Header
View tracker

Vissa blir utsatta för det värsta, och det är hemskt, personer som gör hemska saker ska få straff/hjälp det tror jag ingen tycker annat om. Men egentligen, vissa blir slagna av sina föräldrar/pojkvänner/flickvänner  tex och det är fruktansvärt, men jag menar på att egentligen är det kanske vanligt (tror jag) men ingen pratar om det, och varför? Jo för folk tror att det är något "pinsamt" och "skämmit" men det är det inte, det är sjukt, föräldrar eller folk som tex slåss, det är hemskt, och dem som gör det måste få hjälp, så man måste prata om det. Vi som inte är med om sånna här jobbiga saker får upp en bild om att det kanske inte är så jobbigt som man tror, men det är HEMSKIT!! Jag har varit med om några jobbiga saker i livet men inte att någon föräldrer slår mej, det skulle dem aldrig göra. Men det jag menar är att dem som är med om det, det är klart dem mår dåligt men om dem har varit med om det så mycket så är det deras vardag, och det är inte okej... Så vi som inte vet något om det tänker kanske att det bara ett "litet" slag då och då, men om det bara är ett "litet" slag så är det fruktansvärt, våld är aldrig okej, och speciellt inte i en familj!!
Det jag vill komma fram till är att om man har en kompis som hintar om sånna här saker, då ska man alltid ta det på största allvar, man vet inte vad som är "lite våld" för sin kompis och kanske "grovt" för dej och en annan vuxen.
Men vi som ungdomar tänker mest att "detta händer bara på tv" men nej! Forskare säger att det är minst 1 person i varje klass, men då börjar man ju tänka "undra vem det kan vara, alla verkar ju så glada i min klass?"  Men ja, deras fasad är ganska "glad och posetiv" men att deras liv hemma är ett HELVETE! Då måste vi alltså få stopp på detta, men hur? Jo jag tänker såhär eftersom många tänker som så att det inte kommer hända en själv, så måste vi ändå prata om det, vi måste få upp ögonen för det här... Om man tex pratar mycket om det i sin klass, så tror jag att om det är någon som är med om sånna här saker förstår att det är mer okej att prata med någon om det, för gör man inte det kommer det aldrig ta slut! Och om det är så att man blir slagen så ska man aldrig tro att det är ens egna fel, för det är HELT FEL! Det är personen som gör det som är sjuk i huvudet och som behöver stor hjälp. Så man ska alltid försöka snacka om detta sammatalsämmne ibland för att folk ska förstå att det är vanligare än vad man kan tro...

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Som rubriken lyder så mår man inte så bra ibland, iaf inte jag. Då måste man förstå sin kropp och man måste sätta sej ner en stund och tänka för sej själv, vrf mår jag inte bra? Gör jag något fel? Eller är jag bara en tonåring med massa hormoner? För tänker man inte efter på vad det kan vara så vet man ju inte, och vet man inte så kan man ju inte göra något åt det, och kan man inte göra något åt det så kommer man bara må sämre. Jag har ju alltid någon att prata med, min kille, han finns alltid där och förstår mej och lyssnar. Men har man inte någon som man känner sej trygg med så måste man förstå att man kanske måste prata med någon som vill lyssna på dej och som du känner ej dryg med. För ca ett år sedan så var jag och pratade med en person på ungdomsmottagningen och det var jätteskönt, hon kände inte mej och jag visste att jag inte skulle träffa henne igen om jag inte gick för att prata med henne igen så det var skönt för mej för då skulle jag kunna säga vad som helst utan att jag skulle behöva vara rädd att hon skulle tycka konstigt om mej eller att det skulle spridas till någon. Och dem på ungdomsmottagningen har tystnadsplikt så man kan nästan säga vad som helt, det ända som dem skulle kunna berätta är om du skulle ha berättat något olagligt tex att dina föräldrar slår dej osv. Men då vet jag och dem att bara skulle bli bättre med dej om något sånt skulle komma ut för då skulle man ju aldrig behöva bli slagen igen och det ska ju inte någon behöva bli. Så mitt råd är verkligen att lyssna på sin kropp och verkligen tänka till på vad det man kan må dåligt för jag lovar er, även om det är tufft så kan det förmodligen bara bli bättre med tiden, så ge inte upp, kämpa på och försök orka!!! Hoppas ni kan förstå hur jag tänker och förstår hur jag menar.

Likes

Comments

View tracker

Igår så kommer jag hem till att min kille har gjort amerikanska pannkakor med massa goda tillbehör, då känner man sej verkligen bortskämd av kärlek. Annars har det inte hänt så mycket, idag var det en ganska chill dag i skolan och sedan blev det pizza med pappa efteråt. Jag vet att jag har varit ganska osocial med att skriva här på det sistone men så får det vara ibland för man måste faktiskt ta hand om sej själv först innan man kan hjälpa andra. Hoppas ni kan förstå det, kram!

