Header

(1) Jag heter inte Miriam - Majgull Axelsson

På en solstol på Teneriffa inledde jag året med att sträckläsa Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam. Efter att ha sett den här boken omnämnas på flera instagramkonton och olika bloggar var jag bara tvungen att sätta tänderna i den, och vad glad jag är att jag gjorde det. Jag läste någon recension som skrev att Jag heter inte Miriam borde vara obligatorisk läsning då dess skildring utav förintelsen verkligen är gripande, och jag kan inte annat än hålla med. Har ni inte läst den redan, gör det, för den är vacker, fruktansvärd, rolig och hemsk på samma gång.

Betyg: 5 av 5

(2) Stalker - Lars Kepler

Om det undgått någon så älskar jag verkligen Lars Kepler, speciellt serien om kriminalinspektören Joona Linna, och den femte boken Stalker gjorde mig verkligen inte besviken. Vet inte hur många gånger jag skrivit om hur mycket jag tycker om deras sätt att skriva. Enkelheten i språket som gör att man glömmer bort att man läser och bara vänder blad efter blad till den helt plötsligt är slut. Spänningen går dessutom att ta på vilket för mig är oerhört viktigt för en kriminalroman.

Betyg: 5 av 5

(3) Höstoffer - Mons Kallentoft

Årets andra deckare blev Höstoffer skriven utan Mons Kallentoft. Om Lars Kepler har förmågan att trollbinda mig med sitt språk och dramaturgi, så var språket någonting som jag störde mig på när jag läste Höstoffer. Visserligen började jag med tredje boken utav en serie på tio böcker, vilket gör att jag inte är helt kapabel till att ge en rättvis bild av Årstidsserien. Jag tycker inte att det var en dålig bok, jag blev bara inte helt överrumplad.

Betyg: 2 av 5

(4) Eldjägarna - Mons Kallentoft

Den andra boken jag läser ur Årstidsserien är den nionde boken, vilket, som sagt, gör att jag kanske inte helt kan skaffa mig en korrekt bild. Dock blev jag mer förtjust i Eldjägarna än vad jag blev i Höstoffret, när jag läste Eldjägarna fick jag ett sug till att få reda på hela Malin Fors historia.

Betyg: 3 av 5

(5) Onda flickor - Alex Marwood

Vissa böcker har förmågan att på ett explosionsartat vis fånga tag i en. Onda flickor gjorde snara tvärt om. Långsamt men beslutsamt lindades en in i berättelsen. Från att inledningsvis ha tyckt att boken var seg och obegriplig, kunde jag efter hälften inte lägga i från mig boken. Jag var bara tvungen att veta vad som hade hänt de två flickorna när de var unga och hur det skulle gå för dem framöver.

Betyg: 4 av 5

(6) Störst av allt - Malin Persson Giolito

Årets femte kriminalroman blev Störst av allt som frontades ordentligt som en av sommarens stora nyheter. Mina förväntningar var därmed relativt höga när jag började läsa och jag förväntade mig något enastående. Att säga att jag blev besviken vore fel, för jag blev inte besviken, men jag blev heller inte helt mind blown vilket jag trodde att jag skulle bli, istället blev jag kort och gott nöjd. Den är välskriven, det är intressant att få följa en såpass ung huvudkaraktär i ett kriminalsammanhang, och då den till stor del utspelar i efterhand från häktet finns det en lugn spänning som skiljer sig från andra kriminalromaner jag läst.

Betyg: 4 av 5

(7) Playground - Lars Kepler

Som sagt så är Lars Kepler lite utav min kriminalfavorit, därför blev jag nästan lite ledsen när jag till en början inte föll upp över öronen förälskad i Jasmin Pascal-Andersson på samma vis som jag fatta tycke för Joona Linna. Därför tog det lite tid för mig att komma in i Playground, men när jag väl kommit förbi min första bitterhet blev jag återigen påmind av Lars Keplers fantastiska förmåga att fånga in en. Det är spännande och känslosamt, vilket jag älskar.

