Long time no see.

Det finns inte så många spännande nyheter att meddela er länge. Käken har vart densamma, kanske svullnaden har minskat en pytteliten del, men inte mycket annat har ändrats. Det enda som har förändrats mest är min vardag. Jag är back to work and it feels good!!! Alla på jobbet ser också stor skillnad på käken vilket gläder mig haha, operationen var liksom inte till förgäves.

Kommer ihåg hur jag låg på uppvaket och kände mig uttorkad, extremt stor i ansiktet och väldigt väldigt väldigt varm. Tog tag i metallhandtagen på vardera sida av sängen för det "kylde" ner mig. U-S-C-H så illa jag mådde. Det dygnet låg jag bara och tänkte hur ovärd operationen var, hur jag inte orkade genomgå smärtan och lidelsen "bara" för en normal käke. Så himla tråkigt att jag tänkte så då, men I don't blame myself. Såklart går det att inte föreställa sig sådan smärta och förbereda sig för det. Idag är jag SÅ attans glad att jag opererade mig, att jag klarade mig igenom lidelsen och att operationen är över, done, finito. Så stolt över mig själv.

Jag måste också skriva en STOR s/o till alla mina vänner!!! Alla har vart så otroligt fina och stöttande under operationen. Varenda litet hjärta eller styrkehälsning ni har skickat till mig så gav det mig en gnutta styrka att kämpa på, kände mig så älskad och omhändertagen. Har också blivit riktigt bortskämd hihi. Vänner har kommit över med frappuccino från Espresso House, tidningar och smoothies och igår fick jag en "post-operation"-present av Sara som innehöll: highlighter, choklad och havrechokladmjölk <3!!! Mitt hjärta spricker! Ni är alla bästbästbäst.

Nästa steg på schemat gällande käken är att fortsätta öva på att tugga på mjuk mat, (måste ju träna på att äta inför julbordet på Verandan jag ska på nästa helg, duh). Ska också börja gå hos logoped och träna på att prata från magen, finner det ännu svårare att göra det än innan operation. Får så ont i stämbanden av att prata från halsen.

Det var allt! Eller nej! Förresten! Kolla på dessa pics som Lydia knäppte på mig i veckan när vi hängde runt på Bergianska trädgården. Seriöst, hur GRYYYyyM är inte hon?

Trodde ALDRIG att jag skulle se så här fräsch ut ca 6 veckor post op. Herrå!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Hej alla fans.

Inatt sov jag fett dåligt, var så fruktansvärt trött men lyckades inte somna för käkarna/tänderna gjorde så ont. Det känns typ som jag blåser upp kinderna 24/7 så jag får kramp. Dålig beskrivning men ungefär så känns det. Var också jobbigt när jag vaknade efter en natt med dålig sömn och magen ba krääävde frukost, men till min besvikelse kom jag ju förstås på att jag inte kan laga någon god knaprig eller "al dente" frukost. Brukade älska frukost för jag är ju bäääst på frukostar, nu ba :-( Kan ju bara äta gröt eller äggröra, vilket är gott men har blivit ganska tröttsamt.

Nu är klockan 20 och jag sitter parkerad vid köksbordet och mättar magen med en portion mosad avokado med en massa vitlökspeppar i. Runtom om mig har jag tänt alla ljus och ur högtalaren spelas loungig musik. Har nyss gjort en ny spellista på Spotify som heter "laga mat" som innehåller (bara bra) lounge-låtar, för jag känner mig aldrig så lyxig som när jag lagar mat (läs: mosa avokado med gaffel) och lyssnar på lugn lounge eller jazz, haha.

Igår var min sista sjukskrivningsdag så nu är jag en fri fågel. Dock är inte mitt första jobbpass förrän nästa helg så har en hel del tid att döda. Har också gjort stora framgångar på sistone. Ni ba "vad för framgångar?" och jag ba "låt mig berätta". I söndags tuggade jag på EN stuvad makaron, jag vet, helt otroligt. Och igår åkte jag in till stan för första gången på över en månad och det typ ovant. Lite jobbigt nästan, har glömt hur onajs det är när bussen aldrig kommer och trångt det är på tunnelbanan, MEN det var förstås väldigt härligt att vara tillbaka på Stockholms mysiga gator som nu är julpyntade. :-) Känner mig dock så otroligt självmedveten när jag rör mig in public, känns som folk tittar på min svullnad eller det gula blåmärket som vägrar lämna min vänstra kind ifred. Dock kan jag inte göra något åt det så får bara svälja och fokusera på annat, jag övertänker säkert också.

