Header

Gör dig aldrig mindre än vad du är. Du kan, du kan, du kan. Det är iallafall vad jag försöker att intala mig själv. Kreativitet stoppas så ofta innan det ens hinner bli en idé, en skiss, mallen till en bok. Tänk om min favoritlåt aldrig hade släppts p.g.a. att artisten inte trodde tillräckligt på sig själv? För att den lurades av dumma hjärnspöken som sa att den inte var bra nog? Alltså gör bara!! Kbk!! Lev lajvet. Det behöver inte vara så jäkla nog och livet är för kort för att inte levas.

Mvh nyskilda Agneta, 46 som känner sig fri efter flera år i en dålig relation. :)) haha nä men typ.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

För exakt två år sedan, den tjugonde augusti tvåtusenfemton, satte jag mig på planet som skulle föra mig till andra sidan jorden. Med mig hade jag två resekompanjoner, ett brustet hjärta och en nypa mod. Jag var så otroligt trasig, rädd och hoppfull när det begav sig. Ville bara åka och lämna allt det jobbiga bakom mig. Vilket aldrig är en bra anledning för lång vistelse utomlands. Du ska åka för att du gärna vill till någonting, inte för att fly från något som du vill bort ifrån.

Jag åkte till Indien med en tro om att vi skulle åka dit och göra något bra för andra. En instats. Förändra. Fel, fel, fel. Om du gör en sådan här resa gör du det alltid för din egen skull. Alltid. För att du vill lära dig något nytt, se världen, utvecklas, växa o.s.v. För sådana anledningar är bra anledningar! De är mer än okej och kommer att uppfyllas! Det finns hur mycket fint, vackert och härligt som helst att upptäcka i alla länder & kulturer som du reser till. Åk med en vilja att upptäcka dem, inte med en vilja att förändra eller förbättra något, mer än ditt eget liv. Det blir alldeles säkert en press och känsla av otillräcklighet och är ju i sig ett helt sjukt orimligt mål om du tänker efter. Du kan förändra världen och en ska aldrig tänka att något är omöjligt. Men du gör det inte på några månader i ett annat land som volontär. Det händer bara inte.

Tillsammans med dessa tjejer fick jag se en hel väldans massa saker. Lära mig om en helt ny kultur. Träffa nya människor och hamna mitt i en naturkatastrof. Vi genomlevde flera omgångar av lusbehandlingar och svettiga ryggar, magar, lår. Mögliga kläder och ångestattacker. Vi gjorde det tillsammans och jag är så tacksam över denna upplevelse. Den här gjort mig till den jag är och tusen gånger mer ödmjuk och tacksam till det liv jag lever idag.

Men ingen berättade för mig innan hur skuldkänslorna präglar en efteråt? Hur en känner att en gjort mer skada än nytta eftersom att en tillät alla människor att ty sig till en och sedan bara lämnade för att kanske aldrig återse dem? Hur det tog tid att anpassa sig hemma och hur hår kan falla av utav näringsbrist fast flera månader senare? Hur svårt det kan vara att leva så nära inpå andra människor, trots att det utåt sätt inte pågår något som ens liknar en konflikt och att ni vill varandra väl? Hur en aldrig, aldrig kan fly ifrån sina känslor och hur allt alltid kommer ikapp en förr eller senare? Att det är okej att inte alltid trivas. Att känna att livet suger trots att en gör livets resa på andra sidan jorden.

Så två år har alltså gått och det känns som igår och som hundra år sedan. Oj, vad glad jag är för att tid läker sår och för Gudsupplevelser. Jag trivs så mycket bättre med mig själv idag än vad jag gjorde då. Allt är så mycket bättre idag än vad det var då. Kram & Godnatt! 

Likes

Comments

Här sitter jag och äter blåbärsgröt endast p.g.a. att en fin dam på mitt jobb blev så otroligt glad när jag ställde fram det till henne tidigare idag och berättade att jag också brukade äta det. Vi började prata om hållbar mat och hur otroligt gott gröt mättar och efteråt utbrast hon: "Men åh vad fantastiskt roligt! Det här ska jag tänka på när jag går och lägger mig ikväll!" Så nu sitter jag här och tänker på den stunden jag med.
Idag har jag jobbat 7-22 med 3h paus mitt på dagen. Det går bra men det är kämpigt. Hela dagen blir jobb. Är helt fascinerad över alla de som jobbar såhär och har småbarn hemma. Vilka jäkla hjältinnor det finns på vår jord alltså. (män jobbar ju såklart också såhär men majoriteten på mitt jobb är kvinnor") Och imorgon jobbar jag 7-16. Sedan är jag fri. Jag har tyckt så väldans mycket om att jobba inom hemtjänsten. Det är häftigt att få komma så nära människor i deras vardag, känna att en behövs, att ens arbete är viktigt. Livet blir så skört när en kommer så nära åldrande, sjukdom och död. Är så tacksam över att jag har fungerande ben, en vardag och en framtid. Att jag just nu upplever de stunder som andra bara minns.

