Header
View tracker

var på pip i torsdags med syrran, fick se timo sjunger ted, norlie&kkv, bob hund & petter. helt klart värt å stå i halv taskigt väder för att få se norlie&kkv & till slut petter! shit va bra de va. bra kväll att spendera tillsammans med bigsis' :)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

nu har min älskling fått komma ut på grönbete för första gången i sitt liv!!! & det är ett lyckorus å se hur gött han mår nu. gå ute om natten å äta vad mycket han vill. gräset är över en meter högt och de är tre hästar på bete på lite över 2 hektar. tror de klarar sej rätt fint under sommaren nu faktiskt, haha! så himla glad över att se hur han stormtrivs.

Likes

Comments

View tracker

Dags att börja se allt ifrån den ljusa sidan, hakoona matata osv, efter regn kommer solsken & imorgon är en annan dag. Kom ihåg att gräset inte alltid är grönare på andra sidan. Dont worry be happy, vad är det värsta som kan hända? Kan ju inte gå mer än åt helvete!
Livet är en fest, njut av skiten för det blir ingen jävla repris.. så maxxa högtalarna tills grannarna får tinnitus!
Ett mynt har alltid 2 sidor som man brukar säga, en del säger att om något verkar för bra för att vara sant så är det oftast så, fan, jag säger att det krävs 2 för att dansa tango och när en dörr stängs så öppnas 2 nya.. men man tittar ofta för länge på den som stängt så man missar dom.. Ta inte livet så seriöst, man tar sig ändå inte ur det levande, ångra aldrig någonting som fick dig att le! För ett gött skratt förlänger livet! Rökare är också människor..
men inte lika länge.

Äta bör man annars dör man, men äter gör man å ändå dör man, håll dina vänner nära men dina fiender närmare, det som inte dödar härdar... Men ensam är inte alltid stark!
Om denna dagen vore den bästa så skulle det inte behövas någon morgondag,
så var rak i ryggen å blicka framåt,
livet är som en brustablett.
Det löser sig.


detta brukar jag läsa ibland när jag mår som sämst för att få ett litet glädjerus i det jobbiga runt omkring mej. det var/är en väldigt fin vän skrev det här till mej för ungefär 5 år sen.
tack tim, för att du alltid har min rygg.
jag älskar dej. bästavän, bror, tvillingsjäl.

hoppas de kan ge några där ute ett leende också :)

Likes

Comments

sitter och tänker här som vanligt på kvällen på just de här "tänk om".. hur kan man fortfarande sitta och tänka på allt? känner fortfarande den där jobbiga känslan i magen där det bara vrider till sej. detta var inte meningen. även om det kanske inte händer varje kväll, så händer det väldigt ofta att man sitter och blickar tillbaka på saker och ting. tänk om man kunde spola tillbaka allt och ta tillbaka allt som har hänt? alla beslut man gjort, hur hade det sett ut om man hade gjort ett annat val? vart hade jag stått idag? hade jag stått här idag överhuvudtaget? existerat? jag vill bara ta tillbaks allt som hänt de senaste 2 åren, då kanske jag inte hade funderat över allt jämt och ständigt? vissa dagar tänker man på en sak, nästa dag en annan sak, och dagen efter det allting.

folk säger "det som inte dödar, härdar". jag säger - det som inte dödar, fuckar upp dej mentalt rent ut sagt. för det är precis det de har gjort för mej. & jag är förmodligen inte den enda som de har vart så för.

hur kan man fortfarande blicka tillbaks? kan man aldrig blicka framåt? det känns som jag allltid står och trampar på ruta ett. det vore skönt att få komma fram till ruta två och tre. känna en stabilitet i vardagen, omgivningen och framför allt psykiskt. inte gå och fundera på vad som kunnat vara och inte.

jag är en sån person, som ältar för mycket. jag har svårt att släppa händelser, personer. acceptera att jag inte kan hindra saker från att hända. jag vill ha kontrollen. men det går inte, jag jobbar ständigt med att försöka få mej själv att förstå detta. jag vet ju detta innerst inne, men det sjunker liksom aldrig riktigt in.

jag vill få ett grepp om mej själv. jag har gått av en medicin. min antidepressiva, för att se om de slår ut mina stämnings stabiliserande. avtändningen var ett rent jävla helvete kan jag säga. och nu när läkemedlet börjar gå ur min kropp, så är jag så överväldigad av känslor. det räcker med att jag ser en person le på tvn exempelvis så börjar jag gråta, eller att en person är arg eller ledsen eller förvirrad. ja, över precis allt.

