Au pair, Första tiden som au pair, Livet som au pair

Dagen igår blev bättre än onsdagen. Jag gick och köpte en baguette som jag åt till lunch - hallå, jag är ju ändå i Frankrike! Det fortsatte att regna men när jag hämtade pojkarna på skolan fanns det hopp om sol och blå himmel. Lite, lite kikade solen fram en stund.

Det gick bra att få hem pojkarna och strax efter att vi kommit hem dök J upp tillsammans med Katja, tjejen som brukar ta hand om henne och hämta henne på förskolan. Jag och Katja bestämde att vi skulle låta E och J bada tillsammans medan de stora pojkarna gjorde sina läxor, men vi fick jaga varsin unge innan vi lyckades få ner dem i badet. När Katja hade fixat ett ordentligt bubbelbad gav E till slut med sig, och J gav sig inte förrän jag gick med på att sätta på mig kronan som hon gjort av papper på förskolan. Blev jag inte snygg i den?

Vi lyckades även få de stora pojkarna att duscha när de var klara med sina läxor. Jag tycker om när Katja är här, även om hon har mest ansvar för J och jag för pojkarna så hjälps vi åt lite. Det är trevligt att ha någon att prata med och någon som hjälper mig att säga till pojkarna när de inte lyssnar!

När min värdmamma kom hem lagade vi mat tillsammans. Igår gjorde vi omelett med spenat, ärtor och morötter. Det gick bra att få pojkarna i säng, jag läste lite för E innan han somnade.

Senare på kvällen kräktes J. Jag har verkligen fobi för spyor och magsjuka, det är det värsta jag vet, så jag fick panik eftersom det är jag som au pair som får vara hemma med barnen när de är sjuka. Men i morse mådde J bättre, hon var lika pigg som vanligt, så hon skickades iväg till förskolan ändå. Jag skäms nästan för att skriva det här eftersom min mamma jobbar på förskola, och där är de stenhårda med att man är hemma minst två dagar om man är magsjuk eftersom det smittar så lätt. Men vi sa på förskolan att hon hade kräkts, och de sa typ "jaha, oj då, okej, men hon mår bättre nu?" och tog emot henne bara sådär. Lite konstigt tycker jag, så hade det inte alls funkat i Sverige.

Efter att jag lämnat J på förskolan bestämde jag mig för att promenera bort till centrum och gå en sväng där. Jag hade inga speciella planer mer än att hitta ett apotek och köpa halstabletter, eftersom jag vaknade med ont i halsen i morse. Det visade sig att affärerna inte öppnade förrän klockan tio så jag satte mig på McDonalds och åt en croissant medan jag väntade. Jag köpte också mitt livs första macaron för att smaka. Att jag inte har provat det tidigare, det var ju jättegott!

Efter att ha fått tag på halstabletter och kikat runt lite på marknaden som idag mest bestod av en massa spännande frukter och grönsaker (och självklart besökt garnaffären också) så tog jag tåget hem för att slippa gå i regnet. Nu ska jag fixa lite lunch samt göra mitt bästa för att undvika att mitt halsont bryter ut i en förkylning, och om en stund ska jag ge mig iväg för att hämta pojkarna.

/Frida

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Au pair, Första tiden som au pair, Livet som au pair

Idag känner jag mig nere. Igår hade jag en väldigt dålig dag och den känslan verkar hålla i sig.

På onsdagar är det som sagt ingen skola för pojkarna, och jag har faktiskt inte fått någon klarhet i varför det är så. Eftersom de inte har skola så får jag vara hemma med dem hela dagen. Igår arbetade mamman hemifrån för att i alla fall finnas på plats om det skulle vara något, men det var jag som hade ansvar för barnen.

Det kändes som alla var på dåligt humör igår, och jag hade sovit dåligt så jag var trött redan innan. Pojkarna bråkade med varandra, blev arga på mig och fick häftiga utbrott. Det började redan vid frukosten som var väldigt stökig. Sedan fick jag kämpa för att få på E kläderna och jag var tvungen att jaga honom för att kunna borsta hans tänder. Därefter ville alla tre pojkarna spela kortspelet Uno, men de vägrade spela tillsammans utan alla ville spela själv med mig, och det blev bråk igen.