Godnatt fina ni! Hoppas att livet behandlar er väl & att ni känner hopp för er morgondag! Kram Frida <3

Likes

Comments

Idag vaknade jag klockan 12. Sjukaste! Har inte sovit så länge på jag vet inte ens... Men bilkörning och grav-letande tar på krafterna. Det kan jag lova. Sedan låg jag och drog mig i flera timmar. Unnade mig det. För några veckor sedan frågade jag nämligen min lärare vad hon saknar mest från tiden utan barn (hon har tre små knattar där hemma) Jag tänker alltid att sådant kan vara bra att veta. Så en vet vad en ska njuta extra av medan en kan. (Om en nu ens kommer dit. Till barn och sådant. Det vet en ju aldrig) I varje fall svarade hon just det. Att kunna ligga och dra sig i sängen utan att behöva kliva upp. Så det var alltså vad jag gjorde. 

Efter ett himla velande hit och dit om vad jag skulle börja dagen med. Hela dagen blir ju så knäpp när en vaknar så sent. Så bestämde jag mig för att laga mat. Bra beslut. Alltså jag har kommit på hur mycket jag ÄLSKAR det. Ren terapi är det att lyssna på pod, hacka grönsaker och steka tofu. Och ofta blir det så himla gott också!! Improviserar alltid så vet liksom aldrig riktigt vart det ska sluta. Idag blev det en broccoli/kål-gryta på kokosmjölk och grön curry, till det krispig tofu med vitlök och kryddor, ris & ugnsbakad sötpotatis. Ja alltså mmmm... Tur att jag har kvar till min matlåda imorgon. (ska jobba delat så 7-22) puh

Dessa två kom hit också. Vi skulle egentligen kolla på film men det blev det inget utav. Linnea ville visa "roliga" youtube-klipp och jag ville mest gå ut och plocka bär. Hon vann :)

Linnea var såå fin idag men höll på att dö typ varje gång vi ville ta kort på henne. (vetj ej varför hon blir så ibland. Tror typ inte att hon vet det själv) Ett litet kort fick jag på henne i varje fall. Min fina <3 Hon är smart och klok, rolig och knäpp. Den absolut konstigaste person jag känner. Men på ett bra sätt liksom.

Jag skulle egentligen på grillkväll hos en vän men orkade verkligen inte. Min kropp ville inte lämna huset. Definitivt inte fixa iordning mig eller åka bil. Så istället har jag mest dött i soffan, ätit alldeles för mycket chips, bakat till mina kollegor (det är sista jobbhelgen) och gjort skrivövningar med dessa. Vi sa olika rubriker, satte timern på 5minuter och skrev vad än vi kände. Generöst är det att få lyssna på texter ens vänner skriver. Som en direkt inblick i deras hjärnor, med känslor och tankebanor.

Nu kommer vi tre inte ses på jag vet inte hur många månader. Får ont i hjärtat när jag tänker på det. Men äsch <3 Tur att vi lever idag. Med internet och telefoner och allt vad det nu är. Kram & godnatt!

Likes

Comments

Detta är min allra bästa vän <3 Hon började i min parallellklass i 4:an och vi blev vänner ganska på direkten. Första gången jag såg henne stod hon mitt på fotbollsplanen bland kulbanor och hetsiga barn. ("Nej, med en sådan kula får du bara två försök" "men åh har du en balsamkula? Kan inte vi byta?") I en rosa tröja. (Har jag rätt Fanny?) I varje fall minns jag att jag tänkte att hon, hon ska bli min vän. Och tänka sig det blev hon. Med hjälp av lite Klara-böcker, häst-affischer och nyfikenhet.
Fanny är den tryggaste person jag känner. Kanske p.g.a. att hon blev tvungen att bli vuxen så tidigt. Med henne kan jag vara mig själv till 100%. Jag har alltid, alltid känt att hon accepterat mig. Hela mig liksom. Med humörsvängningar, tjurighet och pratighet. Och jag älskar henne för hennes lugn. Stabilitet. Trofasthet. För att jag känner henne. Hon fattar mig och jag fattar henne. På något märkligt höger. Det blir väl så när en delat livet med någon i över 10års tid.
Idag är våra mammor bästa vänner, liksom våra småbröder. Vi firar jul och födelsedagar ihop. Studenten med. Hon är den syster som jag aldrig fick och familjen jag själv har valt. Det är så fint att få följa henne och se vart vi tar vägen. Vart vi hamnar. Än så länge är det jag som är den som flänger runt, bor på olika platser och träffar nya människor mest hela tiden. Hon som jobbar på stabila jobb, är sambo och funderar på att skaffa hund. Men livet hörni, det vet en aldrig vad det har tänkt att komma med.

