Livet rullar på här hemma. Tycker att vi har kommit bra in i vårt nya liv nu och hormonerna är numera på rätt plats igen. Men oj vad ledsen jag har varit. I ca två veckors tid grät jag varje dag. Kunde egentligen inte sätta fingret på varför, jag kände mig bara väldigt nedstämd. Helt normalt efter en förlossning som jag har förstått det. Svea är helt fantastisk och vilken enorm kärlek jag känner för denna lilla dam! Verkligen det bästa som har hänt 💕

Så var det ju det där med bloggen ja, den halkar ju efter rätt rejält. Har aldrig varit bra på att uppdatera direkt men nu känner jag väl att mitt fokus verkligen ligger på annat. Glömmer helt av den och när jag väl kommer på att jag kanske bör uppdatera vet jag inte vad jag ska skriva. Därför känner jag att jag nog får lägga ner det här. Vem vet, kanske skriver jag då och då men jag vill inte känna ett måste. Nu tänker väl ni att "fasen vad sjysst att sluta nu när bebisen väl har kommit!" Och ja, det är kanske lite trist men sånt är livet 😉

Tackar hjärtligast för att ni har följt mig ❤️

Likes

Comments

Nu har det gått en vecka sedan vår fina Svea kom till oss. Just i denna stund hade vi precis kommit in till förlossningen igen och satt på rummet, jag hade otroligt smärtsamma värkar och hela jag skakade. Snart skulle jag få hoppa i ett varmt bad. Efter förlossningen var jag stensäker på att jag aldrig kommer gå igenom det här igen. Jag sa till Johan att det inte kommer bli fler barn för oss. Men nu, en vecka efter, kan jag längta tillbaka till den där dagen. Hur sjukt det än låter så skulle jag kunna gå igenom det en gång till. Minnet av smärtan har bleknat och istället kommer jag ihåg hur fantastiskt häftigt det var! Och känslan när hon äntligen tittade ut, magiskt!! Hela kvällen ikväll kommer jag tänka tillbaka på hur det var för en vecka sedan, vad jag gjorde just det klockslaget och sen klockan 23:30 ska vi fira att vår älskade dotter blir en vecka gammal 🎈

Veckan har gått otroligt fort. Dagarna springer iväg! Vi sover länge på mornarna och lägger oss rätt sent. Svea är en väldigt lugn och snäll tjej. Gråter inte speciellt mycket. Hon älskar att bli buren och att ligga på bröstet. Hennes minspel är det sötaste jag har sett och jag är totalt förälskad i denna lilla varelse ❤️

Igår hade vi besök av Sveas mormor och morfar. Så himla mysigt att se dem tillsammans! Vi åt lunch, tog premiärturen i vagnen och fikade innan de for tillbaka till Halmstad. Det känns så tråkigt att vara långt ifrån dem nu, hade väldigt gärna haft dem närmre.
Idag tog jag och Johan en tur till Svinö som ligger vid Ölandsbron. Det är fina promenadstråk där. Vi tog med oss lite fika och hade en mysig stund trots att det var ruggigt kallt.

Nu ska vi ta och bada vår lilla tjej, får se hur det går! Imorgon kommer BVC på hembesök för att kolla hennes vikt och vi får chans att ställa frågor, ska bli skoj!