Betyg: 4 av 5

(8) Utrensning - Sofi Oksanen

När jag väljer vilka böcker jag ska läsa utgår jag till stor del utifrån tips från diverse instagramkonton och bloggar. Min mobil är fylld utav skärmdumpar, och jag har en hel anteckningsbok fylld med böcker att läsa. Utrensning utav Sofi Oksanen var en bok som jag sett på en sådan där: dessa-bör-du-ha-läst listor som finns på bokbloggar. Den blir kallad för en mycket viktig skildring utav Estland under andra världskriget. Att säga att det var enkelt och lättsamt att ta sig igenom Utrensning vore en lögn, för den var tung, men den blev allt bättre ju mer man kom in i handlingen. Tillslut kunde jag bortse från att jag inte var överförtjust i huvudkaraktären, för jag ville veta vad som hände. Jag förstår varför den ses som en viktig berättelse, och jag är glad för att jag har läst den, men det är verkligen ingen mysbok.

Betyg: 3 av 5

(9) Montecore: en unik tiger - Jonas Hassen Khemiri

Förra hösten blev jag helt amazed utav Jonas Hasen Khemiris Allt jag inte minns, och jag såg därför fram emot att läsa Montecore: en unik tiger. Jag älskar hur han leker med grammatiken, orden och sanningen. Att verkligheten blandas till en röra som gör det omöjligt att skilja på sanning och fiktion. Att berättelsen blandas ut med utanförskap och främlingsfientlighet gör att man blir oerhört berörd. Det ger boken en ytterligare dimension.

Betyg: 5 av 5

(10) Americanah - Chimamanda Ngozi Adichie

Årets tionde bok innehöll nuddade också vid rasism och identitet. Släng även in ett underbart språk, självreflektion och lite kärlek och där har ni Americanah. Jag är helt förbluffad utav Chimamanda Ngozi Adichies förmåga att på ett så avskalat sätt verkligen gripa tag i en. Hon plockar fram hela ens känsloregister utan att måla upp överdrivna händelser som känns som ren fiktion, snarare känns det som om man läser en självbiografi vilket kanske är en utav anledningarna till att en blir så otroligt berörd. Det finns ett stort mått utav verklighetsförankring som en kan koppla samman berättelsen med. Hur som helst, vill ni läsa något riktigt bra? Plocka på er allt skrivet av Chimamanda Ngozi Adichie och bara njut, jag kan i alla fall inte berga mig efter att läsa nästa bok utav henne.

Betyg: 5 av 5

(11) Svindlande höjder - Emily Brontë

Efter flera deckare och kärleksromaner blev det dags för årets första klassiker, nämligen Emily Brontës Svindlande höjder. Det är lätt att förstå varför den räknas som en klassiker då boken är fylld utav ett fantastiskt språk och en dramatiskt samt spännande berättelse. Från hushållerskan Ellen Deans perspektiv får man följa intrigerna mellan två familjer under två generationer. Det är en härlig blandning av kärlek, hat och makt.

Betyg: 4 av 5

(12) Allt som blir kvar - Sandra Beijer

Jag är ganska lättflörtad när det kommer till böcker, men det är inte ofta som jag blir så otroligt blown away som jag blev utav Sandra Beijers Allt som blir kvar. Efter de få timmar som det tog mig att ta mig igenom början till slut var jag fullkomligt mållös. Redan från tredje sidan var jag helt och hållet fast. Den här ungdomsromanen är en känslomässig fullträff.

Betyg: 5 av 5

(13) Jag vet allt det här - Annika Paldanius

Jag vet allt det här är en utav de märkligaste böckerna jag någonsin läst. Jag blev både arg och ledsen när jag läste den. Samtidigt som jag blev oerhört fascinerad. Boken berör vänskap, kunskap, och tusentals känslor fast på ett mycket systematiskt och nästan känslokallt sätt. Det är liksom kliniskt. Jag hade önskat att den kom med en varningsskylt: "Kan få dig att ifrågasätta hela din existens". Jag har mycket svårt för att bestämma mig för om jag tycker att det här är en bra eller dålig bok. Främst tycker jag att den är märklig, intressant, jobbig och fascinerande.

Betyg: 3 av 5

(14) Män förklarar saker för mig - Rebecca Solnit

Efter hela tretton (!) skönlitterära romaner kände jag att det var dags för lite variation. Jag fastnade för titeln Män förklarar saker för mig, och såg framför mig 200 sidor utav välnyanserade åsikter framförda med en skämtsam ton. Det var väl kanske inte helt och hållet vad jag upplevde. Rebecca Solnits bok består utav nio stycken essäer som berör makt, våldskultur, och feminism på ett intressant sätt. Med andra ord är den främsta anledningen till att jag är en smula besviken att jag hade en helt annan idé om vad boken skulle handla om.