Ikväll åt vi mat på Tegel här i Jönkan. Det var så mysigt och gott! Vi pratade om hur livet kan gå från svartvitt till färgglatt och hur kärlek kan förändra allt. Hur en inte ska låta världsproblem dra ner en helt och hur en ska fokusera på är det goda, det som stärker och bygger upp. Peppa och stötta varandra istället för att arbeta i motsatt riktning. Om förståelse och mognad. Ja men ni hör ju! Otroligt fina samtal.

Efter att jag skjutsat hem henne och kört hem i en sinnesstämning av ro och frid hämtade jag upp dessa donnor för att åka till Falks grav. Det var planerat sen länge. Men först det viktigaste: proviant till färden. Godis och dricka är viktiga saker förstår ni. Rekommenderar ViP utanför Mullsjö. Haha, alltid ett litet äventyr att gå in där.

Efter att denna bilden togs körde vi rätt ut i skogen och hamnade mitt ute i ingenstans för att se en avrättad mördares grav från 1855. Alltså det var SÅ läskigt. Är fortfarande helt skärrad. Andas Frida Andas. "Stick stygga spöke, för du finns inte" (refererar till Alfons Åberg om ni inte fattar det, daa)

Nä, herregud nu måste jag sluta. Over and out. Kram & Godnatt! Du är bra. Puss hej 

Likes

Comments

Att prata i telefon samtidigt som en tankar är ingen bra kombination. Det vet jag efter idag. Vips så sitter kontokortet kvar i automaten och en själv är påväg långt därifrån i 110. Vilket resulterade att min trevliga lunch med min gode vän Sofia (som jag även var i Indien med) fick bli en jakt på mitt bortsprungna kontokort utan större framgång :)) Vet inte vad som händer med världen när människor inte hör av sig eller lämnar in kontokort när de hittar dem? Aja. Som tur är det ju bara att ringa så kommer det ett nytt om några dagar. Värre saker existerar ju.

Men Sofia behövde jobba så vi var tvungna att skiljas åt utan mat i magen och att hitta något att äta för med 39kr på fickan är svårare än en tror. Och jag kände mig typ exkluderad från samhället utan kort. Sjukt viktig insikt. Det här med hur handikappad en är utan pengar. För mig är det en otroligt sällsynt händelse. Att inte kunna gå in vart jag vill och kunna köpa vad jag vill ha att äta utan något bekymmer. För många är det en verklighet.

Dock slutade det sjukt lyckligt för en gammal bekant jobbade i det kafét jag gick in på och hon var så himla gullig och lät mig få extra stor macka (som hon dessutom fixade vegansk) och kaffe!! Och så satt vi och pratade om livet och framtiden och döden och reinkarnation och det var fett fint. Så tack livet (och Elin) för det!

Men att vara utan pengar är inget vidare så jag istället åkte jag till min bästa Daniel som bor på finaste utsikten!

Alltså han bor såå fint! När en står i hans vardagsrum och blickar ut över vattnet ser det typ ut som att en står å¨en färja. Nästan i varje fall.

Och här han!! Min fina vän. Första gången vi träffade varandra skrev jag in honom som "Daniel Bff" på min telefon (och han gjorde samma sak) för att vi bara visste att vi skulle bli bästa vänner. Och det har vi varit sen dess! Vi pratade massor om hur vissa människor alltid letar efter förhållanden som att de inte är hela annars, tro (mitt favvo-ämne) och kärlek. När jag kom hem fick jag ett sms där det stod "haha Gud vilken energi du gav mig" Det tyckte jag var fint.

På kvällen gick jag på amatörteater här i Mullsjö men alltså jag var helt färdig. Orkade inte stanna längre än till första akten. Så kan det vara ibland.

Så vi åkte hem, åt lite plommon från vårt träd och jag såg ett avsnitt av "Call the midwife".

