View tracker

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

I torsdags firades en av USAs största högtider! Thanksgiving, varför vi firar har jag absolut ingen aning om men trevligt vart de! Började dagen med att åka in till city o kolla på macys parad!! Helt sjukt coolt! Bilder får komma i ett annat inlägg då bilderna är i min kamera!
Åkte sen hem och vi käkade den typiska thanksgiving maten. Kalkon, potatis, sås, tranbärssås, stuffing, böner, sparris och till efterrätt blev de pumpa paj och glass!! Kvällen avslutades sen med en runda risk som jag såklart förlorade!!!

Likes

Comments

Gick som vanligt upp vid sju. Tittade ut och de hade snöat lite. Visst jag älskar snö men va inte alls förbered och har varken köpt mössa eller vantar! Att fixa varmare kläder får bli morgondagens uppdrag!
Fixade lunch till barnen innan vi hoppade in i bilen och körde till skolan. Gick men hunden samtidigt som jag halvt frös ihjäl! Resten av dagen bara bara rullat på. Pluggat lite, tvättat och lagat mat.
Nu har jag precis lagt mig i sängen och ska titta på Gossip girl i min nya mysiga pyjamas!!

Har även köpt en liten julbelysning har dock inte bestämt var jag ska ha den än så än så länge får den hänga på byrån!

Likes

Comments

Likes

Comments

Att bo på andra sidan jorden är inte alltid lätt. Dagar som idag är det ännu svårare. Idag är det 3 år sen pappa somnade in framför ögonen på mig. 3 år, av saknad, av glädje och lycka. För 3 år sen trodde inte jag att jag någonsin skulle våga lämna min familj. Rädd över att någon av dom också skulle försvinna. Idag bor jag på andra sidan jorden och jag känner mig enormt glad och lycklig. Jag trodde aldrig att jag skulle känna mig lycklig eller glad igen. Jag hade svårt att se att livet faktiskt skulle gå vidare utan pappa. Han som alltid fanns där för mig, han jag kunde vända mig till när det var något var nu plötsligt borta.


För 3 år sen trodde jag aldrig att jag som 16åring skulle förlora min pappa. Jag hade aldrig innan tänkt tanken på att pappa kunde dö. Han fanns ju alltid där, som en del av mitt liv och min vardag. Han var något jag tog för givet. Och ta våra föräldrar för givet är nog något vi alla gör. Något jag önskar att jag inte gjort. Jag önskar jag hade visat hur mycket jag uppskattade allt han gjorde. Jag önskar att jag hade berättat hur mycket han faktiskt betyder för mig. Jag önskar att jag hade haft flera år med pappa.


Sjukhuset var jobbigt och sjukhus kommer alltid att föra med sig minnen. Minnen av pappas sista dagar. Jag tyckte de var jobbigt när alla bara prata medicin språk, man fattade aldrig riktigt vad dom menade och jag till och med googlade upp ord ibland bara för att förstå vad dom pratade om. Det var först den där fredags morgonen som en läkare ärligt tittade på oss och sa ”er pappa kommer inte överleva det här”. Där och då förstod jag hur sjuk pappa faktiskt va. Även om jag redan innan hade på känn att de inte skulle gå. Så blev allt så tydligt den dagen. Det blev så tydligt att de kvittar hur mycket pappa kämpar, cancern kommer ta hans liv.


Det som nu är kvar är minnen. Minnen av dig. Minnen av allt bra du gjort. Minnen av gångerna vi bråkat. Minnen av alla träningar du genomfört med oss. Minnet av ett fantastiskt SM som jag vet att du var super stolt över. Minnen som jag aldrig vill ska försvinna. Men jag är rädd att glömma. Glömma hur fantastisk du var och vilken bra pappa du varit till mig och mina syskon. Du har alltid varit närvarande även om du jobbat väldigt mycket. Du har alltid stöttat och står bredvid planen. Och jag vet om att jag alltid sökte din blick mellan bollarna för att få bekräftelse på att jag gjorde något bra. Jag har vetat att jag alltid kunde ringa om det va något och jag lärde mig att det var dej jag skulle fråga om jag ville ha något och inte mamma.


Även om jag insett att livet går vidare så är det inte alltid så lätt. Jag har dagar där jag bara vill försvinna. Dagar där allt är dåligt. Dagar då jag verkligen önskar att du hade stått vid min sida. Dagar där jag önskar att jag bara kunde få höra din röst igen eller få en kram. Men jag har insett att utan mina dåliga dagar hade jag aldrig uppskattat alla bra dagar. Alla dagar där livet faktiskt känns toppen och allt bara rullar på.


