View tracker

På dom ca 6 timmar som har gått från att vi la upp namninsamlingen som gällde föräldrarna på dagis, som vi skulle göra i förebyggande syfte, har glåpord och beskrivningar om vilken hemsk människa jag är haglat.

Blir så in åt helvete trött på alla dom som kastar det oerhört giftiga ordet "rasist" i ansiktet så fort dom får chansen. Jag vill kalla dom enkelspåriga, trångsynta och oallmänbildade.

Detta har inget med rasism och främlingsfientlighet att göra. Jag är tacksam att få leva i ett land där vi har möjlighet att ta emot människor på flykt, och mitt hjärta går sönder när jag ser bilder på dessa människor som går igenom nåt fruktansvärt.

Jag har däremot vissa frågeställningar till situationer som uppstår i samband med att Sverige tar in fler människor än vad vi nu kan hantera.

ALLTSÅ hur Sverige har tacklat denna situation, Sverige.

En sån situation har nu uppstått inom min radie, och när det påverkar nån inom ens radie så reagerar man. Kalla mig vad du vill, men enligt mig är det att ta ansvar.

Antingen är du rasist, eller så ska du bara nicka eller helst va tyst och bara låta allt ske.

MEN DET FINNS VÄL FÖR FAN NÅT DÄR I MELLAN?!

Något som alla dom är, som har ett mänskligt hjärta, som tänker, som funderar, som kan uttrycka sin åsikt, som kan diskutera och höra andras tolkningar, som säger att Sverige, nu måste vi samla ihop oss och tänka till, tänka till hur vi ska gå till väga för att få detta att fungera, dels för alla dom människor vi har tagit emot, men också att göra det på ett sätt som fortsätter låta Sverige vara så starkt, att vi kan fortsätta hjälpa människor i nöd i framtiden.

Det var en gång något som kallades FN, vet dock inte riktigt va dom har för uppgift, det vet nog inte dom heller.

Jag känner för alla er som kommer hit, kommer hit och får höra när Svenskarna pratar om hur mycket rasister det finns i Sverige, för det är dessa människors favoritord.

Jag tror att dessa människor tycker om att sätta denna stämpel på folk för att dom känner att det gör dom delaktiga, dom känner att nu jävlar har jag slagit ett slag för invandrarna, jag kallade en annan person rasist. Jag är medveten om att dom finns därute också, men vi måste sluta använda ordet så lättvindigt.

Alla vet vad en rasist står för, något vidrigt.

Idag har jag blivit kallad rasist, för att jag oroar mig över hur en verksamhet där okända vuxna och barn, ska kunna fungera ihop med min sons barngrupp på dagis.

Är det en oro som bara en känslokall rasist kan ha? jag ställer mig frågande.



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Grattis Sverige. Ni lyckades även denna gång vinkla en fullständigt overklig händelse där tre personer mist livet, till en politisk fråga om ras och religion. Bra jobbat.
Svensk media..

En känd författare skriver på instagram:
"En 21-årig svensk med hjärtat full av rasism, hat och önskan att förgöra och döda barn. En 20-årig invandrare som har så mycket kärlek och mod i sitt hjärta att han offrar sitt liv för att rädda barnen på skolan i Trollhättan. Den senare en SVENSK att vara stolt över."

Detta va såklart inte media sena att publicera.

Det som har hänt är att en psykiskt sjuk människa har gått in i en skola och dödat människor, däribland ett barn. Kan vi bortse från all annan fakta och spekulationer och låta Sverige sörja, att detta faktiskt hände.

När media är full av uttalanden från Sveriges "kändiselit" blir jag förbryllad. Bara för att dom kan skriva bra böcker eller kan sjunga, så bryr sig inte hela Sverige om vad just dessa person tycker.
Jag tycker man tar bort fokus från vad som faktiskt har hänt.

Tänker på familjer och vänner, tänker på alla barn och vuxna som va med om detta och överlevde. Tänker på dom som dog denna meningslösa död. Fruktansvärt.