Trevlig kväll ❤️

Likes

Comments

Nu är hon äntligen här! Förlossningen drog igång med dunder och brak på morgonen den 30 januari. Hade ju känt av i några dagar att det kanske var på gång och visst var det så! Jag hade börjat känna av lite smärtsamma sammandragningar under natten och när jag gick upp vid 07 på måndagen gav de sig inte utan fortsatte hyfsat regelbundet. Ringde förlossningen som tyckte vi skulle komma upp på en kontroll så vid 14 var vi där. Jag var öppen 1-2 cm bara och inte tillräckligt intensiva värkar så vi blev beordrade att åka hem och invänta mer värkar. Sagt och gjort, vi åkte hem och fikade men redan när vi kom innanför dörrarna här hemma började jag känna av det ännu mer. Vi stannade hemma till 17:30 då jag inte stod ut mer. Tillbaka på förlossningen konstaterades det att jag var öppen 4 cm och hade väldigt regelbundna värkar. Bebisen mådde fint där inne. Jag blev erbjuden att lägga mig i ett varmt bad, precis som jag hade skrivit i mitt förlossningsbrev att jag ville. Det var himmelriket att lägga sig där i, herregud vad min kropp slappnade av! Det var mycket lättare att ta sig an värkarna när resten av kroppen var avslappnad. Där inne var vi i några timmar och jag fick även lustgas där. Lite märklig känsla, som att vara full och inte har kontroll på vad man säger typ. Efter några timmar började jag känna av en annan slags värk, som att hela kroppen ville trycka på. Då blev det snabba puckar ur badet och in på förlossningsrummet igen. Nu var jag öppen 10 cm men vattnet hade fortfarande inte gått så de tog hål på hinnorna, sen tog krystarbetet fart och här är det lite dimmigt för mig. Blev lite för påverkad av lustgasen och svimmade av 3 gånger. Fy tusan så läskigt det var. Jag kunde känna hur min puls gick upp jättemycket och att det svartnade för ögonen på mig, sen hörde jag bara ett långt pip och att barnmorskorna sa nåt i stil med att min och bebisens puls försvann. Då var jag någon annanstans och helt övertygad om att jag var död. När jag väl kom tillbaka kändes det jättemärkligt men jag var väldigt lättad att både jag och bebisen levde! Två gånger till försvann jag på det här sättet men de andra gångerna var jag övertygad om att förlossningen var klar och att hon hade fötts så när jag kom tillbaka var det jättejobbigt när jag insåg att jag inte ens var i närheten av klar. Krystarbetet höll på i ca 2 timmar, hon var riktigt seg ut! Jag ville bara ge upp, låta henne vara kvar i magen och hitta en annan lösning för att få ut henne. Jag ville verkligen inte mer! Fick prova flera olika ställningar och fick även värkstimulerande dropp för att värkarna skulle hålla i längre och att jag därmed kunde krysta längre. Och efter vad känns som en evighet ploppade hon äntligen ut och kom upp på mitt bröst! Vilken känsla, det var äntligen över!

Vi fick mysa med henne på mitt bröst, Johan klippte navelsträngen, hon fick badas, vägas och mätas. 3676 g och 53 cm lång, vår älskade lilla Svea! Efter två mysiga dygn på BB är vi nu hemma och myser vidare. Hon sover som en stock med paus för matning och blöjbyten då och då. Tror det är en väldigt snäll liten flicka vi har fått (peppar, peppar)

Som vi har längtat efter dig, vår älskade dotter ❤️

Likes

Comments

Då var dagen här! Dagen som vi har längtat efter så länge nu. Dagen som du är beräknad att komma till oss!
Du verkar dock ha det väldigt bra där inne och kommer nog stanna ett tag till men vi längtar så efter dig nu så snälla titta ut snart!

Vi startade i alla fall denna dagen på bästa sätt. Johan smög upp tidigt och bakade frallor och jag gjorde en supergod smoothie! Nu är vi redo för att ta oss an den här dagen också.

Tjing!

Smoothie gjord på äppel, frysta hallon, banan, färsk ingefära, mynta, äppeljuice och yoghurt. Mumma
!

Likes

Comments

Hej hej, ingen bebis här...
Har sedan i tisdags känt av någonting varje dag. Natten till fredag var kämpig då jag hade konstanta förvärkar och det gjorde ont som tusan när bebisen bökade runt där inne. Både bak i ryggslutet och i nedre delen av magen. Det kändes precis som att hon försökte gräva sig neråt med varenda kroppsdel. Jag lyckades ändå sova i några timmar och när jag vaknade var allt som bortblåst. Märkligt det där ändå. Så dagen igår var hur lugn som helst och jag kände mig till och med smidig i kroppen och pigg trots så lite sömn. Jag och Johan tog en promenad på eftermiddagen och efter det började sammandragningarna och molvärken smyga sig på. Under natten har jag haft regelbundna sammandragningar som har gjort lite ont och återigen en väldigt livlig bebis. Nu på morgonen har jag väldigt regelbundna sammandragningar (3-5 min mellanrum först och sen 6-10 min mellanrum) som gör lite ont men det är ingen jättesmärta direkt. Så vi får väl se hur dagen utvecklas! Jag ställer in mig på den 13 februari, då är det ju absolut deadline, men hoppas ju innerligt att hon kommer innan dess. Gärna idag. Typ nu.

Likes

Comments

Då kör vi! En sammanfattning av graviditeten så här 3 dagar innan BF ska jag nu försöka skriva ner.

25 maj 2016, dagen som vi fick det där lilla plusset på stickan. Jag i Halmstad och Johan i luren från Visby. Där var det ja. VI skulle bli föräldrar! Det var alla känslor på en och samma gång. Det kändes så overkligt att ett litet liv, vårt barn, växte i min mage men framförallt så kände vi en enorm glädje.