Betyg: 3 av 5

(15) Ett liv för lite - Kristofer Ahlström

När jag bestämde mig för att börja läsa Ett liv för lite var jag fortfarande relativt tagen av Jag vet allt det här, och var därför kanske inte superpeppade på att hugga in i ytterligare en bok kring psykisk ohälsa. Dock bjöd Ett liv för lite på en mycket kraftfull läsning, och jag blev väldigt berör på ett sätt att det nästan gjorde det jobbigt att läsa. Kristofer Ahlström har verkligen lyckat att gestalta problematiken kring psykisk ohälsa, och skuldkänslorna går nästan att ta på.

Betyg: 3 av 5

(16) Förnuft och känsla - Jane Austen

Det här var nog en av de böckerna under året som jag upplevde som allra mysigast. Då filmen Stolthet och fördom är väl memorerad, och Förnuft och känsla inte är den första Jane Austen boken jag läst, fanns det någon njutning i att veta vad jag väntade mig. Handlingen var lagom spännande, karaktärerna väl beskrivna, och språket, som det tenderar att vara i den här typen av romanen, otroligt vackert. Är med andra ord riktigt nöjd över det här bokvalet, och blev mycket sugen på att läsa mer av Jane Austen.

Betyg: 5 av 5

(17) Kaninjägaren - Lars Kepler

Har redan skrivit typ sjuttioåtta gånger att jag tycker att Lars Kepler är makalöst bra. Tänker därför fatta mig kort kring 2017 års sjunde deckare. För precis som de övriga böckerna om Joona Limma är Kaninjägaren fruktansvärt bra. Den är precis så spännande som en bra deckare ska vara.

Betyg: 5 av 5

(18) Harry Potter och De vises sten - J.K Rowling

Ord går inte riktigt att beskriva hur besatt jag varit av Harry Potter under de senaste åren, och framförallt inte under den här hösten. Har sett filmerna så många gånger att det börjar bli absurt, och har nu tagit tag i min lilla skämskudde: nämligen att jag inte läst samtliga böcker. Är dock så himla glad för att jag såg filmerna först. För nu när jag läser dem blir jag bara så lycklig över att få lära känna hela berättelsen på djupet. Istället för att bli besviken på att filmskaparna inte lyckas förverkliga boken på det sätt som en själv föreställt sig (vilket jag upplever, ofta är fallet om man läser boken först), får jag nu istället lära känna den miljö, de karaktärerna och den handlingen jag redan älskar ännu bättre. Är med andra ord riktigt taggad på att plöja de andra sex böckerna.

Betyg: 5 av 5

(19) Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek - Lena Andersson

Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek är en oerhört vacker och välarbetad roman. Är otroligt imponerad av språket, som är helt magiskt. Dessutom är handlingen uppbygd som sådan att en verkligen vill veta hur det går för berättelsens huvudkaraktär, trots att jag innerligt hoppas att det inte ska bli något sockersött slut där kvinnan till slut får den man hon längre älskat och drömt om, oavsett hans uppenbara brister. Även om jag känner ett engagemang för berättelsen, så blir jag inte känslomässigt blown away vilket är det enda negativa jag kan komma på. Boken är fin, och läsningen är en njutning men jag blir inte drabbad så som jag rimligtvis borde ha blivit.

Betyg: 4 av 5

(20) Egalias döttrar - Gerd Brantenberg

Årets tjugonde och sista bok fick bli något av en feministisk klassiker, nämligen Egalias döttrar av Gerd Brantenberg. Det är var en riktigt intressant och annorlunda läsupplevelse som verkligen satte igång tankeverksamhetet. Framförallt rent språkligt då det var lite av en utmaning att läsa en text som innehöll dam, herken och Lucia precis hela tiden. Men också som en samhällsanalys, och hur absurd könsmakt egentligen är. Att vårt kön i många anseenden har större betydelse än hur vi är som person. Dock är kanske inte handlingen den mest spännande, utan på sina ställen är berättelsen rätt så seg, vilket inte är så konstigt då det är budskapet som står i fokus.

Betyg: 4 av 5

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Har alltid älskat att läsa. Kunde läsa i timmar utan uppehåll när jag var liten. Minns hur vi i mellanstadiet gick till biblioteket för att låna böcker till våra läsloggar och jag hade alltid läst mer än jag skulle. Kunde inte låta bli för det var ju så himla kul. Tråkigt nog tappade jag bort min läslust lite grann när jag blev äldre, speciellt under min gymnasie- och högskoletid då plugget kom i vägen. Därför känns det så himla kul att jag återigen blivit lite av en boknörd, någonting som jag tänker försöka ta vara på ännu mer under året som kommer. Detta genom att sätta upp ett par läsmål för mig själv för 2018.