Här bjuder jag också på några goda tillägg som jag lagt till i min "mat-jag-vill-äta-asap"-lista:

- Chicken nuggets

- Våfflor

- Fryspizza

- Amerikanska pannkakor

- Stekta champinjoner

- Noblesse

- Vårrullar

- Pasta med hummersås och räkor

- Brownies

- Lökringar

- Quesadillas

- Langos

Ha en asbra onsdagkväll och en asbra morgondag, tjiho.

Likes

Comments

Tjabba tjena hallå vi säger så.

23e dagen idag! Tiden flyger ändå förbi, att det har gått 23 dagar känns nästan osannolikt och att tänka att min sjukskrivningstid snart är över känns nästan ännu mer osannolikt. Ska bli skönt när den är över, jag måste ju "get out there" och socialisera mig med omvärlden igen! Har nästan glömt hur det är att leva utanför förorten jag bor i, vad attans finns därute liksom? Hur ser mitt jobb ut nu igen? Var ligger Östermalmstorg? Vad är gröna linjen? Vad är dovas? (Hänger ens någon på dovas forfarande?)

Egentligen kan jag röra mig fritt hur jag vill redan nu, jag är bara nervös och lite rädd faktiskt. Vågar inte blotta mig för allmänheten än, känner mig fortfarande ovan vid det nya utseendet, (som ni kanske har uppfattat). Det är väl det som håller mig tillbaka, att kunna känna självsäkerhet över det svullna ansiktet och ba "yeah-this-is-how-I-look-but-I-work-it-anyway". För ärligt, eftersom typ alla mina bekanta vet om min operation vill jag ju återvända, efter 1 månad av tysthet, och vara on fleek. Men icke sa nicke! Istället är jag nu en liten svullen potatis och en liten svullen potatis kommer jag att vara ett tag. Är typ rädd att någon bekant kommer se mig och typ skratta åt mig, ouff skulle bli så arg. MEN! Dessa tankar och rädslor får verkligen inte skrämma eller hindra mig! Måste bygga upp självförtroendet igen. Kommer bli kämpigt till en början, men ju mer jag vågar röra mig desto lättare kommer det att bli. Hoppas jag.

Har en otroligt stor längtan efter att få gå ut. Att få klä upp mig, att få sminka mig, att få känna mig fräääsch för att sedan gå och dansa eller bara hänga med fina vänner. Det var ju typ flera evigheter sen sist liksom. Tittar på gamla selfies och bilder från sen vår till tidig höst och bara känner avundsjuka på det gamla jag som hade så kul och gjorde så mycket och som såg så fresh ut, grrr. "Revansch!!!" säger jag bara.

Mvh girl who can't take it anymore

Likes

Comments

En snabb, konkret och informativ uppdatering med den nya käken som jag nu haft i 19 dagar.

Svullnad - Densamma, svullna kinder och svullen näsa. Men mindre svullen runt halsen.

Blåmärken - Nästintill borta, min hals är inte gul längre, bara lite gul på vänster kind

Känsel - Känner lite på båda kinder nu och lite bättre på näsan. Men fortfarande ingen känsel på hakan. Tyvärr så har känseln blivit sämre på underläppen? :-( Hur kommer det sig egentligen? Hade ju mer känsel i den för några dagar sedan. Har jag typ förstört min nervtråd på underkäken eller någonting?

Stygn - Stygnen har vart borta i typ 3 dagar nu och det känns ASbra! Ser lite myzko ut i munnen eftersom man ser att det har vart stygn där. Håller fortfarande tummarna för inga infektioner!!

Rörelse - Kan röra munnen lite mer, men fortfarande svårigheter att uttala vissa ord. Känner att koordinationen i munnen har blivit sämre, är typ ovan vid att prata fastän jag gör det ganska mycket. Det är som om jag inte vet hur jag ska kontrollera hur snabbt jag ska prata. Ser också fortfarande helt sjuk ut när jag ler haha, ser så slug ut.