Jag hade misstänkt att något var annorlunda dagarna innan. Jag var hos läkaren på måndagen för en annan sak och då upptäckte de att jag hade lite lågt blodtryck, men ingen visste varför. Samma kväll var jag på fotbollsmatch med pappa och började känna att brösten ömmade lite. Jag fick också ett sug efter salta nappar och sura S (godiset ni vet) så det blev ett sent stopp på ICA Maxi innan stängning. Annars var det inga andra direkta tecken så tidigt. Mamma var den jag berättade först för. Hon fattade direkt vad det handlade om när jag messade och bad henne komma förbi efter jobbet. Vi ringde tillsammans till pappa som var iväg med jobbet. Båda blev chockade men väldigt glada. Det var ju väldigt tidigt i graviditet fortfarande så vi försökte att inte berätta för allt för många. Jag jobbade mina sista dagar i Halmstad och flyttade sen till Johan i Visby.

Vid det här laget mådde jag fortfarande bra men ju längre tiden gick smög sig illamåendet på. Inte den typen av illamående när man kräks hela tiden utan detta var mer förknippat med mat. Jag kände mig hungrig och sugen på mat men så fort jag tog en tugga kom illamåendet och jag kunde inte fortsätta äta. Jag kräktes dock aldrig. Lättare saker såsom yoghurt, glass, frukt, dricka etc. gick dock ner fint. Avokado kunde jag inte heller äta, konstigt nog. Mådde illa av smaken och den feta konsistensen. Detta illamående resulterade i att jag gick ner i vikt första tiden och jag kände mig lite orolig för det, jag var redan underviktig från början. Jag jobbade fortfarande i luften och det gick faktiskt väldigt bra! Trodde jag skulle bli mer påverkad av åksjuka och morgonillamående men som sagt så drabbade det inte mig vilket var otroligt skönt i och med att jag har det jobbet jag har. Ingen kunde misstänka någonting! Annat som drabbade mig den första tiden var en extrem trötthet. Fick alltid ta en sovstund mitt på dagen för att orka med. Kunde somna ståendes typ! Foglossningen smög sig på redan i vecka 10 och satt då i vänster höft. Det gjorde fruktansvärt ont att resa sig upp, böja sig ner och gå längre promenader.

I vecka 13, den 23 juli närmare bestämt, slutade jag jobba helt (vi får inte flyga längre) och gick på graviditetsledigt. Vi packade samtidigt ihop huset i Visby och flytten från öjn började. Vi började med 3 veckors semester. Vid det här laget började jag må bra och fick tillbaka min aptit. Med råge! Jag åt som en häst (gör fortfarande) och jag kände att tröttheten försvann, halleluja! Dock fick jag nu istället ont i ligamenten runt livmodern då det växte som bara den där inne. Det var inte så roligt att ständigt ha ont, samtidigt som jag blev lite nojig att nåt skulle vara fel. Vid den här tidpunkten kom också kissnödigheten som ett brev på posten och toalettbesöken blev frekventa. Runt vecka 16 försvann foglossningen och det var en otrolig lättnad att kunna röra sig normalt igen. I vecka 16 kände jag också bebisens första rörelse och det var en häftig känsla! Ett litet tag efter flyttade vi till Kalmar och jag började gå hos min barnmorska på regelbundna besök med ca 3 veckors mellanrum. Hos barnmorskan tar de blodprov, blodtryck, urinprov och vikt. Man pratar igenom hur man mår och man kan ställa alla möjliga frågor. Lite senare i graviditeten börjar de mäta livmodern, såkallat SF-mått, samt lyssnar på bebisens hjärtljud. Detta gör man för att se så att livmodern och bebisen växer som den ska och att hjärtrytmen är bra. Mitt järnvärde var lågt så jag började äta Niferex (järntabletter) en gång om dagen.

I vecka 20 smög sig en smärta i höger äggstock på och det slutade med akuten i Stockholm där det visade sig att jag hade haft en liten cysta som spruckit, Vi fick se bebisen på ultraljud någon vecka tidigare än beräknat på grund av detta. Glädje blandat med smärta och oro. Jag fick också reda på att jag hade urinvägsinfektion samt en bakterie på livmodertappen och fick äta penicillin i tio dagar. Det var en jobbig tid då jag var så orolig för bebisen i och med antibiotikan och bakterien. Runt denna tiden började jag också få sammandragningar, det var en konstig känsla till att börja med och jag förstod inte vad det var som hände. Sammandragningarna har suttit i sen dess. I vecka 21 var vi på RUL (Rutinultraljud) och såg vår lilla älskling igen. Vi fick reda på att det är en tjej vi väntar (ja, nu kan de ju inte säga 100% säkert såklart) och beräknad förlossning sattes till 29 januari.