Och det kändes som det bara fortsatte så hela dagen. Det var utbrott och bråk och gråt. För mig är det väldigt svårt när barnen bråkar, för jag hänger inte alltid med i språket. Helt plötsligt kan en av pojkarna börja vråla åt en annan och jag har ingen aning om vad som har hänt. Sedan fortsätter de skrika på varandra utan att jag har en chans att hänga med. Det är verkligen ett av problemen med att jag inte kan språket så bra, det är svårt för mig att reda ut pojkarnas bråk och lugna ner dem. Jag själv fick verkligen kämpa med gråten hela dagen igår, och när pojkarna hade lagt sig på kvällen och jag äntligen kunde stänga in mig i mitt rum satte jag mig och bara grät och grät.

Bara att ha ansvar för pojkarna precis hela dagen, från att de vaknade tills de somnade, känner jag var för mycket igår. Just nu känns det jobbigt att alla onsdagar framöver kommer att vara så här. En vanlig vardag här har jag några timmar ledigt mitt på dagen då jag kan få bara vara jag, ta hand om mig själv och "ladda batterierna" lite, och det är någonting som jag verkligen behöver. Jag som person har ett väldigt stort behov av just sådana stunder för att jag ska må bra. På kvällarna jobbar jag sent och hinner inte göra mycket annat än att ta en dusch innan jag måste gå och lägga mig, så därför är den tiden mitt på dagen så värdefull. Men på onsdagarna är det mitt jobb att ta hand om pojkarna hela dagen, från morgon till kväll utan avbrott, och det blir jag osäker på om jag verkligen kommer att klara av. Jag vet att det är jobbigt i början och så, naturligtvis, men jag vet också att jag behöver en paus och en stund för mig själv då och då för att må bra och igår blev det helt enkelt alldeles för mycket.

En vän sa till mig för några dagar sedan: "Livet är inte alltid glass och ballonger hemma heller" (jag älskar det uttrycket för övrigt), och hon menade att man har ju dåliga dagar hemma också. Det är ju helt sant, men hemma har jag i alla fall min familj och mina vänner i närheten. Det finns en helt annan trygghet hemma än det gör här, och jag har mer frihet och känner mig inte så låst. Just nu känns det tungt att vara här helt själv.

Det blev ett tråkigt inlägg det här, men jag vill vara ärlig med min upplevelse här. Det är skitjobbigt att vara au pair också, även om det är väldigt roligt många gånger. Just nu är jag lite nere och då vill jag inte dölja det och låtsas som att allt är toppen hela tiden. Jag vill kunna vara öppen och visa alla sidor av det här livet, och idag fick ni helt enkelt se au pair-livets baksida.

Jag måste också passa på att tacka för allt stöd jag får. Alla ni som skickar kärlek och hälsningar till mig, det betyder så mycket ska ni veta! Särskilt dagar som dessa. TACK ❤

/Frida

Likes

Comments

Au pair, Första tiden som au pair, Livet som au pair

Hur jag mår här går väldigt, väldigt mycket upp och ner. Ibland känns det som att det här är världens bästa grej och en kvart senare vill jag bara åka hem. Men som jag skrivit tidigare så tror jag att mycket kommer att kännas bättre om ett tag.

Jag hade haft en bra dag igår men kvällen blev ganska tung så då var det mindre bra. Jag hämtade pojkarna på skolan i regnet och vi gick till tåget och tog oss hem. Det började redan på vägen hem med att de bråkade och tjafsade med varandra. Väl hemma började kampen för att få dem att göra sina läxor, duscha/bada, ta på pyjamas samt inte slå ihjäl varandra. Det var bara en sån kväll när de inte ville lyssna på mig alls, skitjobbigt var det och jag var nästan gråtfärdig när min värdmamma väl kom hem och kunde hjälpa mig.