Röst - Apropå att prata: min röst har totalförändrats, något som min kirurg sa att det inte skulle. Nästintill alla har sagt att min röst låter helt annorlunda. I don't mind tho! Avskydde min röst förut, den lät så kvävd, (vilket den typ var ju), eftersom underkäken klämde min luftstrupe lite. Nu när min luftstrupe är 3 gånger så stor låter den lite mer... "öppen" kanske. Helt sjukt egentligen.

Tänder - Tänderna gör ont. Har 4 gummisnoddar i tandställningen som "drar" fram underkäken. Nu drar den fram så mycket att underkäken nästan trycker mot överkäken, vilket gör mina tänder ömma.

Kost - SÅDAN LÄTTNAD att inte äta enbart flytande längre. En helt ny värld har öppnats för mig! Det är SÅ skönt att äntligen känna sig MÄTT. Mosad mat is key. Äter mycket mosad avokado med vitlök och lime i, potatispuré, hummus, auberginepuré, mannagrynsgröt, chokladpudding, yoghurt etcetera. Dock så är jag mycket väl medveten om att jag kommer tröttna på mosad mat lika snabbt som jag tröttnade på flytande mat.

Medicin - Har slutat med alvedon helt. :'-) Tar nu enbart Naproxen 2 gånger om dagen.

Vet inte vad mer jag ska uppdatera er om. Kan i övrigt meddela att jag känner mig piggare och orkar mer, kan nog bero på den nya kosten eller bara att jag inte har lika mycket smärta. Älskar att få besök förresten! Igår svängde Lydia och Fanny förbi. De hade köpt med sig en ELLE-tidning, smoothie och en cookies & cream-frappe till mig! :'-) Finaste!! Blir så bortskämd av alla nära och kära.

Och idag är Hannes på sin väg hit! Vännerna ba rullar in. Vi höres, hade!

Likes

Comments

Hemkommen efter ännu ett besök på sjukhuset! De klippte bort mina stygn vilket gjorde så faaasiken ont, aj aj. Men definitivt skönt att ha de borta nu, och ingenting såg infekterat ut vilket är goda nyheter. Pallar inte att någon ska klippa och skära och sy i mig mer. Kirurgen undrade om jag hade några frågor om operationen eller läkningsprocessen och jag ba ;-) *drar ut en lång lista ur fickan* som innehöll 14 frågor som jag hade förberett. Så nu är jag fullt informerad om allt! Är proffs! Frågade också om jag fick ta hem kopior på mina röntgenbilder och oja det fick jag, så himla nice. Ska visa den för alla mina kompisar och tvinga dem att kolla på mitt skelett och mina titanplattor.

Även om allt gått bra och att allt ser bra ut, vilket är en lättnad i sig, har en våg av ledsamhet sköljt över mig. Nu har jag kommit till perioden i läkningen där svullnaden har "stannat", eller saktat ner extremt. Svullnaden kanske minskar pyttelite dag för dag men det går väldigt långsamt. Är ju världens mest otåliga och jobbiga tjej. Min sjukskrivning slutar den 29e november och jag frågade kirurgen om mina kinder, näsa o.s.v. kommer åtminstone bli lite mindre tills då, varpå han svarade: "Nja, räkna med ca 3 månader". (...!!!) 3 månader! Vet inte vad för bubbla jag har levt i som trott att jag kommer se hyfsat normal ut 4 veckor efter operation, men det kommer fanimej ta 3 månader.

Detta gjorde mig ledsen för i dagsläget känner jag mig ganska mycket väldigt ful. Kan vara 100% ärlig med det. Mitt ansikte är inte mitt ansikte, jag ser ut som en annan person och jag har inte något annat val än att vänja mig vid det. Eller ja, åtminstone framtill januari/februari då svullnaden ska ha lagt sig helt. Tittar hela tiden på min spegelbild och försöker smälta tanken att jag kommer se ut ungefär såhär i 12 veckor, overkligt! Tanken på att typ alla jag känner kommer se mig se när jag ser ut såhär är nästintill ångestframkallande. Jag vågar nästan inte visa mig in public, sjukt ju. Men jag måste ju! No way att jag gömmer mig huset i 3 månader. 4 veckor är lång tid nog.