I takt med att magen växte och bebisen blev större blev också påfrestningarna värre. Ryggen började värka i vissa lägen, fick kramper i vader och ben på nätterna, kunde inte sitta en längre tid då jag fick ont i skinkorna och baksida lår, andningen blev tyngre i och med trycket på lungor och andra organ. Sömnen blev sämre då det var svårt att hitta en bra sovställning och jag bunkrade upp med kuddar i sängen. Johan kunde knappt se mig bakom min mur. Runt vecka 30 märkte jag av att min puls höjdes ibland och jag kunde få ”svimattacker” då jag kände mig andfådd, lite yr och matt. Konditionen blev sämre och jag orkade inte med på samma sätt som innan. Jag började även känna av ilningar/hugg i nedre delen av magen och detta beror på att bebisens huvud trycker mot nerver där nere när den försöker sjunka längre ner. Detta trappades upp efter hon hade vänt på sig. Ingen skön känsla alls jag kan säga! Känns ungefär som att någon sticker upp en kniv där nere och vrider om litegrann. AJ! Så här har jag mått nu under senare delen av graviditeten. Lite foglossning i blygdbenet har tillkommit, vilket antagligen beror på att hon trycker sig neråt. Och som jag skrev i ett tidigare inlägg har jag även fått Karpaltunnelsyndrom (vätskeansamlingar i handleder så jag får ont i fingrarna och de domnar av lätt). Jag har även lagt på mig en del i vikt den senaste månaden och jag känner mig konstant svullen, andfådd och trött.

Så hur går det nu då så här i vecka 40, 3 dagar till BF? Ska hon inte titta ut snart? Ja det är ju en väldigt bra fråga som jag inte har svaret på alls. Man har ju ingen aning om när det kommer ske. Jag har känt av dessa ilningar/hugg i livmoderhalsen ännu mer de senaste veckorna och det beror förmodligen på att hon nu är fixerad och ligger långt ner med huvudet. Jag får regelbundna sammandragningar varje dag som nu också har börjat göra lite ont. De senaste tre dagarna har en mensvärksliknande smärta smugit sig på. Vi var på stan häromdagen och när vi var inne på Rituals fick jag sån enorm smärta så jag fick luta mig mot en klädställning och andas. Det höll i sig ca 30 min och försvann sen helt när vi satte oss ner för att fika. Lite besviken blev jag allt! Det är det första rejäla tecknet jag får på att något är på gång. Känns lustigt att man verkligen längtar efter smärta! Igår hade jag ont på liknande sätt men endast om jag var uppe och rörde på mig och idag kan jag känna samma sak. Under natten har jag känt av lite onda sammandragningar och att det värker i de nedre regionerna. Men man vet ju inte, det kan ju hända inatt eller så går det två veckor till. Hos barnmorskan i tisdags fick jag reda på att jag kommer att bli igångsatt den 13 februari om hon inte har kommit tills dess. Så vem vet, det kanske blir ett litet alla hjärtans dag-barn!

Summa summarum så tycker jag att jag har haft en relativt lätt graviditet. Jag hör andra som har lidit av extrem illamående under hela graviditeten, halsbränna från helvetet, foglossning som gör att de inte kan röra på sig alls etc etc. Det är jag väldigt tacksam över att jag har sluppit! Förutom nu på slutet när det är väldigt jobbigt med alla krämpor så har jag har tyckt om att vara gravid, det är en mysig känsla. Speciellt att få känna sparkarna och känslan av att alltid vara två. Den här tiden kommer aldrig tillbaka igen, jag kommer aldrig vara gravid med vårt första barn igen och jag känner en enorm tacksamhet över att jag får uppleva det här. Snart, snart har vi vår lilla älskling här hos oss och vi längtar nåt enorm!

Och som avslutning, några bilder som perfekt beskriver hur det är att vara höggravid!

Likes

Comments

Sitter och väntar på min mamma, kusin Madeleine och hennes barn Millie och Noelle. De kommer hit i några dagar! Ser verkligen fram emot att träffa dem, få bebisgosa med Noelle (3 månader gammal) och bara tänka på nåt annat för ett tag. Vad vi ska hitta på återstår att se, först blir det lite sopplunch här hemma sen får vi se.