Likes

Comments

View tracker

Några exempel för att hjälpa er på traven, att bli accepterade i det högpresterande samhälle vi kallar verklighet. Mycket man måste tänka på, inte bara den intelligenta biten..

- Gymbilder är förbi, alla som inte fattar det borde ta bort sin instagram. After legday är sååå jobbigt, vi fattar..

- "min resa räknas" jo absolut, men håll den för dig själv, din resa räknas inte för alla andra.

- Att donera pengar till något ändamål för att sedan stoltsera med det på sociala medier. För vems skull donerade du pengar sa du?

- Är man en karl och inte har skägg borde man inte ta selfies längre.

- Det är inne med husdjur, så skaffa ett och lägg ut bilder på detta djur. Detta borde du satsa på även om du är rädd, kan bli bra bider!

- Rosa och denim, alltså rosa och denim i höst. Tips, en oversize denimväst i ljus nyans, helst med en amerikansk flagga bak, och kanske en rosa topp under, kanske långärmad så det blir en kontrast.

- Ät vegetariskt, nudlar tar stora steg framåt. gott..

- Damma av birkenstocken, det är platta skor som gäller i höst. Trodde du att du va nåt för du kunde gå i klackar? tänk om.

- Du ska ha starka pastellfärger i håret. Note to self, försök inte blondera skiten ur det hemma för att uppnå detta. Håret går av och du kanske måste ha löshår när du gifter dig.

- Åk utomlands och jobba, helst Australien. Borde du tänkt på innan du skaffa barn.

- Grafiskt svartvitt är inne i inredningssvängen. Skaffa helst ett konto som börjar på inredningby, du har knappt nån konkurrens alls..

- Tjock är nya smal. Dieter har dött ut, ät på MC och gör en magdans utan tröja så kanske du får uppmärksamhet av superexperten Katrin Zytomierska.

- Vem är Katrin Zytomierska?

-Paradise Hotel, superinne. För deltagarna själva... Men då ska man komma ihåg att 98% av dom inblandade behöver assistans för att fungera i verkliga livet. Stackars faktiskt...

Orkar inte mer, bir irriterad. Men nu kom ni en bit på väg.





Likes

Comments

Dramatiskt det lät, det är över nu.... Jag syftade såklart på den period av året som förväntningar och förberedelser är större än själva högtiden, inget värre än så.

Jul och nyår har passerat, under kontroll får man väl säga. Som vanligt hade man världens prestationsångest gentemot barnen. Köper julklappar så man skulle kunna förse hela jävla Afrika med leksaker.

Men det hör väl till antar jag, att man ska skämma bort sina barn under julen. Med eller utan uppskattning så att säga.... Man vill ju skapa minnen som sagt, glada minnen. Många säger att det inte är det materiella som barn uppskattar och behöver, bullshit. Barn är giriga, och det får man va på Julafton, för det är vad julafton handlar om, girighet, och massa kärlek och sånt såklart😁

Min systers sambo var tomte, för en tomte måste ju komma. HOHO finns det några snälla barn här?

Harry kollar en sekund, vänder sig till Billy: du kan gå in, det är bara Johan.

ehhhhh asså nej det va absolut inte Johan, det va tomten som hade satt på sig en halvtaskig plastmask för ansiktet bara, kan ju verka konstigt, men han ville ha det bara. Ja herregud....

Vi hade iallfall jätte mysiga juldagar.


Men nu, nu är det dags, 2015 är här. Vilket jävla år alltså. Jag kommer bli smal, brun och kåt. Och fru såklart. Wow, spännande. Det är ju bara att hålla i hatten och köra, hör ju jag det.

Nyårslöften infann sig såklart detta år också. Är så jävla trött på folk som dissar människor med nyårslöften. Jag applåderar dom som kör stenhårt på gymmet mellan 2 Januari och typ 3 Februari, jag tamejfan applåderar dom istället för att tycka nåt om att dom bara kommer hålla i en liten stund. 

Vissa behöver ett nytt år för att kicka igång gamla pushen, vissa behöver en separation och andra en förälskelse. Det är olika, men alla sätt är bra sätt, även om det bara pågår en månad.

