Här kommer en liten uppdatering från Hawaii medans jag har internet. Resan hit i måndags gick bra även om det var segt med nästan 13 på resande fot. Hostelet som jag bodde på de första två nätterna var riktigt snuskigt men jag var bara där när jag skulle sova. Under tisdagen så var jag först ute på en 1,5 timme löp/gång runda längst stranden vilket var häftigt. Sen gjorde jag en manikyr och pedikyr som jag fick av finaste Nellie i tidig födelsedagspresent. På eftermiddagen åkte jag med en buss ned till en fin strand och kollade på när folk surfade. Onsdagen och min födelsedag började redan vid 4 när jetlaggen slog in. Lite senare packade jag ihop mina saker och gick och åt frukost på ett mysigt acaibowl-ställe. Jag pratade med både farmor och familjen och fick grattis hälsningar vilket kändes skönt. Vid 10 mötte jag upp med den grupp som jag skulle föra touren med och vi är 10 tjejer och en guide som ska vara tillsammans under veckan. Vi åkte och handla mat och åt lunch på ett lokalt hawaiianskt ställe innan vi kom fram till den strand som vi skulle sova på i 2 nätter. Sanden var svart och det var bara lokalbefolkning där förutom vi vilket var kul. På kvällen efter middagen så kom gruppen på födelsedagstårta, något som Nellie hade styrt med från Northbrook och som jag är så himla tacksam över! Är så lyckligt lottad att ha en vän som henne! Natten i tältet var okej, liggunderlaget var tunt och hårt men jag överlevde natten. Dock så vaknade vi till ösregn och alla våra saker blev blöta vilket kändes jobbigt, men vi är ju på Hawaii och då behövs det inte mycket. Frukosten bestod av nutella mackor och mjölk och flingor innan dagens första äventyr började. Vi fick alla låna flytväst, simfenor, cyklop och snorkel och sen snorklade vi i över 2 timmar. Vi såg en massa häftiga fiskar i alla möjliga färger, simmade 2 meter ifrån sköldpaddor men det häftigaste var nog när vi såg delfiner och hoppade och lekte 50 meter ifrån oss och som sedan simmade under oss, ett minne från livet. Eftermiddagen spenderade vi på en annan strand där vi bara tog det lugnt. Vi hade alla dessutom köpt hula-hula kjolar, kokosnöt toppar och blomhalsband så vi hade en rolig photoshoot som alla på stranden verkade tycka om. Nu är vi på en matbutik igen och sen ska vi tillbaka till samma strand för att spendera en natt till där. Täckningen verkar vara dålig på ön och jag vet inte schemat för resten av veckan men finns det tid så kanske det blir något mer inlägg. Hursomhelst så har jag det jättebra här och jag lever verkligen min dröm!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Efter en sen kväll på Ravinia så blev det en tidig morgon för att utnyttja min sista helg i Chicago. Jag och Nellie tog tåget in mot downtown vid halv 10 men hoppade av vid Grayland där Malvina och Emma hämtade upp oss med bilen. Sedan åkte vi mot Andersonville där vi mötte upp Sanna och Lisen för brunch på M.Henrys. Deras pannkakor var så goda och deras uteservering var jättemysig. Vi satt och pratade länge om allt möjligt vilket var jättemysigt. Det kommer verkligen bli konstigt när vi alla inte längre bor nära varandra utan på olika ställen i Sverige och Europa. Mitt i allt kom en servitör ut med en cupcake med ett ljus i och de började alla sjunga för mig, något som verkligen var överraskande men som gjorde mig väldigt glad. Jag fyller ju inte år förrän på onsdag men då kommer jag att vara själv på Hawaii så det var väldigt kul att få bli lite uppvaktad. När det sedan var dags att säga hejdå så blev det såklart lite tråkigt men planen är att vi alla ska ses igen under helgen när jag kommer tillbaka till Chicago för ännu en god brunch.