Likes

Comments

Jag gick i 8:an jag trodde det var en vanlig skoldag, men NEJ! Vi hade syslöjd jag och min klass och sedan skulle jag gå ut från lektionen och ta medicin för min mage, jag sätter mej utanför klassrummet lite för jag har väldigt ont men då ser jag en man komma i korridoren, och jag känner igen honom, jag har sätt honom på resecentrum tänker jag. Men jag tyckte det var konstigt för vad skulle han göra på min skola? Han var liksom 30 år1 Han hade med sej en bukett rosor i handen och det var konstigt tyckte jag... Han kommer fram till mej och säger "Hej bby" jag kollar konstigt på honom, men jag ser att han menar allvar, han ger mej blommorna och jag säger "tack" med en klump i halsen. Jag kollar meJ omkring för att se om någon kan hjälpa mej ur situationen, men det "ÄNDA" som var i närheten och som kolla på mej var en lärare... EN LÄRARE! Men det är så klart att inte en lära på min skola ska göra något... Hen som var lärare kolla lite skumt och sedan gick där ifrån, det var inte okej enligt mej! Sedan säger jag till denna mannen som har kommit med blommor att jag måste på lektion så jag går in, men sen blev det rast och jag skakade för att jag var så rädd för denna killen, liksom hur skulle han ha sökt upp min skola? Jag går iaf direkt till en elevassistent vi hade på skolan då, och den elevassistenten var som min kompis hen förstod mej alltid, så jag sa till hen som det var och hen följde med mej vart jag än gick. Men sedan gick jag och elevassistenten ut och mannen följde efter, han hade köpt en burk cola till mej som han gav mej och jag nickade bara till honom, sedan står jag med mina kompisar och jag har mannen bakom mej, och jag känner bara hur han kommer bakom mej och tar på min rumpa och sedan drycker sin snopp mot min rumpa och tar armarna om mej. Min reaktion blir i full panik att bara ta mej loss för han luktade så illa och det var så obehagligt... Min kompis går ut och snackar med honom och mannen tar en buss där ifrån, så jag trodde det var lugnt. Men tydligen inte, det hade gott några dagar och jag skulle till min pappa, jag går av bussen vid resecentrum och det var inte långt till pappa och jag hade hörlurar på mej som jag snackade i med en kompis ifall det skulle hända något, sedan känner jag bara att någon skriker mitt namn efter mej men jag lossas som ingenting och bara går men sedan springer han efter mej och säger "bby, varför går du? Jag vill ha en puss" och jag får panik och bara säger "Nej vi kan inte här, pappa kan se oss" Men det kunde han ju inte men jag var rädd! Sen så blir han obehaglig i blicken och säger igen "Jag vill bara ha dej hemma och pussa på dej" och efter det så sprang jag enda hem till pappa, och pappa fick "panik" över detta att han skulle göra allt för mej för att denna mannen inte skulle komma efter mej igen, och efter detta har det inte hänt något mer med denna mannen men det är fortfarande fruktansvärt att gå ut där min pappa bodde (där mamma bor nu). Och nu i efterhand när jag tänker på detta tycker jag det är sjukt att jag 15 år har haft en pedofil efter mej,. Så gå aldrig själva och speciellt inte efter något liknande har hänt.

Likes

Comments

För typ 3-4 veckor sedan så tog jag ut mina dreads, det var det bästa jag hade gjort med mitt hår tror jag, det var så skönt att inte behöva kamma det varje dag, man kände sej snygg hela tiden liksom. Det var min kompis Olivia som gjorde dem på mej och det tog ungefär 25 timmar att göra dem, såå sjukt jobbigt!! Men jag blev såå nörjd efteråt som sagt. Tyvärr så tog jag ju ut dem bara för att dem hade blivit ganska fula efter dem 2 månaderna jag hade haft dem, och att innan jag gjorde dreadsen så hade jag färgat håret blå-grönt på skoj men den färgen gick aldrig riktigt ur så därför hade jag blå-gröna dreads vilket inte var det snyggaste, men jag måste säga att jag saknar mina dreads extremt mycket, tyvärr....