  • Läsa minst 26 böcker
  • Läsa alla Harry Potter böckerna (så att jag slipper dö av skam varje gång jag för min HP-kärlek på tal)
  • Läsa minst två av mina nio hyllvärmare
  • Läsa minst tre klassiker
  • Läsa minst två feministiska klassiker

Har ni några bokmål, eller några andra mål för den delen? Let me know down below.

Likes

Comments

Försöker att läsa åtminstone lite varje kväll och helst ett par sidor på morgonen också, mest för att inte ha fullt fokus på plugg och andra måste-saker när jag ska sova. I vilket fall som helst så plockade jag fram Gerd Brantenbergs Egalias döttrar en sen eftermiddag när jag var klar med flera timmars uppsatsförberedelser. Plöjde mig igenom de första nittio sidorna fullständigt förundrad över en helt ny form av läsupplevelse. Ser mig själv ändå som någon som försöker att vara lite PK, och medveten om hur jag använder språket. Ändå fick jag verkligen tänka till och framförallt tänka om, under hela boken, men speciellt dess inledning. Varför stod det dam precis hela tiden, och vad är herken för något och varför säger de Lucia hela tiden?

Egalias döttrar är lite av en feministisk klassisker, skriven på 70-talet för att påvisa absurditeten i patriarkatet. Berättelsen utspelar sig i Egalias, en påhittad värld som styrs av matriarkatet. I Egalias är det männen som tar hand om barnen, äter p-piller, är beroende av faderskapsbeskydd, ses som känslostyrda kvinniskor som främst är lämpade till att ta hand om barn och se söta ut. Männen ses som sexobjekt som tvingas in i trånga skor, åtsittande särkar och pehå.

Petronius drömmer om att bli sjökvinna, vilket hans mor bestämt deklarerar är omöjligt då han är en man. Det går ju bara inte för sig. Petronius önskar att samhället inte såg ut som det gjorde. Varför var han mindre värld bara för att han inte var född till kvinna. Bara för att han inte hade menstruation, symbolen för all livskraft. Varför måste han vara beroende av ett fadeskapsbeskydd? Varför ska han acceptera att lycka för en man är att vara hemma och koka potatis i väntan på att kvinnan kommer hem? Varför ska han äta p-piller som han får huvudvärk av när han aldrig får bli sexuellt tillfredsställd? Varför var det han som skulle bära skulden och skammen för att han blivit våldtagen i skogen? Borde inte kvinnorna lära sig att behärska sig själva? Han får nog av förtrycket som drabbar män, bara just för att de är män, och startar ett mansuppror tillsammans med ett par vänner. De bildar Mansligan som står för jämlikhet på riktigt, och vill att alla ska bli respekterade som individer och inte efter kön.

Gerd Brantenberg har lyckats skriva en riktigt tankeställare, och boken är oerhörd genomtänkt. Dock märks det ganska tydligt att det är budskapet som är i fokus och inte handlingen, vilket leder till att mitten blir ganska seg då det mest handlar om spjutfiske. Men både inledningen och avslutningen bidrar till eftertanke. Kanske framförallt språkligt, men också som en samhällsanalys. Visserligen har vi kanske kommit lite längre idag än på 70-talet, speciellt med #metoo som fullkomligt ryter sig igenom samhället, men det är fortfarande alltid viktigt att fundera över normer, och hur dessa styr oss.

För att avsluta det här mastodontinlägget, vill jag bara skriva att Egalias döttrar är en tänkvärd och intressant läsupplevelse. Det är uppfriskande att får läsa litteratur som önskar påvisa att det är könsmakt som är fel. För Egalias är inte bättre bara för att det är kvinnor som sitter på makten, och därför är inte heller utgångspunkten i feminismen att kvinnor ska ta över, vilket många anti-feminister verkar tro. Precis som maskulinisterna i Egalias önskar feministerna att könsroller och könsmakten ska bli ifrågasatta, och att människor först och främst ska ses och respekteras som individer istället för sitt kön.