Likes

Comments

Speciella händelser

Något som jag har hört gott om hela året är konserter på Ravinia Festival. Det är en stor park i Highland Park, ett område precis bredvid Northbrook, och där har de utomhus konserter hela sommaren. De flesta som spelar där är lokala band och orkestrar men några gånger per sommar så spelar lite större artister. När schemat kom ut tidigt i våras så såg jag att One Republic skulle spela och jag blev genast intresserad. Dock så tog det lång tid innan jag köpte biljett dit men för 2 veckor sedan så kunde jag inte vänta längre så jag och Nellie bokade. Vi fick också med oss Sanna och Jennelie så efter jobbet i fredags så möttes vi upp där redo för konserten. Jennelie slutade tidigare än oss och åkte dit tidigare för att ta en plats vilket var tur då varenda gräsplätt var fylld när vi kom 1 timme innan konserten började. Folk hade lagt ut stora presenningar på 6x6 meter, tagit med bord och stolar och dekorationer och dukat upp långbord med buffé. Vi nöjde oss med en picknick folk och plocksallad och lite snacks vilket var alldeles perfekt. Vid 18:30 började James Arthur att spela och stämningen blev genast lite bättre. Vi satt och pratade på filten, sjöng med till låtarna och kände en häftig gemenskap med alla andra runt omkring. När han hade spelat så tog bandet Fitz and the Tantrums över och stämningen höjdes ytterligare. Medelåldern på folket var säkert mellan 30-45 år så det var kul att se hur alla dem började sjunga med och dansa loss med kanske lite för mycket alkohol i blodet. När det sedan börjat mörkna som började äntligen One Republic att spela. Jag och Nellie var på deras konsert i höstas och deras låtar har sedan dess spelats på repeat. Så känslan när de började spela var helt magisk! Till en början så stod vi vid filten men efter att tag så kände vi att var tvungna att gå närmare scenen för att kunna få en liten glimt av dem. De var verkligen jättebra och de spelade både sina egna låtar men även covers på andra. När de spelats sin sista låt så var vi helt uppe i varv och kunde inte riktigt åka hem så vi satte oss på filten igen. Det kan också ha berott på att priset för en Uber steg från $20 till $100 på mindre än 10 minuter så det var värt att vänta lite. Hela kvällen var så rolig och minnesvärd och stämningen på Ravinia var verkligen speciell som alla andra hade beskrivit.

Likes

Comments

Mina tankar, Resor

Nu är verkligen mitt år som au pair slut. Det är söndagkväll, alla mina saker är ihoppackade och imorgon klockan 7 tar jag en Uber till flygplatsen för att påbörja min resemånad på Hawaii. Jag har fortfarande inte förstått att året är slut även om det har blivit en liten skillnad nu när den nya au pairen har kommit så känns det fortfarande overkligt. Hon är iallafall jättesnäll och jag har visat henne allt möjligt de senaste dagarna, allt från Starbucks till Social Security Office till downtown Chicago och bönan idag. Vi hade också en hej då middag tillsammans med familjen idag där vi åt grekiskt och sedan glass till efterrätt vilket vad mysigt och minnesvärt. Då var dem så snälla och gav mig en ram med en bild på mig och barnen och sen ett Chicago monument att ta med hem. Jag gav dem dessutom ett frågesportspel om de olika sporterna i Chicago och barnen varsin scrapbook som de var väldigt imponerade över. Jag sa dessutom hejdå till Nellie ikväll och fick väldigt fina födelsedagspresenter som jag är väldigt nyfiken på att öppna på onsdag på Hawaii. Men som tur är så ser jag ju henne snart igen när jag kommer hem från Hawaii och då kommer jag också att träffa familjen en kortis.
Så imorgon lyfter planet mot Hawaii och jag landar på måndag eftermiddag på the big Island efter 9+1 timmars resa. Där är jag sedan i 9 dagar och på 7 av dem så ska jag göra en tour tillsammans med företaget au pair adventures där vi ska campa och utforska hela ön och göra saker som att simma med sköldpaddor, övernatta på en vulkan och gå på vandringar i olika miljöer. På tisdagen flyger jag sedan till Oahu där jag bor i Waikiki nära Honolulu i 3 nätter och där planen är att se Pearl Harbour, en bananodling och att ta en surflektion. Allting ska bli väldigt roligt och det är verkligen en dröm som går i upplevelse men jag kan inte riktigt förstå det än. På fredagkvällen flyger jag sedan tillbaka till Chicago och där bor jag hos Nellie i några nätter innan det är dags för Sverige. Att jag snart är hemma känns både spännande, läskigt och skönt men som med allt annat så kan jag inte förstå att det snart dags. Vad jag vet dock är jag det här året har gått snabbt och jag verkligen har växt som person av det och att jag kommer sakna det även om det ska bli skönt att komma hem!

