Hej! Idag åkte jag och familjen till en skog som ligger där jag bodde förut, innan jag flyttade när jag var nio. Det finns få platser jag tänker så bra i som i skogen och just den skogen betyder extra mycket för mig eftersom jag varit i den sen jag var jääätteliten (dessutom är den ju så sjukt vacker)
Det bästa med skogar är att de är så harmoniska och tysta, vilket ger en väldigt mycket tid till att tänka över saker och ting, även om jag har en tendens att bli väldigt högljudd om jag är där med flera...
Men jag får ändå alltid ett inre lugn när jag går i skogen och andas in den friska luften.

Hursomhelst så var jag där med min familj vilket var jättemysigt! Vi grillade korv och plockade massor av svamp, dessvärre hittade vi inga kantareller men trattkantareller plockade vi i massor och jag hittade även en Karl-Johan (om man skriver det så haha). Så snart ska vi äta smörstekta trattkantareller och jag säger bara mmm😍

OH YES BABY

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hejsan! Den här veckan har varit en ganska intensiv vecka med prov, mycket läxor, många uppgifter som ska vara klara osv. Om 7:an ska vara så här intensiv så kan jag ju bara föreställa mig hur 9:an kommer bli sen :/
Jag måste verkligen bli bättre på att sluta oroa mig flera år framåt men ändå får jag alltid ont i magen av att tänka på framtiden. Jättedumt, jag vet. Men jag kan åtminstone säga att jag verkligen jobbar på det.
Hursomhelst helst så tänkte jag sätta igång med min bilduppgift som jag nästan medvetet skjutit upp men imorgon ska den in, så jag kan inte skjuta upp den mer. Alltså, grejen är att jag gillar att rita och så när det är på MINA villkor men inte när man måste hålla sig inom en viss mall och om man inte gör det riskerar man att bli underkänd. Usch och fy, jag gillar verkligen inte bild! Inte sen den gången i 6:an jag slet med en bild i flera timmar till halv ett på natten (jag skulle rita av en bild av en zebra och förutom att zebran skulle se typ exakt likadan ut så skulle den vara i förstorad skala och det skulle stämma på MILLIMETERN!) så jag satt där, klockan tolv på natten och mätte, förstorade och ritade. Så pedantisk som man bara kan bli satt jag där och pillade med millimetrar och en jäkla massa ränder men så fick jag ändå inte mer än E på den. Jag tänkte att så mycket jobb jag lagt ner på den där förbaskade zebran, så många timmar jag kastat bort och så fick jag inte mer än ett E. Ja hörni, det var en tuff dag i mitt liv (jag har större problem också) och jag blir t.o.m med arg bara av att prata om det haha 😂
Men nu ser jag att jag skrivit mycket mer om den där zebran än vad jag tänkt så nu är det verkligen på tiden att jag startar med min bilduppgift!
Hejdå 😘

P.s jag gillar faktiskt zebror bara så att ni vet

Försvinn. Ur. Min. Åsyn.

Likes

Comments

För det är Lilla L:s 1-årsdag!! Helt sjukt vad tiden gått fort, det känns som om det bara var några månader sedan jag såg honom för första gången samtidigt som jag inte fattar hur han inte funnits i mitt liv. Det är konstigt det där😅 Hursomhelst är det sjukt stort att han nu är ett helt år. Tänk att det är ett helt år sedan jag fick veta att jag blivit moster och ett helt år sedan han kom in i mitt liv och tog mig med storm. Det låter konstigt, han är ju så himla ung, men han har gjort så mycket för mig under detta år. Även om jag tyckte om honom från det att han låg i magen så trodde jag inte att jag skulle älska honom så enormt mycket som jag gör och har gjort sedan jag såg honom på riktigt för första gången. Det är helt sjukt att jag bara känt honom i ett år och redan har han blivit en så enormt stor del i mitt liv. Han får mig att må så otroligt bra och han hjälpt mig i svåra stunder även om han inte förstår det själv. Han har även utvecklats så mycket under detta år! (Jag vet att bebisar utvecklas snabbt men ändå) Han har lärt sig massa ord, han blir mer medveten för varje dag som går om världen runt omkring honom, han har till och med lärt sig att gå! Det här var bara några saker för om jag skulle skriva alla skulle det här inlägget bli ännu längre än vad det redan är 😂 Hursomhelst så är han det bästa som hänt mig under detta år och jag älskar honom så enormt mycket att jag nästan går sönder.❤

