liten skvätt med juice kvar och då väljer man ju inte att ta den och lämna en tom flaska till nästa person som kommer. Min värdfamilj har även sagt att jag alltid får vara med dem i vardagsrummet men när man sitter där och alla pratar med varandra och man själv sitter i ett hörn av soffan och är tyst och ser på tv för att de pratar med så mycket dialekt när de pratar med varandra så det inte ens känns som engelska väljer jag kanske hellre att sitta på mitt rum då man inte känner sig som en av dem.

När jag är på mitt rum, vilket jag är ganska ofta tänker jag på hur mycket saker jag har i rummet hemma i Sverige. Där har jag alltid något att göra men här, här har jag en säng en garderob och inte så mycket mer. När man är själv känner jag mig ofta ensam vilket gör att man saknar allt där hemma otroligt mycket.

Nu till det jag saknar allra mest här borta: Jag saknar min egna doft eller den man har hemma. Den där doften tror jag ingen tänker på tills den dagen den inte längre finns. Jag vaknar ofta upp och tänker, vad är det som luktar eller hur luktar mitt hår egentligen. Det är samma sak med kläderna, de luktar också något ovanligt.

Här kommer lite bilder från mitt fina hus

Likes

Comments

Igår fick jag äntligen det mailet jag väntat på och de innehöll bara positiva saker. Nämligen att jag är en av finalisterna till Familjen Spendrups Stipendium 2016!

För den som inte vet vad Familjen Spendrups Stipendium kommer en kort beskrivning här: Familjen Spendrups delar årligen ut ett stipendium på 50 000 kr med syftet att uppmuntra och stärka unga företagare som visat prov på god affärsmässighet och utmärkande entreprenörsegenskaper.

Jag velade väldigt länge om jag skulle ansöka till stipendiet eller inte. Efter Summer Camp på Rimforsa Strand kände jag mig verkligen taggad på att söka men kände att det krävdes väldigt mycket för att få till en bra ansökan precis innan flytten till England och allt. Men sen, de två sista dagarna innan anmälan skulle vara inne satte jag mig ner och fokuserade på att faktiskt skriva ihop en ansökan.

Bara några timmar innan ansökan skulle vara inne tvivlade jag helt och hållet på mig själv och tänkte att jag ger upp och struntar i det. Då fanns min underbara mamma där och stöttade och det gjorde att jag bara några minuter innan ansökningstiden gick ut skickade in mitt bidrag. Så ett stort tack till dig mamma för att du alltid finns för mig och stöttar mig!

Igår fick jag alltså beskedet att det material jag skickade in, en affärsplan samt mina färdigheter som entreprenör, är en av de fem bästa bidragen! Så nu återstår lång väntan tills jag får reda på vem som vinner och om jag måste boka flygbiljetter hem eller inte.

Likes

Comments