Idag hämtade jag C på skolan redan före lunch, eftersom han hade en läkartid klockan ett. Vi gick hem och jag lagade lunch till oss, och sedan gick vi ner till läkaren som faktiskt håller till i området där vi bor - supersmidigt. Under tiden han var där kunde jag gå hem och vara ledig en stund. Jag passade på att gå förbi affären och köpa något gott, sedan satt jag och läste min bok medan jag drack varm choklad och åt en pain au chocolat - ett litet bröd med chokladbitar i. Sååå himla gott, jag älskar såna!!

När jag hade hämtat C igen spelade vi Uno och åt mellanmål tillsammans. Jag kände mig lite osäker inför att vara ensam med C så länge. Det känns som att han är den som har svårast att anpassa sig efter den här förändringen att jag har kommit in i deras familj och han är nog den som har svårast att släppa in mig. Men det gick över förväntan faktiskt, till en början var han väldigt sluten och svarade inte ens när jag försökte småprata, men han öppnade upp sig mer framåt eftermiddagen och det var roligt att spela Uno med honom.

Framåt fem kom de andra pojkarna hem, en annan tjej som hjälper familjen framförallt med J hämtade dem på skolan idag eftersom jag redan var hemma och hade hand om C. Vi hjälptes åt att få pojkarna att duscha och hjälptes åt att hålla ordning på dem efteråt. De var väldigt högljudda, de hade extremt mycket energi ikväll och det blev en del tjafs, men det gick ändå ganska bra. Det var skönt att inte vara själv med dem i alla fall.

Nu ikväll har jag precis pratat med några kompisar i en och en halv timme. Jag hade inte orkat vara borta så här utan facetime, skype och messengers videochatt! Det gör verkligen allting enklare att man kan prata med varandra så. Och så fint att jag kunde få "vara med" på träffen med vår bönegrupp ikväll fast jag befinner mig så långt borta! ❤

Som sagt, känslorna går väldigt mycket upp och ner, men det är spännande att vara här. Och nu har jag fått tanka massor med kärlek från mina fina vänner där hemma! Imorgon väntar en lång dag då det är onsdag och pojkarna inte ska till skolan. Nu ska jag gå och lägga mig så jag orkar med allt vad morgondagen har att erbjuda! God natt!

Likes

Comments

Au pair, Första tiden som au pair, Livet som au pair

Idag har jag varit här i en vecka. Det har ändå gått rätt fort tycker jag! Men jag blir helt snurrig av tanken på att jag ska bo här i ett helt år så det kan jag inte tänka på. Jag försöker att bara tänka ett par veckor framåt, annars blir jag knäpp.

Igår hade jag en mycket välbehövlig ta-det-lugnt-dag. Jag såg till att packa upp min resväska för att få ordning på mina saker, som hittills bara legat huller om buller i väskan i en enda röra. Det var jätteskönt att organisera lite och få upp alla kläder på en hylla, och nu känns mitt rum mycket trevligare. När jag fixat klart med det tog jag en promenad ner till centrum för att komma ut och få lite luft. Mycket var stängt eftersom det var söndag men jag köpte en crêpe med persika på (som inte alls var mycket att hurra för). När jag kommit hem igen gjorde jag ingenting vettigt alls under resten av dagen och det var så skönt. Hela kvällen spenderade jag i mina pyjamasbyxor!

Idag gick jag upp som vanligt när klockan ringde halv sju. Morgonen gick förvånanasvärt bra, det var mindre bråk än det varit tidigare morgnar och det mesta flöt på. Tills vi skulle gå till förskolan. Det visade sig att barnvagnen blivit kvarglömd på förskolan i fredags och det blev därför bestämt att jag och J skulle åka bil med mamman till förskolan, där hon skulle släppa av oss och åka vidare till jobbet. Det var lättare sagt än gjort för J hade ingen lust att samarbeta. Hon blev arg när vi skulle spänna fast henne i bilbarnstolen och sedan gallskrek hon hela vägen till förskolan. Jag fick absolut inte ta ut henne ur bilen och det slutade med att mamman fick gå med in på förskolan och lämna J eftersom jag inte ens fick röra henne. Den tjejen kan vara så vansinnigt envis och bestämd och även fast det inte är mitt fel att hon är arg och omedgörlig så kan jag inte låta bli att känna mig lite misslyckad när jag inte lyckas lugna henne. Kanske kommer det gå bättre om ett tag, när hon och jag har lärt känna varandra lite bättre. När vi väl kom in på förskolan var allt hur som helst frid och fröjd och vi kunde lämna henne utan problem.