personer i min omgivning säger att de är fullt normalt att vara såhär känslig, men jag tror inte det. förvisso så har jag ätit den här medicinen i flera år så jag kommer inte ihåg hur jag var som person då. jag vet ärligt talat inte om det är såhär jag vill vara som person, för det känns inte som att min sinnesstämning är på en normal nivå. jag tror inte det. jag var stolt över mej själv att jag faktiskt tog steget till att gå av en medicin. det är iallafall en tablett mindre. och de jag umgås med, säger att jag är mer närvarande. men jag känner mej så långt ifrån närvarande som det bara går att bli. detta är nog ingen förbättring, eller är de det?
jag känner inte mej själv nog bra för att veta vad som är rätt och fel för mej. och hur sjukt låter inte de då? att jag inte vet vem jag ska vara eller vem jag är egentligen.

jag kan däremot sätta ett någorlunda finger på hur jag känner för en person eller vad jag känner för känsla just den dagen, den timmen, den minuten när jag lyssnar på en låt som jag känner stämmer in. och för mej, när ord inte räcker till. när personer fråga hur jag mår, så kan jag spela upp en låt eller skicka en låt. eller om jag vill förklara för en person vad jag känner. för jag kan helt enkelt inte sätta eller få fram orden själv. det kanske är normalt eller vad vet jag som sagt? oftast gör jag på det här sättet. eller så helt enkelt kanske jag hittar en bild där det står ett citat som skildrar den känslan jag har just då.

jag vet bara att jag saknar människor som fanns i mitt liv. som jag tagit farväl till eller lämnat bakom mej. likadant som jag vet att vissa människor ska jag inte ha kvar i min omgivning som den ser ut idag, hur mycket jag än vill att de ska det. & hur mycket jag än vill ha tillbaka andra. och jag vet inte om jag vill stå här idag. för jag kan inte släppa taget, det går inte. men det är heller inte så att jag känner mej självdestruktiv bara för att jag skriver det. men ändå så kanske jag gör det omedvetet?

folk måste tro att jag är helt fullständigt dum i huvudet när de läser mina inlägg ibland alltså. men det är här allt som rör sej i mitt huvud kommer ut.

nu ska jag försöka ta kvällen och stänga av det här. för imorgon ska jag upp tidigt och iväg till stallet och ta ut hästarna. min häst och freja är den enda stabiliteten jag har i min vardag. de dömer inte mej, det är det som är så fantastiskt med djur.

här är min nya tatuering som för mej har mer än bara ett budskap.

Likes

Comments

vet ni vad jag är trött på? killar. inte alla killar men de som tror att de kan komma å gå som dom vill. & bara när det passar dom. säger man något eller ställer minsta lilla krav, först så ska de ju självklart få ur sej varenda jävla svärord och fula saker man kan säga för att såra en människa och sen lägger de oftast benen på ryggen och bara drar.

jag säger absolut inte att "tjejer är bättre än killar" dilemmat. utan jag för exempelt, som alltid varit den mest korkaste och puckade människan genom alla relationer jag haft. alltid vart den som alltid stannar kvar när de kommer "tillbaka". alltid ställt upp, vad det än kan vara. som sedan kommit å bitit mej i röven rejält. när jag älskar någon, då är det på riktigt. med hela min kropp, själ och sinne. & jag ser alltid det bra hos personen, trots allt elakt som kanske hänt så har jag stått kvar. för att jag tror verkligen starkt på att de finns fortfarande något bra i människan. jag menar, annars hade jag ju inte blivit kär? & jag har försvarat detta så mycket, kommit på ursäkter till varför han gjorde så emot mej eller varför han gjorde så. å sen detta "men det är ju jätte bra ibland"

vadå jävla ibland?? seriöst. nu känner jag att det är dags för mej att öppna ögonen ordentligt och bli mitt riktiga jag. det ska inte bara vara bra "ibland", ett förhållande ska vara bra 90/100 minst. båda ska ge och ta. gå in hel hjärtat. kunna föra normala diskussioner som vuxna människor. lita på varandra. inte göra den ena parten svartsjuk bara för att det är "roligt".

visserligen så är jag bara 23 år, men jag har kommit till den punkten i mitt liv för längesen att jag har tröttnat på detta att man "måste" dricka varje dag varenda helg bara för att "alla andra gör det". jag var vid den punkten redan när jag var 19 år gammal, jag tycker inte att det är roligt längre. varför ska jag slösa massa pengar på att vara ute och supa bara för att supa? nej tack, då sparar jag hellre dom pengarna och gör något annat för dom. jag går ut när de är något som jag känner att jag verkligen verkligen vill på. annars finner jag ingen anledning till det. visst man kan ta ett glas vin då och då om man för exempel har en tjejkväll eller något dylikt.

jag vill börja luta mej tillbaka, stadga mej med en person som är stabil och vet vad de vill. någon som inte tror att den kan komma å gå som den vill för då kan det lika gärna kvitta.
jag förtjänar någon som för det första, älskar mej för den jag är. för det andra, går in helhjärtat för mej och visar att de är mej den vill vara med. & framför allt trygghet & lojalitet. ingen liten jävla skitunge som bara fjantar runt sej. de är bara å titta åt andra hållet å börja gå.