Likes

Comments

Mina tankar

Nu är det inte långt kvar av mitt au pair år. Idag är det onsdag och om bara några timmar så kommer den nya au pairen som ska ta över efter mig. Hon är från Syd Afrika och är några år äldre än mig, det är allt jag vet. Så lite nyfiken är jag allt på att få träffa henne och se vem det är som ska bo med familjen och ta över jobbet som barnens både bästa och värsta vän. Jag har under de senaste dagarna packat ihop alla mina saker och idag flyttade jag upp på över våningen till gästrummet där jag ska bo fram tills måndag då jag åker till Hawaii. Jag har nog inte fattat riktigt än att det är dags att åka utan allt känns bara konstigt och annorlunda. Jag bäddade "min säng med mina lakan" en sista gång imorse men det här gången i ett tomt rum utan mina saker i det. Det känns så konstigt att när mitt äventyr tar slut så börjar en annan persons och det kommer antagligen bli likadant som mitt.

Alla mina saker är nu nedpackade i min resväska eller står i påsar bredvid i hopp om att kanske få plats när jag ska stänga väskan för sista gången. Många av sakerna där i kommer jag att använda i Sverige nästa gång vilket känns jättekonstigt. Det känns också overkligt att bredvid den stora väskan så finns det en lite mindre men den är packad med sovsäck, handdukar, myggspray, bikinisar och kartor över Hawaii. Att jag befinner mig på en tropisk Hawaiiansk ö om mindre än en vecka känns helt ofattbart och jag vet inte alls när det ska sjunka in, om det nu någonsin gör det.

Hjärnan går iallafall på hög varv och har givit mig en djävulsk huvudvärk de senaste dagarna tillsammans med all stress över saker som behöver fixas. Jag vet inte vad jag känner eller tycker om att jag bara har 4 dagar kvar som au pair i hela mitt liv, att jag ska få åka till mitt drömresemål om 5 dagar eller att jag om ca 3 veckor kommer befinna mig på svensk mark igen efter mer än ett år i USA. Tankarna är kaos men snart är jag i Sverige och då försvinner de väl antagligen, eller så kommer det nya som handlar om ett annat äventyr.

Likes

Comments

Speciella händelser

I söndags lyckades jag bocka av ännu en stor aktivitet på min bucketlist, nämligen att besöka ett av USAs största nöjesfält, Six Flags Great America. Jag mötte upp Sanna, Lisen och Jennelie i Northbrook innan vi tog bilen norr ut mot nöjesfältet. Vi var där vid 10:40, strax efter att parken öppnat så vi behövde knappt köa någonting för att komma in. Det var relativt kort kö på alla attraktioner under hela dagen, jag tror att det längsta vid stod var i 45 minuter till en 4D karusell där man skulle skjuta ned skurkar med hjälp av pistoler och rädda superhjältarna. Det var också denna åktur som jag mådde mest illa över, vilket jag tror berodde på att vi hade på oss 3D glasögon och vi snurrade väldigt mycket. Nöjesfältet var helt galet stort och de hade säkert fler än 12 olika berg och dal banor som alla var i liknande eller större än Balder och Kanonen på Liseberg. Även här var kö tiden kort och vi stod oftast mellan 10-30 minuter vilket kändes helt rimligt. Jag vet inte om det var temperaturen på 28 grader som skrämde iväg folket eller om parkens storlek gjorde att det inte blev så långa köer. Min favorit var nog Goliat, en stor berg och dal bana med branta nedförsbackar och både loopar och skruvar men även om den hade det så var den ändå inte skakig eller gjorde en yr. De hade också två stycken attraktioner som var på vatten och som liknade FlumRide och Colorado på Liseberg. Dock så blev vi mycket mer blöta här, helt dyngsura men som tur var så torkade vi ganska snabbt. Jag tyckte verkligen om allting på nöjesfältet förutom att lunchen var rena rånet. En måltid med asiatisk kyckling och nudlar och en dricka gick på nästan 200kr men det känns ganska vanligt på stora amerikanska nöjesfält. Vid 8:30 när jag kom hem på kvällen så var jag helt slut, både i huvudet och i kroppen men ändå glad att jag hann med detta innan mitt år är över.

Likes

Comments

Vardag

Jag har inte många dagar kvar här nu så därför har jag försökt att njuta dem så mycket som möjligt och spendera dagarna med människor som jag tycker om. Så i fredags efter jobbet så mötte jag upp Nellie, Sanna, Malvina, Emma och Jennelie, världens bästa gäng med de bästa svenska tjejerna för lite middag. Vi åt på en mexikansk resturang i Evanston och jag beställde in tre stycken olika tacosar. De smakade inte alls likadant som svensk tacos men jag tycker ändå att det räknas som tacofredag, den svenska versionen får jag äta om en månad när jag är hemma i Sverige igen. Middagen var jättemysig och vi fortsatte sedan till Andy´s för lite glass. Ett jättebra avslut på kvällen.