Som ni säkert redan räknat ut så är jag en av "nu ska jag börja mitt nya liv" människorna, men alltså inte för resten av mitt liv oftast, bara en stund. Men man kan ju för fan inte springa runt och va assnygg år efter år. Man måste ge dom lite ful för att dom ska kunna uppskatta lite snygg.

Jag kör ju stenhårt på dieter som gör att man går ner en liten stund, tills du går tillbaka till ditt vanliga liv igen. Nu kommer mitt nya liv sträcka sig till Maj, det är då dagen är här, dagen då jag ska ge både Gud och babyjesuz ståfräs. Amen.

Sen har man ju alltid visioner om att man ska hålla sig över sommaren, så man är snygg i bikini. Men lets face the fact. Jag är ju ALLTID snygg i bikini, say whaaaaaaaaat. jeep jeep. Så jag får se hur jag gör helt enkelt!





Likes

Comments

Jul jul, strålande jul. Nu står den där och snussar utanför dörren igen, den där fantastiska julen. Man vill bara slå upp dörren i ansiktet på den alldeles för tidigt och släppa in den liksom, så mycket älskar jag julen. 

Men trixet är ju att inte starta för tidigt, så man tröttnar på den för tidigt. Jag skulle personligen kunna kicka igång Rudolf redan i Oktober, men eftersom jul kan vara en fruktansvärt intensiv tid så räcker en månad gott.

Min bästa tid är innan jul, typ dom där mysveckorna du bara går och fixar och trixar. Och eftersom man är bland dom mest perfekta husfruarna i Svergie så bakar man ju och pyntar så man har förhårdnader i händerna när Januari är här. Man vill att allt ska vara perfekt, så man skapar sånadära minnen som barnen pratar om när dom blir stora. Förra året gjorde vi dessa minnen genom att göra bajskorvar, en framstjärt och pistolkulor av pepparkaksdeg och hängde upp i fönstret, allt detta helt freebasat av barnen, perfektion. 

Idag hängde vi iallafall upp ljusslingan på altanen, inte en dag för tidigt då det bara är någorlunda ljust typ två timmar om dagen. Julstjärnorna får vänta till nästa vecka, sen är vi igång!


Igår gick jag av min skiftcykel för en veckas ledigt, det känns ju rätt gött. Dagen har spenderats i skogen med goda vänner och kvällen av obligatorisk långledighetsstädning och renbäddning. Känns rätt så jävla as nice nu när jag sitter här och skriver vid Billys barnbord medans huliganerna ska lyckas somna i samma säng. Bra känsla liksom.

Nånstans där jag INTE har en bra känsla är i samtliga kroppsdelar, mer en fysisk känsla liksom. Detta på grund av att jag genomförde ett "Corepass" i Måndags. Dessa 30 minuter var känslan skrämmande lik en blandning av typ en födsel och när hårfärgen du ska ha är slut när du har två centimeter utväxt, eller när du är hungrig och du inte har nåt gott hemma, eller när barnet vaknar 03.15 och skriker att han vill leka med Ralph.... Ja ni fattar, fruktansvärt. 

30 minuter är ju annars en väldigt kort stund tänker ni, ja absolut säger jag. Men inte när din kropp skakar och skriker efter 7, då är 30 en evighet. Sen ska det ju även tilläggas att jag inte genomförde passet korrekt i 30 minuter heller. När den aspigga ledaren som för övrigt va oförskämt stark för sin lilla mulliga kropp köttade på som det va nån jävla söndagspromenad, så låg jag där och kämpade för mitt liv i resterande 23 minuter. När hon sittuppa, slängde med benen och rulla och traska runt på händer så låg jag där och flåsa samtidigt som svetten rann och jag skakade som om det vore första arbetsveckan efter semestern....

Och hur mår jag idag då, såhär två dagar senare? jo precis som man brukar när kroppen har utsatts för nåt så högst onaturligt som att ta ut sig fysiskt. Skit. 