Jag promenerade hem, men inte raka vägen utan jag tog en omväg för att gå lite längre. När jag kom hem bytte jag om till träningskläder och sedan gick jag ut och sprang en stund (okej vem är jag ens???). Efteråt tog jag en dusch och sedan gick jag ut igen för att ta en sväng till vår närmsta matbutik.

När jag kom ut från affären hade det börjat regna och nu öser det ner. Jag har precis ätit lunch och om någon timme ska jag gå och hämta pojkarna på skolan. Hoppas det hinner sluta regna tills dess!

Hoppas ni får en fin vecka! Kramar /Frida

Likes

Comments

Au pair, Första tiden som au pair, Min fritid

Igår vaknade jag för tredje morgonen i rad av skrikande barn en bra stund innan jag egentligen behövde vakna. Jag hade en riktigt dålig morgon med huvudvärk, gnälliga ungar och en massa bråk och skrik och jag ville bara fly därifrån. Jag kände helt enkelt "jag fixar inte det här, jag orkar inte". Såna stunder längtar jag hem, till lugnet där och till att få äta frukost alldeles ensam med en bra bok.

Efter att frukosten var undanplockad och alla barn var påklädda och tänderna var borstade, så tog pappan med sig C och J till C´s judoträning. Söta lilla E sprang och hämtade en bok och ville att jag skulle läsa för honom, så vi satte oss i soffan och lugnet lade sig - så skönt!

Runt halv tio var det dags för mig och D att ge oss iväg till en musikkurs som han skulle på. Vi tog tåget in till centrum och jag lämnade av honom på kursen, och sedan promenerade jag runt lite. På marknaden i centrum var det mycket liv eftersom det var lördag, och jag köpte en härlig stickad klänning och filmen Zootopia med franskt tal och franskt text! Jag älskar den filmen och det känns som ett perfekt sätt att öva lite extra på språket. Sedan promenerade jag runt lite innan jag letade mig tillbaka för att hämta upp D igen en timme senare.

D hade massor av energi och skuttade hela vägen till tågstationen medan vi pratade och skrattade. Jag känner verkligen att de finaste stunderna med barnen har jag när jag är själv med bara en av dem! Då är de lugna och glada och jag kan slappna av mer också.

När vi kom på tåget frågade han om han fick spela spel på min telefon, så han satt där och var supernöjd under den max fem minuter långa tågresan. Jag var tvungen att ta en bild i tåget - de nya tågen här är så härligt färgglada. Och ja ni ser ju hur det går att ta bilder med ett barn i närheten!

När vi kom hem igen hjälpte jag till att laga lunch och roa barnen och allt som hör till där. Vi åt och efteråt skulle alla barnen sova middag. Jag och värdföräldrarna satte oss i köket och pratade en stund, och de sa att nu var jag ledig och kunde göra vad jag ville under eftermiddagen. De frågade om jag ville åka in till Paris och jag sa att jag hade funderat på att göra det, så de visade mig kartor över Paris och tåglinjekartor och tipsade mig om saker att göra och vilken tågstation jag skulle gå av på. "Om du går nu hinner du med nästa tåg", sa min värdpappa, och jag skyndade mig att packa ihop det jag behövde ha med mig och så var jag på väg. Det känns så häftigt att jag bara kan sätta mig på ett tåg och sedan vara i Paris en halvtimme senare! Lustigt nog var det The Chainsmokers låt Paris som började spelas från min spellista när jag klev ut från tågstationen.