På lördagen så tog jag lite sovmorgon innan jag hämtade upp Nellie och vi åkte till stranden i Wilmette där vi mötte upp Lisen. Jag var även där när jag var ledig på torsdagen så nu känner jag mig som hemma på den stranden. Att bara få ligga och höra vågorna och titta ut över vad som skulle kunna vara ett hav är så himla skönt. Jag och Nellie gick dessutom längst den 1,5 km långa stranden och jag såg saker som jag har varit nyfiken på att utforska under hela mitt år.

Jag brukar annars jobba lördagkvällar men jag var ledig den här gången för att mina värdföräldrar hade fest och barnen sov hos sin farmor. Så istället så åkte jag iväg och gjorde några viktiga ärenden inför min Hawaii-resa, som att köpa myggspray och en ny handduk. MIddagen åt jag på mitt favoritställe - Röti, och senare så mötte jag även upp Nellie för lite frozen yoghurt i Glenview. Många av sakerna som jag gör nu gör jag för sista gången. Och även om jag tänker att det är sista gången så förstår jag det nog inte riktigt att det verkligen är så och att jag inte kommer ha möjligheten till alla dessa restauranger och butiker när jag kommer hem känns väldigt overkligt.

Likes

Comments

Speciella händelser

4:e juli, USAs självständighetsdag och motsvarigheten till 6 juni, Sveriges nationaldag. Eller inte. 4th of July är verkligen en stor högtid här i USA och till skillnad från Sverige så känns det verkligen som att man firar sitt land och att man är stolt över att vara amerikan. Amerikanska flaggor hänger överallt, alla går klädda i rött, blått och vitt och alla är allmänt glada och trevliga.

Jag började dagen tidigt med att följa med min värdpappa och N till en park här i Northbrook för pannkaksfrukost. Även fast klockan bara var 8 så var det massor av folk där och vi åt tjocka amerikanska pannkakor med sirap och chokladmjölk.

När vi sedan kommit hem så packade jag en väska för stranden och så åkte jag med Nellie till stranden i Wilmette där vi även mötte upp Lisen och Sanna. Vi låg där ett tag och solade och snackade innan vi åkte iväg och åt lunch.

Sedan fortsatte det hektiska schemat med att åka tillbaka till Northbrook för att titta på den årliga paraden som gick genom staden. Det var väldigt roligt och det kändes väldigt amerikanskt med olika bilar och grupper som patrullerade och delade ut godis. Stämningen var verkligen helt underbar då alla var jätteglada och hälsade Happy Fourth till alla de såg.

Efter paraden så följde jag med Nellie hem och så tog vi det lite lugnt innan vi duschade och fixade oss för middagen som vi skulle äta i Evanston tillsammans med Lisen, Sanna och Gina. Vi åt på en bar som hade erbjudanden på hamburgare och som vi ändå hade hört bra recensioner ifrån. Middagen blev dock katastrof. Vi fick ett litet bord, fick vänta med att beställa i 30 min, fick ingen dricka, fick vänta i 2 timmar på maten och när den väl kom så var den kall. Kanske inte den bästa 4th of July middagen men sällskapet var iallafall bra och vi slapp som tur var att betala för maten.

Något som är väldigt stort och viktigt under dagen är tydligen att titta på fyrverkerier så när det börjat mörkna så gick vi bort till stranden i Evanston och satte oss tillsammans med en massa andra för att titta på dem. Vi var dock vända åt fel håll i början med som tur var så höll de på i nästan 30 min så vi hade god tid att hitta en ny plats. Fyrverkerierna var verkligen den bästa och galnaste som jag har sett. Det sköts upp nya hela tiden och de var alla större eller mer färggrann än den innan. Dessutom så spelade en DJ bra och passande musik under tiden vilket gjorde allting så mycket bättre. Avslutningen var helt fantastisk och det smällde varje sekund och fyrverkerierna var jättefina. När himlen sedan blev mörk så rörde sig sedan alla hundratals människor tillbaka åt samma håll och det kändes så mäktigt att få vara en del av alla dessa som tillsammans firade USAs självständighetsdag.