Grattis "Lilla L"!!!! ❤❤🎊🎊🎈🎁

Där var han minsann inte stor❤️

❤️

Likes

Comments

Hejsan! Det har ju gått ett tag sedan jag uppdaterade här, vilket är synd men jag har haft mycket att göra och varit väldigt stressad (det är jag i och för sig fortfarande men jaja). Då har bloggandet liksom inte kommit i första hand och jag har inte haft lust eller ork till det. Dessutom har ju skolan börjat igen och det är mycket att ta in kan jag säga! 😅 Jag har ju börjat högstadiet vilket är väldigt kul men det är väldigt stor skillnad på högstadiet och mellanstadiet vilket är en av anledningarna till att jag blivit stressad.
Men jag hoppas på att få in lite mer rutiner snart så att vardagen flyter på lite lättare. Eller så har jag bara lite väl höga krav på mig själv :/ Det jag försöker säga är i alla fall att det kanske inte blir så mycket uppdatering här eftersom jag har mycket att göra. Är det något jag lärt mig av det här så är det att man inte ska ta ut händelserna i förväg så det tänker jag inte göra, vi får helt enkelt se hur det blir.
Hursomhelst helst så har jag några av de skitmånga bilder vi tog under vår fjällresa så nu kan jag äntligen lägga upp dem här!😂

Man ser inte ens att det är jag under allt det där haha

Efter en lång, blöt och krävande vandring från Nikkaluokta till Kebnekaise fjällstation så började vi vandra upp för Kebnekaises västra led dagen efter (det är en ren på andra bilden 👆)

Uppe på toppen av Vierranvárri (de tre närmsta bilderna)☝️ Då hade vi kommit en bit mer än halvvägs. Och om ni undrar varför det ser ut som om jag ska äta upp min handske så var det för att den inte skulle blåsa iväg medan jag tog upp kameran och självklart skulle pappa fota då...

Eftersom vi alla var ganska möra dagen efter flög vi helikopter till Nikkaluokta för att sedan bege oss hemåt ☺️