Vecka 40 idag! "Sista" graviditetsveckan! (kan ju bli två veckor till) helt sinnessjukt att vi är i mål snart. Jag längtar efter vår bebis så jag spricker!!! Tänkte skriva en sammanfattning av graviditeten sen, så det dyker nog upp här inom en snar framtid.

Hoppas ni har en fin dag!

Den här kökssoffan som står i vårt kök har min mammas farfar byggt. Den hade vi i köket i Karlskrona när jag var liten, sen har den varit ute på vift hos andra släktingar och nu står den alltså i mitt kök! Den var från början röd och blå så jag målade om den vit. Tycker den är så fin!

Likes

Comments

Johans pappa, alltså bebisens farfar har byggt en så fin vagga till henne! Idag hängde vi upp den och fixade i ordning i vårt sovrum. Det blev så himla mysigt! Ser verkligen framför mig hur hon ligger där snart och sover så sött 😍

Likes

Comments

God kväll! Här är läget lugnt. Tyvärr får man väl säga. I fredags natt trodde vi det var dags, vi misstänkte vattenavgång och ringde förlossningen. De sa att vi skulle avvakta eftersom jag inte hade känt några värkar än. Om det fortsatte att sippra vatten eller om värkarna drog igång skulle vi ringa igen så vi gick och la oss och somnade. Vi hann bli riktigt pirriga där ett tag och det kändes såååååå spännande att det kanske var dags! Men icke. Inget mer vatten kom och inga värkar. Dock liite molande värk samt sammandragningar men inget att packa väskan och dra till förlossningen för. Besvikna vaknade vi på lördagsmorgonen och alla tecken var som bortblåsta. Vi tog en härlig och lång promenad i vårvädret. Ja, det kändes verkligen som vår! Slapp vantar och halsduk och jag blev till och med för varm under promenaden. Så härligt! Promenaden på några kilometer var alldeles för mycket för min kropp så när vi kom tillbaka hade jag så ont i höfterna så resten av dagen spenderades framför tvn. Senare framåt kvällen när vi kollade på en film började jag få sammandragningar som gjorde ont, riktigt ont. En smärta jag inte hade känt tidigare. De var regelbundna men ökade inte i intensitet. Hoppet höjdes återigen. Men efter en stund slutade det och försvann helt. Aaaaaaaah! Så irriterande! Inget mer den kvällen. Idag vaknade jag upp med näsblod (?!) men inget annat har hänt under dagen....

Okej det är faktiskt en vecka kvar till beräknat så egentligen kan jag inte klaga redan...

Idag har vi varit och fikat inne i stan med några av mina kära mamma-kompisar och deras killar. Supermysigt verkligen! Såååå glad att jag har hittat dem 😄

Likes

Comments

Varför ska tiden gå som absolut långsammast just nu? 11 dagar kvar till beräknad födsel (BF). Har ändå mått väldigt bra under hela graviditeten men just nu mår jag som sämst. Jag har lagt på mig rätt mycket vikt den senaste månaden och min barnmorska tror det beror på all vätska jag samlar på mig så här i slutet. Mina fingrar har svullnat lite och jag vaknar på nätterna av att händerna domnar av. Har även ont i fingrarna och svårt att ta i med dem. Läste att det är rätt så vanligt ändå så här i slutet men det är inte roligt. Jag sover rätt dåligt och är uppe flera gånger och kissar på nätterna vilket resulterar i att jag är trött och matt på dagarna. Jag tappar saker hela tiden (vilket kan ha med det onda i fingrarna att göra) och jag kan inte böja mig ner på ett normalt sätt utan får ställa mig på knäna och sen ta i med hela kroppen för att ställa mig upp. Ibland låter jag bara saker ligga kvar på golvet för att det blir ett alldeles för jobbigt projekt. Att gå en promenad är som att springa ett maraton, i snigelfart.

Näääee hörrni, nu är det inte roligt att vara gravid! Jag saknar min kropp och min ork!

Inga känningar av att det skulle vara på gång har jag heller. Inte mer än vanliga sammandragningar. Jag har gissat på att hon kommer den 18 januari, alltså idag, men klockan är nu 17:11 så jag får nog lägga ner den idén. Johan har gissat den 20 januari så vi får se om han har rätt. HOPPAS!!!

Förlåt för världens tråkigaste inlägg. Men det är lite så jag känner mig nu. Tråkig, tjock, tung och svullen..

Likes

Comments