Men va fan, gick ju ner två storlekar och fick större tuttar, så det va lätt värt det. Och dessutom kan jag äta godis ikväll med gott samvete! yepp yepp. Kanske ska gå på det nån gång till, då är jag nog fit till Maj. 



Selfie efter corepass 👍 



Nej fan skämta, här är jag ju. Nyduschad

Tja tja bitches. 

Likes

Comments

Ja gott folk, det är ju trots allt Fredag, då får man ju trimma och släppa kopplet. Ja jäevlar va gött.

Förutom det så har denna Fredag varit extremt lugn faktiskt, måste ju ställa klockan på 04.45 hela helgen... Det suger ju såklart pung men och andra sidan så jobbar jag ju bara fem skift innan det är dags för en veckas ledigt igen. hepp


När man har sådana här lugna dagar så är det ju småsakerna i vardagen som uppmärksammas mer, i både positiv och negativ bemärkelse. Hände en rolig sak på en parkering till exempel. Vi har ju köpt ny bil, en lite större variant. Dream come true då man känner sig som nån jävla direktör när man kör den. Men det roliga var när jag skulle backa ut min bil från en ganska trång parkering vid en mataffär. 

När jag ska hoppa in i min bil så kommer det samtidigt en äldre gubbe och ska hoppa in i sin bil bredvid, tänkte inte mer på det utan startar bilen och börjar backa TILLS backkameran börjar larma och jag ser att gubben har hoppat ur sin bil och står nu bakom min bil och vinkar ut mig, som nån jävla trafikpolis. Detta är ju så jävla dumt att jag först börjar skratta lite för mig själv, kör ner rutan och säger vänligt att jag har backkamera så det är lugnt! gubben fortsätter vinka åt mig att jag kan backa mer, dessutom helt besvärad typ som jag har bett om hans hjälp. Nu gick liksom skrattet över till lite irritation så jag kör in på min parkering igen och ställer mig och dumglor tills han förstår vinken att han ska försvinna, för man ju är ju inte så otrevlig att man öppnar dörren och ber han dra åt helvete. 

Den första känslan jag hade var att denna man menar väl och förstår inte bättre bara, min andra tanke som jag nu har fullföljt och kan gå igång på lite är att han gjorde det för jag va kvinna i en stor bil. Kan ge mig fan på att han satt i sin bil och muttra för sig själv att Fruntimmer borde för fan inte få köra såna där bilar! och så tyckte han att han va bättre än mig och ville visa sin dominans genom att "hjälpa mig" att manövrera mitt fordon. Det är då man vill örfila honom med ena hängpatten för att sedan backa över honom, med min stora bil. Gubbjävel. Det sluta med att han efter en stund ställde sig med armarna utåt och sköt fram huvudet lite, precis som att ska du köra idag ellllllllllllllller? Nepp det ska jag inte. När han hoppa in i sin bil så backa jag ut min bil och körde iväg, talandes högt och argt för mig själv i bilen. Herregud, precis som man inte har annat att lägga energi på....

Hela denna incident blev som ni hör väldigt stor i mitt huvud, beroende på andra faktorer, som så många gånger förr.

Lika fort jag kan ticka igång på onödiga saker, så kan jag brista ut i gapskratt. Är fruktansvärt lättroad när det kommer till en viss stil av humor och lätt till skratt är en tillgång som gör vardagen lättare. Häromkvällen så tog jag säkert 50 bilder på min hund i olika bandanas, så typ låtsas jag att han kan prata eftersom jag som alla andra hundägare kan läsa Ralphs tankar. Danne brukar skaka på huvudet, och jag (och ralph) dör av skratt. Sen kan jag få se Dannes fula jävla strumpor på golvet som han alltid tar av sig när han sätter sig i soffan, då kan det brinna till i samma sekund och jag blir arg. Ja det va ju det där med fruntimmer...... Tur vi har murva och nån kurva.