Så när jag lämnade sjukhuset och begav mig till apoteket för att införskaffa mig nya barntandborstar (aah lyx), så svalde jag klumpen i halsen och bestämde mig för att försöka våga blotta mitt nya svullna utseende. Måste ju våga någon gång! Lät halsduken hänga lös runt halsen så alla kunde se mig, men ingen reagerade ju. Folk tror att detta är mitt normala utseende, och det är lugnt. Jag ser inte hemsk ut längre, bara annorlunda. Kompisar kommer nog däremot "reagera" och se att jag ser annorlunda ut. Det första de kommer lägga märke till är svullnaden som man ser som tydligast framifrån, och den nya hakan som kompletterar min nya ansiktsform. Sedan kommer de kanske märka min nya ansiktsprofil, och DEN är jag faktiskt riktigt nöjd över. När jag tittar på mig själv framifrån och känner bara ren ångest vänder jag på huvudet och tittar på min profil istället. Då blir jag nästan tårögd!!

Blev x-tra tårögd inatt när skådade min profil innan jag skulle göra min nattliga rutin av tandborstning (och byta-gummisnoddar-i-tandställningen). Började gråta, inte av smärta eller frustration som jag gjort mycket innan, utan av lättnad och glädje. Blev bara SÅ glad och emotionell, stod i typ 30 minuter och beundrade min nya käklinje med fascination och förtjusning

Skall visa en första sneak peek! (Inte den mest optimala vinkeln, men det ger er en glimt av min profil åtminstone):

Ni ba "Jaha? Det där är väl inget speciellt". Nä, bilden kanske inte gör nån rättvisa. Men en käke och en haka som sticker ut är en sådan jävla främmande känsla för mig. Helt obeskrivligt! Ur denna vinkel ser den ändå så naturlig ut på mig, som om min underkäke aldrig har dragits fram.

Det är så skönt att få känna sig fin i sin ansiktsprofil. Men så ovant! Innan operationen har jag hatat att blotta min ansiktsprofil, alltid tyckt exempelvis att det har varit så sjukt jobbigt att ha tofs eller uppsatt hår. Tog lång tid för mig tills jag vågade ha det. Tycker också det har varit sjukt jobbigt när jag vet att folk har tittat på mig från sidan då min icke-existerande käke var 100% blottad för dem. Har alltid vart så medveten på från vilken vinkel folk ser mig när de har pratat med mig. Kommer också ihåg i tvåan på gymnasiet då jag skulle ta mitt porträttfoto då fotografen sa "slappna av i hakan" för den skrynklade alltid ihop sig när jag försökte stänga munnen. Jag har alltid kämpat med att försöka se "normal" ut. Tränat på att stänga ihop munnen på olika sätt eller luta huvudet åt ett visst håll för att dölja överbettet i vissa sammanhang. Men efter 20 år av x-trem komplex för min käke och min flyende haka som har begränsat mig på så många sätt så kan jag äntligen pusta ut typ.

Känner mig dock så blandad av helt motsatta känslor. En sida av mig hatar mitt svullna ansikte (som inte kommer lägga sig på en lång tid) men som jag måste tvinga mig själv bli bekväm med, och en annan sida av mig känner stor lättnad och lycka över att ha en normal ansiktsprofil.

... men äh, 3 månader - en livsstid. De pjuttiga månaderna kommer gå snabbt. Får sluta gnälla! Är ju fortfarande fett glad över att jag gjort denna sjuka operation. I vår kommer jag vara sååå selfie-material. Fett nice.

Tjarrå!

Likes

Comments

Nu har det gått ca 13 dagar sen operationen och har sen 3 tredje dagen utvecklat en slags avsky mot soppa. "Avsky" kanske är lite att ta i, men kan åtminstone säga med handen på hjärtat att när jag kan äta vanlig mat kommer jag förmodligen inte laga eller röra en soppa på en väldigtväldigtväldigtväääldigt lång tid.

Under tiden medan jag sippar på alla tänkbara soppor med sugrör har jag har skapat en lista på mina anteckningar på mobilen. Där jag skriver jag ner all mat i punktform som jag ska äta dirr när jag kan börja tugga igen. Vet inte om det är för att plåga mig själv eller för att motivera mig själv? Oavsett så kan jag inte sluta. Har skrivit en ganska lång lista och för var dag läggs någonting nytt till! Fått inspiration från alla möjliga matreklamer som visas på TV (det är ju mer än vad jag trodde), vänners Snapchat-stories på sina frukostar och middagar, Tasty's videos på facebook och asså HERREGUD vad jag älskar men asvkyr Tasty nu. Så himla gott allt ser ut vilket är ännu mer tortyr för mig. Irri!

