Har om några dagar varit i USA i 11 Månader. inte alls länge kvar tills jag sätter mig på planet hem till sverige igen. Här kommer lite bilder från senaste tiden. dagarna bara rullar på och just nu händer inget speciellt.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Lördagskvällen spenderades på en utomhuskonserter och vi fick bland annat se backstreet boys, shaggy, miley, Jason derulo och några till! Riktigt lyckad kväll och vädret va underbart. Stod ute i kofta till 1 på natten

Likes

Comments

Helgen har spenderats i Kanada med världens härligaste tjejer! Lätt bästa helgen sen jag kom till staterna!

Likes

Comments

En TB till när jag klättrade på väggar, hade blåmärken över hela benen och träningsvärk!

Likes

Comments

Likes

Comments


Många kanske tycker att det är en dröm att få vara tränarens dotter. Men jag skulle inte kalla det en dröm. Visst jag fick alltid skjuts till träningarna, jag fick spendera väldigt mycket tid med min pappa som jag inte fått annars. Men att vara tränarens dotter har för mig aldrig varit en fördel snarare tvärtom. Jag var den som alltid fick offra mig. Det var ju mycket lättare att flytta ner sin egen dotter och ta diskussionen med henne istället för att flytta ner någon annan. Det blev som att jag hamnade i kläm. Tillexempel fick jag spela (SM) i en lättare grupp än vad jag egentligen borde gjort. Varför fick jag de då? Jo för det var ju så mycket lättare att flytta ner sin egen dotter än och krossa någon annans dröm. Att vara tränarens dotter tror jag för många andra betyder att man får fördelar, man får spela i bästa laget, man behöver inte kämpa lika mycket. det är snarare tvärtom, jag fick inte spela i bästa laget även om både pappa och jag visste att jag borde. Jag fick kämpa precis lika hårt som alla andra om inte ännu hårdare bara för att bli sedd. Det var mer än en gång jag önskade att jag faktiskt inte hade varit tränarens dotter. Det känns som att jag hade kunnat utvecklas mer i min volleyboll om jag inte hade varit tränarens dotter.


Samtidigt som jag hamnade i kläm byggde pappa något bra. Han byggde ett lag som kämpa för varandra. Vi har alltid försökt att göra lagen så jämna så möjligt och det var först i sista årets U15 SM som vi toppade lagen. Och denna turneringen slapp jag offra mig. Men personer som då spelade i de så kallade sämre laget spelar idag i landslaget vilket jag aldrig någonsin kommer göra. Vi utvecklas alla olika och vi måste få ta den tid vi tar.


Det var även när vi spelade sista året U15 som vi fick varsin plansch. Det enda som stod på planschen var något i stil med ” YVK vinner U17 Sm-Guld och 4 spelare uttagna i allstar team.” Det var det enda vi fick och efter detta nämdes inte planschen igen förrän 2013 när vi hade rätt ålder för att spela u17. Sista året i U17 kämpade vi hela säsongen som ett lag, eller vi blev mer och mer som en familj. Vi visste alla vad som krävdes av oss för att vi skulle vinna, vi var tvungna att kämpa tillsammans som ett lag. Hela säsongen gick hur bra som helst fram tills tre veckor innan SM. Vi gör nog som lag en av våra sämsta turneringar och pappa säger för första gången att vi inte ska ha så höga förväntningar på SM. Men under SM kämpade vi som ett lag. Det var LAGET före JAGET. Det kvittade om man fick stå brevid planen under hela matcher eller om man fick spela hela matcher. Vi var ett lag, vi var en familj. Som ett lag vinner man och man förlorar tillsammans. Det var precis det vi gjorde. Vi Vann som ett lag.

Men glädjen och kärleken som kommer när man spelar i ett lag är nog det bästa som finns. Titta bara på videon nedanför och ni får se hur ett lag kan kämpa tillsammans. 


Likes

Comments

Idag är ingen vanlig dag för idag fyller min mamma år. Min mamma, hon som alltid finns vid min sida oavsett vad. Hon som jag kan skratt och gråta med. För både skrattat och gråtit har vi gjort tillsammans. Även om vi bråkat, även om du varit besviken på mig så vet jag att du alltid funnits vid min sida. Vi har väldigt många minnen tillsammans. Jag minns särskilt din och pappas bröllopsdag. Dagen som inte var som man drömt om men dagen som blev hur bra som helst i slutet. Du och jag avsluta kvällen på sjukhuset bredvid pappa med sibylla mat och vin (Första gången mamma lät mig smaka)! Och precis som alla dom andra nätterna somnade vi bredvid varandra i den lilla bäddsoffan på sjukhuset.

Och det är först nu jag har insett att det nog är tack vare varandra som du och jag har tagit oss igenom pappas bortgång så bra som vi gjort. Tack för att du alltid stöttar mig, Tack för att du lät mig flytta hit och tack för att du är du. Tack mamma för allt du gör och har gjort för mig, Fredrik och Frans. Du är världens bästa mamma.

Likes

Comments