Likes

Comments

Speciella händelser, Vardag

Asså jag vet inte hur jag ska beskriva känslan som jag hade i lördags på något annat sätt än att den var en av de bästa dagarna på länge. Även om klockan ringde tidigt, redan vid 5:40 och jag kände mig lite trött på tåget in till Chicago så var det helt klart värt det. För klockan 8 stod jag och Nellie på varsin handduk i Millenium Park redo för att yoga tillsammans med ca 200 andra till live musik och strålande sol. Känslan när vi gjorde alla övningarna med tårna i gräset och solen i ryggen var helt magisk och jag kommer nog aldrig att glömma det.

Detta var bara en sak som vi lyckades bocka av på vår bucketlist. Vi fortsatte sedan med en frukost på det berömda nyöppnade Nutella Caféet. Det är det första i världen och det har alltid varit väldigt lång kö utanför men eftersom att vi var där tidigt så fick vi snabbt bord. Vi delade på en nutella crepes och en baguette vilket var väldigt gott och sen satt vi bara och tittade på folk och njöt av stämningen inne i Chicago klockan 9:30 en lördagmorgon.

Vi hörde sedan av några andra att det skulle vara en stor parad på State street med flera tusen personer så vi gick dit och kollade. Det var välgörenhetsorganisationen Lions som firade 100år och de hade en stor kongress här i Chicago och startade den med en stor parad där länder över hela världen var representerade. Stämningen var jättehäftig för alla var så glada och hade klätt upp sig i matchande kläder som skulle representera sitt land eller stat. Vissa länder hade över 200 personer i sin grupp medan andra var lite mindre. Vi pratade med en volontär som sa att vi tyvärr hade missat Sverige, något som hade varit kul att se. Men när vi gick i folkhavet så såg jag en svensk flagga så jag gick fram och frågade och då var de svenskar från Blekinge som hade åkt hit för paraden och vi pratade lite med dem vilket var trevligt.

Nästa punkt på vår bucketlist som vi passade på att bocka av var soulcycle. Det är en väldigt hipp och modern träningsanläggning som ordnar spinningklasser med fokus på discostämning med bra poppig musik i ett mörkt rum. Vi fick låna spinningskor och hela lokalen var jättefräsch. Inne i träningslokalen var det mörk och det stod ca 60 cyklar med 40 cm mellanrum och när passet började så cyklade alla i takt vilket var väldigt häftigt och man fick en rikitglagkänsla när vi cyklade och peppade varandra till bland annat Beyonce. Efter passet var vi helt dygnsura och trötta men väldigt glada. Vi duschade och gjorde oss iordning i deras fina omklädningsrum innan vi gick ut mot Michigan Avenue igen.

Vi strosade sedan runt i butikerna på Michigan Ave, åt en god wrap till lunch och bara njöt av den härliga stämningen och det fina vädret. På kvällen jobbade jag min sista lördagkväll (förutom när den nya au pairen har kommit) vilket kändes lite konstigt. Men det var mysigt iallafall och jag och A lekte utklädnad med hennes pyjamaser och jag och N spelade spel och wrestlade på kvällen. Det kommer kännas konstigt att jag inte kommer göra det här längre om några veckor.

Likes

Comments

Vardag

Jag har inte många dagar kvar här i Chicago nu så jag har försökt att njuta så mycket som möjligt av livet här även om humöret har gått lite upp och ner. För att förbereda mig lite inte hemresan så började jag kolla över min packning och insåg snabbt att jag absolut inte skulle klara mig på bara en väska på flyget. Att köpa till ett extra bagage med airberlin som jag flyger med kostade över 160 dollar vilket kändes helt galet mycket så jag googlade lite och hittade Polonez Parcel, ett polskt företag som skickar paket från USA till Europa via båt. Så jag åkte och köpte mig en flyttkartong och började packa den med saker som jag visste att jag inte skulle behöva under mina sista veckor. För att vara säker på att jag skulle få plats med allt det andra i min resväska så var jag tvungen att packa ned hela mitt rum, något som ledde till totalt kaos och ett stökigt rum. Tillslut var allting nedpackat i vakuumförpackningar och jag kunde täcka hela kartongen med tejp så att den inte skulle gå sönder. Sedan var det bara att släpa in den i bilen och köra till kontoret där jag kunde lämna in det. Priset blev 100 dollar, vilket fortfarande är mycket pengar men fortfarande billigare än en extra resväska, och min 24 kg kartong beräknas vara hemma i Sverige någon gång i augusti.

Likes

Comments