Såhär ser iallafall min matlista ut än så länge:

- Pizza (med MASSA ost och alla tänkbara tillbehör)

- Jävligt god sushi och dumplings

- Helt enkelt allt som är asiatiskt. Ta med mig på asiatiska restauranger ASAP!

- Avokadomackor med philadelphiaost

- Fajitas

- Fisktaco (?)

- Pannkakor

- Egg royale

- Tårtor (tack Tasty)

- Pommes frites

- Mammas spaghetti och köttfärssås

- Stuvade makaroner med köttbullar

- Skinkmacka med senap

- Kyckling, stekta grönsaker, klyftpotatis m BEA!!!

- Kokt ägg med kaviar

- Subway-mackor

- Julbord (SÅ TAGGAD)

- Hamburgare

And more will come. När jag kan sluta äta flytande mat går jag över till mosad mat och kan inte sätta ord på hur mycket jag ser fram e mot att få göra det. En helt ny värld kommer öppnas, nya möjligheter, fler alternativ på mat... Blir bara tårögd av tanken.

Har plågat mig själv lite extra och scrollat igenom mina bilder på mobilen och "favoritat" typ alla mina matbilder. Här kommer några godingar:

En jättehärlig kväll från somras på en restaurang i Gardone Riviera, Italien. Åt svingod pasta med hyvlad tryffel över, och så vin och bubbel till det. Får rysningar över hur gott det var. Kommer ihåg att jag åt sådan god chokladglass på en gelateria efter. Var ett måste varje kväll för mig där.

En till svingod pastarätt som Viktor beställde. Look at that mozzarella. Finner inga ord.

D-E-T-T-A.

Saknar att sitta på sten som är uppvärmd av solen och LYXEN att kunna smaska och sippa på detta ^

En personlig favorit. Jag älskar kallrökt lax och jag älskar sparris. Tillsammans älskar jag det ännu mer, speciellt med hollandaisesås. Här hade jag gjort det som tilltugg hemma hos Olympia i ett mindre elegant upplägg... Lite tricky att äta från plastmuggar men vad gör det när det var så jädrans gott.

!!! En SUPERgod maträtt jag lagade för några veckor sen. Glasnudlar och tofu, haricots, champinjoner stekt i soja, chili, vitlök och sesamolja med lite salladslök, morötter, böngroddar och sesamfrön. :'-) Herregud jag ska laga detta om och OM igen när jag kan börja tugga igen. Ska också bjuda alla mina vänner på det och tvinga dem ge mig komplimanger för mina kulinariska färdigheter.

Nu kan jag inte sluta tänka på glasnudlar. Eller alla nudlar. Kan inte sluta tänka på mat. Slutar ALDRIG tänka på mat. Ja, svullnaden, smärtan och att inte ha någon känsel i ansiktet är sjukt extremt jobbigt. Men att inte kunna tugga och att få äta är typ 1000 gånger så jobbigt. Blivit ganska trött nu på att känna mig svag, trött och liten.

Nu är min ostsoppa klar. Vad gott det ska bli med soppa! :-D Älskar!

Likes

Comments

Hei hei alle venner! Hva det er gøy å se deg!

Besöket hos kirurgerna i torsdags gick bra, väldigt bra faktiskt om jag får säga. De sa att allt verkar gå åt rätt riktning och att allt ser oerhört bra ut. Puh! Stygnet som jag också var så himla himla nojjig och orolig över klippte dem bort. Det var ett av de fem stygnen som de hade sytt dit på mitten bakom överläppen som skulle ge min läpp lite mer "plut". Visste faktiskt inte att de hade gjort det, men tackar ej nej för lite plut haha. Egentligen är det för tidigt att klippa bort stygnen men de gjorde ett undantag för mig eftersom jag hade så ont i det. Fick också ta nya röntgenbilder som jag passade på att studera och jäääklar vilken skillnad. Bettet är normalt(!), överkäken och underkäken är mer vinklade horisontellt och HAKAN är det coolaste! Fattade inte att hakan min skulle bestå av titan? Har en metallhaka! "I am titanium" är ju lätt min nya låt.