Idol sög som vanligt och jag är sjukt mätt som vanligt. Barnen sover och hunden pruttar så illa att det sticks i ögonen. Jag har inte bestämt mig om jag ska tjafsa med Danne om att han spelade tvspel så det inkräkta på myset, eller om jag ska dra av mig fleecetröjan och visa lite hud så man får det avklarat. 

Sjöbackestigen hos familjen tajkon, en helt vanlig Fredag. Out.


Likes

Comments

Jaha gott folk, då har man gått och lagt på sig lite mammakilon igen då. Jag kallar dom mammakilo då jag nu för tiden är mammaledig på alla mina nattskift. Att vara mammaledig på mina nattskift är helt underbart. Du får svinlånga ledigheter och du slipper bli dum i huvudet två eller tre dagar varje skiftcykel. Gött mos, bokstavligt talat för jag kan inte lägga band på mig själv när jag går hemma!!! Barnen vill baka, och då gör mamman det, och sen blir irriterad för att baren vill hjälpa till, meeeen jääädrar vilken god mysfika vi har på eftermiddagen. Man blir liksom sugen på ett helt annat sätt när man är hemma. Det är svårt.

Många gånger tänker jag som så att varför inte bara låta det va? Det är ju så här jag ser ut, oavsett hur många gånger jag har gått ner i vikt, så hamnar jag alltid på mina grundkilon i slutändan ändå. Work what ya mama gave you! as and titts as and titts. Tack mamma, verkligen.. Tröttsamt om man tänker att jag ska hålla på så här i 50 år till.

Men just nu är jag ju on a mission, därav viktpaniken. Bröllopsklockorna börjar låta allt högre och det är ju mer än en gång om dagen jag får en tyst liten panikattack inombords. Motherfucker va saker det är man ska tänka på! I början är det mer att man går och lallar och plockar ut godsakerna och pysslar med, är och kollar ringar och sitter på bröllopsforum och drömmer sig bort. Nu är det mer skarpt läge, no time för lullning. 

Inbjudningslistan är för lång, bröllopsklänningen är ej beställd, jag har ångrat mig med ringen jag bestämde mig för och festlokalen går inte att boka fören efter nyår, vilket i sin tur kan innebära att jag måste mörda nån om dom hinner före. Och det värsta av allt är nog att jag är den enda felande faktorn! Jag har så många visioner i mitt huvud om hur det ska se ut, hur det ska låta, hur folk ska bete sig och hur jag vill inreda kyrkan för att det ska passa mig. Men jag samtidigt förstår jag ju att allt detta kanske jag inte kan ha full kontroll över, man måste liksom begränsa sig till att det jag vill ha finns där, och sen får vi och våra gäster förhoppningsvis uppfylla den känslan jag vill ha. Ja jävlar, blir stressad av att sitta och skriva det här bara! Tjock eller smal så längtar jag iallafall ihjäl mig!

Och en sak till, har bestämt mig för att bära vapen denna dag, avrätta den som får för sig att dra in fel vibbar, på plats! so help me god, amen. 

Likes

Comments

Tabu, säg det inte högt. 

Många saker försöker man dölja, saker som inte är som dom verkar. Man lägger filter på filter för att sudda ut så mycket som det går av verkligheten. Detta gör vi alla. Är man ful och glåmig så kan jag för övrigt rekommendera "rise" som filter, fräsch på ett kick.


En sak jag har tänkt på mycket sista tiden är när man ska handla med sina barn. Jag har tänkt extra mycket på det just nu för att jag har en son som går igenom den värsta treårstrotset jag varit med om.

Man undviker gärna offentliga platser när man vet att lillryssen är på dåligt humör, och att ett utbrott ligger och lurar. Detta för att man inte vill visa upp sina värsta sidor där 100 personer tittar på och dömer dig. 

Hur många mammor känner igen väsandet i mungipan? 

-om du inte lägger av nu så kommer du inte få nåt lördagsgodis! 

Du biter liksom ihop tänderna och rör knappt munnen. Du väser med en tyst och ganska mörk röst för att visa att du menar allvar. Om ditt barn fortsätter skrika och åla sig så skäms du ihjäl, man vill ju liksom absolut inte göra nån stor scen... du är nu lite lätt desperat, muta.