Likes

Comments

Hejsan! Det har gått ett tag sen jag uppdaterade här men jag har verkligen inte orkat. Nu bestämde jag mig i alla fall för att ta tag i det för jag tycker fortfarande det är kul att blogga och har än inga planer på att sluta. Men vi får helt enkelt se var tiden tar oss och om jag fortfarande vill blogga om t.ex ett par månader, för sånt kan man ju inte veta i förväg.
Idag (fast nu är det kväll) är det en vecka sedan jag kom hem från Norrland och fjällvandringen i Lappland. Shit, vilken upplevelse det var och bara resan i sig stack ut ordentligt från mängden. Att fjällvandra i Skanderna var läskigt, jobbigt (!) och framför allt, det var LÄTT det häftigaste jag någonsin gjort! Jag vill gärna göra det igen för trots att det var jobbigt vissa gånger bl.a fö att det kunde vara väldigt högt och brant så var det en upplevelse för livet och det vackraste stället jag varit på. Det var något med bergen med de vita topparna, forsarna, djuren (vi såg bl.a renar på fjället och på bilvägen dit), de vackra blommorna och det ljuvliga landskapet, som gav mig ett inre lugn. När det blev jobbigt att gå där i fjällen tittade jag på bergen och fick ny kraft. Ja, jag trivs verkligen i fjällen och det var inte sista gången jag fjällvandrade!
Men nu till det kanske mest intressanta, kom vi upp på Kebnekaise? Jag vill börja med att säga att jag som så många andra har underskattat Sveriges fjäll för jag visste att det skulle vara jobbigt men jag gick in med inställningen att vi skulle komma upp om inte jag skulle ge upp självmant. Men nej, upp på Kebnekaise kom vi inte men vi var riktigt nära och kom upp på Vierranvarri, 1711 m.ö.h, innan vi vände. Det var helt enkelt för dåligt väder på toppen och gick man upp riskerade man livet. När vi var på väg mötte vi några som hade vänt innan för att det var snöstorm och dimma och de avrådde även oss från att gå upp. Vi hade kollat vädret innan och sett att det skulle bli lite dåligt men det blev sämre när vi gick. Det hade såklart gått att fortsätta men det hade inte varit smart och inte säkert. Dessutom var ju mamma och pappa tvungna att tänka på oss och vår säkerhet, för att gå upp och veta att man lätt kan ramla och då dö p.g.a dimman som skymmer sikten, vill inte smarta föräldrar utsätta sina barn för, om de inte har stor fjällvana och kanske även inte ens då. Trots det fick jag och mina brorsor höra att vi var väldigt duktiga och starka för det är sannerligen inte lätt att gå så långt på en dessutom ganska jobbig sträcka vilket även personalen på fjällstationen tyckte. Vi vandrade ju även från Nikkaluokta till Kebnekaise fjällstation dagen innan vilket var en bit över en mil och på fjällstationen sade det att de också tyckte det var jobbigt att vandra den sträckan. Jag snappade även upp på den vandringen att några vuxna som vandrade samma sträcka verkade tycka det var ännu jobbigare. Hur kunde jag höra det då? Jo de var skithögljudda och typ skrikskrattade hela tiden (😑) så det var inte direkt någon konst att höra vad de sade..
Jag blev såklart besviken när jag fattade att vi inte skulle gå upp men ingen av oss ville trotsa varningarna vi fått och jag fick tänka på min säkerhet och inte på hur coolt det hade varit att komma upp, för hur häftigt det en varit så tycker inte jag att det var värt att riskera livet för (även om somliga tycker det).
Men det var absolut värt alltihop att fjällvandra för jag har lärt mig så mycket om mig själv (jag klarar mycket mer än vad jag tror!), jag har blivit starkare framför allt psykiskt och lärt mig att tackla svårare situationer. Jag kan helt ärligt säga att jag växt som människa och trots att det kan kännas svårt så kan jag (oftast) räkna med min inre energi och kämparglöd. Jag är jättestolt över mig själv och trots att jag alltid kommer ha mina jobbiga stunder (vem har inte det) och det kommer kännas mer och mindre jobbigt vissa gånger så har jag kommit en liten bit på vägen.
Nu ska jag sova för imorgon ska jag på kryssning och efter den ska vi fira min mamma som fyller år och jag har bestämt mig för att baka två tårtor... Om ett tag kommer det bilder här från fjällen men jag har tyvärr inte tillgänglighet till dem på min iPad som jag nu bloggar ifrån och jag hinner inte fixa det nu! Men behåll tålamodet, jag ska fixa det så snart det går! Ha det superbra så länge, hejdå! 🖤🖤🖤🖤

Likes

Comments

Hello hello everyone! Jag försökte visa min mångkulturella sida och min språkliga begåvning ok?😉 Nå ja, skämt å sido idag tänkte jag dela med mig av mina sommarplaner! *applåd till det otroligt originella förslaget* eller inte...

Till att börja med kommer denna sommaren att skilja sig lite från tidigare somrar då vi vanligtvis brukar åka till Dalarna eller utomlands. Visserligen ska vi åka bil även i år så helt skiljer det sig i alla fall inte från Dalarna men vi ska en bra bit längre norrut. Vi ska faktiskt ända till Lappland! Nu kanske några undrar (förmodligen inte så många eftersom de flesta som läser min blogg känner mig irl) vad vi ska göra där. Vi ska nämligen åka till Nikkaluoktas fjällstation för att bestiga ett berg. Inget stort, inget märkvärdigt, bara Sveriges högsta. Vi ska alltså bestiga...... *trumvirvel* Kebnekaise! Som om ni inte fattat det redan...

Tänk att jag, höjdrädda lilla jag ska stå där uppe!

Och vem vill inte vistas i sådär vacker miljö?!!

I början var jag faktiskt lite skeptisk till förslaget och tänkte att mina föräldrar tagit sig vatten över huvudet men ju mer vi inhandlar till vår fjälltur, ju mindre tid det är kvar, ju närmare målet vi kommer desto roligare tycker jag det ska bli. Det blir liksom en unik sommar på så sätt som står ut från mängden. Sedan har jag ju alltid velat åka till Lappland, sen jag var liten faktiskt, så bara det blir ju en upplevelse i sig. För all del, Uppland är trevligt men jag saknar den lite "fjälliga" känslan och tillgången till så otroligt mystisk och vacker natur. En anledning till att jag var så skeptisk till idén i början var att jag var otroligt rädd för att råka illa ut eller få panik på toppen eftersom jag inte visste hur min höjdrädsla skulle ta det hela men efter att ha kollat på filmer om Kebnekaise och läst på en del känns det lugnare. Det finns ju även flera vägar upp, en del farligare än andra och vi tar ju självklart den lättaste vägen. Så nu känns det bra men oroskänslan är inte borta helt...