Jag minns fortfarande hur jobbigt jag tyckte de var i början att bara gå till mataffären. Jag var rädd för att möta någon som skulle fråga något. Jag var rädd för jag visste aldrig hur jag skulle reagera. Oftast sa jag bara att allt är okej. För de var precis de den andra personen ville höra och jag slapp ju förklara hur jag faktiskt mådde. Det var även jobbigt att va på ställen som påminde om pappa. Det var först i år, tre år senare som jag har varit ute på golfbanan. Golfbanan som en gång var ett ställe som nästan besöktes varje dag på somrarna. Jag tycker fortfarande det är jobbigt att träffas hela släkten för att jag känner att något saknas. Jag saknar alla diskussioner som pappa och jag hade om volleybollträningen. Jag saknar hur han förklarade för mig hur jag skulle göra för att lära tjejerna så mycket så möjligt. Jag saknar alla gånger vi satt uppe och planerade träningar. Jag ångrar inte en sekunda att du och mamma princip tvingade mig till att bli tränare. För den glädjen och kärleken jag fått genom alla barn jag tränat kommer jag aldrig glömma. Tack för att ni alltid drog upp mig på söndagsmorgonen.


Jag vill även säga tack till den sjuksköterska som satt och höll om och kram mej när pappa somnade bort framför ögonen på mig. Tacksam över att hon titta på mig och sa att allt kommer bli bra. Det kommer bli jobbigt men det kommer bli bra tillslut. Tack till dig för att du sa orden jag behövde höra.


Pappa, Jag är evigt tacksam för allt du och mamma gjort för mig och mina syskon. För att ni har gett mig så mycket glädje och lycka. Tack för att ni har visat vad kärlek är och för att ni har uppfostrat mig till den jag är idag. Tack.




Likes

Comments

Att komma till USA har varit hur bra som helst för mig. Ombytte i miljön, nya utmaningar och nya upplevelser. Jag kan ärligt säga att jag har inte mått såhär bra sen innan pappa dog. Hemma är det alltid så mycket som påminner om pappa. Volleybollhallen, bilderna, ja allt. Här är inget som påminner om pappa på samma sätt. Något som jag faktiskt just nu tycker är väldigt skönt. Det är skönt att inte alltid behöva tänka på honom och på alla andra. Utan nu är det bara jag och min nya Amerikanska familj.


Det var jobbigt i början och jag hade mer än en gång tanken på att köpa en flygbiljett hem. Jag tror jag ringde mamma och grät varje dag första vecka. Varför jag grät vet jag egentligen inte. Allt kändes ju så bra redan från börja. Men samtidigt var omställningen jobbig. Att flytta hem till en familj som jag skypeat med tre gånger är inte något jag hade gjort för 3 år sen.


Jag har snart varit här i tre månader. 25% av tiden. Det är lite sjukt. Tiden går så fort och man lär sig något nytt varje dag. Jag gör saker jag aldrig hade gjort hemma. Jag ringer numera till tandläkaren utan några problem och pratar på om vad det är för fel på deras tandställningar. Förut hade jag tyckt de var hur läskigt som helst men nu har de blivit som en del av min vardag.


I Sverige är vi ganska negativa och vi säger aldrig riktigt vad vi tycker eller känner. Här pratar man rakt ut om känslor, och man peppar på ett helt annat sätt. Man får höra från främlingar att man pratar bra engelska, man får komplimanger av främmande människor på stan. När hände de senast i Sverige? Allt är så annorlunda här men jag älskar de.

Jag har redan nu börjat fundera på hur jag ska kunna lämna detta om 9 Månader. Hur ska jag kunna lämna stället som får mig att må så bra? Hur kan jag lära stället som lär mig så mycket nytt varje dag? Hur ska jag kunna lämna detta?

Likes

Comments

Helgen har gått i ett och jag har inte riktigt gjort något. Vilket faktiskt har varit ganska skönt. I fredags mötte jag upp Jamie efter jag slutat och vi käkade en mumsig middag tillsammans på en mexikansk resturang. Hur mysigt som helt. 

Lördags tig jag mig in till City för att sen ta subwayn till brooklyn för att de filippa spela volleyboll! De blev vinst för hennes lag och jag inser mer och mer att jag faktiskt saknar volleybollen. Även o det varit väldigt skönt att inte behöva tänka på allt som har med volleyboll att göra. Glad att jag äntligen fått tillbaka suget efter volleybollen, får kanske börja spela när jag kommer hem igen? 

Söndagen spenderades hemma då jag halv jobbade hela dagen. Stod lite i standby om dom skulle behöva hjälp eller inte. Tog mig iallafall ut på en timmes promenad i fina vädret med hunden innan jag somnade och tog igen lite sömn. Har insett att jag verkligen måste lägga mig i tid för att orka gå upp vid 7 på morgonen varje vardag!! Men äskar livet här borta och skulle inte byta ut de mot något annat just nu. 

Likes

Comments

Har ju varit val är som jag antar att ingen missat. Jag kan inte förstå hur man kan rösta fram en person som Trump? Hur kan man? Och vad är de för fel på USAs röstningsystem? Hur kan man få flest röster men ändå inte vinna.. Det har varit ledsna miner här, för att man inte vet vad som kommer hända nu. Hur kommer det gå. Man snackar väldigt mycket om att det kanske är nu ett tredje världskrig kommer börja? Men hallå har vi inte kommit längre i utvecklingen. Har vi inte lärt oss av allt som redan hänt under första och andra världskriget?


Likes

Comments