View tracker

Bilder från Charlotta

För några dagar sedan åkte jag, Charlotta (som jag träffat många gånger tidigare i Aussie) och tre tjejer från England till Blue Mountains. Vi tog tåget runt 9 på morgonen och startade vår vandring runt 11 tiden, jag tror att vi gick en runda där på ca 4 timmar. Det var en väldigt speciell och fin natur, namnet Blue Mountains kommer från att det ligger en blå dimma över skogarna och den bildas från träden som avdunstar olja.

Jag var otroligt förkyld denna dag så det var jobbigt för mig att gå hela den här vandringen, men jag är så glad att jag gjorde det för det var absolut värt det. Så himla fint. På tåget tillbaka in till stan var vi allihopa helt slut och jag somnade gott den kvällen.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ett super mysigt chokladcafé i Bondi beach

Första dagen jag kom till Sydney träffade jag på tre svenska tjejer som jag träffat en gång tidigare i Australien, innan jag åkte iväg till Nya Zeeland. Vi har bott på samma hostel här i Sydney och jag hängde med dem de tre första dagarna, vi åkte bland annat till Bondi beach och till Manly, som är en ö i närheten av stan där man tar färgan över. Under dessa dagar har vi bara tagit det lugnt, vi har solat, fikat och gått runt och kikat. Bilderna från ovan var en dröm, så himla gott men alla gick därifrån väldigt illamående. Väldigt mysiga dagar men jag har även dragit på mig en rejäl förkylning så har inte känt mig super pigg. Nu har tjejerna lämnat Sydney och två av dem flög iväg till Asien och den tredje hem till Sverige. Nu är det bara två dagar kvar tills jag själv lämnar Australien för att åka hem, det ska bli väldigt skönt faktiskt och jag ser verkligen fram emot att komma hem nu till jul.

Likes

Comments

View tracker

Här kommer några blandade halvfula bilder från mitt kamera album som jag tagit under resans gång.

Likes

Comments

Mitt näst sista stopp på Nya Zeeland var Lake Tekapo, här spenderade jag två dagar (sista dagen matförgiftad) och detta blev en utav mina favoritställen på hela NZ. Naturen, klarblåa vattnet, blommorna, bergen i bakgrunden och allt var så himla fint här. Allt smälte ihop så bra och bildade en nästan overklig plats. Jag älskade verkligen det här stället och är så ledsen att jag knappt hann se någonting eftersom jag låg sjuk hela sista dagen.

Första dagen bestämde i alla fall jag och två andra tjejer (från Belgien och Nederländerna) att vi skulle göra en hike, och detta tog oss cirka 3 timmar. Slingan var lite längre och lite jobbigare än vad vi trodde, men det var så himla fint så det gjorde ingenting. Det fanns ett litet mysigt café längst upp på toppen som vi satt och värmde oss i ett tag. Dock började det blåsa super mycket i slutet och vart väldigt kallt, så då sprang vi i stort sett tillbaka.

Det är så himla svårt att fånga alla färger och egentligen hela känslan och naturen på bild, det blir aldrig rättvist. Men jag tror ändå att jag lyckades hyfsat bra på detta ställe, så himla fint.

Likes

Comments

För ett tag sedan besökte jag Franz Josef och då passade jag även på att vandra upp till glaciärerna, det är väl i stort sett därför man åker dit. Franz Josef är känt för sina isglaciärer. Men det var verkligen häftig miljö där uppe och så otroligt fint. Jag fick dock inte se sådär super mycket av glaciären eftersom jag gick dit på egen hand utan någon guide, men jag var nöjd ändå. Det var en mysig promenad.