-om du är tyst nu så får du halstabletter i kassan! säger du nu med en mjuk röst för att barnet ska lugna sig. Du är nu förlorad som mamma. 

När jag själv ser dessa mammor, som typ egentligen vill gråta, men som ler lite ansträngt till omgivningen typ som man vill släta över det, blir jag besvärad. Detta på grund av att jag vet hur det känns.

Sen ibland ser du ljuspunkterna. Dom mammorna som kommit över det där stadiet, och vet vad som nu krävs.

Du har två pojkar som springer runt bland frysdiskarna och tjuter och slåss, nån sjunger seanbanan högt utan att skämmas och den andra försöker slå sin bror i nacken för han vet att det gör ont. Mamman är van, hon vet hur det är. Först så är hon mest koncentrerad på notan, säger till pojkarna att akta så ni inte springer in i nån annan bara. Så länge dom inte gör nån skada så kan dom hållas. 

Sen börjar du se tecken på att det börjar spåra ur, nu är det skarpt läge. Du släpper vagnen och tar sikte på snorungarna som har skjutit ut ur din vagina, och som du mer än en gång per dag önskar att det gick och stoppa in igen. Pojkarna uppfattar nu sin mammas vrede och inleder operation flykt. Nu är det krig. Du måste nu öka några steg för att rycka tag i armen på nån av dom. Nu existerar inte nåt annat än dina barn, och din plikt att tysta dom, för gott. NEJ skoja!!!! du ska tysta dom för den här gången, så väl medveten om att det kommer hända igen....

Du står med dina barn i varsin arm och använder starka ord (försöker att inte svära) högt och tydligt. Du biter inte ihop tänderna längre, du kisar lite med ögonen istället och fäster blicken djupt in i deras ögon 

-NU FÅR NI VÄL GE ER! ska man inte ens kunna handla utan att bli förbannad!? om ni inte skärper er nu så åker ni ut i bilen!

Det är då dina fantastiska barn skriker tillbaka 

-VI VILL GÅ UT I BILEN!

-DET FÅÅÅÅÅR NI INTE!! det är nu du tar till hot. 

-gå här vid vagnen nu, annars kommer arga farbrorn och säger till er. 


Det finns säkert olika uppfattningar om vilka metoder som är bäst när du har trotsiga barn, jag måste nog kalla mig själv för en rutinerad mamma nu för tiden. Skulle också säga att jag är ganska avslappnad när det kommer till pojkarna och offentliga platser. Klart som fan dom retar gallfeber och svettattacker ibland, men jag har den inställningen att barn är högljudda och har svårt att sitta still, detta måste få vara okej, till en viss gräns. 

 

Älskar ju mina pojkar villkorslöst, och nånstans så måste man ju tänka att dom har fått sina beteenden från oss (den värsta är lik sin pappa). 

Man ska inte hålla på att dölja och filtrera allt, man ska ha jävligt klart för sig att största delen av din omgivning känner igen sig, och kanske rent utsagt tycker det är skönt när du gör nåt som man "inte ska" göra.

För som jag brukar säga, du är ju fantastisk. Dom som inte tycker det behöver du ju aldrig ens notera, för folk dömer alltid i tystnad. 


HÅLLKÄFTEN!!!! säger jag aldrig till mina barn. Hej. 


Likes

Comments

Det är mycket i livet man inte nöjd med. Småsaker som blir stora, och stora saker som blir mindre. 

Även om man är lycklig i sin relation till sin sambo, älskar sina barn så där obeskrivligt mycket och har resten av dom nödvändiga sakerna under kontroll, så finns det alltid saker i livet som du kommer störa dig på mer eller mindre. Detta är livets gång.

Sen finns det människor vars liv kretsar runt att hitta dessa saker. Dom människorna vill jag låsa in i en källare tills dom har nött sönder varann, främst psykiskt då.

Detta ämne blev väldigt tydligt när jag såg en länk som handlade om Zlatans nya dokumentär. 