Jag ägnade hela eftermiddagen åt att promenera runt - Google Maps är min bästa vän här. Jag gick och gick och gick och tittade in i ett par affärer, och jag lyckades också hitta en The Body Shop-butik så att jag kunde fylla på med lite favoriter som jag saknar.

Framåt kvällen började jag ta mig tillbaka mot stationen. Jag köpte varm choklad eftersom jag kände mig lite frusen och fick även med mig några små munkar som var fyllda med choklad, nutella och vit choklad. Åh det var så gott!

Sedan tog jag tåget hem igen. Det var bara pappan och de minsta barnen, E och J, som var hemma och när jag kom hem åt vi middag tillsammans. Det var lugnt och skönt. Efter maten tog jag en lång dusch och sedan satt jag i mitt rum och tittade på en serie och stickade lite innan jag gick och lade mig.

Idag är jag ledig och jag passade på att sova lite längre. Sedan jag vaknade har jag legat och dragit mig och bara tagit det lugnt, och snart tänkte jag gå och äta frukost. Jag njuter verkligen av att vara ledig lite och jag har inga planer alls för dagen, så vi får se vad jag hittar på!

/Frida

Likes

Comments

Au pair, Första tiden som au pair

I morse promenerade jag själv till förskolan med J för första gången. Det tar cirka en halvtimme att gå till förskolan från där vi bor. Två gånger har jag gått dit tidigare så ni som känner mig och vet att jag har världens sämsta lokalsinne kan förstå att jag är stolt över att jag hittade dit på egen hand idag! J grät först när vi skildes åt från pappan, men efter bara någon minut var hon glad igen och sedan satt hon och pratade och sjöng för sig själv hela vägen. När jag hade lämnat henne promenerade jag hem och det var så skönt. Jag gick med musik i öronen och jag bara njöt av att vara ensam en stund - det var första gången sedan jag kom hit i måndags som jag bara var helt själv en stund och det var välbehövligt.¨

Igår var jag och min värdpappa och köpte en cykel till mig så jag enkelt kan ta mig runt i staden. När jag kom hem från förskolan i förmiddags var jag ledig så jag bestämde mig för att ta cykeln ner till de lite mer centrala delarna av Versailles. Min värdpappa tyckte att det var en bra idé och bad mig köpa med mig lite bröd och grönsaker från marknaden också. Jag gav mig iväg och hade väl kommit ungefär halvvägs när min cykelkedja plötsligt hoppade av! Det har aldrig hänt mig förut, så himla typiskt att det skulle hända nu. Men jag lyckades få den på plats igen och tog mig ner till centrum.

Efter att ha lokaliserat marknaden och bageriet där jag skulle handla gick jag en sväng och tittade in i ett par affärer - och sedan såg jag den. En liten affär med massor av GARN! Vilken dröm! Där inne blev jag kvar ett tag, det fanns så mycket fint att titta på! Ett nystan fick följa med mig hem också...

Därefter gick jag till marknaden och köpte alla grönsaker, och efter det gick jag till bageriet och köpte baguetter.

Till sist cyklade jag hem med den stora matkassen i barnsadeln som vi köpte till J. Jag tog mig hem igen utan problem - tack gode Gud för Google Maps säger jag bara!

Väl hemma värmde jag och min värdpappa lite rester från gårdagens middag, som vi åt med baguetter och ost. Om någon timme ska vi åka och hämta pojkarna i skolan och nu ska jag bara ta det lugnt en stund! Det har varit skönt med lite ledig tid och lite frihet idag. Det behövde jag.

Kramar! /Frida

Likes

Comments

Au pair, Första tiden som au pair

Både igår och idag har jag kommit på mig själv med att tänka på franska flera gånger. Hur sjukt är inte det?! Jag har varit här i tre dagar!

Versailles har välkomnat mig med sitt bästa väder - NOT. Det har varit grått och regnigt ända sedan jag kom hit. Ganska tråkigt faktiskt, hoppas vädret blir bättre snart!