Nu MÅSTE jag sova. Börjar jobba 07 imorgon. Kram och godnatt!

Likes

Comments

Idag prick kl.12 hämtade jag upp två av mina absoluta favoriter för att äta lite frulle (ehh eller snarare typ brunch fast det blev ändå typ lunch såattee, mat åt vi i varje fall)

Linnea specialbeställde denna veganska sallad & sedan åt hon typ två tuggor på den pga var "för trött". Pfft.. löjligaste jag hört. Sjukt snygg var den i varje fall!

Själv åt jag buffé och drack kaffe och hade det fint! Har varit så glad idag! Liksom genuint när en typ får lyckorus i kroppen bara sådär. Helt otroligt härligt när en kan få må så ibland!

Efteråt hade vi lite fotosessions innan jag som vanligt var tvungen att åka och jobba men det gick bra det med.

Hoppas att ni har haft en fin tisdag! Kram!

Likes

Comments

"Se upp mot himlen! Vem skapade alla dessa stjärnor? Vem kallar var och en av himlakropparna vid namn och räknar dem för att se att ingen fattas?"


Mörkret lägger sig tidigare och tidigare för varje dag som går och ikväll var kylan påtaglig. Den som alltid kommer för eller senare. Oavsett om vi vill det eller inte. För mig innebär det mest pirr i magen. Jag älskar hösten. Krispig luft, nya skolböcker, långa promenader, tjocktröjor och mängder koppar te. Den kommande hösten kommer dock att innebära något annat, något nytt. Jag ska ut på äventyr förstår ni. Till en plats som jag egentligen inte vet alls mycket om. I åtta månader ska jag bo tillsammans med en till tjej i en lägenhet i Serbien och det känns otroligt spännande. Vi ska jobba med lite allt möjligt, lära oss serbiska och allt annat som det går att lära sig om ett nytt land. Det känns läskigt och stort och fint på samma gång. Som det ska göra tänker jag. Det finns så mycket att berätta om mitt senaste år i livet. Om hur saker kan förändras. Bli tydligare. Klarare. Om hur det går att få skarpare konturer och om hur det är något bra. Om hur jag verkligen tror på att det finns något större som bär, älskar och tröstar. Något som ger hopp och frid.

Livet är mer än kroppsångest, vinkvällar och nya skor. Det är mer än crushar på människor som inte betyder något egentligen och skitsnack. Det är t.o.m. mer än de vackraste utav solnedgångar och de härligaste av grillkvällar. Det finns mer. Livet är mer. Och det i sig är det största av det allra vackraste.

För mörkare nätter betyder också fler stjärnor. Och stjärnor får mig alltid att tänka på livet. Hur liten jag är i allt detta stora. Och en ödmjukhet inför något som är så otroligt mycket större än mig. Och dig. Och Trump. Och flyktingkatastrofer. Och klimatförändringar.

Så håll ut vänner. Vi fixar detta. Allt, precis allt, kommer att bli bra. Och du är så otroligt älskad. Godnatt!

Likes

Comments

Nej, nu får jag minsann steppa upp mitt blogg-game här. Alltså hur många gånger säger jag inte det? Eller tänker snarare? Bättring får det bli minsann. Jag har haft en superfin sommar iallafall. Rest i Europa, tvättat sjukt mycket fötter (torkat mycket annat med för den delen, har jobbat i hemtjänsten) och varit mycket hemma. Vilket har varit så fint efter några år där jag mest flängt runt. Ska berätta mer om det senare! Har fotat massor. Hoppas att ni har haft en fin sommar ni med <3

Kram Frida

Likes

Comments

Var ute och gick tidigare idag och alltså maj gad vad härligt väder det var!! Blev alldeles lycklig ända in i själen. Gick med dessa två vilket som även råkar vara mina bröder. Haha älskar vilken bonne-look de fick helt plötsligt när vi skulle ut och promenera. De är otroligt stiliga i vanliga fall.

Efter ett tag kom denna och ville hänga på också. Självklart fick han det. Att gå promenad med katter är underskattat, speciellt när de hoppar och skuttar och verkar lika glada som en själv över att våren är på g.

Haha en märker ju vem av oss som är mest pepp på närhet och pussar...

Alltså det doftade så fint och kändes så pirrigt. Vi pratade mest om de nya jordliknande planeterna som tydligen hittats, om det kanske finns där och om tiden här på jorden kanske snart är förbi? Även hur sjukt läskiga ljud det var i Bamse när en var liten? Lyssna bara!

Likes

Comments