Det här med packningen är jag dock lite osäker på. För när man vandrar måste man ju packa lätt vilket jag typ är sämst på, jag brukar ta med mig nästan hela mitt liv om jag så bara åker iväg en natt, så jag kanske behöver hjälp med att styra upp det hela. Det är förresten inte så långt kvar nu, vi planerar att dra iväg i mitten av juli någon gång och det är såklart kul att det börjar närma sig men jag är lite nervös.

Vi ska ju göra andra saker också på sommaren, jag och familjen ska på kryssning (senaste och enda gången jag gjort det var jag jääääätteliten och jag kommer inte ihåg någonting) och jag och mina kompisar vill även till grönan, men Kebnekaise kommer bli min och min familjs huvudaktivitet under sommaren.

Hoppas ni får en fantastisk sommar, hejdå!!

Likes

Comments

Hejsan! Idag ska jag dela med mig av en sak som såååå många kommer känna igen sig i! Nämligen det här med att vända på dygnet. Jag har sedan jag var var liten, alltid varit en så kallad nattuggla som har lättare för att vara vaken på natten än på dagen. Min mamma berättar t.ex om när jag bara var två år och vi hade varit någonstans, att jag gick hem hela vägen och pladdrade på lika glatt som vanligt, trots att klockan var 10 på natten. Nu tycker ni kanske inte att 10 är så himla sent men för en 2åring så är det ju väldigt sent då jag i vanliga fall brukade lägga mig runt åtta. Nå ja, det här beteendet har alltså hängt med mig och jag har fortfarande problem med att lägga mig och gå upp i tid. Det leder till att jag äter frukost jättesent, att lunchen blir jättekonstig för att jag äter frukost när jag borde äta lunch och dessutom har jag märkt att jag blir hungrig och sötsugen typ hela tiden. Jag brukar även få låg energi och vara trött en stor del av dagen. Egentligen vet jag inte riktigt varför jag blir tröttare när jag lägger mig sent och går upp sent än när jag lägger mig "tidigt" och går upp tidigt för jag tror att jag sover lika länge ändå, bara att det är mellan annorlunda tider. Jag vill även förtydliga att när jag säger att jag lägger mig "sent" så menar jag verkligen sent. Ofta händer det att jag går och lägger mig runt två (för det mesta dock inte när det är skola, för då lägger jag mig som tur är lite tidigare, fast ändå för sent) och på senaste tiden har jag inte varit mycket bättre utan då har jag lagt mig runt ett till halv två. Det har till och med hänt att jag lagt mig runt halv fyra på "morgonen", även om det är väldigt sällan. Detta gör ju också att jag går upp väldigt sent och det ger mig faktiskt ganska mycket ångest. Jag menar, även om det är en form av lyx att kunna sova så länge och fast det är väldigt skönt, så får jag alltid ångest efteråt när jag till slut vaknar.Jag känner helt enkelt att jag kastar bort en massa timmar av mitt liv på att sova och det gör mig lite ledsen. Det är ganska sjukt att jag tänker så nu fast jag bara är tretton och (förhoppningsvis) har massa år kvar att leva. Men sådan är jag och ångest får jag ju hela tiden ändå så det är bara att försöka jobba mot det. Nu ska jag iaf sova (för sent som vanligt) Hejdå!

P.s När jag tog bilden nedan var klockan skitmycket och jag var egentligen jättetrött (som ni kanske ser på ringarna under ögonen) men jag orkade inte gå ner för att göra i ordning mig. Det var även skola dagen efter..