Jag tycker om familjen och det går rätt bra med barnen. De är väldigt snälla och de är nyfikna och intresserade av mig. Jag får inte lägga ut bilder på barnen här, så ni kommer mest få se bilder från vad jag gör när jag inte är med barnen! Föräldrarna föredrar också att jag inte skriver ut barnens namn så dem kommer jag benämna med första bokstaven i deras namn. Barnen jag tar hand om är alltså de tre pojkarna D åtta år, C sju år och E fem år, och så lilltjejen J på två år.

Det händer så mycket hela tiden här men här kommer en liten sammanfattning av mina första dagar i Versailles. Just nu håller jag på att lära mig allting och mamman och pappan har turats om att vara hemma från jobbet för att "lära upp" mig.

I tisdags var jag med min värdmamma hela dagen. När pojkarna var i skolan och vi hade lämnat J på förskolan uträttade vi lite ärenden, som att skriva in mig på universitetet till exempel. Jag ska plugga franska medan jag är här, men kurserna börjar inte förrän i slutet av januari och det tycker jag känns skönt. Då hinner jag komma in i det här livet lite innan skolan drar igång. Den 25:e januari ska jag göra ett test som avgör vilken nivå jag ska läsa på, och sedan börjar kurserna några dagar senare.

På onsdagar går pojkarna inte i skolan, så igår var både jag, värdmamman och alla tre pojkarna hemma. D ville så gärna att jag skulle följa med honom tills hans pianolektion, så det gjorde jag. Sedan lagade jag lunch till de andra pojkarna medan mamman och D var borta, och på eftermiddagen var jag och pojkarna ute och lekte. På kvällen skulle D ha "athlétisme", vilket jag senare förstod var ungefär som friidrottsträning, och jag fick följa med honom även dit. Medan han tränade satt jag på sidan och tittade på, samtidigt som jag lyssnade på en ljudbok och stickade lite grann.

Idag har jag varit med min värdpappa. Vi promenerade till förskolan med J, och sedan har vi också gjort lite saker som behöver fixas nu när jag är här. Vi har bland annat fixat ett franskt telefonnummer och abonnemang till mig så att jag kan ha kontakt med mina värdföräldrar när jag är hemma med barnen.

Just nu bor vi i en lägenhet men vi kommer under våren att flytta till ett hus som de håller på att renovera. Igår medan pojkarna lekte ute själva hann jag med att ta en liten promenad runt i området där vi bor och då tog jag också ett par bilder, det är rätt fint här tycker jag!

Jag ska inte sticka under stol med att det är jobbigt att vara här också. Det är extremt påfrestande vissa stunder och då undrar jag vad jag gör här och vill bara åka hem. Sedan finns det bra stunder också, stunder när jag minns precis varför jag åkte hit. Det går upp och ner väldigt mycket och jag tror att det i alla fall delvis har att göra med sömnbrist, alla nya intryck och att jag måste prata franska hela tiden. Jag längtar efter att komma in i lite rutiner här, att veta i förväg vad som kommer att hända under dagen och kunna planera lite. Just nu kan jag inte planera något alls och kontrollfreaket i mig har lite panik. Men förhoppningsvis blir det bättre om ett tag. Alla säger att den första månaden är värst och jag får hoppas att det stämmer och att allt känns bättre sedan. Jag trivs i alla fall väldigt bra med min värdfamilj och det är ju faktiskt en väldigt viktig faktor i det hela!

Nu ska jag gå och lägga mig. Det har varit en lång dag och jag vaknade före halv sex imorse. Kram och god natt!

Likes

Comments

Au pair, Första tiden som au pair

Ja, nu är jag på plats. Det har varit en lång dag med massor av nya intryck, men jag mår bra. Och jag är glad över att vara här.

Resan hit gick bra. Flyget var lite försenat och det var inte alls roligt att flyga själv, det var en skakig flygresa med mycket turbulens. Men jag lyckades både överleva flygresan, få tag på min väska, hitta ut från flygplatsen och hitta min värdpappa som skulle möta mig där. Vi åkte bil från flygplatsen i Paris till Versailles, och bland det första jag såg när vi körde ut från flygplatsen var ett IKEA-varuhus! Toppen, då känner man sig som hemma. 😅 När vi kom fram fick jag gå in och hälsa på de tre pojkarna innan vi åkte direkt och hämtade minsta tjejen på förskolan. Hon var lite skeptisk mot mig till en början men efter kanske tio minuter pratade hon på, hur söt som helst.

