Som titeln säger så ska man va med om mycket här i livet. Saker som jag en gång trodde va slutet på något, visar sig bara ha varit på paus under några år... jag har för några månader sen fått tillbaka kontakten med en av mina absolut bästa kompisar sen barnsben och nu inse jag att inget har förändrats. Under ca 5 års tid hade vi ingen kontakt alls med varandra och nu när vi ses är det som vi sågs igår. Vi förstår varandra som ingen annan har kunnat förstå oss. När vi gick skilda vägar, gapade ett stort tomrum hos mig som jag efter hand fyllde med annat som inte alls passade in. Jag har alltid känt att något har fattats mig och jag har förstått nu att de är hon❤️ nu är mitt liv komplett så som jag alltid har velat ha de, som som fattas är väl isf barn men de ska väl komma när de är dags❤️

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Träning är något som jag har lovat mig själv så många gånger om att jag ska ta tag i och bli bättre på men ack så svårt det är att motivera sig till att faktiskt genomföra kontinuerligt 🙄 men ikväll blev det iaf av! Lite stolt över sig själv måste man vara haha😂 men nu blir det att ta de lugnt i soffan innan det är dags för sängen 🛏💤

Likes

Comments

Oftast går vi i våra vardagliga hjulspår utan att riktigt reflektera över vad det är vi faktiskt känner just för stunden. Är det glädje? Sorg? Ilska? Jag upplever det lite som att vi går i någon nollgradighet i känsloskalan. Vi känner inte. Vi är neutrala. Vi går och gör allt som förväntas av oss utan någon tanke på det. Iaf fram tills att något händer som rubbar vår rytm. Ibland händer detta mig och som den känslomänniska jag är, slår de lite andan ur mig. Jag blir känslomässig och gråtmild för saker som jag egentligen inte kan göra något åt eller styra, hur mycket jag än önskar att jag hade kunnat det.

Idag inledde vi ”dansveckan” som den kallas i kursen. Indirekt ska vi väl lära oss hur vi kan/ska dansa med barn i förskoleåldern. Dans har för mig alltid varit väldigt jobbigt. Jag har aldrig förstått mig på vad det faktiskt ska vara bra för. Jag är den som mer håller mig till rytmik, drama och sång. Men just dansen... den är för ogreppbart i flummeriet vi lever i. Sen tror jag också att de kan ha något med barndomen. Denna ständigt återkommande flik som gör sig påmind som saker som jag egentligen vill förtränga. Jag har aldrig varit en graciös människa, det ska gudarna veta. Jag var tung, klumpig, okoordinerad och hade (har) total avsaknad av balans. Detta har då gjort att dans inte har passar mig. Samtidigt blev man utpekad om man mot förmodan inte dansade som alla andra eller var ”lika snygg som...” typen.

Vissa saker från när jag va liten kommer allt mer upp till ytan under den här utbildningen och ska jag vara ärligt så tycker jag att det bara blir jobbigare och jobbigare att handskas med. Jag vet inte hur jag ska hantera känslan av besvikelsen över min egen förmåga (eller snarare oförmåga) i allt jag gör. Dans rör upp många känslor som jag inte vill röra i pga av att dom är så jobbiga.

Allt jag önskar nu är att den här veckan ska va över snart så att jag slipper alla dessa känslor....

Likes

Comments

En mysig farsdag är nu över men även en mysig helg har tagit slut❤️ i vanlig ordning myser jag och Jonas i vår lilla soffa i Halmstad, sängen är nästa anhalt för lite sömn☺️


Ett stort grattis på farsdag älskade pappa! Du är min klippa, min vän och far! Jag älskar dig! Du finns där för mig som ingen annan och jag är så fruktansvärt tacksam för att jag får va din dotter
❤️❤️

Likes

Comments