& detta är något som jag har hållt på med och bara hängt med och vart ledsen. när jag egentligen bara skulle ha borstat bort det och sagt till mej själv att de är inte värt det.

detta är inte riktat till någon specifik person alls om ni tror det. verkligen inte. detta var bara mina känslor och tankar och har ingenting och göra med nån specifik person.

Likes

Comments

haloj!
mycket har hänt sen sist. eller ah, jo det har det. frejsan har fyllt 4 år, farmor 68 år den 25/2 på samma dag alltså. sen dagen efter fyllde jag år, va hemma med nära & kära och fikade och tog det bara lugnt hela dagen. sen blev det ju helg, jag jobbade som vanligt på lördagen. & henry (min chef) har pratat om att ge sej med travet de senaste veckorna men inte fått något bekräftat. & jag har alltid sagt att ska han göra sej av med dom så vill jag ha castor. men han la ut honom å prinsen på annons den 18/2 men så på söndagen när jag kom så stod henrys bil där, & jag tänkte att han bara var dit å lämnade foder. så när jag väl kommer in i stallet så står bara castor där & henry står där med sin son och packar alla deras saker. & jag frågar vad de gör, då har de kört bort prinsen till mikael j andersson (proffstränare inne på färjestad). å jag bara kände hur paniken växte inom mej alltså. då kommer lilemor, en inhyrning hos berglöf, och frågar om det å vart hästarna ska ta vägen. då säger han att han gav bort prinsen till micke å att han gett bort castor, till MEJ!!!

& jag bara stod där å blev helt stelfrusen. så överväldigad av känslor. panikslagen men sån jävla lycka! jag har alltså fått castor! helt sjukt. har fortfarande inte insett att han är min. han är helt jävla MIN! efter att chanel gick bort så kunde jag aldrig någonsin tro, att jag skulle känna en sån kärlek till en häst som jag gjorde till henne. men jag blev verkligen motbevisad! han är mannen i mitt liv kan man säga!

& idag har jag vart iväg och tatuerat mej. skulle egentligen fortsatt å köra på armen, men östi ritade upp en text jag velat ha för ett par veckor sen. & jag sa att den väntar jag med tills armen är klar. men jag kunde tamejfan inte hålla mej så vi körde på den, haha! & jag är lika supernöjd som vanligt, han levererar varje gång. längtar redan tills jag ska dit igen!!!

nu ligger jag å ska sova, sover hemma hos amanda & lars. upp till morgonen och ta ut hästarna. måste verkligen sova nu, blir helt slutkörd av att va i stallet hela dagarna & idag när jag fått lite bläck på mej så är jag ännu segare. men vill man va fin får man lida pin!

godnatt på er!

Likes

Comments

idag har jag spenderat dagen med jessica, drog ut och red. så jävla gött att komma ut så sa till henne att jag följer med henne varje gång hon ska rida ut. då slipper jag mina hjärnspöken ett tag.

ska jobba under helgen å jag ska rida har jag tänkt. fast denna gången ska jag inte rida på skogsbanan som han är van vid. utan jag ska rida åt andra håller istället, massa hus och mycket som kan vara "livsfarligt". sen kommer man ner till en stor gård där de står hästar också. sen går man bara en liten bit till så kommer man upp i skogen, många backar å så ska han få gå utanför i stigen å lyfta lite på fötterna lite! tvekar inte på att han skulle göra något för att vara dum, tror han kommer klara detta galant. min fina castor! kommer bli väldigt roligt å se om han blir lite grövre, han är ju av den tunna sorten. sen ska han ta mej fan gå fram överallt också. jag är ju så jävla stönig så han ska inte tro att han kommer undan bara för att han fjantar till sej lite, haha.

idag har verkligen en av mina diagnoser visat sej å härjat, för er som inte vet vad jag har för diagnoser här är iallafall en av mina diagnoser som heter biopolär eller manodepressiv som är ett lättare ord. iallafall, imorse mådde jag jättebra å taggad över att åka till stallet som fan självklart. men direkt jag kom hem sen så helt plötsligt blev jag jätte deprimerad igen. förstod inte riktigt varför helt ärligt. å de har fortsatt sen dess. vet inte varför å de är som är så jävla jobbigt med denna sjukdomen. vidrig är den

hjälper mycket dock att elise bor här nu lite igen, hon märker direkt när de är något å då så gör hon allt för att vända på "myntet".

nu ligger jag i sängen och ska göra ett försök till att sova, somna i soffan förut i typ två timmar. så kommer nog inte känna av medicinen alls tänker ja.

ni får iallafall sova så gott!

Likes

Comments