Likes

Comments

Jag funderar på om det gick kanske lite väl fort för mig att ta mig igenom den här boken. Att den egentligen hade behövt lite tid. Men nu blev det inte så. För istället började jag läsa Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek av Lena Andersson en sen eftermiddag när huvudet inte längre orkade med mer plugg, men ändå inte hunnit bli helt pluggmosigt. Jag skulle bara läsa lite grann och sedan hade jag helt plötsligt bara trettio sidor kvar. Trots att jag tänkt när jag läst de första raderna att jag ville njuta av berättelsen med framförallt över språket, som från start bjöd på variation och träffsäkerhet. Även om mitt egna vokabulär inte är särskilt variationsrikt alla gånger älskar jag ord av alla dess slag. Synonymer radade på varandra. Knepiga, märkliga ordval - sådana man kan fundera på varför någon människa valt att använda. Jag tycker om sådant, och Lena Andersson är helt magisk när det kommer till att uttrycka sig skriftligt.

Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek handlar om poeten Ester och hennes kärlek till konstnären Hugo. Jag kände med en gång att jag inte tycker om Hugo, och hoppades innerligt genom varje blad att Ester ska förstå att han inte var värdig hennes kärlek. Bokens recensioner menar att det finns en hög igenkännings faktor, och det stämmer till ganska stor del. Tänker att hade jag läst den här boken för ett par år sedan när jag var hjärtkrossad, hade jag gråtit floder. (Eller så hade jag tänkt att Ester inte alls förstod hur hemskt det var att inte få sin kärlek besvarad). I vilket fall som helst, är det lite detta känsloresgister som jag tänker på i mina tankar kring om jag läste den för fort. För även om jag blev helt blown away av språket och kände ett motstånd mot Hugo, ska blev jag inte helt drabbad av Esters känslor. Hennes förtvivlan, saknad och sorg.

I vilket fall som helst är det en mycket vacker och läsvärd bok. Det är fullt förståeligt att den blev belönad med Augustpriset för ett par år sedan.

Likes

Comments

En födelsedag för herrans massa år sedan fick jag en slumpmässigt utvald bok från den dåvarande pokettopplistan i födelsedagspresent. Det råkade vara den tredje boken i Lars Keplers serie, nämligen Eldvittnet. Jag kommer ihåg att jag tyckte att den var otroligt bra, men sedan blev det inte så mycket mer med det. Min bokmani hade inte riktigt börjat vid det laget. Förra hösten ramlade jag över seriens första bok Hypnotisören inne på Myrorna och blev helt såld vilket resulterade i att Lars Keplers övriga fyra böcker som då kommit ut i boket klickades hem på direkten och sträcklästes relativt omgående. I somras var min reaktion oerhört dramatisk när jag sprang på författarnas senaste bok Kaninjägaren i poketformat inne i en liten bokshop i Båstad.

Efter denna onödigt långa introduktion måste jag bara få säga att jag saknar ord till hur bra jag tyckte att Kaninjägaren var. Har liksom hållt mig för att läsa den då jag haft massa andra böcker som stått längre och dammat i bokhyllan, samt för att jag misstänkte att jag inte skulle kunna lägga i från mig den när jag väl startat och det rimmar kanske inte superbra med heltidsstudier. Men för ett par veckor sedan bestämde jag mig för att ta en pluggfri dag. Istället bäddade jag upp sängen till ett optimalt läsläge och plockade fram ostbågarna för att vara fullt förberedd på ett x-antal timmars läsning.

Trots att mina förväntningar var skyhöga så är jag så himla nöjd. Lars Kepler är verkligen mina absoluta favoritförfattare när det kommer till deckare. De är otroligt skickliga på att skapa spänning, och språket är skrivet på ett sätt som göra att man bara flyter igenom sida efter sida. Överväger starkt att läsa om hela serier igen bara för att de är så himla bra.

Likes

Comments

Idag är det en månad kvar till julafton, vilket dels betyder att tiden bara flyger iväg som vanligt, men också att det är dags för julklappsjakt. Förra året fick jag panikhandla mina julklappar, någonting jag tänker undvika att göra i år. Började därför klura på eventuella klappar redan i oktober. I vilket fall som helst tänkte jag i det här inlägget tipsa kring vad jag själv önskar mig. Om det nu undgått någon så har jag en relativt stor kärlek till böcker, och skulle därför bli hur glad som helst om någon av dessa gömde sig under granen:

Ta det som en man - Hampus Nessvold (inbunden)

Ibland mår jag inte så bra - Therese Lindgren (inbunden)