Likes

Comments

Nämen hej alla ni som troget följer min blogg, trots att alla inlägg kanske inte är jätteintressanta. Hjärtligt välkomna är ni iaf och ni ska veta att jag uppskattar det enormt mycket!
De senaste dagarna har jag haft lite fullt upp, jag har nämligen bakat en del och lekt med min prins Lilla L, som bara växer och växer. Det känns som att ju äldre han blir desto mer personlighet får han och han blir allt mer medveten om vad som händer runt omkring honom. Han har till och med börjat säga "mamma"! Det roliga är att han inte bara säger det till min syster som ändå är hans mamma. Nej, han har sagt det till mig, min syrras sambo (hans pappa) och säkert några fler. Antar att han använder ordet till allt som är bra helt enkelt.
Men ja, i förrgår var det ju alltså midsommarafton och jag och min familj åkte till Skansen. Det var väldigt mysigt och själva programmet var bra upplagt med en fiolorkester som en av mina fiollärare var med i. Då blev jag glad och firandet blev plötsligt ännu mer intressant! Efter hela midsommarfirandet som inkluderade trängsel, musik och dans runt stången åkte vi hem. När vi kommit hem åt vi tårta som jag bakat och den var faktiskt riktigt god! Sedan gick vi till sjön för att bada, eller det var bara jag och min ett år yngre bror som badade och han hoppade i typ 10 minuter innan vi skulle gå. 😂 När vi sedan gick hem så var jag så kall att jag snabbt hoppade ner i badkaret och sedan gick jag ut för att plocka sju sorters blommor.

Igår åkte min familj till Bounce men jag hade ingen direkt lust att följa med (jag tycker inte trampoliner och sånt är så himla kul) så jag stannade hemma. Men sedan ringde min syster och undrade om jag ville följa med dem till hennes sambos föräldrar och självklart ville jag det! Det var en väldigt mysig dag där jag bl.a lekte med Lilla L, hundvalpar och badade i poolen. Jag åkte inte hem efteråt utan jag sov över hos min syster och hennes familj, så nu ligger jag här i deras soffa och bara chillar.

Trevlig annandag midsommar på er! Hejdå! xxx


Tårtan med lakrits och hallonfyllning 😋

Likes

Comments

Hej allesammans! Jag kan idag glatt meddela att jag är mycket bättre än förut, dock har hostan inte försvunnit helt än vilket är lite jobbigt. Nå ja, det är i alla fall inte den här slöa febriga känslan som lägger sig som ett kvalmigt täcke runt en och jag känner mig mycket piggare nu!
Idag blev det ett besök på vårdcentralen här, jag skulle nämligen göra ett blodprov. Jag hade en tid hos läkaren i fredags(?) eftersom jag har problem med huden och magen (jag har torr, känslig hud som kliar och ofta ont i magen) och då sade min läkare, efter att vi pratat en stund, att jag skulle komma tillbaka på måndag och göra ett blodprov. Så jag gick själv, om än mycket motvilligt, till vårdcentralen för att göra det där blodprovet. Men när jag kommit dit sade receptionisten att de hade problem med datorerna och att jag fick komma tillbaka dagen efter. Lite smått irriterad gick jag därifrån, jag hade ju liksom gått upp tidigt, gått dit med ont i benet och så hostan som blev pricken över i:et på det.

Men idag funkade det i alla fall och blodprovet gick bra.
Efteråt mötte jag min syster som kom hit och hon ska även sova över med "Lilla L". Fast Lilla L är faktiskt inte så himla liten längre, han är hela 9,5 månader.
Å andra sidan är han ju ganska liten för att vara stor också, så det beror ju på hur man ser det. Nu ska jag mysa med dem. :-)
Puss på er!😗

Likes

Comments

Ja vädret blev alltså ganska fint sedan mot kvällen igår medan jag tog tempen och upptäckte att jag hade feber. Det kändes ju sådär när jag planerat så mycket för de närmaste dagarna men sålänge jag är sjuk kan jag ju i princip inte göra någonting av det jag tänkt mig.

De känns extra irriterande idag då vädret faktiskt skulle bli rätt bra men eftersom jag fortfarande inte är frisk så kan jag t.ex varken bada eller hitta på något kul med mina kompisar. Även om febern gått ner lite så är jag inte frisk och trots att jag hoppades att hostan skulle vara borta så är den kvar, lika skitjobbig som igår. En positiv sak är iallafall att jag får mer tid till bloggen men jag har just nu inte många roliga saker att skriva om, eftersom jag mest är hemma och hostar. Förhoppningsvis blir det bättre snart och jag kommer ju trots allt inte vara sjuk hela sommaren men nu när jag är det så känns allt ganska hopplöst. Jag menar, om man är sjuk någon tråkig skoldag missar man iallafall inget kul, förutom att det blir jobbigt att arbeta ikapp sedan, men när man är sjuk på sommarlovet missar man massa roliga saker och det suger verkligen! Jag sov inget vidare under natten heller, jag hostade helt enkelt för mycket för det. Nu ska jag iallafall trösta mig med en kopp te (😍) och äta lite frukost. Puss!😘 xxx

Likes

Comments