Efter besöket åkte jag hem till kära farmor och farfar som tog så väl hand om mig. Fick prova att äta potatismos med världen minsta sked. Åt det på inte det mest smickrande sättet men jag kämpade och det gick! Typ! Kanske lite väl tidigt att äta mosad mat men det var ju seriöst det godaste jag ätit på 10 dagar. ALLT som inte är soppa eller flytande är himmelriket för mig.

Idag fick jag förresten syn på den första glimten av min nya käklinje. Innan har det har varit så pass svullet att det inte har gått att se alls. Men nu! Nu börjar det dra ihop sig. Kan nääästan nästan föreställa mig hur slutresultatet ser ut, men det är så svårt så ska ej övertänka det. Vill ändå inte få några förväntningar. Men eftersom svullnaden börjar lugna sig börjar också, (sakta men säkert), känseln krypa tillbaka. När jag rör med fingertoppen över högra halvansiktet så kittlas det medan på vänster känner jag absolut ingenting. Hakan känns mest. Den gör inte ont, eller typ, den "kittlas". Ni vet när foten somnar och man får sådan extrem sockerdricka att det nästan blir kramp. Sådan känsla är det på hakan och det är en väldigt frustrerande känsla, kan typ inte fokusera på annat.

Att känseln börjar komma tillbaka betyder det också att jag börjar få lite mer ont. Måste börja ta alvedon mer regelbundet nu. Käkarna gör mest ont och ibland tänderna. Men ärligt det som gör mest ont är mungiporna, har två extrema sår som svider rejält att jag lägger på 100 lager vaselin i timmen och ändå hjälper det inte. Värst är det när jag måste borsta tänderna och byta snoddar, (har 2 snoddar i tandställningen som ska "dra fram underkäken"). Då måste man dra i läpparna och det är icke en skön känsla.

Saknar förretsen storasyster Astrid som var här från förra torsdagen till tisdagen. Hon tog SÅ bra hand om mig. Hon var världens bästa sjuksköterska som masserade mina rygg och fötter, fyllde på min välling (ja, välling), hejjade på mig att dricka upp mina soppor, borstade och flätade mitt hår, kramade om mig när jag grät och hade ont, gjorde mig sällskap när jag skulle somna och när jag vaknade, gick promenad med mig och höll mig i armen så jag inte skulle ramla, kollade på film med mig, gjorde varm choklad till mig och var världens bästa support. Stor s/o till Astrid :-)

Nu är det lite ensamt här hemma när mamma och pappa jobbar. Dock, eftersom jag känner mig piggare så är jag nu helt available för kompisbesök!! Imorgon svänger Siri förbi :-) Vi ska ta en promenad, packa med en termos varm choklad att värma oss med och catcha upp rejääält. Vi har inte setts på över 2 veckor! Sykt! Saknar henne. Saknar alla mina vänner!

Nu skal jeg spise potet suppe. Tjarrå!

Likes

Comments

Nu har klockan slagit midnatt vilket betyder att det har officiellt gått 10 dagar sedan operationen gjordes och för var dag ser jag att svullnaden avtar. Vilket gläder mig! Sakta (väldigt sakta) men säkert går det framåt. Små steg i taget. Dock, även om allt går bra så känner jag mig alltmer trött och frustrerad på mitt "mående" än någonsin.

Jag vaknar ca kl 5 på morgonen varje dag av att mitt ansikte är varmt. Känns alltid som jag har feber men det är nog bara för att blodet rinner upp till ansiktet när jag ligger ner. Min första tanken är typ: "UuuughhRRR inte en TILL dag med att dricka välling och soppa och dregla och ha ont och ha tråkigt rrggghhhhhuuughhh". Jag går sedan upp och kissar, tar en alvedon och tvingar mig själv att sova lite till. När jag vaknar sen igen runt kl 9 så känner jag mig varken utvilad och pigg eller trött, känner ingenting. Samma sak är det när jag ska sova, kan typ vara uppe hur länge som helst utan att bli trött. Har ingen energi i kroppen eftersom majoriteten av dagarna består av att jag sitter eller ligger ned. Tagit allt fler promenader nu dock för att röra lite på mig men det räcker inte, känner mig helt tom i kroppen. Känner mig inte heller hungrig eller mätt. Saknar verkligen att kunna sova när jag är TRÖTT och att vakna och känna mig UTVILAD. Men mest av allt saknar jag att kunna äta en rejäl måltid och känna mig MÄTT, åh. Typ matkoma, mm. Det är mycket jag saknar och längtar efter just nu.