Likes

Comments

Jag frågar mej själv dagligen, varför ska man behöv ha en "fasad"? Och men fasad menar jag, varför ska man behöva lossas vara någon man inte är. Men det jag syftar på mest är att man ofta har en fasad om att man är glad fast man egentligen är ledsen/arg/besviken/deppig, detta gör ju så att man inte kan känna sig trygg i den man är. Det leder också till (som det gör för mej) att efter ett tag då man inte har pratat med någon om hur man egentligen mår så kommer det rinna över tillslut och du kommer falla i brist, och då kommer man ändå få berätta allt tillslut, och då kanske det bara känns jobbigare än vad det skulle ha gjort från första början, vem vet? Och folk kommer undra varför man inte har berättat från första början... Man ska alltid försöka berätta för någon annan om det har hänt något, även om det är fett jobbigt men personen du berättar det för kommer att ha förståelse. Och ibland kan det vara så att om man har varit med om något som är jobbigt och inte berättar för någon och bara håller dej inom sej och lossas ha en fasad så kanske det kommer vara försent för att hjälpa dej när man väl har berättat för någon, det kanske är försent för att tex prata med någon som är kunnig eller göra en anmälan om någon har gjort någon dumt. Så man ska aldrig lossas, man ska alltid vara sej själv, vad det än är, man ska stå upp för sej själv, man ska våga vara den man är. Det är super viktigt!

Likes

Comments

Uch och fy för att man ska skada sig själv för något någon annan förmodligen har orsakat till, det är något av det ondaste mina ögon kan se, för "förmodligen" (ska inte ta saker för givet och säga att detta är rätt) har inte personen varit med om något bra eller blivit utsatt av mobbning tex. Och det sjukt att personen verkligen ska behöva vända på tex en händelse så att personen tror att det är hens fel och ska behöva skada sig själv med hjälp av att tex skära sig eller inte äta mat. För om någon har varit med om något hemskt så är det ju verkligen inte personens fel att det har hänt, och man ska verkligen inte skada sig själv över det, för även om man känner ångest eller skam så är det inte ens egna fel om något händer som inte ska hända. MAN MÅSTE KOMMA IHÅG DET! När jag har blivit utsatt av olika saker så var det självklart mina första tankar att det var mitt fel och att det var jag som var äcklig och att det var något fel på mej, men så var ju absolut inte fallet, det var ju personen i fråga som hade gjort det som det var "fel" på och som var "äcklig", och detta har jag nu förstått efteråt. I början av sådana jobbiga perioder i livet som man inte vill ska hända (iaf för mej) så tänkte jag ju att det var mitt fel så jag kliade upp mina armar så jag började blöda jag käka mindre, men på något sätt så hade jag en slags "fasad" så jag såg ut som världens perfektaste och lyckligaste människa men jag har insett efteråt också att det funkar inte, för att man kan inte få samma hjälp då och någon dag kommer också att brista så man ligger där och faller ut ur gråt... Och det är inte kul, inte alls! Och när man har det där självskadebeteendet så är det så SJUKT att man inte känner smärtan av det onda man gör mot sej själv, det är verkligen så sjukt att man kan lura hjärnan så pass mycket att kroppen inte reagerar på att man har ont eller att man gör fel. För idag om jag skulle riva mej och börja blöda så skulle ju kroppen reagera och "säga" till mej att jag har ont, men när man mår dåligt och skadar sej själv så funkar tydligen inte den funktionen i kroppen och det är konstigt tycker jag. Eller hur känner ni? Tycker inte ni också detta är konstigt?

Likes

Comments

Det är onsdag morgon och mamma har faktiskt gjort frukost till mej, underbar start på morgonen, med lite Youtube och frukost på sängen. Ikväll ska jag på ungdomsgrupp så det kommer bli mysigt, hoppas eran dag kommer bli bra, kram!

Likes

Comments

Det är så här jag varvar ner och slappnar av på kvällarna, det är så skönt att kunna lägga sej ner i sängen och bara mysa. Kolla på Youtube eller någon bra serie, så underbart. Idag har det varit en bra dag fast ganska kämpig också det har varit lite mycket på sistone så det kom väl ut idag, men så kan det vara ibland och då är det viktigt att man lyssnar på sin kropp och tar et lugnt för annars kan det bli ännu jobbigare tillslut och då kanske man inte ens orkar ta sej igenom det. Så känner du dej lite deppig eller hängig så ta en paus och vila lite, förmodligen så behöver man det om kroppen säger till, jag hoppas ni lyssnar på vad er kropp säger? Det gör jag till 1000%.. Men det är så klart olika för alla hur man tar hand om sej själv och vad man mår bäst av men detta funkar för mej... Så snart ska jag ta och kolla på Paradise Hotel och sedan sova så sov sött allihopa!

Likes

Comments

svarta tiger of sweden jeans, skjorta från carlings, huvtröja från hm, Dr martens, keps från vans, magtröja från hm och jacka från Alpha Industries.

Likes

Comments

Instagram@lagerfrida