Likes

Comments

I måndags vaknade jag upp och mådde otroligt dåligt, hade kramper i magen och ett starkt illamående. Jag vilade mest hela dagen och väntade på att det skulle gå över, men det vart aldrig bättre utan det blev bara värre. Det visade sig att jag var matförgiftad eftersom jag lite senare inte fick behålla någonting i min kropp längre. Efter många samtal med Emil tvingade han ner mig till receptionen då jag faktiskt behövde hjälp då jag knappt kunde stå upp och hade otroliga smärtor i magen. Personalen på vandrarhemmet där jag bodde var hjälpsamma och jag fick flytta in hos ägaren eftersom jag inte kunde bo på vandrarhemmet med andra människor, där fick jag ett eget rum med en stor säng och hon gav mig även lite medicin. Jag förlorade all vätska och näring under detta dygn så jag var som ett levande skelett och jag har nog aldrig upplevt något liknande, jag mådde otroligt dåligt.

Jag vaknade upp dagen efter och mådde lite bättre, jag hade inte så mycket till val utan jag fick lov att sätta mig på bussen och resa vidare till Christchurch eftersom jag skulle ta mitt flyg till Sydney dagen efter. Det var en jobbig men relativt kort bussresa så det gick bra ändå, resten av dagen sov jag bort och här kunde jag fortfarande inte äta någonting så min energi låg på noll.

Idag är jag alltså tillbaka i Sydney igen efter en lång resa hit, jag gick upp klockan 03.30 igår för att ta flyget från Christchurch till Auckland, sedan gick inte mitt flyg från Auckland till Sydney förrän 16.30. Så igår spenderade jag största delen av dagen på flygplatsen, men tiden flöt ändå på så det gick bra. Igår kunde jag även börja äta igen så nu mår jag helt bra.

Likes

Comments

Jag är himla besviken på det Wi-Fi Nya Zeeland har att erbjuda, det finns inget gratis Wifi någonstans och när man väl får tag på något eller köper så fungerar det ändå inte. Just nu befinner jag mig i alla fall nere i Queenstown, vilket är så långt ner i söder jag kommer befinna mig under min tid här. För några dagar sedan spenderade jag två nätter i Wanaka, vilket är ett ställe jag blev väldigt kär i. Det var så himla fin omgivning runt den lilla stad som fanns, snötäckta berg överallt och väldigt mysigt. För en gångs skull hade vi bra väder också, jag kunde gå klädd i linne och kjol, vilket inte händer ofta.

Jag tror inte jag har sagt det, men jag träffade en tjej från Amsterdam redan i Auckland som jag rest tillsammans med sedan dess. I Wanaka gjorde vi denna hike tillsammans som kallas Mt Iron, det tog oss cirka 2 timmar. Som sagt hade vi väldigt tur med vädret och denna dag fick jag till och med lite färg i ansiktet och på bröstet, solen är otroligt stark här. I skrivande stund sitter jag med tjocktröja framför en brasa för att hålla mig varm.

Likes

Comments

För två dagar sedan kastade jag ut mig från ett 109 meters högt berg som kallas Canyon swing och ligger i Queenstown. Man faller fritt 60 meter och detta var så mycket läskigare än jag tänkte att det skulle vara, jag är inte höjdrädd och jag tyckte inte det var farligt alls att hoppa fallskärm från flera tusen meter upp i luften. Men detta, det var så sjukt läskigt. Denna Canyon swing kan man kasta sig utför på många olika sätt, genom att sitta på en stol, åka på en liten cykel, stå på händer och bli utkastad över kanten osv.

Jag frågade vilket det tuffaste sättet var att göra detta på, och jag fick till svar att var att hålla båda händerna bakom ryggen och sedan bara hoppa ut. För då fick man verkligen känna på känslan att falla. Jag bestämde mig för att jag skulle göra detta, när jag kom fram till kanten för att ställa mig i rätt position stelnade jag till som en sten och jag stod i samma pose i över 2 minuter. Jag kunde verkligen inte röra mig och jag kunde absolut inte hoppa, jag stod bara och väntade på att de skulle knuffa ut mig över stupet, men det hände aldrig. Så jag stod mest där och såg dum ut, men efter att jag skrikit flera gånger att killen skulle putta mig så gjorde han till slut det. Allt gick väldigt fort men det var en väldigt häftig känsla att bara falla ut, dock trodde jag att jag skulle klara av detta lättare och inte alls vara rädd.

Likes

Comments

Nouw Magazine