Det kändes lugnt när mina känslor dog - Bim Eriksson (inbunden)

Jag är inte perfekt, tyvärr - Michaela Forni (inbunden)

Rosa: den farliga färgen - Fanny Ambjörnsson (pocket)

Likes

Comments

Godmorgon! I helgen firades en styck lillebror som fyllt år, och årets första snö och strömavbrott kom på besök, vilket resulterade i tända ljus och högläsning. Annars varvar jag mest Disneyfilmer, Pirates of the Caribbean och bokläsning med uppsatsskrivning. Försöker att hitta något lugn, och inte bli så uppstressad över mina studier, men det är svårt. Längtar sååå himla mycket tills jag är klar. Vill bara kunna läsa böcker och se på film utan att få dåligt samvete över att jag egentligen borde plugga.

Likes

Comments

Åh vad bra jag tycker om den här boken. Stolthet och fördom är en av mina favoritfilmer, och jag älskar att läsa litteratur från tidigt 1800-talet. Blev därför helt fast redan vid de första sidorna av Jane Austens Förnuft och känsla, och har verkligen njutit mig igenom läsningen från pärm till pärm. Språket är oerhört vackert, och handlingen är lagom dramatisk och känsloladdad, vilket gör att en myser sig igenom varje rad.

Förnuft och känsla handlar om systrarna Elinor och Marianne. Den första är lugn och sansad till person medan den andra syster är dramatisk och styrd av sitt känsloregister. Båda två blir förälskade, men deras kärlek stöter på prövningar vilket de hanterar utifrån två olika förhållningssätt. Då jag både läst och sett Stolthet och fördom är det relativt enkelt att gissa sig till slutet eftersom det finns många likheter mellan de två berättelserna både gällande vikten av familj, status och ekonomi, samt handlingens upplägg. Dock finns det åtminstone en, och möjligtvis även en halv, liten tvist som inte är helt förutsebart, vilket gör att en slår ihop boken med ens föraningar tillstor del besannade men inte på det sättet en hade tänkt sig.

I vilket fall som helst så är Förnuft och känsla en helt fantastisk bok, med en läsupplevelse som både är vacker och mysig. Rekommenderar alla som tycker om klassiker att läsa denna boken. Dessutom kan jag meddela att även filmen är riktigt mysig, och faktiskt en riktigt bra gestaltning av handlingen.

Likes

Comments

Godmorgon! Har börjat att läsa en hel del bokbloggar den senaste tiden, och just nu cirkulerar helgfrågan på flera av dem. Denna tänkte även jag passa på att besvara så här på morgonkvisten. Veckans helgfrågor är: Vad läser du i helgen? Vad ska du göra i helgen? Jag har tänkt att försöka få läst klart Förnuft och känsla av Jane Austen, och sedan ska jag, om tid finns, påbörja Egenmäktigt förfarande: en roman om kärlek av Lena Andersson. Med andra ord kommer min helg att kantas av rätt mycket plugg. Idag ska jag skriva klart två utvärderingar av två uppsatser jag läst, och när jag är klar med dem ska jag fortsätta med mitt lilla berg av litteratur ovan. Får se om jag hinner med så mycket annat än plugg, i så fall blir det en positiv överraskning.

Hoppas att ni får en riktigt fin helg, puss!

Likes

Comments

Godmorgon! Har suttit sedan strax innan sju och skrivit på en förberedelse uppgift inför en uppsats jag ska skriva den kommande månaden. Kan väl inte påstå att det är det absolut roligaste jag gjort här i världen. Hade mycket hellre krupit upp i en skön fåtölj med en mysig filt, en stor kopp té och de sista sidorna av Förnuft och känsla. Dock är det inte riktigt möjligt at the moment. MEN är förhoppningsvis klar med uppgiften om ett par timmar och då är det BaRa sju uppgifter kvar sedan är jag klar med höstens kurser. Vet att jag skrev att jag var supertaggad på att plugga i början av terminen men att jag kanske skulle säga något helt annat i slutet, och jag hade rätt. Längtar något kopiöst efter att bli klar så att jag kan fokusera på annat ett tag framöver. Det ska bli jätteskönt att jobba i vår och kunna läsa böcker och kolla på serier med gott samvete på min lediga tid, istället för att vara förföljd av den där känslan att en borde plugga hela tiden. Med andra ord är det bara att fortsätta beta av de uppgifter som är kvar så blir jag fortare pluggfri.

Likes

Comments