Är förresten lite orolig ikväll. Har upptäckt att det har svullnat upp lite vid ett stygn på tandköttet. Tror jag har irriterat det när jag har borstat tänderna. Gör ont vid det när jag rör på munnen och ler. :-( Hoppas att det inte är något allvarligt. Som tur är har jag en tid hos en av mina kirurger imorgon som ska klippa bort mina stygn på kinderna (har 2 pyttesmå stygn på vardera kind) och då ska jag be honom titta på där det är svullet. Är lite nervös. Det jag fruktar mest att han ska säga är att en av mina plattor, (de satte fast skruvar och plattor på tandköttet för att fästa käken), har blivit infekterade. Asså OM det skulle vara så... äe, nej, NEJ. Det pallaaaarrr jag inte. Nej nej nej. Det betyder att de måste klippa upp mina stygn och ta ut dem, vilket kanske betyder att jag måste sövas ner igen och gå igenom hela tjofaderittan igen. Det räcker att gå igenom det EN gång. Två gånger? Nei takk.

Men ska inte övertänka någonting nu. Orkar inte ikväll. Jag får inte dra några förhastade slutsater, även om jag är lite orolig. Förhoppningsvis är det vanligt att ett stygn kan bli svullet och göra ont. Vet bara ej vad man ska göra åt det isåfall? :-/

Om jag kunde snabbspola dessa dagar förbi skulle jag inte tveka en sekund. Godnatt.

Likes

Comments

Operationsdagen, den STORA dagen, skedde på en tisdag den 1a november (en vecka sen!).

Gick upp kl 5:15 och duschade mig med en sådan där mysig Descutan och begav mig sedan till sjukhuset med pappa kl 6:15. Mamma låg otursamt hemma med 40 graders feber så hon kunde icke följa med. När jag väl anlände till rätt avdelning och låste in mig på toa för att byta om till min sjukhusskjorta kom helt plötsligt gråtattackerna. Har under de senaste åren haft en väldigt chill inställning till operationen och aldrig känt mig nervös inför den. Men när det bara var ca 20 min kvar tills jag skulle rullas ner till operationsavdelningen välde alla känslor ur. Pappa höll min hand hela tiden medan tårarna rann tills det var dags att säga hejdå.

När de rullat ner mig till operationsavdelningen fick jag vänta ett tag tills det var dags riktigt. Under tiden jag väntade fick några sjuksköterskor göra lite ultraljud på mig för att se till att jag inte hade något kiss i blåsan min. Sedan ställde de lite casual frågor och klappade lite på mig när de såg hur nervös och ledsen jag var. Mina narkosläkare kom fram till mig och presenterade sig och de var x-tremt vänliga och roliga. En påminde mig jättemycket om Eskild från Skam. Finaste! Sedan var det plötsligt dags för mig att promenera till operationssalen.

Jag fick lägga mig på ett bord medan ca 7 st kirurger och läkare höll på att fippla med sladdar och andra ting runtom mig. Fick dropp och något EKG-liknande på mig o.s.v. När det var dags för mig att börja andas i syrmasken sa Eskild-killen till mig att tänka på något som gör mig glad och lugn, tänkte direkt på båten och Skärgården. Sedan sa de "godnatt" när de spruta in det där sömnmedlet i droppet och jag tänkte i panik: "OMG shit VA det händer nu OMG help". Sen blev allt svart.

Att sedan vakna upp på uppvaket och ligga där i flera timmar var I-N-T-E kul, det var hemskt på alla sätt o vis. Kändes som mitt ansikte skulle explodera, hade ont och kände mig varm. Fick hostattacker p.g.a. blodet som rann från bihålorna som jag försökte svälja (vilket gjorde sviiiinont), plus det är fanimej inte nice att hosta med en helt nyopererad käke. Ville bara tillbaka till min sal och hålla pappa i handen. Försökte skriva och fråga på en tavla när jag fick träffa pappa igen men ingen fatta vad jag skrev? Så frustrerande >:-(