Denna helt briljanta man som har erövrat hela världen genom att spela magisk fotboll, har gjort en dokumentär om hans väg fram till där han är idag. Den som är genuint intresserad av detta och som älskar det han gör tycker denna dokumtär är fantastisk. Och vad man än tycker och tänker om Zlatan som person, så kan ingen neka det faktum att han är en av dom största i världen.

Sen finns det dom människorna som jag pratade om tidigare, dom som bara måste gå in och leta efter dom där sakerna som möjligtvis går att få nån rubrik på. Den här gången var den nåt geni som va upprörd "VAR ÄR KVINNORNA ZLATAN?" Feminist javisst, stolpskott. Avsaknaden av kvinnor i denna dokumentär var för mig helt oväsentlig. Släpp sargen och kom in i matchen för fan. 

Efter denna dokumentär pratade vi om hur anonym Zlatan faktiskt är om sitt privatliv, detta tycker jag är imponerande. Det finns inte många skandalrubriker om den herren, och inte heller massa sliska papparazzibilder på hans fru och barn. Så istället för att såga det faktum att han inte hänger ut alla sina familjemedlemmar som nån annan jävla mediahora, så vill jag idag hissa Zlatan Ibrahimovic för sin pondus. 

Jag vill dissa er människor som gör allt bra till något dåligt och gör allt fint till något fult. Sluta.


Det finns också många människor som går igång på en annan fråga som är het just nu. Pratar såklart om allt vi ska utesluta ur våra vackra Svenska traditioner för att inte kränka människor som kommer från ett annat land. 

Denna fråga är enligt mig så sjukt snedvriden. Så många gånger man hör att "dom" ska inte komma till vårat land och ändra på våra traditioner! Men nu ska ni få höra ett statement. 

Det är inte dom som flytt sitt land för deras familj har blivit dödat och deras hus brunnit upp som kräver att vi ska ändra namn på glassen 88an, för tro mig dom har nog annat att tänka på. Att vi inte får ha peparkaksgubbe i luciatåget och att vi inte ska få sjunga våran nationalsång på sommarens härligaste dag beror på folket som LETAR EFTER SAKERNA, och dom människorna kallar jag för dom över analyserande svenskarna. 

Man tror man är bättre än alla andra på det mest märkliga viset du kan tänka dig, genom att straffa både folket i Sverige och även för dom som kommit hit. För vem fan vill va orsaken till att pippi inte får prata om sin pappa negerkung, nej just det.

Anledningen till att man inte hör om liknande händelser från andra länder är solklar, det är bullshit. 

Nej, det är bara vi svenskar som ska vända och vrida på dom mest oväsentliga saker, bara för att vi kan. 


När jag har tråkigt så säger jag bara till en hästmänniska att en bra häst är en död häst, och en död häst är en god häst. Det räcker, tagga ner Sweden, vi kan behålla våra glassar och luciatåg och ändå va fantastiska. Kom ihåg det.

Peace out.

Likes

Comments

Ibland  känner jag såhär

-Vem fan är du och vad fan gör du här? Heter du inte Anna Book, så stick för fan.

Man ska ju ha jävligt klart för sig att foten du trampar på idag kan ha en förbindelse till röven du måste slicka imorgon. 

Men ibland är foten för öm, och röven för stor för att dom ska försvinna av sig själva.

Då måste du trampa ändå, stampa till riktigt jävla hårt faktiskt.

För om foten får fortsätta trampa på dig så kommer du en vacker dag inse att ditt huvud luktar som en blandning av fotsvett och rövludd. Ja, ni hör ju hur det låter.

Det är bättre att trampa direkt.




Äntligen är dessa tre förmiddagsskift över för denna gång. Rullat på bra trots sena kvällar och massa jävla helgmys. Jag är nöjd.

Nu är det Söndag, och regn. Jag ligger i mysisar och är mätt efter hämtmat, livet på en pinne. 

Kl 21 börjar äntligen Sons of anarchy, pretty awsome.

Hejdå

Likes

Comments