Jag tycker verkligen om familjen så här långt, de verkar jättemysiga, och barnen är väldigt gulliga. Barnen är intresserade av mig och ställer frågor och berättar saker, och jag försöker hänga med så gott jag kan. Jag fick läsa en godnattsaga för pojkarna ikväll! Att läsa högt på franska flyter verkligen inte på bra, men vi satt där i en av sängarna tillsammans och läste och det var så mysigt.

Jag är faktiskt väldigt stolt över mig själv vad gäller franskan. Jag förstår långt ifrån allt och många gånger behöver de säga om något långsammare eller med andra ord för att jag ska hänga med, men vi har bara pratat franska ända sedan jag kom hit. Naturligtvis är det ansträngande att verkligen behöva lyssna riktigt noga hela tiden och försöka hänga med i deras samtal, men hela familjen är väldigt förstående och hjälpsamma. Det är så roligt att prata franska och jag ser verkligen fram emot att lära mig mer!

Det jag ser mest fram emot nu är att börja känna mig hemma i Versailles, för jag bor ju faktiskt här nu! Jag vill börja hitta i staden, hitta mina egna favoritplatser, och känna att jag blir mer bekväm med att prata franska. Det ska också bli så roligt att få lära känna min värdfamilj, spendera tid med barnen och ”bli kompis” med dem.

Det var länge sedan jag somnade före tolv på kvällen men ikväll blir det nog inga problem alls. God natt!

/Frida

Likes

Comments

Au pair, Innan avresa

Nu sitter jag vid gaten på Arlanda och om en stund är det dags att gå på planet. Nu är jag på väg! Jag har fortfarande inte förstått att det här är på riktigt - det känns bara som att jag ska åka på semester. Just nu är jag mest nervös för flygresan, jag tycker inte om att flyga och det är dessutom första gången jag flyger själv. Nu vill jag bara komma fram och träffa min värdfamilj!!

​​/Frida

Likes

Comments

Au pair, Innan avresa

Hjälp, imorgon åker jag! Det var min första tanke när jag vaknade imorse. Imorgon bitti åker vi mot Arlanda och så här dags imorgon kväll bor jag i Frankrike. Jag är extremt nervös men samtidigt väldigt förväntansfull!

De här sista dagarna har jag ägnat åt att umgås med vänner och familj. Det är så konstigt att säga hejdå och veta att man inte kommer att ses på så länge! Det fina med franskans hejdå, au revoir, är att det betyder "på återseende". För det är ju faktiskt bara hejdå för nu.

I torsdags jobbade jag min sista dag på BR. Det känns tråkigt att lämna jobbet för jag har verkligen trivts så bra där, med världens härligaste kollegor! Att jobba i en leksaksaffär är himla roligt alltså. I fredags åkte jag med familjen till Kungsberget för att hinna åka snowboard en gång den här säsongen. Och i fredags kväll bjöd jag hem en massa kompisar för att hinna träffa dem innan jag åker. Vi fikade massor, åt popcorn och bara hängde. Det var så roligt att bara få träffa alla. Under helgen har jag också hunnit med en kväll med thaimat och tv-serien Vänner hos ett par vänner, och en mysig och lyxig frukost hos några andra. Jag är SÅ glad och tacksam över alla fina vänner jag har! Alla som lyckönskat mig, stöttat och pushat. Er kommer jag att sakna. ❤

Idag har jag packat och packat och packat. Jag började igår, härligt att jag var ute i så god tid... haha. Men alltså HUR packar man ner sitt liv i en resväska på max 23 kg?! Nu känner jag mig i alla fall ganska klar och det sista får jag packa ner imorgon. Nu ska jag bara kolla på film och ta det lugnt sista kvällen här hemma. Det är så nära nu!!

/Frida

Likes

Comments