Det första dygnet med den nya käken var, enligt mig, definitionen av ett rent jävla helvete.. Vet inte riktigt hur jag ska börja berätta hur jag mådde, allt var bara verkligen skit. Det jobbigaste med det första dygnet var illamåendet. Under en sådan här operation som jag gick igenom sväljer man ungefär en halvliter blod. Därför har man en slang genom näsan som går ända ner till magsäcken som hjälper att tömma blodet. Kommer ihåg att bara några timmar efter operationen skulle en studentsjuksköterska tömma blodet ur min magsäck men när hon fick göra det om och om och om igen var hon tvungen att sätta sig och lämna rummet för att inte svimma. Jag ba ok nice :-). Denna slang hjälper iallafall illamåendet men kan också förstärka det. Sjuksköterskorna fick äntligen ta ut den kl 5 på morgonen efter en lååång plågsam natt av att halvsova i 1 timme för att sedan vakna upp och kräkas lite blod, sova lite till och sedan kräkas lite till och så höll det på.

När slangen togs ut kändes det lite bättre med illamåendet men mådde fortfarande långt ifrån bra. De tyckte jag skulle stanna en natt till, så de långa dagarna jag befann mig på sjukhuset bestod mestadels av att gå fram och tillbaka i hallen samtidigt som jag höll papper framför munnen eftersom salivet bara rann 24/7 (it still does), hålla pappa i handen samtidigt som jag grät och tvinga i mig själv alvedon och nyponsoppa.

Är SÅ oootroooligt glad att de dagarna är över. Herregud vad jag inte saknar dem. Alla läkare och sjuksköterskor sa att det första dygnet är alltid värst och det hade dem alldeles rätt i. Minns att jag låg där och tänkte: "Varför opererade jag mig? Detta är inte värt det, det är inte värt det, det ÄR inte värt det". Känslorna hade vänt totalt, en operation som jag alltid har längtat bajsmycket till blev till en operation jag nästan ångrade när den väl var gjord. Men nu när det gått 1 vecka så kan jag (väldigt) sakta men säkert se att operationen har gjort mycket skillnad på utseendet, jag har en liten haka :-) Ger mig en gnutta styrka att fortsätta härda ut med den extrema svullnaden jag bär på.

Hade!

Likes

Comments

NU skall jag berätta mer detaljerat om käkoperationen. Vart i käken skar dom, vad flyttades fram, vad flyttades inte fram?

Som alla mina nära och kära vet så hade jag under hela min uppväxt haft ett ganska stort överbett och en tillbakadragen haka. Jag såg ut så för när jag var ca 5 år gammal fick jag barnreumatism och då låste sig mina käkar. De har alltså inte växt på ungefär 15 år. Helt sykt! Jag var 13 år när jag för första gången fick höra om denna potentiella käkoperation, och det känns som jag har fått vänta i en evighet på den. Men nu, nu är den fanimej gjord! Det har vart ganska segt att tänka under hela min uppväxt att "jag ser inte ut som jag egentligen ska göra". Har alltid känt mig typ...... ofärdig (???) eller typ "icke-komplett" med min ovuxna käke, så svårt att beskriva! Men nu när operationen är gjord känns det så bra att ha gått igenom någonting man har väntat hela sitt liv på!!!

Operationen gjordes inuti munnen, vilket gett mig massa sår på läpparna eftersom de har dragit och slitit där. De skar upp vid tandköttet på överkäken (sorry om detta blir typ lite för detaljerat!!!) för att kunna ändra på dess vinkling. Min överkäke lutade nämligen som en backe men nu hade gjort den mer "horisontell med marken"-ish. Sedan skar de upp vid tandköttet på underkäken för att helt enkelt dra fram den. Till sist så opererades hakan (är typ lite osäker på exakt hur hakplastiken gjordes???), tror de skar av en bit och la den längre fram och satte fast min muskel...... typ!? Herregud varför har jag ej stenkoll på detta? Nåväl, operationen gick bra. Om några veckor ska jag kunna stänga munnen lättare, tugga bättre och ha en mer on point-käke. Kan också nämna att jag andas mycket bättre! Kan ta mycket djupare andetag, det är något jag märkte direkt när jag vakna på uppvaket efter operationen. Min luftstrupe har blivit minst dubbelt så stor! Det är ju ganska coolish.

Ska snart skriva om sjukhusvistelsen och klaga på hur pissigt jag mådde. Hoppas ni längtar! :-)

Likes

Comments